Slutredovisning av regeringens handlingsplan - Länsstyrelserna

Brå rapport 2011:18
cialtjänstens och sjukvårdens bemötande av och stöd till personer i
prostitution. Ett problem som tas upp är att det inte finns någon
samsyn kring prostitution och att det är brist på metoder som en
”vanlig” socionom kan arbeta efter när de möter en person i prostitution.
Det finns en rädsla, tabun, myter och stereotypa uppfattningar
kring ämnet (som exempelvis att alla människohandelsfall ser
ut som Lilja 4-ever) och många klienter blir avvisade eller negligerade
inom hälso- och sjukvården. De intervjuade har träffat många
som blivit bemötta på ett sätt som klienten upplevt som kränkande.
I det sammanhanget lyfter de fram Danmark som ett gott exempel.
Där finns ett nationellt nätverk med psykologer med erfarenhet på
området, vilket medför att det finns någon att hänvisa en klient till
över hela landet.
Prostitutionsgruppernas önskemål
På frågan vad de skulle önska sig för framtiden togs särskilt följande
fyra saker upp:
Prostitutionsgrupperna vill få ekonomiska möjligheter att
träffas oftare för att utbyta erfarenheter och gemensamt utveckla
sina arbetsmetoder. Dessutom skulle en del arbete
kunna fördelas mellan grupperna, till exempel det uppsökande
arbetet på nätet. Internetbaserat arbete behöver inte
skötas på tre olika ställen.
Grupperna, särskilt i Göteborg och Malmö, vill ha mer
sjukvård knuten till deras verksamhet. De skulle vilja samlokaliseras
med sjukvården och ha psykiatrikompetens, läkare
och barnmorskor till förfogande.
Det framfördes också önskemål om att EXIT-program bör
utvecklas, för att hjälpa de utsatta att lämna prostitutionen.
Grupperna förordar att ett nationellt centrum mot prostitution
och människohandel för sexuella ändamål inrättas. Idealmässigt
skulle de vilja vara filialer till ett sådant centrum i
stället för att lyda under kommunen. Deras uppfattning är
att under ett sådant centrum skulle gränserna mellan de olika
grupperna kunna lösas upp och man skulle lättare kunna
arbeta med metodutveckling.
Brå:s slutsatser och förslag
Handlingsplanen har varit viktig genom att uppmärksamma prostitution
och människohandel för sexuella ändamål. Den har fungerat
som en betydelsefull symbol för regeringens engagemang i frågorna
både nationellt och internationellt. Mycket av den information som
spridits och den utbildning som hållits har varit allmänt hållen och
syftat till att ge en grundläggande bild av problemen för att ”sätta
33