2012:13 - SAU

Karin Andersson på Annelunds gård. Tack vare deras välviljaoch tillmötesgående underlättades etableringen tillvilken vi hade både elektricitet och rinnande vatten. Etttack också till alla andra som möjliggjorde och underlättadeundersökningens genomförande.Figur 2. Personalen vid undersökningens start. Fr v: Jonas Wikborg, Leif Ekström, Maja Hulthman, Anders Tresjö, Tony Engström,Evelina Krantz, Fredrik Thölin. Foto: Ola Korpås, SAU.Figur 3. I slutet av undersökningen var redskapen trasiga och slitna efter grävandet i den styva leran, men personalens humör vardet inget fel på. Fr v: Lena Sundin, Fredrik Thölin, Mathias Landelius, Ola Korpås och Jonas Wikborg. Foto: Kent Andersson, SAU.sau rapport 2012:13 5

Utåtriktad verksamhetJonas WikborgDagarna före grävstarten skickades ett pressmeddelandeut till tidningar, radio och TV. Detta väckte stort intresse.Under den första dagen i fält gjordes nyhetsreportage avSveriges Televisions lokala nyhetsavdelning, TV4, Västmanlandsläns tidning samt radio P4 Västmanland. Västmanlandsläns tidning gjorde också ett reportage om arkeologidagensevenemang på platsen samt införde ennotis om att undersökningarna hade avslutats.Information om undersökningens fortskridande ochresultat presenterades kontinuerligt på SAU:s hemsidawww.sau.se.På arkeologidagen den 30/8 2009 anordnades öppethus på grävningen mellan kl. 11.00 och 15.00. Omkring 35personer passade på att besöka oss denna dag. Under septembermånad anordnades visningar för allmänheten påtorsdagar kl 17.00. Dessa visningstillfällen samlade vidvarje tillfälle mellan 6 och 25 personer. Utmed den av allmänhetenflitigt använda gångvägen längs den södra kantenav undersökningsområdet satte vi upp två mindre anslagmed kortfattad information om undersökningen.Under slutet av vårterminen 2009 erbjöds skolorna inärområdet möjlighet att göra studiebesök på platsen.Under september och början av oktober var 18 olika skolklasserpå besök (fig 4). Det var framför allt HåkanstorpochRösegårdsskolans låg- och mellanstadium, men ävenen förskoleklass från Håkanstorp och gymnasieklasserfrån John Bauer-gymnasiet samt Kantzowska gymnasiet iHallstahammar, som kom på besök.Visningarna utgick från södra delen av Västerås 261:2.Dels var det lätt att ta sig dit via befintliga vägar och stigar,men framförallt var det mycket lämpligt ur pedagogisksynpunkt. Den numera rivna gården Almelund var enmycket tacksam utgångspunkt för visningarna (fig 5). Fleraav eleverna hade tidigare varit och lekt inne i en gammaljordkällare på platsen. De kallade den för ”grottan” ochhade aldrig reflekterat över att det var en gammal jordkällare.När besökarna fick se hur lite rester det fanns efter enbondgård som rivits på 1980-talet fick de lite perspektiv påvad som kunde förväntas på en forntida boplats som varitplöjd under lång tid (fig 6 & 7). Jämförelser kunde görasmellan de sentida spåren och de forntida. Skolelevernafick inledningsvis försöka tolka senare tiders spår såsomett mynt och en slipsten (fig 8) och fick fundera på hur ochFigur 4. Jonas Wikborg guidar en skolklass på Västerås 261:2. Foto: Fredrik Thölin, SAU.6 sau rapport 2012:13

Figur 5. Krossade takpannor! Kan det hastått ett hus här? Hur gammalt kantaktegel vara? Foto: Agneta Gustavssonoch Malin Bäckman, Håkanstorpsskolan.Figur 6. Jonas förevisar ett stolphål med stenskoning på Västerås261:2. Foto: Agneta Gustavsson och Malin Bäckman, Håkanstorpsskolan.Figur 7. Teckning gjord av Lowe, 6 årgammal, från Håkanstorpskolan, efter ettbesök på undersökningen vid Skälby.Figur 8. Ola visar upp ett fragment av enslipsten från den sentida gården Annelund.Foto: Agneta Gustavsson och MalinBäckman, Håkanstorpsskolan.sau rapport 2012:13 7

varför föremål har hamnat där vi hittar dem. Därefter kändessteget inte lika långt för dem att försöka tolka de forntidalämningarna. Almelund kunde således ses som enviktig länk till förståelsen av det förflutna i området. Detsom av många elever upplevdes som den verkliga finalenpå besöket var när de i ett färdigundersökt område fickhjälpa till att gräva fram sentida metallföremål. Dessahade placerats ut innan klassen anlände till platsen ochlokaliserades sedan med hjälp av metalldetektor (fig 9 &10).Figur 9. & 10. Eleverna fick gräva fram gömda hästskor som lokaliserades med hjälp av metalldetektor. Foto: Agneta Gustavssonoch Malin Bäckman, Håkanstorpsskolan.Figur 11. Teckning gjord av Joel, 6 år, från Håkantorpskolan, efter ett besök på undersökningenvid Skälby.8 sau rapport 2012:13

Topografi och fornlämningsmiljöJonas WikborgUndersökningsområdetUndersökningen berörde två boplatsområden (Västerås261:2 och Västerås 952:2) samt två stensträngar Västerås952:1). De två boplatsområdena var belägna mellan debåda sentida gårdarna Annelund i nordost och Almelundi sydväst. Området utgjordes av flack f d åkermark belägen14–17 meter över havet. På senare tid har området utnyttjatsför hästbete.Det södra undersökningsområdet (Västerås 261:2) var ca12 000 m 2 stort. De högsta höjderna återfanns i områdetssydligaste del som låg i anslutning till ett impediment (fig 12).Det norra (Västerås 952:2) var omkring 17 000 m 2 stort.De norra och västra delarna av Västerås 952:2 gränsade tillimpedimentsmark med storblockig morän samt en anlagdpaddock för hästridning längst i NO. Den södra delenav Västerås 952:2 var mycket låglänt. Där återfanns deabsolut lägsta höjderna i hela Skälbyområdet (fig 13).I samband med 1992 års undersökningar i Skälby undersöktesen mindre del av Västerås 952:2. Detta område harregistrerats som Västerås 952:3. Vid 2009 års undersökningvisade det sig att det fanns kvar anläggningar som ejvar undersökta inom det område som markerats somunder sökt i fornlämningsregistret (Västerås 952:3). Dessalämningar kom att undersökas inom ramen för den nuaktuella undersökningen.De båda stensträngarna låg utmed gränsen mellanåkermark och impedimentsmark. De följde den norra boplatsytansvästra begränsning och den södra boplatsytansnorra gräns. Stensträngarnas sammanlagda längd uppgickinnan undersökningen till omkring 325 meter med ettca 75 meter långt avbrott. Undersökningen visade sedanatt de två delarna hängde samman och utgjorde en ca 400meter lång stensträng med ett antal öppningar.Undersökningsområdets höjd över havet möjliggör enetablering av bebyggelse först under slutet av bronsåldern.Trakten är rik på fornlämningar (fig 14), framförallt stensträngaroch stensättningar samt även några gravfält påden omgivande impedimentsmarken. I samband med tidigareundersökningar utredningar och förundersökningari de stora uppodlade lerområdena mellan impedimentenhar flera boplatsområden lokaliserats varav flerahar varit föremål för omfattande särskilda arkeologiskaundersökningar (se nedan).Figur 12. Översiktsbild av Västerås 261:2 från söder. Foto: Ola Korpås, SAU.sau rapport 2012:13 9

Figur 13. Översiktsbild av Västerås 952 från sydväst. Foto: Ola Korpås, SAU.Fornlämningar i närområdetFornborgDet norra boplatsområdet (Västerås 952:2) var belägetomedelbart väster om det så kallade Berghagsberget, ettstörre impedimentsområde med en uppstickande bergsklacki norr med höjder uppemot 45 m ö h. På krönet avberget finns omfattande kallmurade stenmurar som inhägnaren större yta som har registrerats som en fornborg(Västerås 262). I väster stupar berget brant nedåt.SkålgropsförekomstDirekt norr om bebyggelsen på Annelunds gård finns ettstörre markfast stenblock med rikligt med inhuggna skålgropar(Västerås 258:2). I anslutning till blocket finns ocksåett mindre gravfält (se nedan).SkärvstenshögEtt stycke söder om den eventuella fornborgen finns enskärvstenshög (Västerås 1388). Denna kan antas vara anlagdunder bronsålder eller förromersk järnålder.BoplatslämningarOmedelbart öster om den nu undersökta boplatsen Västerås952:2 har ett stort boplatsområde från äldre järnålder(Västerås 865:1–2) undersökts 1992 och 2006 (Aspeborg1999, Onsten-Molander 2008). Dessa upptäcktes vid enutredning 1990. Då registrerades även de nu undersöktaboplatslämningarna samt några nordväst om Annelundsgård (Västerås 743:7) och ett ca 200 m sydväst om Skälbybytomt (Västerås 866:1).Vid anläggandet av en fjärrvärmeledning längs medgamla Köpingsvägens norra sida har boplatslämningarpåträffats på flera punkter (Västerås 730, 731 och 733).Söder om samma väg har ett stort område med boplatslämningarfrån äldre järnålder undersökts vid Hacksta(Västerås 1061:1) där inte mindre än 37 byggnader från förromerskoch romersk järnålder identifierades. Vid detnärbelägna Eneberga (Västerås 1063:1) har ytterligare boplatslämningarfrån denna period påträffats. Boplatslämningar(Västerås 1090, 1091 och 1094) har också påträffatsdirekt väster om Berghagsberget vid anläggandet av Västerleden.Dessa har 14 C-daterats till framförallt äldre järnålder,men det finns också några dateringar till yngre järnålder.Två boplatslämningar (Västerås 585:1 och 690)hittades vid detta tillfälle även i grannsocknen Dingtuna.Inför dragningen av den nya järnvägen mellan Kolbäckoch Västerås undersöktes boplatslämningar vid Tönsta år1991 (urspr. Västerås 868, sedermera ändrat till 1062:1 ochdärefter ändrat till Västerås 1060:1). 14 C-dateringar visar påaktiviteter från förromersk järnålder till vikingatid(Annuswer 1997).Under sommaren 2010 har boplatslämningar från såväläldre som yngre järnålder undersökts vid det närbelägnaGilltuna (Västerås 1252 och 1356) väster om Skälby.10 sau rapport 2012:13

25Västerås 1017:1Västerås 743:1-3Västerås 749:2Västerås 749:3Västerås 743:5Västerås 1096KarlshällVästerås 743:6Västerås 1386Västerås252:1-2Västerås 1046:1VästeråsVästerås 1320294:1Västerås 1253Västerås 1090Västerås 1321 Västerås 254:1-4Västerås 109325 Västerås 1322Västerås 1319Dingtuna 687:1Västerås 1092 Västerås 1091GilltunaVästerås 1356Västerås 1022:1Västerås 1089Västerås 1045:1Västerås 1252Teckenförklaring25Västerås 1018:1Västerås 1095Västerås 1094Västerås 253:1-2Dingtuna 718Västerås 257Västerås 256:1-5Västerås 277:1LångängskrogenBerghagenVästerås 262:1Västerås 1067:1Västerås 259:1Dingtuna 721Dingtuna 359:1Dingtuna 722Västerås 332:1Västerås279:1-4 Västerås 278:1-2Västerås276:1-3Västerås 280:1Västerås 1383,1389 & 1390Dingtuna 690(1)Västerås 1254AlmelundVästerås 952:1Västerås 260, 328,1380, 1385, 1388Västerås 1382Västerås 261:1Dingtuna 730Västerås 737:1Västerås 743:7Västerås1258Västerås 952:2Västerås 261:2Västerås 865:1Västerås 738:1Dingtuna 733Dingtuna 360:1Västerås 1391Västerås 258:1Västerås 258:2Västerås 865:1AnnelundVästerås 1257Dingtuna 585:1Västerås 1060:1Västerås 865:1Dingtuna 731Västerås 866:1Västerås 325:1Västerås 1021:1Västerås 954:1Västerås 738:2Västerås 1063:1Västerås 953:1Västerås 347:1KorsbergaVästerås 1354Fornlämningar punkterVästerås 13491:10 000Fornlämningar linjer0 200 400 600 800 1 000 mFornlämningar ytor Ingelsta6607500 66085001535500 1536500Figur 14. Registrerade fornlämningar i anslutning till de undersökta boplatslämningarna. Undersökningsområdet låg mellanAlmelund och Annelund, Västerås 261 och 952. Skala: 1:12 000. Ekonomiska kartan11G 1h Lundby. Ur Ekonomisk karta©Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Digital bearbetning: Ann Lindkvist & Jonas Svensson-Hennius, SAU.Gravar och gravfältI skogskanten ned mot boplatsen Västerås 952:2 finns enrund övertorvad stensättning (Västerås 1385). Ett styckesöder om den eventuella fornborgen finns ytterligare enrund övertorvad stensättning (Västerås 1381).Det södra boplatsområdet (Västerås 261:2) var belägetomedelbart söder om Berghagsberget och inramades avett mindre impediment i söder samt en smal höjdsträckningi väster som förband Berghagsberget med det södraimpedimentet. Uppe på den smala höjdsträckningen finnssau rapport 2012:13 11

ett registrerat gravfält (Västerås 259). Gravfältet består aven hög, 28 runda stensättningar, en rest sten samt en stensträng.Strax norr om detta gravfält finns ytterligare en reststen Västerås 260:1. Utifrån den generella bilden av regionensyttre gravskick skulle gravfältet kunna ha använtsunder både äldre (rest sten) och yngre (hög) järnålder.Omedelbart norr om Annelunds gård finns ett registreratgravfält (Västerås 258:3) bestående av fem övertorvadestensättningar Dessa kan inte dateras närmare än till yngrebronsålder–yngre järnålder.Längre söderut, ned mot gamla Köpingsvägen, finns ytterligareett gravfält (Västerås 360:1). Gravfältet består av 11runda stensättningar varav två har undersökts på 1970-talet.Den ena innehöll ett brandlager med kamfragmentsom kan daters till yngre järnålder.Omkring en kilometer nordost om Skälby bytomt undersöktesfem runda stensättningar (Västerås 264:1) ochen rektangulär dito år 1974.Jämfört med det stora boplatsmaterialet i området ärantalet gravar relativt få. Detta kan bero på att överplöjdagravar och gravfält ligger oupptäckta i dagens åkermarkeller till och med kan ha plöjts bort helt och hållet. Äldreuppgifter om en rest sten (Västerås 738:2) söder om Skälbybytomt skulle eventuellt kunna indikera ett numera försvunnetgravfält. Vi vet också att alla individer underforntiden inte verkar ha omfattats av de gravskick som ärmöjliga för oss att identifiera.StensträngarUtmed Berghagsbergets östra och södra gräns mot dennuvarande åkermarken löpte en stensträng (Västerås952:1). En annan stensträng (Västerås 328:1) ligger vinkelrättmot denna i N-S riktning. Kanske har de två stensträngarnavarit förbundna med varandra. Den ligger pågränsen mellan tidigare ängsmark i väster och skogsmark iöster (fig 15).Det finns ett flertal stensträngar och områden med fossilåkermark i området. Stensträngar kan ha en mycket viddatering, från äldre järnålder till 1800-tal. De har oftastavgränsat olika markslag och haft till uppgift att stängadjur ute. De fysiska spåren efter en stensträng kan ha liteolika utformning, men är svåra att datera rent typologiskt.En dateringsmöjlighet är om en stensträng överlagras ellerär överlagrad av en anläggning eller konstruktion somgår att datera. Då kan man få en grov uppfattning om hurgammal eller ung den kan vara. En annan möjlighet är attrelatera en stensträng till bebyggelselämningar eller odlingsspåri terrängen eller i äldre kartmaterial. Den sten-Figur 15. Berghagsberget från söder. Här ses den tidigare ängsmarken, numera igenvuxen, som verkar avgränsas av stensträngenVästerås 328:1. I förgrunden ligger gården Annelund. I åkermarken direkt bakom gården låg den nu undersöktaboplatsen Västerås 261:2. Flygfoto från 1960-talet. Foto tillhandahållet av Kent och Karin Andersson, Annelunds gård.12 sau rapport 2012:13

sträng som undersöktes 2008 hade sedan tidigare antagitsvara sentida (Lindkvist 2006). De nu genomförda undersökningarnahar inte kunnat visa på en äldre datering.Eventuellt skulle stensträngarna Västerås 743:4 och 743:9kunna ha hängt ihop med den nu undersökta stensträngenutmed Berghagsbergets östra sida (Lindkvist 2006). Destensträngar som ligger i nuvarande skogsmark, som t exVästerås 749:1 och 1089 (norr om Annelund respektivenordväst om Berghagen), uppvisar inga överrensstämmelsermed gränserna i det historiska kartmaterialet varfördessa bör vara äldre än kartmaterialet som sträcker sigtillbaka till 1600-talet. Kanske rör det sig om delar av förhistoriskastensträngssystem? Västerås 749:2 (norr om Annelund)är ett område med fossil åkermark som består avkortare bitar av stensträngar, stenröjda ytor, röjningsrösenetc och i anslutning ligger också ytterligare två stenröjdaytor (Västerås 743:5, 743:6) samt stensträngar (Västerås743:4, 743:9). Det är svårt att bedöma åldern på komplexetsom kan bestå av förhistoriska och/eller historiska lämningar.Uppenbart är att det endast är delar av ett områdemed fossila odlingslämningar som ännu är synligt ovanmark. Den fossila åkermarken Västerås 1022:1 (sydväst omGilltuna) beskrivs i FMIS endast som ”gamla odlingar”vilket torde innebära att de är från historisk tid.Bebyggelselämningar från historisk tidDen nuvarande gården Annelund är av sent datum ochanlades på 1930-talet (muntlig uppgift, Karin & Kent Andersson,Annelunds gård). Omedelbart söder och västerom den undersökta boplatsen Västerås 261:2 har gårdenAlmelund legat fram till 1980-talet då byggnaderna revs(fig 16). Kvar på platsen finns en jordkällare, samt grundmurar,tegel mm (fig 17 & 18). Omkring 500 meter västerhärom, vid den så kallade Skälby gård, finner vi platsen förbytomten (Västerås 954:1) såsom den är känd från historisktid. Den äldsta kända kartan är från 1652 då tre gårdarlåg på platsen. Antalet gårdar var detsamma under GustavVasas tid enligt de dåtida jordeböckerna. Vid provschaktningarår 1990 påträffades bl a kritpipsfragment, trebensgrytskaftoch rödgods på platsen. Strax norr om Skälbygård ligger en äldre husgrund (Västerås 1021:1) samt platsenför Håkanstorps gård (Västerås 325). På västra delen avBerghagsberget finns sentida bebyggelselämningar i formav två husgrunder (fig 19) med spisröse samt en brunn(Västerås 1383, 1389 och 1390). Strax norr därom finns ytterligareen husgrund Västerås 1067:1. Denna bebyggelsekan inte återfinnas i det äldre kartmaterialet. Kanske rördet sig om relativt kortlivade bebyggelselägen från 1800-talet.Figur 16. Platsen för Almelunds gård 2009. Byggnaderna är rivna sedan länge. Foto: Jonas Wikborg, SAU.sau rapport 2012:13 13

Figur 17. Almelunds jordkällare är fortfarande relativt intakt.Foto: Ola Korpås, SAU.Figur 18. Husgrunder, takpannor samt en gammal slipstenligger fortfarande kvar på platsen där gården Almelund harlegat. Foto: Ola Korpås, SAU.Figur 19. Husgrund på västra delen av Berghagsberget. Foto: Jonas Wikborg, SAU.Sammantaget visar de kända fornlämningarna i områdetatt marken tagits i anspråk under slutet av bronsåldernoch början av den förromerska järnåldern så fort markentorrlagts genom landhöjningsprocessen. En skålgropslokalsamt en skärvstenshög låter oss ana närvaron av ennärbelägen bosättning redan i slutet av bronsåldern. Frånoch med äldre järnålder finns en intensiv mänsklig närvaroi området. Både vid Hacksta, Skälby har flera samtidagårdslägen kunnat konstateras under den äldre järnåldern.14 sau rapport 2012:13

Kulturhistorisk bakgrund och tidigareundersökningarJonas WikborgFlera undersökningar av olika karaktär har tidigare gjortsi området. De nu aktuella boplatslämningarna, Västerås261:2 och Västerås 952:2–3, avgränsades vid en förundersökning2008 (Eklund 2008a). De hade lokaliserats vid enstörre utredning 1989–1990 (Wilson 1990). Omedelbartöster om 2009 års undersökningsområde har två störreboplatsundersökningar genomförts 1992 (Aspeborg 1998& 1999) samt 2006 (Onsten-Molander red 2008). Någonkilometer söder om Skälby, vid Hacksta, utfördes undersommaren 2006 omfattande boplatsundersökningar.Bland annat undersöktes 39 treskeppiga långhus från förromerskoch romersk järnålder (Lagerstedt & Lindwall1998).UtredningenUtredningen genomfördes 1989–1990 med anledning avatt Västerås kommuns fastighetskontor hade planer på attexploatera området för bostadsbyggnation. Utredningenomfattade ett ca 600 hektar stort område från Hultagårdeni söder till Karlshäll i norr och från Almelund i västertill Håkantorp i öster. Sommaren 1989 gjordes en fosfatkarteringöver ett mycket stort område. Denna karteringvisade bland annat på kraftiga fosfatförhöjningar på ochinvid impedimentet vid Almelund samt i området söderom Annelund och nordväst om Skälby bytomt (fig 20).Under den följande sommaren och hösten grävdes ett antalsökschakt i området med grävmaskin. På flera platserkunde förhistoriska boplatslämningar identifieras i schakten.Kolprover från tre av de påträffade härdarna 14 C-analyserades.Det ena provet (F95) togs i härden A32 vilkenvar belägen ca 150 m sydväst om Skälby gård, alltså i densydöstra delen av Västerås 865:1. Analysen gav en dateringtill 800–200 f Kr. Det andra (F96) togs i härden A34 vilkenlåg ca 200 m sydost om Almelund, alltså i den södra delenav Västerås 865:1. Detta prov daterades till 400 f Kr–70 eKr. Det tredje provet anges preliminärt vara från yngrebronsålder/äldre järnålder. Provets kontext är dock inteangivet i rapporten (Wilson 1990).1992 års undersökningar av Västerås 865:1År 1992 undersöktes ett 60 000 m 2 stort område (865:1) direktväster om 2009 års undersökningsområde (Aspeborg1999). Vid samma tillfälle undersöktes också en mindredel av Västerås 952:2, kallad Västerås 952:3. Undersökningsplanenbaserades på utredningens resultat. Undersökningenföregicks ej av någon förundersökning. Totaltpåträffades 1 676 anläggningar bestående av stolphål, härdaretc. Anmärkningsvärt var det stora antalet brunnar.Inte mindre än 49 stycken påträffades. Sammanlagt kunde21 huskonstruktioner identifieras. Husen låg grupperade iflera olika gårdslägen. Boplatslämningarna kunde daterastill förromersk och romersk järnålder.Målsättning/frågeställningarDen övergripande målsättningen var att inlemma resultateni ett kulturhistoriskt sammanhang från ett lokalt- tillett regionalt perspektiv.De grundläggande frågeställningarna berörde fornlämningens:• Kronologiska ställning• Karaktär• Rumslig struktur, såväl intern som inom byterritoriet• Förändringar av rumsligt utnyttjande av platsen i ettkronologiskt perspektivUtöver detta var syftet att genom fyndmaterial och naturvetenskapligaanalyser få en bild av boplatsens ekonomioch eventuella förändringar under boplatsens nyttjandetid.Det uttrycktes också förhoppningar om att det förväntadehusmaterialet, som vid denna tid var relativt begränsati regionen, skulle kunna bidra till att belysahus typologi och huskronologi inom Mälarregionen.MetodVid maskinavbaningen försvårades bortforslingen avmatjord av ihållande regn. ”Dumpervägar” banades framvarefter anläggningarna i dessa långsmala schakt ”snabbundersöktes”.Därefter nyttjade dumprarna ytorna förmatjordstransporten. Under arbetets gång gjordes omprioriteringarvarvid vissa ytor inte kom att banas av. Då anläggningstäthetenavtog eller upphörde västerut utökadesundersökningsytan istället österut.Anläggningar snittades, profilritades och beskrevs.Stör re anläggningar såsom brunnar handgrävdes ned till0,2–0,5 m därefter maskingrävdes de. Digitala inmätningargjordes med totalstation.Provtagning för 14 C-, makro- pollen- och vedartsanalysgjorde endast i större anläggningar. 14 C-prov togs även ikonstruktionsrelaterade anläggningar. Brunnar dateradesi första hand med hjälp av 14 C-analys av vidjor ur självabrunnskonstruktionen. Makrofossilprover togs ej frånanläggningar i huskonstruktioner. En överplöjd boplatssågs ej som en sluten kontext varför risken för kontamineringansågs vara stor. Dessutom visade sig flertalet brunnnahus vara omstolpade varvid fyllningen kan antas varaomrörd.Fosfatkartering av husen gjordes inte då resultat från enliknande undersökning hade visat att resultaten inte stodi proportion till kostnaderna.ResultatEn framträdande anläggningskategori var brunnar. Sammanlagtundersöktes 49 st.sau rapport 2012:13 15

6608100 6608400TeckenförklaringFörhistoriska husUndersökt yta 1992Undersökt yta 2006Undersökt yta 2009Stensträng0 100 200 300 400 m1:4 0001536200 1536500Figur 20. Karta över resultaten från 1989 års fosfatkartering. Ju större punkt desto högre fosfatvärde. På kartan ses också deområden som sedermera har undersökts. De förhistoriska byggnader som har kunnat identifieras på dessa ytor har markeratssom röda rektanglar. I nordvästra delen överlappar 1992 och 2009 års ytor varandra. Detta beror på att förekomsten avanläggningar i 2006 års undersökningsområde fortsatte in i det område som hade markerats som undersökt 1992. Digitalbearbetning: Jonas Svensson-Hennius, SAU.Huskonstruktionerna, sammanlagt 21 st, daterades tillintervallet förromersk järnålder-övergången yngre romerskjärnålder/folkvandringstid (400 f Kr–430 e Kr). Bebyggelsenföreföll att ha varit kontinuerlig och det skullekunna ha funnits 2–3 samtida hus på platsen. Man ansågdet dock inte helt uteslutet att det skulle kunna rör sig omspår efter en enda gård vilken flyttat omkring på ytan. Detstora problemet i detta sammanhang var frågan kring16 sau rapport 2012:13

yggnadernas livslängd. Fyndmaterialet från huskonstruktionernahöll inte för några vidare tolkningar avrums- eller funktionsuppdelning.Flera hägnadsrester påträffades, dessa var dock relativtkorta och kunde inte bindas samman till tolkningsbara inhägnader.Det antogs att dessa hägnader skulle ha löptsamman med de stensträngar som fortfarande ligger kvarpå de omkringliggande impedimenten.Kulturlagren bortprioriterades helt 1992 och redovisasöverhuvudtaget inte i rapporten.Drygt 16,5 kg keramik tillvaratogs. En fördjupad bearbetningav keramikmaterialet gjordes som ett försök attutifrån dansk keramikkronologi för äldre järnålder fåfram möjliga dateringar av keramikmaterialet från Skälby.Resultatet blev en stor tyngdpunkt i förromersk keramikoch relativt få som kunde daters till romersk järnålder.Detta skulle kunna bero på att den danska kronologininte är helt överförbar på det mellansvenska materialet.Det skulle också kunna bero att man under denna periodövergått till att använda kärl av andra material. Förhållandetskulle också kunna bero på en förändring över tid avavfallshanteringen. Om gödslingen ökat under romerskjärnålder skulle skärvor från trasiga kärl kunna ha följtmed avfall som tillförts åkrarna. Detta material har sedanfragmenterats hårt genom plöjning.Det fanns en uppenbar diskrepans mellan 14 C-resultatoch keramikdateringar från brunnarna eftersom keramikenhittades i fyllnadslager. I vissa fall kunde keramik frånvitt skilda perioder hittas i samma lager vilket skulle antydaatt fyllningarna bestod av omrört material.Det osteologiska materialet uppgick till drygt 10 kiloben, varav merparten (86%) kom från brunnarna. Artsammansättningenvisade framför allt på förekomst av tamdjursåsom nöt, och får/get.Makro- och pollenanalyser visade att områdena kringbrunnarna varit kraftigt gödslade. Troligen rör det sig omåkrar på vilka avfallsmaterial från skilda tider har blandats.Bland de identifierade sädeskornen domineradeskalkorn. Emmer och speltvete förekom i ringa mängd.Dessutom påträffades bröd-/kubbvete samt råg och enstakafrön av dådra, hallon och humle.Pollenanalysen visade att landskapet kring boplatsenvarit relativt öppet där man odlat säd. Kulturmarksogräsoch växter som indikerar gödsling förekom. Även ängsochbetesmark föreföll ha funnits i området. Andra växterantyder förekomsten av fuktiga marker. Några av växternakan ha ingått i havsstrandsvegetation. Den omkringliggandeskogen har utgjorts av ädellövskog med betydandeinslag av al och björk. Ek och tall, vilka har vuxit på merväldränerad mark.Totalt gjordes 56 14 C-dateringar av kolprover. Av dessagjordes 37 analyser på material från brunnar – i tre avdessa analyserades samtliga lager som ett försök att utrönaderas användningstid. Detta slog inte väl ut och visarpå de källkritiska problem som är förknippade med omrördaoch sekundärt avsatta lager. De övriga analysernagjordes på material från stolphål (11 st), härdar (2 st) samten kokgrop. Dateringarna spänner från yngsta bronsåldertill folkvandringstid, majoriteten hamnade dock inom intervallet200 f Kr–200 e Kr.2006 års undersökningar av Västerås 865:22006 års särskilda arkeologiska undersökning (Västerås865:2) berörde ytor direkt öster om 1992 års undersökningsområde.Undersökningsplanen baserades på 1990års utredning samt resultaten från 1992 års särskilda undersökningpå angränsande ytor i väst. 2006 års undersökningföregicks således ej av någon förundersökning.Det kunde konstateras att boplatslämningarna från1992 fortsatte i östlig och nordlig riktning. I några fall återfannstill och med delar av hus och hägnader vilka delvishade undersökts vid den tidigare undersökningen.Anläggningstyperna var i stort sett desamma som 1992;stolphål, pinnhål, brunnar (13 st varav några tolkades somdräneringsbrunnar), gropar, kokgropar, kulturlager. Sammanlagtidentifierades 19 huskonstruktioner. Nytt varföre komsten av hantverksrelaterade anläggningar i formav lågtemperaturugnar och en ässja. Metallurgiska analyservisar att sistnämnda anläggning använts till järnsmide.Dateringarna av boplatslämningarna överensstämdeväl med den tidigare undersökningens.Resultaten jämfördes med dem från 1992 års undersökning.En analys av bebyggelsens organisation gjordes utifrånde båda undersökningarnas konstruktioner och anläggningar.Det gjordes även en gemensam analys avdjurbenens artfördelning i de olika gårdslägena från debåda undersökningarna.Målsättning/frågeställningarFjorton år efter de omfattande undersökningarna var detaktuell med undersökningar av ett angränsande område.De tidigare resultaten kom att utgöra en viktig utgångspunkt.Undersökningen 2006 syftade bland annat till attbelägga, alternativt förkasta teorierna om att Västra Skälbyutgjort en tidig by. Eftersom det från 1992 års undersökningfanns förhållandevis få dateringar från huskonstruktionernafokuserades det nu mer på detta. Fanns detflera samtida hus/brukningsenheter eller rörde det sig omen och samma gård som har bytt läge med korta intervall?De arkeologiska frågeställningarna inför slutundersökningenav Västra Skälby 2006 sammanfattades i punktformpå följande sätt:• Gick det att mer exakt fastställa när bebyggelsen etablerasi området?• Hade platsen utnyttjats kontinuerligt?• Hur såg närmiljön ut?• Varför hade så många brunnar anlagts på platsen?sau rapport 2012:13 17

• Gick det att datera hålvägen?• Gick det att bekräfta teorierna att det rör sig om en tidigbybebyggelse eller var det rester efter en kringflyttandeensamgård?• Vad kunde man säga om byns storlek under olika faser?• Hur hade gårdarna vart organiserade?• Fanns det flera samtida gårdar inom undersökningsområdetoch i så fall vilka skillnader fanns mellan demutifrån parametrar som, gårdarnas storlek, placeringeni landskapet?• Fanns det spår efter någon samverkan mellan eventuellasamtida gårdar?• Var det möjligt att urskilja olika aktivitetsytor inom boplatsområdetoch kunde man i så fall säga något om vaddet var för aktiviteter som pågått?• Gick det att finna rester från hägnader och hur var dessi sådana fall konstruerade och under vilken fas byggdesde? Kan man skilja på insida och utsida? Vad har mananvänt för råmaterial när man har byggt hägnaderna?• Hur var den rumsliga såväl som tidsmässiga relationentill de närliggande fornlämningarna i trakten, såsomfornborgen, gravfälten, stensträngarna etc.• Vilka likheter/skillnader fanns med andra hus/gårdar/byar i Mälardalen beträffande huskonstruktion ochrumslig organisationEtt antal frågeställningar fokuserade på platsen i ett lokaltperspektiv. I några fördjupade studier i rapporten behandladesde undersökta lämningarna i ett mer övergripandeperspektiv varvid jämförelser gjordes med andraundersökta lokaler.MetodMetodiken skiljde sig inte nämnvärt från den som användes1992. Kulturlagren vilka hade bortprioriterats 1992undersöktes dock med metalldetektor i syfte att lokaliseraeventuella metallföremål, slagger etc. Det grävdes ocksåprovrutor i lagret för att undersöka huruvida de var fyndförandesamt för att se om det fanns någon stratigrafi.Utifrån det stora antalet undersökta och analyseradebrunnar från 1992 prioriterades dessa lägre. Mindre viktlades vid konstruktionen och fyndinnehållet. Istället betonadesmöjligheterna till analys av makrofossil och insekterför att belysa närmiljön.Härdar prioriterades också lägre, endast en del undersöktes,övriga dokumenterades endast i plan.Vid 1992 års undersökning var det förhållandevis fåhuskonstruktioner som 14 C-daterats. Eftersom en av deabsolut viktigaste frågeställningarna var att kunna avgörahuruvida det rörde sig om en tidig form av bybebyggelseFigur 21. Arbetsbild från 2006 års undersökningar som berörde ett område öster om det som kom att undersökas 2009.I bildens högra del skymtar det svarta taket på Skälby gård. Foto: Markus Andersson, SAU.18 sau rapport 2012:13

med flera samtida gårdar så var dateringen av husen avstörsta vikt.Vid 1992 års underökning tillvaratogs inga jordproverför makrofossilanalys. Den bakomliggande orsaken tilldetta var främst källkritiska överväganden – eftersom husenlåg i plöjd mark ansågs risken för kontamineringarvara stor (Aspeborg 1999). Erfarenheterna från senare tidhade dock visat på lyckade funktionsanalyser av hus äveni åkermark. Därför gjordes ett försök att studera rumsindelningoch gårdsekonomi utifrån främst stolphålsfyllningarfrån huskonstruktioner. Det ansågs också värdefulltatt ta jordprover ur anläggningar för att flotera framdaterbart makrofossilt material.Geologisk översiktI samband med 2006 års undersökning gjordes även engeologisk fältstudie i syfte att bl a besvara frågan om varförman anlade så många brunnar i området.Undersökning med magnetometerSom ett led i metodutveckling inom SAU föregicks avbaningenav en kartering med fluxgate magnetometer. Dettamoment belastade inte uppdragsgivaren ekonomiskt.ResultatDet kunde konstateras att boplatslämningarna från 1992fortsatte i östlig och nordlig riktning. I några fall återfannstill och med delar av hus och hägnader vilka delvis hadeundersökts vid den tidigare undersökningen. Anläggningstypernavar i stort sett desamma som 1992; stolphål,pinnhål, brunnar (13 st varav några tolkades som dräneringsbrunnar),gropar, kokgropar, kulturlager. Sammanlagtidentifierades 19 huskonstruktioner. Nytt var förekomstenav hantverksrelaterade anläggningar i form avlågtemperaturugnar och en ässja. Metallurgiska analyservisar att sistnämnda anläggning använts till järnsmide.I rapporten ingick några fördjupningsartiklar som lyftefram två nya företeelser; järnsmide och dräneringsbrunnar.I andra fördjupningsartiklar gjordes sammanställningaroch jämförelser med resultaten från 1992 års undersökning.En analys av bebyggelsens organisationgjordes utifrån de båda undersökningarnas konstruktioneroch anläggningar. Det gjordes även en gemensamanalys av djurbenens artfördelning i de olika gårdslägenafrån de båda undersökningarna. Andra artiklar behandladehustypologin och huskronologin på platsen, keramikmaterialetsamt det förhistoriska och historiska landskapeti Skälby.Skälby – en förtätad bebyggelse från äldrejärnålderDe sammantagna resultaten från 1992 och 2006 års undersökningarhar föranlett en tolkning av den undersöktabebyggelsen på Västerås 865 som fyra separata gårdslägen.Den äldsta gården, en ensamgård, etableras under övergångenbrons/förromersk järnålder. Under förromerskoch äldre romersk järnålder fanns flera samtida gårdar,som mest 3–4 st. Ekonomin har baserats på boskapsskötseloch jordbruk. Mindre hägnade områden skulle kunnavara rester efter hägnade åkrar. I de osteologiska ochmakrofossila materialen fanns skillnader som kan tolkassom specialisering av grödor och djuravel på några av gårdarna.Det har också bedrivits smide på platsen.2008 års förundersökningDen förundersökning (Eklund 2008a) som 2008 föregickden här presenterade undersökningen syftade huvudsakligentill att tydligare avgränsa de aktuella boplatslämningarnavilka hade påträffats vid utredningen. Resultatenskulle tillsammans med 1990 års utredningsresultat utgöraunderlag för en bedömning av fornlämningens kunskapsvärdeoch behovet av en eventuell särskild undersökning.De huvudsakliga frågeställningarna var:• fornlämningens avgränsning (huvudsakligt syfte)• preliminär datering• bedömning av kulturlager och anläggningar – karaktär,mängd och bevarandegrad• bedömning av fynd – karaktär, mängd och bevarandegrad• preliminär tolkning av fornlämningen• fornlämningens vetenskapliga potentialVästerås 261:2Vid utredningen 1990 påträffades här anläggningar i formav större kulturlager, mörkfärgningar, och en härd. Utredningensfosfatkartering, som sträckte sig ett gott styckesöder om det nu aktuella UO visade på stora fosfatförhöjningari södra delen av åkermarken samt uppe på impedimentetomedelbart söder härom. I området grävdes 12för undersökningsschakt med en sammanlagd yta om530 m 2 . I schakten påträffades 20 anläggningar, bl a sjustolphål, fem härdar, kulturlager och en brunn. I den sydligastedelen upp mot ett impediment var anläggningstäthetenstor. Anläggningarna var i denna del av områdetockså förhållandevis tydliga och välbevarade. Flera av depåträffade stolphålen var stenskodda. Ett av stolphålen14C-daterades till vendel/vikingatid. Förundersökningensresultat överensstämde ganska väl med utredningsresultatet.Dock befanns boplatslämningen Västerås 261:2sträcka sig betydligt längre norrut än vad utredningenpåvisat. Strax söder om Berghagsberget påträffades nämligenen härd i ett av FU-schakten. Också denna fick endatering till yngre järnålder. Inom de aktuella fornlämningarnatrodde man sig ha såväl boplatsytor som aktivitetsområden.sau rapport 2012:13 19

TeckenförklaringHägnadHärdBrunnGårdslägeGravSugbrunn0 50 100 150 mFigur 22. I rapporten över 2006 års undersökningar gjordes en tolkning av bebyggelseutvecklingen i området. Dennabaserades på resultaten från 1992 och 2006 års undersökningar. Lämningarna har tolkats som spår efter fyra olika gårdslägenfrån äldre järnålder varav flera varit bebodda samtidigt. Störst var byn under romersk järnålder då den bestod av3–4 samtida gårdar. Skala 1:2500. Digital bearbetning: Susanna Eklund, SAU.20 sau rapport 2012:13

