etik och praktisk kunskap3.indd

tore nordenstamEtik och praktiskkunskap

© Tore Nordenstam 2012www.torenordenstam.seGrafisk form och tryck:Författares Bokmaskin, Stockholm, 2012isbn 978-82-303-2049-5

InnehållNågra inledande betraktelser .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9Finns det experter på moral? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Konventionell moral och kritisk etik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43Etik och praktisk kunskap .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52Det deduktiva idealet .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71Konsekvensetikens remarkabla töjbarhet .. . . . . . . . . . . . . . . 89Kant och utilitaristerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94Från » är « till » bör «? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115Förståelse och förändring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 137Expertens engagemang .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153Två oförenliga traditioner .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160Avskräckningens moral .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180Om texterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200

FörordMan tänker sig ibland att etiken är som en pyramid.Pyramidens breda bas består av alla våra moralutsagorom individer och deras egenskaper ochhandlingar. Toppen består av en överordnad normi stil med utilitarismens grundprincip eller Kantskategoriska imperativ. En kritisk diskussion av pyramidmodellenför etik är det första ledmotivet iboken Etik och praktisk kunskap.Det andra ledmotivet är att skissera ett alternativtill pyramidmodellen. Mitt förslag är att etikenär som ett isberg. Den formulerade etiken är baratoppen på allt det som ligger under vattenytan – allvår praktiska kunskap.Experter spelar en central roll på de flesta av livetsområden. Det finns numera mängder av experterockså på etikens många delområden. Men vadinnebär det egentligen att vara expert på etik? Detär det tredje ledmotivet i boken.Som en antydning om vart det barkar hän väljerjag ett citat från den österrikiske filosofen ochsamhällsvetaren Otto Neurath: » Som sjöfarare är visom på öppet hav måste bygga om sitt skepp utanatt någonsin kunna ta det isär i en docka och sättadet samman igen utifrån de bästa beståndsdelarna. «7

Några inledande betraktelseretik och moralNär jag en gång blev ombedd att skriva en kort artikelom moral för ett nytt uppslagsverk, börjadejag så här: » Moral i vid mening är en beteckningför alla föreställningar om vad som är riktigt ochfel, värdefullt och förkastligt i det sociala livet. Allamänskliga egenskaper och handlingar och alla samhällsförhållandenkan alltså bedömas från moralisksynpunkt. Det moraliska området kan indelas i olikadelområden, t.ex. sexualmoral, affärsmoral, kristenmoral, sovjetisk moral. « Det kan kanske duga somen kort påminnelse om vad som ligger i begreppetmoral. Som alltid när det gäller komplexa begreppmåste en sådan allmän karakteristik fyllas ut medmånga exempel och kommentarer. Det kommer endel sådant i de följande kapitlen.Ordet ’etik’ står ofta för det samma som ’moral’.Socialistisk moral är det samma som socialistisketik, för att ta ett exempel. ’Etik’ används också somett namn på läran om moral. Filosofisk etik är detsamma som moralfilosofi. Uttrycket ’etik och moral’används ofta utan man gör någon åtskillnad mellan9

etik och moral. Uttrycket har en förstärkande funktion,men i de flesta sammanhang är det nog så attdet hade räckt med ett av orden.moral och omoralIbland inskränks moralens område till att gälla privataförhållanden. En sådan privatisering av moralenfanns redan i antiken. De filosofiska riktningarnaepikurism och stoicism koncentrerade sig på individensvälgång och lycka.Ofta används moralbegreppet på ett ändå merainskränkt vis – moral och omoral har först ochfrämst med sexuella förhållanden att göra. Detinskränkta moralbegreppet kan bland annat användasför att avfärda moraliska bedömningar avekonomiska och politiska förhållanden som ovidkommande.dubbelmoralNär en person eller en grupp har två uppsättningarav moralföreställningar (normer, värderingar,mönsterexempel) som täcker samma verklighetsområdeoch som inte är förenliga med varandra,har man med dubbelmoral att göra. De moralföreställningarsom kommer till uttryck i det som vifaktiskt gör är inte alltid förenliga med det som visäger till andra och tänker för oss själva. Man måste10

skilja mellan moralen som ideologi och den praktiserademoralen.En vanlig variant av dubbelmoral bygger påskillnaden mellan det offentliga och det privata.Det finns saker och ting som kan vara rätt och brai privata sammanhang men inte i offentlighetensljus. Då handlar det inte om dubbelmoral utan omhänsynstagande till situationen. Men det finns ocksåfall där vi anser att det skulle vara fel att bedöma detprivata på annat sätt än det offentliga. Då användervi gärna ordet ’dubbelmoral’ för att uttrycka vårtklander. Pacifister kan till exempel betrakta det somen form av dubbelmoral när kristendomens femtebud – » Du skall inte dräpa « – begränsas till privatsfären.När vetenskapsutövare och andra experter ärberedda att göra saker i sin yrkesroll som de annarsskulle ta avstånd från kan det ibland vara en formav dubbelmoral.En vanlig form av dubbelmoral bygger på föreställningarom skillnader mellan det manliga ochdet kvinnliga. När samma prestationer utförda avmän och av kvinnor bedöms olika, kallas det fördubbelmoral under förutsättning av att man bedömerdiskrimineringen som oberättigad. Kampenför kvinnofrigörelse vänder sig inte minst mot denexisterande dubbelmoralen på arbetsmarknadenoch det sexuella området.11

