2005:28 - SAU

InledningArkeologiska förundersökningar har genomförts av SAU – Societas ArchaeologicaUpsaliensis med anledning av en planerad omdragning av väg E18 mellan Enköpingoch Sagån i Uppsala län. Förundersökningarna utfördes på uppdrag av Vägverket,Region Mälardalen under augusti 2005.SAU undersökte fyra lokaler med skärvstensförekomster i skogsmark.Undersökningslokalerna påträffades vid en specialinventering i skogsmark somgenomfördes i samband med en kompletterande arkeologisk utredning som utfördesunder hösten 2004 (Björck et al 2005). Specialinventeringen var i första hand inriktadmot att söka efter stenålderslokaler. Lokalerna låg vid Mälby, RAÄ 330 och 329(utredningens lokal 36 och 37), Ullbro, RAÄ 328 (utredningens lokal 39), samtliga iTillinge sn samt vid Enögla, RAÄ 103 och 104 (utredningens lokal 19/41) iEnköping (fig. 1). Projektledare för samtliga förundersökningar var Michel Guinard.Camilla Forsman var biträdande projektledare för undersökningarna av RAÄ 330samt 329. Ann Lindkvist var biträdande projektledare för undersökningarna av RAÄ328 samt 103 och 104 och har även skrivit rapporten.RAÄ 330RAÄ 329RAÄ 328RAÄ 103RAÄ 104Figur 1. Utdrag ur Gröna kartan med undersökningslokalerna utmarkerade. Ur Grönakartan © Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:100 000.4

Undersökningarna och rapportenAlla undersökningslokaler var lika både vad gällde de indikationer som påträffadesvid utredningen och vad gällde topografiska lägen. Därför tillämpades sammaundersökningsmetod med några mindre variationer. Det var även sammagrundläggande frågeställningar som skulle besvaras dock med något tillägg för någraav lokalerna. Undersökningslokalerna låg helt eller delvis i skogsmark och ingenavverkning hade skett före undersökningarna, förutom på RAÄ 328 som delvis hadeavverkats. Undersökningarna genomfördes under den senare delen av augusti, undergoda väderleksförhållanden.Vid alla lokaler fanns polygonpunkter utsatta längs den planerade vägmitten.Eftersom avverkning av skogen inte hade skett och sikten mellan polygonpunkternaoch undersökningslokalen var skymd innebar det att dessa punkter endast gick attanvända på RAÄ 329. Vid RAÄ 330 var skogen för tät för att nya polygonpunkterskulle kunna sättas ut. Därför kunde endast en del av undersökningsytan mätas in iRikets nät och den andra delen av lokalen mättes istället in i ett för tillfället skapatkoordinatsystem som inte är relaterat till kända koordinater i Rikets nät. För RAÄ328, 103 och 104 sattes polygonpunkter i Rikets nät ut under undersökningens gång.UndersökningsmetodEnligt undersökningsplanen skulle ytorna med skärvstenförekomster undersökasgenom att 1 m 2 stora rutor grävdes med spade var femte meter, ned till opåverkadelager. Väl i ute i fält bedömdes det dock som att denna strategi inte skulle gå atttillämpa pga att det fanns så mycket vegetation och stenar på ytorna. Därför grävdesistället rutor som var en kvartsmeter stora (dvs 0,5 m 2 ) vilka lades ut med avstånd avungefär 5 meter. Den sammanlagda yta som grävdes blev med bytet avtillvägagångssätt inte mindre men medförde däremot att det gick snabbare att ringa infornlämningen. I de fall där skärvstenslager påträffades gjordes i några fall enutvidgning till en större ruta och i ett par fall grävdes schakt med grävmaskin. Alltmaterial sållades i 4 mm-såll och fynden tillvaratogs. Rutorna beskrevs stratigrafisktoch eventuell skärvsten vägdes.På RAÄ 103, 104 och 328 grävdes schakt med grävmaskin i de delar av lokalernasom utgjordes av öppen mark och i delar av skogsmarken där det gick att komma åtmed grävmaskinen. Schakten fördelades med avstånd på fem till tio meter på deöppna ytorna. De olika lagren i schakten beskrevs.De anläggningar och lager som togs fram helt eller till större delar undersöktesgenom att profilsnitt grävdes och de dokumenterades genom profilritningar och inågra fall även med planritningar.Prover för 14 C-datering, vedartsanalys, markkemiska analyser av fosfater och lipideroch för makrofossilanalys har samlats in från samtliga undersökningslokaler. 14 C-prover insamlades där så var möjligt och ett urval har sedan skickats in för dateringtill Avdelningen för jonfysik vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala, bil. 1. Alla prover5

som 14 C-daterats utgjordes av träkol som vedartbestämdes före urvalet av ErikDanielsson på Vedlab (bil. 1). Ytterligare träkol från floterade jordprover har ocksåvedartsbestämts (bil. 2).Fosfatprover insamlades från samtliga eller närapå samtliga rutor på RAÄ 330, 328och 104. På RAÄ 103 togs fosfatprover i en anläggning i den tidigare åkermarken. PåRAÄ 329 insamlades fosfatprover från de rutor som låg närmast indikationen.Proverna togs på 0,10 m djup och på något ställe även djupare. Proverna haranalyserats med en reflektometer av Per Falkenström på SAU. Resultaten redovisas ippmP-värden, dvs antal gram fosfor per miljon gram jord (Blidmo 1995). Resultatenav fosfatanalysen redovisas under respektive undersökningslokal samt i bilaga 5.En analys av lipider har utförts av Björn Hjulström på Arkeologiskaforskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Lipider utgörs bl a av olika fetteroch vaxer vilka kommer från organiska material. Lipiderna bryts ned mycketlångsamt och därför finns möjligheten att spåra verksamheter som innefattathantering av djur och växter. För ytterligare beskrivning av metoden och resultatet sebil. 4 där rapporten finns i sin helhet. Alla lipidprover som tagits kunde inteanalyseras på grund av tidsbrist. Detta berodde på att grävningens genomförandeförsenades. Ett mindre antal lipidprover från två lokaler, RAÄ 330 och RAÄ 104,vilka ansågs mest lämpliga, valdes ut för analys.Makrofossilprover togs i någon eller några rutor med skärvstensförekomst påsamtliga lokaler och på RAÄ 103 även i en anläggning i den tidigare åkermarken. Detförkolnade växtmaterialet i proverna har analyserats av Ann-Marie Hansson påArkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet (bil 3).De eventuella stenbrotten på RAÄ 330 och 329 undersöktes genom att basen vidbrottytan rensades fram i syfte att påträffa eventuella rester från brytningen.Dessutom grävdes, där så var möjligt, ett antal kvartsmeterrutor i anslutning tillstenblocken.Samtliga rutor, schakt, lager, anläggningar, fynd och prover samt ett urval avstenblock mättes in med Geodimeter och behnadlades i Intrasis och har bearbetatsvidare i ArcView. Genom hela arbetsprocessen har fotodokumentation meddigitalkamera gjorts av lager, anläggningar, miljö och själva arbetet.Tidigare undersökta skärvstenslokalerI Mellansverige är få fornlämningar från perioden senneolitikum-äldre järnålderbelägna i skogsmark kända och undersökta. Det är uppenbart att det finns en storvariation i bebyggelseknutna lämningar både avseende utformning och funktion ochatt aktivitetsområden till en boplats kan påträffas över en stor yta. Det förefallertroligt att de vanliga boplatslokalerna bör kopplas samman med de platser som legat iutmarken och som kan ha använts för exempelvis aktiviteter i samband med jakt,skinnberedning eller avskilda rituella handlingar.6

I samband med arkeologiska undersökningar inför byggandet av ny väg E4 i Upplandhar platser undersökts som påminner om de här aktuella lokalerna. Vidjärnåldersboplatsen Vaxmyra, Ärentuna sn, undersöktes 2002 en mindre yta ianslutande skogsmark, RAÄ 325. Inom en naturlig avgränsning undersöktes ett 16 ×8 m stort sotigt och skärvstensrikt lager. Centralt fanns en nedgrävning somytterligare markerade en naturlig försänkning. I anslutning till denna påträffadeshärdar, gropar samt brända och obrända ben, enstaka flint- och kvartsartefakter,bränd lera, harts och relativt rikligt med keramik. Ytan har dateringar från bronsåldertill äldre järnålder. Platsen är svårtolkad och tycks innefatta flera olika aktiviteter.Tolkningar som diskuterats är t ex medeltida liggmila, skärvstensgropar eller andrahushållsrelaterade verksamheter som rökning av kött och hudar. Platsens placering,undanskymt och högt i landskapet, kan tala för att man av säkerhetsskäl, t ex för attundvika brandrisk, velat förlägga verksamheten långt från bostadshusen. Alternativtkan placeringen bero på att aktiviteterna var av ett mer rituellt slag och därförutlokaliserats från den egentliga boplatsen (Eklund 2005:58ff, 127).Vid Buddbo, RAÄ 336, Ärentuna sn, cirka 1 km söder om Vaxmyra, undersöktes2003 ett område i skogsmark med två skärvstensvallar och ett antal härdar,härdgropar, kokgropar och skärvstenskoncentrationer. Skärvstensvallarna hade encentral sänka med en härd. Förutom anläggningar påträffades ett fåtal fynd avkeramik, bränd lera, hasselnötsskal, flinta, kvarts samt brända och obrända ben.Platsen har dateringar från bronsålder till äldre järnålder. Även denna plats ärsvårtolkad. Alternativa tolkningsförslag är: rök- eller torkanläggning ellerskärvstensproduktion med rituella förtecken (Scharp 2004).Vid Igelsta, RAÄ 280, Östertälje sn i Södermanland, undersöktes år 2000 enskärvstensvall. I likhet med ovannämnda anläggningar innehöll skärvstensvallen ettflertal andra anläggningar: bl a härdar och härdgropar. Centralt i vallen fanns ensänka med en härd och en härdgrop och under vallen påträffades härdar ochstolphål. Bland fynden dominerar ben från nötdjur. Anläggningen är tolkad som entork- och rökanläggning. Detta bland annat beroende på att vedartsanalysen visadepå stor andel kol från enbuske vilket kan peka mot en funktion av rökning.Anläggningen har daterats till två skilda nyttjandefaser under bronsålder (Werthwein2001).I Mälardalsområdet har ytterligare ett antal liknande anläggningar grävts vid olikatillfällen. T ex vid Brunnsta, RAÄ 271, Övergrans sn, Uppland, där en 7,6 × 8 meterstor skärvstensvall med underliggande anläggningar har daterats till bronsålderromerskjärnålder. I anläggningen påträffades enstaka brända och obrända ben. Iförhållande till övriga fynd och anläggningar på platsen är skärvstensvallen tolkadsom använd vid upprepade tillfällen. Dateringsmässigt har den inte heller någonmotsvarighet på platsen (Ullén et al 1996). Vid Åby koloniområde, RAÄ 479,Västerhaninge sn, Södermanland, undersöktes 1993 ett liknande skärvstensflak.Anläggningen var 4,3 × 7 meter i diameter med en centralt belägen försänkning iform av en härdgrop. Fyllningen i vallen var starkt sot- och kolbemängd. Förutomfynd av kvarts, flinta och grönsten som troligen ska kopplas tillstenåldersbosättningen på platsen, påträffades obrända tandfragment av nöt(Frykberg & Lindgren 1998:35ff). Anläggningarna vid Brunnsta och Åby7

koloniområde har tolkats som torknings- eller rökanläggningar i relativt strandnäraläge men en bit från eventuella boplatser.Figur 2. RAÄ 328, gropen i det södra skärvstenslagret. Mot sydöst. Foto: MarcusPersson.Vid Gryta, RAÄ 970, Västerås sn, Västmanland, undersöktes en cirka 8 × 8 m idiameter stor sotig anläggning med skärvsten och gropar. Lokalen var belägen iskogsmark. I anläggningen påträffades brända ben och tänder och den har dateratstill yngre bronsålder-äldre järnålder. Strax norr om anläggningen fanns en mindrevåtmark. Platsen är tolkad som en slakt- och tillagningsplats lokaliserad i utmarken(Wigg & Schmidt Wikborg 2000).Andra strandnära men perifert belägna platser som till skillnad från de ovan nämndahar maritim anknytning är de sammanhängande kokgropar med mycket fet och sotigfyllning som påträffats på flera ställen. Ett exempel från Mälardalen ärgropanläggningen vid Kumla, RAÄ 38, Danmarks sn, Uppland. I anläggningarnapåträffades rikligt med keramik och obrända ben, främst från fisk. Anläggningarnahar tolkats i analogi med gotländska tranframställningsgropar från stenåldern(Persson et al 2000). Vid undersökningarna av Stormossen 1, RAÄ 333, Frebro sn iUppland, undersöktes en cirka 2,9 × 2,9 meter i diameter stor skärvstensvall. Centralti anläggningen fanns en tydlig försänkning. I anläggningen påträffades förutom rikligtmed sot och kol även obrända ben samt tänder från nöt. Strax intill påträffadesenstaka keramikfragment. Anläggningen daterades till romersk järnålder. Platsen låg inära anslutning till vatten (Guinard et al i manus).Gemensamt för denna typ av anläggningar är riklig förekomst av skörbränd sten, sotoch kol. I övrigt kan ett antal vanligt förekommande drag nämnas som en central8

försänkning, att anläggningar ligger under eller i direkt anslutning tillskärvstensvallen/flaket. Vidare är dateringar från bronsålder – äldre järnålder samtnyttjande vid upprepade tillfällen typiska, liksom fyndfattighet samt ett perifert läge iförhållande till samtida bebyggelse.Den vanligaste tolkningen för denna typ av anläggning är att de fungerat som någontyp av torknings- eller rökanläggningar. Argumenten för detta är främst; närhet ellerrelativ närhet till vatten, platsernas undandragna läge, anläggningarnas storlek ochkonstruktion, det osteologiska materialet samt vedartsanalyser som påvisat att t ex enförekommer i proverna. Det finns emellertid fler tänkbara förklaringar.Gemensamt för anläggningarna är förekomst av skärvsten. Skärvsten förekommerunder samtliga förhistoriska perioder, men dock mest frekvent under bronsålder.Den kan uppträda spridd, i form av lager samt ansamlat i flak eller högar. Skärvstenåterfinns under brons- och järnålder i såväl boplatssammanhang och i miljöer av merutpräglat rituell karaktär. Frågan är vilka aktiviteter som resulterat iskärvstensförekomsterna? Sannolikt består dessa av flera olika. En viss del kansäkerligen ha uppstått vid matlagning i härdar och kokgropar, vilket är den mestvanligt förekommande förklaringen. Dock kan inte detta gälla i alla sammanhang.Alla former av processer som inkluderar upphettning, exempelvis metallhantverk,andra typer av hantverk, bastubad, matlagning och specialiserad framställning kanockså resultera i skärvsten. Det är möjligt att skärvstenen speglar en grundläggandeteknik för upphettning, som använts i många sammanhang, för så skilda aktivitetersom matlagning och kremering under perioden. Det är därför svårt attfunktionsbestämma anläggningar med skärvstensförekomst utifrån utseendet.Topografiskt läge, närhet till vatten och andra faktorer måste beaktas vid tolkningen.Exempelvis vid skinnbearbetning ingår flera steg där aska, rök och tillgång till vattenspelar en stor roll (Nystrand 2003). Vid förundersökningen kom därför det vanligaarkeologiska tillvägagångssättet att kompletteras med markkemiska analyser, medförhoppningen att kunna bestämma aktiviteterna närmare.Strandlinjen under bronsåldernBeräkningar av strandens läge vid olika tidpunkter är komplicerade eftersom detfinns många felkällor i de metoder som används vid analyserna (jfr t ex Segerberg1999). En strandlinjekurva publicerad av Risberg, Miller och Brunnberg 1991bedömdes i ovan anförda arbete som en av de mer tillförlitliga av dem som därjämfördes (Risberg et al 1991). Enligt denna bör stranden ha legat cirka 10-12 m. ö. h.vid 2500 BP. Man måste dock räkna med en felmarginal på ± 200-400 år när mananvänder kurvan (Segerberg 1999:143). En beräkning av strandlinjer som Risbergsenare tagit fram visar på helt andra nivåer. De nya beräkningarna anses som mertillförlitliga, i alla fall för norra delen av Uppland (muntl. Helena Victor). De togsfram i samband med de arkeologiska undersökningar som utfördes när väg E4 skullebyggas om på en sträcka genom norra Uppland med fokusering på mesolitiska ochneolitiska strandlinjer (Risberg & Alm 2004; Risberg et al 2005). Studien utfördes inorra och centrala delarna av Uppland, och kan därför inte odiskutabelt applicerasför den södra delen av Uppland. Undersökningarna vid den strandbundna lokalenKumla utanför Uppsala visar att exempelvis strandlinjen legat ca 20 m ö h under9

mellersta bronsåldern (1000 f Kr). En sammanställning av landhöjningens förlopp iMälardalsområdet presenterats av Karlenby som föreslår att strandlinjen i Uppsalatrakten bör ha legat på ungefär 20 m ö h under mellersta bronsålder, för att sedanefter den mycket kraftiga landhöjningen under lopper av yngre bronsåldern ha legatpå ungefär 16 m ö h (Karlenby 1997a). I södra Uppland bör strandlinjen legat någotlägre.En annan sammanställning baserad på resultat från undersökningar i området ochstrandlinjestudier utförda i Stockholms- och Enköpingstrakten visar på liknandestrandlinjeförhållanden under bronsåldern, nämligen ca 16 m ö h vid 500 f Kr och 22m ö h vid 1000 f Kr (Price 1995 och där anf. litt). Sammanställningarna av Karlenby(1997a) och Price (1995) ligger till grund för tolkningen av strandlinjerna iföreliggande rapport. Sammanför man förhållandena som framställts av Price (1995)och Karleby (1997a) med resultaten i denna rapport förefaller havet dock inte ha ståtthögre än ungefär 16-19 m ö h vid mitten av bronsåldern i området.FrågeställningarEtt primärt syfte med förundersökningarna var att fastställa fornlämningarnasomfattning, karaktär och datering. Andra frågeställningar var; I vilken utsträckningvar de arkeologiska lämningarna bevarade? Gick det att urskilja en struktur på lokalenoch beror den i så fall på en kronologisk förskjutning, praktiska geografiska faktorereller på sociala eller ekonomiska förhållanden? Kunde man urskilja olikaaktivitetsytor? Hur hög var anläggningstätheten och vilken karaktär hade eventuellakulturlager? Hur hög var fyndfrekvensen inom lokalen? Vilka typer av fynd skullepåträffas? För lipidanalysen hade tre hypoteser om skärvstensanläggningarnasfunktion ställts upp. Dessa innebar att anläggningarna använts vid skinnbearbetningoch garvning, vid torkning och rökning samt vid matberedning. För RAÄ 330 var detäven av vikt att få fastställt huruvida det stenblock med en kvartsåder som fanns påplatsen använts som stenbrott och i så fall hur detta kunde relateras till de övrigalämningarna på lokalen. Även på RAÄ 329 hade ett möjligt stenbrott, här i ettamfibolitblock, påträffats och detta behövde också granskas närmare för att kunnakonstatera om så verkligen var fallet och om det hade någon relation till lämningarnai övrigt.10

