Seminarium om Repatriering under Ubmejen Biejvieh- Samiska ...

More documents

Recommendations

Info

samband med till exempel uppgrävda mänskliga kvarlevor finns över hela världen och är inte unika frågor som rør enbart urfolk. Han hänvisade bland annat till de tvister som uppstod kring Che Guevaras och Moder Theresas kvarlevor. Båda var födda i andra länder än var de levde och verkade större delarna av sina liv. Detta har lett till stora diskussioner om vilka länder som har mer eller mindre rätt till deras kvarlevor. De länder de föddes i eller de länder som de förknippades mest med under sin livstid? Men för att återgå till urfolkens situation konstaterade han att det är en jättestor uppgift att repatriera alla kvarlevor eftersom museerna och institutionerna har så många i sina samlingar. Exempelvis, nämde han, att enbart Smithsonian som är USA´s nationalmuseum har ca 120 000 skelett från Nordamerikas olika folk i sina samlingar. Kerstin Lidéns föreläsning kallade hon för ”An archaelogist´s view on repatriation”. Till yrket är hon både arkeolog och osteolog. Kerstin innehar professuren i arkeologi med laborativ analys vid Stockholms Universitet. Hon är också ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien där hon representerar ämnet humaniora. I korthet undersöker en osteolog förhistoriska ben och dieter i syfte att ta reda på vad människor och djur åt och varför. Hennes föreläsning gav en allmän presentation av vad det ingår i hennes arbete som arkeolog och ostelog samt vilken kunskap det går att få fram genom olika studier av ben. Hennes exempel handlade inte så mycket om repatriering utan handlade främst om Vasaskeppet och de tolv kranier som grävdes upp från Rounala kyrkogård i Karesuando och den kunskap det går att få ut från dem. Rose-Marie Huuva är en artist och konstnär var föreläsning hette “The struggle of get my ancestor´s remains back and reburied”. Huuva är känd för sin kamp rörande repatrieringsfrågor i Sápmi. Hennes föreläsning var ur ett samiskt perspektiv och började med samisk historia innehållande bland annat Laestadius, Måns Somby och Aslak Hättas kranium, rasinstitutet i Uppsala och Anders Retzius. Vidare berättade hon liksom Kerstin Lidén om de tolv kranier som kom från Rounala, men i motsats till Lidén hade Huuva ett personligt perspektiv och släktanknytning till Rounala i sig. Ronala-kranierna har relativt nyligen blivit flyttade från Historiska museet i Stockholm till Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk som ett led i att kvarlevorna ska förvaras inom Sápmi. Enligt en artikel 2 publicerad på Sveriges Radios hemsida den 28 juli 2009 ska kranierna endast deponeras, det vill sæga endast överflyttas och förvaras, hos Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum. Huuva är trots detta fortsatt starkt kritiskt mot att det kan kallas för en ”anständig” förvaring av dessa skallar i, som hon uttryckte det, ”Ájttes källarpassager”. Hennes kritik berörde även i stora lag den kristna kyrkan och alla de museer som innehar samiska kvarlevor och föremål. Hon ifrågasatte det symboliska värdet av repatriering och återbegravning av samiska kranier när det fortfarande finns kvar alltför många samiska kvarlevor i museisamlingarna. Willie Ermine är professor från American Native University i Kanada vars föreläsning hette ”Ethical Space”. Han gav en bred historisk överblick över hur indianerna som urfolk har påverkats av kolonialism i både ett historiskt och modernt perspektiv. Han hänvisade till Roger Pooles begrepp 2 http://www.sr.se/cgi-bin/Sameradion/nyheter/artikel.asp?artikel=2995327
ethical space. Ermine menade på att etik handlar om mänskliga gränser och att de kan definieras som familjegränser, religiösa, samhälleliga gränser, kollektiva principer etc. Ermine beskriver ethical space som utrymmet mellan två enheter där kommunikationen mellan de två sker. Staten beskrev Ermine som en monolitisk och hjärtlös skapelse som inom begreppet ethical space inte kan räknas som en enhet att kommunicera med. Ermine nämnde, liksom Orin Starn, den amerikanska repatrieringslagen NAGPRA och andra lagar som rör urfolkens rättigheter. Trots att dessa lagar och förordningar finns så menade han på att de i allmän praxis inte följs och en följd av detta blir att de inte heller existerar. Han talade om den västerländska medvetenhetens norm och dess syn på urfolk och deras rättigheter. För att främja den kulturella kunskapen inom varje urfolk vill han att relationen mellan unga och gamla ska lyftas fram och stärkas. Till skillnad från att ”diskutera med staten”, förordar han betydelsen av en dialog mellan majoritetsbefolkning och urfolk som jämbördiga parter. Urfolken måste själva göra grundarbetet, d v s samla in kunskap för att kunna bevara och mobilisera traditionell kunskap. All insamlad kunskap blir slutligen svaret på frågan om ”Vad är traditionell urfolkskunskap?”. Ermine gav oss lyssnare som förslag på hur vi, ur ett urfolksperspektiv, kan arbeta med traditionell urfolkskunskap genom att arbeta med minnen, komma ihåg landet och de heliga platser och föra vidare kunskapen genom berättelser, kartlägga allt detta genom bandinspelning och filmning. ”Reclaiming and renamning” att återkräva och döpa om landet och platserna. En uppmaning från Ermine till oss lyssnare var att vi skulle ”Encounter yourself” vilket får tolkas fritt. Panelen Den övergripande frågan som ställdes till alla i panelen var ”Hur går vi vidare med denna repatrieringsfråga, d v s vad som händer imorgon?” Lars Amréus, museichef för Historiska museet vill inventera allt material på museerna för att därefter mer specifikt kunna bedöma om vad som blir aktuellt för repatriering. Kjell-Åke Aronsson, museichef för Ájtte, svenskt fjäll- och samemuseum talade om att det finns särskilt två aspekter att ta hänsyn till inom repatriering och det är att skilja på artefakter och mänskliga kvarlevor. Hannah Utsi var där som representant från det svenska Sametinget och talade om att sametingets lösning till en början är att starta en kommitté för etiska frågor. Kerstin Lidén från Stockholms universitet framförde en vetenskaplig syn på det hela och påtalade att samma regler gäller för alla mänskliga kvarlevor samt höll med Lars Amréus synpunkt om inventering av föremål och därifrån bedöma om eventuella repatrieringsärenden. Rose-Marie Huuva, konstnär och artist från Kiruna, anser att Sametinget bör kräva tillbaka alla kvarlevor och att de borde satsa på det innan de skapar någon etisk kommitté. Mikael Lindblad, ordförande i Såhkie, Umeås sameförening, förespråkade en ömsesidig respekt för alla inblandade parter och att det måste också finnas förståelse för alla känslor som finns angående
Page 1: Seminarium om Repatriering under Ub
Page 5 and 6: Cecilia Hammarlund Larsson, Nordisk
Page 7 and 8: Carl-Gösta Ojala, Uppsala universi
Page 9: Staffan Lundmark, från Dialekt-, O

Seminarium om Repatriering under Ubmejen Biejvieh- Samiska ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?