som 14 C-daterats utgjordes av träkol som vedartbestämdes före urvalet av ErikDanielsson på Vedlab (bil. 1). Ytterligare träkol från floterade jordprover har ocksåvedartsbestämts (bil. 2).Fosfatprover insamlades från samtliga eller närapå samtliga rutor på RAÄ 330, 3<strong>28</strong>och 104. På RAÄ 103 togs fosfatprover i en anläggning i den tidigare åkermarken. PåRAÄ 329 insamlades fosfatprover från de rutor som låg närmast indikationen.Proverna togs på 0,10 m djup och på något ställe även djupare. Proverna haranalyserats med en reflektometer av Per Falkenström på <strong>SAU</strong>. Resultaten redovisas ippmP-värden, dvs antal gram fosfor per miljon gram jord (Blidmo 1995). Resultatenav fosfatanalysen redovisas under respektive undersökningslokal samt i bilaga 5.En analys av lipider har utförts av Björn Hjulström på Arkeologiskaforskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Lipider utgörs bl a av olika fetteroch vaxer vilka kommer från organiska material. Lipiderna bryts ned mycketlångsamt och därför finns möjligheten att spåra verksamheter som innefattathantering av djur och växter. För ytterligare beskrivning av metoden och resultatet sebil. 4 där rapporten finns i sin helhet. Alla lipidprover som tagits kunde inteanalyseras på grund av tidsbrist. Detta berodde på att grävningens genomförandeförsenades. Ett mindre antal lipidprover från två lokaler, RAÄ 330 och RAÄ 104,vilka ansågs mest lämpliga, valdes ut för analys.Makrofossilprover togs i någon eller några rutor med skärvstensförekomst påsamtliga lokaler och på RAÄ 103 även i en anläggning i den tidigare åkermarken. Detförkolnade växtmaterialet i proverna har analyserats av Ann-Marie Hansson påArkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet (bil 3).De eventuella stenbrotten på RAÄ 330 och 329 undersöktes genom att basen vidbrottytan rensades fram i syfte att påträffa eventuella rester från brytningen.Dessutom grävdes, där så var möjligt, ett antal kvartsmeterrutor i anslutning tillstenblocken.Samtliga rutor, schakt, lager, anläggningar, fynd och prover samt ett urval avstenblock mättes in med Geodimeter och behnadlades i Intrasis och har bearbetatsvidare i ArcView. Genom hela arbetsprocessen har fotodokumentation meddigitalkamera gjorts av lager, anläggningar, miljö och själva arbetet.Tidigare undersökta skärvstenslokalerI Mellansverige är få fornlämningar från perioden senneolitikum-äldre järnålderbelägna i skogsmark kända och undersökta. Det är uppenbart att det finns en storvariation i bebyggelseknutna lämningar både avseende utformning och funktion ochatt aktivitetsområden till en boplats kan påträffas över en stor yta. Det förefallertroligt att de vanliga boplatslokalerna bör kopplas samman med de platser som legat iutmarken och som kan ha använts för exempelvis aktiviteter i samband med jakt,skinnberedning eller avskilda rituella handlingar.6
I samband med arkeologiska undersökningar inför byggandet av ny väg E4 i Upplandhar platser undersökts som påminner om de här aktuella lokalerna. Vidjärnåldersboplatsen Vaxmyra, Ärentuna sn, undersöktes 2002 en mindre yta ianslutande skogsmark, RAÄ 325. Inom en naturlig avgränsning undersöktes ett 16 ×8 m stort sotigt och skärvstensrikt lager. Centralt fanns en nedgrävning somytterligare markerade en naturlig försänkning. I anslutning till denna påträffadeshärdar, gropar samt brända och obrända ben, enstaka flint- och kvartsartefakter,bränd lera, harts och relativt rikligt med keramik. Ytan har dateringar från bronsåldertill äldre järnålder. Platsen är svårtolkad och tycks innefatta flera olika aktiviteter.Tolkningar som diskuterats är t ex medeltida liggmila, skärvstensgropar eller andrahushållsrelaterade verksamheter som rökning av kött och hudar. Platsens placering,undanskymt och högt i landskapet, kan tala för att man av säkerhetsskäl, t ex för attundvika brandrisk, velat förlägga verksamheten långt från bostadshusen. Alternativtkan placeringen bero på att aktiviteterna var av ett mer rituellt slag och därförutlokaliserats från den egentliga boplatsen (Eklund <strong>2005</strong>:58ff, 127).Vid Buddbo, RAÄ 336, Ärentuna sn, cirka 1 km söder om Vaxmyra, undersöktes2003 ett område i skogsmark med två skärvstensvallar och ett antal härdar,härdgropar, kokgropar och skärvstenskoncentrationer. Skärvstensvallarna hade encentral sänka med en härd. Förutom anläggningar påträffades ett fåtal fynd avkeramik, bränd lera, hasselnötsskal, flinta, kvarts samt brända och obrända ben.Platsen har dateringar från bronsålder till äldre järnålder. Även denna plats ärsvårtolkad. Alternativa tolkningsförslag är: rök- eller torkanläggning ellerskärvstensproduktion med rituella förtecken (Scharp 2004).Vid Igelsta, RAÄ <strong>28</strong>0, Östertälje sn i Södermanland, undersöktes år 2000 enskärvstensvall. I likhet med ovannämnda anläggningar innehöll skärvstensvallen ettflertal andra anläggningar: bl a härdar och härdgropar. Centralt i vallen fanns ensänka med en härd och en härdgrop och under vallen påträffades härdar ochstolphål. Bland fynden dominerar ben från nötdjur. Anläggningen är tolkad som entork- och rökanläggning. Detta bland annat beroende på att vedartsanalysen visadepå stor andel kol från enbuske vilket kan peka mot en funktion av rökning.Anläggningen har daterats till två skilda nyttjandefaser under bronsålder (Werthwein2001).I Mälardalsområdet har ytterligare ett antal liknande anläggningar grävts vid olikatillfällen. T ex vid Brunnsta, RAÄ 271, Övergrans sn, Uppland, där en 7,6 × 8 meterstor skärvstensvall med underliggande anläggningar har daterats till bronsålderromerskjärnålder. I anläggningen påträffades enstaka brända och obrända ben. Iförhållande till övriga fynd och anläggningar på platsen är skärvstensvallen tolkadsom använd vid upprepade tillfällen. Dateringsmässigt har den inte heller någonmotsvarighet på platsen (Ullén et al 1996). Vid Åby koloniområde, RAÄ 479,Västerhaninge sn, Södermanland, undersöktes 1993 ett liknande skärvstensflak.Anläggningen var 4,3 × 7 meter i diameter med en centralt belägen försänkning iform av en härdgrop. Fyllningen i vallen var starkt sot- och kolbemängd. Förutomfynd av kvarts, flinta och grönsten som troligen ska kopplas tillstenåldersbosättningen på platsen, påträffades obrända tandfragment av nöt(Frykberg & Lindgren 1998:35ff). Anläggningarna vid Brunnsta och Åby7