''' ' '' '' '' '''' 'RAÄ 330 i Tillinge socken (Lokal 36)TopografiFornlämningen är belägen i ett större skogsparti mellan Tillinge kyrka och Sagån, fig.3. Skogen är kuperad och delvis storblockig med partier med berg i dagen.Undersökningsytan ligger i en södersluttning på en mindre höjdrygg, cirka 35 m. ö.h., i storblockig moränmark. Ytan är relativt stenfri, cirka 20 × 25 m stor ochnaturligt avgränsad genom att den ligger på en avsats i sluttningen och är omgärdadav större stenblock i väster och öster. Vegetationen utgörs av barrskog. Detstenblock med en kvartsåder som också påträffats ligger cirka 75 m nordöst omplatsen för skärvstensförekomsten. Kvartsblocket skiljs från ytan medskärvstensindikationen av terräng med många stora stenblock och mycket vegetation.Kvartsblocket ligger högt upp i en brant östsluttning. Det är cirka 3,2 m högt och 4,6× 3,7 i omkrets. En kvartsåder löper snett över blockets västra sidaTrevnadenGlädjenPosttorpetBjörkliden' '''''' ' 'Bygde' ' ' '' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' '''MälbygårdenUggebo' ' '' '' ' '' ''''# RAÄ 329''' '' ' '' '# RAÄ 330''' ' '' '' '''''' ''''' '' '' ' ''''' ' ' ' ' '''' ' ''' ' '' ' ' '' ' '' 'Figur 3. Utdrag ur Fastighetskartan med RAÄ 330 utmarkerat. Ur Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:5000.FornlämningsmiljöRAÄ 330 ligger inom ett område i vars direkta närhet få sedan tidigare kändafornlämningar finns (fig.4, 5). Den snarlika RAÄ 329 ligger 700 m österut. Cirka 1000m rakt västerut ligger RAÄ 325, en husgrund som förundersökts inför omdragningenav väg E18. Strax norr om denna finns ytterligare en ej registrerad husgrund.11

LERAÄ 249RAÄ 122RAÄ 214RAÄ 213RAÄRAÄ 194RAÄ 194:2RAÄ 194:RAÄ 212RAÄ 137:3RAÄ 137RAÄ 199:2RAÄ 137:2RATILLINGE-MÄLBYTILLINGE-MÄLBYTILLINGE-MÄLBYRAÄ 325TILLINGE-MYRBYRAÄ 329RAÄ 330RAÄ 329/RAÄ 330FornlämningFornlämningFornlämningDORSILLARAÄ 329/RAÄ 330FornlämningFornlämningFornlämningRAÄ 121RAÄ 253RAÄ 214RAÄ 123RAÄ 213RAÄ 194RAÄ 195RAÄ 194:2RAÄ 194:3RAÄ 212RAÄ 94 MÄLBYRAÄ 137:3RAÄ 199RAÄ 137RAÄ 199:2RAÄ 196RAÄ 137:2RAÄ 198RAÄ 197RAÄ 327TILLINGE-MÄLBYRAÄ 200TILLINGE-MÄLBYRAÄ 329RAÄ 204RAÄ 132RAÄ 131:2RAÄ 131RAÄ 130:2RAÄ 131:2 RAÄ 130RAÄ 132:2RAÄ 330Figur 4 och 5. Fornlämningar kring RAÄ 329 och RAÄ 330. Ur FMIS ochFastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala1:15000.Ungefär 900 m nordöst om RAÄ 330 ligger utredningens lokal 14 som ocksåundersökts inför nydragningen av E18 (jmf Björck et al 2005). Lokalen innehållerboplatsindikerande lämningar i form av kulturlager, kol, skörbränd/skärvig sten ochrikliga mängder bränd lera. Strax öster om lokal 14 ligger RAÄ 327, platsen för Mälbygamla bytomt, som även den har förundersökts. Cirka 1000 meter öster om RAÄ 33012

finns ett flertal skålgropslokaler; RAÄ 204, RAÄ 200, RAÄ 196-199 och RAÄ 194som också inbegriper en stensättning. Nära denna stensättning finns gravfältet RAÄ137 som består av 20 stensättningar, en stensträng och en runristning. Strax intillfinns skärvstenshögen RAÄ 195. Väster om gravfältet, i skogen, finns flera lämningarav stensträngar, RAÄ 212, 213 och 214. Omkring 1000 m rakt österut finns ettområde med stensättningar, RAÄ 130, en hög, RAÄ 131 och en stensträng, RAÄ132. Sammantaget ger detta en fornlämningsbild som verkar domineras av lämningarfrån bronsålder och äldre järnålder men där det även finns lämningar från yngrejärnålder och historisk tid.Figur 6. Undersökning av RAÄ 330, Kristina Martinelle i utkant av bilden. Mot norr.Foto: Camilla Forsman.UndersökningsresultatVid den arkeologiska utredningen 2004 hade en anläggning med rikligt medskörbränd sten, kol och mindre keramikfragment framkommit. Vidare hade ettstenblock med en kvartsåder, vilket bedömdes möjligen kunna ha använts som ettstenbrott, påträffats (Björck et al 2005).13

Stenblock#Skärvstenslager#0 50 100 meterFigur 7. Undersökningsområdet vid RAÄ 330 på plankarta för vägsträckningen frånVägverket, Region Mälardalen. Skala 1:1000.Den yta som Länsstyrelsen hade angivit som förundersökningsområde var 13 565 m 2och inom denna utfördes undersökningen på två ytor vid de objekt som hadepåträffats vid utredningen (fig. 7). Vid skärvstensförekomsten undersöktes en yta avcirka 220 m 2 och vid blocket med kvartsådern en yta av cirka 58 m 2 . En meterstoroch 21 kvartsmeterstora rutor grävdes på lokalen. Rutorna grävdes ned till 0,2-0,4 mdjup (fig. 8, 9). Marken utgjordes av siltig sand med mycket stenar och i några rutorframkom fast berg. Indikationer på fornlämning framkom i tre kvartsmeterrutor:R201, R202 och R249. Vid stenblocket med kvartsådern grävdes en meterstor ruta,R205B, som delvis sträckte sig in under blocket och kvartsådern samt tvåkvartsmeterrutor, R207B och R209B, som placerades en bit ifrån blocket. I rutanR205B påträffades stora mängder kvarts i allt från små fragment till 0,15 m storabitar. Inga spår av vidare bearbetning av kvartsen har dock kunnat konstateras. I detvå andra rutorna påträffades ingen kvarts eller andra indikationer på fornlämning.14

218217X=1020216Y=1000214215213212211203202249201210209204207 208205stenrutaruta med indikationfornläming206X=10000 2 4 6 8meterY=1000Figur 8. RAÄ 330, plan över den centrala delen av undersökningslokalen. Inmätningarnasom planen baseras på är gjorda i ett särskilt skapat koordinatsystem som ej är relaterattill Rikets nät. Skala 1:200.15

Y=1564260X=6613816205B36 möh209Brutasten37 möh207BY=1564268X=66138080 1 2 3 4meterFigur 9. RAÄ 330, plan över del av undersökningslokalen med det förmodadekvartsbrottet. Skala 1:200.Lager och fyndDet skärvstenslager som påträffats vid utredningen undersöktes genom att två rutor,R201 och R249 grävdes. Lagret låg under ett cirka 0,1 m tjockt skikt av ljusbrun silt.Fyllningen bestod av två skikt. Överst fanns ett 0,12 m tjockt skikt av mörkbrun siltigsand och under detta fanns ett 0,20 m tjockt skikt av svart, kraftigt sotig, sand medträkol och en del skärvsten. Mängden skärvsten uppgick till cirka 4 kg perkvartsmeterruta. Utifrån de rutor som grävdes runtomkring men där skärvsten ejframkom, uppskattas lagret som störst kunna vara cirka 6 × 4,5 m (Ö-V). I enintilliggande ruta, R202, påträffades även möjlig skärvsten och en bit keramik, F1.Under förnan fanns här mellanbrun sandig silt med mycket stenar varav en del varskärviga. Det är dock inte säkert att den skärviga stenen är eldpåverkad ochfyllningen i rutan talar emot att skärvstenslagret fortsätter in i denna ruta.Keramikbiten, F1, är mycket ljust brun och magrad med fin bergart, bil 8. Den är aven typ som kan härröra från brons- eller järnålder. Hela området med indikation påfornlämning är 10,5 × 4,5 m (Ö-V) (fig 8).AnalyserEtt prov, Ua-24681, har 14 C-analyserats (bil. 1). Det bestod av salix och härrörde frånträkol i stenpackningen i ruta R201 (bil. 2). Det har daterats till 820-540 BC (kal. 2sigma), dvs yngre bronsålder. Dateringsintervallet sammanfaller till stor del med denperiod för vilken kalibreringskurvan är relativt flack varför ramen för dateringen ärganska vid. Salix har dock en låg egenålder och är därför ett bra dateringsmaterial.Ur två jordprover från rutorna R201 och R249 har förkolnat trä för vedartsanalystagits fram (bil. 2). Av de sammanlagt 52 bitarna är 37 av björk som alltså totaltdominerar materialet. I övrigt ingår bark/näver, salix, ek och al. Det finns med andraord en viss variation bland de träslag som använts som bränsle.16

Makrofossilprover togs från samma rutor som ovan. I dem fanns spår av linmåra ochmåra (bil. 3). Linmåra är ett åkerogräs och detta skulle kunna visa på att någon formav öppen mark funnits i närheten.För att kunna utröna om organiskt material deponerats på ytan togs fosfatprover i 17rutor, på ett djup av cirka 0,1 m (fig. 10, bil. 5). Inga prover togs vid kvartsblocket.Inte heller i rutorna R207 och R214 togs prover, i den sistnämnda var anledningentill detta att fast berg påträffades 0,1 m under ytan. Fosfatvärdena ligger mellan 55och 90 ppmP (fig. 10). Resultatet tycks inte visa på annat än en normal variationmed nivåer typiska för vanlig skogsmark, men möjligen kan samtliga värden ligganågot över det man kan förvänta sig.Fyra lipidprover från RAÄ 330 analyserades (bil 4). Det var två referensprover somtogs i två olika lager i ruta R210 (prov 23 och 24) samt ett prov från lagret ovanförskärvstenlagret i ruta R201 (prov 26) och ett från själva skärvstenslagret i samma ruta(prov 27). I proverna kunde inget som tyder på hantering av skinn och mat samttorkning eller rökning bekräftas. Det fanns överhuvudtaget inga större skillnadermellan proverna som tagits i lagret och de som tagits i omgivningen. Lipidmaterialettycks endast återspegla växtligheten på platsen.17

X=1020Y=1000rutastenfornlämingppmP5556 - 6566 - 7576 - 8081 - 90X=10000 2 4 6 8meterY=1000Figur 10. RAÄ 330, plan med utfallet av fosfatanalysen. Skala 1:200.StrandlinjeförhållandenUndersökningslokalen ligger cirka 35 m ö h och de aktuella strandnivåerna påträffas1-2 kilometer åt öster och sydöst (fig. 11). Lokalen har legat på en större udde i deinnersta delarna av ett skärgårdslandskap. I öster har en smalt sund legat. Det ärmycket tänkbart att det funnits våtmarker och mindre ytor med öppet vatten närmarelokalen då topografin är relativt varierande med många mindre höjder och sänkor.18

! ! ! ! ! ! ! ! ! !Mälby! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !RAÄ 32920 möh! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !RAÄ 33030 möh25 möh! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! !! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !25 möh5 m ekvidstans! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! !undersökningslokalerFigur 11. Höjdförhållanden vid RAÄ 329 och 330. Ur Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:20 000.TolkningVid undersökningen framkom ett skärvstenslager vilket som störst kan vara 6 × 4 m(Ö-V). Lagret är cirka 0,30 m tjockt och tvåskiktat. Det utgörs av svart sotig sandmed träkol och en hel del skärvstenar. Lagret är kraftigt och välbevarat. De tvåskikten talar antingen för att det skulle kunna finnas anläggningar i lagret eller att dettillkommit i mer än en omgång. Det skulle med andra ord kunna ha använts vid merän ett tillfälle och det skulle därmed kunna vara en del av ett återkommandeutnyttjade av utmarken. Ett område med åtminstone en känd boplatsyta, skålgropar,stensättningar, stensträngar och en skärvstenshög ligger ungefär en kilometer åtnordöst. En 14 C-datering har visat att lagret tillkommit 820-540 BC (kal. 2 sigma), dvsunder yngre bronsålder, något som skulle kunna stämma väl överens med de justnämnda fornlämningarna.De två tydligt avgränsade skikten i skärvstenslagret visar på att det bildats på platsendär det ligger och att alltså inte är påfört. Lagrets begränsade yta antyder att det intefinns mer än en aktivitetsyta på platsen och därmed framstår lämningen som relativtokomplicerad, även om den skulle kunna ha använts vid mer än ett tillfälle. Eftersomlämningen är ganska osammansatt går det inte att genom dess struktur urskiljanågontydlig kronologisk förskjutning.Alldeles intill skärvstenslagret påträffades en keramikbit. Eftersom det påträffadesfynd bör det finnas förutsättningar att hitta fler, i synnerhet fler keramikbitar, menfyndfrekvensen får ändå bedömas som låg. Det påträffades inga anläggningar mendet går dock inte att utesluta att det skulle kunna finnas någon eller någraanläggningar i eller i anslutning till lagret.19

Eftersom skärvstenslagret är välbevarat är förutsättningarna för att få fram materialtill framför allt 14 C-datering och vedartsbestämning goda. Däremot var utfallen avmakrofossilanalys, fosfatanalys och lipidanalys inte givande. Lipidanalysen kunde intege några belägg för hantering av mat och/eller skinn eftersom den i princip inte gavnågot utslag. Fosfatanalysen visar, om resultatet har givit utslag för de faktiskaförhållandena, att man på platsen inte hanterat stora mängder kött och avfall frånkött, som man exempelvis gör vid slakt. Vedartsanalysen visade på en total dominansför björk, något som är ett tecken på ett mycket medvetet val av bränsle. Dettaantyder att man ville åstadkomma något särskilt med temperaturen, röken ellerbrinntiden. Vad det skulle vara är dock svårt att besvara efter enbart enförundersökning. Aktiviteter som innefattar hantering av mat verkar mindre troligmen däremot kan t ex skinnberedning i form av garvning eller rökgarvning kan inteuteslutas. Det finns inget som talar för någon maritim anknytning då platsen legat entill två kilometer från havet. En viss närhet till vatten kan dock ha varit enförutsättning för aktiviteterna eftersom det kan ha funnits mindre vattensamlingar innärheten. Alternativa tolkningar kan vara att skärvstenen är lämningar eftersvetthyddor, vilket närvaron till en mindre vattensamling med färskvatten samt detavskilda läget kan indikera. Möjligheten finns också att platsens använts förstockbåtstillverkning. I den processen ingår bl a basning med stora mängder kol ochsten. Arbetet bör att utförts där man hittar sitt råmaterial, dvs i utmarken, eftersomen nyfällt träd är mycket tungt.Det fanns inga tecken på att kvartsådern i stenblocket utnyttjats som stenbrott. Ingetbearbetat kvartsmaterial hittades intill blocket och inte heller påträffades någonbearbetad kvarts vid skärvstensförekomsten.20

RAÄ 329 i Tillinge socken (Lokal 37)TopografiFornlämningen ligger i samma större skogsparti som RAÄ 330, beläget cirka 700 mvästerut (fig. 3). Ytan, som sluttar mot norr, ligger på cirka 35 m. ö. h. och ärbevuxen med barrskog. I lokalens sydvästra del går berg i dagen och här ligger detstenblock av amfibolit som möjligen kan ha använts som stenbrott.Skärvstensförekomsten ligger i en mindre sänka, 5 × 7 m (N-S), på en relativt planyta som omges av berghällen och högre mark i väster, söder och öster Ett elljusspårlöper alldeles sydöst om lokalen och ett kärr ligger ett 40-tal meter åt nordväst.FornlämningsmiljöRAÄ 330 och 329 ligger, som just nämnts, mycket nära varandra och därmed isamma fornlämningsmiljö. Därför hänvisas till motsvarande avsnitt ovan om RAÄ330 (fig. 4, 5).UndersökningsresultatVid den arkeologiska utredningen 2004 hade brända djurben och enstaka skörbrändastenar påträffats på lokalen. Ett stenblock som möjligen kunde ha använts somstenbrott fanns också på platsen (Björck et al 2005).Den yta som Länsstyrelsen angivit som förundersökningsområde var 8450 m 2 (fig.12). Undersökningsytan, inklusive amfibolitblocket, var cirka 300 m 2 (fig. 13). Enmeterstor och 17 kvartsmeterstora rutor grävdes på lokalen (fig. 13). De grävdes nedtill 0,22-0,40 m djup och i tre rutor påträffades fast berg i botten. Jordarten utgjordesav silt med en hel del stenar. I två av rutorna framkom indikationer på fornlämning.Vid basen av amfibolitblocket rensades en yta motsvarande ungefär två kvadratmeterfram.21

NSkärvstenslager#0 50 100 meterFigur 12. Undersökningsområdet vid RAÄ 329 på plankarta för vägsträckningen frånVägverket, Region Mälardalen. Skala 1:2000.22

208211204Y=1564790X=6614000203209215207202205210201206214212276rutaruta med indikation213stenfri grävenhetamfibolitblockfornlämning275274Y=1564810X=66139801000240 2 4 6 8meterFigur 13. RAÄ 329, plan över hela undersökningslokalen. Skala 1:200.Lager och fyndI två av rutorna, R206 och R276, hittades skärvstenar, sot och kol. Den sistnämndarutan utökades till en meterruta. I ruta R206 fanns under förnan ett 0,09 m tjocktlager av silt med inslag av sot samt skörbrända och skärviga stenar. I ruta R276 fanns23

under förnan ett 0,10 m tjockt lager av sotfläckig fin silt med enstaka skärvstenar.Under detta låg ett 0,15 m tjockt lager av svart mycket humös silt med mycket sot,kol och skärviga och skörbrända stenar. Mängden skärvstenar uppgick till cirka 16 kg.I rutans östra del var lagret omrört, ev. orsakat av en rot och i den sydöstra delenframkom fast berg. Det hela tolkas som att det rör sig om en anläggning som skullekunna vara en härd eller en kokgrop men det skulle också kunna röra sig om ettstörre skärvstenslager. Om det rör sig om ett lager skulle det kunna vara lika stortsom den mindre svacka i vilken den ligger, dvs cirka 7 m i nord-sydlig riktning samt 5meter bred i den södra änden och 3 meter bred i den norra änden.Strax intill skärvstensförekomsten, i ruta R212, hade brända djurben framkommit vidutredningen. Vid förundersökningen hittades dock inga ytterligare ben.Stenblocket, A216, låg direkt på fast berg, fig. 13, 14. I dess nordvästra sida fanns enstörre urholkning, cirka 1 m djup. En yta rensades fram, G100024, och det visade sigatt det under och alldeles intill blocket fanns en del material i fraktioner upp till 0,30m stora bitar som härrörde från blocket. Där fanns även någon bit som spjälkats avfrån graniten i det underliggande berget. Mängden stenar var dock avsevärt mindreän vad som skulle behövas för att fylla ut urholkningen.Enlig uppgift från geologen Per Nysten består stenblocket av fin amfibolit, enbergart som inte är ovanlig i området. I blocket finns naturliga sprickzoner somuppstått genom att annat mineral ligger ansamlat. Sprickzonerna är lätt rödaktiga.Spår av sprickzonerna kunde iakttas på det stenmaterial som fanns under blocketmen materialet var också sönderdelat på andra ledder, något som Nysten menadetalade för att materialet utsatts för påverkan. Några slagmärken kunde dock inteiakttas på stenmaterialet och det fanns därmed inga uppenbara tecken på att detbearbetats. Nysten menar att det är mindre troligt att stenmaterialet spjälkats avgenom en naturlig process och att det verkar som om material förts bort frånblocket. Amfibolit är ett mycket hårt material och sprickzonerna bör vara enförutsättning för att någon skall kunna få hål på ytan av ett block av denna karaktär.Det som framför allt talar för att blocket bearbetats är att material som borde halegat under blocket inte finns där.När stenmaterial skall ges en inledande bearbetning, t ex i syfte att tillverka yxämen,uppstår rikligt med avfall (se t ex Hampton 1999). Om detta skett på lokalen bordeamfibolit ha framkommit i de undersökta rutorna, något som inte var fallet. Ett annatmöjligt alternativ är att en eventuell brytning resulterat i potentiella råämnen somenkelt kunnat transporteras från platsen och bearbetats vidare på annat ställe.Därmed skulle heller inte några större mängder avfall lämnas kvar.Någon mil norr om RAÄ 329 tar ett stort område vid där det finns många lösfunnaenkla skafthålsyxor (Ekholm 1915). Dessa härrör från senneolitikum-äldre bronsålderoch brukar anges som tillverkade av grönsten, något som många gånger innebär attde faktiskt är gjorda av amfibolit. Möjligen ska amfibolitblocket sättas i samband meddessa yxor.Om stenblocket inkluderas är hela området med indikationer på fornlämning cirka 25×12 m (N-S) (fig 13).24

