Accent 5/2010

månadens medlemPeter Roth är i Israel och Palestina för att minska våldetPETER RoThålder 54 ÅR / bor STOCKHOLM / gör EKUMENISK FÖLJESLAGARE FÖRSVERIGES KRISTNA RÅD, BEHANDLINGSASSISTENT OCH ALKOHOLTERAPEUT”Jag har sett mycketorättvisor här och anseratt världen måste fåupp ögonen för detta!”Känner du någonsom borde blimånadens medlem?tIpsa oss påaccent@iogt.se ellerAccent, Box 12825,112 97 Stockholmdu befinner dig israel och Palestina somekumenisk följe slagare. Berätta!– Jag har befunnit mig här sedan mars ochmin uppgift, tillsammans med en handfull andraföljeslagare från olika länder, är att utgöra enpreventiv närvaro i området, att vara ögonvittne.Vi är opartiska men tar ställning för internationellalagar. Vi inga mänskliga sköldar utan arbetarfredsbevarande och våldsdämpande genom attiaktta, lyssna, finnas till hands och föra statistiköver det vi ser. Själv skriver jag också reseberättelserom mina iakttagelser. Jag har länge varitintresserad av Israel-Palestinakonflikten ochnär jag hörde ett föredrag om vad ekumeniskaföljeslagare gör, ansökte jag och blev antagen.Alla kan söka, unga eller gamla, bakgrund ellererfarenhet spelar ingen roll, bara man har ettengagemang.Hur ser en vanlig arbetsdag ut?– Den kan börja klockan fyra på morgonen medatt vi tar en taxi till en checkpoint, en plats därpalestinier som jobbar i Jerusalem måste passera.Checkpointen ser ut som en boskapsfållaoch palestinierna kollas av vakter innan de släppsigenom. Vi brukar vara där i cirka tre timmar ochförsöker, genom vår närvaro, bidra till att passeringensker på ett humanitärt sätt. Här finnsäven andra, israeliska ideella fredsorganisationer,som arbetar för att allt ska gå schysst till. Efteråtskriver vi rapporter om vad vi sett. Jobbet kanockså exempelvis bestå i att stödja palestiniersom vräkts från sina hem. Vi kollar upp och dokumenterar.Vad är din drivkraft?– Jag har sett mycket orättvisor här och anseratt världen måste få upp ögonen för detta! Jagtror att jag, genom min närvaro, kan göra en litenskillnad. Ibland är det frustrerande att inte kunnaingripa mer, men det är viktigt att komma ihågatt alla kan göra något och bidra. Mina reseberättelsermailar jag till tidningar och politiker, för attsituationen här ska uppmärksammas mer. På ettrent personligt plan har erfarenheten ökat mintacksamhet för att jag bor i Sverige, att jag hartak över huvudet och mat på bordet. Jag har ocksåupplevt många positiva möten med människorhär, de är ofta mycket vänliga och generösa ochbjuder på det de har, trots att de har det svårt.TExT maRia ZaiTZEWskY RuNdgRENfoTo paul RaYmoNd/Eappi48 accent juni 2010