iktiga handlingar och moraliskomdömesförmågaFör att kunna utföra en handling av ett bestämt slagmåste vi ha förvärvat vissa färdigheter. Det gällerbåde för praktiska göromål som att laga skor och attsteka pannkakor och för teoretiska göromål som attkritisera teorier eller att utarbeta strategier.Om man ser på den filosofiska och vetenskapligalitteraturen om moral i ljuset av distinktionenmellan handling och kompetens, så framträder enväsentlig skillnad mellan äldre och nyare sätt attbehandla moralen. I den nyare moralfilosofin, frånslutet av 1700-talet till våra dagar, har man nedlagtmycket arbete på att finna regler som kan användasför att skilja mellan riktiga och oriktiga handlingar.Kants kategoriska imperativ är ett försök att formuleraen överordnad regel för riktiga handlingar: » Duskall handla så att du kan vilja att din handlingsprincipockså blir använd av alla andra som är i sammaslags situation. « Den utilitaristiska lycko- eller nyttoprincipenär ett annat exempel på samma sak: » Duskall försöka att maximera lyckan för så många sommöjligt. « I den utilitaristiska traditionen är utgångspunktensituationer där en individ kan välja mellanolika handlingsalternativ. Individens problem är attavgöra vilket handlingsalternativ som är det riktigaför honom eller henne. Det gör han eller hon genomatt beräkna värdet av följderna av de olika alternati-12

ven, för att sedan välja det alternativ som sannoliktleder till de bästa konsekvenserna för alla berördaparter. Kant föreslår en helt annan metod för atthantera sådana problem: gör tankeexperimentet attalla andra kommer att handla på samma sätt – kandu utan att hamna i självmotsägelser vilja det? (Merom detta i kapitlet Kant och utilitaristerna.)Moral uppfattas numera ofta som en uppsättningnormer och värden. Etiken ses gärna som en läraom handlingars riktighet och konsekvensers värde.Det perspektivet på moral spridde sig på 1800-taletfrån filosofin till samhällsvetenskaperna och är endel av fundamentet för mycket av det som i våra dagargörs på sådana områden som nationalekonomi,företagsekonomi och sociologi.De förutsättningar som individen måste ha föratt kunna välja riktigt behandlas styvmoderligt iden utilitaristiska traditionen. Det är däremot ettcentralt ämne i äldre moralfilosofi, från Platon ochAristoteles på 300-talet f. Kr. till Hume på 1700-talet.Det grundläggande antagandet i det perspektivet påmoral är att riktiga handlingar förutsätter kompetentaaktörer. Ofta framställs de villkor som aktörenmåste uppfylla för att kunna handla riktigt som enanalys av de karaktärsegenskaper (» dygder «) somär nödvändiga för kompetent moraliskt handlande.Aristoteles betonar att moralisk omdömesförmågaär något som måste förvärvas, till att börja med genomatt man handlar under de mera erfarnas led-13

Och så den moralfilosofiska klassikern framför allaandra – fortfarande mycket läsvärd: Aristoteles, Dennikomachiska etiken, Göteborg 1988, 1993, 2004.Artikeln om moral som nämns i början av Någrainledande betraktelser finns i Pax Leksikon (Oslo 1980).Både det norska originalet och en dansk översättningfinns på internet, bland annat här: http://www.torenordenstam.se/moral/moral.pdf.15

Finns det experter på moral?om poker och andra spelDet är inte så att allt är tillåtet i poker. Man får intestöra motspelarna med högljutt pratande, till exempel,för att inte tala om regelrätt fusk. En god pokerspelareavstår från sådant, men för övrigt uppträderhan eller hon på sätt som bryter mot mycket av detsom vi är vana vid i vardagslivet. Den framgångsrikapokerspelaren behärskar till exempel konstenatt bluffa sina motspelare. Så är det i det spelet somkallas » poker «. Hur är det i det spelet som kallas» att göra affärer «?När frågan ställs på det viset, kan det vara närliggandeatt svara som en amerikansk skribent gjordeför några år sedan: affärslivet är i likhet med pokerett hasardspel, men på båda områdena är det spelarnasduglighet som är det avgörande i det långaloppet. » I båda spelen är det så att den avgörandesegern beror på grundliga kunskaper om reglerna,psykologisk förståelse av de andra spelarna, en fräckfasad, en ansenlig mängd självdisciplin och en förmågaatt raskt och effektivt kunna utnyttja de möjlighetersom råkar dyka upp. «16

Citatet är från en artikel med titeln » Is BusinessBluffing Ethical? «, som publicerades en av de ledandetidskrifterna på det ekonomiska området, HarvardBusiness Review, 1968. Författaren heter AlbertZ. Carr, som gav ut en bok med titeln Business as aGame samma år. Artikeln finns i lätt förändrad formmed i boken i ett kapitel som heter » The Ethics ofBluffing in Business «. Boken vänder sig enligt författarensjälv först och främst till studenter och andrayngre människor som är intresserade av en karriärpå affärslivets område.Carrs budskap till de förhoppningsfulla unga ekonomernavar att affärslivet har sin egen moral sompå intet vis sammanfaller med privatlivets etik. I detprivata är det en grundläggande regel att man skallhålla sig på sanningens väg. I affärernas värld är detinte så. För att kunna lyckas i affärslivet måste manskilja skarpt mellan vardagslivets etik och de speciellaregler som gäller i det ekonomiska livet. Förmåganatt ljuga och bluffa är helt enkelt ett villkor föratt kunna överleva på det området. Carr illustrerarsin tes med några exempel.Ett av exemplen handlar om affärsmannen Tomsom äter lunch tillsammans med en kund. Kundenfrågar om han skulle kunna tänka sig att stödja enviss politikers valkampanj med 100 dollar. Affärsmannenmåste tänka sig om ett tag innan han svararja. Politikern tillhör nämligen inte det partietsom Tom själv sympatiserar med. Men han svarar17