Figur 14. Amfibolitblocket på RAÄ 329. Mot sydväst. Foto: Ann Lindkvist.AnalyserFrån skärvstenslagret och ruta R276 har ett prov 14 C-analyserats. Provet, Ua-24682,bestod av en kvist av hassel och har därmed en mycket låg egenålder (bil. 1). Det hardaterats till 780-410 BC (kal. 2 sigma), dvs yngre bronsålder. Det förhållandevis långadateringsintervallet beror på att dateringen sammanfaller med den del avkalibreringskurvan som är relativt flack.Från samma ruta fanns även ett jordprov ur vilket ingående vedarter analyserats (bil.2). Sammanlagt rör det sig om 90 bitar och utav dessa utgör en och björk varderaungefär en fjärdedel. I övrigt ingår lind, ek, hassel, salix, bark/näver och tibast.Förekomsten av en kan vara en indikation på att man ägnat sig åt rökning, där denkan användas för att ge smak. Den stora mängden arter visar på att det bör ha funnitsen varierad biotop i det omgivande landskapet och det kan också visa på att manutnyttjat anläggningen vid flera tillfällen. I provet ingår en hel del kvistar vilket kanbetyda att man eldat ris. Om man använt färskt ris kan mycket rök genereras – någotsom man kan ha velat uppnå vid t ex rökning eller beredning av hudar genomrökgarvning. Men ris används också vid t ex bastubad. I provet finns också en bittibast. Detta är ovanligt i vedartsprover. Den är inte direkt lämpad som bränsle ochär framförallt giftig och det är därför något förvånande att den finns med i ett sådanthär sammanhang (Danielsson 2005).Resultatet från makrofossilanalysen bekräftar att en eldats i lagret. Provet togs i rutaR276 och innehåller förkolnat material av fem frön, sju fröfragment och barr från en.Genom provresultatet ges också ytterligare belägg för att man ägnat sig åt någonform av rökning på platsen.25

208211204Y=1564790X=6614000203209202205215207210201206214212276rutaruta med indikation213stenfri grävenhetamfibolitblockfornlämning275274Y=1564810X=6613980100024ppmP4041 - 4546 - 5556 - 600 2 4 6 8meter61 - 65Figur 15. RAÄ 329, plan med utfallet av fosfatanalysen. Skala 1:200.Fosfatprover togs i sex rutor vilka låg i och i anslutning till skärvstensförekomsten,fig. 15 (bil. 5). Värdena ligger mellan 40 och 65 ppmP, vilket är helt normala nivåerför skogsmark. Tyvärr har för få prover tagits för att en variation verkligen skall26

kunna ge sig till känna, men värdet i R276, där skärvstenslagret var kraftigt, är ett avde lägsta värdena, något som ändå antyder att själva skärvstenspackningen inte hörihop med några aktiviteter som genererar höga fosfatvärden. Provet är taget vidövergången mellan det övre och det under skiktet i skärvstenslagret och det går inteatt utesluta att högre fosfathalter skulle kunna finnas längre ned.StrandlinjeförhållandenRAÄ 329 ligger 35 m. ö. h. och har daterats till 780-410 e. Kr. Lokalen har, precissom RAÄ 330, legat på fastlandet i det inre av ett skärgårdslandskap. Havsstrandenhar legat ungefär 250-1000 m från lokalen, i östlig och sydöstlig riktning (fig. 11).Idag ligger ett kärr ett 40-tal m norr om RAÄ 329 och det är troligt att det här kan hafunnits en mindre yta med öppet vatten under den tid då lokalen var i bruk.TolkningSkärvstenslagret som påträffades kan som störst vara 7 × 3-5 m och fyller i så fall uten mindre svacka i terrängen. Det utgörs av ett till två skikt med en störstasammanlagd tjocklek om 0,25 m. Det övre skiktet består av silt med inslag av sot ochen del skärvsten. Det undre skiktet består av svart, mycket humös silt med mycketsot, kol samt skärviga och skörbrända stenar. Lagren är kraftiga och välbevarade. Detvå skikten kan indikera olika saker. Tänkbart är att det undre skiktet utgör enanläggning, t ex en härd eller en kokgrop vilken överlagrats av ett skärvstenslager. Enannan möjlighet är att det rör sig om ett skärvstenslager där de två skiktenrepresenterar olika användningstillfällen. Även denna lokal, precis som RAÄ 330,skulle kunna sättas i samband med de fornlämningar som finns i nordöst och denskulle också kunna vara en del av ett återkommande utnyttjande av utmarken.Lokalens 14 C-datering som ligger inom intervallet 780-410 BC (kal. 2 sigma) visar attdateringsintervallen för RAÄ 330 och 329 överlappar varandra till stor del och de kanmycket väl vara helt samtida.Det undre av de två skikten i skärvstenslagret verkar inte vara påfört då det delvisligger direkt på fast berg. Däremot är det svårare att utesluta att det övre skiktet ärpåfört även om det inte finns något som talar för att så skulle vara fallet. Denbegränsade utbredningen av lagret, sammantaget med den plats där brända benpåträffades, talar emot att det skulle kunna finnas flera aktivitetetsytor på lokalen(uteslutet amfibolitblocket). Det går inte att ur lämningens struktur urskilja någonkronologisk förskjutning, några praktiska eller geografiska faktorer som påverkat elleratt få några sociala eller ekonomiska förhållanden belysta.Intill skärvstenslagret påträffades brända djurben vid utredningen. Detta visar att detfinns fynd i anslutning till lagret, även om fyndfrekvensen sannolikt är låg. Det undreskiktet i skärvstenslagret skulle kunna utgöra en anläggning och det går inte attutesluta att det finns fler anläggningar i lagret eller intill det.Fosfatanalyserna kan tyvärr inte ge några indikationer om aktiviteterna på platsen.Det låga värde som kommer från det prov som togs alldeles ovan det undre skiktet iskärvstenslagret ger dock en fingervisning om att lagret inte innehåller några höga27

fosfathalter. Den stora mängden träkol ger däremot mycket goda förutsättningar för14 C-dateringar och vedartsanalys. Vedartsprovet visade på att det fanns en storvariation av träslag från lövträd i skärvstenslagret. Ungefär en fjärdedel utgjordes avbjörk, något som också utgjorde en stor andel av vedartsprovet från RAÄ 330. Cirkaen fjärdedel av vedartsbitarna i provet utgjordes av en. Detta skulle kunna indikerarökning av mat. Resultatet från makrofossilprovet pekar i samma riktning då därfanns olika förkolnade fragment av en. Av betydelse för tolkningen är också att detingick en hel del kvistar i vedartsprovet. En stor mängd kvistar samt en viss variationi de träslag som ingår indikerar att man eldat ris. Torrt ris brinner snabbt och ärdärmed ineffektivt som bränsle. Däremot kan färskt ris användas om man vill få frammycket rök. Därmed finns det två olika tecken på att man velat syssla med någonform av rökning, kanske av mat, kanske av skinn. De brända djurben som påträffatsskulle kunna peka mot en viss hantering av mat eller djurkroppar men fosfatanalysenbidrar knappast till att varken bekräfta eller motsäga detta.Platsens läge, upp till en kilometer från den dåvarande stranden, pekar inte mot attman hanterat maritima resurser på lokalen. Det bör dock ha funnits en direkt tillgångtill vatten eftersom det som idag utgör en våt kärrmark som ligger alldeles norr omskärvstensförekomsten, bör ha varit en mindre yta med öppet vatten.Alternativa tolkningar kan vara att skärvstenen är lämningar efter svetthyddor, vilketnärvaron till en mindre vattensamling med färskvatten samt det avskilda läget kanindikera. Framför allt närvaron av tibast i vedartsanalysens prover indikerar en sådananvändning. Giftet i tibast var känt redan under antiken och tillhör samma kategorigift som bollmört och spikklubba, vilka är kända för sina hallucinogena egenskaper.Tilläggas bör att alla delar av tibastbusken är giftiga. Möjligheten finns också attplatsens använts för stockbåtstillverkning. I den processen ingår bl a basning medstora mängder kol och sten. Arbetet bör att utförts där man hittar sitt råmaterial, dvsi utmarken, eftersom en nyfällt trädstam är mycket tungt.Amfibolitblocket kan ha utnyttjats som stenbrott men det har inte gått att belägga.Uppenbart är att material inte har bearbetats på lokalen. Det finns heller inget somtyder på att materialet från amfibolitblocket skulle ha använts samtidigt som man varverksam vid skärvstenslagret eftersom inga amfibolitstenar påträffades vidrutgrävningen. Har stenblocket utnyttjats bör det ha varit under senneolitikum-äldrebronsålder.28

RAÄ 328 i Tillinge socken (Lokal 39)TopografiI kanten av ett mindre moränområde, med Ullbrobäckens dalgång i väster, liggerRAÄ 328 (fig. 16). Undersökningsytan utgörs av både skogs- och åkermark. Skogenbestår av barr- och lövträd och marken sluttar brant ner mot den planareåkermarken. Marknivåerna i skogen ligger på 17-21 m. ö. h. och i åkern på 15-16 m.ö. h. I norr avgränsas den del av ytan som ligger i skogsmark av en mycket tät ochstorblockig ändmorän. Även på själva undersökningsytan finns en del stenblock.Området som undersöktes är cirka 55 × 50 m (Ö-V).UllbroUllbrobäckenFångstgrop#RAÄ 328Ullbrob.Figur 16. Utdrag ur Fastighetskartan med RAÄ 328 utmarkerat. Ur Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:5000.FornlämningsmiljöRAÄ 328 ligger i ett mycket fornlämningstätt område där ett antal fornlämningarvarit föremål för arkeologiska undersökningar. Lämningar från bronsålder och äldrejärnålder dominerar närområdet men där finns även lokaler från stenålder och yngrejärnålder (fig. 17).29

AÄ 193:2RAÄ 50:2RAÄ 49ULLBRO RAÄ 50RAÄ 49:3RAÄ 49:2RAÄ 49:4AÄ 46RAÄ 21120RAÄ 39RAÄ 208RAÄ 209RAÄ 85HOVDESTARAÄ 47RAÄ 1RAÄ 45ULLBRO KVARNAÄ 43AÄ 42 RAÄ 41Ä 302:22RAÄ 304ULLBRORAÄ 307RAÄ 307:3 HOVDESTARAÄ 307:4RAÄ 312RAÄ 307:2 RAÄ 306RAÄ 575RAÄ 305RAÄ 315TILLINGE-NIBBLERAÄRAÄSANRRAÄRAÄ 328RAÄ 326RAÄ 565RAERAÄ 17RAÄ 266ULLBRORAÄ 16RAÄ 83RAÄ 13RAÄ 8 RAÄ 7RAÄ 8:3 RAÄ 8:2RAÄ 267RAÄ 335:2RAÄ 335Figur 17. Fornlämningar kring RAÄ 328. Ur FMIS och Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:100 000.RAÄ 59RAÄ 328FornlämningFornlämningFornlämningSockengränsUI samband med byggandet av Mälarbanan undersöktes boplatslämningar från äldrejärnålder Vid Ullbro (RAÄ 305, Tillinge sn), som ligger drygt 100 m norr om RAÄ328. Platsen har inte varit någon central del av en boplats utan snarare ett mer ellermindre perifert aktivitetsområde. På den del av lokalen som ligger i den moränbackesom sluttar mot väster, cirka 20-28 m. ö. h., fanns härdar, kokgropar, lager medskärvsten samt ett ”härdliknande lager”. För det sistnämnda lagret förs bl a fram entolkning om att det möjligen skulle kunna vara en hyddbotten. Från området finns14 C-dateringar till förromersk järnålder (Fredman 1996: 23, 33f, 55f, 69f). Isluttningen ovanför dessa lämningar har härdar och kokgropar daterats till mellerstabronsålder (Price 1995:13).Cirka 300 m nordöst om RAÄ 328 ligger RAÄ 315. Här påträffades vid enkompletterande utredning år 1994 keramik, flinta, brända ben, kvarts och bränd lerainom en yta (Anttila et al 1994). Fynden kan möjligen tolkas som neolitiska. Straxöster om RAÄ 315 ligger RAÄ 575 och 576 i Vårfrukyrka sn. Den förstnämndafornlämningen har slutundersökts och utgörs av ett boplatskomplex och två30

skärvstenshögar med dateringar till mellersta och yngre bronsålder. Fornlämningeninnehöll bl a med långhus, 4-8 gravar, skärvstenshögar samt en skärvstensvall (13,8 ×11,8 m) (Price 1995; manus).Strax norr om undersökningslokalen finns även några stensättningar, RAÄ 306 och307, Tillinge sn. Mot nordväst, på andra sidan Ullbrobäcken, ligger RAÄ 304 där ett”offerröse” och några boplatsanläggningar undersökts och daterats till cirka 550-400f Kr (Price 1995). I övrigt finns där tre stensättningar och en gravhög.Cirka 500 m öster om lokalen ligger RAÄ 326 i Tillinge sn som utgörs av en härdeller en skärvstenshög. Ytterligare längre bort fortsätter de fornlämningstätaområdena. (Ej redovisat i figuren.) Söder och sydöst om RAÄ 328 finns flera gravfältoch lokaler med stensättningar; RAÄ 13, 16, 83 och 267 i Tillinge sn och 592 iVårfrukyrka sn.UndersökningsresultatVid den arkeologiska utredningen 2004 hade skörbränd sten i ett svart sotigt lagerkonstaterats på platsen. En fördjupning med omgivande vall fanns också intillindikationen (Björck et al 2005).Den yta som Länsstyrelsen angivit som förundersökningsområde var 7858 m 2 (fig.18). Den yta som undersöktes var cirka 1700 m 2 (fig. 19). Sammanlagt 21kvartsmeterstora rutor grävdes i den del av lokalen som utgjordes av skogsmark (fig.19). De var mellan 0,20 och 0,65 m djupa och i en av dem påträffades fast berg ibotten. Indikationer på fornlämning fanns i 13 rutor. I både skogsmarken ochåkermarken grävdes schakt med grävmaskin, till antalet totalt 11. Indikationerframkom i två av schakten i skogsmarken, i övrigt påträffades inga spår avförhistorisk påverkan. Jordarten utgjordes i skogsmarken av siltig sand och undermatjorden i åkern av lerig silt och lera. En del av den naturliga slänten mellansluttningen och åkern hade grävts bort i samband med att ett dräneringsrör lagts ned,varför ett område som var 5-9 m brett var helt stört.31

N#0 50 100 meterFigur 18. Undersökningsområdet vid RAÄ 328 på plankarta för vägsträckningen frånVägverket, Region Mälardalen. Skala 1:2000.Lager och fyndI ett stort antal rutor; R298, R300, R302, R304, R308, R310, R314, R318, R320,R322, R340, R342 och R344, samt i två schakt, S261 och S291, framkom skärvstenoch skärvstenslager (fig. 19). Det fanns dock en del variationer i mängden skärvsten,lagret eller lagrens tjocklek, mängden sot och kol samt jordens färg och kvalitet. I tvåområden är skärstenslagret mer intensivt.32

Ändmorän16 möh20 möh18 möh22 möh291295217213257261Åker209205253Y=1568370X=6614660201249Y=1568410X=661466010meter0 2 4 6 8utbredning av skärvsten/ fornlämningrutastengroprecent störningschaktkraftigt skärvstenslagerterrängbegränsningFigur 19. RAÄ 328, plan över hela undersökningslokalen. Skala 1:400.33

X=661471020 möh22 möhY=1568400342Ändmorän29129534030434429830030230634618 möh308312261314310322320A324330Y=1568420X=6614690318257316332334rutaruta med indikationstengrop253utbredning av skärvsten/fornlämningkraftigt skärvstenslagerschaktterrängbegränsning3360 1 2 3 4 5meterFigur 20. RAÄ 328, plan över den del av lokalen där skärvstenslager framkom. Skala1:200.Kring gropen, A324, och i ett område väster om och längre ned i slänten tycksskärvstenslagret bilda en mindre förhöjning i terrängen (fig. 20, 21, bil. 9). Det verkarsom om det är tjockast i de övre delarna och att det tunnar ut längs sluttningen. I derutor som grävts i skärvstenslagret, R308, R310, R314, R318, R320 och R322, var34

lagret tvåskiktat och utgjordes av gråsvart-mörkbrun sandig silt. I rutorna R322, R320och R310 fanns det mycket sot och kol i fyllningen och i övriga rutor fanns mindremängder kol och sot. I ruta R310 är det övre lagret något fett och här är de tvåskikten också som mäktigast, tillsammans cirka 0,60 m. I övriga rutor varierar lagrenssammanlagda tjocklek mellan 0,30 och 0,45 m. En indikation på att det eventuelltfanns en anläggning i skärvstenslagret påträffades i ruta R314. Överst fanns här etthorisontellt lager av gråsvart silt och under detta ett brant sluttande lager av någotfet, svart silt som skar ett lager av gråbrun grusig silt. Skärvsten påträffades i båda deövre skikten. Mängden skärvstenar i rutorna varierade mellan 7 och 18 kg, dvs ganskastora mängder, och i rutorna R318, R320 och R322 var skärvstenarna tätt packade.Gropen är närmast rund, med en inre diameter på cirka 2 m och den är cirka 0,40 mdjup. En vall finns på dess västra sida, ned mot sluttningen. Gropen bör vara en delav lagrets ursprungliga utseende eftersom det inte fanns några tecken på att lagrenvar omrörda i rutorna R320 och R322. Även i schaktet S261 påträffadesskärvstenslagret men eftersom det fick ligga kvar orört är det inte känt hur tjockt detvar här. Detta det södra skärvstenslagret är cirka 16 × 11,5 m (Ö-V).Figur 21. Pågående undersökning av RAÄ 328 med rutan R310 i förgrunden ochgropen i det södra skärvstenslagret i bakgrunden. Mot sydöst. Foto: Ann Lindkvist.Ett stycke åt norr, i ruta R304, fanns ytterligare en yta med ett kraftigtskärvstenslager. Det utgjordes av två skikt med brun respektive svartbrun siltig sand.I det övre lagret fanns enstaka stenar. I det undre lagret fanns mycket kol och sotsamt skärvstenar som huvudsakligen låg hårt packade. Mängden skärvsten uppgicktill 22 kg. Skikten hade tillsammans en mäktighet på 0,45 m. Lagret påträffades ej iomgivande rutor och kan som störst vara cirka 10 m i diameter.35

