A Ernst spingde spån

tiden jag spingade. Tre buntar blev dagsresultatet. Min kamrat, som var van vid
spånkniven, spingade tio buntar, vilket var ett normalt dagsresultat. Jag var hos
Spån-Alfred i drygt tre år och spingade spån vinter och sommar. Han köpte granar
undan för undan och arbete saknades inte. Granvirke användes mest och bäst. Det
fanns dom som använde tall, men det var inte så vanligt.
När jag började hos Spån-Alfred var arbetslönen 3l öre bunten. Vi hade 30 öre
för själva spingningen och I öre för att vi bant bunten. Själva läggningen av bunten
fick spingaren själv betala. Gnodde man ihop tio buntar på en dag så hade man en
dagsinkomst på 3:10. Vid samma tid kostade en bunt spån l:50 i försäljning.
Under tiden hos Spån-Alfred spingade jag mycket ihop med en som hette Verner
Karlsson. Vi hölls där vid Näverdalsgrinden. Spån-Alfred var grossist i spån, både i
och utom landet. Där fanns ett par körkarlar, som körde spånbuntarna till järnvägsstationen
i Mantorp.
När vi arbetade i Näverdalsskogen hade vi maten hos Spån-Alfred. Likaså husrum.
Vi betalade 75 öre om dagen för maten. En tid bodde jag hos Daniel i Svenstorp.
Då stod jag själv för kosthållet. Kaffe kokade jag på arbetsplatsen. Mat lagade
jag, när jag kom hem på kvällen.
Vid sågen i Mantorp spingade jag spån sex somrar i följd, åt både Wilhelm
Ohlsson och brodern Henning. Där hade jag mitt sommarspinge, sedan jag slutat
vinterarbetet uppe i skogsbygden. Vid Mantorpssågen koktes kubbarna med ånga
från maskinen.
I Mantorp drack jag mitt formiddagskaffe på Rosenhills caf6, hos Karin Goding.
Där hade jag mitt stamtillhåll. Det var mitt caf€. De visste så väl vad jag skulle ha,
när jag kom inom dörren: en kanna kaffe och två kakor (bullar). Jag tror att jag betalade
30 öre för kaffet.
Henning Berg och jag spingade mycket ihop vid Ohlssons såg. Min sista arbetsgivare
var trävaruhandlaren Algot Fredriksson i Smedsholm. Vid hans såg stod jag i
sex år, både vinter och sommar, och trälade med spånen. Då hade jag 3:50 bunten.
Jagläg i med honom och ville ha 4 kronor bunten, men det gick han inte med på.
Då är det bättre attjaggör ved utå spånvirket.
-
- Ja, dä tycker ja du ska göre. Gör det du! Gör ve utå'et, så får du se va dä blir.
Pannve i meter. Hur månge meter kan du få? Men dä blir säkert bättre resultat än
dä ja kan skave reda på.
Du har vatt mä för länge å har för väl reda på'et å vet va dä ger.
-
- Ja, dä vet ja. Dä du får i meter utå dä ja skavet reda på te spån, dä kan inte bli
mycke' dä. Så mycke' begriper ja.
Det var i slutet på 1940-talet. Jag hade varit spånspingare i 40 år, såjag slutade nu
mitt hantverk. Dessutom hade jag blivit fel i ryggen.
Arbetets gång
Jag började mitt arbete klockan sju på morgonen och höll på till sex på kvällen. På
vintern, när det var mörkt, spingade jag för lyse. Jag hade en lykta, som jag hängt
upp på arbetsplatsen.
279