Elfiskeundersökningar i Västra Götaland 1999 - Melica

Uppdraget
Melica miljökonsulter fick i uppdrag av länsstyrelsen
i Västra Götalands län att genomföra elfiskeundersökningar
under treårsperioden 1999–
2001 på totalt 207 elfiskestationer i länet. Uppdraget
omfattar utöver elfiske och viss fotodokumentation
även redovisning av undersökningsresultat
samt utvärdering av dessa. Arbetet har skett i gott
samarbete med Hushållningssällskapet i Göteborgs
och Bohuslän. Hushållningssällskapet har elfiske
och utvärdering av totalt 71 lokaler under
treårsperioden. Utöver ovan nämnda uppdrag fick
Melica tilläggsuppdraget att i rapporten även redovisa
de elfiskeundersökningar som utförts av länsstyrelsen
själva och Sportfiskarnas distrikt i Göteborgs-
och Bohus län. Vidare omfattar rapporten
även elfiskeundersökningar i Kungsbackaåns vattensystem,
ett uppdrag som Melica sköter sedan tidigare.
Under 1999 har Birgit Nielsen varit projktledare.
Elfiskena har genomförts av följande personer på
Melica: Stefan Bydén, Lars Holmberg och Birgit
Nielsen, samt Ulf Carlsson. Vidare har Micael Ingvarsson
deltagit i fältarbetet. På Hushållningssällskapet
har följande personer elfiskat: Lars
Thorsson, Erik Westberg och Christian Åberg. Under
rapportskrivningen har medarbetare från båda
kontoren gemensamt gått igenom och granskat lokalbeskrivningar
och slutsatser. Rapportsammanställningen
har skötts av Melica.
Bakgrund och syfte
Det sker omfattande kalkningsinsatser i Västra
Götalands län som ett uppehållande försvar mot
försurning. Bakgrunden är det höga nedfallet av
försurande svavel- och kväveföreningar. På lång
sikt tål naturen högst cirka 5 kg svavel respektive
kväve per år. På många håll i länet överskrids denna
gräns kraftigt. Minst hälften av länets sjöar är försurade
och på många håll är skogsmarken så försurad
att aluminium frigörs. När aluminium frigörs i
sjöar och vattendrag förgiftas fisk och andra vattenorganismer.
Aluminium kan även skada trädens
rötter. I de hårdast drabbade områdena behöver
nedfallet minska med minst 70 procent.
Inom länet kalkas ungefär 1 500 sjöar och vattendrag,
i genomsnitt sprids drygt 30 000 ton kalk årligen.
Kalkningarnas syfte är att bibehålla eller
återskapa den naturliga fiskfaunan. För att kontrollera
resultatet av kalkningsinsatserna används
framför allt tre metoder, provtagning av vattenkemin,
bottenfaunaundersökningar och elfiskeundersökningar.
Denna rapport omfattar de elfiskeundersökningar
som gjordes 1999 som en del i kalkeffektuppföljningen
i Västra Götalands län samt även Kungsbackaån
som delvis ligger i Halland.
Genomförande
Uppdraget omfattade under 1999 elfiske på 121
lokaler i Västra Götalands län. Med några smärre
justeringar genomfördes detta. Några lokaler utgick
ur programmet och 10 lokaler tillkom. Elfisket
genomfördes under perioden 20 juli till 20 september.
Vidare ingick i uppdraget att i denna rapport
även sammanställa de elfisken som Melica genomfört
i Kungsbackaån och Mölndalsån, de elfisken
som länsstyrelsen genomfört i Enningdalsälven,
Motala Ström och Tidan samt de fisken som Sportfiskarna
genomfört i Göteborgs kommun i bland
annat Lärjeån. De lokaler som fiskats av Sportfiskarna
har beskrivits av Håkan Carlstrand liksom
texten om Lärjeån och Säveån sist i inledningen. De
lokaler som fiskats av Länsstyrelsen har beskrivits
av Sara Bergström liksom avsnittet om Enningsdalsälven.
Tre lokaler inom uppdraget kunde inte fiskas till
följd av högt vattenstånd. Det gäller en lokal i
Dalsland (nr 167), en lokal i Torestorpsån i Viskan
(nr 49) samt en lokal i Sollumsån (nr 143). Vidare
en lokal i Mölndalsån (nr 124) och en lokal i Rullån
(nr 247). De först nämnda besöktes vid två olika
tillfällen, dessa lokaler är normalt svårfiskade. De
två sist nämnda kom in sent i projektet. Lokalen i
Mölndalsån kunde trots två besök inte fiskas och
det samma gäller Rullån i Ätran som besöktes en
gång.
Vi fiskade enligt de riktlinjer som finns från Fiskeriverket
och med deras fältprotokoll, dvs ”Elfiskeprotokoll
version 1998-07-01” samt följde
metoden för elfisken som den beskrivs i Handbok
för miljöövervakning version 1997-01-29. För elfisket
användes en bensindriven generator av märket
Honda 650W eller Jamaha 1000W samt ett
elfiskeaggregat av märket LUGAB med tillhörande
elfiskestavar och kablar. Spänningen som användes
låg oftast kring 400 volt men varierades beroende
på konduktivitet och vattenföring på lokalen.
Lokalen märktes upp med orange sprayfärg, där
markeringar saknades eller var otydliga. Lokalens
övre och nedre gräns fotograferades med riktning
in mot lokalen, där foto saknades. På fotot anges
lokalens löpnummer och vattendragets namn samt
”nedre” respektive ”övre”. Den nedre gränsen är
nedströms, dvs där elfisket utgår ifrån.
8