ja med tanke på möjligheterna att få till stånd ettbra kontrakt både nu och vid senare tillfällen. NärTom samtalar med sin hustru om dagens händelser,kommer hon med följande kommentar: » Tom, detär något som är fel i affärslivet när man blir tvungenatt välja mellan familjens existensgrundlag ochsina plikter mot sig själv på det viset. « Carrs kommentarär att Tom och hans fru ser på episoden påtvå olika sätt. Hustrun bedömer situationen i ljusetav privatlivets etiska regler, mannen betraktar densom affärsman, som en fråga om spelstrategi. Våraetiska erfarenheter från vardagslivet måste sättas iparentes om vi vill delta i det ekonomiska livet – detär Carrs budskap.Några andra exempel som nämns i Carrs text ärRalph Naders kritik av bilindustrins bristande intresseför bilisternas liv och säkerhet i boken Unsafeat Any Speed (utgångspunkten var de allvarliga defekternai bilmodellen Chevrolet Corvair; några årsenare inskärptes allvaret i Naders kritik av FordPinto-affären); politikern Moynihans kritik avförsäkringsbolagens systematiska användning avfelaktig statistik för att ta ut alltför höga premierav försäkringstagarna; kritik från politiskt håll avmatindustrins tendens att sprida varorna i vilseledandeförpackningar. Carr bedömer de fallen påsamma sätt som de berörda bolagen gjorde det dengången – så länge som man håller sig inom lagensgränser, är allt tillåtet. Om strängare lagar gör det18

nödvändigt att ändra på tillvägagångssätten, så görman det. För övrigt är det bolagens uppgift att utnyttjamarknaden så effektivt som möjligt.Carrs exempel är hämtade från U.S.A. på 1960-talet.Ekonomiprofessorn Andreas Falkenberg har inväntatt 1968 ligger långt tillbaka i tiden, att många idag inte godtar påståendet att allt är tillåtet så längesom man efterlever lagens bokstav och att de flestaaffärsmän opererar på ett område där » alla känneralla « och där det följaktligen är viktigt att bevara sittgoda rykte. Den sista poängen är för övrigt helt i överensstämmelsemed Carrs rekommendationer. Menfrågan är om inte de hållningar som Carr beskriverlever i bästa välmåga också i dag, både i U.S.A. och iSkandinavien och alla andra delar av världen.etisk konventionalismCarrs synpunkter är ett klart exempel på ett inteovanligt perspektiv på etiska förhållanden: håll diginom lagens ramar, bryt inte med traditionerna påditt verksamhetsområde och gör för övrigt det somtjänar dina egna intressen bäst! Vi kan kalla det etiskkonventionalism. Etisk konventionalism kan kritiseraspå flera sätt.(1) Etisk konventionalism leder till dubbelmoral.Tom och alla andra i liknande situationer förutsättsha en moral på arbetstid och en annan på fritiden.Efter arbetsdagens slut får Tom gärna kritisera sitt19

Det krävs något mer än den formella förmågan attkunna genomföra deduktioner för att kunna handskasmed komplicerade moraliska och juridiska frågor.Det som behövs kan kallas livsvisdom, praktiskklokhet eller etisk kompetens, för moralens del, ochför lagsystemets del dessutom den juridiska kompetenssom består av att man behärskar de regler,exempel och praxisar som tillsammans utgör rättssystemeti fråga. Det kan till exempel vara alla lagaroch bestämmelser som tillsammans utgör densvenska skattelagstiftningen, inklusive kunskaperom hur reglerna faktiskt har praktiserats av skattemyndigheternaoch rättsapparaten i landet.Det som inte kommer fram i ett ensidigt normperspektivpå sådana områden som rätt och moral äratt det finns en nödvändig förbindelse mellan normer(regler), exempel och upparbetad kompetens.Det är inte nog att känna till reglerna. Man måsteockså kunna använda dem på försvarligt vis. Reglerlär man sig normalt med hjälp av exempel, ochnågra regler kan bara läras med hjälp av exempel.Det gäller till exempel för vår användning av etiskaoch estetiska begrepp. Tänk på uttryck som rockand-rolloch symfoni! Några musikstycken är paradexempelpå vad en symfoni är, till exempel ett antalkompositioner av Mozart, Beethoven och Brahms.För att ny musik skall kunna kallas symfonisk börden likna de etablerade mönsterfallen tillräckligtmycket. Om någon kallar ABBA-låtarna för symfo-27

