2012:13 - SAU

SlutdiskussionOla Korpås & Jonas Wikborg2009 års undersökningar berörde två olika fornlämningarmed lämningar av boplatskaraktär samt två stensträngarsom efter undersökning visade sig vara delar av en ochsamma. Stensträngen antas vara från historisk tid ochkommer ej att behandlas närmare nedan. I föreliggandekapitel görs en översiktlig genomgång av de olika anläggningskategoriernapå de båda boplatslokalerna. Resultatenjämförs inbördes mellan de båda och relateras ocksåtill de tidigare utförda undersökningarna på platsen.Boplatslämningarna låg i tre separata koncentrationer.Två av dessa områden tolkas som spår efter perifera utkantsaktiviteter.Det ena var beläget i, och i anslutning till,två mindre kulturlager i den nordligaste delen av Västerås952:2. Den andra låg i den västligaste kanten av fornlämningen,i och i anslutning till det område som delvis undersökts1992 (Västerås 952:3). I dessa båda områdenfanns kulturlager, härdar, ugnar, brunnar och enstakastolphål, men inga indikationer på förekomst av huskonstruktioner.Aktiviteterna i de båda områdena kunde daterastill förromersk och romersk järnålder och är såledessamtida med de omfattande boplatslämningar som undersöktes2006 (Västerås 865).Den tredje koncentrationen av boplatslämningar låg iden södra kanten av Västerås 261:2. Lämningarna låg samladeutmed kanten av ett stenigt moränimpediment somlåg direkt söder om UO. De undersökta anläggningarnaantas här ligga i den norra utkanten av en boplats varscentrala delar förmodligen ligger uppe på detta impediment.I östra delen fanns ett härdområde med dateringartill förromersk järnålder. Väster härom finns ett områdemed riklig förekomst av stolphål. En huskonstruktion harkunnat urskiljas där. Denna har daterats till vikingatid.Strax norr härom undersöktes en samtida brunn.StolphålTotalt bedömdes 271 anläggningar som stolphål (fig 69).De allra flesta låg i den södra delen av Västerås 261:2,framför allt i det sydvästra hörnet. Där fanns en koncentrationav mycket tydliga och kraftiga stolphål vilka antasha ingått i huskonstruktioner. Trots förekomsten ett stortantal stolphål på en relativt begränsad yta var det dockvårt att urskilja några huskonstruktioner. Detta beror påatt stolphålskoncentrationen låg i ett mycket smalt öst–västligt stråk, endast 6–8 meter brett, utmed det impedimentsom låg omedelbart söder om UO. Att inte fler huskunnat konstateras beror troligen på att husen tillhörandeboplatsen i huvudsak varit lokaliserade uppe på impedimentet.I gyttret av stolphål har det varit möjligt att urskilja gaveländenpå ett hus, benämnt Hus 1 (se Konstruktionernedan). Hus 1 har haft en nord–sydlig orientering samt enkraftig, tydligt utformad gavel vilket gjorde det möjligt attlokalisera. Måhända har de övriga byggnaderna varitorienterade i Ö–V riktning såsom järnålderns byggnaderi regionen generellt brukar vara.I övriga delar av undersökningsområdet förekom stolphålendast sporadiskt. En stor del av den centrala ytan avVästerås 261:2 täcktes av ett större kulturlager (A5504). Deflesta stolphålen syntes här först när lagret hade banatsbort. De stolphål som påträffades under A5504 var någotmindre än de i sydväst och har troligen ingått i hägnader.De stolphål som påträffades på Västerås 952:2 var generelltsett av mindre storlekar och har troligen ingått i olikatyper av hägnader och kanske även upphängningsanordningari anslutning till härdarna i de olika aktivitetsområdena.Pinnhål, Västerås 952:2Då fyllningen många gånger inte skiljde sig nämnvärt frånunderlaget var pinnhålen relativt svårupptäckta vid avbaningen.Som en jämförelse kan nämnas att det vid 2006års undersökningar vid Skälby endast påträffades sjupinnhål. Det största skälet till denna markanta skillnadskulle kunna vara de olika väderleksförhållandena. År2006 genomfördes avbaningen till stor del under en varmoch torr sommar, medan 2009 års avbaning genomfördespå sensommaren och hösten då leran inte torkade ut likasnabbt.Totalt inmättes och tolkades 91 anläggningar som pinnhålvid 2009 års undersökning. De var fördelade över helaundersökningsytan och på flera platser kan de ha ingått ihägnadskonstruktioner (se Hägnader nedan). Inget avpinnhålen från 2009 års undersökning daterades. I de fallpinnhålen har ingått i förmodade hägnader har dessa dateratsutifrån funktionella samband med andra daterbaraanläggningar eller konstruktioner.GroparI princip alla så kallade anläggningar som påträffas vid enboplatsundersökning utgörs av olika typer av gropar ellernedgrävningar. Utifrån deras storlek, djup, fyllning, fyndinnehålloch relation till övriga anläggningar bedömer videras funktion och delar in dem i kategorier såsom brunnnar,stolphål, härdar och så vidare. Det finns nedgrävningarvars funktion ej går att bedöma. Dessa har i föreliggan-sau rapport 2012:13 63