Västerås 952:2Vid utredningen påträffades här flera kulturlagerrester,stolphål, härdar och en mörkfärgning.I samband med förundersökningen grävdes här 11schakt, med en yta av 452 m 2 . Dessa resulterade i ytterligarekulturlagerrester, ett våtmarkslager med skärvstenoch två stolphål. Fornlämningen befanns fortsätta motväster. I övrigt kunde förundersökningen bekräfta utredningensavgränsning. De två stolphålen i södra delen avfornlämningen 14 C-daterades till yngre bronsålder/förromerskjärnålder.Västerås 952:3Den västra delen av Västerås 952, benämnd Västerås 952:3undersöktes i samband med 1992 års undersökningar avden intilliggande Västerås 865:1. Vid förundersökningendrogs tre 3 schakt med en sammanlagd yta av 107 m 2 straxväster om den avgränsning som fornlämningen hade sedanutredningen. I schakten påträffades en härd, ett röjningsrösesamt ett våtmarkslager med förekomst av skärvsten.Vid 2008 års förundersökning avgränsades även boplatsområdenaVästerås 743:7, Västerås 743:8 och Västerås865:2. Den bekräftade den tidigare avgränsningen av densistnämnda fornlämningen. Också lämningarna på Västerås743 kunde avgränsas. Två anläggningar från dennaboplats 14 C-daterades till yngre förromersk respektive äldreromersk järnålder.ForskningslägeJonas WikborgBebyggelsearkeologi i MellansverigeDen bebyggelsehistoriska forskningen i Sverige baseradeslänge på förekomsten av gravfält. Få boplatser var undersöktaföre mitten av 1980-talet och de man kände till varbelägna på impedimentsmark och antogs vara representativaför hela materialet. Det antogs även att gravfältenhade anlagts i anslutning till den samtida bebyggelsen ochatt man kunde datera dem utifrån det yttre gravskicket.Baserat på dessa antaganden erhölls en bild av en tydligskillnad i lokaliseringen av den äldre och den yngre järnåldernsbebyggelselägen. Under yngre järnålder och medeltidskulle bebyggelsen ha legat inom de bytomter somfinns markerade på de äldsta kartorna från 1600-talet, elleråtminstone på samma impediment som dessa. Denäldre järnålderns gravar låg ofta långt från bytomternaoch antogs således visa att den dåtida bebyggelsen låg periferti förhållande till dessa (Ambrosiani 1964, Hyenstrand1974).E4-undersökningarna norr om Uppsala i början av2000-talet har visat att den yngre järnålderns bebyggelsehaft en mindre entydig lokalisering i förhållande till bytomtenän vad man tidigare trott (Göthberg 2007). Detfinns också flera exempel på att periodens bebyggelse legati nutida åkermark och inte på impedimentsmark.I några fall låg den i närheten av bytomten, men det fannsockså exempel på att periodens bebyggelse ibland har legatåtskilliga hundra meter från den. Detta förhållande harnu också konstaterats vid Skälby, där 2009 års undersökningarhar lokaliserat bebyggelse från yngre järnålder omkring450 meter från bytomten.Liksom i Skälby har platskontinuiteten upphört påmånga av E4-lokalerna under övergången mellan äldreoch yngre järnålder. Samtidigt har E4-undersökningar visatatt den äldre järnålderns bebyggelse ibland kan ligga ianslutning till såväl bytomt som bebyggelse från yngrejärnålder. Det finns således flera exempel på en bosättningskontinuitetinom de historiskt belagda byarnas mark(Göthberg 2007).Vid 2009 års undersökning i Skälby identifierades ettvikingatida hus. Dessutom har några härdar och brunnarfrån denna undersökning daterats till yngre järnålder. Boplatsspårfrån den yngre järnåldern är annars relativtovanliga i Västmanland. Som exempel kan nämnas att dearkeologiska undersökningarna inför ombyggnaden avväg 250 mellan Köping och Kolsva berörde åtta boplatser.På alla fanns bebyggelsespår från äldre järnålder, ofta medrötter tillbaka i bronsålder. På två av platserna fanns dateringarin i folkvandringstid, men inte på någon av platsernafanns bebyggelsespår från vendel- eller vikingatid(Ählström 2005). Projektet berörde dock ett relativt smaltområde utmed den befintliga väg 250. Om undersökningsområdetvarit av samma omfattning som det vidSkälby hade man kanske hittat de yngre boplatsspårenäven där.HusI mitten av 1980-talet konstaterades för första gången husfrån äldre järnåldern i lermark i Mellansverige. Det var vidMålsta i Bälinge socken, Uppland (Aspeborg 1996). Straxdärefter inleddes undersökningarna inför E18 mellan Bålstaoch Enköping där ytterligare exempel på hus i lermarkkunde konstateras. När utredningen av Skälby inleddes1989 hade man således helt nyligen fått upp ögonen förnya möjligheter att hitta forntida bebyggelsespår i regionen.Genom flera andra större infrastrukturella satsningarnai Mälardalen de senaste decennierna där maskinell avbaningav större ytor har genomförts (exempelvis Mälarbananmellan Stockholm och Örebro, Riksväg 55, Väg 250mellan Köping och Kolsva, Väg E4 mellan Danmarks byoch Mehedeby, Norrortsleden norr om Stockholm m fl)har ett stort antal boplatslämningar från perioden lokaliseratsoch undersökts, framför allt i den nuvarande åkermarken.Genom dessa undersökningar har vi nu ett källmaterialsom börjar bli jämförbart med det danska. En avde absolut viktigaste boplatsundersökningarna var densau rapport 2012:13 21

som gjordes i Skälby 1992. Orsaken till arbetsföretaget varuppförande av bostäder. Detta innebar att de lokaliseradeboplatslämningarna kunde undersökas inom ett störresammanhängande område till skillnad mot de ovannämnda vägarna och järnvägarna där undersökningsområdenavar betydligt mer begränsade. Skälby kom att bliden första arkeologiskt belagda bybebyggelsen från äldrejärnålder i Mellansverige och kom att bli ett viktigt jämförelsematerialför regionens boplatsundersökningar. Denförsta större undersökningen i Skälby har sedan kompletteratsmed ytterligare två undersökningar (2006 och 2009)av direkt anslutande ytor. Den stora mängden av källmaterialhar möjliggjort mer djuplodande jämförande analyseroch det har genom exempelvis de omfattande Skälbyundersökningarnablivit lättare att förstå även mindreundersökningar som bara berört delar av boplatsområden.När huslämningarna började dyka upp på flera platser iMellansverige kom dessa naturligtvis att dra till sig en vissuppmärksamhet i vissa arkeologiska kretsar. Det var dockinte alla som accepterade att det verkligen rörde sig omspår efter byggnader ute i leran. Till en början var det husenskonstruktionstyp, funktionsindelning och dateringsom belystes. En tidig sammanställning över den nya lämningstypeni Mellansverige gjordes av Göran Ulväng(1992). Husen kom också att belysas ur olika aspekter avandra Uppsalastudenter i början av 1990-talet (t ex Onsten1992, Ählström 1992). Inom ramen för projektet ”Husoch gård” gjordes en nationell genomgång av undersöktahuslämningar vilka redovisades landskapsvis (Göthberg,Kyhlberg, Vinberg red 1995). Några år efter Ulvängs sammanställninghade det mellansvenska materialet ökat ytterligareoch sammanställdes och utforskades av HansGöthberg (2000) i hans doktorsavhandling. Fortfarandeär den yngre järnålderns undersökta hus förhållandevisfå i regionen.BebyggelsestrukturEftersom mycket få boplatser hade undersökts före1980-talet låg fokus för den bebyggelsehistoriska forskningeni Mälarområdet länge på frågan kring hur bebyggelsenhade varit organiserad. Hade bebyggelsen uteslutandebestått av s k ensamgårdar? Hade det funnits byarredan under forntiden, eller var detta ett sentida fenomen?Från mitten av 1960-talet hävdade många bebyggelsearkeologer,främst företrädda av Björn Ambrosiani ochÅke Hyenstrand, att bebyggelsen i förhistorisk tid uteslutandevarit organiserad i ensamgårdar. Detta stod i skarpkontrast till forskningen i Danmark. Där hade man redanunder 1960-talet undersökt regelrätta byar med flera intilliggandegårdar från äldre järnålder. Det kunde konstaterasatt bybebyggelse förekommit i Danmark under helajärnåldern och man ifrågasatte snarast huruvida det överhuvud taget var möjligt att belägga ensamgårdar.Den eventuella förekomsten av byar underförhistorisktid har diskuterats i många sammanhang av både arkeologeroch agrarhistoriker. Ett problem har varit att själva bybegreppetsällan har definierats i diskussionen. Underhistorisk tid har det funnits en fast bystruktur med regleradebytomter. Den typen av byar har inte kunnat påvisasi det arkeologiska materialet från förhistorisk tid. De senastedecenniernas boplatsundersökningar har däremotkunnat påvisa förekomsten av flera samtida gårdar inomrelativt begränsade områden (Aspeborg 1998, Gräslund2004; Eklund 2005; Onsten-Molander & Wikborg 2006a,2006b; Fallgren 2006, Eklund et al 2007, Eklund 2008a).Det förefaller troligt att dessa närliggande gårdar har samverkatpå olika sätt även om inte själva bebyggelsen legatlika förtätad som i exempelvis 1600-talets byar. Begreppetsfornnordiska form – byr eller bu – hade i själva verketbetydelsen bebyggelse, utan någon antydan om vare sigstorlek eller struktur (Fallgren 1993, 2006; Frölund 1998).Äldre järnålder i VästmanlandGravarI Västmanland lyste länge fynd och gravar från förromerskjärnålder med sin frånvaro. Mårten Stenberger benämndedärför tidsavsnittet ”den gåtfulla perioden” i sin översiktöver Västerås-traktens förhistoria. Den romerska järnålderndäremot betraktades av Stenberger som en mycketexpansiv och dynamisk tid. Detta kunde man, ansåg han,sluta sig till utifrån en mängd spektakulära gravar och lösfynd(Stenberger 1956). Några årtionden senare kunde StigWelinder med hjälp av främst pollenanalyser nyanseraden bild som Stenberger presenterade. Welinder visade attden västmanländska delen av Mälardalen varit kontinuerligtbebodd sedan bronsåldern. Den förromerska fasenkunde, utifrån det material han sammanställde och analyserade,snarast karaktäriseras som en expansionsfas(Welinder 1974).Det står således klart att de södra delarna av Västmanlandvarit relativt tätt befolkade under den äldre järnåldern.Tidigare antaganden att området skulle ha varithelt avfolkat (Österberg 1945) hade källkritiska och metodiskaorsaker. Gravarna från äldre järnålder, framför alltden förromerska delen, är inte få – men de innehåller sällandaterbara föremål. Senare tiders möjligheter att 14 C-analysera träkol och på senare tid även brända ben frångravar, har bidragit till att öka deras antal. Vid Holmsmalmastrax norr om Köping har delar av ett större gravfältundersökts 1999. Av de mer än 300 undersökta gravarnavar merparten anlagd under den förromerska järnåldern(Wikborg & Ählström 2005). Det kan också konstateras attförromerska gravar i regionen generellt har relativt flackagravöverbyggnader och är därigenom mer svårupptäckta.Ibland har de också överlagrats av yngre gravar.22 sau rapport 2012:13

BoplatsundersökningarPå 1960-talet påträffades två hus från förromersk eller tidigromersk järnålder i Västmanland. Båda hittades i sambandmed gravfältsundersökningar. Ett komplett långhushittades 1967 uppe på Äsåsen vid Romfartuna strax norrom Västerås (Hyenstrand 1973). Några år tidigare hade delarav ett långhus påträffats vid Säby i Säby socken (Linderoth1963). Byggnadsspåren stördes där i ena gaveländenav en sentida grustäkt, men kunde konstateras härrörafrån en treskeppig konstruktion. Dessa två husundersökningarbekräftade vad man redan ansåg sig veta – nämligenatt bebyggelsen varit lokaliserad till impedimentsmark.Ute på lerslätterna kunde man omöjligt ha bottunder järnåldern. Detta synsätt kom att revideras förstunder 1980-talet (se ovan).Antalet undersökta hus från perioden kom att ökarejält i samband med undersökningarna vid Stenåldersgatani nordöstra delen av Västerås år 1990 (Holm et al1994) och två år senare i Skälby i västra utkanten av staden(Aspeborg 1999). Boplatslämningarna vid Stenåldersgatanhar tolkats som spår efter flera gårdslägen vilka legat samladekring en öppen plats. Här tyckte man sig vara en möjligbystruktur på spåren. Exploateringen i området berördede delar som vid förundersökningen hade uppvisat enrelativt låg anläggningsfrekvens. De mer intensiva delarnaav bebyggelselämningarna antas således ligga kvar utanfördet bebyggda området. Också vid Skälby kunde manredan efter 1992 års undersökning skönja någon form avbybildning med flera samtida gårdar.Ett antal hus från äldre järnålder undersöktes också iVästmanland i början av 1990-talet i samband med anläggandetav den så kallade Mälarbanan mellan Västerås ochStockholm. De aktuella boplatserna låg vid Fågelbacken(Hubbo socken), Uppsala (Tillberga socken) och Kärsta(Björksta socken). På de två förstnämnda lokalerna identifieradestvå delvis samtida gårdslägen från yngre romerskjärnålder och folkvandringstid (Hulth & Norr i manus).I början av 1990-talet gjordes de första försöken att användadigital inmätning på arkeologiska undersökningar.Skälby en av de första lokalerna i Sverige där den nya teknikenanvändes. Detta är ett viktigt hjälpmedel för att effektivtkunna plandokumentera de stora undersökningsområdena.Yngre järnålder i VästmanlandDen yngre järnålderns bebyggelse i Västmanland har ocksåden framförallt kartlagts utifrån gravmaterialet. Landskapetsvapengravar har sammanställts av Henry Simonsson(1969). I slättbygden ned mot Mälaren finns rikligtmed gravar och runstenar som indikerar närvaro av enomfattande fast bebyggelse.De fysiska spåren efter den yngre järnålderns byggnaderär däremot fortfarande mycket få. De stora arkeologiskaundersökningar som genomförts i Västmanland harofta berört bebyggelse från den äldre järnåldern. Vid undersökningarnainför ombyggnaden av järnvägen till Västeråshittades dock vikingatida boplatslämningar på tvåplatser år 1994. Den ena lokalen var Bastubacken i Tortunasocken där ett större gravfält från romersk järnålder varföremål för en undersökning. Utmed undersökningsområdetsnorra kant påträffades två stolphålskoncentrationervilka antas representera ett eller två gårdslägen belägnaomedelbart norr om UO. 14 C-dateringar av stolphåloch härdar daterar bebyggelsen till yngre järnålder. Drygt100 meter öster om bebyggelselämningarna undersöktestvå gropar med spår eter metallhantverk. Detta aktivitetsområdehar 14 C-daterats till sen vikingatid/tidig medeltid(Wikborg red 1996). Samtidigt med denna undersökningpågick en annan vid Öster Åby, bara en kilometer längreösterut. Där undersöktes ett komplett vikingatida långhus.Intressant att notera var det faktum att husets placeringgick att relatera till gränserna på 1700-talets skifteskarta.Huset var beläget upp i ett hörn av en äga. På ettintilliggande impediment undersöktes vid samma tillfälledelar av ett gravfält från yngre järnålder (Wikborg 1996).Boplatslämningar från yngre järnålder har också berörtsvid det närbelägna Tunby gård. Där undersöktes ett antalgårdar med dateringar från bronsålder till vendeltid (Annuswer& Karlsson 2003).Arkeologiska undersökningar av boplatslämningar frånyngre järnålder har således varit jämförelsevis få i Västmanland.Bilden är densamma i Uppland där boplatsmaterialetfrån äldre järnålder är betydligt vanligare.Förhoppningarna var därför stora på de dateringar från2008 års förundersökning vid Skälby som visade på förekomstav lämningar från yngre järnålder. Under sommarenoch hösten har omfattande bebyggelselämningar frånyngre järnålder undersökts vid det närbelägna Gilltuna.De nu undersökta lämningarna har kunnat dateras tillförromersk och romersk järnålder samt vendel- och vikingatid.De äldre dateringarna förstärker den tidigare bildenav ett intensivt utnyttjande av området under förromerskoch romersk järnålder. De yngre lämningarna harkunnat belysa lokaliseringen av vendel- och vikingatidensbebyggelselägen. Spår efter bebyggelse från folkvandringstidhar inte kunnat beläggas vid någon av de treundersökningar som genomförts i Skälby.sau rapport 2012:13 23

UndersökningenMålsättning och frågeställningarJonas WikborgUtifrån förundersökningens resultat förväntades ytterligareboplatslämningar av samma karaktär som de som tidigarehade undersökts på Västerås 865:1–2. Tillsammansmed resultaten från de tidigare undersökningarna i närområdetsågs här en möjlighet att få en bättre och mer fördjupadhelhetsbild av den förhistoriska bosättningen iområdet. Inte på någon annan plats i Mellansverige harman undersökt så stora, sammanhängande ytor med bebyggelselämningarfrån äldre järnålder. Resultaten förväntadeskunna bidra till diskussionen kring bybildningoch bebyggelseorganisation också på ett mer regionaltplan. Eftersom två av anläggningarna från förundersökningenhade 14 C-daterats till yngre järnålder fanns förhoppningarom att studien skulle kunna få ett långtidsperspektiv.MålsättningMålsättningen var att undersöka, dokumentera och tolkade berörda fornlämningarna, samt att relatera dem till deomkringliggande tidigare undersökta boplatslämningarna,framför allt Västerås 865:1–2 och Västerås 1061:1 vidHacksta. Det fanns förhoppningar om att resultaten skullekunna ligga till grund för några fördjupade studier kringbebyggelsens utveckling och organisation i området, hurdet omkringliggande landskapet utnyttjats samt densociala stratifieringen och specialiseringen på de olikagårdarna. Resultatet kom dock att avvika från vad somförväntades (se måluppfyllelse). Detta innebar att de planeradefördjupningsstudierna ej var relevanta att genomföra.De intilliggande stensträngarna skulle undersökas isyfte att datera och funktionsbestämma dem.FrågeställningarDe vetenskapliga frågeställningarna berörde framföralltbybildningsprocessen och gårdarnas struktur. Centraltvar att studera landskapsrummets utnyttjande för att fördjupaförståelsen av övergången från ensamgård, eventuelltöver tveböle, till byliknande strukturer och att tidfästaförändringar i bebyggelsestrukturen/bebyggelseorganisationen.Med tanke på förundersökningens dateringar från yngrejärnålder var även frågan om kontinuitet kontra återvändandeviktig. Generellt anses att lerboplatserna övergesvid övergången från äldre till yngre järnålder och attdetta sker som ett led i en övergripande omorganisationav bebyggelsen och dess lägen. I Skälby fanns emellertidindikationer på bebyggelse från yngre järnålder i lermark.Vikingatida boplatslämningar är ovanliga i lermark, menhar påträffats på ett antal lokaler t ex inom E4:a-projekteti norra Uppland. Frågan är om det rör sig om en kvardröjandebebyggelse som inte flyttat, d v s en kontinuitet, ellerom ett återvändande där man tagit äldre boplatsområdeni anspråk.Boplatsmaterialet skulle belysas i termer av social stratifieringoch specialisering. Tidigare har man nöjt sig medatt urskilja s k centralplatser eller aristokratiska boplatser,men undvikit att diskutera övrig bebyggelse utifrån ett sådantperspektiv. Utifrån gravmaterialet vet vi emellertidatt även lokalsamhället varit stratifierat. Genom de osteologiskaanalyser som utfördes i samband med undersökningenav Skälby 2006 har specialisering hos vissa enheterkunnat fastställas. Detta kan bl a förstås i sociala termeroch fortsatta osteologiska analyser kan kasta ytterligareljus över det. De osteologiska analyserna skulle kombinerasmed makrofossilanalyser och analyser av de enskildahusen där också information av social karaktär kan finnast ex i typ av sädesslag som kan påvisas eller hus/gårdarmed eller utan speciella konstruktionsdetaljer.Beträffande stensträngarna var den grundläggande frågeställningenav kronologisk art. Om det var möjligt attknyta dem till järnåldersbebyggelsen skulle de, tillsammansmed andra stensträngar i närområdet, kunna infogasi bilden av bebyggelsestruktur och avgränsning.De konkreta frågeställningarna formuleras i ett antalpunkter av kronologisk och funktionell art:Kronologi• När etablerades bebyggelsen i området?• Hur långt fram i tid kan vi se kontinuitet i bebyggelsenoch när infaller ett eventuellt kontinuitetsbrott?• I vilket skede kan man tala om en bybildning med samverkandegårdar i området och har bybildningen föregåttsav ett ”mellanled” i form av tveböle?• Vad representerar bebyggelsedateringarna från yngrejärnålder? Rör det sig om en kontinuitet eller om ettåtervändande?• Hur har landskapsutnyttjandet förändrats över tid ochvad säger detta om gårdarnas samverkan, t ex hägnadslagm m?• Under vilken tid anlades, användes och övergavs stensträngarna?Funktion• Hur stor utbredning har bebyggelseenheterna haft ochi vilken mån är gränserna arkeologiskt konstaterbara?• Hur utnyttjades de äldre gårdslägena vid eventuellakontinuitetsbrott och vart tog bebyggelsen vägen?24 sau rapport 2012:13

• Hur såg gårdsstrukturen ut under olika tidsskeden?D v s hur förhöll sig husen till varandra, till hantverksområdenoch till de andra anläggningstyperna (brunnnar,kokgropar etc)?• Vilka spår av social stratifiering och specialisering synliggörsi fyndmaterialet samt i de makrofossila och osteologiskaanalyserna? Här avses gårdar som utmärkersig t ex beträffande storlek, hantverk, odling, boskapsskötseloch särskilda fynd.• Vilken är stensträngarnas relation till den förhistoriskabebyggelsen?• Kan de båda stensträngarna knytas ihop eller utgör detvå separata hägnader?Metod och dokumentationJonas WikborgUndersökningsområdet (UO) banades av med två larvbandsdrivnagrävmaskiner (fig 23). Den avbanade matjordenforslades bort med dumper och tippades på avbanadetomma ytor inom undersökningsområdet eller i dessomedelbara närhet. Efter att undersökningen avslutatsåterställdes området och matjorden lades tillbaka.Påträffade anläggningar mättes in digitalt i plan medhjälp av RTK-GPS. Inmätningarna fördes sedan över tillIntrasis. Ett urval av anläggningarna undersöktes till hälften.De dokumenterades i skrift, samt i de flesta fall medprofilritning och i vissa fall med fotografering. Några anläggningarundersöktes i sin helhet. Bedömningarna gjordesfrån fall till fall beroende på anläggningarnas karaktäroch fyndinnehåll. Enligt undersökningsplanen och deprioriteringar som ställts upp i samråd med länsstyrelsenvar härdar lågprioriterade och skulle undersökas relativtextensivt. Dokumentationen av härdarna prioriterades såatt de dokumenterades genom sektionsriktning i de fallFigur 23. Matjorden inom de aktuella områdena banades av med hjälp av grävmaskiner. Södra delen av Västerås 261:2 frånNO. I bakgrunden skymtar ett flackt impediment beläget omedelbart söder om UO. Vid träden i bildens högra kant hargården Almelund legat. Foto: Jonas Wikborg, SAU.sau rapport 2012:13 25

det fanns speciella konstruktionselement. I övrigt bestoddokumentationen i beskrivning av profilform, djup, storleki plan samt förekomst av skärvsten. Brunnarna undersöktestill hälften med hjälp av maskin, sektionen dokumenteradesoch sedan hackades den kvarvarandefyllningen igenom för att påträffa eventuella fynd (fig 24).Kulturlagren avsöktes med metalldetektor i syfte atthitta eventuella metallföremål eller slagg. För att fastsälladeras tjocklek, karaktär och eventuell fyndförekomstgrävdes några 0,5 x 0,5 m stora provrutor i dem. Därefterschaktades lagren bort i sin helhet för att söka efter eventuellaöverlagrade anläggningar som kunde tillhöra äldrefaser. Från två av kulturlagren (A5504 och A14131) insamladesett prov som vattensållades för att fastställa förekomstav fiskben. Undersökningen av Skälby från 2006hade nämligen påvisa fiskben från ett antal kontexter(Onsten-Molander 2008:131). Vattensållningen av lagrenfrån 2009 års undersökning kunde dock inte påvisa någonförekomst av fiskben i dessa. Fynd och prover relateradestill anläggningar och i förekommande fall till respektivelager. Anläggningar, fynd och prover registrerades i Intrasisför vidare behandling i GIS-miljö (Arcview).Naturvetenskapliga analyserEtt antal naturvetenskapliga analyser skulle genomförasför att om möjligt besvara undersökningsplanens frågeställningar.De analyser som planerades var makrofossilanalys,pollenanalys, vedartsanalys, 14 C-analys, arkeometallurgiskanalys samt osteologisk analys. Här redovisasendast de olika analyserna och deras syften. Själva analysresultatenredovisas tillsammans med undersökningsresultatenför respektive fornlämning. Analysrapporternaåterfinns dessutom som bilagor längst bak i föreligganderapport.MakrofossilanalysAnalyser av makrofossilt material från Stolphålsfyllningarnafrån de förväntade husen planerades i syfte att ommöjligt belysa boplatsekonomi och byggnadernas funktionsindelning.Prover från brunnar skulle analyseras för att utöka kunskapenom den lokala vegetationshistorien före och efterden äldre järnåldern (fig 25). Vid de tidigare undersökningarnahar ett stort antal brunnar från äldre järnålderanalyserats varför periodens miljöhistoria kan sägas varaFigur 24. Undersökning av brunn A8689 på Västerås 261:2. Foto: Jonas Wikborg, SAU.26 sau rapport 2012:13

Figur 25. Provtagning ur brunn A14022. Foto: Jonas Wikborg, SAU.väl belagd i området. Inför 2009 års undersökningar beslötsdärför att analyser bara skulle utföras på brunnarfrån bronsålder eller från yngre järnålder.Analysen utfördes av Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation.Totalt analyserades 24 prover fördelade påsex stolphål, sju härdar, nio brunnar, en ugn och en grop.(bilaga 10).PollenanalysOm någon av de förväntade brunnarna kunde dateras tillbronsålder eller yngre järnålder skulle en pollenanalys avdessa genomföras. Syftet skulle vara att belysa närområdetsvegetationshistoria som ett komplement till den ovannämnda makrofossilanalysen av brunnar. Analysen utfördesav Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation (bilaga12).VedartsanalysVedartsanalysen syftade till att se vilka träslag som använtstill olika aktiviteter på boplatsen. Vanligtvis går detatt se att det finns återkommande träslag som valts ut tillvissa typer av konstruktioner. Exempelvis är tall mycketvanligt förekommande i stolphål och då oftast som resterav själva stolpen (Qviström 2007:234). Andra träslag kangivetvis förekomma i stolphål men kan då oftast ses somsekundära och härrörande från aktiviteter i huset ellerdess närhet. Med vedartabedömning kan även materialmed låg egenålder urskiljas för att användas vid 14 C-analys.Vedartsanalysen kan också visa på vilken typ av vegetationsom funnits i boplatsens närhet.Vedartsanalysen utfördes av Stefan Gustafsson, OdenKulturinformation (bilaga 10). Initialt analyserades niovedartsprover och från de makrofossilprover som endastinnehöll träkol vedartsbedömdes ytterligare åtta prover.Totalt analyserades således 17 prover.14C-analysDateringen av enskilda anläggningar samt huskonstruktionerskulle komma att bli en mycket viktig grund för attkunna besvara de flesta av undersökningens frågeställningarkring gårdslägen och kronologi. Då förekomstenav daterbara föremål förväntades bli mycket blygsam vardet tänkt att 14 C-analyser skulle komma att bli det främstadateringsverktyget. Dateringarna utfördes av Ångströmlaboratoriet,Uppsala (Bilaga 11). Totalt daterades 26 prover.sau rapport 2012:13 27

Arkeometallurgisk analysVid 2006 års undersökning påträffade spår efter metallhantverk.Om ytterligare spår efter metallhantverk skullepåträffas vid 2009 års undersökning skulle ett urval avslagger genomgå metallografisk och petrografisk analys.Eventuella ugnskonstruktioner och deras fyllning skulleanalyseras beträffande hantverkstyp, upphettningsgradetc. Analysen skulle bidra till att utgöra underlag för attbesvara frågor om enskilda gårdars specialisering samtmetallhantverkets relation till gårdsstrukturen. Det kundeinte konstateras några spår efter metallhantverk varföringa analyser kom att genomföras.Osteologisk analysDet osteologiska materialet har visat sig besitta en godpotential bl a när det gäller tolkning av ekonomi, gårdsstrukturoch specialisering. Det osteologiska materialetkunde vid 2006 års undersökning användas för att avgränsaolika gårdslägen och att urskilja olika aktivitetsytor.Det kunde också bidra till tolkningen av de enskildabyggnadernas funktioner (Bäckström 2008). För att kunnajämföra resultaten från 2009 års undersökningar med defrån 2006 skulle en liknande analys utföras. Analysenskulle inriktas på rumslig spridning utifrån parametrarsom artsammansättning, benslag, fragmenteringsgrad,bearbetning och urskiljande av slakt- och hushållsavfallsamt förbränning. Benmaterialet skulle tillvaratas frånkontexter som kunde knytas till olika gårdslägen. Analysenhar utförts av Ylva Bäckström, SAU (bilaga 9).PrioriteringarJonas WikborgEfter de inledande schaktningarna i södra delen av Västerås952:2 kunde denna avfärdas som en extensiv ytautan anläggningar. Istället kunde ett utbrett fyndtomt lagerkonstateras. Detta har tolkats som ett våtmarkslagervarför endast delar av det berörda området kom att banasav.Däremot visade det sig att den del av Västerås 952 somundersökts 1992 (benämnd 952:3) verkade vara större änvad som angivits i fornlämningsregistrets kartmaterial. Vihade ursprungligen planerat att använda ytan för upplagav dumpmassor. Inledningsvis schaktade vi vid den markeradesydgränsen för Västerås 952:3 för att försäkra ossom att det inte fanns några anläggningar kvar inom detmarkerade området. Det visade sig då att det fanns ett aktivitetsområdemed framförallt härdar och ugnar inomdet område som markerats som undersökt. Vi banade avtillräckligt stora ytor för att kunna avgränsa detta aktivitetsområdesom låg i anslutning till en brunn som hadeundersökts 1992.Vid avbaningen av den sydvästra delen av Västerås261:2 kunde det konstateras att de där påträffade boplatslämningarnaföreföll fortsätta utanför den avgränsningmot väster som gjorts i samband med tidigare undersökningssteg.Efter samråd med Länsstyrelsen fortsatte avbaningenmot väster ända fram till det där belägna impedimentet.Denna extra yta mätte ca 27 x 25 meter vilketinnebar att ytterligare ca 700 m 2 banades av utanför detegentliga UO.I den sydöstra delen av Västerås 261:2 framkom etthärdområde. Det noterades att flera av dem låg parvis ochatt paren bestod av två sinsemellan olika typer. Det beslutadesdå att lägga lite större vikt vid undersökning, dokumentationoch analys av dessa än vad som ursprungligenhade planerats för härdar.Antalet påträffade anläggningar överensstämde väl medvad som hade förväntats. De var dock annorlunda fördeladeän förväntat. Lämningar efter stolpburna hus kundebara identifieras i sydligaste delen av Västerås 261:2. Därfanns det ett stort antal stolphål utmed en smal remsa avundersökningsområdets sydgräns. Den norra gaveländenav en byggnad kunde identifieras i detta område som säkerligenhyser delar av ännu fler byggnader som till störredelen är belägna på ett flackt impediment direkt söder omUO. Inom de övriga undersökta delarna påträffades spårefter olika typer av förhistoriska aktiviteter men inga hus.Några kompletta gårdslägen kunde således inte beläggasinom 2009 års undersökningsområden.Efter avslutad undersökning presenterades de preliminäraresultaten för Länsstyrelsen. Frågeställningarnakring stensträngens konstruktion, ålder och användningstidkunde belysas utifrån resultaten i kombination28 sau rapport 2012:13

med studier av det äldre kartmaterialet. Undersökningarnavisade att den tidigare kända bybebyggelsen från äldrejärnålder inte hade fortsatt västerut. I området väster omden tidigare kända bebyggelsen hade marken istället använtsför olika typer av hantverksrelaterade aktiviteterunder denna period. Det framkom spår efter en enda förhistoriskbyggnadskonstruktion. Det rörde sig om ett vikingatidahus i kanten av ett impediment i södra delen avVästerås 260:1. Den kronologiska brytpunkten för den tidigareundersökta bebyggelsen i slutet av den yngre romerskajärnåldern bekräftades och förstärktes av den nugenomförda undersökningen.Resultaten bedömdes inte kunna ligga till grund för attbesvara frågeställningar kring olika gårdslägen och derasrumsliga organisation eller spår av social stratifiering ellerspecialisering för olika gårdar. Efter samråd beslöts därföratt rapporten skulle hållas mer kortfattad än vad som ursprungligenhade planerats. Eftersom de planerade fördjupningsartiklarnabaserades på att det skulle framkommaflera nya gårdslägen var de inte möjliga att genomföra.Genom initiativ från Länsstyrelsen och en välvillig inställninghos beställaren, Västerås kommun, beslöts detistället att det istället skulle framställas en populärvetenskapligskrift kring den förhistoriska bebyggelsen i området.Denna trycktes 2011 och bygger på resultaten från allaundersökningar som hittills har gjorts i Skälby (Wikborg(red) 2011). Tyngdpunkten ligger på den äldre järnålderndå flera samtida gårdar fanns i området. I boken tecknasen bild av hur livet har tett sig i järnåldersbyn i Skälby ochboplatsen sätts in den i ett större sammanhang.sau rapport 2012:13 29

6608160 6608200 6608240Hägnad 7Hägnad 1Hägnad 1Hägnad 2Hus 10 10 20 30 40m1536100 1536150HägnadSentida dikeStenPinnhålPinnhålBrunnStolpfärgningGropHärdMörkfärgningKulturlagerrecent nedgrävningHägnad 330 sau rapport 2012:13Figur 26. Undersökningsområdet med påträffade anläggningar på fornlämning Västerås 261:2.Skala 1:500. Digital bearbetning: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.

UndersökningsresultatDe framkomna anläggningarna och fynden presenterasnedan under respektive fornlämning. Spridningskartoröver de olika anläggningskategorierna återfinns i slutdiskussionskapitletsom följer efter genomgången av de enskildaundersökta fornlämningarna.Boplatslämningar, Västerås 261:2Sammanfattande resultatInom undersökningsområdet (UO) banades matjordenbort på ett 9 952 m 2 stort område. Till skillnad mot de tvåtidigare undersökningarna i området berörde 2009 årsundersökning inga kompletta gårdslägen. Vid undersökningenkunde det konstateras att det boplatsområde somundersökts 1992 och 2006 inte fortsatte in i det nu aktuellaundersökningsområdet.I områdets sydvästra del fanns en koncentration av anläggningar,framförallt stolphål utmed undersökningsområdetssödra gräns. Troligen har flera av dem ingått ibyggnader som till största delen legat utanför UO. Gavelnav ett hus kunde identifieras. Detta har daterats till yngrejärnålder. I undersökningsområdets sydöstra del fannsett större sammanhängande kulturlager och ett härdområdemed dateringar till äldre järnålder. I den södra delenfanns även några brunnar vilka låg strax norr om stolphålenoch härdarna. Brunnarna dateras till äldre järnålderoch vikingatid. I kulturlagret (A5504) fanns spår efter fleraolika hägnader.I undersökningsområdets sydvästra del fanns recentastörningar i form av en avloppsbrunn med cementrör(A13595) och en stenfylld grop (A15859) vilken antas varaen stenkista som varit en föregångare till den nyss nämndaavloppsbrunnen. Dessa båda kan kopplas till den bebyggelsesom legat i direkt anslutning till UO fram till1980-talet. Undersökningsområdets norra hälft var nästintillhelt tom på anläggningar. Här framkom endast resterefter en sentida hägnad samt en härd. Härden låg invid enannan härd som vid förundersökningen hade 14 C-dateratstill yngre järnålder.Fyndmaterialet var ganska magert. Det utgjordes framföralltav obrända djurben från brunnarna samt brändaoch obrända ben och bränd lera från kulturlagret. I denena brunnen hittades en hornkam från romersk järnålder.Anläggningar, Västerås 261:2Sammanlagt påträffades 575 anläggningar. Av dess utgick192 st efter en extensiv undersökning och dokumenteradesej i profil. Flertalet anläggningar som utgick visade sigvara tunna mörkfärgningar. Ytterligare 43 anläggningarAnläggningstypAntalBrunnar 4Härdar 33Gropar 18Kolfläck 1Kulturlager 1Kulturlagerrest 4Mörkfärgningar 12Pinnhål 53Recent nedgrävning 3Stenkonstruktion 1Stenlyft 18Stolpfärgning 4Stolphål 226Utgår 193Våtmarkslager 4Totalt 575Figur 27. Tabell över anläggningskategorieroch konstruktioner inom Västerås 261:2.undersöktes ej utan dokumenterades endast i plan ochbedömdes efter utseende och storlek i plan samt relationtill övriga anläggningar. Bland anläggningarna återfinnsframförallt stolphål och härdar, men även brunnar, pinnhål,ugnar, kulturlager och odlingslager (se fig 27).Stolphål, Västerås 261:2På Västerås 261:2 framkom 226 stolphål. De var framför alltkoncentrerade till den södra delen av UO. Stolphålen varrundade eller ovala i plan. Storleken varierade mellan 0,1meter och 1,26 meter i diameter och djupet mellan 0,02och 0,8 meter. Fyllningarna bestod av humös lera medsiltinblandning samt kol, sot och bränd lera. Ett stort antalstolphål hade stenskoning.Trots det stora antalet stolphål kunde endast ett hus(Hus 1) konstateras inom Västerås 261:2 i den sydvästradelen av UO (se Hus nedan). I området fanns flera störrestolphål med kraftig stenskoning som bör ingå i någonform av huskonstruktion. Noteras bör att det stora antaletstolphål inom en begränsad yta pekar på att området utgörutkanten till den centrala delen till en boplats troligenfrån flera faser. Längre österut ingick ett flertal mindrestolphål i hägnadsrester av olika längd. Längst i norr fannsen rest av en fägata från historisk tid (se Hägnader nedan).sau rapport 2012:13 31

Figur 28. Det stenskodda stolphålet A11130 i profil. Foto: LenaSundin, SAU.Figur 29. Det stenskodda stolphålet A2977 i profil, från SSV.Foto: Maja Hultman, SAU.Figur 30. Fredrik Thölin rensar fram profilväggen i brunnen A2051 efter att den snittats med hjälp av grävmaskin. Foto: JonasWikborg, SAU.32 sau rapport 2012:13

Pinnhål, Västerås 261:2Totalt har 53 anläggningar tolkats som pinnhål. Ett pinnhålär ett resultat av att en stör eller pinne tryckts ellerbankats ned i marken utan att det först har grävts ett hål.Detta innebär att pinnhålens botten ofta är V- eller U-formadei tvärsnittet. Kriterierna för gränsen mellan stolphåloch pinnhål varierar ofta mellan olika undersökningar.Fyllningarna bestod av lera med inblandning av silt. Storlekenvarierade mellan 0,05 och 0,12 meter i diameter ochdjupet mellan 0,04 och 0,17 meter. Pinnhålen fanns dels ien koncentration i den nordöstra samt i hela den södradelen av Västerås 261: 2. Den största delen av de påträffadepinnhålen har troligen ingått som delar av hägnader ellerandra typer av konstruktionen eller anläggningar som integått att påvisa i samband med undersökningen. Då storadelar av Västerås 261:2 täcktes av ett större kulturlager varförutsättningarna för att påträffa pinnhål inte de allra bästa.Då anläggningarna är små och ofta hade en färg somskiljde sig mycket lite från det omgivande kulturlagret vardet svårt att påvisa pinnhålen i samband med avbaningen.Brunnar, Västerås 261:2Vid undersökningen av Västerås 261:2 påträffades fyrabrunnar i den södra delen av området. Två av dem (A8689och A2372) låg intill varandra. Båda hade grävts ned till ettunderliggande gruslager. Storleken varierade mellan 2,7och 6,9 meter i diameter och djupet mellan 1,6 och 2,2 meter.Alla de undersökta brunnarna hade i bottnen ett mereller mindre skålformat utseende i sektion. Antalet synligalager varierade. Fyllningarna bestod främst av lera medolika inblandning av silt, kol, sot, bränd lera och sten. I defall stenar förekom påträffades dessa främst i anläggningensövre lager vilka har tolkats som nedrasade kulturlagerrester.Inga trärester kunde påvisas i brunnskaren. Dethar heller inte gått att hitta några spår efter konstruktionerför att hissa upp vatten i anslutning till de brunnarna.Strax väster om de två intilliggande brunnarna fanns enhägnad (Hägnad 1) vilken kan ha utgjort en avgränsningkring någon av dem.Makrosammansättningen var likartad brunnarna emellanmen en av dem avviker lite. Det gäller A2051 där floteringenkunde påvisa förekomst av råg. Rågodlingen ansesha introducerats först under den yngre järnåldern. 14 C-analysen daterade brunnen till vikingatid (880–1020 kalibr.2 σ). I samtliga fall utgör det makrofossila inslaget resterav deponerat hushållsavfall.Figur 32. Brunnen A8211 i profil. Foto: Fredrik Thölin, SAU.Gropar, Västerås 261:2Groparna inom Västerås 261:2 var 16 till antalet. De fannsfrämst på den södra delen av området och var runda ellerovala till formen. Storleken varierade mellan 0,38 och 5,5meter i diameter. Djupet varierade mellan 0,1 och 1,5 meter.Fyllningarna bestod främst av humös lera med inblandningav kol, sot och bränd lera.Två större gropar, A2112 och A11678, belägna på densydvästra delen av Västerås 261:2, hade båda recent fyndinnehålli form av tegel, trä, järnspik och smörjfett i fyllningarna.Tolkningen för de två sistnämnda är inte intressantamer än som indikationer på sentida aktiviteter somäven de lämnat spår i området. En grop, A12151, där möjligenden plana bottenformen skulle kunna indikera enfunktion som förvaringsgrop, fanns i den sydvästra delenav undersökningsområdet.Längst ner i sydväst av undersökningsområdet fannsdet några större gropar men i övrigt var de relativt små ochgrunda. Gropen A14717 (fig 33) låg i sydvästra hörnet avUO på Västerås 261:1. Anläggningen kunde inte avgränsasinom UO, utan föreföll fortsätta utanför detta in under endär belägen stenmur. Den frambanade delen mätte 2,5 x2,2 m (NÖ–SV) och undersöktes med maskin. I sektionsyntes en mycket vid och grund nedgrävning med en centraltnärmast brunnsformad ”tratt”, Fyllningen bestod avAnläggning Nedgrävningsform Storlek Djup Datering Fas, SkälbyA2051 Skålformad 4,1 x 3,8 m 1,6 m 880–1020 AD VikingatidA2372 Skålformad 2,7 x 2,3 m 1,7 m 200–30 BC 2A8211 Skålformad 3,1 x 2,7 m 1,7 m 410–350 BC 1A8689 Skålformad 6,9 x 4,6 m 2,2 m 370–170 BC 1Figur 31. Tabell över de undersökta brunnarna på Västerås 261:2.sau rapport 2012:13 33

Figur 33. Gropen A14717. Foto: Ola Korpås, SAU.Figur 34. I sydvästra delen av Västerås 261:2 fanns en stor grop (A12777) med flat botten. Anläggningens storlek och formuppvisade vissa likheter med ett grophus. Foto: Lena Sundin, SAU.humös lerig silt i de övre delarna och en mycket humösfyllning siltig lera med kol, sot, bränd lera samt skörbrändsten i den djupaste delen. De olika lagren i anläggningenvar ganska tydligt åtskilda från varandra förutom i dencentrala delen där det gick att ana en nedgrävning somverkade skära de flackare sidorna på anläggningen. Kanskehar anläggning ursprungligen utgjort en större flackarenedgrävning, kanske någon form av täktgrop då sten,grus, sand och lera förekommer om vartannat i området.Tolkningen baseras på det faktum att markslaget i områ-34 sau rapport 2012:13

