A Ernst spingde spån

More documents

Recommendations

Info

t ti t.l r I I Ernst Johansson med dragspelet i knriet. Platsen rir hemma i köket i gamla stugon i Tiggesbo, diir makarna Ernst och Hilda var boende under åren 1956-68. (Eddy Gjötterberg) 274
av den anledningen att jag ville komma ifrån spelandet på sammankomsterna. Jämt skulle jag finnas tillgänglig med dragspelet på baler och andra tillställningar. Jag hade tröttnat på det. Så ville jag också vara hemma hos gumman. Sedan var jag utan handklaver i 40 år. Då köpte jag det här spelet, som jag nu har. Vi hade våra dansstugor. Jag kan inte räkna upp alla de tillfällen som jag spelat upp till dans. Men låt mig nämna några platser. Jag tänker just nu på Fagerdal, Sandlyckan, Tällstugan, Brotorp och Fröstad. I Brotorp kunde det samlas bortåt 12-15 ungdomar på balen. De kom från Släntom, Ulfsberg, Kibbelsbo och Grönlund. Så fanns det ungdomar i Brotorp också. Vi samlade ihop pengar; l:50 var. Då fick vi kaffe också. Karlarna bjöd fruntimren på balen. Sådana här baler kallade vi för bjudnings- eller skrammelbaler. Ibland bjöds det också på en kaffeknarr. En gång blev det bråkigt i Brotorp. En del hade nämligen tagit för mycket av de starka. Men då sade far i huset ifrån: Om det skulle bli någon mera bal i Brotorp, så skulle den vara nykter. Vi samlades till ännu en bal i Brotorp. Några spritflaskor syntes inte till inne i stugan. Men ute på logplanen fanns en stor sädesdös, och var man än trädde in handen i halmen så stötte man på en brännvinsbutelj. Till dem, som under kvällen var rundast under fötterna, hörde just far i huset. Han kom fram till mig, där jag satt med klaveret och sade: Du, någon mera nykterhetsbal haller vi inte. Han var torpare där i Brotorp, men han var också socknens ringkarl och dödgrävare. I Fröstad tjänte en dräng från Nykil. Han var från Hästhagen. Han ville att vi skulle komma ända dit ner till Fröstad i Östra Tollstad och spela. Då hade vi bildat ett musikkapell. Ture Birgersson i Fågelkulla spelade fiol. En stalldräng i Alviken hade lärt sig slå på trumman. Och handklaveret skötte jag. Jag minns så grant, när vi åkte iväg dit ner. Tures föräldrar hade lantbruk och hade häst. Den fick vi låna. Emil Sjögren var med och skötte tömmarna. När vi kom till Haraldsbo, hade vi plockat fram våra musikinstrument och samlat oss till spel på skjutsen. Så satte vi igång att spela. Den ena melodien fick avlösa den andra. När vi åkte förbi Vallsnäs satt barons (Hermelin) på verandan och lyssnade på oss. De hade kommit ut, när de hörde vår musik. Vägen går runt där vid uppfarten till herrgården och fortsätter utmed sjön Bjärsen ett stycke. Vi fortsatte att spela. När vi kom i Ekstugubacken såg vi oss om. Där låg sjön spegelblank. Där fanns sommarängen och den vackra gården. O, vilken vacker sommarkväll det var! Vi observerade också hur barons hade gått ner i ängen, och där stod de och lyssnade på oss, medan vår musikskjuts försvann bortom backen. Tänk, att vi fick spela för barons på Vallsnäs. Det glömmer jag aldrig. I Fröstad spelade vi sedan hela natten. Då var det frågan om spelglädje. Vi tyckte nog att vi spelade bra. Men det var ju inte så stora fordringar på musiken då. Det började med 31 öre bunten På hösten 1908 kom jag till Spån-Alfred i Haraldsbo. Det var då jag började spinga spån. Jag hade då tjuvtränat lite hos spingarna, när vi körde i skogen och höllt middag. Det fordrades oerhört mycket träning om det skulle förslå. Jag vet den första 275
Page 1: A Ernst spingde spån Ernst Johanss
Page 5 and 6: Ernst och Hilda Johonsson bjuder p
Page 7 and 8: tiden jag spingade. Tre buntar blev
Page 9 and 10: På morgonen medan kubben kokade, s

A Ernst spingde spån

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?