Figur 75. Brunn 14081 på Västerås 952:2. Foto: Fredrik Thölin, <strong>SAU</strong>.hissa upp vattnet. Inte heller kunde någon tydlig inhägnadav brunnarna konstateras, det sistnämnda kan eventuelltförklaras med att sentida markpåverkan och plöjning förstörtspår efter mindre pinnhål tillhörande hägnader. Menbehovet av att hägna in eller täcka brunnarna eller på andrasätt skydda dem mot nedsmutsning bör ha funnits.Eventuellt kan Hägnad 1 i den sydöstra delen av Västerås261:2 ses som en rest av en hägnad kring brunnarna A8689och A2372.Inte heller vid 2006 års undersökning hittades någrainre konstruktionsdetaljer i brunnarna. Vid 1992 års undersökninghittades trärester i 30 av brunnarna. I sju fallrörde det sig om risflätade brunnsholkar. En av dessa hadedessutom en fyrkantig ram i toppen av skoningen. Dennavar byggd av stockar och plankor i skiftesverkskonstruktion.I ett fall rör det sig om ett eventuellt lock av bräder ibrunn A6771. Vid 2006 och 2009 års undersökningar hittadesinga spår efter träkonstruktioner i brunnarna.FyndmaterialDe flesta brunnar har sekundärt använts för avfallsdeponering.Brunnar är den anläggningskategori som bidragitmed den större delen av fyndmaterialet . Vid de tidigareundersökningarna har rikligt med keramik och djurbenhittats i dem. I samband med 2009 års undersökningarhittades bara fem mindre keramikfragment i brunnarna.Detta kan delvis bero på att brunnarna grävdes med enannorlunda ambitionsnivå 2009. Dateringar samt pollenanalyserav brunnar som var äldre eller yngre än äldrejärnålder prioriterades framför tillvaratagandet av storafynd från brunnsfyllningarna. Det visade sig också att2009 års brunnar låg mer avsides i förhållande till bebyggelsenän de som undersökts vid tidigare tillfällen på platsen.De massor som 2009 års brunnar återfyllts med kanskehelt enkelt innehöll ett jämförelsevis blygsamtkeramikmaterial. I Brunnen A129<strong>13</strong> hittades ett fragmentav vad som antas vara ett blästermunstycke (F271). Ett rikligtdjurbensmaterial kunde dock, trots en extensivundersökningsmetod, insamlas från de undersöktabrunnarna där bevaringsförhållandena var bättre än i deomgivande kulturlagren och grundare anläggningarna.Bland det osteologiska materialet från fyllningen tillbrunnen A8689 påträffades en kam från äldre romerskjärnålder. Kammen var ett par hundra år yngre än 14 C-dateringenfrån brunnskaret som var från den förromerskjärnålders mellersta del. Detta visar tydligt på att brunnensau rapport <strong>2012</strong>:<strong>13</strong> 71
sekundärt använts för avfallshantering och att områdetnyttjats intensivt under lång tid.I rapporten över 1992 års undersökningar har en ingåendediskussion förts kring de källkritiska problemenmed att datera brunnar (Aspeborg 1999:67ff). I tre fallgjordes 14 C-dateringar av brunnarnas övre och nedre lager.I ett fall fick provmaterialet i den övre fyllningen enäldre datering än vidjorna från det flätade brunnskaret ianläggningens botten. Också i en av de andra uppvisade14C-dateringarna en felvänd kronologisk ordning. 14 C-analysernas resultat jämfördes också med de typologiskadateringarna av den keramik som hittades i brunnarnasfyllningar. Det fanns exempel på förromersk keramik iövre delarna av brunnar som hade dateringar till romerskjärnålder. I ett fall hittades två keramikskärvor som visadesig gå att pussla ihop till en större skärva. Det ena fragmentethade hittats nere i brunnskaret, det andra i anläggningensövre lager. Slutsatsen som drogs var att fyndmaterialeti brunnar inte kan användas för att datera derasanläggnings- eller brukningsfas utan avspeglar