nier är det antagligen för att göra en speciell poängi ett speciellt sammanhang.Regelförståelse och exempelförståelse kännetecknasav en cirkelstruktur som påminner om förhållandetmellan delförståelse och helhetsförståelse närdet gäller texter. Vi förstår delarna av en längre text(en roman till exempel) i ljuset av den helhet somväxer fram när vi läser texten, och förståelsen av delarnaändras efterhand i ljuset av den framväxandehelheten. Processen kallas ofta för den hermeneutiskacirkeln, men den är inte den enda av det slaget.För att illustrera regel- och exempelförståelsenscirkel kan vi tänka på vad det innebär att vara frikostig,till exempel. Ordet frikostighet och motsvarandeuttryck på andra språk är positivt laddat,men uppfattningarna om vad frikostighet innebäroch var gränserna går mellan frikostighet, slösaktighetoch snålhet varierar från kultur till kultur. Detenda sättet att få god förståelse av vad som ligger ibegreppet frikostighet i ett visst samhälle är att gåigenom ett antal exempel och motexempel.Man kan (som Aristoteles gjorde på sin tid) pekapå några faktorer som man bör ta hänsyn till närman vill utöva frikostighet och andra dygder. Motivetbör vara gott, man bör ge tillräckligt myckettill de riktiga personerna på de riktiga tidpunkternaoch liknande mycket allmänt formulerade villkor.För den som ännu inte vet vad frikostighet är ärdetta tämligen intetsägande. De allmänna kraven28

får en konkret mening när de tillämpas i aktuellasituationer. Det är det som sker i allt etiskt lärande.Genom inövning i olika verksamheter får vi denkompetens som erfordras för att kunna handlasjälvständigt på det område som det gäller. För attkunna handla på egen hand måste man ha skaffatsig de kunskaper och erfarenheter som krävs. Närman talar om kunskap, tänker man ofta på ett specielltslags kunskap – den kunskapen som existerar iform av språkliga utsagor, formler och diagram. Attkunna något om fysik kan till exempel innebära attman känner till Arkimedes lag. Vi kan kalla dettaformulerad kunskap. I litteraturen om kunskapsformerfinner man också uttrycken ’teoretisk kunskap’och ’påståendekunskap’ som beteckningar på densortens kunskap. Men det finns mycket annat somockså faller in under begreppet kunskap. Mycket avdet som vi kallar för kunskap existerar som praktiskkunskap i form av förtrogenhet och färdigheter.Mina kunskaper om musik består först och främst avmina egna erfarenheter som gör att jag känner igenkompositörer och genrer och utövare och melodieroch så vidare. Jag har en begränsad förtrogenhetmed några delar av det enorma område som kallasmusik. Mina kunskaper om matlagning består påmotsvarande vis först och främst av ett antal färdighetersom jag har förvärvat under årens lopp. Iblandanvänds uttrycket ’know-how’ som en beteckningpå den sortens kunskap. De senaste åren har det29

också varit populärt att referera till den praktiskakunskapen som ’tyst kunskap’.Mycket av det vi kan består av färdigheter ochförtrogenhet, till exempel de språkkunskaper somvi har när vi har lärt oss vårt modersmål. Att artikulerade regler som ingår i vår språkliga kompetensär en uppgift för språkforskare. När det gäller andraaspekter på det som vi lär oss när vi växer upp ien bestämd kultur, finns det andra specialister somtar hand om uppgiften att formulera och systematiseradet som redan finns där i form av praktiskkunskap, till exempel sociologer, socialantropologer,etnologer, musikforskare och andra kultur- ochsamhällsforskare.Som på de flesta andra områden är lejonpartenav våra regler om vad som är moraliskt och omoralisktinte uttryckligen formulerade som språkligautsagor. Moralen finns mer eller mindre outtalat ivåra handlingar och hållningar, i vår förtrogenhetoch i våra färdigheter. Vi vet ofta vad som är rättoch fel utan att kunna uttrycka det klart. Att ha depraktiska och teoretiska kunskaper som behövs föratt kunna handla riktigt och för att bedöma andrasuppträdande som acceptabelt eller oacceptabeltär att ha förvärvat den kompetens som kan kallasetisk klokhet.I ljuset av detta kan vi ersätta pyramidmodellenför etiken med en annan bild – etiken är somett isberg. Den formulerade delen av etiken är den30

lilla delen av etiken som vi ser ovanför vattnet. Detmesta av etiken ligger under vattenytan i form avpraktisk kunskap.Till skillnad från juridisk kompetens och alla andraspecialistkompetenser är etisk kompetens någotsom alla vuxna människor normalt förutsättsha. Ett mycket allmänt svar på frågan om vad etiskkompetens innebär kunde vara detta: att vara etisktkompetent innebär att man har de erfarenheter ochfärdigheter och teoretiska kunskaper som behövsför att kunna strukturera och hantera de situationersom man hamnar i på ett fruktbart sätt. Det ärett mycket generellt och vagt svar på frågan om vadetisk klokhet är. För att få mera kött på benen skallvi nu se på en diskussion om etisk expertis som utspannsig för några år sedan.om etisk expertisOm bilen inte fungerar, vänder vi oss till experternapå det området. Kriteriet på att de verkligen är experterär att de på ett effektivt vis får bilen att fungerasom den skall. Om min kropp inte fungerar somden skall, vänder jag mig till andra experter, läkare,sjukgymnaster, tränare och så vidare. Om de får migatt bli bättre, tolkar jag det som ett tecken på att dekan sitt jobb. Men vad skulle kriteriet vara på attnågon verkligen är expert på det etiska området?Vi kan börja med skillnaden mellan empiriska31