Figur 35. Tvärsnitt genom härden A12377 från S. I bakgrunden det så kallade Berghagsberget. Foto: Mattias Landelius, SAU.det var väldigt varierat och att gropen hade grävts ned tillett gruslager vilket kan antas vara det material man velatkomma åt. Efter det kan den ha återanvänds som avfallsgropeller dräneringsgrop för att samla upp ytvatten.Vid undersökningen påträffades två större gropar somtolkats som möjliga grophus. Båda anläggningarna låg påden sydvästra delen av UO. A12777 utgjordes av en oval,grund ca 3 x 2 meter (N–S) stor och 0,37 meter djup nedgrävningmed plan botten (fig 34). Anläggningen genomkorsadesi ytan av ett dike vilket försvårade tolkningen.Anläggningen hade en fyllning av lera med inslag av träkoloch bränd lera. I den södra kanten av anläggningenfanns flera stenar vilka skulle kunna utgöra en rest till enstenskoning. I sektion syntes även en fördjupning i densödra delen som skulle kunna utgöra ett stolphål. Stolphåletoch den plana botten skulle kunna indikera att detrör sig om ett grophus, tolkningen är dock något osäker.I undersökningsområdets södra kant påträffades ytterligareett möjligt grophus, A15496. Anläggningen mätte 3,5 x 2meter (O–V) och var 0,22 meter djup. Den var något störd iytan, troligen av plogen då den låg precis i åkerkanten. Densödra begränsningen av A15496 var skadad av ett dike somlöpte i Ö–V riktning. Den låg i ett anläggningstätt områdemed flera intilliggande stolphål vilka skulle kunna ha ingåtti en grophuskonstruktion (se fig 26). Även denna anläggninghade plan botten vilket är kännetecknande för grophus.Ingen av anläggningarna utvaldes för datering då debåda var skadade i ytan och risken för kontamination varstor. Grophus finns från andra undersökta platser meddateringar från bronsålder till vikingatid med en tyngdpunkti den yngre järnåldern (Evanni 2007:205 och däranf. litt.).Härdar, Västerås 261:2Inom Västerås 261:2 dokumenterades 33 härdar. Storlekenpå dem varierade mellan 0,6 och 3,26 meter och djupetmellan 0,05 och 0,2 meter. Fyllningen i dem bestod främstav siltig lera med inblandning av kol och sot. Det fannshärdar som hade både en eller flera sotlinser mot nedgrävningensbotten. Förekomsten av skärvsten varierademellan de olika härdarna.De flesta härdarna, inte mindre än 19 stycken, låg samladeinom en 20 x 8 meter stor yta i den södra kanten avUO. Detta härdområde kunde ej avgränsas mot söderutan antas fortsätta utanför UO. Utredningens fosfatkarteringpåvisade höga värden på det där belägna impedimentet.En rimlig tolkning är att det där kan finnas omfattandeförhistoriska boplatslämningar. Trots att härdarnalåg relativt tätt fanns det bara ett exempel på att en härd(A15402) skar en annan (A2749). Härdarna omgavs av ettkulturlager (A5504) vilket delvis antas ha bildats av de aktivitetersom bedrivits i anslutning till dem. Kulturlagretlåg i en svag norrsluttning och tunnade ut mot söder ochsaknades i undersökningsområdets sydostligaste del uppmot impedimentet. Här har förmodligen senare tidersplöjning skadat och avlägsnat lagret som dessutom kansau rapport 2012:13 35

antas ha eroderat nedför sluttningen redan under forntiden.En sammanställning av härdarnas stratigrafiska relationtill kulturlagret A5504 visar att mer än hälften (11 st)var nedgrävda i lagret. Endast en av härdarna överlagradesav kulturlagret. De övriga sju låg på ytor längst i söderdär ingen kulturlagerförekomst kunde konstateras (seovan). I ytterligare två fall gick det ej att bedöma den inbördesrelationen.I härdområdet noterades i tre fall att en större och enmindre härd låg parvis, tätt intill varandra. Kring denstörre härden var den omgivande leran rödbränd ochskärvstenen i fyllningen var hårdare fragmenterad än iden mindre som saknade brända nedgrävningskanter.Makrofossilanalysen visar på skillnader mellan de bådahärdtyperna vad gäller storleken på kolfragmenten. I destörre härdarna var kolet mer fragmenterat och bränt jämförtmed kolet från den mindre. Två härdar (A2267 ochA13463) från härdområdet daterades till förromersk järnålder(360–110 f. Kr respektive 330–200 f. Kr). Utifrån inbördeslikheter och geografisk koncentration har de övrigahärdarna i härdområdet antagits vara relativt samtidamed dessa.I den norra delen av Västerås 261:2 fanns rester efterfyra olika härdar. En av dem (A218) hade hittats redan vid2008 års förundersökning (Eklund 2008:24) då den 14 C-daterades till vendeltid (680–880 e. Kr, 2σ).Diken, Västerås 261: 2Utbredningen för Västerås 261: 2 följer i stort det som utgjorten åkeryta som syns i det äldre kartmaterialet. I kartanfrån 1775 syns att åkerytan varit indelad in mindre ytorlöpande i NO–SV riktning. De diken som påträffades isamband med undersökningen har en likartad orientering,med fåtal undantag. Dikena löper främst NO–SVriktning med ett relativt jämnt avstånd mellan de enskildadikena. Vid undersökandet av diket A1906 påträffades ibotten längsgående träslanor vilka troligen utgör spår efteren dränering som lags i dikets längdriktning.Lager, Västerås 261:2KulturlagerStörre delen av Västerås 261: 2 täcktes av ett kulturlager,A5504 (fig 36), vilket mätte ca 65 x 63 m (O–V). Lagret var0,06 – 0,3 meter djupt och bestod av humös siltig lera meden kraftig tät färgning och rikligt inslag av kol, sot, brändlera samt ben, främst obränt. Lagret undersöktes genom14 provrutor, 0,5 x 0,5 meter stora. Lagrets södra del varmörkast och hade störst fyndfrekvens. Det var också i lagretsövre delar som fyndfrekvensen var störst för att sedanFigur 36. I södra delen av Västerås 261:2 fanns ett stort kulturlager, A5504. Foto: Jonas Wikborg, SAU.36 sau rapport 2012:13

avta längre ner i lagret. Lagret var tjockast och tydligast isöder i anslutning till en koncentration av härdar. Fragmentenav bränd lera som hittades i lagret var störst ochminst svallade i den södra delen kring härdarna för att sedanbli mindre och mer rundsvallade i de norra delarna avlagret. Detta skulle kunna bero på att lagret har utgjort enodlingsyta under förhistorisk tid. Anläggningar påträffadesi såväl toppen av lagret som i och under det.Lagret låg i en svag sluttning åt N. Den norra begränsningenför lagret är tydlig medan lagret österut successivtövergick i ett våtmarkslager (A100241).KulturlagerresterI den norra delen av Västerås 261:2 återfanns fyra mindre,flacka sänkor med kulturlagerbetonad fyllning (A1340,A1323, A1307, 1586) inom ett ca 4 x 2 m stort område. I närhetentill svackorna fanns ett flertal anläggningar innehållandesamma material. Fyllningen bestod av siltblandadlera, rikligt med skörbränd sten, kol och sot.VåtmarkslagerUtmed den östra och norra delen av Västerås 261: 2 fannsfyra våtmarkslager. De återfanns såväl på något högretopo grafiska lägen (A341, A357, A1926) som på de lägre liggande(A100241). De kännetecknades av ett mörkgrått lerigtnågot slammigt lerlager utan fynd. De mindre våtmarkslagrenkunde begränsas till sänkor där vatten ståttkvar kanske i samband med snösmältning och rikligneder börd.Ett större våtmarkslager (A100241) täckte den östra delenav UO. Lagret som mätte omkring 260 x 80 meter antasvara utkanten av en ursprungligen större våtmark somidag avvattnas av ett dike som löper i N–S riktning genomområdets lägsta parti. Övergången mellan det intilliggandekulturlagret A5504 och A100241 är som ovan nämntsnågot otydlig och svårlokaliserad. Denna större våtmarkhar också avgränsat den västra delen av den tidigare undersöktabebyggelsen på Västerås 865. Förekomsten avanläggningar upphörde där tvärt i den västra delen av UO(Onsten-Molander 2008:109).Konstruktioner, Västerås 261:2En del av de påträffade stolp- och pinnhålen antas ha ingåtti olika typer av konstruktioner såsom byggnader ochhägnader. Några sådana har identifierats i materialet (senedan).HusVid de tidigare undersökningarna 1992 och 2006 kundelämningar efter ett stort antal hus påvisas. Stolphål varden mest förekommande anläggningskategorin vid 2009års undersökning men trots det kunde endast delar av etthus synliggöras i materialet. Stolphål fanns över hela undersökningsytanmen den södra delen stod ut där denstörsta delen av de påträffade stolphålen återfanns. Särskiltdå det sydvästra hörnet där ett stort antal kraftigaoch delvis stenskodda stolphål undersöktes. En del avdem hade raka nedgrävningskanter och en plan bottenvilket har återfunnits i huskonstruktioner från yngre järnålderpå andra platser (jfr t ex Onsten-Molander & Wikborg2006b: Hus 31). Den stora andelen stolphål antyderatt det rör sig om en konstruktionstät yta vilken framföralltantas ligga utanför UO. Vid utredningens fosfatkarteringuppvisade området kring Almelund rikliga förhöjningarvars nordgräns motsvarar förekomsten av stolphåli den sydvästra delen av 2009 års undersökningsyta.Den huskonstruktion som kunde identifieras har typologiskaparalleller daterade främst till yngre vendeltid/vikingatid.Mycket likartade byggnader har nyligen undersöktsvid Skuttunge kyrka i Uppland (jfr Seiler & Östling2008:104, 106). Husen från Skuttunge, som har daterats tillvendeltid, har raka gavlar bestående av fyra stolpar och enlikartad totalbredd som de från Skälby.Hus 1Objekt:Yttre form:Längd:Bredd:Vägg:Treskeppigt hus som framkom i leraRektangulär med avrundade hörn.>5 m5,6 mTvå stolpar i den östra väggen, två i denvästra väggen samt fyra stolpar i dennorra gaveln.1 x 2 parställda stolpar2,19 mTak:Bockbredd:Stolphålsmått: Diameter: 0,2–0,8 mDjup: 0,06–0,38 mFynd: –14Analyser: C: A10862Makrofossil: A10862, A10821, råg, skalkorn, havre(bilaga 10)Vedart: –Datering: Jämförelser: Hus 7 och 8 från Skuttungekyrka, Skuttunge sn, Uppland (Seiler &Östling 2008:104, 106).Beskrivning: Huset var beläget på undersökningsområdetssydvästra del. Endast ett bockparsamt gaveln fanns inom UO. Några avnedgrävningarna till stolparna varU-formade eller skålformade medanandra hade plan botten. Fyllningen istolphålen bestod av mörkt svartbrun tillgrå lera. Enstaka inslag av bränd leraåterfanns i fyllningen. Då huset fortsätterutanför UO södra begränsning så går detinte att bedöma husets totala längd.Makrofossilanalysen påvisade ett stort inslag av sädeskorni framförallt de takbärande stolparna. Då huset ej ärsau rapport 2012:13 37

Schaktkant0 2 4 6 8 10 m1:100Figur 37. Plan över Hus 1. Skala 1:100.fullständigt framschaktat går det inte att med säkerhetfastställa någon funktion men inslaget av sädeskorn skullekunna indikera att det funnits en köksdel.Hägnader Västerås 261:2Spår efter fem olika hägnader har konstaterats inom Västerås261:2. En av dem har tolkats som en fägata och kanrelateras till en gränsmarkering i det historiska kartmaterialet.De övriga skulle utifrån den rumsliga relationen tillde undersökta boplatslämningarna kunna vara forntida.Hägnad 1I den sydligaste delen av UO fanns en hägnadsrest beståendeav nio pinnhål. Den antas kunna ha utgjort en begränsningav Härdområde A. Konstruktionen var mycketkort (ca 2,3 m) och gick i NNV–SSO riktning med en antydantill att svänga av mot SSV i den södra änden. Det vartätt mellan de enskilda pinnarna och det fanns ett glappsom skulle kunna utgöra någon form av öppning. Ävenom det endast är en mindre bit som är bevarad så är denrumsliga kopplingen till härdarna tydlig då förekomstenav härdar upphör öster om hägnaden.Hägnad 2I den södra delen av Västerås 261:2 fanns ett antal pinnochstolphål i det där belägna kulturlagret. Nio av stolphålenhar tolkats som en 18 meter lång hägnadsrest (A5504)orienterad huvudsakligen i NO– SV. Hägnaden löpte upp38 sau rapport 2012:13

emot ett boplatsläge beläget på impedimentet omedelbartsöder om UO. Kanske har den ett funktionellt sambandmed de förhistoriska boplatslämningarna. Kanske kan detröra sig om rester efter en fägata som lett från boplatsentill utmarken?Hägnad 3En del av anläggningarna i det ovan nämnda kulturlagreti den södra delen av Västerås 261:2 antas ha ingått i enhägnad som inneslutit en ca 11 x 9 meter stor yta. Kanskehar det funnits en inhägnad åker här under järnåldern. Dehårt fragmenterade och rundslipade fragmenten av brändlera i kulturlagret skulle kunna tyda på att lagret varitkontinuerligt mekaniskt bearbetat. Dessutom visar makrofossilanalysenav en brunn (A8211) belägen blott någrameter från ytan att det har bedrivits odling i närheten.Hägnad 4I sydvästra hörnet av UO fanns ett flertal relativt storastolphål kring en större grop (A14717). Dessa stolphål verkartydligt förhålla sig till gropen och antas ha ett funktionelltsamband med denna. Såväl gropen som ett av dekringliggande stolphålen (A12299) har fått samstämmiga14C-dateringar till senare delen av romersk järnålder.Hägnad 5I den norra delen av Västerås 261:2 framkom två parallellarader av pinn- och stolphål tolkade som en möjlig del aven fägata. I denna konstruktion ingår åtta pinnhål men iövrigt är det främst små stolphål som ingår i fägatan. Viden jämförelse med äldre kartmaterial finns en väg som gåri östvästlig riktning från bytomtens norra del upp tillBerghagen. Vägen böjer av mot norr ca 50 m söder omåkermarkens gräns vilket även är avståndet från fägatanssödra del till kanten av åkermarken. Denna passage frånbytomten till betesmarken i Berghagen återfinns på kartorfrån 1600- och 1700-talen men längden på den nordsydligadelen är något olika på de olika kartorna. Bäst överensstämmelsefår det med en geometrisk karta från 1695(T35–15:1). Konstruktionen mäter ca 20 m på längden ochhar en bredd på ca 2 m. Det finns en öppning i den östrasidan som vetter mot bytomten.Vid undersökningen av de anläggningar som tillhördefägatan och i dess närområde kunde konstateras ett stortinslag av kol, sot och skärvig sten. Detta hör troligen sammanmed ett numera bortodlat kulturlager som funnitskring de härdar som fanns strax norr om fägatan.Fynd, Västerås 261:2Elisabeth PetterssonVid undersökningen av Västerås 261:2 tillvaratogs fyndfrån anläggningar och lager. Totalt har 163 fyndposter registrerats(fig 38 & 39). Fyndmaterialet utgjordes av bräntoch obränt ben, bränd lera, keramik, en malstenslöpare,föremål av järn och bly, samt en kam av horn. Merpartenav fynden framkom i anläggningar eller vid rutgrävning.Fyndmaterialet presenteras nedan materialvis.KeramikEndast 59 g keramik påträffades. En skärva var av efterreformatorisktgods (F141) och fyra utgjordes av småspjälkade skärvor. De återstående skärvorna (F168, 174,184, 191) var 6–10 mm tjocka med grova till mellanstoramagringskorn, obehandlad yta och oxiderad bränning.Bränd leraI kulturlagret A5504 hittades ett antal fragment av smälteller hårt bränd lera. I brunnen A8689 hittades två fragment(F180) som skiljer sig från de övriga genom att varahårt brända och ha mycket riklig magring.BergartEn malstenslöpare (F158) påträffades i norra delen av undersökningsområdet.Löparen är skadad men minst treytor med spår av malning kan iakttas.MetallBlyviktEn rund blyvikt (F136) framkom i lager A5504. Vikten ärskadad på flera ställen och väger i befintligt skick 9,7 g.Formen är svagt facetterad och vid mitten syns spår avtäljmärken. Vikten har en diameter på 12,0–12,5 mm. Trotsskadorna kan man utesluta att vikten haft den rundadeoch tillplattade form som var vanligt förekommande underyngre järnålder.MaterialAntalBergart 1Bränt ben 10Obränt ben 89Bly 1Bränd lera 45Järn 7Keramik 9Piplera 1Övrigt 1Figur 38. Tabell övertillvaratagna fynd frånVästerås 261:2 fördelat påmaterialkategorier.sau rapport 2012:13 39

0 20 40 60 80 100 mTeckenförklaringBränd leraMetallKeramikBen & hornÖvriga fynd6608150 6608200 6608250 66083001536050 1536100 1536150 1536200Figur 39. Spridningskarta över fynden på Västerås 261:2. Karta: Jonas Svensson-Hennius, SAU.JärnI kulturlagret A5504 framkom en del av järnplåt med rundnit (F137).Övriga järnföremål är av recent karaktär.Ben/horn (4)Det osteologiska materialet utgjordes med ett undantagav obearbetat slakt- och avfallsmaterial (se bilaga 9). Merpartenav det osteologiska materialet tillvaratogs ur brunnarnasfyllningar.HornkamEn fragmentarisk kam (F1) framkom i brunnen A8689.Kammen är tillverkad av horn och gjord i ett stycke. Fragmentetsom mäter 35 x 44 x 11 mm har utgjort ungefärhalva den ursprungliga kammen. Handtaget är dekorerat40 sau rapport 2012:13

vedarts-, makro-, pollen-, 14 C-analyser samt osteologiskanalys. Resultaten presenteras kortfattat nedan. För detaljerhänvisas till analysrapporterna vilka återfinns som bilagortill rapporten.Vedartsanalys, Västerås 261:2Sammanlagt har vedarter analyserats från nio olika anläggningar.Åtta av dessa var härdar, den nionde en brunn.Proverna domineras av björk och tall. Detta kan delvis avspeglavegetationen i närområdet. I de fyra anläggningardär träkolet kommer från större floterade provmängderidentifierades även hassel (se bilaga 10).Figur 40. Hornkam (F1) från äldre romersk järnålder. Foto:Jonas Wikborg, SAU.med djup karvsnittsdekor, ristade linjer, prickade linjersamt punktcirklar. Kammen uppvisar stora likheter medbl a några kammar, framförallt F249, från gravfältet vidBastubacken i Tortuna socken i Västmanland (Wikborg1996:127ff). Skälbykammen förefaller dock vara tillverkadav en betydligt stilsäkrare kammakare än den som gjordeBastubackskammarna. Denna typ av enkelkam kan daterastill äldre romersk järnålder.Analysresultat, Västerås 261:2I samband med rapportarbetet har olika typer av analysergjorts på materialet från Västerås 261:2. Dessa analyser var14C-analys, Västerås 261:2Totalt 14 C-daterades 11 anläggningar från Västerås 261: 2.De daterade anläggningarna bestod av fyra brunnar, fyrahärdar, två stolphål samt en grop. Sex av dateringarnagjordes på makrofossilt material tillhörande olika sädesslag.Fem dateringar gjordes på träkol tillhörande olikaträslag. Det daterade materialet hade plockats ut av StefanGustafsson i samband med vedartsbedömning och makrofossilanalysen.Samtliga daterade anläggningar fanns isöder och utgjordes av fyra brunnar, fyra härdar, tvåstolphål samt en grop.Dateringarna visar på ett kontinuerligt nyttjande av densödra delen samt en relativt jämn fördelning över tid medflera anläggningar till samma fas. Även den vikingatida fasenvisar på ett samtida nyttjande med dateringar inom ettmycket snävt tidsspann. Våra dateringar från äldre järnålderhar delats i de tre faser (1–3) som använts i rapportenöver 2006 år undersökning. För en mer utförlig diskussionangående dateringar hänvisas till den gemensamma slutdiskussioneni slutet av rapporten.Makrofossilanalys, Västerås 261:1Analysen av fyllningen från fyra av stolphål som ingick idet vikingatida Hus 1 visade på förekomst av skalkorn, råg,havre, svinmålla, måra, åkerbinda och losta. Råg kundeAnläggning Typ Datering kalibr 2 Sigma Material Fas2051 Brunn 880–1020 AD Råg Vikingatid8211 Brunn 410–350 BC, 290–230 BC Skalkorn 18689 Brunn 370–170 BC Skalkorn 1, 22372 Brunn 200–30 BC Träkol, Björk 214717 Grop 240–400 AD Skalkorn 33845 Härd 180 BC–AD Träkol, Björk 211918 Härd 170 BC–30 AD, Träkol, Björk 22267 Härd 390–340 BC, 330–200 BC Träkol, Hassel 113463 Härd 370–150 BC, 140–110 BC Träkol, Hassel 1,210821 Stolphål 880–1020 AD Råg Vikingatid12299 Stolphål 130–340 AD Skalkorn 3Figur 41. Tabell över 14 C-daterade anläggningarna på Västerås 261:2.sau rapport 2012:13 41

också identifieras i en av de samtida brunnarna. Övrigaprover från brunnar från äldre järnålder visade på förekomstav skalkorn, svinmålla, pilört och våtarv. En liknandesammansättning fanns i gropen A14717 vilken dateratstill yngre romersk järnålder. I denna fanns skalkorn, obestämtvete samt svinmålla, måra, pilört och våtarv (se bilaga10). Den äldre järnålderns lämningar hade ett makrofossiltmaterial som väl överensstämde med de samtidaanläggningarna på Västerås 952.Pollenanalys, Västerås 261:1Pollenanalys utfördes på fyllningsmaterial från den vikingatidabrunnen A2051 (bilaga 12). Analysen visade attlandskapet varit öppet, med närliggande kärr eller vattensjukamarker. Brunnen har legat nära bosättningen ochandelen pollen från sädeslag visar att åkrar bör ha legatrelativt nära brunnen. Där har det främst odlats skalkornmen även en stor del råg samt eventuellt även havre ochvete.Västerås 952:2Sammanfattande resultatVid undersökningen av Västerås 952:2 avbanades en ytaom ca 11 600 m 2 . I den södra delen samt den östra kantenav UO var marken mycket låglänt och fuktig. Stora delar avytan täcktes här av ett våtmarkslager. Där påträffades ingaanläggningar. De förhistoriska lämningarna låg framföralltkoncentrerade till två mindre kulturlager i dennordvästra delen med dateringar till förromersk och tidigromersk järnålder. I den västra kanten av UO fanns en anläggningskoncentrationbestående av härdar samt två ugnarfrån äldre järnålder. I nordost fanns ett äldre odlingslagerunder matjorden. I detta odlingslager hittadesen medeltida hästsko. Längst i öster låg en brunn från äldrejärnålder. Detta var den enda anläggning som hade ettrumsligt samband med de tidigare undersökta boplatslämningarnapå Västerås 865. I nordöstra delen av UO undersöktesäven en brunn som fick en vikingatida datering.Anläggningar, Västerås 952:2Sammanlagt inmättes 244 anläggningar varav 70 utgick efterundersökning. Flertalet anläggningar som utgick visadesig vara tunna mörkfärgningar. Ytterligare 54 anläggningarundersöktes ej utan dokumenterades endast i planoch bedömdes efter utseende och storlek i plan samt relationtill övriga anläggningar. Bland anläggningarna återfinnsframförallt stolphål och härdar, men även brunnar,pinnhål, ugnar, kulturlager och odlingslager (se fig 44).Vid undersökningen kunde det konstateras att det boplatsområdesom undersökts 1992 och 2006 inte fortsattein i det nu aktuella undersökningsområdet. Till skillnadmot de två tidigare undersökningarna i området berörde2009 års undersökning inga huskonstruktioner. Iställethar de nu undersökta ytorna tolkats som aktivitetsytorbelägna ett stycke från själva bebyggelsen.Stolphål, Västerås 952:2Vid undersökningen bedömdes 45 anläggningar somstolphål. De var rundade i plan och U-formade eller skålformadei profil. Storleken på stolphålen varierade mellan0,15 och 1,12 meter i diameter. Stolphålens djup varierademellan 0,04 och 0,32 meter. Anläggningarna bestod främstav lera med siltinblandning samt bränd lera, sot och kol.En tydlig rumslig uppdelning syntes då största delenstolphål återfanns i den nordvästradelen av UO. Det rörsig främst om spridda stolphål och hägnadsrester. Ingahuskonstruktioner kunde identifieras.I den östra delen av Västerås 952:2 som ansluter till denår 2006 undersökta ytan på Västerås 865 fanns endast tvåstolphål. Trots att det fanns ett flertal anläggningar i denangränsande delen av Västerås 865 påträffades få anläggningarhär 2009.Pinnhål Västerås 952:2Sammanlagt har 42 anläggningar registrerats som pinnhål.De var 0,05 till 0,12 meter stora i plan och 0,04 till 0,09 mdjupa. Fyllningen bestod av lera med siltinblanding. Enstor del av de pinnhål som påträffades på Västerås 952: 2framkom i det nordvästra hörnet i två koncentrationerstrax västerom stensträngen. Vad dessa pinnhål representerarär svårt att tolka, eventuellt kan det utgöra en del aven sentida humlegård då den stora andelen pinnhål skarett här beläget odlingslager. I den södra delen av Västerås952: 2 fanns fyra pinnhål i NV–SO riktning. Troligen harde ingått i en hägnad (Hägnad 5).Brunnar, Västerås 952:2Inom Västerås 952: 2 undersöktes och dokumenteradesfem brunnar (se fig 73 i slutdiskussionskapitel). Storlekenvarierade mellan 2,8 och 3,5 m i diameter och djupet mellan1,6 och 2,4 m. Fyllningen bestod främst av lera medolika inblandning av silt, kol, sot, bränd lera samt sten.Antalet urskiljbara lager varierade mellan de olika brunnnarna.I de fall stenar förekom i fyllningen påträffades dei de övre lagren av fyllningen. I botten av nedgrävningarnafanns spår efter det som kan sägas vara brunnens primäranyttjandetid medan de övre delarna främst skall ses somen sekundär användning för deponering av avfall. Vid undersökningenav brunnarna påträffades inga trärester vilketannars är vanligt förekommande vid undersökningarav brunnar.Fyra av brunnarna låg i den norra delen av undersökningsområdet,i ett Ö–V stråk i anslutning till kulturlagerA14131 (se fig 73 i slutdiskussionskapitlet). Brunnarnasplacering skulle kunna visa på ett naturligt källflöde somman velat komma åt. Brunnarna A14022, A10602 ochA12913 var sinsemellan lika med trattformade nedgräv-42 sau rapport 2012:13

6608480 6608520 66085600 10 20 30 40 50 60 m1536150 1536200 1536250HägnadSentida dikeStenStensträngPinnhålStolphålBrunnGropHärdMörkfärgningKulturlagerOdlingslagerHägnad 6Figur 42. Detaljplan över norra delen av Västerås 952:2. Skala 1:500. Karta: Ola Korpås &Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 43

Hägnad 5HägnadUgn6608360 6608400 6608440StenBrunnStensträngGropPinnhålHärd0 10 20 30 mRöjningsröseStolphålVåtmarkslagerOdlingslager1536150 153620044 sau rapport 2012:13Figur 43a. Detaljplan över södra delen av Västerås 952:2 samt 952:3. Skala 1:500.Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.

AnläggningstypAntalBrunnar 5Härdar 30Ugnar 2Gropar 6Kulturlager 3Kulturlagerrest 1Lager 3Mörkfärgningar 20Odlingslager 3Pinnhål 42Röjningsröse 1Stenlyft 11Stolphål 45Ugn 2Utgår 70Våtmarkslager 1Totalt 244Figur 43b. Tabell över anläggningskategorier och konstruktionerinom den undersökta delen av Västerås 952:2.ningar medan A12535 var grundare och hade en mer skålformadnedgrävning. I den NÖ delen av Västerås 952:2 lågA14081 vilken även den hade en trattformad nedgrävningI anslutning till brunnarna kunde inte konstateras någrastolphål eller andra anläggningar som kunde tokas somspår efter någon form av konstruktion för att hissa uppvattnet. Inte heller kunde någon tydlig inhägnad av brunnnarnapåvisas, det sistnämnda kan eventuellt förklarasmed att sentida markpåverkan och plöjning förstört spårefter mindre pinnhål tillhörande hägnader. Men behovetav att hägna in eller täcka brunnarna eller på andra sättskydda dem mot nedsmutsning bör ha funnits.I fyra av de fem brunnarna kunde en likartad sammansättningav det makrofossila materialet konstateras. Dettahar tolkats som sekundärt deponerat hushållsavfall (bilaga10). Brunnen A12535 skiljde sig från de andra, dels genomformen på nedgrävningen, men också genom att detvid floteringen inte kunde spåras några rester av makrofossiltmaterial.Att fyllningen i A12535 var något avvikande har sin förklaringi att den dateras till vikingatid medan de övrigabrunnarna daterats till äldre järnålder. Avsaknaden avFigur 44. Brunn A10602 i profil. Foto: Fredrik Thölin, SAU.sau rapport 2012:13 45

Figur 45. Brunn A12535 i profil. Foto: Fredrik Thölin, SAU.makrofossilt material från A12535 pekar mot att den intehaft en lokalisering i närheten av den samtida bebyggelsendå inget hushållsavfall hamnat i den.Gropar, Västerås 952:2Sex anläggningar inom Västerås 952:2 har tolkats som gropar.De var rundade i plan. Storleken varierade mellan 0,35och 0,78 meter och djupet mellan 0,02 och 0,26 meter. Fyllningarnabestod av humös lera med inslag av silt. Groparnapå Västerås 952:2 följde den rumsliga utbredningen av andraanläggningskategorier såsom härdar och brunnar.Härdar, Västerås 952:2På Västerås 952:2 framkom 30 härdar vid undersökningen.Storleken varierade mellan 0,5 och 2 meter i diameter ochdjupet mellan 0,03 och 0,23 meter. De flesta härdar vargrunda med en flack form, några var djupare med en skålformadprofil. Den sentida markpåverkan har inverkatnegativt på bevaringen av härdar varför vi inte vet någotom deras övre delar. Det fanns härdar med ett eller fleratydliga kollager mot botten. Förekomsten av skörbrändsten varierade. Det fanns de där hela härden täcktes av ettlager skärvsten och andra där skärvsten saknades helt ochhållet.Härdarna var koncentrerade till den nordvästra ochsödra delen av Västerås 952:2, endast en härd fanns i områdetsöstra del. Det fanns en grupp av härdar som låg i ettkulturlager (A14143) i undersökningsområdets norra utkant(se fig 78 i slutdiskussionskapitel). I anslutning tilldetta härdområde fanns även två brunnar.Längre söderut fanns ett område med närliggande härdarvilka kunde avgränsas till ett härdområde. Härdarna iAnläggning Nedgrävningsform Storlek Djup Datering FasA10602 Spetsig 3 x 3 m 2,4 m 170 BC – 20AD 2A12535 Skålformad 2,8 x 2,8 m 1,5 m 940 – 1040 AD VikingatidA12913 Spetsig 3 x 2,3 m 1,8 m 170 BC – 20AD 2A14022 Trattformad 3,5 x 3,5 m 2,3 m 200 – 40 BC 1A14081 Trattformad 2,8 x 2,8 m 2,1 m 280 – 330 AD 3Figur 46. Tabell över undersökta brunnar från Västerås 952:2.46 sau rapport 2012:13

Figur 47. Härden A9228 efter undersökning. Under härden syns kulturlagret A14131. Foto: Lena Sundin, SAU.detta område tenderade till att vara något större. Dettahärdområde låg i anslutning till två ugnar i mellersta delenav UO samt en brunn som undersöktes vid 1992 årsundersökning.Ugnar, Västerås 952:2Centralt på Västerås 952 fanns två anläggningar, A5863 &6739, som tolkades som ugnar.A5863 var oval, något päronformad i plan. Den mätte ca2,18 x 2 m (O–V) och hade ett rikligt inslag av bränd leraoch kol i ytan. Anläggningen bestod av en 1,28 m djupnedgrävning med en kollins i botten och upp längs denvästra sidan (figur 48). Ovanpå kollinsen fanns ett ca 0,1 mtjockt lager bestående av bränd lera som sträckte sig en bitupp längs nedgrävningskanterna. Det rörde sig inte ombitar av bränd lera utan om ett homogent lerlager som antagiten röd ton genom upphettning. Kanske har det underliggandekollagret påverkat lerlagret. Båda lagren liggeruppdragna längs den västra sidan vilket ger ett någotutrakat intryck. Ovan detta fanns i anläggningens övredel, ett 0,8 m tjockt, något blandat lager som sträckte sighela vägen upp till den frambanade marknivån. I dennaövre fyllning fanns en 0,5 m djup skålformad sekundärnedgrävning. Dess botten täcktes av ett brunsvart humöstlager innehållande rikligt med bränd lera samt träkol.Ovan detta fanns i den västra delen ett område med rikligförekomst av bränd lera upp mot sidan av nedgrävningen.Precis som det ovan diskuterade lagret samlade sig denbrända leran upp mot ena nedgrävningskanten vilket gerett något utrakat intryck. Ovanpå den brända leran fannsett ljusare lerlager utan större humöst inslag. Överst fannsett lager med riklig förekomst av bränd lera och träkol.Bara någon meter söder om A5863 låg ugnen A6739.Den framträdde vid avbaningen som en rund mörkfärgningoch mätte 2,7 m i diameter. Ytligt i anläggningenfanns rikligt av skärvig sten, kol samt bränd lera. Vid undersökningvisade sig anläggningen vara 0,88 m djup (fig49). I botten fanns ett sotblandat lerlager och ovan dettafanns bränd lera med en tydlig koncentration till den sydvästradelen av anläggningen. Överst i anläggningen fannsett kraftigt lager innehållande rikligt med skörbränd ochskärvig sten blandat med obrända och brända ben.De båda anläggningarna är relativt stora och djupa ochhar likartad fyllning. I båda finns kollager i botten vilkatäcks av ett lager med bränd lera som sträcker sig upplängs den ena nedgrävningskanten. Oklart är dock varfördet värmepåverkade lagret rakats åt sidan. Eventuellt kandet ha sin utgångspunkt i att en syretillförsel behövts tillden underliggande värmekällan. Det undre lagret verkarha utgjort en värmekälla som värmt det ovanliggande vil-sau rapport 2012:13 47

Figur 48. Ugnen A5863 i profil från söder. Foto: Jonas Wikborg, SAU.Figur 49. Ugnen A6739 i profil från söder. Foto: Maja Hultman, SAU.48 sau rapport 2012:13

Figur 50. Röjningsröset A15678 från SO. Foto: Jonas Wikborg, SAU.ket sedan har rakats åt sidan. Utifrån fyllningarna som visarpå någon form av uppvärmning har anläggningarnatolkats som ugnar.Vilken funktion kan dessa ugnar ha haft? Makrofossilanalysenav bottenlagret från A6739 visade på ett stort inslagav brända fragment av korn. Detta skulle kunna tyda på attdet rör sig om en ugn som använts till att torka eller rostasäd. Anläggningar för att torka säd eller rosta sädeskorneninför malning har undersökt bland annat vid Eldsberga iHalland (Fors 1999). Skalkorn som sädesslag bör torkas ochrostas innan de bereds ytterligare (Viklund 2003: 81).Röjningsröse Västerås 952:2Ett röjningsröse framkom vid 2008 års förundersökning.Det var ovalt till formen och mätte 4 x 3 m. Röset var ca enmeter högt och var delvis övertorvat. Stenarna i röset var0,2–0,9 m stora. Ytligt bland stenarna låg en rostig kättinggrimmatill en ko. Röset (A15678) ligger inom ett områdemed odlingslager som varit uppodlat under lång tid.Utifrån läget, det blandade stenmaterialet och fynden iytan tolkas röjningsröset som tillhörande det historiskaodlingslandskapet.Diken Västerås 952:2De diken som framkom vid skilde sig åt mellan den norraoch den södra delen av Västerås 952:2. I norr var dikenaorienterade i N–S riktning med ett relativt jämt avståndmellan de enskilda dikena. I de lägre liggande partiernavar det något tätare mellan dikena (se fig 91 i slutdiskussionskapitlet).Diken som påträffades på den norra delenav Västerås 952: 2 tillhör historisk tid och utgör dräneringsdiken.Vid avbaningen kunde konstateras att defanns tegelrör i ett flertal av diken men även relativt modernkeramik påträffades i fyllningen. Bl a återfanns detkeramik med hemrad dekor. I det historiska kartmaterialetgår det inte heller att se några av dessa diken på någonav kartorna från 1600- och 1700-tal. På den södra delen avVästerås 952: var dikena orienterade i O–V riktning och iäldre kartmaterial syns diken ha just densamma orientering.Lager, Västerås 952:2KulturlagerA8567 och A14131I norra delen av UO låg två kulturlager (A8567 och A14131)relativt nära varandra.Kulturlagret A8567 återfanns på den norra delen avVästerås 952:2. Lagret bestod av grå humös lerig silt, tätkraftig färgning med rikligt av bränd lera, kol och sot. Tvåhärdar var anlagda i lagret samt ytterligare härdar straxväster om lagret. A8567 påträffades redan vid förundersökningen2008 (Eklund 2008). I samband med avbaning-sau rapport 2012:13 49

en undersöktes lagret genom två 0,5 x 0,5 m provrutor.Vid bortschaktandet av A8567 blev det tydligt att lagretfanns bevarat i en sänka och tjockleken uppgick till 0,15 m.Kulturlagret A14131 låg endast 20 meter öster om A8567och var snarlikt till sin sammansättning: grå humös lerigsilt med inslag av bränd lera, kol samt obrända ben. Lagretundersöktes med tre 0,5 x 0,5 m stora provrutor, lagret var0,15 m djupt (figur 51). I A14131 fanns tre härdar anlagda ilagret samt en härd under som framkom vid bortschaktandetav lagret. Då framkom även två brunnar, A10602och A14022, varav den förstnämnda hade stenar i den övredelen som stack upp igenom lagret. Begränsningen förbrunnen syntes inte i plan före det att lagret banades bort.En iakttagelse som gjordes i samband med avbaning, samtundersökning av A14131 och de omkringliggande anläggningarna,var att de ben som framkom till stor del utgjordesav tänder eller käkdelar från nöt.Precis som A8567 var A14131 bevarat i en ursprungligsänka vilken först blev synlig i samband med avbaning.Med tanke på en likartad sammansättning och det ringaavståndet lagren emellan skulle de kunna tänkas vara delarav ett och samma lager. 14 C-dateringen av anläggningarnai de båda lagren har dock visat att det västra (A8567)är något äldre än det östra (A14131).A1000239Under den södra delen av odlingslagret A100239 på Västerås952:2 framkom ytterligare ett kulturlager (A10021).En härd hade anlagts i lagret, en annan i lagrets västrakant. Lagret undersöktes med två provrutor och befannsvara ca 0,2 m tjockt, bestående av grå lera med inslag avkol, sot samt skärvig sten. Lagret innehöll förutom dettainga ytterligare fynd.OdlingslagerA12806I den nordöstra delen av Västerås 952:2 fanns ett större,sammanhängande odlingslager (A12806). Lagret som var76 x 16 meter stort (Ö–V) och 0,25 m djupt, låg i anslutningtill den nordvästra delen av 2006 års undersökningsområde.I den angränsande delen av detta fanns ett större lager(A20362) som tolkades som ett kulturlager (Onsten-Molander 2008:40f). Lagret bestod av brunsvart humöslera och liknade således A12806 men saknar fynd. Troligtvisutgjorde de ett och samma lager som under senare tidblivit omvandlat genom odling. Värt att notera är dock avsaknadenav fynd i A20362 medan A12806 uppvisar såvälhistoriska som förhistoriska fynd. Vid metalldetektorkarteringenav A12806 påträffades främst recenta hästskosömaroch spikar, men nämnas bör den fliksko som framkomi den nordöstra delen av lagret. Hästskor av dennatyp dateras främst till tidig medeltid (Ekman 2007:52) ochkan indikera att lagret varit odlat under denna tid. Efterbortschaktandet av lagret framkom anläggningar, främstenstaka stolphål samt en brunn. Denna del av undersökningsområdetkan ha utgjort en extensivt utnyttjad del aven boplats då marken sluttar ned mot den intilliggandevåtmarken och antalet anläggningar var litet. I den angränsandedelen av 2006 års undersökningsyta återfannsdet mest spridda stolphål samt en kokgropA100239I den nordvästra kanten av Västerås 952:2, fanns ett odlingslagersom mätte 45 x 10 m (N–S). Lagret bestod av gråhumös siltig lera och var 0,05 m djupt. Det låg omedelbartväster om stensträngen A7200 och fortsatte även in underdenna. I det historiska kartmaterialet syns att ytan upp-Figur 51. Provruta R8842 i Kulturlagret A14131. Foto: JonasWikborg, SAU.50 sau rapport 2012:13Figur 52. Profilvägg med lager A10029 i västra kanten.Gulpinnen markerar fyndplatsen för en fajansskärva somlåg i lagret. Foto: J. Wikborg, SAU.

Figur 53. Profilsnitt genom odlingslager A12806 från öster.Foto: Ola Korpås, SAU.Figur 54. Provruta strax väster om den norra delen avstensträngen. I botten syns det mörka lager (A100543) somantogs vara ett våtmarkslager. Foto: Jonas Wikborg, SAU.odlas under andra halvan av 1600-talet. Även fram i historisktid har detta område utgjort åkermark av olika omfattning.I lagret fanns två områden med ett stort antalpinnhål vilka eventuellt skulle kunna vara spår av humlestörar.I lagret framkom vid avbaningen en hästsko avmedeltida toffeltyp vilken skulle kunna indikera en medeltidanärvaro i området.A100243I området kring Västerås 952:3 och angränsande delar avVästerås 952:2 framkom ett större odlingslager (A100243).Det mätte 50 x 60 m (N–S) och var 0,1 m djupt. Lagretframträdde som ett något ljusare lager mellan matjord ochunderliggande steril. Till sin sammansättning bestod lagretav lerig silt. I den norra kanten av lagret fanns ett röjningsrösemed ytliga fynd av sentida järnskrot. Områdetmotsvaras av åkermark i det historiska kartmaterialetända tillbaka till den äldsta kartan från 1652.VåtmarkslagerA100543I samband med förundersökningen hade ytterligare ettkulturlager (A100543) påvisats i undersökningsområdetsvästra del, i anslutning till stensträngen. Lagret beskrevs iförundersökningen som brungrå/svart lera innehållandeslagg. Vid slutundersökningen undersöktes området genomsex stycken 0,5 x 0,5 m stora rutor och en sektion genomstensträngen upprättades. Vid slutundersökningenkunde ett grått lerlager konstateras i området. Ställvisfanns enstaka kolfnyk samt kantiga stenar vilka har tolkatssom naturligt kantiga. Området var sankt vid undersökningstillfälletdå provgroparna fylldes med vatten somsköt upp ur marken. Lagret som mätte 33 x 24 meter överlagradesav ett torvigt lager och tolkas som ett våtmarkslageri en naturlig sänka (fig 54).sau rapport 2012:13 51

KonstruktionerInom den undersökta ytan identifierades två konstruktioneri form av hägnader (se nedan). Båda antas vara frånhistorisk tid.Hägnader, Västerås 952:2Hägnad 5I västra kanten av Västerås 952:2 fanns en rad bestående avfyra pinnhål vilka skulle kunna utgöra del av någon formav hägnad som löper i nordväst- sydöstlig riktning. Dentotala längden är inte klarlagd då endast en ca fem meterbred remsa är avbanad kring hägnaden. Det var tätt mellande enskilda anläggningarna och de var tydliga i sektion.Hägnad 6I det nordvästra hörnet av Västerås 952:2 framkom en 12meter lång hägnad bestående av relativt tydliga stolphål.Orienteringen av hägnaden överensstämmer med de sentidadiken som löper i huvudsakligen nord-sydlig riktning.Utifrån detta faktum tolkas den som en sentida hägnadmed koppling till jordbruksmarken under historisktid. Den norra delen av hägnaden ansluter till stensträngen,men har en tydligt avvikande riktning jämfört meddenna. Hägnadsraden ser ut att överlagras av stensträngenvilket gör en äldre tolkning möjlig.FyndElisabeth PetterssonFyndmaterialet från Västerås 952:2 utgjordes av brändlera, keramik, slagg, malstenslöpare och föremål av järnoch brons. Totalt har 127 fyndposter registrerats (fig 55 &56). I anläggningar påträffades främst keramik och brändlera samt ett fåtal järnföremål. Vid rutgrävning påträffadesbränd lera i fem av rutorna. Övriga fynd framkom vidschaktning eller som lösfynd. Fyndmaterialet presenterasnedan materialvis.KeramikSammanlagt 116 g keramik uppdelat på 22 fyndposterframkom. Av dessa var fem fynd av efterreformatorisktursprung. Av de förhistoriska skärvorna är påfallandemånga kraftigt nötta med en avrundad form. Flera ärdessutom sekundärbrända. Med ett par undantag är keramikmaterialetalltför fragmenterat för att kunna bestämmastill kärldel.F267 utgörs av två sekundärbrända skärvor med rikligmagring. Den ena skärvan är en mynningsbit med plan,något inåtlutande mynningsläpp med en förtjockning påinsidan. Samma rikliga magring uppträder även hos F235,F281. Den mycket nötta skärvan F258 kommer från enbottenkant på ett kärl.MaterialAntalBränt ben 5Obränt ben 27Bergart 1Brons 1Bränd lera 48Järn 20Keramik 22Piplera 1Slagg 2Totalt 127Figur 55. Tabell övertillvaratagna fynd frånVästerås 261:2 fördelat påmaterialkategorier.Bränd leraFrån Västerås 952:2 insamlades 1398 g bränd lera. En stordel av dessa, 988 g, påträffades i ugnen A6739. Lerbitarnafrån ugnen är starkt fragmenterade men några har en slättillstruken sida. En bit (F253) är stor, hårdare bränd och haravtryck av trä på ena sidan. I den intilliggande ugnenA5863 framkom 89 g bränd lera. Några bitar har avtryck avkvistar.Från brunnen A12913 kommer en mindre mängd brändlera varav en bit har ett rundat avtryck med mycket hårtbränd yta (F271). Fragmentet kan ha varit en del av ettblästermunstycke som sedan sekundärt hamnat i brunnnen.En stycke lerklining med tydligt gräsavtryck (F266)framkom i brunnen A10602.MetallBronsDet enda bronsfyndet utgörs av en knapp av dubbla tunnableck med asymmetriskt placerade hål (F282). Knappenär troligen recent.JärnJärnfynden består av hästskor, hästskosöm, spik, nit,klackjärn, bältespänne, beslag, mejsel och järnfragment.Alla järnföremål, utom två hästskor, kan dateras till efterreformatorisktid.52 sau rapport 2012:13

Fynd 2 vidstensträngenVästerås 261:10 20 40 60 80 100 120 mTeckenförklaringBränd leraMetallKeramikBenSlagg6608350 6608400 6608450 6608500 66085501536150 1536200 1536250 1536300Figur 56. Spridningskarta över fynden på Västerås 261:2. Karta: Jonas Svensson-Hennius, SAU.HästskorHästskor av varierande typ, storlek och ålder påträffadespå flera platser inom UO.Den typologiskt äldsta hästskon är F292 (figur 57). Denär av så kallade flikskotyp vilken dateras till 1100- och1200-talen (Ekman 2007). Skon hittades i lager A12806 vilkettolkats som ett odlingslager.Även hästskon F217 är av medeltida ursprung. Av skonåterstår ca 1/3. Då den är mycket korroderad går det intaatt avgöra sömhålens form eller antal, men en söm sitterkvar i skon. Tådelen är bred och kraftigt avsmalnande mothaken. Den framåtvinklade haken tyder på att det rör sigom en toffelsko. Dessa brukar dateras till 1200–1400-talet(Ekman 2007:109f). Hästskon hittades i lager A100239.sau rapport 2012:13 53

