2012:13 - SAU

med flera samtida gårdar så var dateringen av husen avstörsta vikt.Vid 1992 års underökning tillvaratogs inga jordproverför makrofossilanalys. Den bakomliggande orsaken tilldetta var främst källkritiska överväganden – eftersom husenlåg i plöjd mark ansågs risken för kontamineringarvara stor (Aspeborg 1999). Erfarenheterna från senare tidhade dock visat på lyckade funktionsanalyser av hus äveni åkermark. Därför gjordes ett försök att studera rumsindelningoch gårdsekonomi utifrån främst stolphålsfyllningarfrån huskonstruktioner. Det ansågs också värdefulltatt ta jordprover ur anläggningar för att flotera framdaterbart makrofossilt material.Geologisk översiktI samband med 2006 års undersökning gjordes även engeologisk fältstudie i syfte att bl a besvara frågan om varförman anlade så många brunnar i området.Undersökning med magnetometerSom ett led i metodutveckling inom SAU föregicks avbaningenav en kartering med fluxgate magnetometer. Dettamoment belastade inte uppdragsgivaren ekonomiskt.ResultatDet kunde konstateras att boplatslämningarna från 1992fortsatte i östlig och nordlig riktning. I några fall återfannstill och med delar av hus och hägnader vilka delvis hadeundersökts vid den tidigare undersökningen. Anläggningstypernavar i stort sett desamma som 1992; stolphål,pinnhål, brunnar (13 st varav några tolkades som dräneringsbrunnar),gropar, kokgropar, kulturlager. Sammanlagtidentifierades 19 huskonstruktioner. Nytt var förekomstenav hantverksrelaterade anläggningar i form avlågtemperaturugnar och en ässja. Metallurgiska analyservisar att sistnämnda anläggning använts till järnsmide.I rapporten ingick några fördjupningsartiklar som lyftefram två nya företeelser; järnsmide och dräneringsbrunnar.I andra fördjupningsartiklar gjordes sammanställningaroch jämförelser med resultaten från 1992 års undersökning.En analys av bebyggelsens organisationgjordes utifrån de båda undersökningarnas konstruktioneroch anläggningar. Det gjordes även en gemensamanalys av djurbenens artfördelning i de olika gårdslägenafrån de båda undersökningarna. Andra artiklar behandladehustypologin och huskronologin på platsen, keramikmaterialetsamt det förhistoriska och historiska landskapeti Skälby.Skälby – en förtätad bebyggelse från äldrejärnålderDe sammantagna resultaten från 1992 och 2006 års undersökningarhar föranlett en tolkning av den undersöktabebyggelsen på Västerås 865 som fyra separata gårdslägen.Den äldsta gården, en ensamgård, etableras under övergångenbrons/förromersk järnålder. Under förromerskoch äldre romersk järnålder fanns flera samtida gårdar,som mest 3–4 st. Ekonomin har baserats på boskapsskötseloch jordbruk. Mindre hägnade områden skulle kunnavara rester efter hägnade åkrar. I de osteologiska ochmakrofossila materialen fanns skillnader som kan tolkassom specialisering av grödor och djuravel på några av gårdarna.Det har också bedrivits smide på platsen.2008 års förundersökningDen förundersökning (Eklund 2008a) som 2008 föregickden här presenterade undersökningen syftade huvudsakligentill att tydligare avgränsa de aktuella boplatslämningarnavilka hade påträffats vid utredningen. Resultatenskulle tillsammans med 1990 års utredningsresultat utgöraunderlag för en bedömning av fornlämningens kunskapsvärdeoch behovet av en eventuell särskild undersökning.De huvudsakliga frågeställningarna var:• fornlämningens avgränsning (huvudsakligt syfte)• preliminär datering• bedömning av kulturlager och anläggningar – karaktär,mängd och bevarandegrad• bedömning av fynd – karaktär, mängd och bevarandegrad• preliminär tolkning av fornlämningen• fornlämningens vetenskapliga potentialVästerås 261:2Vid utredningen 1990 påträffades här anläggningar i formav större kulturlager, mörkfärgningar, och en härd. Utredningensfosfatkartering, som sträckte sig ett gott styckesöder om det nu aktuella UO visade på stora fosfatförhöjningari södra delen av åkermarken samt uppe på impedimentetomedelbart söder härom. I området grävdes 12för undersökningsschakt med en sammanlagd yta om530 m 2 . I schakten påträffades 20 anläggningar, bl a sjustolphål, fem härdar, kulturlager och en brunn. I den sydligastedelen upp mot ett impediment var anläggningstäthetenstor. Anläggningarna var i denna del av områdetockså förhållandevis tydliga och välbevarade. Flera av depåträffade stolphålen var stenskodda. Ett av stolphålen14C-daterades till vendel/vikingatid. Förundersökningensresultat överensstämde ganska väl med utredningsresultatet.Dock befanns boplatslämningen Västerås 261:2sträcka sig betydligt längre norrut än vad utredningenpåvisat. Strax söder om Berghagsberget påträffades nämligenen härd i ett av FU-schakten. Också denna fick endatering till yngre järnålder. Inom de aktuella fornlämningarnatrodde man sig ha såväl boplatsytor som aktivitetsområden.sau rapport 2012:13 19