I övriga rutor där skärvstenar påträffades uppgick mängden till mellan 0,4 och 4 kg.Jorden utgjordes gråbrun sandig silt eller siltig sand. I ruta R344 hittades skärvigastenar som dock inte bedömdes vara eldpåverkade. Även i schaktet S291 påträffadesnågra få skärvstenar. Rutan R342 låg där den storblockiga ändmoränen tog vid ochdet bedömdes i fält som att ändmoränen utgjorde en fysisk gräns för skärvstenensutbredning. Detta konstaterades dock aldrig genom att ytterligare rutor grävdes högreupp i ändmoränen. Området med skärvsten, vilket är detsamma som fornlämningensutbredning, var 26 × 16,5 m (N-S) se fig 19.En bit keramik, F1, hittades i ruta R300 (bil 8). Den är gråbrun samt magrad med finbergart och är av en typ som finns under brons- och järnålder.AnalyserTre 14 C-dateringar är gjorda från RAÄ 328. Från ruta R304, som ligger i det norraskärvstenslagret, har en datering till 1290-1010 BC (kal. 2 sigma) gjorts, Ua-24697(bil. 1). Träslaget i provet var ek, vilket kan ha en hög egenålder (bil. 1). Från detsödra skärvstenslagret finns två dateringar. Ett prov från ruta R310, Ua-24698, hardaterats till 1200-910 BC och ett prov från ruta R320, Ua-24699, har daterats till1050-830 BC (kal. 2 sigma) (bil. 1). Det förstnämnda provet utgörs av rönn/oxel detandra av hassel, vilka båda är träslag som inte har en alltför hög egenålder (bil. 1). Detre dateringarna är samstämmiga och pekar mot en användning av lokalen tillomkring 1000 f. Kr., dvs övergången mellan äldre och yngre bronsålder.Vedartsproverna från lokalen bestod av sammanlagt 18 bitar förkolnat trä (bil. 3).Förutom de redan nämnda träslagen ek, rönn/oxel och hassel ingick salix samt lönn.Proverna omfattar inte särskild många bitar men visar ändå på att det funnits en vissvariation i vilka träslag som använts som bränsle.Makrofossilprover från rutorna R310, R314 och R320, vilka alla ligger i det södraskärvstenslagret, har analyserats (bil 4). I rutorna R310 och R320 fanns ingetförkolnat växtmaterial och i ruta R314 fanns smörblomma samt barrfragment frångran. Utfallet av analysen kan sägas vara ganska magert.Ett fosfatprov insamlades från samtliga 21 rutor förutom i ruta R304 där två provertogs, ett på 0,10 m djup samt ett på 0,50 m djup (fig. 22, bil 5). Värdena varierademellan 55 och 120 ppmP. Det finns en förhöjning, med värden mellan 85 och 120ppmP, som nästan helt motsvarar de två områdena med kraftiga skärvstenslager.Rutorna R308, R310, R314, R318, R320 och R322 har alla något högre värden ochligger i det södra området med skärvstenslager. Även rutan R330 har ett högre värdemen den ligger också alldeles i anslutning till både det södra skärvstenslagret ochgropen, A324. Förhöjda värden finns också i ruta R304 vilken ligger i det norraområdet med skärvstenslager. I rutan togs två prover på olika nivåer och bådauppvisar höga värden. Rutan R344 har också höga värden vilket kan ha sin förklaringi att den ligger nära den norra skärvstenslagret. Värt att notera är att i sju av de åttarutorna i det södra området där höga fosfatvärden uppmätts, så liggerskärvstenslagret direkt under förnan och därmed har proverna tagits i själva lagret.36

20 möhX=661471022 möhY=1568400342Ändmorän29129534030434429830030230634618 möh308312261314310322320A324330Y=1568420X=6614690318257316332ppmP5556 - 7533476 - 9091 - 105rutastengrop253utbredning av skärvsten/fornlämningkraftigt skärvstenslagerschaktterrängbegränsning336106 - 1200 1 2 3 4 5meterFigur 22. RAÄ 328, plan med utfallet av fosfatanalysen. Skala 1:200.37

StrandlinjeförhållandenVid 1200 f. Kr beräknas havet ha legat på en nivå motsvarande cirka 20-25 m överdagens nivå enligt de beräkningar som tidigare anförts. Vid 800 f. Kr. bedömshavsnivån ha sjunkit till cirka 18 m ö h. Skärvstenslagret på RAÄ 328 har dateringartill perioden 1290-830 f. Kr. och ligger 18-22 m. ö. h. Utifrån beräkningarna avhavsnivån skulle därmed lokalen ha legat på en nivå som då låg skulle kunna liggaunder vattenytan. Detta måste dock avspegla att det finns ganska stora felmarginaler iberäkningen av havsytans nivå. Detta fel ger mycket stort utslag på en plats som är såbrant som RAÄ 328. Skärvstenlagret kan dock inte ha legat under vatten eftersomdet då skulle ha varit ursvallat. Sannolikt daterar lokalen strandlinjenivån vilken somhögst kan ha legat på cirka 17-18 m ö h vid mitten av bronsåldern. Marken bliravsevärt flackare vid cirka 15 m ö h. Ytan mellan den skogbeklädda slänten och denplanare åkern har, som tidigare nämnts, grävts ur varför det är svårt att veta exakt hurmarkprofilen sett ut tidigare.Försöker man skapa sig en bild av miljön på platsen utifrån en havsnivå på ungefär20 m. ö. h. får man fram att lokalen legat vid ett smalt sund vid en djup och smalhavsvik. I söder har en havsfjärd legat.Ullbro! ! ! ! !! ! !!RAÄ 32825 möhEnögla! ! !! ! ! !! ! ! ! !! ! ! ! !! ! !! ! !20 möhRAÄ 103RAÄ 10425 möh5 m ekvidstansundersökningslokalerFigur 23. Höjdförhållanden vid RAÄ 328, 103 och 104. Ur Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:20 000.TolkningFornlämningen på RAÄ 328 är lite större och mer komplex än de som tidigarebehandlats. Spridd förekomst av skärvsten finns över en större yta, 26 × 16, 5 m, ochpå denna ligger två kraftigare skärvstenslager. Hela fornlämningen är mycketvälbevarad och den recenta störning som finns nedanför området tycks inte ha38

påverkat fornlämningen då inga indikationer påträffats längre ned än 18 m. ö. h. ochstörningen ligger på cirka 16-17 m. ö. h.Det norra skärvstenslagret kan som störst vara cirka 10 m i diameter och är cirka 0,45m tjockt. Lagret består av två skikt. Det undre är 0,25 m tjockt och innehåller mycketkol och sot samt en stor mängd skärvsten som ligger hårt packade. Eftersom endasten ruta grävts i det norra lagret är det svårt att uttala sig om huruvida det kan finnasanläggningar i det. De två skikten, dvs att det inte verkar vara omrört, talar för att dethar bildats på plats.Det södra skärvstenslagret bildar en mindre förhöjning i terrängen och har en grop isin östra, högre del. Det är som tjockast 0,60 m och är 16 × 11,5 m. Lagret ärtvåskiktat och dess karaktär varierar i olika rutor. Centralt, kring och väster omgropen, är det mycket kol och sot i fyllningen. I de sydligaste rutorna är skärvstenenhårt packad. Strax nedanför gropen finns två rutor där lagret är något fett till sinkaraktär. I den västligaste rutan finns en indikation på att det skulle finnasanläggningar i lagret. De variationer som finns inom lagret samt att det är så kraftigtpekar på en intensiv aktivitet under en period eller vid flera återkommande tillfällen.Det verkar också finnas anläggningar i det. Även om det finns en del variationer ilagrets karaktär så verkar det inte vara omrört och det bör därmed vara bildat påplats.Den skärvsten som ligger spridd kring skärvstenslagren bör ha tillkommit samtidigtsom lagren bildades. Det finns inga indikationer på att det skulle finnas anläggningar iområdet men det kan heller inte helt uteslutas.En bit keramik påträffades i området med spridd skärvstensförekomst. Den visar attfynd förekommer men fyndfrekvensen måste bedömas som låg.De tre dateringarna skulle kunna visa på att lagren tillkommit vid ett tillfälle kring år1000 f. Kr. men det finns en spridning i dateringsintervallen som också skulle kunnavara ett tecken på att platsen utnyttjats över en tidsperiod som skulle kunna vara sålång som 500 år. Två av dateringarna är mer samtida, 1290-1010 och 1200-910 f. Kr.,medan en datering avviker mer, 1050-830 f. Kr. Detta skulle kunna betyda att de tvålagren har tillkommit samtidigt men det södra kan ha varit i bruk längre. Det södralagret är mycket kraftigare, något som också visar att det använts mer och kanskelängre.Det framstår som om fornlämningen består av en aktivitetsyta då området medspridda skärvstenar verkar utgöra en enhet. Om det finns en kronologisk skillnadmellan de två skärvstenslagren skulle man dock möjligen kunna se det som att detfunnits två aktivitetsytor vilka kanske delvis överlagrar varandra. Det finns möjligenen kronologisk skiktning inom lokalen men däremot förefaller inga strukturellaskillnader kunna påvisas.Lokalens läge är speciellt och bör ha haft betydelse för valet av platsen. Den har legati ett exponerat läge vid ett smalt sund. När man eldade på platsen måste den ha varitväl synligt från håll. Inte långt ifrån platsen ligger det många fornlämningar, varav ettflertal verkar ha varit samtidiga med lokalen. Den måste därmed ses som en del i en39

större bebyggelsemiljö. Det förefaller ha funnits ett större bebyggelsekomplexboplatser kring dalgången/havsviken med lämningar på båda sidor. Gravar sommycket väl kan vara samtida med lokalen finns på många ställen i omgivningarna. Förövrigt finns undersökta skärvstenslokaler i närheten vilka mycket väl kan vara avsamma karaktär som RAÄ 328. Vid RAÄ 305 i Tillinge sn har kokgropar, lager medskärvsten samt ”härdliknande lager” etc, med dateringar till mellersta bronsålder ochförromersk järnålder, blivit undersökta (Price 1995). Boplatskomplexet vid Ullunda(RAÄ 575), endast några hundra meter österut, har en datering som är samtida medlämningen vid RAÄ 328. Det förefaller därför troligt att RAÄ 328 ska uppfattas somen utmarkslokal till den centrala boplatsen vid RAÄ 575.Det går att tänka sig flera skäl till att man valt att använda just denna plats. Det kan tex ha funnits ett praktiskt skäl till att välja ett ställe med brant terräng. En annanpraktisk aspekt kan ha haft att göra med vattnet nedanför som t ex var tillräckligtdjupt. Läget kan betraktas som något avskilt från boplatser och gravar även om detvarit inom synhåll. Därmed kan man ha fått den distans som man kanske ville ha omman sysslade med något som t ex luktade illa vilket garvning av skinn gör. Vidare kanman tänka sig att man valde platsen just för att den var så synlig och att det låg merrituella förtecken bakom valet av platsens läge.De vedartsprover som analyserades innehöll relativt få bitar. Det bestod endast avolika arter av lövträd. Makrofossilanalysen gav inte något bra resultat men där fannsett förkolnat barr från gran vilket antyder att inte bara lövträd använts. Däremot gavfosfatanalysen ett tydligt utslag. Högre värden kan knytas till skärvstenslagren.Därmed finns en indikation på aktiviteter som mathantering eller möjligen slakt.Eftersom inga djurben påträffats får dock slakt ses som mindre trolig. Det finnsandra möjliga hypoteser om verksamheten på lokalen som varken kan bekräftas elleravfärdas men där lokalen uppvisar en viss lämplighet. Man kan exempelvis ha ägnatsig åt beredning av hudar från både land- och havslevande djur genom exempelvisgarvning eller rökgarvning. Läget alldeles intill vattnet gör det att det bör funnits enmaritim anknytning. Det går inte heller att utesluta att platsen haft en rituell ellersymbolisk funktion, något som läget skulle kunna vara passande för.40

RAÄ 103 och 104 i Enköping (Lokal 19/41)TopografiUtredningens lokal 19/41 ligger både på en mindre, öppen gräsbevuxen yta samt iskogsmark (fig. 24). Den del som ligger på den öppna marken har senare registreratssom RAÄ 103 i Enköping. Marken är här närmast plan och ligger cirka 18 m. ö. h.Ytan omges av skog och även en del sly och har tidigare varit odlad, något som ettpar ansamlingar med röjningssten vittnar om. Söder om den öppna gräsytan finnsåkermark och i ytans östra kant löper en körväg. Den yta som här undersöktes var 55× 40 m (N-S). Den del av utredningslokalen som ligger i skogsmark har senareregistrerats som RAÄ 104 i Enköping. Skogen är huvudsakligen bevuxen medbarrträd men där finns även ett visst inslag av lövträd. Terrängen är relativt blockrikoch marken sluttar svagt mot väster och den öppna ytan. Denna del avundersökningsytan ligger på cirka 20 m. ö. h. Själva platsen med skärvstensförekomstligger på en svag avsats i terrängen. Området som undersöktes i skogsmarken är 35 ×22 m (N-S).EnaEnöglaRAÄ 103## RAÄ 104GalgvreFigur 24. Utdrag ur Fastighetskartan med RAÄ 103 och 104 utmarkerade. UrFastighetskartan © Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:5000.41

!! !FornlämningsmiljöDet finns relativt få kända fornlämningar i närheten av RAÄ 103 och 104 (fig. 25).Direkt söder om lokalerna finns RAÄ 586, Vårfrukyrka sn, registrerad som en övrigkulturhistorisk lämning. Det rör sig om något osäkra indikationer på en boplats varsexakta lokalisering inte framgår i Fornminnesregistret. Cirka 250 m sydöst omlokalerna ligger RAÄ 587, Vårfrukyrka sn, som består av en mindre förhöjninguppbyggd av skärvstenar, sot och kol samt eventuellt stenröjda ytor. En stensträng,RAÄ 332 i Vårfrukyrka sn, ligger cirka 300 m sydväst om lokalerna. Alldeles norr ombyn Enögla finns en väghållningssten, RAÄ 336, och intill denna en rest sten sommöjligen utgör en del av en grav, RAÄ 342, båda i Vårfrukyrka sn. Kopplat till bynEnögla finns också uppgifter om några lösfynd utan precis inprickning, RAÄ 557 iVårfrukyrka sn. Det rör sig om en stenyxa, en sländtrissa och en trindyxa.Fornlämningarna i närområdet uppvisar en stor variation vad gäller typer ochperiodtillhörighet. Flera av dem verkar dessutom vara ganska osäkra somfornlämningar överhuvudtaget.RAÄ 578RAÄ 333RAÄ 577SANKT ILIANRAÄ 580RAÄ 582RAÄ 566RAÄ 579RAÄ 565RAÄ 576RAÄ 334! !!! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! ! ! !! ! ! !! ! ! !!ENÖGLARAÄ 581! ! ! !! !! !RAÄ 342 RAÄ 336RAÄ 342:2RAÄ 557! ! !RAÄ 103/RAÄ 104FornlämningFornlämningFornlämningSockengränsRAÄ 104RAÄ 103RAÄ 586RAÄ 332! ! !! !ENÖGLA! !RAÄ 587Figur 25. Fornlämningar kring RAÄ 103 och 104. Ur FMIS och Fastighetskartan ©Lantmäteriverket Gävle 2005. Medgivande M2005/1499. Skala 1:15000.UndersökningsresultatVid den arkeologiska utredningen 2004 av lokal 19/41 framkom boplatsindikationer iden öppna marken och i skogsmarken hade lager av skärvstenar, sot och kolpåträffats (Björck et al 2005).42

NAnläggningar#Skärvstenslager#0 50 100 meterFigur 26. Undersökningsområdet vid RAÄ 103 och 104 på plankarta för vägsträckningenfrån Vägverket, Region Mälardalen. Skala 1:2000.För RAÄ 103 var den yta som Länsstyrelsen angivit som förundersökningsområdevar cirka 2790 m 2 och undersökningsytan blev cirka 1260 m 2 (fig. 26, 27). På RAÄ103 grävdes sammanlagt 13 schakt med grävmaskin och i åtta av dessa framkomolika indikationer på fornlämning (fig. 28). Jordarten under matjorden utgjordes avsiltig lera För RAÄ 104 hade Länsstyrelsen angivit ett förundersökningsområde somvar cirka 3700 m 2 och undersökningsytan blev cirka 300 m 2 (fig. 26, 29). På RAÄ 104grävdes 14 kvartsmeterstora rutor och i fyra av dessa framkom indikationer påfornlämning (fig. 29). Rutorna grävdes ned till 0,2-0,5 m djup och en av dem kundeinte grävas i botten på grund av en stor sten och rötter. Förutom rutorna grävdes treschakt med grävmaskin och i ett av dem framkom en del av en skärvstenspackning. Iskogen var jordarten ganska varierad med överst silt och siltig sand som på någraställen var humös samt under detta morän, silt eller lera.43

20 möh21 möhY=1570040 Y=1570040X=6614430308 201328A528336342218354346A44136437037632239119 möh395A403399456skärvsten18 möhindikationeranläggningX=6614380rutasten0 2 4 6 8 10meterVägschaktFigur 27. RAÄ 103 och 104, plan över hela undersökningsområdet. Skala 1:500.Anläggningar och fynd på RAÄ 103I den södra delen av den öppna ytan framkom några få anläggningar och fynd, fig. 28(fig. 9). Dessutom påträffades under matjorden i schakten, S346, S354, S364, S370,S376 och S456, spridda fnyk av träkol och bränd lera. Anläggningarna A236 ochA261 var relativt kraftiga härdar med sot, kol och bränd lera samt både eldpåverkadeoch ej eldpåverkade stenar (bil. 9). I A261 hittades en bit bränd lera. Strax intill låg enstenpackning, A282. Den var närmast rektangulär i formen och utgjordes av enganska gles ansamling med 0,10-0,15 m stora stenar som låg i ett skikt (bil. 9). Invidanläggningen påträffades en bit rödgods, F2 (bil. 8). Alldeles i närheten avanläggningarna, i schakt S201, hittades även en liten bit bränt djurben, F3 (bil. 8).44

19 möhY=1570020X=6614400F3A261A263A441VägA282härdröjningsrösestenpackningschaktstenY=1570040X=661438018 möhfyndhöjdkurvor_nyafornlämning012345678meterFigur 28. RAÄ 103, plan över hela undersökningsytan. Skala 1:250.Två röjningsrösen fanns på den öppna ytan och har registrerats som anläggningar,A441 och A528. De var uppbyggda av mestadels skarpkantad sten och bör vararelativt sentida. Området med fornlämningar på den öppna ytan är 38 × 29 m (Ö-V)(fig 27).Lager och fynd på RAÄ 104I rutan R476 och i schaktet S391, påträffades skärvstenar, sot och kol (fig. 29, 30). Ide närliggande rutorna, R462 och R478 påträffades några bitar kol på 0,25 respektive0,40 m djup. I den sistnämnda rutan hittades även två små bitar av rödgods, F4 (bil.8). I schaktet kunde en del av en skärvstenspackning rensas fram, A383, och ettprofilsnitt grävdes genom lagret vinkelrätt mot schaktets längdriktning (bil 9). Dendel av packningen som var synlig i schaktet var 2,3 × 1,3 m (NV-SÖ). I schaktkanteni nordöst var den 0,20 m djup och den tunnade ut mot schaktkanten i sydväst ochhär fanns ingen fyllning utan endast ett tunt lager med skärvstenar. Fyllningenutgjordes av brunsvart sandig silt med ett rikligt inslag av skärvstenar samt kol ochsot. Även i rutan R476 påträffades skärvstenslager. Under ett skikt med ljusbrun siltigsand fanns ett 0,40 m tjockt skikt av svartbrun siltig sand med ett stort inslag av45

skärviga och skörbrända stenar samt sot och kol. Mängden skärvstenar uppgick till 6kg.Y=1570070X=661444020 möh46446621 möh474462460A383476468470472ruta482478480ruta med indikationschaktröjningsröse484skärvstenskoncentrationskärvstenstenfornlämning486Y=1570090X=66144200 1 2 3 4 5meterFigur 29. RAÄ 104, plan över den del av undersökningsytan där skärvstenslagerframkom. Skala 1:400.Huruvida det rör sig om en eller flera anläggningar eller ett större lager går inte attsäkert avgöra. Om det är en skärvstenslager är det som störst 9 × 5 m (NV-SÖ). Detkol som påträffades i rutorna intill skärvstensförekomsterna kan inte säkert kopplastill skärvstenen. Det kan inte uteslutas att kolet härrör från t ex rotbränder. De tvåsmå fnyken av rödgods indikerar att aktiviteter skett på ytan även under historisk tid.Möjligen skulle det lager av siltig och i vissa fall även något humös sand som utgördet översta lagret i alla rutor kunna vara ett äldre odlingslager.I den södra delen av skogsmarken finns ett odlingsröse, A403. Det bestårhuvudsakligen av skarpkantade stenar och bör vara relativt sentida. Hela det områdesom uppvisar indikationer på fornlämning är 13 x 9 m (NV-SÖ) (fig 29).46