De hästskosöm som påträffats är sentida. De hästskorsom var av yngre datum har ej tillvaratagits. En av dem harsuttit på en ardennerhäst. Som kuriosa kan nämnas att deboende på Annelunds gård tillhandahöll ett fotografi avde två ardennerhästarna Lola och Tindra som användespå gården i mitten av 1900-talet. Förmodligen har ardennerskonsuttit på någon av dessa. En annan hästsko var ettså kallat sjukbeslag.SlaggEtt mindre stycke järnslagg (F199) framkom i våtmarkslagretA100241. Ytterligare en slaggklump (F255) har registreratssom lösfynd.Analysresultat, Västerås 952:2I samband med rapportarbetet har olika typer av analysergjorts på materialet från Västerås 952:2. Dessa analyser varvedarts-, makro- och 14 C-analyser. Resultaten presenteraskortfattat nedan. För detaljer hänvisas till analysrapporternavilka återfinns som bilagor till rapporten.Vedartsanalys, Västerås 952:2Totalt vedartsanalyserades träkol från fem anläggningar,samtliga var härdar. Björk dominerar i materialet, åtföljt avtall (se bilaga 10). Detta antyder att vedarten kan ha valtsutifrån energiinnehåll. Än idag är dessa båda vedarter attföredra vid uppvärmning med vedeldning.Figur 57. Tidigmedeltida fliksko (F292). Foto: Jonas Wikborg.SAU.14C-analys, Västerås 952: 2Från Västerås 952:2 daterades 13 anläggningar, sex härdar,fem brunnar, en ugn samt ett stolphål. 14 C-analyserna utfördestill största del på träkol som plockats ut vid vedartsbedömning och makrofossilanalys. De daterade anläggningarnavar spridda över hela ytan och visar på etthuvudsakligt nyttjande under yngre förromersk och äldreromersk järnålder. Våra dateringar från äldre järnålder harAnläggning Typ Datering kalibr 2 Sigma Material Fas10602 Brunn 170 BC–20 AD Träkol, Tall 212535 Brunn 890–920 AD, 940–1040 AD Träkol, Björk Vikingatid12913 Brunn 170 BC–20 AD Träkol, Tall 214022 Brunn 200–40 BC Träkol, Tall 214081 Brunn 280–330 AD Skalkorn 35737 Härd 200–40 BC Träkol, Tall 28538 Härd 800–350 BC, 300–200 BC Träkol, Björk 19043 Härd 180 BC–10 AD Träkol, Björk 210687 Härd 350–300 BC, 210–50BC Träkol, Tall 213796 Härd 170–130 BC, 120BC–30 AD, 40–50 AD Träkol, Björk 28979 Härd 200 BC–30 BC Träkol, Hassel 212283 Stolphål 160–130 BC, 120 BC–30 D Träkol, Tall 26739 Ugn 120 BC–60 AD Korn 2Figur 58. Tabell över 14 C-daterade anläggningar från Västerås 952:2.54 sau rapport 2012:13

delats i de tre faser (1–3) som använts i rapporten över2006 år undersökning.Den äldsta dateringen ligger i övergången mellan yngrebronsålder och förromersk järnålder, den yngsta i vikingatid.De övriga dateringarna ligger inom en relativt snävtidsperiod – förromersk och tidig romersk järnålder. Setttill de faser som bebyggelselämningarna på Västerås 865tidigare har delats in i hamnar de flesta av dateringarnafrån Västerås 952:2 inom fas 2 (200 f. Kr–50 e. Kr). Denäldre härden hamnar i fas 1. Från förundersökningen 2008fanns två stolphål från den södra delen av Västerås 952:2ett med en datering till fas 1 och yngre bronsålder (Eklund2008: 24). För en mer utförlig dateringsdiskussion se slutdiskussionen.MakrofossilanalysMakrofossilanalysen av fyllningar från några av de undersöktabrunnarna visade på förekomst av skalkorn, svinmålla,måra och pilört (se bilaga 10). Resultatet överensstämmerväl med analysen av de samtida anläggningarnapå Västerås 261:2.Stensträngen Västerås 952:1Längs den norra utkanten av Västerås 261:1 och den västrautkanten av Västerås 952:2 löpte två stensträngar. Stensträngenhar tidigare varit registrerad som två enskildadelar under två olika nummer (Västerås 1379 samt 1382)med en total längd av 230 meter. I samband med förundersökningen2008 kunde ytterligare delar karteras framoch stensträngen blev något längre i sydväst varvid dentotala längden ökade till 250 m. I samband med 2009 årsundersökning kunde ytterligare ca 90 meter stensträngkarteras fram vilket ger en totallängd på ca 400 m inräknatöppningar (fig 59). Stensträngen har mätts in som A7200vid 2009 års undersökning.UndersökningenInnan undersökningen startade hade det konstaterats attdet fanns ett ca 80 m långt glapp mellan de två stensträngsformationerna.I detta område torvades grässvålen avmed hjälp av grävmaskin i syfte att undersöka huruvidade två stensträngarna hängde ihop eller ej. I övrigt harstensträngen karterats fram genom provstick och mindrehandgrävda provrutor för att konstatera förekomst avsten. Vid sex olika platser har en sektion grävts för att studerarelationen med de omkringliggande anläggningarnasamt att studera eventuella tillbyggnadsfaser (fig 60).Utmed den västra sidan av stensträngens nordligastedel inom UO matjordsavbanades ett ca 40 x 11 m brettom råde i syfte att undersöka förekomsten av eventuellaöverlagrade anläggningar. Detta område valdes ut eftersomdetta var det enda parti av stensträngen där det framkommitnärliggande anläggningar på dess östra sida. Förhoppningarnavar att det här skulle kunna finnas överlagradeanläggningar under stensträngen. Här skulle ocksåges möjlighet att se om det fanns något funktionelltsamband mellan stensträngen och eventuella omkringliggandeanläggningar. I detta område hade förundersökningenäven påvisat förekomst av kulturlager (Eklund2008a: 18). Vid slutundersökningen 2009 motsvaradesdetta lager av odlingslagret A100239.Det ovan nämnda schaktet sträckte sig ned till ett lager(A16895) som påträffades vid FU och då tolkades som ettkulturlager. Marken var här mycket låglänt och fuktig. Detnyss nämnda lagret omtolkades efter provrutsundersökningsom ett våtmarkslager. Maskinschaktningen återupptogsstrax söder om lagret. En fyra meter bred och ca90 meter lång remsa banades där av på stensträngens västrasida. Några mörka fläckar kunde efter undersökningavfärdas som stenlyft och utgick. En anläggning har tolkatssom ett pinnhål.Därefter fortsatte avbaningen i ett ca 1,5–3 meter brettoch ca 85 meter långt område på vardera sidan av stensträngen.Inte heller här påträffades några anläggningar.Därefter karterades ytterligare 85 meter av stensträngensom vek av mot SV. Mindre, handgrävda provrutor ochprovstick gjordes för att bedöma stensträngens utsträckningmot SV. Ett tydligt slut på stensträngen kunde konstateras.Ett stycke norrut fanns en stensträng på Berghagsbergetvilken löpte i N–S riktning. En tänkt förlängning avdenna i sydlig riktning skulle sammanstråla med avslutningenpå stensträngen Västerås 328:1 vilken ligger på engräns som återfinns i det historiska kartmaterialet.KonstruktionenStensträngen var konstruerad av relativt stora stenar,stenstorlek 0,35 – 0,95 m. Inget mindre stenmaterial återfannsi konstruktionen. Stensträngen var enskiktad, 1–4 mbred och bestod av en till tre stenar i bredd (fig 61). Kanskehar den ursprungligen varit kompletterad med en trähägnad.Detta har förekommit på flera håll under historisk tid(jfr fig 62). Längst upp i undersökningsområdets nordligastedel ingick en större, avlång, rektangulär sten i konstruktionen.Stenen uppvisade stora likheter med sentidagrindstolpar (fig 63). På fem ställen fanns öppningar ochinvid de flesta av dem var stensträngen förtjockad, vilkettolkas som att de är sekundära och att stenmaterialet somavlägsnats lagts åt sidan. I ett fall hade stenmaterialet frånen sekundär öppning lagts i ett dike som löpte parallelltmed stensträngens ”inägosida”. I ett fall har en väg passeratgenom en öppning i stensträngen. Den äldsta dokumentationenav vägens sträckning är 1773 års skifteskarta.Vid denna öppning i stenmuren observerades en fyllningbestående av mindre stenar (stenstorlek 0,15–0,25 meter) igrunda diken på båda sidor av passagen genom stensträngen.Dessa stenpackningar tolkas som fyllningar iäldre diken som löpt utmed stensträngens långsidor.sau rapport 2012:13 55

6608300 66085000 50 m1536100 153630056 sau rapport 2012:13Figur 59. Plan över stensträngens sträckning inom det aktuella undersökningsområdet.Skala 1:2000. Digital bearbetning, Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.

Figur 60. Stensträngen var enskiktad och 1,4 m bred. Foto:Jonas Wikborg, SAU.Anläggningar, lager och fynd i anslutning tillstensträngenUppe i undersökningsområdets norra del överlagradestensträngen ett lager (A100239) vilket tolkats som ett odlingslager(figur 64), i vilket bland annat en fajansskärvaoch en medeltida hästsko hittades (F217). Det förmodadeodlingslagret överlagrade i sin tur bland annat två härdar(A8979 & A6482) vilka dessutom delvis låg under stensträngen.Härden A8979 dateras till 200–30 BC (kalibr.2σ). Odlingslagret sträckte sig ytterligare ca 30 metersöder ut utmed stensträngens västsida. I odlingslagretA100243 längre söderut hittades en tegelsten och en hästskoav yngre modell. Vid metalldetektoravsökning avstensträngen hittades en remsölja (F2) av brons liggandestrax under torven mellan två större stenar.Figur 61. Översikt från öster över södra delen av sten strängen utmed Berghagsbergets södra sida från öster.Foto: Jonas Wikborg, SAU.sau rapport 2012:13 57

Figur 62. Stensträng med kompletterande träkonstruktion från Kullerud, Beateberg, Västergötland. Foto: Tore Hagmark.Stensträngens relation till gränser frånhistorisk tidPå de ytor som banades av kring stensträngen var det endastpå den norra delen som anläggningar framkom.Stensträngen uppvisar inget funktionellt samband med deförhistoriska lämningarna som undersöktes där.I övrigt löper stensträngen genom områden som verkarvara extensivt utnyttjade under förhistorisk tid. I det äldrekartmaterialet motsvaras stensträngens lokalisering avgränsen mellan betesmark och åkermark. Detta är ävengränsen mellan det som är skogsmark och öppen betesmarkidag. I äldre tid har det varit viktigt att utestänga djurenfrån den odlade marken och detta antar vi har varitstensträngens primära funktion.I det äldre kartmaterialet (fig 65 & 66) syns att andrahalvan av 1600- talet innebär förändringar och att nya delaruppodlas. I den äldsta kartan från 1652 är åkerytan somFigur 63. En grindstolpsliknande avlång sten ingick som endel i stensträngen. Foto: Jonas Wikborg, SAU.58 sau rapport 2012:13

Figur 64. Sektion av norra delen av stensträngen från väst. I profilväggen syns stolphålet A12283 till höger om spadbladetsamt odlingslagret A1000239 som i sin tur överlagras av stensträngen. Foto: Jonas Wikborg, SAU.i stort motsvarar utbredningen för Västerås 261:1 mindreän i den nästkommande kartan som dateras till 1695. I densistnämnda har åkerytan utökats och en expansion skerupp i det som utgjort betesmark på 1652 års karta och flersynliga gränser syns i kartmaterialet även i det som utgörbetesmarken. Skälby fick då även en större del av betesmarkeni Berghagen. Topografiskt skiljer sig marken häroch utgörs av mer blockrik moränmark vilket även påverkatmöjligheten till ytterligare uppodling. De äldre kartornavisar ett flertal mindre åkerytor i anslutning tillBerghagen. Men en ytterligare mer storskalig uppodlinghar inte varit möjlig eftersom marken varit svårodlad.Stensträngens placering i detta nya landskap blir lättareatt förstå då den i den sydvästra delen hamnar på gränsenmellan det som utgör gränsen mellan åker och betesmark.Det är i kartmaterialet från 1695 som stensträngen ochgränsen mellan åker och betesmark stämmer väl överens.Orienteringen stämmer väl överens förutom i nordvästdär stensträngen viker av från topografin och löper överdet som utgör åkermarken. I kartan från 1695 finns enhägnad som har samma orientering som stensträngenöver åkermarken. Eventuellt har den i denna del markeraten väg här? Den delen av åkermarken har uppodlats någongång mellan kartan från 1652 och den från 1695. Påkartan från 1773 syns en något mindre smalare åkerytamed en tydlig östlig gräns vilken stämmer väl överensmed stensträngens orientering över området men ävenden hägnad som syns i 1695 års karta. I kartan från 1773syns även en vägsträckning som leder mot en av de öppningarsom finns i stensträngen. I den ekonomiska kartanfrån 1950 talet anges den igen som åker med en utbredningmer liknande den som syns i 1695 års karta. I dennadel av stensträngen finns en öppning som kan ha tagitsupp när odlingen av denna yta återupptagits igen.De nordligaste 40 meterna av den del stensträngen somlåg inom UO avviker från det ovan förda resonemang attstensträngen följer dagens gräns mellan skogsmark ochåker/ängsmark. Den till synes topografiskt betingade lokaliseringenförsvinner här och stensträngen går rakt överåkermarken. Det är också i denna del som ett resonemangom stensträngens relation till omkringliggande anläggningargår att föra. Här hittades nämligen ett flertal anläggningarsåsom stolphål, härdar och odlingslager i anslutningtill stensträngen. Stensträngen visade sig dockvara stratigrafiskt yngre än såväl förhistoriska härdar somett odlingslager med fynd från historisk tid (se fig 64 ovan).Stensträngen uppvisade inte heller något funktionelltsamband med övriga anläggningar i närheten.sau rapport 2012:13 59

60 sau rapport 2012:13Figur 65. Rektifierat kartöverlägg över 1652 års karta.

Figur 66. Rektifierat kartöverlägg över 1695 års karta.sau rapport 2012:13 61

DateringDateringen av stensträngar är ett omtvistad. Många gångerdateras stensträngar slentrianmässigt till äldre järnålderutifrån hägnadssystem i exempelvis Östergötland och påÖland som uppvisat funktionella samband med förhistoriskastenhusgrunder. Vid en kritisk granskning visar detsig dock att stensträngar kan ha en mycket varierad dateringfrån såväl förhistorisk som historisk tid (Fallgren2006:31ff, 41ff, 163ff).I det äldre järnålderslandskapet är det utifrån närliggandefornlämningar svårt att placera in stensträngen i enkontext tillhörande detta landskap. I rapporten över 1992års undersökning antogs att en del av de hägnadsrestersom identifierats skulle kunna ha löpt samman med destensträngar som fortfarande ligger kvar på de omkringliggandeimpedimenten. Något sådant funktionellt sambandtycker inte vi oss kunna se mellan den här aktuellastensträngen och de förmodade förhistoriska hägnadsresterbestående av stolp- och pinnhål som undersökts iområdet.Försök till datering kan göras på många sätt. Vi har tittatpå närhet och eventuellt funktionellt samband med intilliggandedaterade anläggningar, konstruktioner och fynd,stratigrafiska förhållanden och relationen till gränsmarkeringari det historiska kartmaterialet.De fynd som påträffades i samband med avbaningenoch framrensningen av stensträngen tillhör samtliga historisktid. Det rör sig om spikar, hästskor, tegel och enremsölja av brons. Remsöljan tillhör troligen 1700-tal ochkan ha utgjort ett skospänne eller möjligen någon del tillhästutrustning? Samtliga fynd har legat på eller invidstensträngen och kan på detta sätt sägas vara sekundära iförhållande till stensträngen, men med ovan förda resonemangverkar det snarare finnas en tidsmässig kopplingtill historiskt odlingslandskap än till förhistorisk tid.En härd som överlagrades av stensträngen har 14 C-dateratstill förromersk järnålder. Stensträngen måste alltsåvara yngre än så. Ett odlingslager som stratigrafiskt lågöver denna härd men under stensträngen innehöll fyndmateriali form av järnspikar och en fajansskärva. Densistnämnda kan antagligen dateras till 1700-talet och visaratt ytan varit odlad då, men hur långt tillbaka denna odlinghar skett är ovisst eftersom skärvan hittades någrameter utanför stensträngen.Med grund i ovan förda resonemang kring stensträngensfunktion och förhållande till gränser som markerats iäldre kartmaterial skulle en datering till andra halvan av1600-talet kunna föreslås. Den har då utgjort en gränsmellan olika markslag. Utifrån studier av det historiskalandskapet kan stensträngens anläggande kopplas till enökad uppodling kring Berghagen.På flera ställen finns öppningar i stensträngen. På enasidan, ibland på båda sidorna, av dessa öppningar är stensträngenofta betydligt bredare. Detta antas bero på attöppningarna är sekundära, d v s upptagna i efterhand. Destenmaterial som då avlägsnats för att skapa en öppninghar lagts vid sidan av öppningen. I ett fall överensstämmeren sådan sekundär öppning med sträckningen för en vägsom markerats på en karta från 1773. Detta förhållande visaratt stensträngen anlagts före tillkomsten av denna karta.FyndVid stensträngen påträffades endast två fynd; En bältessöljai brons (F2) samt två bitar bränd lera (F132). Denbrända leran framkom vid profilen C16922 vid stensträngensmellersta del. Bronssöljan, som kan dateras till1700-talet, påträffades invid stensträngen strax norr omVästerås 261:2.Figur 67. Foto av bältesölja F2. Foto: Jonas Wikborg, SAU.62 sau rapport 2012:13

SlutdiskussionOla Korpås & Jonas Wikborg2009 års undersökningar berörde två olika fornlämningarmed lämningar av boplatskaraktär samt två stensträngarsom efter undersökning visade sig vara delar av en ochsamma. Stensträngen antas vara från historisk tid ochkommer ej att behandlas närmare nedan. I föreliggandekapitel görs en översiktlig genomgång av de olika anläggningskategoriernapå de båda boplatslokalerna. Resultatenjämförs inbördes mellan de båda och relateras ocksåtill de tidigare utförda undersökningarna på platsen.Boplatslämningarna låg i tre separata koncentrationer.Två av dessa områden tolkas som spår efter perifera utkantsaktiviteter.Det ena var beläget i, och i anslutning till,två mindre kulturlager i den nordligaste delen av Västerås952:2. Den andra låg i den västligaste kanten av fornlämningen,i och i anslutning till det område som delvis undersökts1992 (Västerås 952:3). I dessa båda områdenfanns kulturlager, härdar, ugnar, brunnar och enstakastolphål, men inga indikationer på förekomst av huskonstruktioner.Aktiviteterna i de båda områdena kunde daterastill förromersk och romersk järnålder och är såledessamtida med de omfattande boplatslämningar som undersöktes2006 (Västerås 865).Den tredje koncentrationen av boplatslämningar låg iden södra kanten av Västerås 261:2. Lämningarna låg samladeutmed kanten av ett stenigt moränimpediment somlåg direkt söder om UO. De undersökta anläggningarnaantas här ligga i den norra utkanten av en boplats varscentrala delar förmodligen ligger uppe på detta impediment.I östra delen fanns ett härdområde med dateringartill förromersk järnålder. Väster härom finns ett områdemed riklig förekomst av stolphål. En huskonstruktion harkunnat urskiljas där. Denna har daterats till vikingatid.Strax norr härom undersöktes en samtida brunn.StolphålTotalt bedömdes 271 anläggningar som stolphål (fig 69).De allra flesta låg i den södra delen av Västerås 261:2,framför allt i det sydvästra hörnet. Där fanns en koncentrationav mycket tydliga och kraftiga stolphål vilka antasha ingått i huskonstruktioner. Trots förekomsten ett stortantal stolphål på en relativt begränsad yta var det dockvårt att urskilja några huskonstruktioner. Detta beror påatt stolphålskoncentrationen låg i ett mycket smalt öst–västligt stråk, endast 6–8 meter brett, utmed det impedimentsom låg omedelbart söder om UO. Att inte fler huskunnat konstateras beror troligen på att husen tillhörandeboplatsen i huvudsak varit lokaliserade uppe på impedimentet.I gyttret av stolphål har det varit möjligt att urskilja gaveländenpå ett hus, benämnt Hus 1 (se Konstruktionernedan). Hus 1 har haft en nord–sydlig orientering samt enkraftig, tydligt utformad gavel vilket gjorde det möjligt attlokalisera. Måhända har de övriga byggnaderna varitorienterade i Ö–V riktning såsom järnålderns byggnaderi regionen generellt brukar vara.I övriga delar av undersökningsområdet förekom stolphålendast sporadiskt. En stor del av den centrala ytan avVästerås 261:2 täcktes av ett större kulturlager (A5504). Deflesta stolphålen syntes här först när lagret hade banatsbort. De stolphål som påträffades under A5504 var någotmindre än de i sydväst och har troligen ingått i hägnader.De stolphål som påträffades på Västerås 952:2 var generelltsett av mindre storlekar och har troligen ingått i olikatyper av hägnader och kanske även upphängningsanordningari anslutning till härdarna i de olika aktivitetsområdena.Pinnhål, Västerås 952:2Då fyllningen många gånger inte skiljde sig nämnvärt frånunderlaget var pinnhålen relativt svårupptäckta vid avbaningen.Som en jämförelse kan nämnas att det vid 2006års undersökningar vid Skälby endast påträffades sjupinnhål. Det största skälet till denna markanta skillnadskulle kunna vara de olika väderleksförhållandena. År2006 genomfördes avbaningen till stor del under en varmoch torr sommar, medan 2009 års avbaning genomfördespå sensommaren och hösten då leran inte torkade ut likasnabbt.Totalt inmättes och tolkades 91 anläggningar som pinnhålvid 2009 års undersökning. De var fördelade över helaundersökningsytan och på flera platser kan de ha ingått ihägnadskonstruktioner (se Hägnader nedan). Inget avpinnhålen från 2009 års undersökning daterades. I de fallpinnhålen har ingått i förmodade hägnader har dessa dateratsutifrån funktionella samband med andra daterbaraanläggningar eller konstruktioner.GroparI princip alla så kallade anläggningar som påträffas vid enboplatsundersökning utgörs av olika typer av gropar ellernedgrävningar. Utifrån deras storlek, djup, fyllning, fyndinnehålloch relation till övriga anläggningar bedömer videras funktion och delar in dem i kategorier såsom brunnnar,stolphål, härdar och så vidare. Det finns nedgrävningarvars funktion ej går att bedöma. Dessa har i föreliggan-sau rapport 2012:13 63

6608200 6608400 66086000 50 100 m1536000 153620064 sau rapport 2012:13Figur 68. Översikt över de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & JonasSvensson-Hennius, SAU.

PFigur 69. Stolphål inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 65

Figur 70. Kraftigt stenskott stolphål (A10757) på sydvästra delen av Västerås 261:2. Foto: Jonas Wikborg, SAU.de rapport klassificerats som gropar. Från 1992 årsundersökning finns 331 anläggningar som tolkats somnedgrävningar utan närmare funktion. Dessa är spriddaöver hela den undersökta ytan och storleken varierarmellan 0,1–4,5 m i diam. 2006 påträffades 29 gropar ochstorleken varierade mellan 0,55 och 4,6 m. Det finns enantydan till att de något större groparna låg på den södradelen av den undersökta ytan.Kriterier för att närmare funktionsbedöma gropar ochnedgrävningar har satts upp vid ett flertal undersökningar(Borna-Ahlkvist et al 1998, Nilsson & Molander 2004).Trots tydliga kriterier för att funktionsbestämma de framkomnagroparna går en stor del av de anläggningar somryms i denna kategori inte att tolka närmare utan förbliranonyma gropar vars funktion är obestämbar.Totalt har 22 anläggningar tolkats som gropar vid 2009års undersökning. Dessa fördelade sig över hela den undersöktaytan utan tydliga koncentrationer. Utbredningenföljde i stort förekomsten av övriga anläggningskategorier,med undantag av den nordöstra delen av Västerås952:2 där det inte fanns några gropar. Groparna var i huvudsakrelativt små och grunda med plan eller skålformadbotten. Fyllningarna i dem var relativt likartade ochbestod av humös lera med olika inblandning av kol, sotoch bränd lera.En av de undersökta groparna har 14 C-daterats till romerskjärnålder. Några av groparna innehöll recent fyndmaterialoch kan därigenom konstateras vara av sent datum.De övriga groparnas datering är oviss, men kan imånga fall antas vara samtida med intilliggande forntidaanläggningar.BrunnarAntal och utseendeVid undersökningen påträffades nio brunnar; fem på dennorra (Västerås 952:2) och fyra på den södra (Västerås261:2) delen av undersökningsområdet (fig 73).I plan var brunnarna rundade, ovala samt oregelbundna,och varierade i storlek från 2,3 x 4,6 meter till 2,8 x 6,9meter i diameter. Djupen varierade mellan 1,28 och 2,40meter. En del hade skålformad botten medan några hadeen spetsig avsmalnande bottenprofil.Fyllningarna bestod huvudsakligen av lera med olikainblandning av silt, kol, sot, bränd lera samt skärvig sten.Antalet urskiljbara lager varierade mellan de olika brunn-66 sau rapport 2012:13

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 71. Pinnhål inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås &Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 67

948410070101859540245567157106608300 66085001266512151211260491471711635834711678351414876114801134742173390111110 50 100 m1536100 1536300Figur 72. Gropar inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.68 sau rapport 2012:13

10602140221253512913140816608300 660850020518211237286890 50 100 m1536100 1536300Figur 73. Översikt över de brunnar som undersöktes 2009. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 69

Figur 74. Brunn A14022 på Västerås 952:2. Foto: Jonas Wikborg, SAU.narna. Samtliga brunnar har 14 C-daterats. Två av dem haranlagts under vikingatid medan de övriga har daterats tillförromersk och romersk järnålder.I övre delen av flertalet brunnar fanns ett mörkt lagervilket tolkats som inrasat kulturlager.En detalj som observerats vid de tidigare undersökningarnaär att det också ofta fanns rikligt med sten i fyllningeni brunnarnas övre del, ibland i ett kompakt lager.Även i de 2009 undersökta brunnarna fanns exempel pådetta i fem fall. Tydligt är att det verkar vara relativt sent ibrunnens igenfyllnadsfas som stenarna lagts ned. I en delfall är lagret mycket kompakt och täcker större delen avnedgrävningen. En tolkning kan vara att man behövt fyllaut de svackor som bildas av sättningar som skett efter attfyllnadslagren komprimerats efter anläggningens övergivande.Stenen i de övre delarna kan eventuellt också sessom ett sätt att dränera marken då stenen gör de övre delarnamer genomsläppliga och låter vatten sippra ned.Brunnen kan då sekundärt ha använts för dränering avytvatten.I samband med de två tidigare undersökningarna vidSkälby har inte mindre än 62 brunnar undersökts, de flestaav dessa har daterats till äldre järnålder (Aspeborg 1999,Onsten-Molander 2008). Tillsammans med brunnarnafrån 2009 års undersökning uppgår antalet brunnar i områdetsåledes numera till 71 stycken – ett uppseendeväckandeantal. Av de tidigare undersökta brunnarna har 4214C-daterats – samtliga till äldre järnålder. De övriga, ejdaterade brunnarna, kan utifrån sin rumsliga koppling tillden äldre järnålderns bebyggelse antas vara samtida meddenna.Vid 1992 års undersökning bedömdes 49 anläggningarsom brunnar varav 38 daterades. Samtliga dateringades tillförromersk och romersk järnålder. Storleken varierademellan 1,6 och 6,3 meter i diameter och djupet mellan 1,27och 4 m. Brunnarna är ganska tydligt förekommande i ettN–S stråk centralt på den undersökta ytan (Aspeborg1999: 25). Vid 2006 års undersökning framkom ytterligare13 brunnar, varav fyra daterades – samtliga till förromerskjärnålder. Djupet på de brunnar som undersöktes 2006varierade från 1,7 till 2,37 meter.Inga konstruktionsdetaljer, exempelvis i form av förstärktbrunnskar, störar i botten eller liknande påträffadesvid 2009 års undersökning. I anslutning till brunnarnakunde heller inte konstateras stolphål eller andra anläggningarsom indikerade någon form av konstruktion för att70 sau rapport 2012:13

Figur 75. Brunn 14081 på Västerås 952:2. Foto: Fredrik Thölin, SAU.hissa upp vattnet. Inte heller kunde någon tydlig inhägnadav brunnarna konstateras, det sistnämnda kan eventuelltförklaras med att sentida markpåverkan och plöjning förstörtspår efter mindre pinnhål tillhörande hägnader. Menbehovet av att hägna in eller täcka brunnarna eller på andrasätt skydda dem mot nedsmutsning bör ha funnits.Eventuellt kan Hägnad 1 i den sydöstra delen av Västerås261:2 ses som en rest av en hägnad kring brunnarna A8689och A2372.Inte heller vid 2006 års undersökning hittades någrainre konstruktionsdetaljer i brunnarna. Vid 1992 års undersökninghittades trärester i 30 av brunnarna. I sju fallrörde det sig om risflätade brunnsholkar. En av dessa hadedessutom en fyrkantig ram i toppen av skoningen. Dennavar byggd av stockar och plankor i skiftesverkskonstruktion.I ett fall rör det sig om ett eventuellt lock av bräder ibrunn A6771. Vid 2006 och 2009 års undersökningar hittadesinga spår efter träkonstruktioner i brunnarna.FyndmaterialDe flesta brunnar har sekundärt använts för avfallsdeponering.Brunnar är den anläggningskategori som bidragitmed den större delen av fyndmaterialet . Vid de tidigareundersökningarna har rikligt med keramik och djurbenhittats i dem. I samband med 2009 års undersökningarhittades bara fem mindre keramikfragment i brunnarna.Detta kan delvis bero på att brunnarna grävdes med enannorlunda ambitionsnivå 2009. Dateringar samt pollenanalyserav brunnar som var äldre eller yngre än äldrejärnålder prioriterades framför tillvaratagandet av storafynd från brunnsfyllningarna. Det visade sig också att2009 års brunnar låg mer avsides i förhållande till bebyggelsenän de som undersökts vid tidigare tillfällen på platsen.De massor som 2009 års brunnar återfyllts med kanskehelt enkelt innehöll ett jämförelsevis blygsamtkeramikmaterial. I Brunnen A12913 hittades ett fragmentav vad som antas vara ett blästermunstycke (F271). Ett rikligtdjurbensmaterial kunde dock, trots en extensivundersökningsmetod, insamlas från de undersöktabrunnarna där bevaringsförhållandena var bättre än i deomgivande kulturlagren och grundare anläggningarna.Bland det osteologiska materialet från fyllningen tillbrunnen A8689 påträffades en kam från äldre romerskjärnålder. Kammen var ett par hundra år yngre än 14 C-dateringenfrån brunnskaret som var från den förromerskjärnålders mellersta del. Detta visar tydligt på att brunnensau rapport 2012:13 71

sekundärt använts för avfallshantering och att områdetnyttjats intensivt under lång tid.I rapporten över 1992 års undersökningar har en ingåendediskussion förts kring de källkritiska problemenmed att datera brunnar (Aspeborg 1999:67ff). I tre fallgjordes 14 C-dateringar av brunnarnas övre och nedre lager.I ett fall fick provmaterialet i den övre fyllningen enäldre datering än vidjorna från det flätade brunnskaret ianläggningens botten. Också i en av de andra uppvisade14C-dateringarna en felvänd kronologisk ordning. 14 C-analysernas resultat jämfördes också med de typologiskadateringarna av den keramik som hittades i brunnarnasfyllningar. Det fanns exempel på förromersk keramik iövre delarna av brunnar som hade dateringar till romerskjärnålder. I ett fall hittades två keramikskärvor som visadesig gå att pussla ihop till en större skärva. Det ena fragmentethade hittats nere i brunnskaret, det andra i anläggningensövre lager. Slutsatsen som drogs var att fyndmaterialeti brunnar inte kan användas för att datera derasanläggnings- eller brukningsfas utan avspeglar igenfyllnadsfaser.Inre konstruktioner i brunnskaren framhölls som detur källkritisk synpunkt bästa materialet att 14 C-datera. Vid2009 års undersökningar hittades inga sådana. Istället hardateringarna gjorts på makrofossilt material från brunnskareti anläggningarnas botten. Detta material antas hahamnat i brunnskaret under brunnens användningstid.Analyser av brunnarnaPollen- och insektanalyser har utförts på materialet frånde tidigare undersökningarna (Gustafsson 1997, Hellqvist2008). Såväl insekt-, som makrofossilanalyser kan förutomatt ge information om landskapet även användas föratt tolka brunnens olika igenfyllnadsfaser (Hellqvist2008:276). Utifrån analysresultaten har en god bild av denlokala miljö- och vegetationshistorien för den äldre järnåldernuppnåtts. Inför undersökningen 2009 prioriteradesdärför pollenanalys i brunnar daterade till bronsåldereller yngre järnålder. Två av brunnarna visade sig vara frånyngre järnålder. Pollenanalys utfördes på den ena, A2051,vilken visade att landskapet var öppet, med närliggandekärr eller vattensjuka marker. Brunnen har legat nära bosättningenoch andelen pollen från sädesslag visar att åkrarnabör ha legat relativt nära brunnen. På åkern har detfrämst odlats skalkorn men även en stor del råg samteventuellt även havre och vete.LokaliseringI södra delen av Västerås 261:2 låg brunnarna i anslutningtill ett stort antal stolphål varibland åtminstone ett säkertlånghus har kunnat identifieras samt ett öster därom belägethärdområde. Här förefaller brunnarna att vara anlagdai anslutning till en regelrätt boplats.På Västerås 952:2 fanns brunnar som inte föreföll ligga ianslutning till byggnader. Där återfanns dock kulturlager,härdar och ugnar som visar att någon form av aktivitet bedrivitsi anslutning till dem.Brunnarna låg relativt nära varandra på de respektiveområdena och antas spegla olika aktvitetsområden. Dekorrelerar väl med de mest anläggningstäta ytorna på undersökningsområdena.Undantagen är brunnen A2051(Västerås 261:2) och A1408 (Västerås 952:2). Dessa båda liggerensamma utan nära kontakt med någon annan brunn.Båda ligger dock i utkanten av undersökningsområdetvarför bilden skulle kunna bli en annan de intilliggandeytorna utanför det aktuella undersökningsområdet banadesav.En av 2009 års brunnar, A14081, låg i direkt anslutningtill den yta som undersöktes 2006. Den aktuella brunnenhar 14 C-daterats till yngre romersk järnålder och har enrumslig koppling till de där undersökta boplatslämningarna.Sex långhus, varav några med dateringar till yngreromersk järnålder, hade tidigare undersökts i brunnensnärhet.I den norra delen av undersökningsområdet fanns fyrabrunnar anlagda på samma nivå som i ett stråk ut frånkulturlager A14131 (se fig 73 ovan). Brunnarnas placeringskulle kunna visa på ett naturligt källflöde som man velatkomma åt. Sinsemellan var brunnarna A14022, A10602och A12913 lika med trattformade nedgrävningar, medanAnläggning Nedgrävningsform Storlek Djup Datering Fas, SkälbyA2051 Skålform 4,1 x 3,8 m 1,6 m 880–1020 AD VikingatidA2372 Trattformad 2,7 x 2,3 m 1,7 m 200–30 BC 2A8211 Skålformad 3,1 x 2,7 m 1,7 m 410–350 BC 1A8689 Trattformad 6,9 x 4,6 m 2,2 m 370–170 BC 1A10602 Spetsig 3 x 3 m 2,4 m 170 BC –20 AD 2A12535 Skålformad 2,8 x 2,8 m 1,5 m 940 –1040 AD VikingatidA12913 Spetsig 3 x 2,3 m 1,8 m 170 BC – 20 AD 2A14022 Trattformad 3,5 x 3,5 m 2,3 m 200 – 40 BC 1A14081 Trattformad 2,8 x 2,8 m 2,1 m 280 – 330 AD 3Figur 76. Tabell över brunnar från 2009 års undersökning.72 sau rapport 2012:13

A12535 var grundare och hade en mer skålformad nedgrävning.A 12535 skiljde sig också från de andra att det vidfloteringen inte kunde spåras några rester av makrofossiltmaterial. I de övriga förekom en likartad sammansättningoch det makrofossila materialet tolkas av Stefan Gustavssonfrämst som sekundärt deponerat hushållsavfall (bilaga10). Att fyllningen i A12535 var något avvikande kan hasin förklaring i att den dateras till vikingatid medan deövriga brunnarna dateras till äldre järnålder då områdetkring dem varit intensivt utnyttjat.På den södra delen av Västerås 261:2 fanns två brunnar,A8689 och A2372, som låg intill varandra. De var lika tillformen i profil men skilde sig i storlek då den förstnämndavar betydligt större i plan och var dessutom betydligtdjupare. Dateringen visade att brunnarna avlöst varandrai tid. Uppenbarligen fanns det här ett vattenförande lagersom man kände till och använde sig av. När den förstabrunnen inte gick att använda längre grävde man en nystrax intill.Bara 16 m nordväst om dessa två brunnar låg brunnenA8211 som till utseende i plan och sektion liknade A2372.Den fick en något äldre datering än de andra två och skiljdesig från dessa genom ett betydligt större inslag av sädsamt ogräs i makrofossilproverna (bilaga 10). Denna skillnadi sammansättningen kan bottna i en varierad avfallshanteringpå boplatsen eller att den aktuella brunnen legatnärmare en åkeryta och därför haft ett större inslag avogräs från de intilliggande odlingarna. I direkt anslutningtill den har rester efter en hägnad identifierats. Kanske hardenna inhägnat en åkeryta.Brunnarnas funktionI samband med 2006 års undersökning gjordes ett försöktill fördjupad funktionell tolkning för de enskilda brunnnarnautifrån deras utseende i profil. Ett antal brunnarskiljde sig från de övriga genom ett mycket spetsigt parti iden nedre delen av nedgrävningen. Onsten-Molandermenar att dessa brunnar främst haft som syfte att dräneraden omkringliggande marken från ytvatten (Onsten-Molander2008:151f). Några av 1992 års brunnar har också utifrånform och förekomst av bottenstör omtolkats somdräneringsbrunnar i rapporten över 2006 års undersökning.I rapporten över 1992 års undersökningar har detföreslagits att störarnas syfte skulle kunna ha varit detmotsatta, nämligen att öka kapillärkraften och dra uppmer vatten ur marken (Aspeborg 1999:24ff). Två av brunnnarnafrån 2009 års undersökning har utifrån bottnensprofilform tolkats som dräneringsbrunnar. Den ena(A10602) låg i utkanten av ett kulturlager, men låg samtidigti ett stråk av brunnar vilka antogs vara lokaliserade avett källflöde. Detta talar emot en primär funktion somdräneringsbrunn. De övriga tolkas som brunnar vilka försettmänniskor och djur med dricksvatten. På aktivitetsytornapå Västerås 952:2 kan vattnet kanske ha använts tillde aktiviteter som bedrivits i anslutning till de där undersöktahärdarnaOrsakerna till det stora antalet brunnar som anlagts iområdet har diskuterats i tidigare rapporter (Aspeborg1999, Onsten-Molander 2008). En del av dem har som nyssnämnts tolkats som dräneringsbrunnar. En primär tolkningär också att dricksvattenbrunnarna haft en kort brukningsfas.Vid den pollenanalys som Håkan Ranheden utfördepå materialet från 1992 års undersökning kunde ettinslag av hystrixalger påvisas i brunnar. Dessa alger kanpåvisa en marin miljö, d v s ett inslag av saltvatten (Ranheden1997: 229). Ett inslag av saltvatten i brunnarna harinneburit att vattnet blivit otjänligt. Detta skulle kunna varen orsak till att man anlagt nya brunnar. En intressant detalji sammanhanget är området benämns «Saltängen» i detäldre kartmaterialet (Aspeborg 1999:28). Ranheden menarvidare att de omfattande lerlagren i området (upp till 15 mtjocka) inneburit att brunnarna sällan kunnat hämta vattneti mer genomsläppliga lager vilket gett en generellt settsämre vattenkvalitet (Ranheden 1999:233).Flera av de brunnar (A2372, A2051, A8689) som undersöktes2009 hade grävts ned till ett grusigare lager somskulle kunna antas vara vattenförande. Kanske har dessahaft en längre användningstid. Dessa anläggningar liggerhögt upp i sluttningen på Västerås 952 mot den västra begränsningenav undersökningsområdet och i anslutningtill den moränrygg som löper ut som förlängning frånBerghagen. I översiktskartan syns även att de 2009 påträffadebrunnarna i såväl norr som söder ligger orienterade isamma riktning ut från de högre liggande partierna av UO(fig 73).HärdarHärdar var en av undersökningens mest frekvent förekommandeanläggningar. Sammanlagt påträffades 64stycken. De var spridda över i stort hela de berörda undersökningsområdena,dock med koncentrationer till södradelen av Västerås 261:2 och de norra och västra delarna avVästerås 952:2 (härdområde A–D). Härdarnas storlek varierademellan 0,54 och 3,26 m, de flesta var dock omkring1 meter stora. De var mellan 0,02 och 0,23 m djupa. Mångainnehöll ett lager skärvig sten samt ett eller flera kollagerbåde ovan och under skärvstenslagret. Det fanns ävenhärdar som saknade ett tydligt skärvstenslager men sentidapåverkan genom plöjning bör beaktas vid denna iakttagelse.Härdarna hade vanligen en rundad till oval form iplan och en flack eller skålformad form i sektion.Vid 1992 års undersökning påträffades 229 härdar ochår 2006 framkom ytterligare 117 stycken. Totalt sett har såledesinte mindre än 410 härdar påträffats vid de tre undersökningarnai Skälbyområdet.Härdar kan delas in i två huvudgrupper, dels härdarsom anlagts direkt på markytan och dels härdar som varitsau rapport 2012:13 73

133998979132979359995270477010218648276859043 90188383131708538 911214155797792281255479385645 5835568857375723 13899 13443478513796201106876608300 66085001792100515345119181370212038819313486 81683833 3845 270827792692265915258423213463226728046198279262241521728173532 27353325 2767 15402 27490 50 100 m1536100 1536300Figur 77. Härdar inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.74 sau rapport 2012:13

nedgrävda i marken. Den sistnämnda typen betecknasibland som härdgrop. Då den undersökta ytan utgörs avtidigare plöjd mark har detta inverkat negativt på bevaringsgradenför anläggningarna, inte minst härdarna varsövre delar förstörts. Utifrån det faktum att samtliga härdarligger i plöjd åkermark får ett antagande göras att det uteslutanderör sig om härdgropar, annars skulle de inte finnasnågra spår kvar efter dem. Vi har dock valt att användabenämningen härdar som ett samlingsbegrepp. Utöver de410 undersökta härdarna kan de således ha funnits ytterligarehärdar vilka varit anlagd direkt på den dåtida markytan.Härdar hanteras ofta extensivt i samband med undersökningarp g a prioriteringar och används ofta endast fördatering. Några fördjupningar rörande härdars funktionoch lokalisering har dock gjorts (Eriksson 1998, Pettersson2006). Härdar utgjorde en lågprioriterad anläggningskategorii undersökningsplanen inför 2009 års undersökningar(se metod). Men trots detta går det att utifråndokumentationsmaterialet synliggöra vissa strukturer.Härdarna har främst hanterats utifrån ett rumsligt perspektiv,det vill säga hur de var placerade inom UO ochhur de var relaterade till övriga typer av anläggningar ochkonstruktioner. Tydligt var att härdarna huvudsakligenåterfanns perifert inom de aktuella områdena samt att fleraolika koncentrationer kunde urskiljas.Härdarnas rumsliga placering i kombination med konstruktionsdetaljeroch fynd/makroinnehåll har sedan använtsför att om möjligt bedöma belysa deras funktion.Vad gäller härdarnas förekomst kunde det noteras attnågra av dem lågt relativt ensamma, medan andra låg iförtätade härdområden.Ensamliggande härdarI den sydvästra delen av Västerås 952:2 låg två av de mestisolerade, enskilt liggande härdarna (A13796, A4785). Bådalåg i anslutning till den numera skogbevuxna marken iden så kallade Berghagen. De var belägna ett gott styckesöder om den ansamling av härdar och ugnar som påträffadesi den västra kanten av Västerås 952:2.Härdar med liknande placering har diskuterats som utgörandegränsmarkeringar mellan inäga och utäga. De ärofta lokaliserade på övergången mellan lerjordar ochhög re liggande marker (Eriksson 1998:229). Från Skälbyfinns några härdar i kanten till skogspartiet kring Berghagenvilka skulle kunna ligga på gränsen mellan inägor ochutmark, men de verkar mer ha en koppling till de kulturlagersom finns på boplatsen. Ett problem för att belysadenna fråga är också att de flesta härdar inte dateras i sambandmed undersökningarna.I den NÖ delen av 261:2 framkom en vendeltida härd(A218) vid 2008 års förundersökning. Intill denna framkomytterligare en härd (A201) i samband med slutundersökningen.I övrigt påträffades inga andra förhistoriskaanläggningar i närområdet. Strax söder om de båda härdarnafanns dock ett flertal mindre mörkfärgningar samtmindre svackor som innehöll sot, kol och skörbränd sten.Kanske är detta de sista resterna efter ett kulturlager i anslutningtill de båda härdarna. I historisk tid fanns här enfägata som ansluter till tvåsädeshägnaden på kartor från1600- och 1700-talet (Lindkvist 2006:102). Det förmodadelagret kan ha blivit stört och genomgrävt i samband meduppförandet av fägatan som antas ha bestått av två parallellastaket. I senare tid har området dessutom varit plöjt.Även dessa två härdar låg i gränsområdet mellan lera ochmorän och skulle kunna tolkas som liggande på gränsenmellan den yngre järnåldersbebyggelsens in- och utägor.Avståndet till Hus 1 med datering till yngre järnålder är ca100 meter. Det är dock möjligt att det kan finnas ytterligareboplatslämningar på närmare håll norrut utanförUO.HärdområdenFyra koncentrationer av härdar har identifierats inom2009 års undersökningsområden. Dessa har benämntssom härdområde A, B, C och D (fig 78, översiktsplan överde olika härdområdenas lokalisering). Det förstnämndavar beläget på Västerås 261:2, de övriga på Västerås 952:2.Härdområdena ligger alla i utkanten av undersökningsområdena.De skulle kunna ligga i anslutning till forntidabebyggelse belägen direkt utanför UO. Detta förefallermycket troligt vad gäller härdområdet i sydligaste delen avVästerås 261:2. Området gränsar mot ett lägre, relativtflackt impediment på vilket höga fosfathalter har uppmättsvid utredningen. Vad gäller de andra härdområdenagränsar de inte till områden som i våra ögon ter sig somidealiska att uppföra långhus i. Kanske skall dessa iställetses som extensiva aktivitetsytor som utnyttjats av de sombodde på gårdarna inom den tidigare undersökta boplatsytanVästerås 865.Härdområde AHärdområde A var beläget perifert i den södra kanten avUO på Västerås 261:2. Området kunde ej avgränsas inomden undersökta ytan utan antas fortsätta söderut. Härdarnalåg tätt men verkade förhålla sig till varandra. Detfanns bara ett exempel på att en härd hade störts av en annan.Det faktum att endast en av dem stört en annan skullekunna tyda på att de är relativt samtida. Hälften av deundersökta härdarna var nedgrävda i kulturlagret A5504.En överlagrades av lagret, de resterande låg strax bredviddet. Att det finns en överlagrad härd visar att tidsdjupetkan vara större. Det finns exempel på andra undersökningarmed härdområden med lång brukningstid, men dåmed fler tydliga överlagringar mellan härdarna (Eriksson1998: 221).Härdarna var relativt jämnstora. De som skiljde ut sigfrån de övriga var A2817, A13463 samt A6224 som var be-sau rapport 2012:13 75

Härdområde DHärdområde CHärdområde B6608300 6608500Härdområde A0 50 100 m76 sau rapport 2012:131536100 1536300Figur 78. Översiktsplan över de olika härdområdenas läge inom UO. Digital bearbetning: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.