utsagor och normativa eller värderande utsagor.Empiriska utsagor är påståenden som kan bekräftaseller avkräftas med hänvisning till fakta. Påstår någonatt korruptionen i Sverige har ökat kraftigt desista åren, så är det något som borde kunna avgörasgenom undersökningar av hur det har varit och hurdet är nu. Men först måste påståendet preciseras. Vargår gränsen mellan godtagbara gåvor och tjänster,på den ena sidan, och det förkastliga beteende somvi kallar korruption, på den andra sidan? Och vadligger i uttrycken ’ökat kraftigt’ och ’de sista åren’?Normativa och värderande utsagor handlar inteom hur det är eller har varit utan om hur det bordevara. Man kan bestämma sig för att gränsen för acceptablagåvor i en viss sektor av näringslivet skallvara 1000 kronor, till exempel, men varför just detbeloppet? När det gäller normativa och värderandeutsagor måste man argumentera på andra sätt änpå det empiriska området. Utilitarister, kantianer,aristoteliker och andra traditionella moralteoretikerrekommenderar olika tillvägagångssätt, men bidragentill vår 2 500 år gamla moralfilosofitraditionhar inte fört till någon allmän enighet om det rättasättet att hantera etiska frågor. Och det har lett tillen viss skepsis angående möjligheterna att uppnåkonsensus på etikens område.En av de första som formulerade den skepsisenpå ett slående vis var Axel Hägerström. I sin installationsföreläsningvid universitetet i Uppsala fram-32

lade han tesen att det inte kan finnas en vetenskap imoral. Vetenskapen kan bara handla om moral. Deexisterande moralföreställningarna och praxisarnakan undersökas med empiriska metoder i sociologioch andra samhällsvetenskapliga ämnen. Men etikenkan aldrig bli en vetenskap eftersom den intehandlar om fakta utan om » ett subjektivt tänkande,ett känslo- eller intressetänkande «. Om man i tillläggtill detta sätter likhetstecken mellan det vetenskapligaoch det rationella, så får man resultatet attetiken faller utanför det rationellas område. Etikenär till sitt väsen irrationell.Moralfilosofer och empiriska forskare måste därförbegränsa sig till att beskriva och analysera etikensom den är. Den traditionella uppgiften att bidra tillatt utveckla den normativa etiken faller bort. Denengelske filosofen C.D. Broad (som för övrigt hadegoda kontakter med filosoferna i Uppsala och självkunde svenska) uttryckte det så här:» Det ingår inte i moralfilosofernas professionellauppgifter att tala om för folk vad de bör och inte börgöra … Som moralfilosofer har de inte tillgång tillnågon speciell information som inte är tillgängligför vanligt folk om vad som är rätt och fel. « Det varen vanlig position vid mitten av 1900-talet. Men desenaste trettio till fyrtio åren har bilden förändratskraftigt. Förklaringen ligger i framväxten av det nyaområdet tillämpad etik.Drivkrafterna bakom förändringarna i synen33

på etikens uppgifter var den medicinska teknologinsutveckling (respiratorer och dialysmaskiner,fosterdiagnostik, genteknologi och så vidare), demoraliska dilemman som den amerikanska krigföringeni Vietnam medförde, diskussionerna omindustrins miljöförstörande effekter och kampenmot diskriminering av olika slag (ras, kön, religionoch så vidare).Till pionjärerna på den tillämpade etikens områdehör filosofer som Thomas Nagel, Peter Singer ochStephen Toulmin. Toulmin var på slutet av 1960-taletgästforskare vid ett nytt centrum för forskning ibioetik, The Hastings Centre utanför New York, somfortfarande är en av de ledande institutionerna pådet området. I en artikel från 1982 med titeln » HowMedicine Saved the Life of Ethics « beskriver handen tillämpade etikens utveckling med stor entusiasm.Det nya sättet at hantera medicinskt-etiskaproblem har bidragit till att förändra hela moralfilosofini positiv riktning, skrev han, inte minst pågrund av fokuseringen på allmänmänskliga problemsom den somatiska medicinens utveckling har förtmed sig. Oavsett vilken kultur man tillhör har allamänniskor samma slags kroppar och drabbas avsamma slags sjukdomar, vilket kan öppna vägen fören icke-relativistisk etik. Det är inte svårt att förståatt Toulmin i det läget valde att anknyta till Aristotelesetik med dess betoning av etikens universelladrag. Han var långt ifrån den ende som gjorde det34

på den tiden – det var då nyaristotelismen börjadeblomstra i etikens trädgård.Singers första bok Animal Liberation, Towards anEnd of Man’s Inhumanity to Animals (1975) var enkraftfull kritik av de lidanden som djur utsätts för iden industrialiserade köttproduktionen i U.S.A. Detär en klassiker på den tillämpade etikens områdesom har översatts till många språk, inklusive svenska(Djurens frigörelse, 1992). Singer är i dag antagligenden mest kände av alla dem som befattar sig medtillämpad etik med en rad böcker som har översattstill många språk. Med tanke på den första bokenstematik är det förståeligt att han valde att knyta antill den utilitaristiska traditionen med dess fokuseringpå lust- och smärtupplevelser.Vietnamkrigets grymheter var utgångspunktenför ett av Thomas Nagels många bidrag till den tilllämpadeetiken, artikeln » War and Massacre «, somfinns med i hans artikelsamling Mortal Questionsfrån 1979. Ledmotivet hos Nagel var att visa attmånga svåra etiska problem faktiskt kan behandlasrationellt, inklusive ett så vanskligt område somkrigets brutalitet. Han fann den utilitaristiska traditionenotillräcklig för att hantera de problem sommodern krigföring medför och pekade på ett antalrestriktioner som det utilitaristiska tänkandet måstepåläggas för att kunna göra den moraliska verklighetenrättvisa.Det kan vara rimligt att anta att etiska teman har35

