Ladda ned PDF - SAU

Figur 7. Utsnitt ur Truls
Arnvidssons karta från år
1709 över Gamla Uppsala
(ATA). Ej i skala.
Eftersom en gård verkar ha flyttats från den Östra
till Mittre delen under 1600-talet är det lockande att
tolka dessa tomters avvikande form som en följd av
en omreglering i samband med gårdarnas flyttning.
Hemmansklyvningen kan ha bidragit till att
bebyggelsen förtätades ytterligare, vilket visas av kartan
för laga skiftet från år 1856 (fig. 9). Det märks
särskilt tydligt i Mittdelen som i det närmaste var
helt fylld med hus, istället för de tre distinkta kringbyggda
gårdarna på kartan från år 1709.
Ett annat inslag är backstugor och torp. De kan
anas på kartorna från år 1690 och 1709 utan att
beskrivas, men framgår också av annat material
(Erikson & Lundgren 2010). Generellt låg de i byns
yttre delar, d.v.s. Norra delen och särskilt Östra delen.
Vid 1800-talets mitt fanns soldattorp och backstugor
inom båda dessa delar enligt häradskartan.
Bytomtsnära kalvhagar och beteshagar
Byns båda delar hade enligt kartorna direkt anknytning
i sydväst till en stor sammanhängande betesmark,
den s.k. Löten. Den omfattade såväl Högåsen,
Tunåsen som de flacka markerna öster om Tunåsen,
samt sträckte sig i söder fram till bebyggelsen
i Uppsala.
Relativt få och små hagar återges på kartorna i
anslutning till bebyggelsen i Storbyn. De varierar i
omfattning och belägenhet mellan de olika kartgenerationerna,
men fanns främst på den norra sidan,
i anslutning till Kaplansgården (fig. 7).
På kartorna omnämns kalvhagar specifikt på tre
platser (se fig. 11). Två låg inom Löten och visas på en
karta från år 1690, men inte på några senare kartor.
Den ena låg på den södra änden av Högåsen, men på
24 Återigen i Gamla Uppsala