0 10 mPinnhålStolphålHärdparHägnadStenBrunnHärdGropFigur 79. Plan med härdar i härdområde A och deras relation till kulturlagret A5504 (skrafferad yta).Digital bearbetning: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.tydligt större än de övriga, mellan 1,6 och 1,7 meter. Deflesta av härdarna var flacka i sektion, i plan var de oftastovala eller rundade. Härdar med oval eller oformligt utseendei plan kan tolkas som att de har städats ur efter användningvilket inneburit att en rund grundform gått förlorad.Detta antagande kräver då att grundformen förhärdar är rund, men iakttagelsen finns belagd på undersökningarav olika typer av sammanhang, vilket visat attboplatsanknutna härdar till större del varit omgrävda(Petersson 2006:157f). Från Härdområde A fanns ett flertalhärdar med en något oregelbunden planform vilket skullekunna indikera att härdarna använts vid flera tillfällen.Rumsligt sett angränsar härdområdet till det stora antalstolphål som framkom i den sydvästra delen av UO vilketstämmer väl överens med ovanstående antagande om attdet är vanligare med återanvända härdar på boplatser.I samband med boplatsundersökningar återfinns härdarofta en bit ifrån husen, vanligtvis med en anläggningstomyta däremellan (Petersson 2006:130). En sådan tom yta gåratt se i den västra kanten av härdområdet på Västerås261:2, innan området med stolphål tar vid. Endast ett hushar kunnat konstateras bland stolphålen. Dateringen avdenna byggnad är betydligt yngre än härdarna, men möjlighetenkvarstår att spår efter äldre byggnader kan liggauppe på impedimentet.HärdparI Härdområde A fanns tre fall av parvisa härdar. Inledningsvisnoterades det vid avbaningen att kring två störrehärdar (A2267, A6224) fanns en ca 0,03 m bred kant av rödbräntmaterial, troligen värmepåverkad underliggandenaturlig lera. A2267 bestod i ytan av mycket hårt brändasau rapport 2012:13 77

Anl 2267 13463 6198 6224Björk x x x xTall x x x xHassel x x x xAlFigur. 80. Tabell med träslagsfördelning från de parvisahärdarna i härdområde A.xoch smuliga stenar. Ett liknande utseende hade ävenAA6224 med en glesare packning i den västra delen samten tätare i öster. I samband med finrensningen visade detsig att de båda härdarna egentligen utgjordes av två olikaanläggningar vardera. Den ena delen av den ursprungligaA2267 erhöll anläggningsnummer A13463 och den ena delenav den ursprungliga A6224 erhöll registrerades somA6198. I båda fallen bestod de parvist liggande härdarnaav en mindre och en större anläggning, där den mindrehade en rikligare förekomst av skärvig sten än den större.Vid framrensningen av de övriga härdarna i området kundeytterligare två härdar (A2749 och A2817) med liknanderödbränd kant dokumenteras. Den ena av dessa (A2749)hade en intilliggande mindre härd (A15402). Den andra(A2817) med rödbränd kant låg i undersökningsområdetssödra utkant och fortsatte delvis utanför UO. Det är därförovisst om också denna ingått i ett par eller ej.Det parvisa förhållandet mellan en mindre och en störrehärd blev ännu tydligare vid undersökningen då sektionenvisade att de verkligen utgjordes av två separata nedgrävningar.Det omgivande rödbrända underlaget kringhärdarna A6224, A13463 samt A2749 syntes också tydligt iprofil och var dessutom betydligt kraftigare i den kantsom vette mot den intilliggande mindre härden.A2749 är den enda av de parvist liggande härdarna somligger nedgrävd i kulturlagret A5504. Detta har sin förklaringi att de två andra härdparen ligger i den östra delen avhärdområdet där lagret saknades (se ovan).I kulturlagret fanns rikligt med bränd lera och en tankevar att de parvisa härdarna utgjorde rester av någon formav ugnar. Efter frambaningen av kulturlagret avsöktes ytanmed metalldetektor men inget speciellt kunde noteras iform av slagg eller metallfragment. Material från fyllningarnai A2267, A13463, A6224 och A6198 valdes ut för makrofossilanalys(se bilaga 10). Vid analysen framkom ingetväxtmaterial utan endast träkol. En skillnad i kolmaterialetnoterades dock mellan anläggningarna. Kolmängdenfrån jordproverna i de mindre härdarna (A6198, A2267) varrikligare och de enskilda kolfragmenten större än de frånde större härdarna (A13463 och A6224). Vedartsanalysenvisade att hassel var vanligt förekommande i de parvisahärdarna (se fig 80). Vedartssammansättningen skiljde sigsåledes från de flesta andra härdar där björk och tall dominerade.Kanske kan detta vara en nyckel till tolkningenav deras funktion?Två av de parvist liggande härdarna (A2267 och A13463)i härdområde A har 14 C-daterats, båda till förromersk järnålder.Utifrån det rumsliga sambandet och relationen tillkulturlagret kan man anta att det finns ett kronologisktsamband mellan alla härdparen i härdområde A. Det förefallerhögst rimligt att anta ett funktionellt samband funktionelltmellan dessa parvis förekommande härdar. Vilkaaktiviteter representerar de? Från fyllningarna finns ingafynd som kan bidra till tolkningen. Den metalldetektorkarteringsom gjordes av det omgivande kulturlagret visadeinte på något inslag av metallhanteringsspår, slagg,metall eller dylikt. Vidare sållades prover från det omkringliggandekulturlagret A5504 utan att det påträffatsspår av metallslagg eller förslaggad lera. Något som bordepåträffas i fall det rört som om någon form av metallhantering.En möjlig tolkning skulle kunna vara att man värmt stenari den mindre härden och sedan använt dem i den större,d v s en form av kokgrop. Den större härden är dockgrund och därför osäker att entydigt tolka som kokgrop.Frågan är ju också om värmen i en kokgrop blir så stark såatt den underliggande leran blir bränd? I kulturlagretfanns ett stort inslag av bränd lera vilket var som störst ianslutning till härdarna. Detta skulle kunna indikera attnågra av härdarna haft någon form av ugnskupol eller attdet funnits ugnar i anslutning till härdarna, förslagsvisuppe på det angränsande impedimentet i söder. Då denbrända leran inte verkade ha varit upphettad i någon störregrad skulle dessa eventuella ugnar ha utgjorts av lågtemperaturugnar.Ett alternativ är att man fyllt den större av härdarnamed stenar och sedan eldat och värmt stenarna för att sedanraka ut kol och glöd mot sidorna och sedan lägga stenarnasom en varm stekhäll i den mindre av härdarna.Den kol och glöd som låg utmed kanterna av den störrehärden har sedan legat och pyrt och på detta sätt avsattden rödbrända kanten till anläggningen.Anl 3532 9043 10687 13796 3325 8538 3845 5737 11918 8979Björk x x x x x x x?Tall x x x xHassel x xEk x xFigur. 81. Tabell med träslagsfördelning från övriga vedartsbedömda härdar från 2009 års undersökning.78 sau rapport 2012:13

Härdområde BUtmed den västra kanten av Västerås 952:2 fanns två ugnar(A5863, A6739). I direkt anslutning till dessa fanns femhärdar, söder och sydväst härom fanns ytterligare två härdar(fig 82). Vid 1992 års undersökning påträffades enbrunn, tre härdar och ett stolphål strax nordost om debåda ugnarna (Aspeborg 1999). Härdarna var relativt stora,de flesta betydligt över en meter i diameter, och oregelbundna,rundade eller avlånga till formen. Den oregelbundnaplanformen kan indikera ett återanvändande avhärdarna (Petersson 2006:158). Utifrån form, djup ochfyllning fanns inte något särskiljande för området jämförtmed resten av UO. Kanske har härdarna haft ett funktionelltsamband med de intilliggande ugnarna? Härdarnasfyllning varierade. Exempel fanns på en eller flera kollinser,men det fanns också de som inte hade någon. Ocksåförekomsten av skärvig, skörbränd sten varierade.En av härdarna i härdområde B har 14 C-daterats till förromerskjärnålder (210 BC–40BC). En ugn samt den tidigareundersökta brunnen (Aspeborg 1999) har fått likartadedateringar (210 BC–140 AD respektive 120 BC–60AD). De relativt samstämmiga dateringarna skulle i kombinationmed den rumsliga närheten kunna indikera ettsammanhållet funktionellt område.Härdområde CI den norra utkanten av UO på Västerås 952:2 fanns enkoncentration bestående av fem härdar i anslutning till ettmindre kulturlager (A14131).Fyra av dem var nedgrävda i lagret, medan den femtehade överlagrats av det och påträffades först efter att dettahade banats bort. De flesta var grunda och bestod i principav en kollins. Endast i ett fall, A9112, fanns en tydligpackning av skärvsten. De omkringliggande anläggning-0 10 20 mRöjningsröseUgnarPinnhålStolphålStenHärdBrunnFigur 82. Översikt över den centrala delen av undersökningsområdet med härdområde B med härdar och ugnar inklusiveanläggningar från 1992 års undersökning. Skala 1:400. Digital bearbetning: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 79

arna utgjordes av stolphål belägna i den norra kanten,gropar, samt i den södra delen två brunnar och längre åtsydöst ytterligare två brunnar. Området tolkas som ett aktivitetsområdemed koppling till en närliggande boplats.Något hus har inte kunnat identifieras inom denna anläggningskoncentration.En reservation skall givetvis görasför att huslämningar kan finnas norr om undersökningsområdetsbegränsning, men marken där utgörs avstorblockig morän. Det skulle vara omöjligt att uppföraett stolpburet långhus i denna terräng.En av härdarna (A9043) har 14 C-daterats till yngre förromerskjärnålder (180 BC – 10 AD). De två brunnarna(A10602 och 14022) i lagret fick samstämmiga dateringar.Detta härdområde har alltså en datering som väl överensstämmermed härdområde B, beläget ca 50 meter längresöderut.Härdområde DKnappt 20 m väster om kulturlagret A14131 låg A8567, ettkulturlager med likartad sammansättning samt med tvåhärdar anlagda i lagret och ytterligare tre omedelbart västerom lagret. Härdarna var relativt stora men i övrigt intesammanhållna som en egentlig grupp. En av härdarna(A8538) har 14 C-daterats till äldre förromersk järnålder.Härdområde D förefaller således att vara något äldre änhärdområdena B och C vilka daterats till den förromerskajärnålderns yngre del.UgnarI anslutning till härdområde B i västra kanten av Västerås952:2 fanns två anläggningar, A5863 & 6739, som tolkadessom ugnar (fig 84). Båda var relativt stora och mätte övertvå meter i diameter. De var 0,88 respektive 1,28 meter dju-Härdområde DHärdområde C0 10 20 mUgnarStolphålStenBrunnHärdKulturlagerFigur 83. Härdområden C & D. Detaljplan. Skala 1:400. Digital bearbetning: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.80 sau rapport 2012:13

586367396608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 84. Ugnar inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 81

Anl nr Längd (m) Bredd (m) Djup (m)A770 3,8 1,3 0,253927 1,4 0,5 0,205966 1,3 1,1 0,286783 Ingen uppgift Ingen uppgift Ej undersökt13419 1,65 1,2 0,3013432 1,7 1,2 0,2815892 1,24 1,24 0,7816102 0,9 0,9 0,1919461 1,87 0,45 0,0519496 0,86 0,7 0,06Figur 85. Tabell över de ugnar som undersöktes 2006.pa. Vid en jämförelse med de 10 ugnar som tidigare harundersökts i Skälby framstår de som betydligt större ochframförallt mycket djupare. Ugnarna från 2006 års undersökningvar, med ett undantag, grundare än 0,30 m (fig 85).Flertalet av dem låg i direkt anslutning till den äldre järnåldernsgårdslägen.De tidigare undersökta ugnarna låg i anslutning till denäldre järnålderns bebyggelse på Västerås 865. 14 C-dateringarav dem har också visat att de är samtida med huslämningarna,d v s från förromersk och romersk järnålder.Analysen av den brända lera som hittats i och i anslutningtill en av ugnarna visar att mycket höga temperaturer haruppnåtts i ugnen som kanske har använts för någon formav metallhantverk (Onsten-Molander 2008:34f). I en annanvisade den brända leran att det rörde sig om en lågtemperaturugnsom kanske använts vid exempelvis matlagning.Två av 2006 års ugnar har tolkats som eventuellarostningsgropar. Inte heller vi tidigare undersökningstillfällenhar man kunnat påvisa förekomsten av några ugnskupolerpå platsen. Att två av ugnarna från 2006 års undersökningligger betydligt mer perifert i förhållande tillbebyggelsen kan antas bero på att deras funktion varit enannan än de som tidigare har hittats bland bebyggelsen påVästerås 865. Dessa båda var också betydligt djupare än detidigare undersökta ugnarna.Lager, VästeråsRedan i samband med utredningen och förundersökningenpåvisades förekomsten av ett antal olika lagerinom det aktuella undersökningsområdet. Dessa lager hartill stor legat till grund för bedömningen av de aktuellafornlämningarnas (Västerås 261:2 och Västerås 952:2) utbredning(Wilsson 1990, Eklund 2008a). Vid slutundersökningenframkom 12 olika lager samt fem mindre lagerrestervilka alla var mindre än en halv meter i diameter (fig86). Fyra lager har tolkats som kulturlager, liksom de femmindre lagerresterna. Ett tydligt samband kan ses mellananläggningskoncentrationer och förekomsten av kulturlager.Tre av lagren har tolkats som odlingslager och femsom våtmarkslager (fig 87).Bedömningen av de olika lagren baseras på deras färg,fyndinnehåll, topografiska läge samt relation till övrigaanläggningar. Kulturlagren karaktäriserades av förekomstav kol, sot, bränd lera, brända och obrända ben. De låg ianslutning till koncentrationer av förhistoriska boplatsanläggningarsåsom brunnar och härdar. Våtmarkslagrenvar blekare än kulturlagren. De var gråaktiga och saknadefynd, kol och sot och låg i de lägst belägna delarna av UO,framför allt i gränsområdet mellan de båda fornlämningarnaVästerås 261:2 och 952:2. Vid undersökningen karakteriseradesodlingslagren som porösa och humösa lagerutan tydlig stratigrafi. Plöjningarna har delvis rivit uppden underliggande ljusa leran varför odlingslagrens nedredel ibland var svår att skilja från den underliggande sterilen.Den odling som skett i området under senare tid harförändrat utbredningen och sammansättningen av lagrenoch det var främst i sänkor som det fanns bevarade äldrekulturlager under plogdjupet. Odlingslagren har till vissdel skapats genom att plogen rört om i underliggandekulturlager vilka därigenom påverkats. Till exempel blandasföremål från olika perioder och de fynd som påträffasi lagret har blivit ”rundsvallade”. Odlingslager skapas ävengenom gödsling och deponering av hushållsavfall som sedanbearbetas av plogen.KulturlagerDe kulturlager som påträffades vid undersökningen fannsspridda över undersökningsytan och ett tydligt sambandkan ses mellan anläggningskoncentrationer och förekomstenav kulturlager.I södra delen av Västerås 261:2 fanns ett större yttäckandekulturlager, A5504, vilket mätte 63 x 61 m. lagret varmörkast i södra delen där en koncentration av härdar varbelägen. Lagret kan delvis antas ha bildats av aktivitetersom bedrivits i anslutning till dessa. I lagret fanns fragmentav bränd lera. I lagrets nordligare delar var dessafragment mer svallade än i området kring härdarna i S.Detta har tolkats som att delar av lagrets norra delar harvarit plöjda under förhistorisk tid. I lagret fanns spår efteren rektangulär, 9 x 11 meter stor hägnad vilken skulle kunnaha inhägnat en mindre åker. En brunn (A8211) belägeni lagret, bara några meter utanför den ovan nämnda hägnadenhar enligt pollen- och makrofossilanalys legat inviden yta där spannmål odlats. Brunnen har 14 C-dateratstill äldre förromersk järnålder.Två av de undersökta kulturlagren på Västerås 952:2(A8567 och A14131) kunde efter avslutad undersökningkonstateras ha legat i en ursprunglig sänka vilken förstblev synlig i samband med avbaningen. I och i anslutningtill lagren fanns härdar och brunnar som kan knytas till deaktiviteter som avsatt lagren. Med tanke på en likartadsammansättning och det ringa avståndet lagren emellan82 sau rapport 2012:13

10023910021 8567141311280612884100243357 34113981428100241100241100241145815861002411002416608300 660850019261002415504TeckenförklaringKulturlagerOdlingslager0 50 100 mVåtmarkslager1536100 1536300Figur 86. Lager inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 83

Anl.nr Fornl-nr Anl typ Storlek (m) Djup (m)5504 261:2 kulturlager 63 x 61 0,3A8567 952:2 kulturlager 17 x 11 0,15A14131 952:2 kulturlager 19 x 8 0,1510021 952:2 kulturlager 20 x 8 0,2Anl.nr Fornl-nr Anl typ Storlek (m) Djup (m)100239 952:2 odlingslager 45 x 10 0,0512806 952:2 odlingslager 75 x 15 0,35100243 952:2 odlingslager 60 x 50 0,1Anl.nr Fornl-nr Anl typ Storlek (m) Djup (m)341 261:2 våtmarkslager 18 x 4,5 0,3357 261:2 våtmarkslager 6,5 x 2,5 0,251926 261:2 våtmarkslager 13 x 8,5 0,3100241 261:2 våtmarkslager 260 x 80 0,25100543 952:2 våtmarkslager 33 x 24 0,18Figur 87. Tabell över de olika lager som framkom vid 2009års undersökningar.var en möjlig tolkning att de ursprungligen utgjort ett ochsamma lager. 14 C-dateringarna visade dock att A8567 varnågot äldre.KulturlagerresterI området söder om den vendeltida härd som påträffadesvid förundersökningen av Västerås 261:1 kunde rester avett kulturlager påvisas. Bland de mindre stolparna ochpinnhålen i området fanns även större tunna mörkfärgningarA1340, A1323, A1307 och en lagerrest, A1586. Äventvå ytterligare möjliga härdar eller ytterligare lageresterfanns i området. Samtliga anläggningar i området hade ettstort innehåll av kol, sot och skärvig sten och det verkarsom att man i samband med nedgrävandet av stolparnagrävt igenom lagret då sammansättningen på fyllningenvar den samma som lagret. Osäkerheten vid en dateringav anläggningarna är stor då det mesta blivit omrört menmed tanke på dateringen som finns från förundersökningenär det troligt att lagret skulle kunna vara från vendeltid.Utbredningen på lagret gick ej att till fullo utrönadå det delvis försvunnit i samband med odling.OdlingslagerNågra av de undersökta lagren på Västerås 952:2 har tolkatssom odlingslager. I det ena (A12806) beläget i undersökningsområdetsnorra del hittades en hästsko av flikmodell(F2929) vilket kan antyda att odling skett här redanunder tidig medeltid. I ett annat odlingslager (A100239) ifornlämningens nordvästra del påträffades en hästsko avtoffelmodell (F217) från en senare del av medeltiden. I lagrethittades även en fajansskärva. Fynden visar att lagretkan ha varit odlat under medeltid och historisk tid.A100243I området kring Västerås 952:3 och angränsande delar avVästerås 952:2 framkom ett större odlingslager (A100243).Det mätte 50 x 60 m (N–S) och var 0,1 m djupt. Lagretframträdde som ett något ljusare lager mellan matjord ochunderliggande steril. Till sin sammansättning bestod lagretav lerig silt. I den norra kanten av lagret fanns ett röjningsrösemed ytliga fynd av sentida järnskrot. Områdetmotsvaras av åkermark i det historiska kartmaterialetända tillbaka till den äldsta kartan från 1652. Detta lagerlåg i ett område som ligger på en svag förhöjning som anslutertill Berghagsberget. I området påträffades inga dräneringsdiken,till skillnad mot övriga UO.VåtmarkslagerVåtmarkslagren återfanns företrädelsevis i de norra delarnaav Västerås 261:1 och den sydvästra delen av Västerås952:2. De återfanns såväl på något högre topografiska lägen(A341, A357, A1926) som på de lägre liggande (A100241,A100543). De kännetecknades av ett mörkgrått lerigt någotslammigt lerlager utan fynd. De mindre våtmarkslagrenkunde begränsas till sänkor där vatten stått kvarkanske i samband med snösmältning och riklig nederbörd.Utanför undersökningsområdet, i kanten till Berghagen,finns fortfarande ett flertal sänkor kvar med en avvikandemer våtmarksbetonad flora (fig 89). En del avdessa utgörs av de nödtorftig igenfyllda schakten från1992 års undersökning av Västerås 952:3.A100241Ett större våtmarkslager (A100241) täckte den östra delenav Västerås 261:1. Lagret antas vara utkanten av en ursprungligstörre våtmark som idag avvattnas av ett dikesom löper i N–S riktning genom områdets lägsta parti.Övergången mellan det intilliggande kulturlagret A5504och A100241 är som ovan nämnts något otydlig och svårlokaliserad.Våtmarken kunde även påvisas i sambandmed 2006 års undersökning. I den västra delen av Västerås865 kunde en tydlig nedgång i antalet anläggningariakttagas (Onsten-Molander 2008:109).Våtmarkslagretavgränsar således utbredningen av den äldre järnåldernsbebyggelse mot väster. I öster har den avgränsats av ett liknandelager (A100613) som dokumenterades vid 2006 årsundersökning. Den äldre järnålderns bebyggelse verkarsåledes ha legat på en svag förhöjning i N–S riktning mellantvå sanka våtmarksområden.Vid 2006 års undersökning konstaterades ett antal kulturlageri anslutning till den då undersökta bebyggelsenfrån äldre järnålder där merparten av husen låg i områdenmed kulturlager. I lagren grävdes provrutor. I dessa hittadeskeramik, bränd lera, slagg, samt bränt och obränt ben.84 sau rapport 2012:13

Figur 88. Foto över odlingslager A12806 från öster. Jonas Wikborg, SAU.Figur 89. I den västra kanten av UO, i kanten mot det så kallade Berghagsberget, fanns ett låglänt fuktigt område med typiskvåtmarksvegetation. Foto: Jonas Wikborg, SAU.sau rapport 2012:13 85

Hägnad 6Hägnad 5Hägnad 46608300 6608500Hägnad 7Hägnad 2Hägnad 1Hägnad 30 50 100 m1536100 1536300Figur 90. Hägnader inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.86 sau rapport 2012:13

Lagren tolkades som utkastlager med avfall eller odlingslageri forntida gödslade åkrar. I rapporten över 1992års undersökning nämns inget om kulturlager.HägnaderRester efter flera hägnader i form av pinn- eller stolphålhar identifierats vid 2009 års undersökning. Till exempelhar en rektangulär yta i södra delen av Västerås 261:2 varitinhägnad (Hägnad 1). Analyserna av en intilliggande brunn(A8211) har visat att denna legat i direkt anslutning till enodlad yta. En möjlig tolkning är att denna odling skett innanförden ovan nämnda inhägnade ytan vilken mätte 9 x 11meter. Brunnen, och därigenom eventuellt även odlingen,har daterats till äldre förromersk järnålder. Det har i någrafall dessutom gått att relatera hägnadsspår till det historiskakartmaterialet. Ett antal hägnadsrester har också påträffatsvid tidigare undersökningar i området. Dessa harinhägnat gårdstun och mindre åkrar. I rapporten över 1992års undersökning antogs att trähägnaderna ute i lermarkenskulle ha ingått i samma hägnadssystem som stensträngarnapå den omgivande impedimentsmarken. Dettaantagande kunde inte styrkas av 2009 års undersökningarav hägnadsrester och stensträng.DikenEtt antal diken framkom inom de undersökta ytorna(fig 92). De tolkas som dräneringsdiken tillhörande de åkrarsom funnits här under historisk tid. På Västerås 261:2har dikena en NO–SV orientering som kan relateras tillodlingsytor på 1775 års skifteskarta. I ett av dem påträffadeslängsgående träslanor. På södra delen av Västerås952:2 fanns diken som löpte i Ö–V riktning och i norradelen fanns diken som löpte i nord–sydlig riktning. Ävendessa kunde kopplas till det sentida odlingslandskapet.Flera av dem innehöll också tegelrör och sentida keramiksom vittnar om en sentida datering.DateringarUndersökningSkälby Utredning 1990 3Skälby FU 2008 6Skälby 1992 56Skälby 2006 29Skälby 2009 29Summa 123Antal 14 C-dateringarFigur 91. Tabell över antalet 14 C-dateringar vid olika undersökningstillfälleni Skälby.Totalt har nu 123 14 C-dateringar gjorts i Skälbyområdet(fig 91) på olika typer av anläggningar. Dessutom har detgjorts typologiska dateringar av huskonstruktioner samtnågra föremål såsom en kam, en lie och en oval eldslagningssten.Dateringarna är relativt samstämmiga och visar på ennärvaro i området från övergången yngre bronsålder/förromerskjärnålder till yngre romersk järnålder. Såväl yngresom äldre dateringar saknas med ett undantag från undersökningarna1992 och 2006 då en brunn daterades tillfolkvandringstid. Tyngdpunkten för bosättningen utifråndateringarna ligger i den senare delen av förromersk samtäldre romersk järnålder (ca 250 f Kr–250 e Kr) (Eklund2008:107).I rapporten från 2006 års undersökning analyseradesäven dateringar från 1992 års undersökning vilket varitlyckat för en fördjupad förståelse för bebyggelseutvecklingeni området. I samband med denna analys indeladeslämningarna i tre kronologiska faser utifrån den gemensamma14 C-kurvan – fas 1: 400–200 f Kr, fas 2: 200 f Kr–50 e Kr och fas 3: 50 e Kr–300 e Kr (Eklund 2008:111). Denu undersökta lämningarna har grupperats kronologiskefter samma fasindelning.En liknande indelning av 14 C dateringar finns från detnärbelägna Väster Hacksta där 63 dateringar har gjorts(Norr 2008). I detta material syns i stort sätt samma fasermen med något annorlunda brytpunkter. Indelningenfrån Väster Hacksta är: skede 1 400– 150 f. Kr, skede 2 150f Kr – 70 e. Kr och skede 3 70 e Kr – 375 e Kr. (Norr 2008:34).Precis som Skälbymaterialet uppvisar ett mindre antaläldre dateringar finns det även från Väster Hacksta enstakaanläggningar från övergången mellan yngre bronsålderoch förromersk järnålder. Väster Hacksta visar på ett nyttjandefram emot övergången till folkvandringstid vilketöverensstämmer väl med 1992 och 2006 års undersökningsresultatfrån Skälby. Från Väster Hacksta finns enstakaanläggningar med dateringar in i folkvandringstidmen inslaget från yngre faser är sparsamt. Från 1992 årsSkälbyundersökning finns en brunn (A21571) med dateringtill 320–620 e Kr (2 σ) och ett stolphål (210–560 e Kr).I övrigt finns yngre skeden inte representerade alls fråndessa två undersökningar.Fasindelning av 2009 års UOFas 1 – 400–200 f KrPå Västerås 261:2 daterades två intilliggande härdar,A13463 och 2267, samt de närliggande brunnarna A8211och A8689 till fas 1. Härdarna har tolkats som funktionelltfungerande tillsammans och tolkningen underbyggs dåde delvis visar sig höra samman i tid. Frågan är om 14 C-analysen även ger en möjlig datering för hela härdområdet?Då endast en härd skär en annan i härdområdet kandetta indikera att härdområdet kan ses som en enhet ochi huvudsak är samtida. I den östra kanten av härdområdetfanns en mindre hägnadsrest vilken kan ses som en begränsningav härdområdet. De intilliggande brunnarnavisar på en omfattande närvaro i området under förromerskjärnålder. Fyndet av en kam (F1) från äldre romerskjärnålder i fyllnadslagret till brunnen A8689 gersau rapport 2012:13 87

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 92. Diken inom de undersökta ytorna. Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.88 sau rapport 2012:13

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]Ua-36363 2640±30BPUa-39454 2365±30BPUa-39446 2302±30BPUa-36362 2240±30BPUa-39450 2237±30BPUa-39448 2188±30BPUa-39451 2169±30BPUa-39440 2132±30BPUa-39442 2105±30BPUa-39460 2102±30BPUa-39437 2087±30BPUa-39444 2082±30BPUa-39453 2074±30BPUa-39441 2067±30BPUa-39461 2055±30BPUa-39449 2053±30BPUa-39455 2049±30BPUa-39458 2045±30BPUa-39456 2039±30BPUa-39457 2028±30BPUa-39438 2025±30BPUa-39439 1801±30BPUa-39459 1775±30BPUa-39447 1717±30BPUa-36359 1260±30BPUA-36358 1260±35BPUa-39445 1098±30BPUa-39452 1096±30BPUa-39443 1035±30BP1500CalBC 1000CalBC 500CalBCCalBC/CalAD500CalAD 1000CalAD 1500CalADCalibrated dateFigur 93. Samtliga 14 C-dateringar från 2009 års undersökning samt 2008 års förundersökning av Västerås 261:1, 952:1 och 952:2.Diagram: Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 89

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 94. Anläggningar daterade till fas 1 (400–200 f Kr). Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.90 sau rapport 2012:13

dock utrymme för ett antagande att bilden kan vara merkomplicerad.På Västerås 952:2 daterades en härd, A8538, till fas 1 i övrigtsaknas äldre dateringar för denna del av UO.Fas 2 – 200 f Kr – 50 e KrUnder fas 2 visar de daterade anläggningarna på att det nuär nya områden som nyttjats, då även lågt liggande partierav UO har tagits i anspråk. Fas 2 är den mest expansivaperioden då den största delen av de 2009 daterade anläggningarnakan föras till denna fas. Centralt på den norradelen av Västerås 952:2 fanns ett kulturlager (A14131)med ett flertal anläggningar i och kring lagret. Två avbrunnarna (A10602 & A14022) och en härd (A9043) låg ikulturlagret, vilket indirekt får en datering genom dessaanläggningars datering. Cirka 40 m sydost om kulturlagretfanns ytterligare en brunn (A12913) som även den dateratstill fas 2. Sett till de enskilda provresultaten liggerA12913, A10602 och A9043 inom en mycket snäv tidsram(se fig 58).Längst i nordväst på Västerås 952: 2 daterades två härdartill fas 2 vilket visar på ett fortsatt utnyttjande av områdetefter den föregående fasen, men nu i form av enstakaanläggningar av utkantskaraktär. Det var glest mellan anläggningarnaoch en möjlig hägnad är områdets enda tydligakonstruktion. Stensträngen löpte över och överlagradedet odlingslager från medeltid och historisk tid som isin tur överlagrade de flesta av områdets anläggningar.I sydvästra delen av Västerås 952:2 och angränsande delarav Västerås 952:3 fanns ett område med anläggningarvarav två daterades. En härd (A5737) och en ugn (A6739)kunde båda föras till fas 2 även om de ligger i varsin del avfasen (se fig 58). Området är till ytan relativt begränsat ochger ett intryck av att tillhöra ett och samma aktivitetsområde.En brunn ca 30 m nordost om ugnen undersöktes1992 och kan dateras till fas 2 och 3. Brunnens dateringvisar möjligen på en längre kontinuitet men de övriga aktivitetersom avsatt spår i området verkar tydligt tillhörafas 2.I södra delen av Västerås 261:2 finns kontinuitet i områdetmed brunnar och härdar. Brunnen A2372 och härdenA3845 har daterats till fas 2. Båda anläggningarna angränsartill anläggningarna som daterades till den föregåendefasen, fas 1. Härden ligger dock inte inom härdområdetutan en bit norr därom. Detta kan antyda att detegentliga härdområdet är samtida. Bland stolphålen i densydvästra delen av Västerås 261:2 dateras en härd (A11918)till fas 2.Fas 3 – 50 – 300 e KrUnder fas 3 syns en nedgång i antalet daterade anläggningar.De lågt liggande partierna i norra delen av Västerås261:2 och södra delen av Västerås 952:2 verkar överges. Detär endast i södra delen av Västerås 261:2, samt längst upp inordöstra delen av Västerås 952:2 som det finns anläggningarsom kan föras till denna fas: t ex brunnen A14081,som ligger på den sistnämnda ytan. Området där den hittadesgränsar till den 2006 år undersökta ytan med ettantal intilliggande anläggningar som även de daterats tillfas 3.I sydvästra delen av Västerås 261:2 dateras en störregrop (A14717) och ett intilliggande stolphål (A12299) till fas3. Gropen ligger omgiven av stolphål men som dateringenvisar är gropen något äldre än stolphålen och en mindreförskjutning i tid kan finnas. Då stolphålen är stora ochkraftiga fanns initialt en tanke att stolphålen utgjort restertill ett hus. Denna tolkning är fortfarande möjlig och husethar i så fall avlöst gropen på platsen. Stolphålen verkarförhålla sig till gropen vilket gör det mer troligt att stolphålenutgjort en hägnad som omgett gropen av någon anledning.Diskussion dateringarFör 1992 års anläggningar finns en betydligt större del dateradetill fas 3 än vad som varit fallet från 2006 eller 2009års anläggningar.För den 2009 år undersökta ytan ligger anläggningarnadaterade till fas 1 längst i norr och längst i söder. Anläggningarnautgjordes av två brunnar, och tre härdar. Vid FU2008 påträffades två stolphål i den södra delen av Västerås952:2. De båda anläggningarna låg längst i öster på Västerås952:2, omgivna av våtmarkslager och vid SU kundeendast en av anläggningarna återfinnas. Det ena av dessastolphål daterades till fas 1 medan det andra hade en dateringtill yngre bronsålder (Eklund 2008: 23). Under fas 1utgörs anläggningarna främst av typer som återfinns i utkantentill boplatsen såsom brunnar och härdar. A8567 fårtillhöra denna fas då härden är nedgrävd genom lagret.Under fas 2 verkar en expansion ske ut på nya ytor samti norr och centralt på UO. I den södra delen är det en kontinuiteti gårdsläget från fas 1. Kontinuiteten består i att destrukturer som setts i fas 1 återfinns också under nästkommandefas. En ny brunn anläggs intill en äldre och en härdanläggs en bit ifrån ett äldre härdområde. I det som troligenutgör gårdstunet i sydvästra delen av Västerås 261:2daterades ytterligare en härd till fas 2.Jämför man med ytorna från 1992 och 2006 års undersökningar(Västerås 865) så är det den södra delen sominnehåller de flesta till fas 1 daterade husen (Eklund2008:112f). Sett till antalet större hus är det inte heller någonstörre skillnad mellan de från fas 1 och 2. Husen fråndessa båda faser är främst lokaliserade till de centrala ochsödra delarna av området. På Västerås 952:2 syntes ettökat antal anläggningar i och med fas 2 men ytorna medbebyggelse på Västerås 865 är inte alls lika frekvent nyttjadeutifrån de dateringar som finns från 1992 och 2006.Frågan är om de anläggningar som undersöktes Västerås952:2 skall kopplas till den tidigare undersökta bebyggel-sau rapport 2012:13 91

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 95. Anläggningar daterade till fas 2 (200 f Kr – 50 e Kr). Skala 1:2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.92 sau rapport 2012:13

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 96. Anläggningar daterade till fas 3 (50 – 300 e Kr). Skala 1: 2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 93

sen på Västerås 865 eller om det finns ytterligare en boplatsnorr om Västerås 952:2.Under fas 3 syns en tydlig nedgång i antalet dateradeanläggningar och det finns endast en datering längst inordost på Västerås 952:2. I den västra delen av Västerås952:2 har brunnen A7938 (daterad 1992) en datering somsträcker sig in i fas 3 medan de övriga kringliggande tillhörfas 2. Under fas 3 sker en viss förskjutning av bebyggelsenpå Västerås 865. Den låg då något längre norrut och österutän tidigare (Eklund 2008:113f). Samtidigt upphör alltsåde externa aktiviteterna på Västerås 952:2.Den södradelen av Västerås 261: 2 uppvisar fortsatta aktiviteterunder fas 3 även om de nu inte riktigt följer dettidigare mönstret. Nu uppvisar den sydvästra delen av boplatsenen inhägnad grop där grop och hägnad förs tillyngre romersk järnålder.Yngre järnålderPå Västerås 261: 2 finns två vendeltida dateringar från 2008års förundersökning (Eklund 2008a). I anslutning till denhärd i undersökningsområdets norra del som dateradesvid FU framkom ytterligare härdar och härdrester i sambandmed 2009 års undersökning. Strax söder om dessahärdar framkom ytterligare härdrester, samt ett antal lagerrester.Kanske är de intilliggande anläggningarna samtida.Ett stolphål beläget strax söder om UO fick en vendeltidadatering i samband med FU. Trots ett flertal dateringari området var det inga ytterligare som uppvisade någonvendeltida datering, men att området var nyttjat underlång tid står i alla fall klart. Boplatser med vendeltida dateringarär mycket sparsamt undersökta ifrån området kringVästerås. I samband med 2010 års undersökning av Gilltunahar det påvisats lämningar tillhörande en boplatsfrån yngre järnålder bl a med datering till tidig vendeltid(Engström & Sundkvist muntlig uppgift). Vendeltida boplatslämningarhar också undersökts vid det närbelägnaTunby gård (Annuswer & Karlsson 2003)Den del av ett hus som påvisades i den sydvästra delenav Västerås 261:2 fick en datering till vikingatid. Huset visadesig vara samtida med en brunn som låg ca 30 m längrenorrut. Såväl brunnen som huset uppvisade förekomstav råg, en gröda som började odlas under den yngre järnåldern(bilaga 10). I närområdet kring Skälby är det sparsamtmed undersökta vikingatida och vendeltida boplatser.Något material från yngre järnålder har inte påvisatsvid de tidigare undersökningarna av Skälby. Detta trots attVästerås 865 ligger betydligt närmare platsen för den historiskabytomten vilken ofta brukar uppvisa inslag avyngre järnålder.Landskapsutnyttjandet under järnåldernAktivitesytor från äldre järnålderI norr och nordväst fanns aktivitetsytor under förromerskoch äldre romersk järnålder (Västerås 952:2–3). De åtskiljsfrån den samtida bebyggelsen på Västerås 865 av ett lågläntoch fuktigt, långsmalt område som löper i N–S riktning.Undersökningarna visar att det före de sentida utdikningarnahar varit ett våtmarksområde. Detta områdeutan spår av anläggningar kan antas ha varit utnyttjat somslåtterängar för vinterfoder åt boskapen.Aktivitetsytan i väster karaktäriserades framförallt avtvå större ugnskonstruktioner med några intilliggandehärdar. Makrofossilanalysen har påvisat förekomst av ettstort inslag av brända fragment av korn i en av ugnarna.Kanske har dessa använts för att torka eller rosta sädeskorn?Säden skulle kunna ha odlats på en mindre åker idirekt anslutning till ugnarna. Aktivitetsytan var nämligenbelägen på en utstickare av morän från det intilliggandeBerghagsberget. Kanske var marken här lättare att bearbetamed de dåtida jordbruksredskapen än den styva leransom annars dominerade undersökningsområdena?Till skillnad mot den omgivande leran fanns här helleringa sentida dräneringsdiken. Detta visar att området intevarit lika blött som övriga delar av UO. I området fanns ettäldre odlingslager vars datering är okänd. Bara något tiotalmeter norr om ugnarna fanns ett röjningsröse.De norra aktivitetsytorna karaktäriseras av två områdendär ett antal härdar omgavs av ett mindre kulturlager.I utkanten av det östra lagret samt i nära anslutning tilldetta fanns några brunnar. Aktiviteterna har daterats tillförromersk och äldre romersk järnålder. Fyndmaterialetbestår framförallt av osteologiskt material i form av slaktavfallfrån nöt och får/get. Kanske har platsen använts förslakt, styckning och beredning av de produkter man fickfrån boskapen.Aktiviteter under yngre järnålderSpåren efter den yngre järnålderns aktiviteter var förhållandevisfå. En brunn i den södra delen av Västerås 261:2fick en vikingatida datering och kan knytas till den bebyggelsesom antas ligga omedelbart söder om det nu aktuellaUO. Ytterligare en vikingatida brunn hittades i norradelen av Västerås 952:2. Denna ligger ej i anslutning tillnågra kända samtida bebyggelselämningar utan får antasrepresentera någon form av perifera utkantsaktiviteter.Sådana har också bedrivits i anslutning till två vikingatidahärdar i den norra delen av Västerås 261:2. De aktivitetersom bedrivits utanför själva gårdstunet verkar således havarit betydligt mer omfattande under den äldre järnåldern.Kanske har en del av dessa aktiviteter flyttats in tillsjälva gårdsläget under den yngre järnåldern. Skillnadenskulle också kunna bero på en ändrad inriktning för boplatsekonomin.94 sau rapport 2012:13

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 97. Anläggningar daterade till vendeltid. Skala 1: 2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 95

6608300 66085000 50 100 m1536100 1536300Figur 98. Anläggningar daterade till vikingatid. Skala 1: 2000. Karta: Ola Korpås & Jonas Svensson-Hennius, SAU.96 sau rapport 2012:13

En by från äldre järnålderDe ovan nämnda aktivitetsytorna från äldre järnålder ärendast avgränsade i tre riktningar. De skulle hypotetisktkunna fortsätta i den fjärde, ej avgränsade riktningen ochskulle där också kunna ansluta till samtida bebyggelselämningar.Ur topografisk synpunkt förefaller detta intesärskilt troligt, men teorin kan inte helt förkastas så längeanslutande områden ej har undersökts. En möjlighet är attaktivitetsytorna hör samman med den samtida bebyggelsenpå Västerås 865. Där har tidigare fyra olika gårdslägenidentifierats med upp till fyra samtida gårdar. Dessa gårdarhar legat öster om den ovan nämnda våtmarken ochhar i väster avgränsats av ytterligare ett våtmarkslager(A100613) som dokumenterades i samband med 2006 årsundersökningar. Även detta våtmarkslager löpte i N–Sriktning. Järnåldersbyn skulle då ha tett sig i det närmastesom en radby orienterad i N–S riktning längs en svaghöjdsträckning mellan två långsträckta våtmarksområden(fig 99). Gårdarnas lösa gruppering och inbördes avstånduppvisar stora likheter med exempelvis den fossila järnåldersbynvid Valsnäs på Öland (fig 100).På Västerås 865 har rester efter två parallella hägnaderpåträffats vid 1992 års undersökning. Dessa har tolkatssom en fägata. Kanske har denna passerat flera gårdslägenoch förhindrat djuren från att ta sig in på åkrar och slåtterängarkring bebyggelsen? Merparten av husen skulledå ha legat på fägatans västra sida. I förlängningen på dentänkta fägatans sträckning norr om det bevarade partietfinns flera stenpackningar vilka tidigare har tolkats somstenläggning kring brunnar och olika aktivitetsytor. Detskulle i några fall också kunna röra sig om stenläggningari extremt sanka partier av fägatan. I norra delen skulleTeckenförklaringHypotetisk fägataHålvägarHägnadRekonstruerade gårdstunHusOdlingsytaVåtmark1:3 0000 50 100 150 200 mFigur 99. Plan över järnåldersbyn vid Skälby med fyra samtida gårdar under fas 3. Spår efter en fägata visar att gårdarna kanha legat utmed en väg som löpte i N–S riktning. Digital bearbetning: Jonas Svensson-Hennius, SAU.sau rapport 2012:13 97

