Tidningen som pdf-dokument - Svensk Biblioteksförening

Utgivarna av denna bok använder med vetetbegreppet i pluralis och vill ta upp till diskussionom man inte i stället måste tala om flerinformationskompetenser beroende på situationoch sammanhang. Tydligare fokuspå sociala och kollektiva aspekter har varithuvudsyftet.Boken är nr 1 i en serie på sex böcker: Lärandeoch IT, tillkommen inom kk-stiftelsens forskningsprogramLearn-it. Ambitionen är attinnehållet ska täcka ett brett fält teoretisktoch empiriskt. Målgruppen finns på lärar- ochbibliotekarieutbildningar och bland yrkesverksammabibliotekspedagoger och lärarepå olika stadier.Rapporterna omfattar forskning på allanivåer från förskole- till högskoleområdet liksominom yrkeslivet. En grund läggs i förstakapitlet där Roger Säljö skriver om det socialaminnet och medieutvecklingen från lertavlortill internet. En avgörande förändring menarhan ligger i våra förväntningar på vad detinnebär att lära. Det viktiga är inte längre återgivandetav information utan att själv producerakunskap och kunna förmedla den, vilketställer helt nya krav.Den teoretiska bakgrunden belyses avLouise Limberg, Olof Sundin och SannaTalja, som presenterar tre perspektiv: detfenomenografiska, som sätter den lärandessynsätt i centrum, det sociokulturella, sombetonar kontexten och det diskursanalytiska,där makt och påverkan är centrala delar.Författarna argumenterar för att begreppetinformationskompetens(er) är mångfacetteratoch inte kan fångas in i standardiseradelistor över färdigheter. Källkritiken kommerdärmed alltmer i förgrunden.Två rapporter handlar om yngre skolbarnoch pedagogers uppfattning om den godabarndomen respektive skolelevers forskningmed hjälp av datorn. En intressant slutsatsär att tidigare traditionell läsinlärning harutvidgats och innebär behov av fler medieroch redskap för utveckling av många kompetensersamtidigt. Man talar här snarare om”literacies” än ”literacy”. Själva användandetav information bör studeras och elevernasökande sociala förmåga till kommunikation iwebb 2.0-miljöer utnyttjas.Ola Pilerot skriver om ingenjörers och sjuksköterskorsförhållande till informationskompetensunder och efter studierna. Han tarupp faran med alltför allmänt hållna lärandemåloch hävdar att dessa till och med kan varaett hinder för vissa yrkeskategorier, som använderinformation på ett helt annat sätt i sinpraktik jämfört med under utbildningstiden.Fler rapporter rör livet efter studierna inomolika yrken. En innehåller intervjuer med nyanställdavid dsb – Danske StatsBaner – meden anmärkningsvärd slutsats att det till ochmed är möjligt att i en praktikgemenskap utvecklasystem för inkompetens.Boken avslutas med en intressant framåtsyftandedel där konsekvenserna av användningenav olika medier och den tekniskautvecklingen diskuteras liksom de nya interaktivainformationsresurserna och derasbetydelse.Redaktörerna sammanfattar i ett avslutandekapitel sina reflektioner kring temat i antologin.Där uttrycks också kritik mot unesco:ssatsning på s k ttt:s – Training The Trainers– workshops i informationshantering, somsyftar till att utbilda nyckelpersoner i olikaregioner av världen så att dessa i sin tur kanstarta liknande kurser i sina hemländer.Det är sant att det ibland i retoriken kan finnasen världsförbättrarton men medvetenhetenär stor om att det inte finns någon mall tillämpbari alla sammanhang. Man har framförallt försökt att föra ut informationskompetenseni just kontexter (!) utanför biblioteksvärldensom ekonomisk utveckling, socialochhälsovård etc. Man har också en pågåendediskussion om andra kompetenser (!), t ex denorala kommunikationens betydelse.Forskningsrapporter är per definition sällanlättlästa utan oftast fyllda av ämnesspecifikatermer och inomvetenskapliga formuleringar.Språket i boken är ibland stolpigt och inte lättatt tränga igenom för en läsare som inte tillägnatsig diskursen. Roger Säljö visar i sitt kapitelatt det ändå går att på ett glasklart språkbeskriva något svårt så att alla kan begripa.Boken Informationskompetenser är den förstai sitt slag i Sverige och Norden och därförmycket värdefull trots sin relativa svårighetsgrad.En gedigen referenslista avslutar varjekapitel vilket gör den särskilt användbar. Attlyfta bibliotekspedagogiska verksamhetertill en vetenskaplig nivå är nödvändigt och vihar länge efterlyst forskning kring och rapporterfrån området i vår del av världen. Detkan också bli resultat av Svensk Biblioteksföreningsnyinstiftade Råd för forskning ochutveckling.Christina TovotéStockholms universitetsbibliotek[01 : 2010] biblioteksbladet 23