varit ett inslag i alla mänskliga kulturer som harkommit så långt att de har utvecklat ett språk. Deäldsta skriftliga dokumenten som behandlar medicinsketik är från 600-talet, den indiska läkaretikenså som den formulerades i Atreya Anushasana, och400-talet, Hippokrates ed, som är utgångspunktenför den den medicinska etiken i den västliga delenav världen. Det som var nytt i behandlingen avetiska frågor omkring 1970 var att några analytisktskolade filosofer i samarbete med läkare och andrayrkesutövare fann att deras filosofiska skolningkunde vara till nytta när det gällde att klargöra nyaoch problematiska situationer. Inte minst visadedet sig finnas ett behov av begreppsanalys för attkunna strukturera och hantera de svåra fallen på ettfruktbart sätt. Analysen av begreppen liv och dödi kölvattnet efter fallet Quinlan och liknande är ettparadigmatiskt exempel. Våra dagars tillämpade etikär kort sagt resultatet av en fusion mellan analytiskfilosofi och traditionell yrkesetik.Den tillämpade etiken dominerades till att börjamed av medicinsk-etiska frågor, men efterhand hardet uppstått många specialiseringar inom tillämpadetik, områdesetik av olika slag. Näringslivets etik ärett av de många delområden som har haft god nyttafusionen med analytisk filosofi. Den första upplaganav standardverket Ethical Theory and Business utkom1979 med Tom L. Beauchamp og Norman E. Bowiesom redaktörer och har följts av många liknade ar-36

eten. Näringslivets etik framstår i dag på sammavis som många andra etiska områden som professionaliseradeforsknings- och undervisningsämnenmed egna lärostolar, konferenser, tidskrifter och såvidare. Den amerikanska tidskriften Journal of BusinessEthics påbörjade sin bana 1981, och året därefterstartade Business and Professional Ethical Journal. IEuropa kom första numret av en liknande tidskrift1992 – Business Ethics: A European Review.Den snabba utvecklingen på etikområdet harockså mötts av en hel del skepsis. Konservativa yrkesutövarehävdar gärna att etik är något som bästförmedlas i praxis, därför behövs det inte egna professureroch kurser för detta. Ett generalangrepp påidén om etisk expertis utfördes i början av 1980-taletav den amerikanska juristen Cheryl N. Noble. Hennesartikel » Ethics and Experts « publicerades 1980och trycktes en gång till 1982 tillsammans med någrakritiska kommentarer i Hastings Center Report, denutmärkta tidskriften som utges av forskningsstiftelsenThe Hastings Center. Debatten fortsatte i bokenApplied Ethics and Ethical Theory (1988) med inläggav bioetikerna Ruth Macklin og Peter Singer.Nobles tes var att den tillämpade etiken är verklighetsfrämmandeoch abstrakt, att resultaten är tamaoch konventionella och att hela området egentligenbara består av tekniska filosofiska övningar av traditionelltslag.Peter Singer upplevde det som ganska komiskt37

att bli anklagad för tama konklusioner. Från ochmed boken Animal Liberation (1975) har han varitunder konstant press från många håll på grund avsina kontroversiella förslag. Han har bland annatargumenterat för att vi allesammans borde bli vegetarianer,att nyfödda inte har större rätt att levaän foster och att det i några fall kan vara etiskt riktigtatt avliva nyfödda barn. Motståndet mot Singersförslag har senare fört till att både föreläsningaroch hela konferenser i Tyskland och Österrike harblivit avlysta, inte minst på grund av motstånd frånhandikapporganisationer som för övrigt inte hadesatt sig in i vad förslagen och argumenten närmarebestämt gick ut på. I Saarbrücken fick han en gånghöra kommentaren att han nog inte skulle ha lagtfram sina förslag om han hade varit med om det somjudarna var utsatta för i Europa på 1930-talet, varpåSinger svarade att det var förföljelserna i Tysklandoch Österrike som gjorde att hans judiska föräldraremigrerade till Australien i slutet på 30-talet.I debatten om etisk expertis formulerade PeterSinger fem villkor som en etisk expert måste uppfylla:(1) En etisk expert måste som alla andra experterpå alla andra områden kunna argumentera väl.Hon eller han måste kunna undgå logiska fel bådehos sig själv och hos andra. (2) För att kunna räknassom etisk expert måste man ha vissa kunskaper ometik och de etiska begreppens innebörd. (3) En etiskexpert måste ha goda kunskaper om de stora etiska38

teorierna – utilitarism, kantianism, teorierna omrättvisa och så vidare. (4) Etisk expertis kräver ocksåen hel del kunskaper om faktiska förhållanden.För att kunna räknas som etisk expert måste manåtminstone ha förmågan att snabbt kunna inhämtarelevant information. (5) Sist men inte minst måsteman ha tid för reflektion omkring etiska frågor. Detvillkoret kan vara svårt att uppfylla när man harhänderna fulla i ett krävande heltidsjobb.Ett liknande försvar av etisk expertis finner manhos Ruth Macklin, professor i bioetik i New York.Hon betonar att det inte finns enkla svar på svåraetiska frågor. Som exempel nämner hon en handikappad,alkoholiserad och hemlös kvinna somklart och tydligt behövde medicinsk behandling. Idet fallet fann Macklin det omöjligt att välja mellankvinnans självbestämmanderätt och hänsynet tillkvinnans eget bästa. Liksom Singer framhåller honvikten av kunskaper om relevanta fakta, analytiskförmåga och kunskap om etiska teorier.Peter Singer uppfyller onekligen själv de villkorsom han anser att en etisk expert måste uppfylla. Idebatten om etisk expertis kom han också med ettgott exempel på vad etisk kritik kan innebära. Enetisk kommitté i U.S.A. fick på 1970-talet i uppdragatt granska laboratorieförsök på befruktade människoägg.Kommittén kom fram till att ett människofosterförtjänar » djup respekt « men att dettainte får tolkas som att foster har samma juridiska39