Figur 30. RAÄ 104. Mot sydväst. Foto: Ann Lindkvist.AnalyserTre 14 C-prover har analyserats (bil. 1). Provet Ua-24694 från en av härdarna på RAÄ103, A261, har daterats till perioden 750-390 BC (kal. 2 sigma), dvs yngre bronsålderoch början på förromersk järnålder. Materialet som daterats är hassel vilket har en lågegenålder. Det relativt långa dateringsintervallet beror på att kalibreringskurvan underdenna period är problematisk.Två prover från skärvstensförekomsten på RAÄ 104 har också daterats. Från A383finns ett prov av hassel, Ua-24695, som givit en datering till 970-800 BC (kal. 2sigma), dvs alldeles i början av yngre bronsålder. Förutsättningarna för kalibrering fördenna period är mycket goda. Provet Ua-24696 från rutan, R476, har givit en äldredatering, till 1210-920 BC (kal. 2 sigma), vilket motsvarar slutet av äldre bronsålderoch övergången till yngre bronsålder. Även detta prov bestod av hassel.Dateringarna visar att anläggningarna ute på den öppna marken och skärvstenen iskogen inte verkar ha tillkommit vid samma tillfälle. Det är dock bara 50 år mellandet senaste dateringsintervallet för RAA 104 och dateringsintervallet för RAÄ 103.Det går inte att utesluta att lämningarna faktiskt till någon del varit samtidiga och attdet därmed finns en kontinuitet. Skärvstenslagret på RAÄ 104 verkar utifråndateringarna ha uppkommit i ett sammanhang då dateringsintervallen överlapparvarandra något.I ett jordprov från härden A261 på RAÄ 103, som vedartsanalyserats, dominerarbjörk helt och i övrigt finns endast några få bitar hassel, bil. 2. Vedartsproverna frånRAÄ 104 visar däremot på en mycket stor variation. Från A383 har ett jordprovbestående av 50 bitar analyserats. I det finns 21 bitar av rönn/oxel och i övrigt finns47

ek, en, hassel, björk, al och ask. Provet från ruta R276 utgjordes av 12 bitar som varnärmast helt jämnt fördelade mellan träslagen rönn/oxel, hassel, björk, asp och lönn.Sammantaget gör detta att nio olika träslag finns representerade i kolet frånskärvstenområdet. Den stora variationen visar på att biotoperna i närmiljön varitöppna och varierade och indikerar även att kolet troligen härrör från upprepadeeldningstillfällen.Makrofossilprover från fyra ställen har analyserats (bil. 3). I proven från härdarnaA236 och A261 på RAÄ 103 fanns inget förkolnat växtmaterial. Från RAÄ 104, iruta, R468, finns ett analyserat prov vilket innehöll två enfrön och ett barr från gran.I denna ruta fanns ingen skärvsten och inte heller hade något träkol påträffats menresultatet från provet visar att spåren av aktiviteterna kan vara spridda över en störreyta än vad som kan konstateras endast med grävning. Ytterligare ett prov togs i lagretA383. Det innehöll förkolnat material från svinmålla och ett barrfragment från gran.De fyra fosfatprover som togs i stenpackningen A282 på RAÄ 103 resulterade i högavärden, 70-170 ppmP (fig. 31). Två av proverna togs som referensprover intillanläggningen och två togs i den. De höga värdena är precis vad man kan förvänta sigfrån en yta som odlats och blivit gödslad.På RAÄ 104 togs fosfatprover i alla rutorna och dessutom togs fyra prover i och ianslutning till skärvstenspackningen A383. Värdena varierade mellan 45 och 135ppmP (fig 31, bil. 5). Det tycks inte finnas något samband mellan rutorna med olikatyper av indikationer och höga värden. Proverna från A383 utgör dock ett undantag.Värdet för prov 9, som är taget i lagret, är 105 ppmP och värdet för prov 10 som ärtaget rakt under det föregående men under lagret är 135 ppmP. Prov 11 är tagetprecis utanför lagret i söder, i schaktets botten, och har värdet 75 ppmP. Rakt underdetta, cirka 0,01 m djupare är prov 12 taget och det har ett värde av 120 ppmP.Möjligen visar detta att högre fosfatvärden hör direkt samman med självaskärvstenspackningen. Proverna i de övriga rutorna är tagna på nivåer där det varkenfinns skärvsten eller någon mörkare jord.48

20 möh21 möhX=6614430Y=1570070rutaschaktröjningsröseskärvstenspackningskärvstenfornlämningppmP45 - 5556 - 7071 - 9091 - 135136 - 1950 1 2 3 4 5meterFigur 31. RAÄ 104, plan med utfallet av fosfatanalysen. Området innanför den rödamarkeringen finns i förstoring i högra hörnet. Skala 1: 250 samt för utsnittet 1:80.Från RAÄ 104 analyserades två lipidprover (bil. 4). Proverna togs ur skärvstenslagreti A383 och ett referensprov togs intill lagret. I proverna kunde inget som tyder påhantering av skinn, mat, torkning eller rökning bekräftas. Det fanns överhuvudtagetinga större skillnader mellan provet som tagits i lagret och referensprovet.Lipidmaterialet tycks endast återspegla växtligheten på platsen.StrandlinjeförhållandenEn av anläggningarna på RAÄ 103 har givit dateringar till 750-390 f. Kr och lokalenligger cirka 18 m ö. h. Vid 400 f. Kr. beräknas havets yta ha legat 15 m. ö. h. Lokalenbör då den var i bruk ha legat på en ganska flack strand vid en svag bukt i skydd aven udde i sydöst (fig. 23). Söder ut har en stor havsfjärd legat.Skärvstenslagret på RAÄ 104 är äldre och har dateringar till 1210-800 f. Kr. Lokalenligger cirka 20 m. ö. h och måste ha legat mycket nära strandkanten. Återigen är dettroligat att lokalen kan datera en aktuell havsnivån. Ser man till förhållandena påplatsen kan havet inte ha stått högre än ungefär 18-19 m. ö. h. vid mitten avbronsåldern. Platsen har legat strandnära, med en svag bukt vid en havsfjärd i söder.Tolkningar49

RAÄ 103Lämningarna på RAÄ 103 utgörs av ett par härdar och en mindre stenpackning. Densistnämnda anläggningen kan inte ges någon mer specifik tolkning. En av härdarnahar givit en 14 C-datering till yngre bronsålder och början på förromersk järnålder.Aktiviteterna på platsen har avsatt spår av små bitar av träkol och bränd lera somligger spridda inom ett cirka 40 × 30 m stort område. Endast ett fynd som möjligenkan vara från förhistorisk tid, ett litet bränt djurben, har påträffats. Fyndfrekvensenbedöms som låg och anläggningsfrekvensen likaså. Lämningarna måste dockbetraktas som välbevarade. Det rör sig sannolikt om en aktivitetsyta och det finnsingen inre tydlig struktur på platsen.Platsen har legat nära havet då den användes. Fornlämningens begränsadeomfattning vad gäller storlek samt antal anläggningar och fynd, gör det troligt att denendast använts vid något eller några kortare tillfällen. Möjligen kan den ha fungeratsom rast- eller övernattningsplats i samband med att man ägnat sig åt t ex jakt ochfiske en bit bort från de fasta boplatserna. Ett annat alternativ kan vara att manutnyttjat någon särskild resurs på platsen för någon praktisk aktivitet. Dateringarnager vid handen att lämningarna på RAÄ 103 inte nödvändigtvis har tillkommitsamtidigt som de på RAÄ 104 eftersom det finns ett mindre glapp mellandateringsintervallen. Det går dock inte, eftersom de utförda dateringarna är få, attutesluta att de båda lokalerna varit i bruk under samma tid. Det verkar inte finnasnågra samtida fornlämningar i den omedelbara närheten av lokalen.RAÄ 104Sannolikt är det ett skärvstenslager som påträffats på RAÄ 104. Det är välbevaratoch utgörs av ett skikt av brunsvart-svartbrun sandig silt eller siltig sand med mycketsot och kol samt en hel del skärvstenar. Det är upp till 0,40 m tjockt och kan somstörst vara 9 × 5 m. I anslutning till lagret finns en mindre förekomst av spridda bitarträkol och dessutom påträffades förkolnade växtfragment i en anslutande ruta.Eftersom lämningen tycks utgöras av ett skärvstenslager samt smärre indikationerinom en mindre yta kan det knappast vara tal om att det finns mer än en aktivitetsyta.Det finns inget i lagrets karaktär som talar för att det skulle finnas anläggningar i det,även om det inte kan uteslutas. Det är inte heller direkt troligt att det finns någraanläggningar i närheten av skärvstenslagret. Inga fynd påträffades vidundersökningen och därmed bedöms fyndfrekvensen som mycket låg.Lagret består av ett skikt, något som talar för att det skulle ha tillkommit vid etttillfälle. Detta motsägs dock av de två dateringarna som givit två intervall som endastöverlappar varandra till en mindre del. Skulle det vara fråga om att lagret tillkommitvid ett tillfälle skall detta ha inträffat någon gång vid mitten av 900-talet f. Kr. Deyttre begränsningarna för dateringsintervallen ligger dock 400 år isär och under dennaperiod skulle platsen kunna ha utnyttjats kontinuerligt eller vid åtminstone ett partillfällen. Kanske finns också en viss kronologisk förskjutning inom lagret, trots dessbegränsade utbredning.Lokalen har under sin användningstid legat nära strandkanten även om det är svårtatt veta exakt hur nära. Läget kan inte sägas vara direkt exponerat även om platsenmåste ha varit synlig från havet i söder. En maritim anknytning för lokalen är fullt50

möjlig. Sannolikt har platsen legat lite avsides från samtida bebyggelse och gravar dånästan inga kända fornlämningar som kan tänkas vara samtida finns i närheten. Detfinns dock ett undantag. En fornlämning som innefattar en förhöjning med ettskärvstenslager samt eventuellt stenröjda ytor, RAÄ 587 i Vårfrukyrka sn, ligger cirka250 m åt sydöst. Lämningen ligger på ungefär samma höjd över havet som RAÄ 104.Det är mycket tänkbart att de två lokalerna har samma karaktär och att de varit i bruksamtidigt.Vedartsproverna från lokalen omfattar många bitar och visar på att ett stort antalarter av lövträd använts som bränsle. Det stora antalet arter skulle kunna vara etttecken på att man eldat på platsen vid upprepade tillfällen. I ett av proverna fannsäven bitar av en. Ett makrofossilprov innehöll fröer från en. I makroprovernahittades också två granbarr. Det tycks som om fosfatanalysen givit ett visst utslag.Höga värden finns i de prover som tagits direkt i och under skärvstenslagret menresultatet är inte helt entydigt. Provet i den ruta som grävdes i lagret gav inget högtvärde men det kan ev. ha tagits för högt upp i rutan för att det skulle kunna ge etträttvisande utslag. Det verkar med andra ord som om det finns höga fosfathalter iskärvstenspackningen och därmed finns en indikation på att man hanterat mat.Lipidanalysen gav inte något utslag som går att tolka. Vad det gäller aktivieteterna påplatsen är en möjlighet är att man har rökt kött eller fisk, hudar eller skinn. Det finnsinget som direkt pekar på att man ägnat sig åt slakt eller liknande aktiviteter påplatsen. Det är dock möjligt att platsen använts för tillverkning av exempelvisstockbåtar och andra trähantverk eller att lämningarna ska tolkas som enplats därexempelvis pottaska framställt. Stora mängder björkved påträffades vidvedartsanalysen och pottaska tillverkas av just björkaska.51

Tolkningar och slutsatserFörundersökningarna har fångat in fornlämningarnas utbredning och karaktären hoslager och anläggningar samt dessas bevarandegrad. Fyndens karaktär och frekvenshar också kunnat bedömas. De utförda dateringarna bör vara representativa. Vidarehar undersökningarna givit en hel del besked om anläggningstäthet och platsernasinre struktur. Analyserna har givit flera ledtrådar till lokalernas funktion som är värdaatt plocka upp vid eventuella slutundersökningar. Vid förundersökningar avlämningar som är så pass lite kända kan man dock inte förvänta sig att få framslutgiltiga tolkningar av platserna.De fyra lokalerna som undersökts uppvisar stora likheter men också vissa variationer,vilka kommer att diskuteras i det följande. RAÄ 103 bryter till sin karaktär av från deövriga undersökningslokalerna och behandlas därför delvis för sig på. Slutligenkommer de olika analysmetoder som använts vid undersökningarna att diskuterasnågot.SkärvstenslokalernaFigur 32. RAÄ 103, efter att schakten lagts igen. Mot söder. Foto: Ann Lindkvist.52

DateringarBåde RAÄ 329 och 330 har dateringar till yngre bronsålder. Det tycks dock som omde båda lokalerna hör samman i tid och att de samtidigt skiljer sig från de övriga.Antalet utförda dateringar är bara en per lokal men eftersom de grupperar sigtillsammans, även till lokalisering och i viss mån till karaktär, verkar det som om dettrots allt är en reell skillnad.För RAÄ 328 finns tre dateringar från två skilda delar av lokalen. De ligger alla kringövergången mellan äldre och yngre bronsålder. Spannen för samtliga dateringaröverlappar varandra till en del, vilket kan innebära att lokalen har använts under enkortare tid alldeles före år 1000 f. Kr. Ett annat alternativ är att dateringarnarepresenterar en eller flera skilda användningsperioder. Det norra skärvstenslagretskulle kunna vara äldre än det södra. Det södra skärvstenslagret, vilket också är detkraftigaste, skulle möjligen kunna vara använt under en längre sammanhängandeperiod.Dateringarna från RAÄ 104 ligger, precis som de från RAÄ 328, kring övergångenmellan äldre och yngre bronsålder. Även här är det möjligt att de två skildadateringarna trots allt härrör från samma användningsperiod, någon gång vid mittenav 900-talet f. Kr. Eftersom de delvis överlappar varandra skulle det dock ävenkunna betyda att man använt platsen återkommande under en längre tidsperiod.Läge i landskapetEtt framträdande drag under bronsålder verkar vara förhållandet mellan storaboplatser kontra mindre satellitlokaler. Som exempel på de förstnämnda kan nämnasApalle i Övergrans sn (Ullén 1994, 1995, 1997), Vrå i Knivsta sn (Karlenby 1997b;Göthberg et al 2002) och Ryssgärdet i Tensta sn (Eriksson & Östling 2004) somförefaller ha många hus, tjocka kulturlager och hög anläggnings- och fyndtäthet. Denandra typen kännetecknas av härdar och kokgropar, mindre skärvstensflak ellerskärvstenshögar men saknar i stort sett tecken på sedentär bebyggelse. Till dennagrupp kan räknas t ex Sneden, Litslena sn och Dragonbacken Övergrans sn ochKumla, Danmarks sn (Persson et al 2002). Bronsåldersboplatser som Pryssgården iÖstergötland (Borna Ahlkvist 2000) och Apalle i Uppland (Ullén 1997) och gerindikationer om att bebyggelse och aktivitetsytor har legat inom ett mycket stortområde och att en byliknande struktur kan skönjas. Men det finns även en annan,mindre typ, av boplats med färre hus och annan struktur som t ex. Malma,Bondkyrko sn, Trekanten, Gamla Uppsala sn och Ullunda, Tillinge och Vårfrukyrkasn. Det är uppenbart att det finns en stor variation i boplatsers utformning ochfunktion och att aktivitetsområden till en boplats kan påträffas över en stor yta, medett par hundra meter mellan de tydliga aktivitetsnedslagen. Det förefaller då troligt attRAÄ 330 och 329 bör kopplas samman med närliggande boplatser som t ex den nuaktuella utredningens lokal 14, där skogslokalerna kan ha utgjort utmarkslokaler medaktiviteter som träarbete skinnberedning eller avskilda rituella handlingar. På sammasätt är det rimligt att koppla samman RAÄ 328 med de närliggande och samtidalokalerna som Ullundaboplatsen (RAÄ 575) och härdar och kokgropar belägna någotovanför RAÄ 305 (Price 1995; manus). RAÄ 328 har under sin användningstid legatalldeles vid havet, i ett mycket exponerat läge. Placeringen gör att det verkar troligt53

att närheten till vattnet haft betydelse för verksamheten på platsen, oavsett om skälentill detta varit praktiska eller symboliska, samt att den haft en central placering ibronsåldersbygden runt Ullbrohavsviken.Alla undersökningslokaler har legat i ett skärgårdslandskap. RAÄ 329 och 330 hardock legat på en till två kilometers avstånd från havet men för det inte nödvändigtvislångt från vatten då det kan ha funnits mindre sjöar eller vattenansamlingar intilldem. Det kan ha funnits boplatser som är samtida med RAÄ 329 och 330 mellanlokalerna och den havsstrand som fanns i öster. Förmodligen kan aktiviteterna påskärvstenslokalerna vara en form av utnyttjande av den utmark som hört till dessaboplatser.Även RAÄ 104 har legat mycket strandnära och därmed skulle det kunna varamöjligt att närheten till havet har varit av avgörande betydelse för aktiviteterna pålokalen. Läget på RAÄ 104 är inte lika spektakulärt som vid RAÄ 328 eftersomhöjdskillnaderna inte är så stora. Lokalen har dock legat exponerad mot en störrehavsfjärd. Det finns inga kända någorlunda samtidiga fornlämningar i den direktanärheten av RAÄ 104. Det finns dock någon typ av skärvstenslokal cirka 250 m motsydöst. Avståndet till RAÄ 328 och de fornlämningar som ligger i dess närhet är baranågon kilometer och i västlig, nordlig och östlig riktning finns mycketfornlämningstäta områden med många lämningar från bl a bronsålder.De mer eller mindre perifera lägen som lokalerna haft kan ha samband antingen medatt den resurs man ville utnyttja fanns i närheten. Ett annat alternativ kan vara attman ville vara på ett visst avstånd från boplatsen av praktiska skäl eller för att manville ha avskiljdhet när man t ex ägnade sig åt någon form av rituella aktiviteter.Lämningarna på både RAÄ 328 och 104 ligger på nivåer som har beräknas ha legatprecis vid strandkanten. Sannolikt kan RAÄ 328 datera själva strandlinjen förmellersta bronsålder. Vid bronsålderns mitt kan strandlinjen i området som högst halegat kring 16-17 m ö h. Just en brant strand bör ha varit det som gjorde att manvalde att använda platsen där RAÄ 328 ligger. Skärvstenslagret på RAÄ 104 hardateringar till 1210-800 f. Kr. Lokalen ligger cirka 20 m. ö. h, d v s vid denförmodade aktuella strandlinjen. Fortsatta undersökningar av de båda lokalerna medgeologisk experthjälp skulle kunna användas för att ta fram mer exakta bedömningarav strandnivåerna i området.Skärvstenslokalernas karaktär och funktionSom framgått ovan grupperar sig de undersökta skärvstenlokalerna i par om två omman beaktar dateringarna respektive lägena i landskapet. Ser man däremot på självalämningarnas karaktär skiljer RAÄ 328 ut sig genom att det rör sig om ett störreområde, genom att det finns två skärvstenslager inom lokalen och genom att det i ettav skärvstenslagren finns en grop med tillhörande vall. RAÄ 328 är därmed ocksåden lokal som har mest gemensamt med några av de tidigare nämnda lokalerna medskärvstensanläggningar, nämligen Vaxmyra, Buddbo, Igelsta, Brunnsta och Åby.RAÄ 329, 330 och 104 utgörs alla av ett mindre skärvstenslager som tycks vararelativt flackt. Fornlämningarna består sannolikt endast av detta lager och ett mindre54

