2012:13 - SAU

BoplatsundersökningarPå 1960-talet påträffades två hus från förromersk eller tidigromersk järnålder i Västmanland. Båda hittades i sambandmed gravfältsundersökningar. Ett komplett långhushittades 1967 uppe på Äsåsen vid Romfartuna strax norrom Västerås (Hyenstrand 1973). Några år tidigare hade delarav ett långhus påträffats vid Säby i Säby socken (Linderoth1963). Byggnadsspåren stördes där i ena gaveländenav en sentida grustäkt, men kunde konstateras härrörafrån en treskeppig konstruktion. Dessa två husundersökningarbekräftade vad man redan ansåg sig veta – nämligenatt bebyggelsen varit lokaliserad till impedimentsmark.Ute på lerslätterna kunde man omöjligt ha bottunder järnåldern. Detta synsätt kom att revideras förstunder 1980-talet (se ovan).Antalet undersökta hus från perioden kom att ökarejält i samband med undersökningarna vid Stenåldersgatani nordöstra delen av Västerås år 1990 (Holm et al1994) och två år senare i Skälby i västra utkanten av staden(Aspeborg 1999). Boplatslämningarna vid Stenåldersgatanhar tolkats som spår efter flera gårdslägen vilka legat samladekring en öppen plats. Här tyckte man sig vara en möjligbystruktur på spåren. Exploateringen i området berördede delar som vid förundersökningen hade uppvisat enrelativt låg anläggningsfrekvens. De mer intensiva delarnaav bebyggelselämningarna antas således ligga kvar utanfördet bebyggda området. Också vid Skälby kunde manredan efter 1992 års undersökning skönja någon form avbybildning med flera samtida gårdar.Ett antal hus från äldre järnålder undersöktes också iVästmanland i början av 1990-talet i samband med anläggandetav den så kallade Mälarbanan mellan Västerås ochStockholm. De aktuella boplatserna låg vid Fågelbacken(Hubbo socken), Uppsala (Tillberga socken) och Kärsta(Björksta socken). På de två förstnämnda lokalerna identifieradestvå delvis samtida gårdslägen från yngre romerskjärnålder och folkvandringstid (Hulth & Norr i manus).I början av 1990-talet gjordes de första försöken att användadigital inmätning på arkeologiska undersökningar.Skälby en av de första lokalerna i Sverige där den nya teknikenanvändes. Detta är ett viktigt hjälpmedel för att effektivtkunna plandokumentera de stora undersökningsområdena.Yngre järnålder i VästmanlandDen yngre järnålderns bebyggelse i Västmanland har ocksåden framförallt kartlagts utifrån gravmaterialet. Landskapetsvapengravar har sammanställts av Henry Simonsson(1969). I slättbygden ned mot Mälaren finns rikligtmed gravar och runstenar som indikerar närvaro av enomfattande fast bebyggelse.De fysiska spåren efter den yngre järnålderns byggnaderär däremot fortfarande mycket få. De stora arkeologiskaundersökningar som genomförts i Västmanland harofta berört bebyggelse från den äldre järnåldern. Vid undersökningarnainför ombyggnaden av järnvägen till Västeråshittades dock vikingatida boplatslämningar på tvåplatser år 1994. Den ena lokalen var Bastubacken i Tortunasocken där ett större gravfält från romersk järnålder varföremål för en undersökning. Utmed undersökningsområdetsnorra kant påträffades två stolphålskoncentrationervilka antas representera ett eller två gårdslägen belägnaomedelbart norr om UO. 14 C-dateringar av stolphåloch härdar daterar bebyggelsen till yngre järnålder. Drygt100 meter öster om bebyggelselämningarna undersöktestvå gropar med spår eter metallhantverk. Detta aktivitetsområdehar 14 C-daterats till sen vikingatid/tidig medeltid(Wikborg red 1996). Samtidigt med denna undersökningpågick en annan vid Öster Åby, bara en kilometer längreösterut. Där undersöktes ett komplett vikingatida långhus.Intressant att notera var det faktum att husets placeringgick att relatera till gränserna på 1700-talets skifteskarta.Huset var beläget upp i ett hörn av en äga. På ettintilliggande impediment undersöktes vid samma tillfälledelar av ett gravfält från yngre järnålder (Wikborg 1996).Boplatslämningar från yngre järnålder har också berörtsvid det närbelägna Tunby gård. Där undersöktes ett antalgårdar med dateringar från bronsålder till vendeltid (Annuswer& Karlsson 2003).Arkeologiska undersökningar av boplatslämningar frånyngre järnålder har således varit jämförelsevis få i Västmanland.Bilden är densamma i Uppland där boplatsmaterialetfrån äldre järnålder är betydligt vanligare.Förhoppningarna var därför stora på de dateringar från2008 års förundersökning vid Skälby som visade på förekomstav lämningar från yngre järnålder. Under sommarenoch hösten har omfattande bebyggelselämningar frånyngre järnålder undersökts vid det närbelägna Gilltuna.De nu undersökta lämningarna har kunnat dateras tillförromersk och romersk järnålder samt vendel- och vikingatid.De äldre dateringarna förstärker den tidigare bildenav ett intensivt utnyttjande av området under förromerskoch romersk järnålder. De yngre lämningarna harkunnat belysa lokaliseringen av vendel- och vikingatidensbebyggelselägen. Spår efter bebyggelse från folkvandringstidhar inte kunnat beläggas vid någon av de treundersökningar som genomförts i Skälby.sau rapport 2012:13 23