och etiska rättigheter som vi tillskriver » personer «.Befruktning av ägg i laboratorier var enligt kommittén» etiskt försvarbar «, men det utesluter inteatt etisk kritik också är » legitim «. Vad har då kommitténegentligen sagt? Den uttalade sig till exempelinte om hur de befruktade äggen bör behandlas närförsöken är avslutade. Skall de begravas som andramänniskor eller skall de kastas i sophinken? Motbakgrund av det exemplet kom Singer med ett gottförslag som så vitt jag vet inte har följts upp av någraetiska kommittéer – det är en viktig uppgift för sådanakommittéer och alla andra som arbetar på områdettillämpad etik att utarbeta verkligt goda etiskaanalyser som kan tjäna som mönster för andra.Både Singer och Macklin kan kritiseras för attframhålla teoretiska kunskaper och förmågor på denpraktiska kunskapens bekostnad. Speciellt är derasframhävande av de etiska teoriernas roll problematiskt.Man kan lägga märke till att etiska teorier intespelar någon roll i Singers eget exempel ovanför, ochfrågan är om inte detta är det som är normalfalletpå det etiska området.Macklin menar att valet står mellan att byggapå etiska teorier eller att låta tillfälligheterna råda.Etiska utsagor måste stödjas av etiska teorier, annarsframstår de som osystematiska ad hoc-påståenden.Som exempel pekar hon på att den medicinska etikenbehöver både kantianska och utilitaristiska teorier.När man visar till patientens självbestämman-40

derätt, till exempel, så är det ett kantianskt inslag.När man beaktar de långsiktiga positiva eller negativakonsekvenserna för patientens hälsotillstånd,så är det ett utilitaristiskt inslag. Men här handlardet om » etiska teorier « i en så urvattnad mening attdet närmar sig det meningslösa. Alla vettiga människortar hänsyn både till mänsklig värdighet ochtill välfärdskonsekvenser. Det behöver man ingaetiska teorier till.Urvattnade versioner av kantianism och utilitarismär vanliga på etikområdet, inte minst i läroböckernasvärld. Vi återkommer till det i kapitletKant och utilitaristerna.LitteraturAlbert Z. Carrs artikel » Is Business Bluffing Ethical? «finns omtryckt i Joan C. Callahan, red., Ethical Issues inProfessional Life, Oxford 1988.Om Ford Pinto-affären: se t.ex. Mark Dowie, » PintoMadness «, i Robert Baum, red., Ethical Problems inEngineering, 2nd ed., Volume Two: Cases, New York1980.Aristoteles om frikostighet, praktisk klokhet och andradygder: Den nikomachiska etiken, Göteborg 1988 ochsenare upplagor.Andreas Falkenbergs invändningar i avsnittet Om pokeroch andra spel: privat diskussion. Se vidare hans bidragtill vår gemensamma bok Etikk i næringslivet, Oslo1998.41

Axel Hägerströms installationsföreläsning » Ommoraliska föreställningars sanning « (1911) finns med iSocialfilosofiska uppsatser, Stockholm 1939.Citatet från C.D. Broad i avsnittet Om etisk expertis ärfrån Ethics and the History of Philosophy, London 1952.Det finns också med i början av Peter Singers artikel» Ethical Experts in a Democracy «, i D. M. Rosenthal &F. Shehadi, red., Applied Ethics and Ethical Theory, SaltLake City 1988.S. Toulmins artikel » How Medicine Saved the Life ofEthics « (1982) finns omtryckt i T. Beauchamp & W.LeRoy, red., Contemporary Issues in Bioethics, 3rd ed.,Belmont, California, 1989.Thomas Nagels bok Mortal Questions (1979) finnsockså som paperback (Cambridge 1991).Det gör även Peter Singers bok Animal Liberation(Hopewell, New Jersey, 2002).P. Singer, » On Being Silenced in Germany «, The NewYork Review of Books, 15.8.1991; » Applied Ethics in aHostile Environment «, Theoria 1991; och inledningentill H. Kuhse & P. Singer, Muß dieses Kind am Lebenbleiben?, 1993.De klassiska etiska texterna Atreya Anushasana ochHippokrates ed som nämns i avsnittet Om etisk expertisfinner man lätt på internet.42

Konventionell moraloch kritisk etikI nutida moralfilosofi föreställer man sig gärnamoralen som ett system av regler. Det överordnademålet för moralfilosofernas ansträngningar blir dåatt ordna reglerna så överskådligt som möjligt. Ibakgrunden kan man skymta ett matematiskt ideal:försök att hitta grundläggande regler som motsvararde grundläggande principerna i ett axiomatisktsystem och visa sedan hur alla de andra etiska reglernakan härledas från de grundläggande principerna,axiomen.Jag skall kalla det sättet att hantera moralen förden kantianska traditionen i etiken, eftersom ImmanuelKant är den som mer än alla andra har bidragittill att sprida uppfattningen att moralen är ett systemav regler. Kantianerna och utilitaristerna har olikameningar om vad som är moralens fundament, mende delar uppfattningen att all moral baserar sig på engrundläggande norm – det kategoriska imperativetenligt Kant, principen om maximering av allmännyttan(välfärden, lyckan) enligt utilitaristerna. Dedelar det regeldominerade perspektivet på etiken.Den kantianska traditionen är emellertid en konsekvensav en ensidig filosofisk diet. Kant och hans43

