A Ernst spingde spån

Hur många spånor gick det åt till en bunt?
Det berodde på hur bred spånen var. Men normalt gick det åt mellan 450-500 spånor
till en bunt. Spånen lades i kors med kantstickor på. Det skulle vara 50lager på
det ena hållet, mellan golvet och taket, där man bant ihop bunten. Man fick inte
spinga tunnare spån än att bunten innehöll l0 tum mellan pinnarna. I annat fall var
spånen för tunn.
Vi trädde en pinne under och lade en över. Jag lade en bit att ha knäet på. Så tog
jag pinnen och satte i den där hällen och "knyckte ner" där. Med en ståltråd drog
jag så åt i andra kanten. När jag dragit åt ordentligt nöp jag av tråden med en tång,
som jag hade till reds.
Buntarna staplades i floder. Vi hade ett skåp, en form, att lägga spånorna efter.
Det var två väggar i vinkel. Spånorna plockades så mot dessa sidor. Skåpet stod på
en ställning, så att bunten kom upp lite från marken. Det var nödvändigt, när bunten
skulle bindas. När jag spingade spån såldes de färdiga buntarna undan för undan.
Men på häradsallmänningen Iåg spånbuntarna bra länge. Där hade vi ett lager
på 1.500 buntar i floder.
En gång var olyckan framme
Själv var jag aldrig utsatt för någon olyckshändelse. Men jag var med, då en pojke
skar sig med spånkniven i ena låret. Det var när jag spingade spån i Östra Tollstad.
En son till Axel i Kolsarp (Axel var broder till Oskar i Tällstugan) hölls med några
andra pojkar invid spångrytan, när jag hölls och fyllde den med spånkubb. Han fick
då fatt i kniven och skulle spinga. Pojken slant med kniven och skar sig i låret. Vi
snodde om såret, det blödde duktigt, och såg till att han kom till läkare. Det blev ett
elakt sår, men det läktes och han blev återställd. Det gällde, när man spingade, att
man stod bakom med benen, så att man inte skar sig. Det hände även för mig att
kniven vände sig till, när man stötte på besvärligt virke.
Ernst i Sannlycka
Ragnar Ekström, signaturen Ragnar, en gång lärare i Åbacka skola i Gammalkil,
skaldar om Ernst:
Å Ernst spingde spån. Dä va lustit te si,
hur kniven slant sta, när Ernst han to i
dä va söm han skuri i smör.
-
Dä finns nåre tak, söm han täckt i sin dar.
Men nu ä han gammel, fast rasker å klar
-
å allti på prime humör.
282