Figur 100. Plan över järnåldersbyn vid Valsnäs iLöts socken på Öland med bevarade stenhusgrunderoch stenmurar. Ur Stenberger 1933.denna fägata kunna ha svängt av mot väster för att anslutatill de hålvägar som dokumenterats här (A10641 ochA10651). Fägatans södra del skulle kunna antas ha svängtvästerut mellan de två sydligaste gårdslägena och fortsattvästerut mot impedimentet söder om Västerås 261. Dennasistnämnda sträckning skulle kunna ha varit i det närmasteidentisk med den som enligt det historiska kartmaterialetlöpt mellan bytomten vid nuvarande Skälby gård ochplatsen för gården Almelund belägen uppe på impedimentetsöder om Västerås 261:2.Våtmarksområdet skulle lämpa sig väl som slåtterängdär vinterfoder till djuren bärgades. För att förhindra djurenfrån att ta sig in på ängen kan den ha varit inhägnad.De aktivitetsytor som undersökts på Västerås 952:2–3skulle då ha legat på den norra och västra sidan av dennaförmodade ängsmark.Ett bebyggelseläge i sydvästra utkanten av bynPå impedimentet omedelbart söder om Västerås 261:2 kanvi på mycket goda grunder anta att det fanns en bosättningunder yngre järnålder. Delar av en identifierad huslämningfortsätter utanför UO, upp på impedimentet.Den kan på såväl typologisk som naturvetenskaplig vägdateras till vendeltid. Utredningens fosfatkartering visarpå mycket förhöjda värden upp på höjden. Detta kan antasvisa på en långvarig och intensiv bosättning.Den yngre järnåldersbebyggelsens lokalisering i Västmanlandär mycket begränsad. Detta gäller även de enskildabyggnadernas konstruktion och funktioner. Dennu identifierade bebyggelsen från yngre järnålder är belägenomkring 450 meter väster om den historiskt belagdabytomten. Detta visar att tidigare generella antagandenom att den yngre järnålderns bebyggelse legat på eller idirekt anslutning till bytomterna inte stämmer på dennaplats. Huskonstruktionen (Hus 1) är av en typ som återfinnsäven på andra platser i Mälardalen.Förekomsten av härdar och brunnar med äldre järnåldersdateringvisar att aktiviteter bedrivits på platsen ocksåtidigare. Några hus som kan föras till äldre järnålder hardock inte kunnat beläggas inom det aktuella UO. Möjlighetenkvarstår dock att det finns bebyggelse också frånäldre järnålder uppe på impedimentet. Platsen måste havarit fördelaktigt för en bosättning under perioden.Morän höjden höjer sig några meter över den omkringliggandeleran och har erbjudit en förhållandevis torr boplatsyta.I en av brunnarna strax norr om impedimentethittades en fragmentarisk kam från äldre romersk järnålder.Den är av mycket hög konstnärlig och hantverks-98 sau rapport 2012:13

mässig kvalitet. Kanske kan den tolkas som en indikationpå en dåtida bosättning med hög social status. I brunnenhittades också ben av häst. Var det kanske här på impedimentetsom byns största gård låg under den äldre järnåldern?Att det fanns en social stratifiering under periodenvisar de tidigare undersökta gårdarna på Västerås 865 somvarierade i storlek. Även det samtida gravmaterialet visarpå ett socialt stratifierat samhälle. Kammen och lokaliseringenav den eventuella gården kan vara uttryck för engård som låg ytterligare ett snäpp upp på rangskalan. Attplatsen har varit av betydelse skulle också kunna visas avatt den varit kontinuerligt bebyggd in i den yngre järnålderndå vi inte har några bosättningsspår ute i leran påVästerås 865.Skälby – en järnåldersby bland många andra?Den närmaste undersökta samtida grannbyn ligger vidHacksta bara några hundra meter söderut. På ungefärsamma avstånd västerut har nyligen en boplatsundersökninggenomförts vid Gilltuna. Materialet därifrån är ännuinte bearbetat och publicerat, men en del av bebyggelsendär förefaller vara från äldre järnålder. Bystrukturer frånäldre järnålder kan också anas vid t ex Stenåldersgatan iBjurhovda i östra utkanten av Västerås samt vid Fågelbackeni Hökåsen strax norr om staden. Det är högst troligtatt merparten av den äldre järnålderns bebyggelse iVästmanlands slättbygd har utgjorts av mindre byar underden äldre järnåldern. De omfattande undersökningarnainför den nya dragningen av E4:an mellan Uppsala ochTierp har visat att detta också har varit mycket vanligt iUppland.Många indikationer på ytterligare bebyggelselägen iSkälbys närområde har gjorts i samband med utredningar,förundersökningar och schaktövervakningar under senareår. Västerås fortsatta utbyggnad kommer säkert att geoss ytterligare kunskap om den äldre järnålderns bebyggelseorganisationi framtiden.Fornlämningsbilden i området visar också på ett intensivtutnyttjande. Omkring 500 meter norr om Annelundsgård finns ett antal stensättningar (Västerås 748 och 852)som indikerar ett bebyggelseläge strax norr om de nu undersöktaboplatslämningarna vid Skälby. Kanske hade vidär den närmaste grannbyn under den äldre järnåldern.Strax öster härom, på platsen för den nuvarande villabebyggelsen,låg Bälby bytomt enligt 1652 års karta.Väster om Skälby ligger stora bostadsområden såsomBäckby och Råby. Byggnationen av dessa föregicks dessvärreinte av några arkeologiska undersökningar. Den rikligaförekomsten av bl a gravar på den omgivande impedimentsmarkenvisar att det även där har funnits omfattandebebyggelse under forntiden.sau rapport 2012:13 99

MåluppfyllelseOla Korpås & Jonas WikborgInför de planerade undersökningarna ställdes ett antalfrågor som om möjligt skulle kunna belysas eller besvaras.Resultatet blev inte helt som förväntat. Bara en säker huskonstruktionkunde identifieras. Denna bestod av gaveländenpå ett hus som föreföll fortsätta söder om undersökningsområdetsgräns på Västerås 261:2. De påträffadelämningarna inom såväl Västerås 261:2 som 952:2 låg i utkantenav de berörda ytorna. Södra delen av Västerås 952:2kunde definieras som ett låglänt, fuktigt område med ettstörre yttäckande våtmarkslager och total avsaknad avförhistoriska anläggningar. Däremot visade det sig att anläggningsförekomstenfortsatte norrut in i Västerås 952:3som angivits som undersökt 1992. Efter 2008 års förundersökninghade den norra begränsningen för Västerås261:2 dragits betydligt längre norrut än vad den tidigareutredningen hade kunnat påvisa. Detta berodde på att enhärd påträffades i ett av de nordligaste FU-schakten påytan. Vid den efterföljande undersökningen kunde baraytterligare en härd konstateras i den norra halvan av UO.Dessa två härdar låg helt isolerat från övriga lämningar isödra delen av UO.I samband med förundersökningen 2008 påträffadesett kulturlager strax norr om härdarna. Detta lager kundedock inte beläggas i samband med slutundersökningen.Söder om härdarna påträffades en fägata från historisk tidvars stolpar innehöll rikligt med kol, sot och skörbrändsten. Bland stolparna fanns även ett par härdar vilka kanhänga ihop med den till vendeltid daterade härden frånförundersökningen 2008. Ett av stolphålen från dennaundersökning hade 14 C-daterats till yngre järnålder, varförförhoppningar fanns om att finna mer omfattande bebyggelselämningarfrån denna period.Här nedan görs ett försök att besvara undersökningsplanensfrågeställningar:Kronologi• När etablerades bebyggelsen i området?Vid förundersökningen påträffades två stolphål i södradelen av Västerås 952:2. Det ena (A481) fick en 14 C-dateringtill yngre bronsålder (2640 BP). De båda stolphålenkunde dock inte återfinnas vid 2009 års undersökning.Det framkom heller inga ytterligare anläggningar i anslutningtill dem. Det är oklart vad de båda anläggningarnarepresenterar. De låg i anslutning till ett större våtmarkslagerpå undersökningsområdets absolut lägstapunkt.2009 års undersökningar kunde således inte påvisanågon bebyggelse som var äldre än den från övergångenyngre bronsålder/förromersk järnålder som var kändsedan tidigare• Hur långt fram i tid kan vi se kontinuitet i bebyggelsen och närinfaller ett eventuellt kontinuitetsbrott?De undersökta lämningarna har kunnat dateras till förromerskoch romersk järnålder samt vendel- och vikingatid.De äldre lämningarna låg dels i anslutning tillde yngre i södra delen av Västerås 261:2 och kan representeraytterligare en gård från äldre järnålder, samtidamed de som undersökts på Västerås 865:1–2. Det finnsdock inga identifierade huskonstruktioner från perioden.Det kan lika väl röra sig om ett aktivitetsområdekopplat till bebyggelsen på Västerås 865:1 och 2. De äldrelämningarna påträffades också i norra och västra utkanternaav Västerås 952:2. De bestod av härdar, ugnar,brunnar och kulturlager vilka antas representera olikatyper av aktivitetsområden. Inga spår efter huskonstruktionerkunde identifieras här. Aktiviteternahar kunnat 14 C-dateras till förromersk och romerskjärnålder, framförallt dess äldre del. Aktiviteterna förefallersåledes vara samtida med de undersökta gårdarnapå Västerås 865:1 och 2. Resultaten förstärker bilden avatt bebyggelsekontinuiteten har ett brott under yngreromersk järnålder och övergången till folkvandringstid.• I vilket skede kan man tala om en bybildning med samverkandegårdar i området och har bybildningen föregåtts avett ”mellanled” i form av tveböle?2009 års undersökningsresultat har inte bidragit mednågot till denna diskussion. Denna fråga kan ej besvarasutifrån de erhållna resultaten. Det förväntades attde båda boplatsytorna skulle hysa bebyggelselägen frånäldre järnålder. Det påträffades dock inga ytterligarehuskonstruktioner från perioden.• Vad representerar bebyggelsedateringarna från yngre järnålder?Rör det sig om en kontinuitet eller om ett återvändande?Bebyggelselämningarna i sydligaste delen av Västerås261:2 tolkas som utkanten av ett större boplatsområdesom huvudsakligen varit beläget uppe på impedimentetomedelbart söder om UO. Dateringar från äldre ochyngre romersk järnålder samt vendel- och vikingatidkunde påvisas. Från den mellanliggande folkvandringstidenfinns inga dateringar. Det kan vara så att bebyggelsenlegat på en annan plats under denna periodoch att man sedan återvänt till bebyggelseläget underyngre järnålder, men det kan lika väl vara så att folkvandringstidabebyggelselämningar ligger strax utanförUO. De berörda delarna av boplatsytan var alltför småför att man skall kunna uttala sig i frågan.100 sau rapport 2012:13

• Hur har landskapsutnyttjandet förändrats över tid och vadsäger detta om gårdarnas samverkan, t ex hägnadslag m m?Utifrån 14 C-dateringar har aktiviteterna delats in i trekronologiska faser (Fas 1 = förromersk järnålder, fas 2 =övergången förromersk/romersk järnålder och fas 3 =romersk järnålder). Fördelningen av daterade anläggningaröver den undersökta ytan visar hur landskapsutnyttjandethar förändrats över tid.I den äldsta fasen (Fas 1) verkar Västerås 952:2–3 inorr ha varit relativt extensivt utnyttjad med två dateradehärdar.I söder fanns fyra daterade anläggningar inom enmindre yta av Västerås 261:2. Två av dem är härdar somligger i ett härdområde. Härdarnas datering antas vararepresentativ för hela härdområdet och tyder på ettmycket intensivt nyttjande under den första fasen.Under fas 2 intensifierades aktiviteterna på Västerås952:2–3 där ett stort antal anläggningar dateras till dennafas. Det rör sig om brunnar, härdar, ugn och stolphål.Två tydliga aktivitetsytor tillhörde fas 2. I den norrakanten av UO fanns ett kulturlager med flera härdarsamt brunnar i och i anslutning till lagret. Tre brunnarsamt en härd dateras till fas 2. Då ett flertal av anläggningarnaligger intill varandra kan de sägas utgöra enväl avgränsad och samtida aktivitetsyta. Något längre åtsöder fanns ytterligare en väl avgränsad anläggningsytamed enstaka stolphål, härdar samt två ugnar. En av ugnarnaoch en av härdarna daterades, båda till fas 2. Tillsammansmed den brunn som framkom vid 1992 årsundersökning, vilken även den kan föras till fas 2, ingåranläggningar i en kronologiskt sammanhållen aktivitetsytaPå Västerås 261:2 daterades tre anläggningar, två härdaroch en brunn, till fas 2. Brunnen ligger i direkt anslutningtill en av de äldre brunnarna i SO. Strax norrom denna brunn låg även en till fasen daterad härd. Härfinns det således en kontinuitet i nyttjandet av området.I den sydvästra delen av Västerås 261:2 daterades enhärd till fas 2 och visar på aktiviteter också i denna delav UO.Under fas 3 avtar antalet daterade anläggningar. Tillfasen förs en brunn i den nordöstra delen av Västerås952:2. På Västerås 261:2 finns en grop från fas 3 i densydvästra delen av UO. I en annan brunn hittades enhornkam som utifrån den typologiska dateringen kanföras till fas 3. Kammen låg i ett övre igenfyllnadslager.En 14 C-datering av organiskt material från brunnskaretvisar att brunnen grävdes under fas 1.Sammanfattningsvis kan det konstateras att aktiviteternainom UO varit relativt begränsade under denäldsta fasen. De anläggningar som 14 C-daterats till fas 1är relativt högt belägna och ligger i undersökningsområdetsperiferi i anslutning till impedimentsmarken.Under den följande fas 2 har aktiviteterna varit betydligtintensivare än under föregående fas. De har ocksåflyttat längre ut på lermarkerna till lägre belägna ytor äntidigare. Under fas 3 har aktiviteterna återigen flyttaupp på något högre höjder än under fas 2.• Under vilken tid anlades, användes och övergavs stensträngarna?Några anläggningar från äldre järnålder överlagrades avstensträngens norra del. Stensträngen bör således varayngre än så. Den verkar vara identisk med en gräns somåterfinns i det historiska kartmaterialet från 1600-taletoch framåt. Några sekundära öppningar har gjorts istensträngen utmed Västerås 952:2, förmodligen i sambandmed senare tiders uppodling av mark utanför dennuvarande åkermarken.Funktion• Hur stor utbredning har bebyggelseenheterna haft och i vilkenmån är gränserna arkeologiskt konstaterbara?Vid 2009 års undersökning kunde huskonstruktionerbara beläggas i den sydligaste delen av Västerås 261:2.Bebyggelsespåren sträcker sig bara några meter in i UO.Den tidigare avgränsningen av den äldre järnåldernsgårdar på Västerås 865:1 och 865:2 kunde bekräftas. Denfortsatte inte in i de nu undersökta ytorna.• Hur utnyttjades de äldre gårdslägena vid eventuellakontinuitetsbrott och vart tog bebyggelsen vägen?Inga gårdslägen från äldre järnålder kunde identifierasvid 2009 års undersökning. I södra delen av Västerås261:2 påträffades ett gårdsläge från yngre järnålder. Detär dock oklart om den flyttades till platsen då eller omdet finns en kontinuitet bakåt. Det finns såväl brunnarsom härdar från äldre järnålder i anslutning till denyngre bebyggelsen. Det har dock inte varit möjligt attbedöma om dessa representerar ett gårdsläge med bebyggelseeller om det är ett perifert aktivitetsområde.• Hur såg gårdsstrukturen ut under olika tidsskeden? D v s hurförhöll sig husen till varandra, till hantverksområden och tillde andra anläggningstyperna (brunnar, kokgropar etc)?Då endast gaveländen av ett hus har kunnat identifieraskan undersökningsresultaten inte belysa frågan i någonstörre utsträckning. Det nyss nämnda huset har genom14C-analys och på typologiska grunder daterats till yngrejärnålder. En samtida brunn låg omkring 30 meternorr om huset. Detta förhållande mellan hus och brunnär jämförbart med det under äldre järnålder på Västerås865:1–2.Vid 1992 och 2006 års undersökningar konstateradesbrunnar, härdar och ugnar i anslutning till bebyggelsen.De nu genomförda undersökningarna har påvisat samtidaanläggningar av samma karaktär omkring 100 meterväster härom, på andra sidan av ett låglänt fuktigtsau rapport 2012:13 101

område. Här fanns kulturlager, ett stort antal härdaroch flera brunnar samt två ugnar. Vi tolkar dessa aktivitetsytorsom kopplade till bebyggelsen vid Västerås865:1–2, på våtmarkens östra sida.Perifera aktiviteter från yngre järnålder har identifieratsdrygt 100 meter norr om den dåtida bebyggelsen påVästerås 261:2. Aktiviteterna representeras av två härdaroch är således inte lika omfattande som de äldre.• Vilka spår av social stratifiering och specialisering synliggörsi fyndmaterialet samt i de makrofossila och osteologiskaanalyserna? Här avses gårdar som utmärker sig t ex beträffandestorlek, hantverk, odling, boskapsskötsel och särskildafynd.De erhållna resultaten kan inte bidra till att belysa frågani någon större utsträckning. I södra delen av Västerås261:2 hittades en hornkam från äldre romerskjärnålder. Kammen håller hög konstnärlig kvalitet jämförtmed t ex samtida kammar från gravfältet vid Bastubackeni Tortuna socken strax norr om Västerås. Kammenskulle kanske kunna antyda närvaro av ett litehögre socialt skikt på platsen.• Vilken är stensträngarnas relation till den förhistoriskabebyggelsen?Kan de båda stensträngarna knytas ihop eller utgör de tvåseparata hägnader?När det mellanliggande området torvades av befannsde båda stensträngarna vara delar av en och sammahägnad. Stensträngen hade ingen påvisbar relation tillden förhistoriska bebyggelsen. Stensträngens sträckninguppvisar mycket stor överensstämmelse medgrän sen mellan inägor och utmark i det historiska kartmaterialet.102 sau rapport 2012:13

Vetenskaplig potential och vidare bearbetningOla Korpås & Jonas WikborgAlltsedan de första undersökningarna vid Skälby har kunskapenom platsens forntida bebyggelse ökat. Samtidigthar nya frågor väckts.En ny viktig pusselbit kring bebyggelseutvecklingen iområdet är den bebyggelse från yngre järnålder som lokaliseratsi den södra delen av Västerås 261:2. Avståndet tillbytomten är flera hundra meter. Detta visar på att det inteär alla gånger som den yngre järnålderns bosättningar legatnärmare de historiska bytomterna jämfört med denäldre järnålderns. En fråga som kvarstår är vilken karaktäroch omfattning denna boplats haft, som till största delenkan antas ligga utanför de nu undersökta ytorna? Finns deflera boplatslägen från yngre järnålder i området?Utbredningen av den äldre järnålderns bybebyggelse påVästerås 865 har nu kunnat avgränsas mot väster, men vivet inte om den fortsätter mot norr och/eller söder. Hardet funnits en samtida gård på impedimentet i södra utkantenav Västerås 261:2? I området påträffades flerabrunnar och härdar från den äldre järnåldern. Kanske kandet även finnas huskonstruktioner uppe på själva impedimentetsom borde ha varit ett attraktivt bebyggelselägeunder perioden.I norra och västra delarna av Västerås 952:2 fanns treaktivitetsområden med anläggningar från den äldre järnåldern.De är samtida med delar av bebyggelsen på Västerås865 och skulle kunna ha en koppling till denna. Detvå aktivitetsområdena i norra delen har inte kunnat avgränsasmot norr utan fortsätter utanför UO. Hur stora ärdessa ytor egentligen och kan de ligga i anslutning tillännu ej undersökta bebyggelselämningar längre norrut?Strax söder om Skälby har ytterligare boplatslämningarfrån äldre järnålder undersökts. En intressant fråga är hurområdet mellan de båda undersökta järnåldersboplatsernahar sett ut. Hur har det mellanliggande området utnyttjatsunder perioden? Kan någon form av naturlig ellerskapad gräns urskiljas mellan dem eller finns det ytterligarebebyggelselämningar där?Berghagen har av vissa karaktäriserats som en fornborg.I sitt nuvarande skick skulle den svårligen kunnafylla en praktisk funktion som sådan. Då inga undersökningarhar gjorts av den vet vi inget om dess ålder ellerfunktion. En framtida undersökning av den så kalladefornborgen skulle vara önskvärd för att kunna utröna denfunktionella och kronologiska relationen mellan den ochden undersökta bebyggelsen.sau rapport 2012:13 103

SammanfattningOla Korpås & Jonas WikborgUnder perioden 2009-08-03 till 2009-10-07 utfördeSocietas Archaeologica (SAU) arkeologiska undersökningarvid Skälby på uppdrag av Fastighetskontoret i Västerås.Undersökningarna föranleddes av Västerås stadsplanerade bostadsbyggnation på platsen och var delvis bidragsfinansieradeav Riksantikvarieämbetet. Undersökningsområdetvar beläget i f d Lundby socken, Västeråskommun, Västmanland. Det bestod av flack hagmark/gammal åkermark och var ca 27 000 m 2 stort. De berördafornlämningarna utgjordes av boplatsområdena Västerås261:1, 952:2 och 952:3 samt den intilliggande stensträngen952:1.Sammanlagt framkom 786 anläggningar. De utgjordesframförallt av stolphål, pinnhål, härdar och brunnar. Omkring1/3 av anläggningarna utgick eftersom de kundekonstateras vara tunna mörkfärgningar eller stenlyft.Fyndmaterialet bestod av framförallt av ben och brändlera. Dessutom påträffades några enstaka keramikskärvorsamt en hornkam.I den södra delen av Västerås 261 fanns ett kraftigt kulturlagersamt ett stort antal härdar och stolphål. Flertaletstolphål antas ha ingått i olika huskonstruktioner. Stolphålenlåg dock samlade utmed undersökningsområdetssödra gräns varför det var svårt att identifiera några komplettakonstruktioner. Dock kunde en säker gavelände tillett vikingatida hus konstateras (Hus 1). Boplatslämningarnahar daterats till förromersk och romersk järnåldersamt vendel- och vikingatid. Boplatslämningarna kundeej avgränsas mot söder. Söder om den undersökta ytanfinns boplatsindikationer i form av fosfatförhöjningarfrån utredningen samt anläggningar av boplatskaraktärfrån förundersökningen.I norra delen av Västerås 952:2 fanns en aktivitetsytabestående av ett kulturlager samt härdar, brunnar ochnågra stolphål. Aktiviteterna har kunnat 14 C-dateras tillförromersk och äldre romersk järnålder. Inga huskonstruktionerkunde beläggas inom aktivitetsytan. Ytan låg iundersökningsområdets norra utkant. Omedelbart norrhärom är finns ett område med tätt liggande stora markfastastenblock. Det är därför inte speciellt troligt att ytanskulle utgöra den södra utkanten av ett boplatsläge. Snararerör det sig om en extensiv aktivitetsyta som skullekunna kopplas till den tidigare undersökta bebyggelsenpå Västerås 865.Inom Västerås 952:3 undersöktes en aktivitetsyta medhärdar och ugnar. Dessa har 14 C-daterats till förromerskoch äldre romersk järnålder. Inte heller här kunde någrahuskonstruktioner konstateras. Strax nordost om anläggningskoncentrationenundersöktes en brunn från romerskjärnålder i samband med 1992 års undersökningar.Också denna aktivitetsyta skulle kunna kopplas till bebyggelsenvid Västerås 865.Det konstaterades att de båda stensträngarna Västerås1392 och 1395 var delar av en och samma stensträng(hädan efter kallad Västerås 952:1) samt att det gjorts sekundäraöppningar på flera ställen i den. Stensträngenföljde markslagsgränserna i det historiska kartmaterialet.Den nordligaste delen av stensträngen överlagrade ettyngre odlingslager som genom föremålsfynd kunde daterastill 1700-tal eller senare. Detta odlingslager överlagradei sin tur en härd vilken kunde 14 C-dateras till äldre romerskjärnålder.104 sau rapport 2012:13

English summaryRobin LucasBetween August 3 and October 7, 2009, Societas ArchaeologicaUpsaliensis (SAU) conducted a series of archaeologicalinvestigations on a site at Skälby. The investigationswere necessitated by Västerås City Council’s plans tobuild housing on the site and commissioned by the PlanningOffice of Västerås, with some funding from the SwedishNational Heritage Board (Riksantikvarieämbetet).The investigated site was located in the former parish ofLundby, Västerås Municipality, Västmanland. It was comprisedof old pastures and cultivated land and covered27 000 m 2 . The ancient monuments affected were thesettle ment areas Västerås 261:1, 952:2 and 952:3, as well asadjacent stone enclosure Västerås 952:1.In total 786 features were uncovered, mainly postholes,hearths and wells. About a third of the features were writtenoff as shallow depressions and traces of removed stones.Finds consisted mainly of bone and burnt clay. Therewere also a few ceramic fragments and a horn comb.In the south part of Västerås 261 there was a substantialculture layer, as well as a large number of hearths andpostholes. Most of the postholes were presumably part ofvarious house structures, but they were situated manlyalong the southern boundary of the excavated area, impedingany identification of complete houses. However, agable of a Viking Age house could be identified. The settlementremains were dated to the Pre-roman and RomanIron Ages, as well as the Vendel Period and the Viking Age.The settlement extended south of the investigated area,where increased phosphate levels and settlement remainswere identified during the archaeological survey and evaluationthat preceded the investigation.In the northern part of Västerås 952:2 there was an activityarea with a cultural layer as well as hearths, wells, anda few postholes. Radiocarbon analysis has dated the activitiesto the Pre-roman and Roman Iron Ages. No housestructures could be identified within the activity area,which was located in the northernmost part of the investigatedarea. Immediately north of the activity area was adense area of large natural boulders. It is therefore likelythat the activity area could be linked to the previously investigatedsettlement Västerås 865, rather than representingthe southern boundary of a different settlement.Within Västerås 952:3 there was an activity area withhearths and furnaces. Radiocarbon analysis has dated theactivities to the Pre-roman and Roman Iron Ages. Again,no house structures could be identified within the activityarea. Just northeast of the area, a well from the RomanIron Age was investigated in 1992. Presumably, this activityarea could be linked to the previously investigatedsettlement Västerås 865 as well.It transpired that the stone enclosures Västerås 1392and Västerås 1395 were in fact parts of the same enclosure,and that it had been breached several times. The enclosurecorresponded to old boundaries found on historicalmaps. The northernmost part of the enclosure covered ayounger agricultural layer, which in turn covered a hearth,radiocarbon dated to the Early Iron Age.sau rapport 2012:13 105

ReferenserAmbrosiani, B. 1964. Fornlämningar och bebyggelse. Studieri Attundalands och Södertörns förhistoria. Uppsala.Annuswer, B. 1997. Bosättningar längs järnvägen. Tremindre undersökningar. Arkeologisk undersökning, förjärnvägen Mälarbanan, delen Västerås-Kolbäck. RAÄ247, Kolbäcks-Vallby 1:64, Kolbäcks socken. RAÄ 868,Tönsta 4:1, Västerås stad. RAÄ 341 och RAÄ 143, Årby2:2, Ulvsta 7:1, Svedby och Säby socknar. Västmanland.Riksantikvarieämbetet UV Uppsala, rapport 1997:62.Annuswer, B., Karlsson, C. 2003.Tunby gård. Fem gårdsfaserfrån bronsålder till vendeltid. Tunby 4:48, 4:88,RAÄ 21, St Ilians socken, Västerås stad, Västmanland.UV-Bergslagen Rapport 2002:15.Aspeborg, H. 1996. Arkeologisk undersökning Målsta 5:1,Bälinge socken, Uppland. Byrån för arkeologiskaundersökningar, UV-Uppsala, Riksantikvarieämbetet.Rapport / UV-Uppsala, 1996:44.Aspeborg, H. 1998. Boplatsstruktur under äldre järnålder iVästmanland – exemplet Västra Skälby. I: Suionum hinccivitates: nya undersökningar kring norra Mälardalensäldre järnålder Andersson. K (red). 1998: s123–143.Aspeborg, H. 1999. Västra Skälby- en by från äldre järnålder,Västmanland, Lundby socken, Skälby, 2:42, 2:43, 2:44 och2:54, RAÄ 865. Arkeologisk undersökning, RiksantikvarieämbetetUV Uppsala 1997:56. Stockholm.Borna-Ahlkvist, H., Lindgren-Herts, L. & Stålbom, U.1998. Pryssgården. Från stenålder till medeltid. Riksantikvarieämbetet,Avdelningen för arkeologiska undersökningar,Rapport UV Linköping 1998:13. Linköping.Bäckström, Y. 2008. Att avgränsa gårdar och påvisaspecialiserad djurhållning med hjälp av ben. I Onsten-Molander (red) 2008.Eklund, S. 2005. Vaxmyra två boplatser vid en bäck :välbevarade huslämningar och ett gravområde frånäldre järnålder. SAU Skrifter 8. Uppsala 2005.Eklund, S, Onsten Molander, A & Wikborg, J. 2007. Hemtill gården. I Göthberg (red), Hus och bebyggelse Uppland.Volym 3. Arkeologi E4 Uppland – studier. Uppsala.Eklund, S. 2008a. Boplatslämningar i Skälby. Arkeologiskförundersökning. Västerås 2:42, 2:50, 2:53. Fornlämning261:2, 743:7, 743:8, 865:2 och 952:2. Västerås (Lundbysocken) Västmanland. SAU rapport 2008:21.Eklund, S. 2008b. Enböle, tveböle eller by? Gårdarna vidSkälby. I Onsten-Molander. A (red). Skälby. Bilden av bynväxer fram. SAU Rapport 14. Uppsala.Ekman. A. 2007. Hästskor. Något om Hovbeslagets historia iNorden från 800-tal till sent 1800-tal. KistaEriksson, T. 1998. Egen härd är guld värd – härdar frånäldre järnålder i sydvästra Uppland. I Suionum hic civiates.Nya undersökningar kring norra Mälardalens äldre järnålder.K. Andersson (red). OPIA 19. UppsalaEvanni, L. 2007. Grophusen i Hemringe. I Göthberg (red),Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang.Volym 3. Arkeologi E4 i Uppland. UppsalaFallgren, J-H. 1993. The concept of the village in Swedisharchaeology. Current Swedish archaeology. TheSwedish Archaeological Society 1, 59–86.Fallgren, J-H. 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelseoch samhälle på Öland 200–1300 e Kr. AUN 35.Uppsala 2006.Fors, T. 1999. Rostningsgropar från bronsålder. I Kringvästsvenska hus. Boendets organisation och symbolik iförhistorisk och historisk tid. Göteborg.Frölund, P. 1998. Hus, gård och by under äldre järnålder –exempel från norra Uppland. I: Suionum hinc civitates:nya undersökningar kring norra Mälardalens äldrejärnålder Andersson. K (red). 1998: s145–166.Gräslund, B. 2004. Äldre ortnamn och forntida bebyggelse.Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 2004, s11–38.Gustafsson, S. 1997. Västra Skälby- Arkeobotanisk analysav subfossila och förkolnade växtrester från förromerskjärnålder. I Västra Skälby- en by från äldre järnålder,Västmanland, Lundby socken, Skälby, 2:42, 2:43, 2:44 och2:54, RAÄ 865. Aspeborg, H-1999.Arkeologisk undersökning,Riksantikvarieämbetet UV Uppsala 1997:56.Stockholm.Göthberg, H., Kyhlberg, O., Vinberg, A. (red). 1995. Hus &gård i det förurbana samhället. Riksantikvarieämbetet.Avdelningen för arkeologiska undersökningar.Göthberg, H. 2000. Bebyggelse i förändring. Uppland frånslutet av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25.Uppsala. 2000.Göthberg, H. 2007. Mer än bara hus och gårdar. I: Göthberg,H (red) 2007. Hus och bebyggelse i Uppland. Delarav förhistoriska sammanhang. Volym 3. Arkeologi E4Uppland . studier.Hellqvist, M. 2008. Brunnarna i Västra Skälby. Analys avmakrofossila insektlämningar och utredning kringbrunnar vid Västra Skälby. I Skälby. Bilden av byn växerfram. Onsten-Molander. A (red). 2008. SAU Rapport 14.Uppsala.Holm, J., Wilson, L & Aspeborg, H. 1994. Järnåldersbyn vidStenåldersgatan i Västerås. Arkeologisk undersökningav en boplats, RAÄ 851, i Lunda, Badelunda socken,Västmanland. Riksantikvarieämbetet och statenshistoriska museer. Rapport, UV 1993:7.Hulth, H. & Norr, S. (red). I manus. Fyra boplatser längsMälarbanan, del I–III samt IV–V. Rapport till Länsstyrelsenfrån Arkeologikonsult AB i samarbete medArkeologiska institutionen vid Uppsala universitet.www.arkeologikonsult.se.106 sau rapport 2012:13

Hyenstrand, Å. 1973. Ett romartida gravfält i Romfartuna.Västmanlands fornminnesförening 1973:22–55 .Hyenstrand, Å. 1974. Centralbygd – randbygd strukturella,ekonomiska och administrativa huvudlinjer imellansvensk yngre järnålder. Stockholm 1974.Lagerstedt, A & Lindwall, L. 1998. Äldre järnålder i VästerHacksta. Hus, hägn och gård. Rapporter från Arkeologikonsult2008:2067.Lindkvist, A. 2006. Det förhistoriska och historiskalandskapet kring Skälby. I Skälby. Bilden av byn växer fram.Onsten-Molander. A (red). 2008. SAU Rapport 14.Uppsala.Linderoth, M. 1963. Borgby-fältet. En undersökning av ettgravfält från äldre järnålder i Säby socken, Västmanland.Trebetygsuppsats vid Uppsala universitets arkeologiskainstitution.Nilsson, A. & Onsten-Molander, A. 2004. Öresundsförbindelsen.Södra Sallerup 15F & I. Rapport över arkeologiskslutundersökning. Rapport nr 30. MalmöKulturmiljö.Norr, S. 2008. 14 C-dateringarna från Väster Hacksta.I Lagerstedt, A & Lindwall, L. Äldre järnålder i VästerHacksta. Hus, hägn och gård. Rapporter från Arkeologikonsult2008:2067.Onsten, A. 1992. Eldstad och bostad. C-uppsats .Institutionenför arkeologi, Uppsala universitet, 1992.Onsten-Molander, A. & Wikborg, J. 2006a. Trekanten ochBjörkgården boplatslämningar från brons- och järn -ålder vid Fullerö. Undersökningar för E4, RAÄ 601 &602, Gamla Uppsala socken, Uppland. SAU Skrifter 13.Onsten-Molander, A. & Wikborg, J. 2006b. Kyrsta D. 2.Förhistoriska boplatslämningar : undersökningar förE4, RAÄ 327 & RAÄ 330, Ärentuna socken, Uppland.Förhistoriska boplatslämningar: undersökningar för E4,RAÄ 327 & RAÄ 330, Ärentuna socken, Uppland. SAUskrifter 17Onsten-Molander. A (red). 2008. Skälby. Bilden av byn växerfram. SAU Rapport 14. UppsalaPetersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människoroch landskap i ästra Östergötland under yngre bronsålderoch äldre bronsålder. LinköpingQviström, L. 2007. Skogen, veden och virket. Virkesval ibyggnader från järnålder och medeltid. I Göthberg (red)Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang.Volym 3. Arkeologi i Uppland – studier. UppsalaRanheden, H. 1997. En brunn i Västra Skälby- en markprocessuelldiskussion. I Västra Skälby – en by från äldrejärnålder, Västmanland, Lundby socken, Skälby, 2:42, 2:43,2:44 och 2:54, RAÄ 865. Aspeborg, H-1999.Arkeologiskundersökning, Riksantikvarieämbetet UV Uppsala1997:56. Stockholm.Seiler. A & Östling. A. 2008. Bönder, stormän och brons gjutare.Senneolitikum, bronsålder, järnålder och historisk tid vidSkuttunge kyrka. Skuttunge 1:1. Arkeologisk under sökning.UV Uppsala Rapport 25.Simonsson, H. 1969. Studier rörande vikingatida vapenochryttargravar med utgångspunkt från det västmanländskamaterialet D. 1–2. Uppsala.Stenberger, M. 1956. Västeråstraktens förhistoria. Västeråsgenom tiderna. Del 1.Ulväng, G. 1992. Mälardalens hustyper – en studie avhustyper i Mälardalen under sten, brons och järnålder.C-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsalauniversitet, 1992.Welinder, S. 1974. Kulturlandskapet. I Mälarområdet.Report/University of Lund, Department of QuaternaryGeology, 5–6.Wikborg, J. (red). 1996. Bastubacken – ett gravfält frånäldre romersk järnålder. Raä 73, Tortuna sn, Västmanland.Slutundersökningsrapport. Tryckta rapporter frånArkeologikonsult R Blidmo AB, 15Wikborg, J. 1996. Aspbacken – ett gravfält från yngrejärnålder i Tortuna sn. Västmanlands fornminnesföreningsårsskrift 73, s34–45.Wikborg, J. & Ählström, J. 2005. Väg 250, Holmsmalma– Gålby ett gravfält och en boplats från äldre järnåldersamt en gravhög från yngre järnålder : särskild arkeologiskundersökning : RAÄ 102, 254 och 287, HolmsmalmaS:1 och 1:9, Gålby 3:1, 3:18 och 3:19 samt MalmaPrästgård 1:1 Köping och Kolsva socken, Västmanland.Rapport. Västmanlands läns museum, Kulturmiljöavdelningen,2004:A13.Wikborg, J, (red) 2011. Skälby – en järnåldersby i Västmanland.Med bidrag av Eklund, S & Korpås, O. Skälby.Illustrationer av Göte Göransson. SAU Skrifter 21.Viklund, K. 2003. Att skilja agnarna från vetet. Spår avforntida sädeshantering i södra Halland. I Utskrift 7.Stiftelsen Hallands länsmuseer. Halmstad.Wilson, L. 1990. Rapport. Arkeologisk utredning, Västmanland.Dingtuna och Lundby socknar, Västerås kommun, VästraSkälby. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiskaundersökningar.Ählström, J. 1992. Gravar – en arkeologisk daterings metodför hus. C-uppsats .Institutionen för arkeologi, Uppsalauniversitet, 1992.Ählström, J. 2005. Gård och tun. Boplatsstrukturer påjärnålderns gårdar. I: Karlenby (red) 2005. Tidensresenärer. Arkeologiska händelser längs vägen mellanKöping och Kolsva. Stockholm. 2005.Österberg, K. J. 1945. Köping och Köpingsbygden genomtiderna. Särtryck ur jubileumsskriften Köpings stadssparbank 1845–1945. Köping.Muntliga uppgifterAndersson, K & K. Annelunds gårdEngström, T & Sundkvist, A. Societas ArchaeologicaUpsaliensis.sau rapport 2012:13 107

Bilagor1. Anläggningslista Västerås 2612. Anläggningslista Västerås 952:23. Anläggningslista Västerås 952:14. Fyndlista Västerås 2615. Fyndlista Västerås 952:26. Fyndlista Västerås 952:17. Rutor Västerås 2618. Rutor Västerås 952:29. Osteologisk analys10. Arkeobotanisk analys11.14C-analys12. Pollenanalys108 sau rapport 2012:13

Bilaga 1. Anläggningslista Västerås 261Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning201 Härd 2,3 1,3 0,08218 Härd 3,26 1,1245 Grop 1 0,9 0,15267 Utgår281 Stenlyft 0,7 0,3 0,04294 Stenlyft 0,65 0,5 0,08305 Utgår329 Stenlyft 0,4 0,38 0,06341 Våtmarkslager 18 4,5 0,3357 Våtmarkslager 6,5 2,5 0,25378 Utgår393 Stenlyft 1,6 1,5 0,18418 Utgår446 Stenlyft 0,9 0,55 0,1528 Utgår538 Utgår545 Utgår552 Stolphål 0,22 0,2 0,07560 Utgår570 Stolphål 0,35 0,32 0,11581 Pinnhål 0,1 0,12 0,05589 Pinnhål 0,08 0,1 0,03596 Pinnhål 0,1 0,1 0,05606 Utgår620 Stolphål 0,23 0,2 0,09632 Stolphål 0,17 0,15 0,07642 Stolphål 0,18 0,18 0,08662 Pinnhål 0,08 0,1 0,05669 Stolphål 0,28 0,16 0,05680 Pinnhål 0,09 0,1 0,04691 Stolphål 0,18 0,16 0,03699 Stolphål 0,16 0,14 0,09709 Stolphål 0,16 0,26 0,11719 Pinnhål 0,12 0,12727 Utgår736 Stolphål 0,12 0,14 0,05743 Stolphål 0,34 0,24 0,15754 Utgår759 Utgår766 Utgår779 Utgår785 Stolphål 0,23 0,2 0,18800 Utgår806 Utgår817 Pinnhål 0,08 0,08 0,04824 Stolphål 0,16 0,18 0,05833 Stolphål 0,16 0,16 0,09841 Utgårsau rapport 2012:13 109

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning847 Stolphål 0,24 0,14 0,13856 Stolphål 0,23 0,16 0,05866 Utgår873 Utgår886 Utgår897 Stolphål 0,34 0,3 0,12909 Utgår917 Utgår924 Stolphål 0,18 0,2 0,09935 Utgår956 Stolphål 0,2 0,15 0,09967 Stolphål 0,26 0,24 0,14977 Utgår986 Stolphål 0,18 0,2 0,1995 Stolphål 0,2 0,2 0,051005 Härd 0,95 0,6 0,181084 Utgår1093 Pinnhål 0,1 0,1 0,041110 Utgår1127 Utgår1136 Utgår1146 Utgår1155 Stolphål 0,15 0,15 0,11166 Utgår1172 Stolphål 0,18 0,16 0,081180 Utgår1190 Stolphål 0,2 0,2 0,061199 Utgår1211 Utgår1219 Utgår1225 Utgår1232 Utgår1243 Utgår1250 Utgår1257 Utgår1265 Stolphål 0,2 0,2 0,121275 Utgår1281 Utgår1288 Utgår1295 Utgår1301 Pinnhål 0,08 0,08 0,041307 Mörkfärgning 1,12 0,821323 Mörkfärgning 1,15 0,631340 Mörkfärgning 0,9 0,571364 Stolphål 0,58 0,55 0,161375 Stolphål 0,17 0,151383 Stolphål 0,3 0,3 0,081392 Utgår1398 Kulturlagerrest 0,2 0,2 0,031407 Utgår 0,55 0,18110 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning1428 Kulturlagerrest 0,22 0,2 0,041437 Stolphål 0,18 0,18 0,031445 Utgår 0,11 0,091452 Utgår 0,1 0,091458 Kulturlagerrest 0,34 0,18 0,031479 Utgår 0,22 0,151489 Utgår 0,1 0,11495 Utgår 0,15 0,151502 Utgår 0,19 0,191512 Stolphål 0,24 0,24 0,111522 Utgår 0,15 0,151534 Utgår 0,1 0,11544 Utgår 0,35 0,31557 Utgår1566 Stolphål 0,37 0,25 0,121576 Stolphål 0,2 0,2 0,081586 Kulturlagerrest 0,17 0,17 0,051612 Stolphål 0,25 0,25 0,061625 Pinnhål 0,11 0,11 0,051639 Stolphål 0,13 0,13 0,041651 Utgår 0,2 0,21664 Stolphål 0,15 0,15 0,041674 Utgår1683 Stolphål 0,3 0,25 0,031702 Stolphål 0,25 0,25 0,081714 Utgår 0,18 0,151725 Utgår 0,1 0,051734 Stolphål 0,18 0,18 0,031746 Utgår1755 Utgår 0,35 0,261764 Stolphål 0,16 0,16 0,051776 Utgår1792 Härd 1,6 1 0,051863 Stolphål 0,15 0,15 0,081874 Utgår 0,17 0,131892 Utgår 0,19 0,11 0,031926 Våtmarkslager 13 8,5 0,31985 Utgår2013 Utgår2038 Utgår 0,6 0,45 0,22051 Brunn 4,13 3,83 1,62082 Utgår 0,46 0,3 0,042096 Stolphål 0,5 0,46 0,12112 Grop 1,6 1,22136 Utgår 0,35 0,252147 Stolphål 0,55 0,55 0,162167 Stolphål 0,22 0,22 0,112199 Utgår2210 Utgår2223 Stolphål 0,15 0,15 0,12sau rapport 2012:13 111