område med någon enstaka ytterligare indikation. Det verkar dock inte som om deliknar de tidigare omnämnda lokalerna som också är litet mindre, dvs Gryta, Kumlaoch Stormossen. Skärvstenslagren som nu undersökts verkar vara i det närmastefyndtomma och ha fyllningar som inte är ”feta”, annat än i begränsad omfattning.Inte heller verkar det som om det skulle döljas några gropar under skärvstenslagren.Många olika förslag på aktiviteter har diskuterats i relation till skärvstenslokalernamen än så länge har ingen särskild verksamhet säkert kunnat beläggas. Det harhävdats att en direkt anknytning till marina resurser skulle ha funnits men detta finnsinte belagt varken i detta sammanhang eller tidigare (jfr Werthwein 2001:51). Ettundantag är dock gropanläggningen vid Kumla som innehöll rikligt med fiskben(Persson et al 2002). Däremot kvarstår hypoteserna om matberedning i form avtorkning och rökning. Det finns indikationer på rökning i vedartsanalyser från fleraplatser. Vid Buddbo har ett stort inslag av kvistar påträffats i vedartsproverna. Vidareingår en, hassel och granbarr i vedartsprover och makrofossilprover från Igelsta ochBuddbo.För de lokaler som nu förundersökts finns inga säkra besked om vad man ägnat sig åtnär man eldat. I vedartsprover från RAÄ 328 och 329 fanns en och även imakroprover från RAÄ 104 påträffades en. Detta skulle kunna tyda på att man röktmat. På RAÄ 328 och 104 finns dessutom höga fosfatvärden i skärvstenlagren vilketytterligare stärker indikationen på rökning av mat. Det verkar dock som mindretroligt att man valt att röka mat långt från boplatsen. Det är en aktivitet som tar tid,måste övervakas och dessutom skall maten förbrukas på boplatsen. Därför är detmer troligt att man sysslat med rökning av mat, och för den delen även annanmatberedning, på boplatserna.Belägg för att man velat få fram rök finns från flera av lokalerna. Från RAÄ 329 finnsen stor mängd kvistar i vedartsproverna. Även de mindre förekomsterna av hassel iproverna från RAÄ 329, RAÄ 328 och104 skulle kunna tolkas som att man eldat ris.I makroprover från RAÄ 328 och 104 finns också granbarr vilket också skulle kunnases som en indikation på att man eldat ris. Det kan dock finnas många orsaker till attman vill få fram rök, förutom den rökgarvning av skinn som redan nämnts. Det finnsmånga etnografiska exempel på svetthyddor. Vid användning av sådana kan mycketväl den typ av lämningar som undersökts uppstå. Hyddorna har ofta varit uppbyggdaav vidjor och behöver därmed inte ha lämnat några spår. Svetthyddor har varitplacerade vid vatten och gärna avskilt från boplatserna. Det finns också exempel påatt man nyttjat hallucinogen rök i svetthyddorna. Därför är det intressant att det påRAÄ 329 hittades Tibast. Växten är giftig och kan, t ex om den får förbrännas,användas som drog.Det går att ifrågasätta om resultaten från fosfatanalysen gav helt rättvisande resultat.Man kan inte helt utesluta att höga fosfathalter finns även i skärvstenslagren på delokaler där analysen inte visade på några förhöjningar i värdena. De förhöjdafosfatvärdena på RAÄ 328 och 104 skulle kunna ha ett samband med hantering avmat men mindre troligt slaktavfall eller andra typer av avfall. Vid undersökningen vidBuddbo gjordes också en fosfatanalys. Den gav ett resultat som inte kunde ges enentydig tolkning men det fanns dock en förhöjning som skulle kunna sättas isamband med viss hantering av matavfall (Scharp 2004:18f). Som jag kommer att55

argumentera för nedan så kan dock de något motsägelsefulla och svårtolkaderesultaten från de nu utförda förundersökningarna bero på en felaktigprovtagningsstrategi.Som nämnts ovan kan man också tänka sig att man ägnat sig åt beredning av hudarvid skärvstensflaken. Beredning av hudar innefattar avhårning, skrapning, garvningoch eventuellt också färgning. Till detta behövs bl a vatten, värme, garvämnen ochfett i relativt stora kvantiteter. Garvämnen kan utgöras av bark. På RAÄ 330påträffades exempelvis flera bitar av bark vid vedartsanalysen. Ett annat alternativ äratt använda rök för att garva huden. Garvning är en verksamhet som genererar starklukt.Det finns ytterligare en aktivitet som kan ha med skinnberedning att göra som kan hautförts på lokalerna. Asklut och aska kan användas till avhårning av skinn. Det kanockså användas som rengöringsmedel. Olika typer av aska, både från träd samt havsochstrandväxter kan användas. Framställningsprocessen bör generera en stark lukt.Det är full möjligt att framställning av aska och asklut kan ha varit en aktivitet påskärvstenslokalerna. Exempelvis pottaska görs av björkaska och särskilt på RAÄ 330och RAÄ 329 dominerar detta träslag vedartsproverna.Man kan också tänka sig att man sysslat med basning av trä med ånga vidskärvstenslokalerna. Vidare kan man ha gjort stockbåtar. När man gör en stockbåtingår bl a basning. Sannolikt görs båten där man hittar sitt råmaterial, dvs i utmarken,eftersom en nyfällt träd är mycket tungt.Det finns några gemensamma drag för de skärvstenslokaler som här har diskuterats.De utgör alla någon typ av aktivitetsytor utan typiska boplatslämningar. Dekännetecknas också av att det påträffats få fynd som är samtida med aktiviteten.Nästan alla de tidigare omnämnda skärvstenslokalerna, liksom de nu undersökta, kandateras till bronsålder-äldre järnålder. Förhållandet till vatten och havsstrand tycksvariera något för de olika lokalerna. De har dock alla legat i ett skärgårdslandskap ochrelativt nära vatten.Storlek och översiktlig struktur på bronsåldersboplatser är en fråga som oftadiskuteras hypotetiskt då ingen boplats är undersökt i sin helhet i Sverige. I detsammanhanget är relationen mellan den centrala delen av boplatsen och mer avlägsnaaktivitetsytor som de nu förundersökta lokalerna, intressant att studera, framför alltför att en totalundersökning av hela omfattningen av en bronsåldersboplats med allatillhörande ytor förmodligen aldrig kommer att kunna genomföras.RAÄ 103Fornlämningen på RAÄ 103 framstår som okomplicerad. Det är en plats där maninte har bott utan däremot verkar ha vistats under en kort period, vid ett eller fleratillfällen. Den tycks ha legat relativt isolerat från samtida boplatser och inte hellertycks det finnas samtida gravar i närheten. Troligen har det strandnära läget haft enbetydelse för att platsen kommit att utnyttjats. Användningsperioden ligger, enligtutförd 14 C-datering, någon gång under yngre bronsålder – början av förromersk56

järnålder. Det är troligt att det finns ett samförhållande i aktiviteter mellan RAÄ 104och RAÄ 104 och att aktiviteterna kan spegla olika steg i någon typ avframställningsprocess.AnalyserDe analyser som utförts har givit varierande resultat och visat sig ha olika lämplighet.Detta kan dock vara bra att ta i beaktande inför eventuella fortsatta undersökningarav lokalerna.Innehållet i vedartsproverna har visat sig vara omfattande och varierande,förmodligen beroende på att proverna kommer från floterade makroprover. Genomanalysen får man inte bara fram vilka arter man använt som bränsle utan även om detförekommer kvistar i materialet. Olika grovlek på veden ger upphov till skillnader ihur mycket rök som uppstår och är olika effektiva vad gäller energiåtgång. Olikaträslag har också skilda för- och nackdelar och passar olika bra för vissa syften.Förekomst av en är t ex en bra indikator på att man sysslat med rökning.Vedartsanalys är därför ett bra hjälpmedel för att komma närmare vilka aktivitetersom man ägnat sig åt på skärvstenslokalerna. Det som hade avgörande betydelse föratt analysresultaten blev så användbara var att det var större prover som togs och attdärmed ett stort antal bitar kunde bestämmas.Utfallet av de makrofossilanalyser som utförts har inte varit särskilt givande men harfungerat som ett komplement till vedartsanalysen. Att proverna inte innehöll såmycket växtmaterial beror troligen på att de flesta växter helt förbränts iskärvstenslagren eller att de aktiviteter som försiggått inte genererat något störremakrofossilt material. Möjligen bevaras material från barrträd bättre än andraväxtfossil, under de förhållanden som här är aktuella, eftersom detta dominerar heltbland de få växtfossil som kunnat redovisas. En annan förklaring till att nästan barabarrträd uppträder i materialen skulle kunna vara att anläggningarna bara använtsunder höst och vinter då få fröer från andra växter är i cirkulation. Makrofossilanalyskan dock fungera som ett bra komplement till vedartsanalys, särskilt på denna typ avlokal där aktiviteterna är svårdefinierade.De fosfatanalyser som utförts har givit varierande resultat. De lokaler där det fannsett utslag med högre värden, RAÄ 328 och 104, hade gemensamt att prover kom atttas i själva skärvstenslagren och inte bara ovanför dem, vilket var fallet på de andralokalerna. Detta indikerar att strategin att ta prover på enbart ett djup av 0,10 m idessa fall inte är tillräckligt. Istället bör man inför fortsatta undersökningar övervägaatt ta prover i vertikalt, framför allt i de olika skärvstenslagren, för att på så sättkunna få fram variationer och möjlighet att ringa in aktiviteterna. För att möjliggöraen sådan kartering måste dock anläggningen totalundersökas. Det är också möjligt attaktiviteterna på lokalerna inte genererat några fosfater, vilket i sig ger indikationer omplatsens funktion.Lipidanalyserna gav inget tolkningsbart resultat och de hypoteser som ställts upp omaktiviteter som skinnbearbetning, garvning, torkning, rökning och matberedning,kunde inte verifieras. Detta kan ha flera orsaker, av vilka den mest uppenbara förstås57

är att ingen av de aktiviteter man velat spåra utförts på platserna. En annan möjlighetär dock att lipiderna faktiskt har haft en större nedbrytningsgrad än man kundeförvänta sig. Troligare är dock att de lipider som kommer från växtligheten påplatsen kommit att dominera så kraftigt att de animala lipiderna inte har kunnatframträda. Det finns också indikationer på att de grövre jordarter som finns påundersökningslokalerna ger sämre bevaringsförhållanden för lipider än finkornigarejordmåner (Hjulström 2005). De högre fosfatvärden som uppmätts i skärvstenslagrenpå RAÄ 328 och 104 skulle kunna vara en indikation på att där även har funnitslipider. Det finns ofta, men inte alltid, en korrelation mellan lipider och fosfater(muntl. Björn Hjulström.). Resultaten av lipidanalysen gör att det är tveksamt ommetoden kan tillföra något vid undersökningar av denna typ av fornlämningarbelägna i skogsmark.Figur 33. RAÄ 329, undersökning av ruta, R276, Michel Guinard ochCamilla Forsman. Mot nordväst. Foto: Ann Lindkvist.58

Förslag till vidare åtgärderDe fyra skärvstenslokalerna uppvisar sinsemellan en viss variation vad gällerdateringar och läge i landskapet, och så här långt även vad gäller resultaten avvedartsanalys, makrofossilanalys och fosfatanalys. På ett mer övergripande plan är dedock relativt lika. Det finns även andra tidigare undersökta fornlämningslokaler somuppvisar liknande drag. Man kan dock inte säga att de kända lokalerna tillhör någonsärskild kategori eller att de utgör någon typ då det inte är klart vilka aktiviteter somman ägnat sig åt på dem. Det återstår med andra ord mycket arbete innan man kanbörja urskilja eventuella gemensamma egenskaper.När kända referenser för en förundersökt fornlämning saknas är det synnerligenangeläget att en slutundersökning genomförs. En viktig förutsättning inför enslutundersökning är att man arbetar med många hypoteser och att man har enöppenhet för nya tolkningar. En slutundersökning av lokalerna borde ha enexplorativ inriktning där en anläggningsinriktad grävmetod användes. Viktigt vore attarbeta med utveckling av olika analysmetoder. Fortsatt arbete med bedömningar avstrandlinjen vore av vikt för tolkningen både av dessa och andra fornlämningslokaleri området. Resultaten från slutundersökningar skulle sannolikt ha stor betydelse förförståelsen av bronsålderns bebyggelse och landskapsutnyttjande, särskilt i ettområde med så pass många undersökta lokaler från bronsåldern som redan utförts.Dessa har dock inriktat sig på mer traditionella fornlämningstyper som boplatser ochgravlokaler. En fördel vore givetvis om slutundersökningar kunde ske i ettsammanhang, där man kunde undersöka dem på ett likartat sätt. Även RAÄ 103borde slutundersökas eftersom det är av vikt att klargöra dess relation tilllämningarna på RAÄ 104 och en eventuell kontinuitet i funktion.SAU föreslår att RAÄ 330, 328, 329, 103 och 104 skall slutundersökas. Det är dockgivetvis upp till Länsstyrelsen att besluta i frågan.59

SammanfattningFem fornlämningslokaler på fyra platser har förundersökts av SAU med anledning aven ny dragning av väg E18 mellan Enköping och Sagån. På de undersökningslokalersom låg i skogsmark, RAÄ 328, 329 och 330 i Tillinge sn och RAÄ 104 i Enköping,hade vid utredningen skärvstenslager påträffats och på den lokal som låg i öppenmark, RAÄ 103 i Enköping, fanns boplatsindikationer. På samtliga lokalerpåträffades fornlämningar vid förundersökningen.RAÄ 329 och 330 ligger cirka 700 m från varandra i ett större skogsparti. Pålokalerna påträffades skärvstenslager som var några meter i diameter. Lagrenutgjordes av jord med mycket sot, kol och skärvsten. På RAÄ 330 undersöktes ävenett stenblock med en kvartsåder som möjligen kunde ha använts som stenbrott.Detta verifierades dock inte. I anslutning till skärvstenslagret hittades en bit keramik.Även på RAÄ 329 undersöktes ett stenblock, detta av amfibolit. En möjliganvändning som stenbrott kunde inte uteslutas. Ett eventuellt utnyttjande avstenblocket är sannolikt inte samtida med aktiviteterna vid skärvstenslagret. Pålokalen påträffades vid utredningen några brända djurben. Båda lokalerna har givit14 C-dateringar till yngre bronsålder.I en brant sluttning vid Ullbrobäckens dalgång ligger RAÄ 328. Här påträffades tvåytor med kraftiga lager med mycket skärvsten och kol i sotig jord samt spriddförekomst av skärvstenar i ett omgivande område. Det största skärvstenslagret varcirka 16 × 11,5 m och utgjorde en svag förhöjning i terrängen. I lagret fanns en gropmed en vall i den västra kanten. En liten bit keramik hittades i närheten av lagret.Skärvstenslagren har givit 14 C-dateringar till övergången mellan äldre och yngrebronsålder.RAÄ 103 och 104 ligger nära Enköpings utkant och gränsar till varandra. RAÄ 103ligger i tidigare åkermark Här påträffades två härdar och en stenpackning samtspridda fnyk av träkol och bränd lera men ingen egentlig boplatsyta. Från en avhärdarna finns en 14 C-datering till yngre bronsålder-förromersk järnålder. RAÄ 104ligger i ganska flack skogsmark. Här påträffades ett cirka 9 x 5 m stort lager medskärvstenar och kol i sotig jord. Lagret har 14 C-daterats till yngre bronsålder.Lokalerna med skärvstenslager har inte kunnat ges någon definitiv tolkning. De utgöraktivitetsytor och har inte utnyttjats som boplatser. Möjliga aktiviteter på platsernakan ha varit beredning av mat i form av rökning eller torkning samt garvning avhudar och skinn, trähantverk eller användandet av en svetthydda.60

Tekniska och administrativa uppgifterLänsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd: 431-6853-05, 431-6857-05, 431-6858-05, 431-6859-05, 2005-07-01.SAU:s projektnr: 2066Utförandetid i fält: 2005-08-15--26Tidsåtgång i fält: 276 arkeologtimmar, 24 maskintimmarPersonal: Michel Guinard (projektledare), Camilla Forsman (bitr. projektledare), AnnLindkvist (bitr. projektledare), Marcus Persson, Kristina Martinelle, Jhonny ThérusDigitala planer: Kristina Martinelle, Ann LindkvistHöjd- och koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon västFaktagranskning: Michel Guinard, Helena VictorRedaktionell bearbetning: Ann LindkvistArkivhandlingar: Förvaras tills vidare på SAU.Fynd: Förvaras på SAU i väntan på SHM:s beslut om fyndfördelning.RAÄ 330Län, landskap och socken: Uppsala, Uppland, TillingeLäge: Fastighetskartan 11H2c, Fastighetsbeteckning: Tillinge 5:1Koordinater: X 6613738,606 Y 1564221,347 (centralt på undersökningsytan)(Ett eget upprättat koordinatsystem har använts vid inmätningen av delar av lokalen)Undersökt yta: 278 m 2RAÄ 329Län, landskap och socken: Uppsala, Uppland, TillingeLäge: Fastighetskartan 11H2c, Fastighetsbeteckning: Tillinge-Mälby 5:1Koordinater, SV hörnet: X 1564801,51, Y 6613971,87Undersökt yta: 300 m 2RAÄ 328Län, landskap och socken: Uppsala, Uppland, TillingeLäge: Fastighetskartan 11H2d, Fastighetsbeteckning: Ullbro 5:1Koordinater, SV hörnet: X 1568375,96, Y 6614661,35Undersökt yta: 1700 m 2 , 84 löpmeter schaktRAÄ 103Län, landskap och socken: Uppsala, Uppland, VårfrukyrkaLäge: Fastighetskartan 11H2d, Fastighetsbeteckning: Enögla 7:8Koordinater, SV hörnet: X 1570037,89 Y 6614377,76Undersökt yta: 1260 m 2 , 156 löpmeter schaktRAÄ 104Län, landskap och socken: Uppsala, Uppland, VårfrukyrkaLäge: Fastighetskartan 11H2d, Fastighetsbeteckning: Enögla 7:8Koordinater, SV hörnet: X 1570082,49 Y 6614425,20Undersökt yta: 300 m 2 , 11,5 löpmeter schakt61

