LKT1517

kultur
krönika
Vikten av förväntningar
Jag håller en tio centimeter lång
nål mot kvinnans hals, så av fullt
naturliga skäl blir det jag som pratar
mest. Men innan nålen kom
fram hade vi ett intressant samtal
om åldrande, eller mer specifikt
om vad som blir bättre med åren. Kvinnan
är i behov av en central venkateter
för att kunna få i sig näring och mediciner.
Det görs under lokalbedövningen
och samtalet är för bådas vår skull. För
mig är det ett rutiningrepp och samtalet
är det som gör det intressant. För patienten
är det en ny upplevelse; skrämmande
och säkert obehaglig. Samtalet
är kanske den bästa ångestdämparen
som finns, även för en narkosläkare, i
alla fall den med minst biverkningar.
Länge höll jag förnuftet som den
främs ta kandidaten; att livets surt förvärvade
erfarenheter åtminstone skulle
föra med sig ett ökat förstånd. Men
när jag nu närmar mig livets statistiska
medelålder ser jag dessvärre inga tecken
till det. Och i ärlighetens namn ser
jag inte många tecken bland människorna
omkring mig heller.
Patienten, som är en pensionerad
gymnasielärare, tar upp tålamod som
den egenskap som hon tycker faktiskt
har blivit bättre med åren. Jag är inte
övertygad. Som ung och oövervinnelig,
med hela livet framför sig, skjuter man
upp saker. Utbilda mig? Det hinner jag
göra sen. Gifta mig? Nej, nej, än finns
det tid för nya upplevelser och erfarenheter.
Och all den väntan som man får
utstå i barn- och ungdomen: väntan på
glass, på föräldrarnas uppmärksamhet,
på en ny cykel, på en kyss. När man har
allting framför sig kan man vara nonchalant
med tiden. Fast på ålderns höst
– när man än väljer att definiera att den
infinner sig – kanske det just inte finns
så mycket tid kvar, och man har inte
alls något tålamod.
I en studie som nyligen gjordes visade
det sig att äldre personer var de som tidigast
tröttnade på att vänta i telefonköer.
Kroppen åldras väl och adekvat på
de flesta. En del åldras fort, andra långsamt,
men alla kroppar åldras. Med själen
är det annorlunda. Den tycks åldras
dåligt, hänger liksom inte med och ligger
ofta både ett och två decennier efter
kroppen.
Jag avslutar inläggningen av venkatetern
och kvinnan går tillbaka till sin
vårdavdelning, men förtroligheten från
samtalet hänger kvar och i tanken återkommer
jag till frågan: vad blir bättre
med åren?
Några timmar senare är jag på intensiven
och träffar där en ung patient som
genomgått en mindre operation, men
som har förlorat oväntat mycket blod
och därför vårdas på intensiven. Situationen
är nu stabil och han kommer att
kunna skrivas ut om några timmar.
Han blir märkbart berörd, för i hans
tankevärd kunde inget gå fel, och att
han svävade i verklig fara var inte något
som han kunnat föreställa sig före operationen.
»Förväntningar, och farhågor,
borde både läkare
och patienter prata mer
om. Det är betydligt större
sannolikhet att förväntningarna
besannas
om de uttalas.«
Efter samtalet med den unge mannen
slår det mig tydligt: förväntningar blir
man bättre på. Efter ett långt liv lär
man sig att ha rimliga förväntningar.
Här finns det något för vården att ta
fasta på och det är att skapa och bearbeta
dessa förväntningar. Ibland är det
lätt och tacksamt. Vem vill inte kunna
säga till en patient att ingreppet är enkelt,
med få risker och att patienten kan
förvänta sig fullständig återhämtning?
Men för det mesta är det inte så. Det
finns förväntade komplikationer, det
gör ont, ibland ordentligt ont, och allt
som oftast blir resultatet inte lika bra
som naturen en gång skapat oss.
När den 85-åriga svårt hjärtsjuka
kvinnan söker på akuten för andnöd,
vilka är hennes förväntningar?
Vilka är hennes
läkares?
Förväntningar och
farhågor borde både läkare
och patienter prata
mer om. Det är betydligt
större sannolikhet
att förväntningarna besannas
om de uttalas.
Jakob Ratz Endler
narkosläkare,
Södersjukhuset,
Stockholm
@JakobEndler
recensioner
Recensionerna nedan i sin fulla längd samt
ytterligare recensioner finns att läsa på
Läkartidningen.se/recensioner
Smärta och inflammation vid
reumatiska sjukdomar och vanliga
smärttillstånd i rörelseapparaten
av Eva Kosek, Jon Lampa, Ralph Nisell
(Studentlitteratur, 2014; 429 sidor)
Med dess fokus på den inflammatoriska
komponenten
vid reumatiska sjukdomar
och smärtsyndrom är
den här nya boken en rik
kunskapskälla för såväl
primärvårdsläkare som
reumatologer, rehabläkare
och smärtspecialister.
Recensent: Birgitta Nilsson, s överläkare,
specialistläkare
Märta och Hjalmar Söderberg.
En äktenskapskatastrof
av Johan Cullberg, Björn Sahlin
(Natur & Kultur, 2014; 350 sidor)
Boken diagnostiserar en
tid när kvinnan kunde
vara nära nog rättslös –
och som psykiskt instabil
kunde hennes öde bli
hårt. Rik läsning för var
och en som vill begrunda
också vår egen tids
blinda fläckar.
Recensent: Rolf Ahlzén, leg läkare, docent
Medicinsk mikrobiologi
och immunologi
av Annelie Brauner, m fl
(Studentlitteratur, 2015;
828 sidor)
Texten bygger broar mellan
mikrobiologi, immunologi,
mikrobiell patogenes och
infektionsmedicin – i en
tid då allt större samarbete
kommer att krävas mellan kliniska mikrobiologer
och infektionsläkare.
Recensent: Thomas Schön,
docent, specialistläkare
Svensk kardiologi – en historiebok
Redaktör: S Bertil Olsson
(Svenska kardiologföreningen, 2015;
432 sidor)
För första gången får vi
en samlad bild av hur
den svenska kardiologin
i Sverige utvecklats från
1940-talets efterkrigstid
och framåt – en utveckling
att vara stolt över, enligt
anmälaren.
Recensent: Claes Held, överläkare, docent
läkartidningen nr 17 2015 volym 112
857