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning2234 Stolphål 0,12 0,12 0,42244 Utgår2253 Pinnhål 0,07 0,07 0,12260 Pinnhål 0,07 0,07 0,12267 Härd 1 1 0,052298 Pinnhål 0,09 0,072306 Pinnhål 0,08 0,072315 Pinnhål 0,06 0,062324 Pinnhål 0,05 0,042330 Pinnhål 0,06 0,062337 Pinnhål 0,05 0,032344 Pinnhål 0,06 0,062351 Pinnhål 0,06 0,052358 Pinnhål 0,06 0,052365 Pinnhål 0,07 0,062372 Brunn 2,7 2,35 1,72419 Utgår2431 Pinnhål 0,1 0,072441 Utgår 0,14 0,112450 Utgår2462 Utgår2503 Utgår2516 Utgår2627 Utgår2648 Utgår2659 Härd 0,8 0,45 0,092673 Utgår 0,3 0,32683 Utgår2692 Härd 0,97 0,75 0,192708 Härd 0,85 0,83 0,112720 Utgår 0,68 0,6 0,082735 Härd 0,7 0,7 0,062749 Härd 1,35 1,3 0,152767 Härd 0,9 0,7 0,082779 Härd 1,07 1 0,152792 Härd 0,79 0,6 0,082804 Härd 1,32 0,74 0,122817 Härd 1,6 0,5 0,22822 Utgår2829 Utgår2838 Pinnhål 0,1 0,1 0,172846 Stolphål 0,16 0,14 0,062854 Stolphål 0,14 0,14 0,062889 Utgår2906 Stolphål 0,18 0,16 0,192914 Utgår2920 Utgår2927 Utgår2938 Utgår2946 Stolphål 0,36 0,34 0,07112 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning2958 Stolphål 0,32 0,28 0,112969 Pinnhål 0,11 0,1 0,062977 Stolphål 0,42 0,4 0,223004 Stolphål 0,68 0,6 0,213019 Utgår 0,2 0,23028 Stolphål 0,5 0,4 0,113041 Utgår 2 0,8 0,063083 Stolphål 0,2 0,2 0,13095 Utgår 0,05 0,053102 Pinnhål 0,11 0,11 0,13109 Stolphål 0,35 0,3 0,163122 Stolphål 0,34 0,3 0,093135 Stolphål 0,38 0,28 0,383147 Stolphål 0,38 0,3 0,253158 Stolphål 0,36 0,3 0,253170 Utgår 0,3 0,33180 Stolphål 0,44 0,35 0,363190 Stolphål 0,45 0,35 0,243200 Stolphål 0,3 0,3 0,093210 Stolphål 0,48 0,44 0,113220 Stolphål 0,5 0,44 0,143230 Utgår3240 Stenlyft 0,66 0,48 0,113250 Utgår3260 Pinnhål 0,11 0,1 0,023270 Utgår3276 Stolphål 0,23 0,14 0,173288 Utgår3296 Pinnhål 0,1 0,1 0,033303 Utgår3309 Utgår 0,05 0,053316 Stolphål 0,22 0,18 0,063325 Härd 1,15 0,75 0,033345 Stolphål 0,3 0,25 0,13352 Stolphål 0,22 0,22 0,183360 Stolphål 0,22 0,18 0,153370 Stolphål 0,36 0,3 0,133380 Utgår3390 Grop 0,6 0,32 0,173400 Stolphål 0,38 0,3 0,1 1005323410 Stolphål 0,37 0,33 0,18 1005323420 Stolphål 0,26 0,26 0,143430 Stolphål 0,27 0,24 1005323440 Stolphål 0,38 0,38 0,23450 Utgår3460 Stolphål 0,53 0,4 0,163470 Stolphål 0,22 0,24 0,13480 Stolphål 1,26 0,5 0,363490 Utgår3501 Stolphål 0,46 0,44 0,18sau rapport 2012:13 113

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning3514 Grop 0,45 0,46 0,093532 Härd 0,77 0,8 0,093559 Utgår3591 Stenlyft 1,15 1,053613 Utgår3627 Utgår3833 Härd 0,98 0,7 0,13845 Härd 0,92 0,85 0,083860 Stolphål 0,25 0,27 0,393875 Utgår3893 Stolphål 0,18 0,2 0,183904 Utgår3915 Stolphål 0,13 0,12 0,093925 Utgår3936 Stolphål 0,44 0,3 0,173949 Stolphål 0,35 0,3 0,343963 Utgår3976 Utgår4009 Stolphål 0,1 0,1 0,024018 Stolphål 0,2 0,2 0,064031 Stolphål 0,3 0,2 0,034046 Stolphål 0,14 0,14 0,064055 Stolphål 0,28 0,22 0,084065 Stolphål 0,14 0,14 0,064077 Stolphål 0,31 0,24 0,094088 Pinnhål 0,06 0,06 0,14103 Stenlyft 1,05 1,054127 Stolphål 0,33 0,25 0,134158 Stolphål 0,74 0,38 0,214183 Stenlyft 0,85 0,7 0,224201 Stenlyft 0,8 0,7 0,284217 Grop 0,92 0,85 0,164232 Härd 1,8 1,65 0,184252 Stolphål 0,42 0,35 0,164264 Stolphål 0,3 0,25 0,144276 Utgår 0,17 0,174286 Utgår 0,15 0,154297 Stolphål 0,2 0,2 0,084309 Pinnhål 0,12 0,1 0,084319 Stenlyft 0,33 0,33 0,094329 Stolphål 0,14 0,14 0,074341 Pinnhål 0,05 0,05 0,064345 Stolpfärgning 0,26 0,24 0,144381 Stolphål 0,35 0,35 0,164419 Stolphål 0,35 0,34 0,154451 Utgår4458 Mörkfärgning 0,09 0,074464 Utgår4470 Utgår4476 Utgår 0,2 0,2114 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning4484 Utgår4492 Utgår 0,4 0,44500 Utgår 0,25 0,24512 Stolphål 0,36 0,3 0,074520 Stenlyft 0,8 0,6 0,184530 Utgår 0,6 0,54560 Utgår4570 Utgår4577 Utgår4585 Utgår 0,13 0,134591 Utgår4598 Utgår4605 Utgår4614 Utgår4625 Utgår4632 Stolphål 0,64 0,8 0,164646 Utgår4660 Stolphål 0,3 0,3 0,384673 Utgår4684 Utgår4697 Utgår4732 Utgår 0,15 0,124743 Utgår 0,22 0,185444 Utgår5454 Utgår5461 Utgår5472 Utgår5482 Utgår5487 Utgår5504 Kulturlager 63 61 0,35598 Utgår5631 Stolphål 0,12 0,12 0,175989 Utgår 0,15 0,156001 Utgår 0,2 0,186012 Stolphål 0,37 0,36 0,146029 Stolphål 0,22 0,22 0,116042 Pinnhål 0,1 0,1 0,066049 Grop 0,8 0,4 0,226071 Stolphål 0,34 0,3 0,226089 Stolphål 0,5 0,35 0,156105 Stolphål 0,28 0,25 0,166124 Stolphål 0,18 0,18 0,086136 Stolphål 0,15 0,15 0,076148 Pinnhål 0,12 0,126164 Pinnhål 0,14 0,146178 Utgår6198 Härd 0,65 0,7 0,16224 Härd 1,7 1,4 0,16287 Stolphål 0,3 0,25 0,26300 Mörkfärgning 0,16 0,11sau rapport 2012:13 115

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning6308 Mörkfärgning 0,26 0,226318 Mörkfärgning 0,2 0,096329 Mörkfärgning 0,1 0,086338 Mörkfärgning 0,32 0,297721 Stolphål 0,45 0,3 0,157732 Stolphål 0,15 0,15 0,057738 Stolphål 0,16 0,14 0,047745 Stolphål 0,25 0,2 0,087746 Stolphål 0,18 0,18 0,067755 Stolphål 0,16 0,14 0,057759 Pinnhål 0,06 0,057763 Stolphål 0,2 0,2 0,17767 Pinnhål 0,1 0,097772 Stolphål 0,25 0,17 0,127776 Mörkfärgning 0,12 0,097781 Stolphål 0,2 0,15 0,047785 Pinnhål 0,09 0,087788 Stolphål 0,27 0,22 0,097803 Stolphål 0,27 0,2 0,127818 Stolphål 0,16 0,14 0,087832 Stolphål 0,12 0,12 0,047843 Stolphål 0,18 0,18 0,137857 Stolphål 0,24 0,24 0,137872 Stolphål 0,16 0,14 0,17884 Pinnhål 0,08 0,08 0,048032 Stolphål 0,2 0,2 0,128044 Stolphål 0,34 0,24 0,078061 Stolphål 0,24 0,24 0,88076 Utgår 0,12 0,18085 Stolphål 0,17 0,17 0,78097 Stolphål 0,22 0,22 0,28112 Utgår8123 Utgår8136 Utgår8147 Stolphål 0,52 0,37 0,178168 Härd 0,97 0,78 0,088193 Härd 1,05 1 0,138211 Brunn 3,15 2,7 1,78247 Pinnhål 0,09 0,09 0,168257 Stolphål 0,12 0,12 0,078268 Stolphål 0,45 0,38 0,068287 Pinnhål 0,08 0,08 0,058297 Pinnhål 0,07 0,07 0,058308 Utgår8326 Stolphål 0,54 0,54 0,38347 Grop 0,41 0,33 0,078364 Pinnhål 0,12 0,12 0,188618 Stolphål 0,17 0,11 0,068630 Utgår8640 Stolphål 0,18 0,18 0,1116 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning8649 Stolphål 0,23 0,23 0,128659 Mörkfärgning 0,12 0,18668 Pinnhål 0,15 0,138689 Brunn 6,9 4,6 2,28715 Stolphål 0,3 0,3 0,128729 Utgår8735 Stolphål 0,4 0,318750 Utgår8762 Mörkfärgning 0,3 0,268777 Utgår8789 Utgår8800 Pinnhål 0,07 0,07 0,118808 Utgår8820 Stolphål 0,27 0,27 0,118835 Pinnhål 0,15 0,15 0,1510728 Stolphål 0,4 0,35 0,1410744 Stolphål 0,26 0,2 0,0810757 Stolphål 0,88 0,5 0,38 10053210776 Stolphål 0,38 0,35 0,1310790 Stolphål 0,28 0,28 0,1210804 Stolphål 0,42 0,42 0,1810821 Stolphål 0,57 0,57 0,29 10053210844 Utgår10852 Utgår10862 Stolphål 0,5 0,5 0,18 10053210881 Stolphål 0,8 0,8 0,42 10053210902 Utgår10916 Stolphål 0,34 0,34 0,1210934 Stolphål 0,4 0,4 0,1610950 Stolphål 0,25 0,25 0,210962 Stolphål 0,35 0,35 0,12 10053210979 Utgår10989 Stolphål 0,26 0,24 0,04 10053211003 Stolphål 0,18 0,18 0,0611016 Stolphål 0,25 0,25 0,211030 Stenlyft 1 0,811056 Stolphål 0,3 0,25 0,1411070 Stolphål 0,52 0,52 0,2 10053211083 Utgår11097 Stolphål 0,18 0,18 0,0811111 Grop 0,63 0,6 0,2311130 Stolphål 0,59 0,59 0,3911149 Utgår11163 Pinnhål 0,07 0,05 0,311172 Utgår11185 Stolphål 0,52 0,37 0,211202 Utgår11211 Stolphål 0,19 0,19 0,0811226 Stolphål 0,15 0,15 0,0711237 Stolphål 0,35 0,35 0,09sau rapport 2012:13 117

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning11255 Stolpfärgning 0,28 0,28 0,2511281 Pinnhål 0,1 0,1 0,0711290 Stolphål 0,3 0,3 0,0411305 Stolphål 0,23 0,23 0,1311319 Utgår 0,35 0,25 0,0511333 Stolphål 0,25 0,21 0,1411347 Grop 0,38 0,38 0,111364 Stolphål 0,34 0,32 0,0511378 Stenlyft 0,7 0,5 0,1311408 Utgår 0,25 0,25 011416 Utgår11426 Stolphål 0,6 0,2 0,211456 Utgår11471 Utgår11480 Grop 0,5 0,35 0,1111495 Stolphål 0,63 0,63 0,5411521 Stenlyft 0,75 0,6511553 Stolphål 0,37 0,22 0,1111569 Utgår11584 Utgår11598 Stolphål 0,8 0,67 0,1211620 Utgår11635 Grop 0,7 0,5 0,211654 Utgår11678 Grop 3,3 3,1 1,4811710 Stolphål 0,42 0,4 0,1811724 Stolphål 0,23 0,18 0,0811753 Stolphål 0,42 0,42 0,3811770 Stolphål 1,07 0,6 0,2811790 Utgår11802 Stolphål 0,47 0,4 0,0911834 Kolfläck 0,16 0,18 0,0211845 Stolphål 0,4 0,33 0,1611861 Utgår11874 Stolphål 0,44 0,44 0,0811887 Utgår11900 Stolphål 0,59 0,59 0,2411918 Härd 1,07 0,75 0,2211950 Utgår 0,18 0,1811961 Stolphål 0,38 0,4 0,0611979 Stolphål 0,33 0 0,1611992 Utgår12010 Utgår 0,35 0,3512025 Stolphål 0,21 0,21 0,1212038 Härd 1,3 1,312061 Stolphål 0,38 0,3 0,1612076 Stenlyft 0,7 0,712094 Stolphål 0,4 0,4 0,1412108 Stolphål 0,19 0,18 0,1612116 Utgår118 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning12138 Stolphål 0,25 0,25 0,112151 Grop 1,1 1 0,312170 Utgår12179 Stolphål 0,14 0,12 0,0412188 Stolphål 0,52 0,41 0,1812202 Stolphål 0,56 0,53 0,112218 Stolphål 0,44 0,42 0,3712233 Stolphål 0,2 0,16 0,0712245 Stolphål 0,4 0,4 0,1412262 Stolphål 0,38 0,31 0,0512293 Stolphål 0,2 0,2 0,0512299 Stolphål 0,45 0,41 0,3812303 Stolphål 0,13 0,13 0,0612315 Stolphål 0,35 0,35 0,2112330 Pinnhål 0,07 0,07 0,0312347 Stolpfärgning 0,53 0,45 0,3812360 Stolphål 0,18 0,18 0,1212366 Stolphål 0,27 0,45 0,2412379 Pinnhål 0,1 0,1 0,0812391 Pinnhål 0,09 0,09 0,0412414 Pinnhål 0,08 0,08 0,0612426 Utgår12437 Stolphål 0,18 0,18 0,112448 Stolphål 0,38 0,38 0,1212646 Stenlyft 0,54 0 0,1412665 Grop 0,55 0,55 0,1212683 Utgår12707 Utgår12728 Stolphål 0,66 0,6 0,1612752 Utgår12777 Grophus 3,16 2,2 0,3713463 Härd 1,65 1,6 0,1613486 Härd 0,7 0,5 0,1713504 Utgår13522 Utgår13533 Utgår13553 Stolphål 0,3 0,3 0,1613574 Stolphål 0,39 0,38 0,0813595 Recent nedgrävning 5,9 5,313641 Recent nedgrävning13662 Stolphål 0,4 0,37 0,0613681 Stolphål 0,48 0,4 0,0813702 Härd 0,7 0,26 0,0913782 Pinnhål 0,08 0,0814717 Grop 5,5 2,5 1,514767 Stolphål 0,5 0,3 0,2314798 Stolphål 0,4 0,4 0,1814811 Stolphål 0,25 0,25 0,1514822 Stolphål 0,48 0,44 0,3414837 Stolphål 0,85 0,6 0,3sau rapport 2012:13 119

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning14863 Stolphål 0,4 0,4 0,2314876 Grop 0,7 0,56 0,115095 Utgår15116 Stolphål 0,64 0,36 0,4415188 Stolphål 0,37 0,37 0,2415200 Stolphål 0,43 0,4 0,4215217 Härd 1,3 0,77 0,1515239 Utgår15258 Härd 0,8 0,7 0,1315345 Härd 1,7 1,14 0,0815378 Utgår15402 Härd 0,68 0,65 0,0515428 Utgår 0,25 0,2515446 Stenlyft 2 1,5 0,315496 Grophus 3,52 1,6 0,2215512 Stolphål 0,74 0,45 0,1615530 Stolphål 0,85 0,85 0,215776 Stolphål 0,4 0,4 0,3715798 Stolphål 0,41 0,4 0,315827 Stolphål 0,5 0,3 0,1415850 Stolphål 0,24 0,24 0,0715859 Stenkonstruktion 2 1,616333 Recent nedgrävning 3,1 2,1100034 Pinnhål 0,11 0,1 0,14100054 Stolpfärgning 0,2 0,2 0,15100223 Stolphål 0,92 0,5 0,24100241 Våtmarkslager 260 80 0,25120 sau rapport 2012:13

Bilaga 2. Anläggningslista Västerås 952:2Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning14022 Brunn 3,5 3,5 2,312913 Brunn 3 2,3 1,7810602 Brunn 2,95 2,95 2,414081 Brunn 2,8 2 2,1212535 Brunn 2,8 2,8 1,55671 Grop 0,35 0,35 0,069484 Grop 0,35 0,3 0,0610070 Grop 0,25 0,18 0,029540 Grop 0,74 0,46 0,2610185 Grop 0,77 0,77 0,175710 Grop 0,78 0,48 0,164785 Härd 1,3 1 0,15645 Härd 1,68 1,14 0,155723 Härd 1,09 0,98 0,15835 Härd 1,35 0,6 0,085737 Härd 1,54 1,25 0,075688 Härd 0,74 0,5 0,087010 Härd 1,25 1,07 0,157047 Härd 0,6 0,6 0,087685 Härd 2 1,4 0,068383 Härd 1,31 1,118538 Härd 0,85 0,75 0,129112 Härd 1,8 1,7 0,189359 Härd 1,5 1,1 0,039952 Härd 0,75 0,6 0,047977 Härd 1,85 1,8 0,210687 Härd 1,14 1,1 0,1513443 Härd 0,65 0,5513796 Härd 1,09 0,93 0,113899 Härd 1,64 1,21 0,0213399 Härd 0,9 0,612554 Härd 1,9 1,3 0,1813170 Härd 1,27 0,9 0,0613297 Härd 1,6 0,9 0,1514155 Härd 0,54 0,5 0,029228 Härd 0,95 0,9 0,169043 Härd 0,95 0,82 0,079018 Härd 1,5 1,2 0,236482 Härd 0,7 0,7 0,097938 Härd 1,5 0,95 0,148979 Härd 0,9 0,9 0,110021 Kulturlager 20 8 0,28567 Kulturlager 17 11 0,1514131 Kulturlager 19 8 0,1512884 Kulturlagerrest 0,37 0,35 0,0512806 Lager 75 15 0,35sau rapport 2012:13 121

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning100239 Lager 45 11 0,05100243 Lager 60 50 0,16468 Mörkfärgning 0,33 0,276970 Mörkfärgning 0,37 0,326984 Mörkfärgning 0,25 0,267090 Mörkfärgning 1,09 0,68458 Mörkfärgning 1,43 1,369321 Mörkfärgning 0,82 0,789810 Mörkfärgning 0,46 0,449826 Mörkfärgning 1,42 1,3610167 Mörkfärgning 0,29 0,2810248 Mörkfärgning 0,15 0,1410486 Mörkfärgning 0,93 0,4714064 Mörkfärgning 0,25 0,2312520 Mörkfärgning 0,4 0,3512584 Mörkfärgning 0,38 0,3212901 Mörkfärgning 0,26 0,2212939 Mörkfärgning 0,65 0,512957 Mörkfärgning 0,35 0,3213148 Mörkfärgning 1,2 0,6513195 Mörkfärgning 0,14 0,1113286 Mörkfärgning 0,18 0,189605 Pinnhål 0,08 0,08 0,079628 Pinnhål 0,06 0,06 0,099635 Pinnhål 0,07 0,059701 Pinnhål 0,07 0,079721 Pinnhål 0,04 0,049728 Pinnhål 0,06 0,06 0,059737 Pinnhål 0,12 0,099747 Pinnhål 0,08 0,08 0,059756 Pinnhål 0,05 0,059764 Pinnhål 0,07 0,079773 Pinnhål 0,05 0,059780 Pinnhål 0,08 0,089790 Pinnhål 0,05 0,059797 Pinnhål 0,04 0,04 0,089805 Pinnhål 0,05 0,0510005 Pinnhål 0,07 0,0610013 Pinnhål 0,08 0,0710049 Pinnhål 0,1 0,110084 Pinnhål 0,12 0,1210095 Pinnhål 0,09 0,09 0,0310148 Pinnhål 0,06 0,0610324 Pinnhål 0,06 0,06 0,0610441 Pinnhål 0,06 0,06 0,0513843 Pinnhål 0,09 0,08 0,0513857 Pinnhål 0,1 0,1 0,0313871 Pinnhål 0,1 0,1 0,06122 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning13884 Pinnhål 0,1 0,1 0,0414918 Pinnhål 0,06 0,0614927 Pinnhål 0,09 0,0614935 Pinnhål 0,06 0,0514951 Pinnhål 0,11 0,0914975 Pinnhål 0,06 0,069710 Pinnhål 0,06 0,0614964 Pinnhål 0,06 0,0610142 Pinnhål 0,04 0,0414910 Pinnhål 0,05 0,0510256 Pinnhål 0,08 0,08 0,0813831 Pinnhål 0,09 0,09 0,0613819 Pinnhål 0,06 0,06 0,0515002 Pinnhål9218 Pinnhål 0,06 0,06 0,0414942 Pinnhål 0,06 0,0515678 Röjningsröse 4,2 4,15764 Stenlyft 0,6 0,4 0,185802 Stenlyft 0,45 0,3 0,19498 Stenlyft 0,75 0,59935 Stenlyft 2,95 2,6 0,410262 Stenlyft 0,75 0,410389 Stenlyft 0,6 0,6 0,069935 Stenlyft 2,95 2,6 0,413422 Stenlyft 1,25 1,113206 Stenlyft 0,62 0,413228 Stenlyft 0,7 0,610272 Stenlyft 0,12 0,12 0,017200 Stensträng7200 Stensträng7200 Stensträng7200 Stensträng7200 Stensträng6510 Stolphål 1,12 0,9 0,326572 Stolphål 0,34 0,34 0,085372 Stolphål 0,15 0,15 0,055918 Stolphål 0,34 0,36 0,136945 Stolphål 0,4 0,35 0,128867 Stolphål 0,34 0,34 0,148961 Stolphål 0,56 0,56 0,189098 Stolphål 0,32 0,32 0,229194 Stolphål 0,38 0,38 0,189569 Stolphål 0,38 0,25 0,079584 Stolphål 0,22 0,19 0,29594 Stolphål 0,49 0,4 0,089888 Stolphål 0,35 0,25 0,19964 Stolphål 0,24 0,239995 Stolphål 0,2 0,15sau rapport 2012:13 123

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning10057 Stolphål 0,25 0,25 0,1410106 Stolphål 0,27 0,210131 Stolphål 0,17 0,147923 Stolphål 0,56 0,35 0,327959 Stolphål 0,6 0,5 0,1510455 Stolphål 0,29 0,27 0,1512283 Stolphål 0,24 0,2 0,19063 Stolphål 0,57 0,4 0,218844 Stolphål 0,3 0,28 0,1113273 Stolphål 0,26 0,24 0,28425 Stolphål 0,16 0,16 0,086650 Stolphål 0,23 0,24 0,246669 Stolphål 0,35 0,35 0,087077 Stolphål 0,23 0,23 0,086700 Stolphål 0,35 0,35 0,156724 Stolphål 0,2 0,2 0,086540 Stolphål 0,4 0,26 0,16557 Stolphål 0,31 0,3 0,066602 Stolphål 0,33 0,33 0,086616 Stolphål 0,25 0,25 0,066633 Stolphål 0,37 0,36 0,0810225 Stolphål 0,37 0,35 0,215601 Stolphål 0,33 0,3317552 Stolphål 0,33 0,25 0,159614 Stolphål 0,22 0,22 0,0613355 Stolphål 0,27 0,27 0,169165 Stolphål 0,26 0,26 0,189178 Stolphål 0,24 0,24 0,229204 Stolphål 0,23 0,19 0,0412497 Stolphål 0,25 0,25 0,225863 Ugn 2,18 2 1,286739 Ugn 2,6 2,7 0,884848 Utgår5383 Utgår5755 Utgår5786 Utgår5819 Utgår6495 Utgår6685 Utgår6935 Utgår 0,3 0,256957 Utgår6997 Utgår7035 Utgår7064 Utgår7657 Utgår7672 Utgår8406 Utgår8415 Utgår124 sau rapport 2012:13

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning8439 Utgår8583 Utgår8601 Utgår8923 Utgår8939 Utgår9081 Utgår9252 Utgår9267 Utgår9287 Utgår9301 Utgår 1 0,859338 Utgår9348 Utgår9386 Utgår9401 Utgår9417 Utgår9427 Utgår9438 Utgår 1,2 0,66 0,069468 Utgår9514 Utgår9527 Utgår9555 Utgår9643 Utgår9656 Utgår 0,5 0,42 0,019673 Utgår9845 Utgår 0,8 0,789863 Utgår 0,75 0,59879 Utgår 0,14 0,129907 Utgår9925 Utgår9976 Utgår10156 Utgår10211 Utgår10239 Utgår10279 Utgår 1,7 1,4510336 Utgår 0,29 0,227892 Utgår8014 Utgår10363 Utgår 0,32 0,310376 Utgår 0,22 0,2 0,0110405 Utgår10446 Utgår10466 Utgår 0,25 0,2510572 Utgår10638 Utgår8858 Utgår8484 Utgår13971 Utgår14008 Utgårsau rapport 2012:13 125

Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning13370 Utgår13243 Utgår 0,7 0,713331 Utgår 0,21 0,1713344 Utgår 0,85 0,315645 Utgår100241 Våtmarkslager 260 80 0,25100543 Våtmarkslager 33 24 0,18126 sau rapport 2012:13

Bilaga 3. Anläggningslista Västerås 952:1Anläggningsnr Anläggningstyp Längd (m) Bredd (m) Djup (m) Relation till anläggning7200 Stensträng – – –16747 Stensträng – – – 7200sau rapport 2012:13 127

Bilaga 4. Fyndlista Västerås 261FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A1 Horn 5 7,50 6608187,010200 1536161,827600 86893 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 3,7 5 2184 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,3 1 2185 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 2 1 20516 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 0,7 1 20517 Nöt (Bos taurus)? Obränt ben 0,9 1 20518 Stor gräsätare Obränt ben 1,7 1 20519 Stor gräsätare Obränt ben 28,2 5 205110 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 3,7 4 205111 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 4,4 3 205112 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 17,3 10 205113 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 2,4 7 205114 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 1,1 1 205115 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 126 1 205116 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 8,8 10 205117 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 6,3 4 205118 Nöt (Bos taurus)? Obränt ben 8,2 20 226719 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,4 3 274920 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 0,3 2 277921 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,3 1 315822 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 2,1 18 393623 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 0,5 1 5504Relationtill Ruta24 Stor gräsätare Obränt ben 2,3 1 5504 215725 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 0,3 1 5504 215726 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,1 1 5504 215727 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 5,9 2 550428 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 4,6 6 550429 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,9 9 550430 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 1,2 2 5504 2657N31 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 32,2 27 550432 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,1 1 5504 270633 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,5 5 5504 215734 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,3 3 550435 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,2 2 5504 577636 Slidhornsdjur Obränt ben 0,2 1 5504 544237 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 0,7 3 5504 544238 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,8 7 5504 544239 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,6 1 5504 4179Gallrad128 sau rapport 2012:13

FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill ARelationtill Ruta40 Slidhornsdjur Obränt ben 2 2 5504 417741 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 1,2 2 5504 270642 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 1,2 1 550443 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 1,6 9 5504 270644 Stor gräsätare Obränt ben 20,5 2 550445 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 1,5 17 5504 270646 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,9 4 5504 556547 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 5,3 1 5504 2657N48 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 0,1 1 5504 270649 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 144,2 1 550450 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,2 2 550451 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 1,2 7 550452 Stor gräsätare Bränt ben 1 1 550453 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 2,7 8 550454 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 19,5 4 550455 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,1 1 604956 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 65 1 821157 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 206,8 5 821158 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 12,6 20 821159 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 15 2 821160 Tamsvin (Sus domesticus) Obränt ben 2 1 821161 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 15,1 2 821162 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 10,4 2 821163 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 2,3 3 821164 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,4 1 821165 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 1,6 1 821166 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 21,1 15 821167 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 1,1 1 864068 Häst (Equus caballus) Obränt ben 22,9 1 868969 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)70 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Obränt ben 1,3 1 8689Obränt ben 1,8 1 868971 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 3,6 2 868972 Stor gräsätare Obränt ben 4,9 1 868973 Stor gräsätare Obränt ben 30,7 3 868974 Stor gräsätare Obränt ben 38,7 2 868975 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 46,4 1 868976 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 21,9 1 868977 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 7,3 8 868978 Häst (Equus caballus) Obränt ben 29,7 1 868979 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 39,3 2 868980 Stor gräsätare Obränt ben 13,6 6 868981 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 35,9 1 8689Gallradsau rapport 2012:13 129

FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A82 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 25,3 2 868983 Häst (Equus caballus)? Obränt ben 18,3 2 868984 Hund (Canis familiaris) Obränt ben 2,9 1 868985 Häst (Equus caballus) Obränt ben 26,1 2 868986 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 27,3 2 868987 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 39,6 1 868988 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 18,7 2 868989 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 14 6 868990 Stor gräsätare Obränt ben 6 1 868991 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 2,6 2 868992 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 2,1 10 868993 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 0,4 1 868994 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 26,9 1 868995 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 133,1 9 868996 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Bränt ben 0,4 6 1218897 Däggdjur (Mammalia indet.) Obränt ben 2,2 11 1521798 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)Obränt ben 0,8 1 1521799 Nöt (Bos taurus) Obränt ben 65,9 8 15217100 Däggdjur (Mammalia indet.) Bränt ben 0,3 3 15776133 Järn 1 81,80 6608185,237000 1536148,347000134 Övrigt 1 92,20 6608181,627000 1536141,673000135 Järn Föremål 1 49,20 6608184,471000 1536146,331000136 Bly 1 9,70 6608179,191000 1536142,750000137 Järn Föremål 1 81,60 6608186,790000 1536156,566000138 Bränd lera Bränd lera 4 6,70 6608238,735000 1536164,777000139 Bränd lera Bränd lera 2 1,00 6608166,444000 1536085,909000140 Bränd lera Lerklining 1 5,70 6608273,423000 1536146,512000141 Keramik Skärva 1 9,80 6608411,625000 1536179,935000Relationtill Ruta142 Bränd lera Bränd lera 4 4,00 6608448,438000 1536239,177000 4181143 Bränd lera Bränd lera 3 2,30 6608244,083600 1536144,333800 2706144 Bränd lera Bränd lera 2 0,30 6608178,732800 1536144,708100 2706145 Bränd lera Bränd lera 23 15,10 6608178,732800 1536144,708100 2706146 Bränd lera Bränd lera 9 2,80 6608178,732800 1536144,708100 5442147 Bränd lera Bränd lera 18 4,40 6608188,997700 1536133,306100 5567148 Bränd lera Bränd lera 9 2,10 6608214,305900 1536141,341000 5626149 Bränd lera Bränd lera 29 17,80 6608200,381800 1536130,943000 5628150 Bränd lera Bränd lera 11 3,20 6608195,834600 1536146,376400 5776151 Bränd lera Bränd lera 6 1,30 6608204,421600 1536173,791100 9463152 Bränd lera Bränd lera 6 1,80 6608535,633400 1536123,675100 10710153 Bränd lera Bränd lera 4 3,30 6608525,585100 1536263,477100 14151154 Bränd lera Bränd lera 4 3,80 6608529,732000 1536178,024400 13145155 Bränd lera Bränd lera 16 8,30 6608534,160300 1536223,117000 13145156 Keramik Skärva 1 0,40 6608534,160300 1536223,117000157 Järn Föremål 1 3,30 6608294,605000 1536145,044000 201Gallrad130 sau rapport 2012:13

FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A158 Bergart Malstenslöpare1 366,90 6608298,518000 1536139,354000 267159 Bränd lera Bränd lera 1 0,30 6608275,835000 1536146,274000 977160 Keramik Skärva 1 0,70 6608276,056000 1536146,280000 967161 Bränd lera Bränd lera 1 0,20 6608283,761000 1536145,890000 1557Relationtill Ruta162 Bränd lera Bränd lera 1 0,50 6608286,251000 1536142,688500 1683 2657163 Bränd lera Bränd lera 7 4,50 6608224,696000 1536119,327200164 Järn Ten 1 3,90 6608202,807000 1536099,942000 2051165 Bränd lera Bränd lera 14 40,60 6608202,807000 1536099,942000 2051166 Bränd lera Bränd lera 1 11,70 6608183,376000 1536160,383500 2199167 Bränd lera Bränd lera 1 14,50 6608183,376000 1536160,383500 2199168 Keramik Skärva 1 25,60 6608185,269000 1536159,409000 2372169 Bränd lera Bränd lera 3 13,70 6608184,303000 1536162,872000 2462170 Bränd lera Bränd lera 1 1,10 6608175,860800 1536140,867700 2749171 Bränd lera Bränd lera 4 5,30 6608178,036500 1536138,386000 2779172 Bränd lera Bränd lera 6 0,80 6608178,795500 1536129,155500 2822173 Bränd lera Bränd lera 2 0,50 6608178,795500 1536129,155500 2822174 Keramik Skärva 1 2,80 6608169,140500 1536116,613100 3004175 Bränd lera Bränd lera 1 3,20 6608168,508000 1536109,542000 3135176 Bränd lera Bränd lera 1 0,80 6608188,079000 1536118,006000 4252177 Bränd lera Bränd lera 14 4,40 6608209,107800 1536144,099700 5504178 Keramik Skärva 1 0,70 6608209,107800 1536144,099700 5504179 Bränd lera Bränd lera 1 3,20 6608187,010200 1536161,827600 8689180 Bränd lera Bränd lera 2 20,30 6608187,010200 1536161,827600 8689181 Bränd lera Bränd lera 3 18,40 6608191,107500 1536140,595400 8211182 Bränd lera Bränd lera 1 2,80 6608191,107500 1536140,595400 8211183 Järn Föremål 6 20,70 6608192,264500 1536098,216000 4520184 Keramik Skärva 1 9,80 6608165,923500 1536097,729000 10757185 Keramik Skärva 1 1,10 6608169,577000 1536085,423000 11598186 Bränd lera Bränd lera 6 9,60 6608164,471500 1536080,191000 11770187 Bränd lera Bränd lera 2 1,20 6608165,383000 1536078,797500 11802188 Järn 1 11,10 6608180,867500 1536080,415500 12777189 Bränd lera Bränd lera 3 17,50 6608166,572000 1536079,797500 14837190 Bränd lera Bränd lera 2 1,40 6608177,773500 1536144,385500 15217191 Keramik Skärva 1 8,20 0,000000 0,000000 x192 Bränd lera Bränd lera 1 1,70 0,000000 0,000000 x193 Piplera 1 5,50 0,000000 0,000000 x288 Bränd lera Bränd lera 3 3,50 6608180,632000 1536144,307800 2692289 Bränd lera Bränd lera 1 2,50 6608188,974000 1536141,922000 8193290 Bränd lera Bränd lera 1 3,40 6608177,693400 1536144,354800 2720291 Bränd lera Bränd lera 1 8,70 6608165,827000 1536099,050000Gallradsau rapport 2012:13 131

Bilaga 5. Fyndlista Västerås 952:2FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill ARelationtill Ruta101 Obränt ben Nöt (Bos taurus) 38,3 6 x102 Bränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 3,3 70 5688103 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)1 14 5863104 Obränt ben Nöt (Bos taurus) 10,7 19 8567105 Obränt ben Slidhornsdjur 1,6 11 9112106 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1,2 2 10602107 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)108 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)3,5 10 106021,6 1 10602109 Obränt ben Slidhornsdjur 0,9 1 10602110 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1,3 1 10602111 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1,7 8 12497112 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)3,8 8 12497113 Obränt ben Nöt (Bos taurus) 108,9 28 12535114 Obränt ben Stor gräsätare 4,3 2 12535115 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)2,2 4 12806116 Obränt ben Stor gräsätare 3,7 1 12913117 Obränt ben Nöt (Bos taurus) 133,6 20 14022118 Obränt ben Stor gräsätare 3,2 1 14022119 Obränt ben Stor gräsätare, trol nöt 31,1 32 14022120 Bränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1 2 14022121 Obränt ben Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)0,6 1 14022122 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 0,9 3 14022123 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1 1 14022124 Obränt ben Får/get (Ovis aries/Caprahircus)0,5 2 14022125 Bränt ben Stor gräsätare 1,4 5 14022126 Bränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 0,3 2 14022127 Obränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 1,9 1 14022128 Obränt ben Nöt (Bos taurus) 60,5 11 14081129 Bränt ben Däggdjur (Mammalia indet.) 0,8 2 14131130 Nöt (Bos taurus) 6,3 8 14131131 Slidhornsdjur 2,9 4 14131194 Järn Hästsko 208,20 1 6608485,949000 1536134,850000195 Järn Fragment 4,50 4 6608390,746000 1536182,447000196 Järn Hästskosöm 2,00 1 6608519,080000 1536182,004000197 Järn Hästskosöm 5,90 1 6608514,230000 1536274,026000198 Bränd lera Bränd lera 7,10 1 6608354,001000 1536191,209000199 Slagg 20,90 2 6608394,655000 1536196,884000200 Keramik Skärva 8,90 1 6608396,718000 1536182,018000201 Bränd lera Bränd lera 11,50 1 6608443,969000 1536173,936000202 Bränd lera Bränd lera 3,20 1 6608536,608000 1536145,165000Gallrad132 sau rapport 2012:13

FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A203 Bränd lera Bränd lera 6,30 1 6608517,086000 1536179,462000204 Keramik Skärva 2,90 2 6608515,962000 1536179,567000205 Keramik Skärva 1,80 1 6608540,731000 1536137,627000206 Bränd lera Bränd lera 3,60 5 6608536,301000 1536124,938000207 Bränd lera Bränd lera 1,40 1 6608530,528000 1536157,538000208 Järn Klackjärn 39,60 1 6608527,107000 1536120,917000Relationtill Ruta209 Bränd lera Bränd lera 11,10 3 0,000000 0,000000 x210 Järn Nit 7,90 1 0,000000 0,000000 x211 Bränd lera Bränd lera 2,00 1 0,000000 0,000000 x212 Keramik Skärva 13,70 2 0,000000 0,000000 x213 Bränd lera Bränd lera 5,10 1 6608521,938000 1536190,532000214 Järn Föremål 91,50 1 6608396,554000 1536181,424000215 Järn Spänne 19,30 1 6608533,544000 1536212,585000216 Järn Mejsel 18,10 1 6608508,147000 1536249,071000217 Järn Hästsko 50,30 1 6608543,855000 1536129,545000 100239218 Järn Hästskosöm 5,70 1 6608543,855000 1536129,545000219 Järn Fragment 55,50 2 6608512,308000 1536275,702000220 Järn Nit 13,60 1 6608523,835000 1536223,021000221 Bränd lera Bränd lera 3,80 2 6608491,302000 1536272,557000222 Keramik Skärva 10,20 1 6608491,302000 1536272,557000223 Järn Föremål 65,70 1 6608515,463000 1536217,713000224 Bränd lera Bränd lera 2,30 1 6608490,860000 1536276,701000225 Keramik Skärva 1,60 1 6608524,930000 1536179,978000226 Bränd lera Bränd lera 4,60 1 6608531,068000 1536178,299000227 Bränd lera Bränd lera 5,40 1 6608529,953000 1536177,787000228 Bränd lera Bränd lera 0,90 1 6608528,616000 1536177,762000229 Bränd lera Bränd lera 8,70 1 6608528,322000 1536177,893000230 Bränd lera Bränd lera 5,20 2 6608524,976000 1536179,138000231 Bränd lera Bränd lera 4,40 1 6608525,525000 1536180,202000232 Bränd lera Bränd lera 21,90 3 6608543,855000 1536129,545000233 Bergart Malstenslöpare 520,50 1 6608520,176000 1536186,524000234 Bränd lera Bränd lera 1,20 5 6608524,299000 1536273,704000 10479235 Keramik Skärva 7,10 5 6608507,288000 1536253,155000 12884236 Keramik Skärva 2,00 1 6608514,466000 1536250,197000237 Keramik Skärva 1,30 1 6608495,264000 1536218,558000238 Bränd lera Bränd lera 4,40 1 6608418,069000 1536181,698000239 Järn Föremål 39,90 1 6608419,971000 1536157,497000240 Piplera 2,90 1 6608522,254000 1536143,785000241 Keramik Skärva 9,80 1 6608448,753000 1536165,200000242 Bränd lera Bränd lera 1,20 5 6608442,325500 1536173,496500 7655243 Bränd lera Bränd lera 3,00 10 6608527,978500 1536147,052500 8536244 Bränd lera Bränd lera 12,60 15 6608516,071300 1536175,141100 8842245 Bränd lera Bränd lera 1,60 3 6608526,866700 1536177,128300 9152246 Järn Föremål 4,70 1 6608530,491500 1536145,142500 7977247 Järn Spik 6,40 1 6608551,929500 1536124,156500 13399248 Keramik Skärva 2,00 1 6608551,929500 1536124,156500 13399Gallradsau rapport 2012:13 133

FyndnrMaterial Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A249 Järn Ten 5,50 3 6608517,473500 1536181,934500 14022250 Bränd lera Bränd lera 73,50 29 6608435,350100 1536188,856800 5863251 Bränd lera Bränd lera 16,00 6 6608435,350100 1536188,856800 5863252 Keramik Skärva 2,80 1 6608433,064500 1536187,825000 6739253 Bränd lera Lerklining 274,30 1 6608433,064500 1536187,825000 6739254 Bränd lera Bränd lera 714,40 6608433,064500 1536187,825000 6739Relationtill Ruta255 Slagg 129,60 2 0,000000 0,000000 x256 Keramik Skärva 2,70 1 6608551,027000 1536135,158000 6468257 Bränd lera Bränd lera 8,10 4 6608530,709000 1536181,559000 9112258 Keramik Skärva 4,80 1 6608530,709000 1536181,559000 9112259 Bränd lera Bränd lera 1,20 1 6608511,859000 1536130,088200 7077260 Bränd lera Bränd lera 10,40 3 6608523,512300 1536179,464500 9228261 Bränd lera Bränd lera 13,40 1 6608524,497000 1536187,118500 9438262 Bränd lera Bränd lera 4,00 3 6608527,533500 1536184,766400 9540263 Bränd lera Bränd lera 6,70 3 6608525,563900 1536178,463400 10185264 Bränd lera Bränd lera 6,90 6 6608532,302100 1536179,665300 10225265 Bränd lera Bränd lera 1,10 1 6608522,012900 1536175,343500 10602266 Bränd lera Lerklining 31,20 7 6608522,012900 1536175,343500 10602267 Keramik Skärva 9,80 2 6608522,012900 1536175,343500 10602268 Bränd lera Bränd lera 4,70 1 6608512,616900 1536200,280200 12535269 Bränd lera Bränd lera 9,90 5 6608512,616900 1536200,280200 12535270 Keramik Skärva 15,10 15 6608512,616900 1536200,280200 12535271 Bränd lera Bränd lera 28,40 24 6608505,740500 1536223,467000 12913272 Bränd lera Bränd lera 24,40 18 6608505,740500 1536223,467000 12913273 Bränd lera Bränd lera 9,10 5 6608505,740500 1536223,467000 12913274 Bränd lera Bränd lera 4,90 2 6608517,473500 1536181,934500 14022275 Keramik Skärva 5,70 3 6608517,473500 1536181,934500 14022276 Bränd lera Bränd lera 1,50 3 6608522,405600 1536279,290400 14081277 Keramik Skärva 3,50 1 6608522,405600 1536279,290400 14081278 Keramik Skärva 1,50 1 6608527,031000 1536179,953000 14155279 Keramik Skärva 5,40 2 6608503,442000 1536269,292000 10687280 Bränd lera Bränd lera 6,60 4 6608180,867500 1536080,415500 12777281 Keramik Skärva 2,20 1 6608180,867500 1536080,415500 12777282 Brons Knapp 3,80 2 6608490,085000 1536273,359000283 Järn Föremål 2,70 1 6608538,571600 1536126,591700 100239284 Bränd lera Bränd lera 8,40 4 6608528,905300 1536178,529300 9018285 Bränd lera Bränd lera 5,70 2 6608530,767100 1536179,315800 9043286 Bränd lera Bränd lera 1,20 1 6608531,538400 1536180,047200 9063287 Keramik Skärva 1,30 1 6608531,538400 1536180,047200 9063292 Järn Hästsko 0,00 1 12806Gallrad134 sau rapport 2012:13

Bilaga 6. Fyndlista Västerås 952:1Fynd Material Sakord Vikt Antal X Y Relationtill A2 Brons Beslag 30,5 1 6608343,934000 1536154,857000 7200132 Bränd lera Bränd lera 1,10 2 6608393,649400 1536148,350900 7200Relationtill rutasau rapport 2012:13 135