ReferenserAnttila, K., Gräslund, E., Johansson, C., & Nisbel Sandman, E. 1994. Ullunda, kompletterandeutredning. Täby 14:1, Vårfrukyrka sn och Hovedsta 2:6, Tillinge sn, Uppland. Arkeologikonsult.Utredningsrapport 1994:10.Björck, N., Guinard, M., Häringe Frisberg, K. & Seiler, A. 2005. E18 Enköping-Sagån.Kompletterande arkeologisk utredning etapp 2 och specialinventering. Uppland och Västmanland; Björksta,Kungsåra, Tillinge och Vårfrukyrka socknar. Riksantikvarieämbetet, avdelningen för arkeologiskaundersökningar. UV-GAL, rapport 2005:3.Blidmo, R. 1995. Liten fosfathandbok för arkeologer. Arkeologikonsult AB. StockholmBronk Ramsey, Christopher. 1995. Radiocarbon Calibration and Analysis of Stratigraphy:The OxCal Program. Radiocarbon 37(2).Bronk Ramsey, Christopher. 2001. Development of the Radiocarbon Program OxCal,Radiocarbon, 43 (2A).Borna-Ahlkvist, H. 2002. Hällristarnas hem. Gårdsbebyggelse och struktur i Pryssgårdenunder bronsålder. Lund.Danielsson, Erik. 2005. Rapport över vedartsanalyser på material från Uppland, Tillinge sn. FU E18Enköping Sagån. Projekt 2066. Vedlab rapport 0530. (Otryckt).Ekholm, G. 1915. Studier i Upplands bebyggelsehistoria I. Stenåldern. Uppsala.Eklund, S. 2005. Vaxmyra. Två boplatser vid en bäck. Välbevarade huslämningar och ett gravområdefrån äldre järnålder. SAU rapporter 8. Stockholm.Eriksson, T. & Östling, A., 2004. Ryssgärdet i Onslunda, ett fornlämningskomplex frånsenneolitikum till och med 1700-talet med tyngdpunkt i bronsålder, väg E4, sträckanUppsala-Mehedeby Uppland, Tensta socken, Onslunda 5:1 och 3:1, RAÄ 435 : arkeologiskundersökninar. Dokumentation av fältarbetsfasen, UV GAL 2004:4. Uppsala.Fredman, P-O. 1996. Ullbrobacken. Bosättningslämningar från äldre järnålder. Raä 305, Ullbro 5:1och Hovdesta 2:5, Tillinge sn, Uppland. Arkeologikonsult. Slutundersökningsrapport 1996:18.Frykberg, Y., & Lindgren, C., 1998. Jägare eller bonde? Boplatsen Åby koloniområde. Nynäsbanan.Arkeologisk förundersökning och undersökning. UV Mitt, Rapport 1998:45.Guinard, M., (red) in press. Stormossenboplatserna. Mesolitiska boplatser undersökta i samband medbyggandet av ny väg E4, sträckan Uppsala-Mehedey. SAU skrifter.Göthberg, H., Forenius, S. & Karlenby, L., 2002. I en liten Vrå av världen. Arkeologiskaundersökningar Vrå, Knivsta socken, Uppland. Del 2. UV Uppsala Rapport 1997: 66.Hampton, O. W., 1999. Culture of Stone. Sacred and Profane Uses of Stone among the Dani. Texas A& M Universtity Press.Hansson, A-M. 2005. Växtmakrofossilanalys – E18grävningen Enköping-Sagån. Arkeologiskaforskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Uppdragsrapport nr 23. (Otryckt)62

Hjulström, B. 2005. Lipidanalys av skärvstensfyllda anläggningar från förundersökningar i samband medombyggnad av E18 mellan Enköping och Västerås, lokal 19/41 och 36. Arkeologiskaforskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Uppdragsrapport nr 27. (Otryckt)Karlenby, L., 1997a. Strandlinjeförändringar under yngre holocen i östra Svealand. Enutvärdering av 14 C-dateringar från boplatser i Uppland och Västmanland 500-5000 BP.Boplatser i Uppsala och Västmanlands län. Del II. Rapport över ett FoU-projekt.Riksantikvarieämbetet, UV-Uppsala Rapport 1997:23. Uppsala.Karlenby, L.(red.), 1997b. I en liten Vrå av världen. Arkeologiska undersökningar Vrå, Knivstasocken, Uppland. Del 1. Alsike stad. UV Uppsala Rapport 1997: 43.Nystrand, L., 2003. Bronsålderns skinnhantverk – med utgångspunkt från de danska ekkistegravarna.C-uppsats. Institutionen för arkeologi och antik historia Uppsala universitet. Uppsala.Persson, M., Andersson, F., Guinard, M. & Lindkvist, A. 2002. Bronsålderslämningar i Kumla.Gravar och gropar. SAU skrifter 3.Price, N. 1995. Hovdesta. A votive offering site, occupation area and cemetery from the early pre-RomanIron Age. Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, nr 12.Price, N., manus. Ullunda: a Bronze Age settlement complex in eastern central Sweden.Arkeologisk slutundersökningsrapport. Arkeologikonsult AB.Risberg, J. & Alm, G. 2004. Landhöjning i norra Uppland. Arkeologi E4. Årsberättelse 2003.Utgrävningar från Uppsala till Tierp. Arkeologi E4 Uppland. Upplandsmuseet. Uppsala.Risberg, J., Alm, G. & Goslar, T. 2005. Variable isostatic uplift patterns during the Holocenein southeast Sweden, based on high-resolution AMS radiocarbon datings of lake isolations.The Holocene 15, 6.Risberg, J., Miller, U. & Brunnberg, L. 1991. Deglaciation, Holocene shore displacement andcoastal settlements in eastern Svealand, Sweden. Quaternary international 9.Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kustbor i Uppland under yngre stenåldern. (AUN 26.) Uppsala.Scharp, A., 2004. Skärvig, bränd sten vid Buddbo – funktion eller rit? Väg E4, sträckan Uppsala-Mehedeby, Uppland, Ärentuna socken, Buddbo 2:1, RAÄ 336. UV GAL, Dokumentation avfältarbetsfasen 2004:1, Arkeologisk förundersökning och undersökning.Ullén, I. (red) 1996. Bronsålder på Håbolandet, Arkeologi på väg – undersökningar för E18.Riksantikvarieämbetet, UV Uppsala, Rapport 1996:12.Ullén, I. 1997. Bronsåldersboplatsen vid Apalle i Uppland. Arkeologi på väg: undersökningar förE18, Rapport UV Uppsala 1 997:64.Werthwein, G., 2001. Boplatslämningar, hålvägar och en skärvstensvall i Igelsta. Arkeologisk särskildundersökning av fornlämning Raä 279 och 280, Östertälje socken, Södertälje kommun, Södermanland.Stockholms läns museum, Rapport 2001:7.Wigg, A.- S. & Schmidt Wikborg, E. 2000. ICA-Grytan. En bronsåldersboplats. Arkeologiskutredning och särskild undersökning. Stadsäga Västerås 4:46, Skerike socken, Västmanland.Västmanlands läns museum. Kulturmiljöavdelningen Rapport 2000:04.63

Muntliga uppgifterPer Nysten, Fil Dr, Institutionen för geovetenskaper, Uppsala Universitet.Björn Hjulström, doktorand. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholmsuniversitet.Helena Victor, Fil Dr, Societas Archaeologica Upsaliensis.ArkivFornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet, Stockholm64

BilagorBilaga 1 14 C-dateringarTabell 14 C-dateringar utförda vid Avdelningen för jonfysik vid Ångströmlaboratoriet iUppsala. Kalibreringar enligt OxCal Version 3.10. (Bronk Ramsey, C. 1995, 2001)Labnr Lokal Ruta/14 C ålder Kal. ålder 1 sigma Kal. ålder 2 sigma VedartAnl. BPUa-24681 RAÄ 330 R201 2570±40 810-750 BC (49,3 %) 820-730 BC (55,2 %) Salix690-660 BC (11,4 %)640-590 BC (7,5 %)690-660 BC (13,8 %)650-540 BC (26,4 %)Ua-24682 RAÄ 329 R276 2490±40 770-720 BC (13,6 %)700-540 BC (54,6 %)780-480 BC (90,3 %)470-410 BC (5,1 %)Hassel(kvist)Ua-24697 RAÄ 328 R304 2940±40 1260-1230 BC (7,3 %) 1290-1010 BC (95,4 Ek1220-1080 BC (57,8 %)1070-1050 BC (3,1 %)%)Ua-24698 RAÄ 328 R310 2865±40 1120-970 BC (68,2 %) 1200-910 BC (95,4%)Rönn/oxelUa-24699 RAÄ 328 R320 2795±40 1005-900 BC (68,2 %) 1050-830 BC (95,4 Hassel%)Ua-24695 RAÄ 104 A383 2720±40 905-825 BC (68,2 %) 970-950 BC (1,9 %) Hassel940-800 BC (93,5 %)Ua-24696 RAÄ 104 R476 2875±40 1130-990 BC (62,8 %) 1210-920 BC (95,4 Hassel%)Ua-24694 RAÄ 103 A261 2395±40 520-390 BC (68,2 %) 750-680 BC (12,4 %)670-640 BC (3,2 %)590-390 BC (79,8 %)HasselRadiocarbon determination2900BP2800BP2700BP2600BP2500BP2400BP2300BP2200BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24681 : 2570±40BP68.2% probability810BC (49.3%) 750BC690BC (11.4%) 660BC640BC ( 7.5%) 590BC95.4% probability820BC (55.2%) 730BC690BC (13.8%) 660BC650BC (26.4%) 540BCRadiocarbon determination2800BP2700BP2600BP2500BP2400BP2300BP2200BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24682 : 2490±40BP68.2% probability770BC (13.6%) 720BC700BC (54.6%) 540BC95.4% probability780BC (90.3%) 480BC470BC ( 5.1%) 410BC1000CalBC 800CalBC 600CalBC 400CalBCCalibrated date1000CalBC 800CalBC 600CalBC 400CalBC 200CalBCCalibrated date65

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Radiocarbon determination3200BP3000BP2800BP2600BPUa-24697 : 2940±40BP68.2% probability1260BC ( 7.3%) 1230BC1220BC (57.8%) 1080BC1070BC ( 3.1%) 1050BC95.4% probability1290BC (95.4%) 1010BCRadiocarbon determination3200BP3100BP3000BP2900BP2800BP2700BP2600BP2500BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24698 : 2865±40BP68.2% probability1120BC (68.2%) 970BC95.4% probability1200BC (95.4%) 910BC1600CalBC 1400CalBC 1200CalBC 1000CalBC 800CalBCCalibrated date1400CalBC 1200CalBC 1000CalBC 800CalBCCalibrated dateRadiocarbon determination3100BP3000BP2900BP2800BP2700BP2600BP2500BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24699 : 2795±40BP68.2% probability1005BC (68.2%) 900BC95.4% probability1050BC (95.4%) 830BCRadiocarbon determination3000BP2900BP2800BP2700BP2600BP2500BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24695 : 2720±40BP68.2% probability905BC (68.2%) 825BC95.4% probability970BC ( 1.9%) 950BC940BC (93.5%) 800BC1400CalBC 1200CalBC 1000CalBC 800CalBCCalibrated date1200CalBC 1000CalBC 800CalBC 600CalBC 400CalBCCalibrated dateRadiocarbon determination3200BP3000BP2800BP2600BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24696 : 2875±40BP68.2% probability1130BC (68.2%) 990BC95.4% probability1210BC (95.4%) 920BCRadiocarbon determination2700BP2600BP2500BP2400BP2300BP2200BPAtmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron]Ua-24694 : 2395±40BP68.2% probability520BC (68.2%) 390BC95.4% probability750BC (12.4%) 680BC670BC ( 3.2%) 640BC590BC (79.8%) 390BC2100BP1600CalBC 1400CalBC 1200CalBC 1000CalBC 800CalBCCalibrated date800CalBC 600CalBC 400CalBC 200CalBCCalibrated date66

Bilaga 2 VedartsanalysAnalysresultat från Vedlab, Erik Danielsson (Danielsson 2005). Tabellen någotbearbetad.Lokal Ruta/Anl. Provnr ProvmängdAnalyserad Trädslag ÖvrigtmängdRAÄ 330 R201 29 0.5g 0.4g, 12 bitar 2 bitar al7 bitar björkFloteratjordprov1 bit ek2 bitar salixRAÄ 330 R249 28 2.0g 1.8g, 40 bitar 27 bitar björk1 bit ekFloteratjordprov5 bita salix7 bitarbark/näverRAÄ 329 R276 7 20.8g 15.6g, 90 bitar 21 bitar björk14 bitar ekFloteratjordprov26 bitar en7 bitar hassel16 bitar lind4 bitar salix1 bit tibast1 bit bark/näverRAÄ 328 R310 7 0.2g 0.2g, 1 bit 1 bit rönn/oxelRAÄ 328 R304 6 0.2g 0.2g, 1 bit 1 bit ek Plockat isålletRAÄ 328 R320 31 0.7g 0.6g, 16 bitar 5 bitar ek4 bitar hassel3 bitar lönn4 bitar salixRAÄ 104 A383 41 4.2g 3.1g, 50 bitar 3 bitar al2 bitar ask4 bitar björk9 bitar ek7 bitar en4 bitar hassel21 bitarrönn/oxelRAÄ 104 R476 40 1.9g 1.9g, 12 bitar 3 bitar asp2 bitar björk2 bitar hassel3 bitar lönn2 bitarrönn/oxelRAÄ 103 A261 42 2.6g 1.6g, 40 bitar 34 bitar björk6 bitar hasselFloteratjordprovFloteratjordprovFrånlagretsbotten67

Bilaga 3 MakrofossilanalysAnalysen utförd av Ann-Marie Hansson och tabellen är baseras på analysrapporten(Hansson 2005).Lokal Ruta/Anl.ProvnrFörkolnat växtmaterial Recent växtmaterial Volym(liter)RAÄ 330 R201 18 3 frukter från linmåra Barr från gran (Picea abies), hallon 2(Galium spurium)(Rubus idaeus)RAÄ 330 R249 19 Måra (Galium sp.) Blåsuga (Ajuga pyramidalis), björk 2(Betula sp.)RAÄ 329 R 276 7 5 frön och 7 fröfragment Björk (Betula sp.), barr från tall 2samt barr från en (Juniperuscommunis)(Pinus silvestris)RAÄ 328 R310 32 -– Åkerbinda (Fallopia convolvulus),granfrö (Picea abies)2RAÄ 328 R314 33 Barrfragment från gran(Picea abies), smörblomma(Ranunculus sp.)Barr från gran (Picea abies), vitklöver(Trifolium repens)RAÄ 328 R320 34 -– Åkerbinda (Fallopia convolvulus),skogsnarv (Moehringia trinervia)RAÄ 103 A236 2 -– Daggkåpa (Alchemilla vulgaris), björk(Betula sp.), svinmålla (Chenopodiumalbum), groblad (Plantago major),fingerört (Potentilla sp.),grässtjärnblomma (Stellaria graminea)förkolnad? nässla (Urtica sp.),Veronika (Veronica sp.), Fragment avbränd lera.RAÄ 103 A261 44 -– Björk (Betula sp.), vitklöver(Trifolium repens), viol (Viola sp.), cf.starr (cf. Carex sp.), nässla (Urticasp.), fingerört (Potentilla sp.)RAÄ 104 R468 43 2 enfrön (Juniperus Björk (Betula sp.), starr (Carex sp.),communis), 1 barr från gran fryle (Luzula sp.), skogsnarv(Picea abies)(Moehringia trinervia), fingerört(Potentilla sp.)RAÄ 104 A383 45 1 cf. svinmålla(Chenopodium album),barrfragment från gran(Picea abies)Björk (Betula sp.), mållor(Chenopodiaceae), smörblomma(Ranunculus sp.) brännässla (Urticadioica)2,12222268

Bilaga 4 LipidanalysRapport från Björn Hjulström, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet,Uppdragsrapport nr 27, 2005. (Tabell 1 är något bearbetad.)InledningSex stycken prover har analyserats med avsikt att se vad jorden har för lipidinnehåll. Deanläggningar som analyserades finns utförligt beskrivna i (Lindkvist 2005). Gemensamt föranläggningarna är en riklig förekomst av skörbränd sten, sot och kol. Det finns i dagslägetingen bra eller rimlig förklaring till vad anläggningarna har haft för funktion eller hur de haranvänts och skapats. Lipidanalysen utfördes för att metoden bedömdes vara den lämpligasteför att besvara de hypoteser som formulerades vid undersökningen.Analysen genomfördes för att se om det fanns spår av specifika material eller händelser ifyllningen. En kort beskrivning av lipidanalysen kan sammanfattas på följande vis. Alltlevande, både växter, djur, insekter och mikroorganismer är uppbyggda av organiskt material.De tre största grupperna - som var och en innefattar tusentals olika föreningar med vittskilda egenskaper - är proteiner, kolhydrater och lipider. Lipider innefattar bland annat fetteroch vaxer. När en organism dör och deponeras i marken utsätts den för en radnedbrytningsprocesser. Proteiner och kolhydrater bryts ned väldigt snabbt. Lipider hardäremot en mycket högre bevarandegrad. Orsaken till att lipider har bättre bevarandegrad äratt de, per definition, är olösliga i vatten. Detta förhindrar självklart inte att även lipidernablir kraftigt nedbrutna. Därför har det varit viktigt att det funnits tydliga hypoteser om vadman kan tänka sig att anläggningarna har använts till. Utifrån dessa hypoteser får man sedandiskutera vilka markörer som kan finnas bevarade.MaterialFrån lokal 36 analyserades fyra prover. Två referensprover (prov 23 och 24), ett i lagretovanför anläggningen (prov 26) och ett prov i anläggningen (prov 27). Från lokal 19/41analyserades ett prov taget mitt i anläggning A383 (prov A) och ett referensprov (prov D).De hypoteser om anläggningarnas funktion som formulerades var:1 Skinnbearbetning, garvning2 Torknings- eller rökanläggningar3 Matberedning (animaliska, vegetabiliska eller maritima fetter)I lipidmaterialet finns det möjlighet att hitta spår av dessa aktiviteter. Dessa hypoteser kanalltså testas. Alla hypoteserna berör på ett eller annat sätt fett från landlevande djur. Dessafetter (depåfetter) kan spåras genom att studera kolkedjornas totala sammansättning.Eftersom depåfetter har kortare kolkedjor än lipider av vegetabiliskt ursprung får de ett lägremedelvärde på kolkedjelängden. En annan möjlighet är att leta efter förhöjdakolesterolvärden. Hypotes två förutsätter att uppvärmning skett i anläggningen. Därför har viletat efter föreningar som bildas vid uppvärmning. Däribland metyl dehydroabietinat(Hjulström et al, 2005).MetodbeskrivningAlla kärl syratvättades med HNO 3 innan användning. Beroende på hur mycket prov som gickatt ta loss skiftade den analyserade mängden mellan 0,4 -3,5 gram. Som internstandard (IS)tillsattes 40 μg n-hexatrikontan (C36). Lipiderna extraherades genom att stå i ultraljudsbad (269

x 15 min) i en lösning av kloroform/metanol (2:1 v/v). För att inte få med någon keramik iproven centrifugerades proverna. Därefter indunstades lösningen med kvävgas.Derivatiseringen av proverna gjordes med 50-100 μl 10% TMS (klortrimetylsilan) i BSTFA(bis(trimetylsilyl)triflouracetamid) under 15 minuter i 70ºC. Överbliven reagens indunstadesmed kvävgas. Till detta tillsattes 60 μl hexan (C 6 H 14 ) på vilket analysen sedan gjordes.1 μl av provet injicerades i GC:n. GC-analysen gjordes med en HP 6890 gaskromatograf meden opolär SGE BPX kolonn (15m x 0,25 mm x 0,25 μm). Som bärgas användes helium medett konstant flöde på 2 ml/min. Ugnstemperaturen startade på 50ºC under två minuter ochökades sedan med 10ºC/min upp till 360ºC och bibehölls i 15 minuter. GC:n är kopplad tillmasspektrometer HP5973 masselektiv detektor via ett interface som håller 350ºC.Fragmentering av separerade ämnen görs genom elektrisk jonisering vid 70eV. Temperatureni jonkällan var 230ºC samt 150ºC för massfiltret. Massfiltret var ställt att skanna mellan m/z50-700, vilket ger 2,29 skanningar/sekund. Erhållna kromatogram och masspektraanalyserades med HP Chemstation A.003.00.ResultatEn första kontroll för att se till provernas lipidsammansättning är att räkna ut olika kvoter påkolkedjorna sammansättning. De viktigaste av dessa redovisas i tabell 1. Provernas totalakolkedjesammansättning av fettsyror, n-alkaner och alkanoler beräknas i tre index, ACL(Carbon Preference Index), CDI (Carbon Diversity Index) och CPI (Carbon PreferenceIndex). ACL beräknar medellängden på kolkedjorna. Generellt kan man säga att ett lågtACL indikerar depåfetter och ett högt indikerar växtvaxer. Med CDI beräknas hur deninbördes fördelningen ser ut i respektive prov. Ju lägre värde desto mer domineras provetav enstaka kolkedjelängder medan ett högt värde innebär att provet har en större diversiteti kolkedjesammansättningen. CPI beräknar om antalet kol i kolkedjan är jämnt ellerojämnt. Fettsyror från depåfetter tenderar i högre grad än fettsyror från växtvaxer att haett jämnt antal kolatomer i kolkedjan. Indexet kan även visa om det är mikroorganismersom ligger bakom ett lågt ACL för fettsyror. För n-alkaner och alkanoler visar CPI värdethur pass nedbrutet provet är. Värdet närmar sig ett ju mer nedbrutet ett prov är.Kolkedjesammansättningen påverkas av organiskt material som avsatts i marken och kanpå så sätt avslöja om olika material avsatts på olika platser och vilken typ av material somavsatts.Alla prover är ganska likartade. Det enda som kraftigt skiljer angående fettsyrornasfördelning är referensprovet P24 som har ett ACL på 18,5. Provets låga halt (19,8 mikrogramlipider per gram jord) tyder dock på att orsaken står att finna i avsaknad av de långkedjigafettsyrorna snarare än i en koncentration av kortkedjiga fettsyror. ACL-värdet stämmer ocksåöverens med resultaten från andra prover med liten inverkan organiskt material, såväl frånkulturpåverkan som påverkan från växtligheten. Medellängden mellan övriga prover ärväldigt likartad och det finns inte något som indikerar någon specifik aktivitet eller material.Proverna från lokal 19/41 har ett högre CPI för alkanoler men inte heller det säger något omanläggningarna. Eftersom CPI-resultaten mellan de båda proverna inom lokal 19/41 ärlikartade är skillnaden i CPI troligen ett utslag av ett något annorlunda markförhållandejämfört med lokal 36.70