igenfyllnadsfaser.Inre konstruktioner i brunnskaren framhölls som detur källkritisk synpunkt bästa materialet att 14 C-datera. Vid2009 års undersökningar hittades inga sådana. Istället hardateringarna gjorts på makrofossilt material från brunnskareti anläggningarnas botten. Detta material antas hahamnat i brunnskaret under brunnens användningstid.Analyser av brunnarnaPollen- och insektanalyser har utförts på materialet frånde tidigare undersökningarna (Gustafsson 1997, Hellqvist2008). Såväl insekt-, som makrofossilanalyser kan förutomatt ge information om landskapet även användas föratt tolka brunnens olika igenfyllnadsfaser (Hellqvist2008:276). Utifrån analysresultaten har en god bild av denlokala miljö- och vegetationshistorien för den äldre järnåldernuppnåtts. Inför undersökningen 2009 prioriteradesdärför pollenanalys i brunnar daterade till bronsåldereller yngre järnålder. Två av brunnarna visade sig vara frånyngre järnålder. Pollenanalys utfördes på den ena, A2051,vilken visade att landskapet var öppet, med närliggandekärr eller vattensjuka marker. Brunnen har legat nära bosättningenoch andelen pollen från sädesslag visar att åkrarnabör ha legat relativt nära brunnen. På åkern har detfrämst odlats skalkorn men även en stor del råg samteventuellt även havre och vete.LokaliseringI södra delen av Västerås 261:2 låg brunnarna i anslutningtill ett stort antal stolphål varibland åtminstone ett säkertlånghus har kunnat identifieras samt ett öster därom belägethärdområde. Här förefaller brunnarna att vara anlagdai anslutning till en regelrätt boplats.På Västerås 952:2 fanns brunnar som inte föreföll ligga ianslutning till byggnader. Där återfanns dock kulturlager,härdar och ugnar som visar att någon form av aktivitet bedrivitsi anslutning till dem.Brunnarna låg relativt nära varandra på de respektiveområdena och antas spegla olika aktvitetsområden. Dekorrelerar väl med de mest anläggningstäta ytorna på undersökningsområdena.Undantagen är brunnen A2051(Västerås 261:2) och A1408 (Västerås 952:2). Dessa båda liggerensamma utan nära kontakt med någon annan brunn.Båda ligger dock i utkanten av undersökningsområdetvarför bilden skulle kunna bli en annan de intilliggandeytorna utanför det aktuella undersökningsområdet banadesav.En av 2009 års brunnar, A14081, låg i direkt anslutningtill den yta som undersöktes 2006. Den aktuella brunnenhar 14 C-daterats till yngre romersk järnålder och har enrumslig koppling till de där undersökta boplatslämningarna.Sex långhus, varav några med dateringar till yngreromersk järnålder, hade tidigare undersökts i brunnensnärhet.I den norra delen av undersökningsområdet fanns fyrabrunnar anlagda på samma nivå som i ett stråk ut frånkulturlager A14<strong>13</strong>1 (se fig 73 ovan). Brunnarnas placeringskulle kunna visa på ett naturligt källflöde som man velatkomma åt. Sinsemellan var brunnarna A14022, A10602och A129<strong>13</strong> lika med trattformade nedgrävningar, medanAnläggning Nedgrävningsform Storlek Djup Datering Fas, SkälbyA2051 Skålform 4,1 x 3,8 m 1,6 m 880–1020 AD VikingatidA2372 Trattformad 2,7 x 2,3 m 1,7 m 200–30 BC 2A8211 Skålformad 3,1 x 2,7 m 1,7 m 410–350 BC 1A8689 Trattformad 6,9 x 4,6 m 2,2 m 370–170 BC 1A10602 Spetsig 3 x 3 m 2,4 m 170 BC –20 AD 2A12535 Skålformad 2,8 x 2,8 m 1,5 m 940 –1040 AD VikingatidA129<strong>13</strong> Spetsig 3 x 2,3 m 1,8 m 170 BC – 20 AD 2A14022 Trattformad 3,5 x 3,5 m 2,3 m 200 – 40 BC 1A14081 Trattformad 2,8 x 2,8 m 2,1 m 280 – 330 AD 3Figur 76. Tabell över brunnar från 2009 års undersökning.72 sau rapport <strong>2012</strong>:<strong>13</strong>