Bilaga 7. Rutor Västerås 261Rutnr Storlek (m) Relation till fynd374 0,5 x 0,5524 0,5 x 0,52157 0,5 x 0,52657 0,5 x 0,5 1632704 0,5 x 0,52706 0,5 x 0,5 144, 145, 1464177 0,5 x 0,54179 0,5 x 0,54181 0,5 x 0,5 1435442 0,5 x 0,5 1475565 0,5 x 0,55567 0,5 x 0,5 1485626 0,5 x 0,5 1495628 0,5 x 0,5 1505776 0,5 x 0,5 1515780 0,5 x 0,55782 0,5 x 0,55784 0,5 x 0,56298 0,5 x 0,515468 0,5 x 0,5Bilaga 8. Rutor Västerås 952:2Rutnr Storlek (m) Fynd7655 0,5 x 0,5 2428536 0,5 x 0,5 2438565 0,5 x 0,58842 0,5 x 0,5 2449152 0,5 x 0,5 2459158 0,5 x 0,59463 0,5 x 0,5 1529465 0,5 x 0,510180 0,5 x 0,510479 0,5 x 0,5 23410482 0,5 x 0,510710 0,5 x 0,5 15310724 0,5 x 0,510726 0,5 x 0,512472 0,5 x 0,513145 0,5 x 0,5 155, 15614151 0,5 x 0,5 15416886 0,5 x 0,516888 0,5 x 0,516890 0,5 x 0,517327 0,5 x 0,517329 0,5 x 0,517331 0,5 x 0,517333 0,5 x 0,5136 sau rapport 2012:13

Bilaga 9. Osteologisk analysOSTEOLOGISK ANALYSDjurbensmaterialSkälby, Västerås 2:52, 261:5 och 2:42, fornlämning nr 261:2, 952:2, 1392, 1395, Västerås (Lundby sn), VästmanlandAv Ylva BäckströmSAU Rapport 2010:10 Osau rapport 2012:13 137

BenmaterialetDet analyserade benmaterialet består sammanlagt av knappt 2 kg (672 benfragment) fördelatpå 23 anläggningar och fyra kultur-/odlingslager. Huvudparten av de benförande anläggningarnautgörs av brunnar (8 st). Övriga anläggningstyper är: sju härdar, sex stolphål, en ugn ochen grop. Undersökningen omfattar fyra fornlämningar: fornlämning 261:2, 952:2, 1392 och1395. Inget benmaterial framkom vid undersökningarna av fornlämningarna 1392 och 1305,vilka består av rester efter stensträngar. Fornlämningarna 261:2 och 952:2 har registrerats somboplatsområden.Merparten av benmaterialet, ca 1,5 kg (391 benfragment) kommer från brunnar i det södraboplatsområdet, fornlämning nr 261:2. Benen är nästan uteslutande obrända och relativt brabevarade. Ett obränt ben väger i genomsnitt 4,2 gram. I det norra boplatsområdet, fornlämningnr 952:2, består en femtedel av materialet av brända ben. Materialet är också mer fragmenteratoch ett obränt ben väger i genomsnitt 2,1 gram (fig 1).Fornlämning Status AntalfragmentBenenhet Vikt (g) Fragmenteringsgrad(vikt/antal fragment)261:2 B 33 20 6,7 0,2261:2 O 358 173 1 531 4,3391 193 1 537,7952:2 B 81 6 6,8 0,1952:2 O 199 28 425,9 2,1952:2 S 1 1 1,3 1,3281 35 434672 228 1 971,7Figur 1. Bränt och obränt material. Fragmenteringsgrad.Benen från det södra boplatsområdet (261:2) hittades i härdar och stolphål (5 st vardera),brunnar (3 st), ett kulturlager och en grop. Benen från det norra boplatsområdet (951:2) framkomi brunnar (5 st), kulturlager (2 st), härdar (2 st), ett odlingslager, ett stolphål och en ugn.I de flesta fall innehåller anläggningarna enbart ett eller några få benfragment och än färrebenenheter, d v s benfragment som konstaterats tillhöra ett och samma ben. De anläggningarsom innehåller lite större mängder ben är företrädesvis brunnar och kulturlager (fig 2-3).Anl nr Anl typ Antal Benenhet Vikt (g) Status218 Härd 6 2 4 B+O2051 brunn 49 31 203,5 B+O2267 Härd 20 1 8,2 O2749 Härd 3 1 0,4 B2779 Härd 2 1 0,3 O3158 stolphål 1 1 0,3 B3936 stolphål 18 1 2,1 O5504 kulturlager 135 48 254,5 B+O6049 Grop 1 1 0,1 O8211 brunn 53 32 352,3 O8640 stolphål 1 1 1,1 O8689 brunn 73 56 641,3 O12188 stolphål 6 1 0,4 B15217 Härd 20 13 68,9 O15776 stolphål, stenskott 3 3 0,3 B391 193 1 537,7Figur 2. Fornlämning 261:2. Anläggningar med benavfall.138 sau rapport 2012:13

Anl nr Anl typ Antal Benenhet Vikt (g) Statuslösfynd 6 1 38,3 O5688 härd 70 1 3,3 B5863 ugn 14 1 1 O8567 kulturlager 19 1 10,7 O9112 härd 11 1 1,6 O10602 brunn 15 5 8,5 O+S12497 stolphål 16 2 5,5 O12535 brunn 30 3 113,2 O12806 odlingslager 4 1 2,2 O12913 brunn 1 1 3,7 O14022 brunn 70 14 175,5 B+O14081 brunn 11 1 60,5 O14131 kulturlager 14 3 10 B+O281 35 434Figur 3. Fornlämning 952:2. Anläggningar med benavfall.De arter som har påträffats i materialet är framför allt nötboskap och får/get (fig 4-5). Därtillhittades ett fåtal fragment av häst, hund och tamsvin, i samtliga fall i brunnar belägna inom detsödra boplatsområdet (261:2) (figur 6). Se även benkatalog för art- och benslagsbestämningarper fyndpost och anläggning (Bilaga 1).Art Status Antalfragment% Benenhet Vikt (g) % MNI = minstaindividantalNöt (Bos taurus) O 98 67 34 1 149,9 89 2Får/get (Ovis aries/Capra hircus) O 42 29 11 55,2 4 2Häst (Equus caballus) O 4 2 3 78,7 6 1Tamsvin (Sus domesticus) O 1 1 1 2 0,5 1Hund (Canis familiaris) O 1 1 1 2,9 0,5 1Slidhornsdjur (nötboskap alt. får/get) O 3 2 2,2Stor gräsätare B 1 1 1Stor gräsätare O 45 19 174Mellanstort däggdjur B 6 1 0,4Mellanstort däggdjur O 19 10 9,4Däggdjur B 26 18 5,3Däggdjur O 145 92 56,7Summa 391 193 1 537,7 7Figur 4. Fornlämning 261:2. Artsammanställning. Mellanstort däggdjur = djur av får/get och grisstorlek.Stor gräsätare = häst alt. nöt/älg.sau rapport 2012:13 139

Art Status Antalfragment% Benenhet Vikt (g) % MNI = minstaindividantalNöt (Bos taurus) O 92 70 6 358,3 97 2Får/get (Ovis aries/Capra hircus) O 39 30 6 12,6 3 1Slidhornsdjur (nötboskap alt. får/get) O 16 3 5,4Stor gräsätare B 5 1 1,4Stor gräsätare O 36 5 42,3Mellanstort däggdjur O 1 1 0,6Däggdjur B 76 5 5,4Däggdjur O 15 7 6,7Däggdjur S 1 1 1,3Summa 281 35 434 3Figur 5. Fornlämning 952:2. Artsammanställning. Mellanstort däggdjur = djur av får/get ochgrisstorlek. Stor gräsätare = häst alt. nöt/älg.Mat- och slaktavfall och fragmentering/anläggningstypAnl typ Matavfall % Fragm. Slaktavfall % Fragm. Oident.antalFragm.TotalviktKulturlager 29,9 7,1 70,1 0,9 71 0,2 275,2Brunnar 34,9 7,5 65,1 5,8 67 0,7 1 558,5Härdar 38,7 5,6 61,3 0,3 101 0,1 86,7Stolphål 93,3 0,3 6,7 1,1 30 0,1 9,7Figur 6. Fördelning av slakt- och matavfall och fragmentering i olika anläggningstyper.Benmaterialet från den undersökta ytan är relativt jämnt fördelad mellan slakt- och matavfall.Ca 66 % av benen består av slaktavfall (d v s de köttfattiga delarna av skeletten). Ett fullständigtskelett består av ungefär 60 % köttfattiga benslag (d v s ben från kraniet och klövarna) och 40 %köttrika. Framför allt finns en relativt jämn fördelning mellan slakt- och matavfall i härdarna(fig 6). I brunnar och kulturlager fanns däremot en liten övervikt på slaktavfall. Stolphåleninnehöll huvudsakligen matavfall. Beräkningen av benavfallets fördelning i stolphålen grundarsig på mycket små benmängder, vilket kan innebära att materialet inte är representativt.Fragmenteringen av benen är mycket hög i stolphålen. I stolphålen är dock 43 % av benensom definierats som matavfall brända. De bäst bevarade benen hittas i brunnarna, både matochslaktavfall. Sannolikt för att de har legat skyddade. I brunnarna är endast 0,06 % av matavfalletbränt. Slaktavfallet är obränt i både stolphålen och brunnarna.I kulturlagren och härdarna är matavfallet relativt bra bevarade. Däremot är slaktavfalletmycket fragmenterat. I kulturlagren och härdarna är endast 0,07 % respektive 0,08 % av matavfalletbränt. Härdarna innehåller även 16 % bränt slaktavfall. I samtliga anläggningstyperfinns även brända ben bland oidentifierat material.140 sau rapport 2012:13

Fnr RAÄ Anr Ruta Art Benslag Bendel Sida Antal Vikt (g) Status Fusion3 261:2 218 Får/get (Ovis aries/Capra Dens molar maxilla 5 3,7 Ohircus)4 261:2 218 Däggdjur (Mammalia Os longum diafys 1 0,3 Bindet.)5 261:2 2051 Får/get (Ovis aries/Capra Dens M1 maxilla dx 1 2 Ohircus)6 261:2 2051 Nöt (Bos taurus) Os sesamoideus1 0,7 O7 261:2 2051 Nöt (Bos taurus)? Phalanx? 1 0,9 O8 261:2 2051 Stor gräsätare Vertebra corpus +1 1,7 Oepifysplatta9 261:2 2051 Stor gräsätare Os longum diafys 5 28,2 O10 261:2 2051 Nöt (Bos taurus) Costa corpus costae 4 3,7 O11 261:2 2051 Nöt (Bos taurus) Phalanx I caput 3 4,4 O12 261:2 2051 Får/get (Ovis aries/Capra Mandibula med M1-M3 dx 10 17,3 Ohircus)13 261:2 2051 Däggdjur (Mammalia Oident. 7 2,4 Bindet.)14 261:2 2051 Får/get (Ovis aries/Capra Os temporale pars petrosa sin 1 1,1 Ohircus)15 261:2 2051 Nöt (Bos taurus) Os metatarsale corpus 1 126 O16 261:2 2051 Däggdjur (Mammalia Oident. 10 8,8 Oindet.)17 261:2 2051 Däggdjur (Mammalia Femur diafys 4 6,3 Oindet.)18 261:2 2267 Nöt (Bos taurus)? Os metatarsale?corpus 20 8,2 O19 261:2 2749 Däggdjur (Mammalia Cranium 3 0,4 Bindet.)20 261:2 2779 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 2 0,3 O(Mammalia indet.)21 261:2 3158 Däggdjur (Mammalia Oident. 1 0,3 Bindet.)22 261:2 3936 Däggdjur (Mammalia Oident. 18 2,1 Oindet.)23 261:2 5504 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 1 0,5 O(Mammalia indet.)24 261:2 5504 2157 Stor gräsätare Os longum diafys 1 2,3 O25 261:2 5504 2157 Får/get (Ovis aries/Capra Phalanx II caput 1 0,3 Ohircus)26 261:2 5504 2157 Däggdjur (Mammalia Oident. 1 0,1 Bindet.)27 261:2 5504 Får/get (Ovis aries/Capra Os coxa acetabulum och os dx 2 5,9 Ohircus)ischium28 261:2 5504 Nöt (Bos taurus) Vertebra processus spinosus 6 4,6 Othoracicus29 261:2 5504 Däggdjur (Mammalia Oident. 9 0,9 Oindet.)30 261:2 5504 2657N Får/get (Ovis aries/Capra Mandibula med Pd4 dx 2 1,2 Ohircus)31 261:2 5504 Nöt (Bos taurus) Mandibula corpus med alveoler 27 32,2 Ooch rotfragment32 261:2 5504 2706 Däggdjur (Mammalia Oident. 1 0,1 Bindet.)33 261:2 5504 2157 Däggdjur (Mammalia Oident. 5 0,5 Oindet.)34 261:2 5504 Däggdjur (Mammaliaindet.)Oident. 3 0,3 Osau rapport 2012:13 141

Fnr RAÄ Anr Ruta Art Benslag Bendel Sida Antal Vikt (g) Status Fusion35 261:2 5504 5776 Däggdjur (Mammalia Oident. 2 0,2 Oindet.)36 261:2 5504 5442 Slidhornsdjur Dens 1 0,2 O37 261:2 5504 5442 Får/get (Ovis aries/Capra Dens Pd4 maxilla 3 0,7 Ohircus)38 261:2 5504 5442 Däggdjur (Mammalia Oident. 7 0,8 Oindet.)39 261:2 5504 4179 Däggdjur (Mammalia Oident. 1 0,6 Oindet.)40 261:2 5504 4177 Slidhornsdjur Mandibula corpus 2 2 O41 261:2 5504 2706 Däggdjur (Mammalia Oident. 2 1,2 Oindet.)42 261:2 5504 Däggdjur (Mammalia Oident. ledyta 1 1,2 Oindet.)43 261:2 5504 2706 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 9 1,6 O(Mammalia indet.)44 261:2 5504 Stor gräsätare Os longum diafys 2 20,5 O45 261:2 5504 2706 Däggdjur (Mammalia Oident. 17 1,5 Oindet.)46 261:2 5504 5565 Däggdjur (Mammalia Oident. 4 0,9 Oindet.)47 261:2 5504 2657N Nöt (Bos taurus) Talus caput sin 1 5,3 O48 261:2 5504 2706 Får/get (Ovis aries/Capra Dens 1 0,1 Ohircus)49 261:2 5504 Nöt (Bos taurus) Scapula cavitas och del av sin 1 144,2 Ocorpus50 261:2 5504 Däggdjur (Mammalia Oident. 2 0,2 Bindet.)51 261:2 5504 Däggdjur (Mammalia Oident. 7 1,2 Bindet.)52 261:2 5504 Stor gräsätare Os longum/MP diafys/corpus 1 1 B53 261:2 5504 Däggdjur (Mammalia Oident. 8 2,7 Oindet.)54 261:2 5504 Nöt (Bos taurus) Ulna proximal ledyta dx 4 19,5 O55 261:2 6049 Däggdjur (Mammalia Oident. 1 0,1 Oindet.)56 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Humerus diafys nära distal dx 1 65 Oepifys57 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Mandibula corpus mandibulae dx 5 206,8 Omed P4-M358 261:2 8211 Däggdjur (Mammalia Oident. 20 12,6 Oindet.)59 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Premaxilla och del av maxilla sin 2 15 O60 261:2 8211 TamsvinDens P4 mandibula dx 1 2 O(Sus domesticus)61 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Os metacarpaleproximal epifys och sin 2 15,1 Ocorpus62 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Dens M3 mandibula sin 2 10,4 O63 261:2 8211 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 3 2,3 O(Mammalia indet.)64 261:2 8211 Däggdjur (Mammalia Cranium 1 0,4 Oindet.)65 261:2 8211 Nöt (Bos taurus) Maxilla 1 1,6 O66 261:2 8211 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Mandibulacorpus mandibulaemed P3-M3dx 15 21,1 O142 sau rapport 2012:13

Fnr RAÄ Anr Ruta Art Benslag Bendel Sida Antal Vikt (g) Status Fusion67 261:2 8640 Nöt (Bos taurus) Dens molar 1 1,1 O68 261:2 8689 Häst (Equus caballus) Os metatarsale/metacarpale69 261:2 8689 Mellanstort däggdjur(Mammalia indet.)70 261:2 8689 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)71 261:2 8689 Däggdjur (Mammaliaindet.)distal epifys 1 22,9 O FCosta corpus costae 1 1,3 OOs metacarpalecorpus 1 1,8 OOs longum diafys 2 3,6 O72 261:2 8689 Stor gräsätare Platt ben 1 4,9 O73 261:2 8689 Stor gräsätare Os lonugm diafys 3 30,7 O74 261:2 8689 Stor gräsätare Humerus diafys dx 2 38,7 O75 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Femur diafys 1 46,4 O76 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Tibia diafys dx 1 21,9 O77 261:2 8689 Däggdjur (Mammalia Oident. 8 7,3 Oindet.)78 261:2 8689 Häst (Equus caballus) Phalanx II hel 1 29,7 O F79 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Os metatarsale distal epifys och del 2 39,3 O PSav corpus80 261:2 8689 Stor gräsätare Os longum diafys 6 13,6 O81 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Mandibula angulus mandibulaesin 1 35,9 O82 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Dens M3 maxilla dx 2 25,3 O83 261:2 8689 Häst (Equus caballus)? Tibia? diafys 2 18,3 O84 261:2 8689 Hund (Canis familiaris) Dens caninus maxilla sin 1 2,9 O85 261:2 8689 Häst (Equus caballus) Os coxa acetabulum dx 2 26,1 O86 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Tibia proximal epifys lös dx 2 27,3 O Ö87 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Os coxa os ilium dx 1 39,6 O88 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Tibia diafys dx 2 18,7 O89 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Costa corpus costae 6 14 O90 261:2 8689 Stor gräsätare Humerus diafys 1 6 O91 261:2 8689 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 2 2,6 O(Mammalia indet.)92 261:2 8689 Däggdjur (Mammalia Oident. 10 2,1 Oindet.)93 261:2 8689 Däggdjur (Mammalia Cranium 1 0,4 Oindet.)94 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Os zygomaticumsin 1 26,9 O95 261:2 8689 Nöt (Bos taurus) Os coxa acetabulum och sin 9 133,1 Oilium96 261:2 12188 Mellanstort däggdjur Os longumdiafys6 0,4 B(Mammalia indet.)97 261:2 15217 Däggdjur (Mammalia Oident. 11 2,2 Oindet.)98 261:2 15217 Mellanstort däggdjur Os longum diafys 1 0,8 O(Mammalia indet.)99 261:2 15217 Nöt (Bos taurus) Humerus distal epifys och sin 8 65,9 Odiafys100 261:2 15776 Däggdjur (Mammaliaindet.)Oident. 3 0,3 Bsau rapport 2012:13 143

Fnr RAÄ Anr Ruta Art Benslag Bendel Sida Antal Vikt (g) Status Fusion101 952:2 Nöt (Bos taurus) Dens M2, M3 mandibula dx 6 38,3 Ooch fragment M1 (4)102 952:2 5688 Däggdjur (Mammalia Oident. 70 3,3 Bindet.)103 952:2 5863 Får/get (Ovis aries/Capra Maxilla/ med fragment dens 14 1 Ohircus)Mandibula104 952:2 8567 Nöt (Bos taurus) Dens molar 19 10,7 O105 952:2 9112 Slidhornsdjur Dens molare 11 1,6 O106 952:2 10602 Däggdjur (Mammaliaindet.)Os longum metafys 2 1,2 O107 952:2 10602 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)108 952:2 10602 Får/get (Ovis aries/Caprahircus)Mandibula corpus med Pd2 dx 10 3,5 O(rot), Pd3, Pd4, M1Dens M1 mandibula sin 1 1,6 O109 952:2 10602 Slidhornsdjur Dens molar 1 0,9 O110 952:2 10602 Däggdjur (Mammalia Mandibula corpus 1 1,3 Sindet.)111 952:2 12497 Däggdjur (Mammalia Oident. 8 1,7 Oindet.)112 952:2 12497 Får/get (Ovis aries/Capra Ulna proximal led dx 8 3,8 Ohircus)113 952:2 12535 Nöt (Bos taurus) Os metatarsale proximal+distal sin 28 108,9 O Fepifys och del avcorpus114 952:2 12535 Stor gräsätare Ledyta 2 4,3 O115 952:2 12806 Får/get (Ovis aries/Capra Dens molar 4 2,2 Ohircus)116 952:2 12913 Stor gräsätare Femur? distal epifys 1 3,7 O117 952:2 14022 Nöt (Bos taurus) Mandibula corpus mandibulae sin 20 133,6 Omed M2 och M3(alveol för P4 ochM1)118 952:2 14022 Stor gräsätare Os longum/MP epifys 1 3,2 O119 952:2 14022 Stor gräsätare, trol nöt Mandibula corpus mandibulae 32 31,1 O120 952:2 14022 Däggdjur (Mammalia Platt ben 2 1 Bindet.)121 952:2 14022 Mellanstort däggdjur Vertebra corpus utan1 0,6 O Ö(Mammalia indet.)epifysplatta122 952:2 14022 Däggdjur (Mammalia Oident. 3 0,9 Oindet.)123 952:2 14022 Däggdjur (Mammalia Cranium 1 1 Oindet.)124 952:2 14022 Får/get (Ovis aries/Capra Dens P3/P4 maxilla 2 0,5 Ohircus)125 952:2 14022 Stor gräsätare Costa corpus costae 5 1,4 B126 952:2 14022 Däggdjur (Mammalia Oident. 2 0,3 Bindet.)127 952:2 14022 Däggdjur (Mammaliaindet.)Os longum diafys 1 1,9 O128 952:2 14081 Nöt (Bos taurus) Radius ochlulna129 952:2 14131 Däggdjur (Mammaliaindet.)proximal epifys ochdiafyssin 11 60,5 OOs longum diafys 2 0,8 B130 952:2 14131 Nöt (Bos taurus) Dens molar 8 6,3 O131 952:2 14131 Slidhornsdjur Dens molar 4 2,9 O144 sau rapport 2012:13

Bilaga 10. Arkeobotanisk analysArkeobotanisk RapportSkälby, Västerås stad, f d Lundby socken,VästmanlandRAÄ 261:1, 952:2 och 952:3.Stefan Gustafsson2009sau rapport 2012:13 145

InledningAnalysen omfattar sammanlagt 24 jordprov för växtmakrofossilanalys och 9 kolprov för vedartsbestämning.Proverna har samlats in i samband med en undersökning vid Skälby i Västerås(Skälby, Västerås stad, f d Lundby socken, Västmanland RAÄ 261:1, 952:2 och 952:3). Analysenhar utförts på uppdrag av SAU i Uppsala av Stefan Gustafsson.ResultatHus 1Från hus 1 analyserades 4 jordprov. Två av proverna var hämtade ur stolphål efter ett par takbärandestolpar och i dessa påträffades skalkorn, råg samt några ogräs.Tabell 1. Fördelningen av förkolnade växter i hus 1Art/Anl. Nr 10881 10757 10862 10821Skalkorn 1 11 18Obestämt korn 3 4Råg 6 5Havre 1Fragmenterad säd 2 9 21Svinmålla 1 1 3Måra 2Åkerbinda 1 2Losta 2Artsammansättningen visar på en dominans av skalkorn men andelen råg är relativt stor.Ogräsen visar på att man odlat säden på gödslad åker. Fyndet av losta indikerar att det kanröra sig om ett odlingssystem med vårsådd av korn och höstsådd av råg. Det är vanskligt atttolka detta system mer i detalj och man ska inte dra för långtgående slutsatser. Genom att användasig av vår och höstsådd så utnyttjade man åkerytan mer effektivt inte minst med tankepå gödslingen. I Sydsverige började man använda det här systemet under perioden 400–600AD men det är mer oklart när det kommer i bruk i Mellansverige. Det är också svårt att avgörahur odlingen verkligen fungerade. Åtminstone i Skåne kunde man så korn om våren och rågom hösten i ensäde utan mellanliggande träda. Om detta var möjligt längre norr ut är oklartmen det innebär att man inte kan koppla ihop vår- och höstsådd med tresäde. Man kan tänkasig ett system där man gödslar åkern på sommaren för att kommande vår så korn och efterkornskörden så höstråg.En kärna av havre hittades också i ett av proverna. Eftersom agnarna saknas går det inte avgöraom det är odlad havre eller ogräset flyghavre. Det senare är ett besvärligt ogräs i annangröda. Men det finns naturligtvis en möjlighet att även havre odlades.Eftersom huset inte blev undersökt i sin helhet går det inte göra någon funktionsindelningmen fynden visar på åtminstone en bostadsfunktion. Vid studier av bland annat yngre kungsgårdaroch fogdeborgar visar det sig ofta att andelen råg är högre på och omkring dessa gårdaroch platser. Det går inte dra allt för långtgående slutsatser av fynden från hus 1 men andelenråg är ganska hög vilket skulle kunna indikera ett visst välstånd. Att baka jästa rågbröd var någotsom förekom på kontinenten där handelsmän kom i kontakt med seden och tog den till sig.Av skalkornet kunde man inte baka jäst bröd utan mer tunnbrödsliknande ojästa bröd.Brunn 2051Från brunn 2051 analyserades ett prov. I provet fanns träkol, skalkorn och råg samt ogräs avmåra och svinmålla. Innehållet är intressant eftersom artsammansättningen stämmer välöverens med den som fanns i hus 1. Detta behöver inte nödvändigtvis betyda att hus 1 ochbrunn 2051 har en funktionell koppling men möjligheten finns. Eftersom fyllningen provet146 sau rapport 2012:13

hämtats ur är sekundär i förhållande till brunnens användningstid så kan en förklaring vara atthushållsavfall från till exempel hus 1 slängts i brunnen efter dess användningstid.En test av ett subsample visar att det finns pollen och en pollenanalys är fullt möjlig. Det harstora brunnsundersökningar i området tidigare. Dessa har främst daterats till äldre järnålder.Bedömningen av innehållet i brunn 2051 tyder på en betydligt yngre datering. Därför finns deten möjlighet att jämföra pollenanalyserna från äldre järn ålder med ett yngre material frånbrunn 2051. Förslagsvis dateras brunnen innan en eventuell pollenanalys utförs så man har ettmer säkert underlag för bedömning av anläggningens ålder.Hus 2Från hus 2 analyserades 2 prover, anläggning 11753 och 12299. Provet från 12299 innehöll endastträkol medan provet från anläggning 11753 innehöll 3 kärnor av skalkorn samt en kärna avobestämt korn. Förutom säd fanns också 2 frö av svinmålla och träkol. Fynden tyder på atthuset haft en bostadsfunktion och att det odlats skalkorn i anslutning till huset. Det är vanskligtatt uppskatta en ålder på materialet eftersom det passar väl in på yngre brons ålder och påi stort sett hela järnåldern. Både säd och kol kan användas för en 14 C-analys.Nedgrävning 14717Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns 9 skalkorn, 3 obestämt korn, 1 obestämtvete samt 2 svinmålla, 1 måra, 2 pilört och 1 våtarv. Materialet kan tolkas som hushållsavfallsom sekundärt deponerats i anläggningen. Fynden bör komma från en gård som baseratsin odling på skalkorn i första hand men som i mindre omfattning även odlade vete. Ogräsenindikerar odlig på gödslad mark. Förutom makrofossil fanns även träkol i provet. Både träkoloch växtrester kan dateras.Härd 13463Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns träkol men inga andra förkolnadeväxtrester. Björk dominerar något över hassel men det finns också enstaka fragment av tall ochobestämt kol (troligen en rotbit). Det verkar vara fallved, mindre grenar och kvistar. Hassel dateradestill 370-150BC.Härd 2267 (i anslutning till 13463)I provet fanns kol av hassel, björk och tall. Tall dominerar följt av hassel och björk. Hassel valdesut för datering som gav 390-340 BC/330-200BC. I jämförelse med anläggning 13463 så ärkolet rikligare i anläggning 2267 samt att det är större bitar.Härd 6224Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns träkol men inga andra förkolnadeväxtrester. I provet fanns kol från björk, tall, hassel och en bit al.Härd 6198 (i anslutning till 6224)Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns endast träkol men precis som i falletmed anläggning 13463 och 2267 så innehåller anläggning 6198 mer träkol och större bitar jämförtmed innehållet i anläggning 6224. Möjligen kan det vara så att man hettat upp sten ellernågot annat i de anläggningar som innehåller mest träkol för att sedan tillreda något i anläggningenmed mindre kol. Det är i alla fall det intryck man får av proverna.I provet fanns tall, björk, hassel och salix (typ vide). Tall dominerar något över hassel.sau rapport 2012:13 147

Härd under stensträng 8979Ett prov från anläggningen analyserades. I provet fanns endast träkol.Härd under stensträng 6482Ett prov från anläggningen analyserades. I provet fanns endast träkol.Härd 3845Ett prov från anläggningen analyserades. I provet fanns rikligt med träkol och sot samt småbitar av bränd lera.Ugn? 5934Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns ett 20-tal fragment av sädeskorn samt3 något mindre fragmenterade delar som kunde bestämmas till obestämt korn (alltså skalkorneller naket korn). Materialet var hårt bränt. Det är inte ovanligt att påträffa förkolnad växtmakrofossili ugnskonstruktioner. I en del fall står det klart att anläggningen bland annats använtsför att torka säd och i andra fall rör det sig om sekundärt hushållsavfall.Stolphål 12283Ett prov analyserades från anläggningen. I provet fanns endast små bitar av träkol. Kolet räckerför en 14 C-analys.Övriga brunnarBrunnar från området är sedan tidigare väl undersökta. Majoriteten av de undersökta brunnnarnadateras till äldre järnålder. Vid den här undersökningen skulle brunnar med en förmodadyngre eller äldre datering än äldre järnålder prioriteras för att fokusera på ny kunskap istället för bekräftelse av något som vi redan känner till. Som redan nämnts är det anläggning2051 som utmärker sig på ett sådant sätt att den kan förmodas vara yngre än övriga brunnar.Tabell 2. Fördelningen av växtmakrofossil i övriga brunnarArt/ Anläggning 14022 12535 2372 12913 8689 8211 14081 10602Skalkorn 3 1 5 2 11 6 2Obestämt korn 2 1 4 5 1 1Fragmenterad säd 6 3 15 2 36 7 5Svinmålla 1 4 2 6 3 3Måra 1 2Pilört 1 4Våtarv 1Innehållet i de övriga brunnarna framgår av tabell 2. Inga fynd i dessa antyder någon yngredatering än äldre järnålder även om det inte går att utesluta helt och hållet. Fynden måste sessom sekundärt hushållsavfall som deponerats i brunnarna efter deras användningstid. Brunn12535 innehöll inga förkolnade växtrester förutom träkol vilket tyder på att den fyllts igen medannat material än hushållsavfall från matberedning. I övrig så tyder fynden på att skalkornodlats i ensäde på gödslad åker.Det finns förekomst av pollen i några av anläggningarna. Kol eller förkolnad växtmakrofossilkan användas för datering. Från brunn 12535 finns bara träkol.148 sau rapport 2012:13

VedartsanalysTretton kolprover analyserades på vedart. Samtliga prov var hämtade från olika härdar inomundersökningsområdet.Tabell 3. Fördelningen av vedartArt/anl 3532 9043 10687 13796 3325 8538 3845 5737 11918 2267 13463 6198 6224Ek + +Björk + + + + + + + + + +Tall + + + + + + +Hassel + + + + +Al +Typ vide +Tabellen redovisar det dominerande trädslaget i proverna. I provet från anläggning 11918 varmaterialet blött och bestod mest av fin lera. De små fragment som kunde prepareras fram bestodav tall. Intressant är att det är relativt få arter i anläggningarna. Orsaken kan vara att manvalt ut ett speciellt trädslag för eldningen eller så är det ett utslag av provtagningen. Provernaär i de flesta fall små subsamples av vad härdarna innehållit. När man tar ett litet prov så riskerarman att få med en eller ett par större bitar som dominerar provet. Från anläggning 8538finns en enda kolbit av björk. I fyra fall kommer träkolet från större provmängder vilka harfloterats (A2267, A6198, A6224 och A13463). Vid flotering får man ett större kolprov som representerarhela anläggningens innehåll av kol. Vad man kan gå vidare med i det här fallet är attflotera jordprover från anläggningarna för att få ett större och mer nyanserat kolmaterial. Detbehöver nödvändigtvis inte betyda att artmängden ökar men det vore önskvärt att undersökamöjligheten och sedan jämföra resultatet med andra analyser som haft en funktionell inriktning.Som resultaten ser ut från den här första vedartsanalysen från Skälby III så tyder det påatt man valt ut vissa trädslag som bränsle. Man bör också gå vidare med att jämföra kolet iandra anläggningar samt jämföra med något lämpligt pollendiagram.sau rapport 2012:13 149

Bilaga 11. 14 C-analys150 sau rapport 2012:13

sau rapport 2012:13 151

Bilaga 12. PollenanalysPollenanalys av enbrunn frånSkälby III,Västerås socken,Västmanland.SAU Projekt 3113ARKEOBOTANISKStefan Gustafsson 2010152 sau rapport 2012:13RAPPORTOden Kulturinformation

Inledning På uppdrag av SAU utfördes en pollenanalys av en brunn från Skälby III, Västerås socken i Västmanland (SAU projekt 3113). Pollenanalysen är en del av en större arkeobotanisk undersökning inom projektet 1 . Skälby får anses som ett väl undersökt område som omfattar en rad olika arkeologiska undersökningar under en lång rad av år 2 . Förutom flera makrofossilanalyser har även en brunnsanläggning studerats i avseende på pollenförekomst 3 . De brunnar som tidigare undersökts har i första hand daterats till äldre järnålder. I denna undersökning var målsättningen att hitta en eller flera brunnar från yngre järnålder som innehöll analyserbart pollen. I samband med makrofossilanalysen plockades daterbart material ut från ett antal anläggningar och brunnar 4 . När 14C analysen var klar valdes lämplig brunn ut för pollenanalys. Valet föll på anläggning 2051 som daterades till 880-1020 2 sigma.Resultat av pollenanalys från brunn 2051 Jordprovet från brunnen bestod av ca 2 liter jord inhämtat från brunnens förmodade brunnskar, ett så kallat makrofossilprov. Ur pollenanalytiskt perspektiv utgör inte provtagningen ett optimalt utgångsläge men ur det större provet togs 4 mindre prover som analyserades. Två av proverna togs direkt ur provet och 2 prover togs efter att provet homogeniserats. Resultatet från samtliga prov var likartat och därför redovisas en sammanlagd bild av analysen det vill säga att resultaten från samtliga prov har beaktats. Eftersom det inte finns någon vertikal provlinje så går det inte avgöra om landskapet förändrats över tid. Analysen visar en bild av det landskap som fanns i brunnens närhet under dess användningstid. För att göra tolkningen av analysresultatet mer lättillgängligt redovisas resultatet efter olika pollentyper. Uppdelningen bygger fritt på Roger Engelmarks analys av brunnar på Håbolandet 5 . Den första typen består av trädpollen (fig. 1), den andra av fördelningen mellan trädpollen och andra pollenslag (fig. 2), den tredje av förekomsten av sädesslagspollen (fig. 3), den fjärde av fördelningen mellan pollen från ruderatväxter och åkerogräs (fig. 4) och den sista består av fördelningen mellan gräs, torräng och våtäng (fig. 5). En uppdelning av det här slaget förenklar tolkningen men är inte absolut och det finns källkritiska aspekter. 1. Gustafsson 2009 2. Aspeborg 1997, Onsten-­‐Molander (red) 2008 m.fl. 3. Gustafsson 1997 & 2009, Olofsson 1997 4. Gustafsson 2009 5. Engelmark 1995 sau rapport 2012:13 153

Till exempel är uppdelningen mellan ruderatväxter, det vill säga växter som växter i närheten av bosättningar, vägar och vägrenar, gårdsplaner, avfallsplatser etc. och åkerogräs relativt oklar. En grov uppdelning dem emellan går dock att göra. Liknande problem finns i uppdelningen mellan våt-­‐ och torräng. Gräs kan i allmänhet inte hänföras till någon av grupperna utan att bestämmas till art vilket inte går och därför utgör dessa en egen grupp. Fördelningen mellan våt-­‐ och torräng bygger på familjer och arter som föredrar den ena eller andra växtlokalen men även här finns felkällor då vissa växter kan uppträda på olika typer av mark. Figur 1. Fördelning av olika trädslag Figur 2. Fördelning mellan trädpollen och andra pollenslag I figur 1 ett presenteras fördelningen mellan olika trädslag. Tall och björk dominerar. Tallen är i sammanhanget ett problem eftersom den i regel blir överrepresenterad i ett öppet kulturlandskap där dess pollen lätt sprids över stora områden. 154 sau rapport 2012:13

Andelen alpollen antyder att det fanns vattensjuka lokaler eller kärr i närheten. Hassel visar på ett öppet och ljust landskap, kanske med inslag av en och annan en. Granen har etablerat sig med inte i någon större omfattning. Inslag av ek och alm fanns också men förmodligen i blygsam omfattning. Sammantaget visar analysen på att lanskapet i brunnens närhet var ett öppet kulturlandskap. Eftersom det saknas andra indikatorer på växter som trivs i skogsmiljö blir tolkningen att det inte fanns några större skogar i brunnens absoluta närmiljö. Figur 3. Fördelning av pollen från sädesslag Det fanns en del pollen av sädesslag i provet vilka presenteras i figur 3. Av sädesslagen är råg det enda som sprider sitt pollen med hjälp av vinden. Övriga sädesslag släpper mer eller mindre sitt pollen på växplatsen. Detta innebär att rågen får ett större spridningsområde än de andra sädeslagen, speciellt i ett öppet kulturlandskap. Sannolikt är det orsaken bakom rågens dominans i brunn 2051. Det finns en hel del växtmakrofossil-­analyser gjorda inom Skälby vilka utgör ett bra jämförelsematerial 6 . Generellt sett i dessa analyser så dominerar skalkorn men då ska vi notera att de flesta analyser är gjorda på material daterat till äldre järnålder. Det är en period där skalkorn dominerar totalt över andra sädesslag. Under yngre järnålder ökar andelen råg generellt sett även om kornet fortsätter att vara den viktigaste grödan. Veta odlas under hela järnåldern men inte överallt och på alla gårdar. Även vete har en tendens att öka lite under yngre järnålder. I Skälbyanalyserna förekommer förutom skalkorn även bröd-­‐/kubbvete, emmer-­‐/speltvete, havre och råg så långt en jämförelse på ett övergripande plan. I samband med detta pågående projekt inom SAU analyserades även brunn 2051 och ett förmodat samtida hus på växtmakrofossil 7 . 6. Gustafsson 1997, 2007 & 2009 7. Gustafsson 2009 sau rapport 2012:13 155

Samstämmighet mellan resultaten från växtmakrofossil respektive pollenanalys. I växtmakrofossilanalysen dominerar skalkorn följt av råg samt enstaka fynd av havre. Vete som förekommer i pollenanalysen återfinns inte i det vikingatida huset eller i brunnen. Andelen vetepollen är dock lägst av alla sädesslagen. Både pollenanalysen och växtmakrofossilanalysen visar att det funnits odlingar i brunnes närområde av framförallt korn och råg. Därutöver kan vete och havre ha odlats i mindre omfattning. Figur 4. Fördelning mellan åkerogräs och ruderatväxter Ruderatväxterna dominerar över åkerogräsen. Det är främst trampört och groblad som är framträdande. Dessa återfinns inte i växtmakrofossilanalysen. Av ogräsen dominerar mållor, pilört och måra. Ett intressant om än sparsamt inslag är blåklint. Likheten är stor mellan pollen-­‐ och växtmakrofossilanalysen. Arter som förekom i betydligt mindre mängd var gråbo/malört, nässla och tistlar. Högst troligt låg åkermaken tämligen nära brunnen även om den inte låg i omedelbar anslutning. Man kan tänka sig att åkrar och betande djur var åtskilda från brunnsområdet. Antingen genom att åkrar och betesmarker var inhägnade eller att brunnsområdet var det. Av figur framgår fördelningen mellan olika ängsväxter i en grov uppdelning efter vilken växtmiljö de föredrar. Det har redan nämnts att det finns källkritiska aspekter på denna kategorisering men att den ändå kan användas som ett något trubbigt redskap. Den relativt stora andelen pollen från ängsväxter generellt visar att landskapet var öppet och att olika ”gräsmarker” fanns i 156 sau rapport 2012:13

unnens närområde. Där fanns både torrare och fuktigare ängsmark. Utifrån den kategorisering som gjorts dominerade de torrare ängsmarkerna över de lite fuktigare. Figur 5. Fördelning mellan gräs, våt-­‐ och torrängsväxter sau rapport 2012:13 157

Avslutande diskussion Pollenanalysen visar att brunnen låg i ett öppet kulturlandskap. Närmast brunnen var marken tämligen näringsrik med tramptåliga växter som gynnas av den stora näringstillgången. Groblad och trampört var kanske de mest framträdande med det fanns också bland annat gråbo/malört, nässlor och tistlar. Själva marken där brunnen låg på verkar varit tämligen torr, i alla fall inte någon riktig våtmark. I närheten av brunnen så dominerar gräsmarker där även åkrarna låg insprängda. Lite torrare ängsmarker var den dominerande marktypen. Mindre områden med fuktigare ängsmark och alkärr fanns i närheten. Bonden eller bönderna odlade skalkorn till största delen men också en hel del korn. Kanske odlade man även havre och vete. Fynd av blåklint och losta tyder på att man sådde korn om våren och råg om hösten. Huruvida detta var ett tresädessystem eller något annat går inte avgöra. Någon indikation på egentlig skogsmark saknas. Snarare är det ett öppet kulturlandskap med dungar och enstaka träd och buskar som skymtar fram. Ett bondens landskap. Björk, tall och hassel utgjorde ett påtagligt inslag i landskapet. Ek, alm, gran och en förkom mer sparsamt eller längre bort från brunnen. Sätter vi in analysen av brunn 2051 i ett långtidsperspektiv behövs fler pollenanalyser från andra brunnar. Det finns en tidigare brunn från Skälby som analyserats och nämnts ovan 8 . Två andra brunnar kan användas. En från Apalle (anläggning 20455 Raä 330) och en från Nyckelby (anläggning 5821 Raä 295) 9 . Dessa sträcker sig över en period från bronsålder in i vikingatid. Under bronsålder fanns ett skogslandskap med tall, lind, al, björk, hassel och ek. Förmodligen var de brukade markerna små och insprängda i landskapet. Under äldre järnålder har landskapet förändrats och öppnats upp. Skogen har gett vika och träd som lind har i stort sett försvunnit. Bondens landskap har etablerats. Dungar, enstaka träd och buskar samsas i kulturlandskapet samtidigt som granen har etablerat sig. Andelen odlad jord ökar och fler ängstyper används. Under yngre järnålder förändras inte bilden nämnvärt utan det öppna kulturlandskapet lever vidare. Det är ungefär samma arter. En skillnad som kan vara ganska viktig är att systemet med vår-­‐ och höstsådd införs mellan äldre och yngre järnålder någon gång mellan 400 – 600 AD. Jordbruksproduktionen tog säkerligen i princip all lämplig mark 8. Olsson 1997 9. Engelmark 1995 158 sau rapport 2012:13

i anspråk redan under äldre järnålder. I och med vår-­‐ och höstsådd som senare utvecklas till tresäde utnyttjar man redan befintlig jordbruksmark mer intensivt och erhåller ökad avkastning. Systemet innebär också att man får ut större skörd per gödselgiva vilket var nog så viktigt. I historisk tid blir gödsel en mycket viktig ”vara” som regleras enligt lag. För att komma längre i det lite mindre perspektivet behövs nya analyser. Dels av växtmakrofossil och dels av pollen från brunnar. I det senare fallet bör proverna tas med kubigenaboxar för att studera landskapets små förändringar under brunnarnas användningstid. sau rapport 2012:13 159

Litteratur Aspeborg, H. 1997. Arkeologisk Undersökning. Västra Skälby – en by från äldre järnålder. Raä. UV Uppsala Rapport 1997:56. Engelmark, R. 1995. Brunnar på Håbolandet – en pollen och makrofossilanalys. I Om brunnar. Raä. Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 12. Gustafsson, S. 1997. Västra Skälby – Arkeobotanisk analys av subfossila och förkolnade växtrester från förromersk järnålder. I Aspeborg, H. 1997. Arkeologisk Undersökning. Västra Skälby – en by från äldre järnålder. Raä. UV Uppsala Rapport 1997:56. Gustafsson, 2007. Arkeobotanisk analys av jordprover från stolphål inom lokalen Västra Skälby II. I Onsten – Molander, A. 2008 (red). Skälby. Bilden av byn växer fram. SAU Rapport 14. Gustafsson, S. 2009. Arkeobotanisk Rapport. Analys av förkolnade växtrester och träkol från Skälby III. Arkivrapport för SAU. Olsson, A. 1997. Pollendiagram. Bilaga 11 i Aspeborg, H. 1997. Arkeologisk Undersökning. Västra Skälby – en by från äldre järnålder. Raä. UV Uppsala Rapport 1997:56. Onsten – Molander, A. 2008 (red). Skälby. Bilden av byn växer fram. SAU Rapport 14. 160 sau rapport 2012:13