LokalRAÄ330RAÄ330RAÄ330RAÄ330RAÄ104RAÄ104Ruta/ Prov Mikrog/g FS ACL FS CDI FS CPI Alkanol Alkanol AlkanAnl.ACL CPI ACLR210 23 1136,7 21,8 4,17 7,73 25,14 9,48 30,25R210 24 19,77 18,5 3,19 9,08 23,82 10,35 30,78R201 26 875 21,04 3,82 8,65 24,75 12,69 30,13R201 27 306 21,78 3,74 6,64 24,26 10,66 28,85A383(A)A383(D)9 94,2 21,89 3,63 7,38 25,63 19,22 29,9612 883 21,17 3,72 8,75 26,05 20,69 29,91Tabell 1. Ett urval av de kvoter som räknats ut. FS står för fettsyror. Lägg märke till att allavärden är väldigt likartade. Det enda som skiljer sig kraftigt är ACL för referensprov 24.Alkanolernas CPI är högre i proverna från lokal 19/41.Ingen av de biomarkörer som söktes kunde hittas. Steroler (beta-sitosterol, stigmasterol ochkolesterol) påträffades i alla prover men halterna var nästintill identiska i alla prover, även ireferensproverna. Inga sterolhalter var större än de som förekommer naturligt i marken.I alla prover påträffas dehydroabietinat. Kvoterna dehydroabietinat är likartad i alla prov ochåterspeglar med allra största sannolikhet växtlighet snarare än mänsklig påverkan.Dehydroabietinat är en förening som är stabil över långa perioder och återfinns i jordar därdet växer eller har vuxit barrskog (Simoneit 1986).71

Figur 1. Överst visas ett kromatogram över fettsyrorna i prov A, taget mitt i anläggning 383, ochunderst visas ett kromatogram över fettsyrorna i referensprovet prov D. Tidsskalan anges iminuter.Fördelningen är likartad i båda proverna som visas i figur 1. Kolkedjan med 16 kolatomer(C16) är dock relativt sett större i prov D än i prov A (toppen som kommer ungefär vid 16minuter). Av de längre kolkedjorna (som indikerar växtlighet) är det fettsyrorna medkolkedjor på C22 och C24 som är störst. Precis samma fördelning kan ses i alla prover frånden här analysen. Denna fördelning är identisk med referensprover tagna i en tallskog utandokumenterad mänsklig påverkan (Hjulström, manus) och återspeglar snarare växtlighetenpå platsen än hur anläggningarna har använts.SammanfattningI proverna har inga föreningar som kan ge positiva belägg för någon av hypotesernapåträffats. Det var inte heller möjligt att iaktta några andra skillnader mellan proverna somskulle kunna förklaras utifrån anläggningarnas funktion. Det enda som lipidmaterialetåterspeglar är växtligheten på platsen. Både biomarkörer och fettsyresammansättningenindikerar tall och granskog. Detta tillför dock inget till den arkeologiska tolkningen. Det ärinte klart varför resultaten ser ut som de gör. Är det helt enkelt så att de markörer somsöktes saknas och anläggningarna haft en helt annan funktion, eller beror det på en högnedbrytningsgrad och en kraftig dominans av lipider som kommer från växtligheten. Idagsläget ligger den sistnämnda tolkningen närmast. Marken består av sandig och grusigmark. Det finns vissa indikationer från andra analyser att denna jordmån har sämrebevarandegrad än finkornigare jord. Lipidanalyserna kunde därför i det här specifika falletvare sig falsifiera eller verifiera någon av hypoteserna.72

ReferenserLindkvist, A. 2005. Eld och sten i skog. Arkeologiska förundersökningar av RAÄ 330, 329 och328 i Tillinge socken samt RAÄ 103 och 104 i Enköping, Uppland. SAU Rapport 2005:28.Hjulström, B. Manus. Geokemiska analyser av jordar med olika vegetationstyp i Tyresta nationalpark.Hjulström, B., Isaksson, S. & Hennius, A. 2005. I tryck. Organic Geochemical evidence forpine tar production in Middle Eastern Sweden during the Roman Iron Age. Journal ofArchaeolocial Science.http://www.sciencedirect.com/science?_ob=MImg&_imagekey=B6WH8-4H87GNF-3-K&_cdi=6844&_user=2195977&_orig=search&_coverDate=10%2F05%2F2005&_sk=999999999&view=c&wchp=dGLbVzzzSkzV&md5=5cf56d6e6b5f443fe6a3c3b2daf55872&ie=/sdarticle.pdfB.R.T. Simoneit, Cyclic terpenoids of the geosphere, Methods in Geochemistry and Geophysics(1986), p. 24.73

Bilaga 5 RutförteckningRAÄ 330RutnrStorlek(m)X-koordinat(SV hörnet)*Y-koordinat(SV hörnet)*Djup(m)Mängdskärvsten(kg)ppmP(fosfater)201 0,5x0,5 1007,00 1000,00 0,40 4,0 85202 0,5x0,5 1007,00 996,50 0,40 65Anm.203 0,5x0,5 1007,00 992,00 0,20 75 Stora stenar ibotten204 0,5x0,5 1003,00 992,00 0,37 85205 0,5x0,5 1002,00 996,00 0,29 75206 0,5x0,5 999,00 996,00 0,25 85 Fast berg i botten207 0,5x0,5 1003,00 1000,00 0,24 Ej fosfatprov208 0,5x0,5 1003,00 1002,00 0,35 80209 0,5x0,5 1005,00 1003,50 0,35 55210 0,5x0,5 1005,00 999,00 0,40 80211 0,5x0,5 1010,00 999,50 0,32 75212 0,5x0,5 1010,00 997,00 0,34 65 Stora stenar ibotten213 0,5x0,5 1012,00 999,00 0,40 85 Fast berg i botten214 0,5x0,5 1015,00 999,00 0,09 Fast berg i botten,ej fosfatprov215 0,5x0,5 1013,00 994,00 0,45 70 Stor sten i botten216 0,5x0,5 1017,50 991,00 0,33 65217 0,5x0,5 1020,00 995,00 0,46 90218 0,5x0,5 1022,00 1000,00 0,40 70 Stora stenar ibotten249 0,5x0,5 1007,00 999,50 0,40 1,0 85205B 1x1 6613814,80 1564264,08 0,30 Ej fosfatprov207B 0,5x0,5 6613810,61 1564264,34 0,40 Ej fosfatprov209B 0,5x0,5 6613812,36 1564260,77 0,35 Ej fosfatprov* De tre sista rutorna är inmätta i Rikets nät, övriga är inmätta i ett eget koordinatsystem.74

RAÄ 329RutnrStorlek(m)X-koordinat(SV hörnet)Y-koordinat(SV hörnet)Djup(m)Mängdskärvsten(kg)ppmP(fosfater)201 0,5x0,5 6613992,50 1564803,00 0,30 40202 0,5x0,5 6613996,50 1564802,00 0,30203 0,5x0,5 6614001,00 1564801,50 0,32204 0,5x0,5 6614002,50 1564805,00 0,35205 0,5x0,5 6613996,00 1564806,00 0,27 55206 0,5x0,5 6613992,50 1564807,50 0,27 2,0 65207 0,5x0,5 6613994,50 1564798,50 0,25 60208 0,5x0,5 6614004,50 1564799,50 0,30209 0,5x0,5 6614000,00 1564812,00 0,22210 0,5x0,5 6613995,00 1564812,50 0,24211 0,5x0,5 6614005,00 1564810,50 0,27212 0,5x0,5 6613990,00 1564801,00 0,35213 0,5x0,5 6613988,00 1564799,00 0,30214 0,5x0,5 6613991,00 1564798,50 0,32Anm.215 0,5x0,5 6613994,00 1564795,00 0,20 Fast berg i botten274 0,5x0,5 6613983,50 1564803,00 0,40 65 Fast berg i botten275 0,5x0,5 6613985,50 1564803,00 0,30276 1x1 6613990,00 1564806,00 0,40 16,0 45 Ligger delvis på fastberg75

RAÄ 328RutnrStorlek(m)X-koordinat(SV hörnet)Y-koordinat(SV hörnet)Djup(m)Mängdskärvsten(kg)298 0,5x0,5 6614698,781 1568401,364 0,35 0,4 75300 0,5x0,5 6614697,914 1568404,026 0,25 2,5 70302 0,5x0,5 6614697,760 1568406,250 0,35 3,0 80ppmP(fosfater)Anm.304 0,5x0,5 6614701,781 1568413,045 0,55 22,0 85, 105 2 fosfat-prover: -0,10 m, -0,50 m306 0,5x0,5 6614695,570 1568415,220 0,25 1,0 70308 0,5x0,5 6614693,474 1568410,784 0,35 8,0 105310 0,5x0,5 6614688,168 1568409,662 0,65 16,0 115312 0,5x0,5 6614692,601 1568404,919 0,20 4,0 55314 0,5x0,5 6614688,062 1568405,526 0,50 7,0 95316 0,5x0,5 6614682,798 1568403,558 0,50 3,0 65318 0,5x0,5 6614684,710 1568408,060 0,45 10,0 85320 0,5x0,5 6614688,058 1568413,590 0,50 18,0 120322 0,5x0,5 6614689,891 1568415,289 0,40 16,0 100330 0,5x0,5 6614688,147 1568417,885 0,30 3,0 90332 0,5x0,5 6614681,987 1568416,652 0,50 5,0 55334 0,5x0,5 6614679,156 1568409,082 0,40 2,0 70336 0,5x0,5 6614674,806 1568415,702 0,30 2,0 65 I botten delvis fastberg340 0,5x0,5 6614702,093 1568406,665 0,40 4,0 55342 0,5x0,5 6614707,427 1568409,655 0,30 4,0 75344 0,5x0,5 6614700,554 1568416,992 0,20 2,5 95 Ej eldpåverkad?346 0,5x0,5 6614696,550 1568421,680 0,30 2,0 7576

RAÄ 104RutnrStorlek (m)X-koordinat(SV hörnet)Y-koordinat(SV hörnet)Djup(m)Mängdskärvsten(kg)ppmP(fosfater)460 0,5x0,5 6614430,079 1570073,690 0,35 70462 0,5x0,5 6614431,630 1570074,970 0,35 85464 0,5x0,5 6614437,893 1570081,151 0,33 60466 0,5x0,5 6614435,184 1570084,292 0,40 50468 0,5x0,5 6614433,101 1570085,028 0,43 65470 0,5x0,5 6614431,599 1570088,110 0,30 45472 0,5x0,5 6614433,673 1570092,344 0,25 55474 0,5x0,5 6614435,687 1570087,856 0,30 55476 0,5x0,5 6614431,042 1570084,214 0,50 6,0 60478 0,5x0,5 6614428,069 1570082,709 0,44 50480 0,5x0,5 6614425,580 1570089,010 0,35 50Anm.482 0,5x0,5 6614426,900 1570077,931 0,20 50 Ej grävd i bottenpga rötter, stenoch myrbo484 0,5x0,5 6614422,758 1570080,306 0,42 80486 0,5x0,5 6614417,291 1570077,278 0,35 9077

Bilaga 6 SchaktförteckningRAÄ 328SchaktnrLängd(m)Bredd(m)Djup(m)Lager 1/matjord201 12,9 1,4 0,37 Ljusbrunlerig silt205 11,0 1,3 0,30 Ljusbrunlerig silt209 9,6 1,5 0,44 Ljusbrunlerig silt213 9,4 1,5 0,35 Ljusbrunlerig silt217 15,5 1,5 0,52 Ljusbrunlerig silt249 3,2 1,4 0,43 Blekbrunhumös ochnågot lerigsilt253 4,9 1,7 0,50 Brun humösoch någotlerig silt257 9,3 1,7 0,50 Blekbrunlerig silt261 3,0 1,1 0,10 Mörkbrunhumös siltmedskärvsten291 3,6 1,6 0,36 Blekbrunsilt295 1,9 1,1 0,45 Någothumös brunsilt/blekbrunsandig siltDjup lager 1/matjord (m)Lager 2 Djup lager2 (m)Jordkaraktärbotten0,12 Flammig grårödbrunlera/ljusgullerig silt0,30 Flammig grårödbrunlera/ljusgulnågot siltig lera0,36 Ljusgul lerig silt0,30 Ljusgul lerig silt0,30 Mörkbrunlerig silt (i Ödelen)0,30 Ljusgul siltNotering0,20 Ljusgul lerig silt Lager 2gammaltvegetationslager0,16 Ljusgul lerig silt0,32 Ljusgul lera/morän0,10 Lager 1 ejgenomgrävt0,12 Ljusgul lerig silt Någraskärvstenar0,26 Ljusgul sandig silt78

RAÄ 103Djup lager 1/matjord (m)JordkaraktärbottenNotering0,14 Gråbrun lera0,25 Gråbrun lera0,15 Gråbrun lera0,15 Gråbrun lera Taktegel0,23 Gråbrun lera0,22 Gråbrun lera Taktegel0,26 Gråbrun lera0,17 Gråbrun lera Fnyk av träkol och bränd lera0,10 Gråbrun lera Fnyk av träkol och bränd lera0,23 Gråbrun lera Fnyk av träkol0,22 Gråbrun lera Fnyk av träkol0,15 Gråbrun lera Fnyk av träkol och bränd lera0,18 Gråbrun lera Fnyk av träkol och bränd leraSchaktnrLängd(m)Bredd(m)Djup(m)Lager 1/matjord201 19,0 1,5 0,35 Gråbrunsiltig lera218 19,3 1,5 0,45 Gråbrunsiltig lera308 11,0 1,5 0,35 Gråbrunsiltig lera322 10,3 1,4 0,40 Gråbrunsiltig lera328 18,0 1,4 0,40 Gråbrunsiltig lera336 14,5 1,5 0,50 Gråbrunsiltig lera342 12,7 1,5 0,50 Gråbrunsiltig lera346 9,0 1,5 0,35 Gråbrunsiltig lera354 8,0 1,4 0,30 Gråbrunsiltig lera364 11,3 1,4 0,40 Gråbrunsiltig lera370 5,6 1,4 0,40 Gråbrunsiltig lera376 5,4 1,4 0,45 Gråbrunsiltig lera456 11,8 1,5 0,40 Gråbrunsiltig leraRAÄ 104SchaktnrLängd Bredd Djup Lager 1Jordkaraktär botten(m) (m) (m)391 3,5 1,4 0,35 Vegetationslager Brungrå silt med lite stenar395 5,1 1,7 0,35 Vegetationslager Brungrå silt med en hel del stenar399 2,9 1,3 0,30 Vegetationslager Brungrå silt med en del stenar79

Bilaga 7 AnläggningsförteckningRAÄ 103AnläggningFyllning Färg Form Längd(m)Bredd (m)Djup(m)NoteringHärd 236 Silt Gråsvart Oval 0,80 0,56 0,16 Bränd lera.Sträcker sigutanförschaktet åt Ö.Härd 261 Silt Gråsvart Rundad 1,70 0,60 0,24 Bränd lera.Sträcker sigutanförschaktet åt V.Stenpackning 282 Silt Brun/brungrå/ljusgrå0,97 0,77 0,30RAÄ 104AnläggningAnläggningsnrSkärvstenskoncentrationAnläggningsnrRektangulärFyllning Färg Form Längd(m)Bredd (m)Djup(m)Notering2,30 1,30 0,20 Endast delvisframtagen383 Silt Brunsvart OregelbundenRAÄ 328Anläggning AnläggningsnrForm Längd Bredd Djup Notering(m) (m) (m)Grop 324 Rundad 2,0 2,0 0,4 Ej undersökt80

Bilaga 8 FyndförteckningLokal Fyndnr Anl./ruta Material Sakord Antal Vikt (g) Anmärkn.RAÄ 330 1 R202 Keramik Fragment 1 1,0RAÄ 328 1 R300 Keramik Fragment 2 0,9RAÄ 103 1 A261 Bränd Obestämt 1 5,7leraRAÄ 103 2 A282 Keramik Skärva 1 13,3 RödgodsRAÄ 103 3 Ben Avfall 1 0,4 BräntdjurbenRAÄ 104 4 R478 Keramik Fragment 2 0,7 Rödgods81

Bilaga 9 Profilritningar av anläggningar och lagerRAÄ 103Härd1 Gråsvart silt med sot och kol3 Ljusgrå silt3 Ljusbrun leraSkala 1:20Härd1 Gråsvart silt medmycket kol, sten ochbränd lera2 Kol3 Ljusgrå silt4 Ljusbrun leraSkala 1:20Stenpackning1 Brun lerig silt2 Brungrå sandig silt3 Ljusgrå silt4 Ljusbrun leraSkala 1:20RAÄ 104Skärvstenslager1 Brunsvart sandig silt med rikligt inslag avsot, kol och skärvsten2 Vitgul leraSkala 1:2082