efterföljare har varit så intresserade av att etablerauniversellt giltiga inslag på moralens område attalla andra aspekter på moralen tenderar att kommamer eller i mindre i skymundan. Den amerikanskepsykologen Lawrence Kohlberg är ett bra exempelpå hur det kan gå då. Enligt Kohlberg befinner detuniversalistiska regeltänkandet sig på ett högre utvecklingsstadiumän det situationsorienterade exempeltänkandet.Det är ett antagande som måsteavvisas av det enkla skälet att det alltid och mednödvändighet finns ett samspel mellan allmännaregler och enstaka fall. Öppna regler av det slagetsom är karakteristiska för moral och rättsliga systemär knutna till ett antal exempel (mönsterfall,precedensfall) som bidrar till att ge reglerna derasmening. Exemplen framstår som exempel i ljusetav något mera allmänt som man kan försöka få tagi med hjälp av begreppsanalys, regelformuleringar,jämförelser eller på andra vis.Det etiska området är både mångfaldigt och riktfasetterat. För att få tag i några viktiga aspekter pådenna rikedom kunde det vara en idé att en litenstund se på etiken i analogi med vetenskapen. Olikavetenskapliga traditioner styrs av olika paradigm itvå betydelser: för det första ett antal mönsterfall,för det andra ett antal grundläggande antagandenom den utforskade verklighetens natur och antagandenom vad vetenskaplig kunskap och vetenskapligtarbete innebär. I språkvetenskapen, till exempel, var44

Noam Chomskys generativa grammatik ett banbrytandebidrag på 1950-talet som låg till grund för vidarearbete på det syntaktiska området. Forskningenpå språkområdet styrs av antaganden om vad ettspråk är och vad det innebär att bedriva vetenskapligforskning på den delen av verkligheten. Vi skulle påmotsvarande vis kunna se på etiken som en mångfaldav olika traditioner som styrs av paradigm ibåda betydelserna – mönsterfall och grundläggandeantaganden om verklighetens beskaffenhet.I alla etiska paradigm kan man vänta sig att finnainslag av följande slag: (1) en kärna av mönsterfall;(2) mer eller mindre klara uttryck för hållningen attlika fall bör behandlas likt; (3) antaganden om detaktuella områdets natur (på det medicinska områdettill exempel ett perspektiv på det egna yrketoch föreställningar om vad hälsa och sjukdom är);(4) föreställningar om människans natur, inklusivejämlikhetsföreställningar, rasism, sexism och så vidare;(5) antaganden om den omgivande verklighetensnatur (till exempel samhällssyn, världsbild,politiska och religiösa uppfattningar); (6) försök atttydliggöra avgörande aspekter på mönsterfallen, exempelvismed hjälp av jämförelser, begreppsanalyseller regelformuleringar.Oenighet på det etiska området bottnar ofta iatt man ser olika på den aktuella situationen ochde möjligheter som den öppnar för. Olikheter i degrundläggande antagandena om människans na-45

tur och så vidare kan också medföra olika etiskaställningstaganden i konkreta situationer. Det kanvara så att man utgår från samma mönsterfall menbetonar olika aspekter på dem. Ibland handlar detockså om att man utan att vara klar över det utgårfrån olika mönsterfall. Mot den bakgrunden framståronekligen den stora koncentrationen på normformuleringari de texter som produceras av etiskakommittéer nu för tiden som tämligen ensidig. Enav nutidens många experter på affärsetik har exempelvisföreslagit att bolagen bör formulera sina hållningartill sådant som mutor, beslutsprocedurer ochkommunikation » med tillräcklig klarhet, fasthet ochöverbevisning « – då kan man undgå många problematiskasituationer. Men normer som blir hängandei lösa luften är inte nog. De måste förankras tydligti mönsterfall, och de bakomliggande antagandenamåste ibland också tas fram och utsättas för kritiskgranskning.De grundläggande inslagen i ett etiskt paradigmkan vara svåra att få tag i. Grundföreställningarna ietiken framträder mera tydligt på ett visst avståndi tid och rum. I kolonialismens klassiska periodmellan de två världskrigen var det till exempel enallmänt utbredd föreställning att de koloniseradefolken befann sig på ett lägre utvecklingsstadiumän samtidens européer. Detta gjorde det inte baraberättigat utan till en plikt för de europeiska kolonialmakternaatt i långsam takt leda de underlägsna46

folkslagen mot den överlägsna kultur som de självarepresenterade. Kipling skrev lyriskt om » den vitemannens börda «. Den människosyn som låg bakomdetta uttrycktes gärna med formuleringen att deinfödda är som barn. Historiesynen var myntad påutvecklingen i valda delar av Europa. Man antog attresten av världen måste genomgå samma utvecklingsstadieri samma takt som kolonialmakternasjälva hade gjort, och med hjälp av begreppsparetnatur och kultur kunde man placera många av världensfolkslag i kategorin naturfolk.Det kan vara svårare att lokalisera de människobilderoch utvecklingsvisioner som ligger bakom deaktuella projekten på olika områden. I efterkrigstidensutvecklingstänkande kan man emellertidnotera en kraftig tendens att överlåta ledningen avförloppen till experter som gärna identifieras meddem som har högre utbildning – tekniker, ekonomer,sociologer och andra vetenskapsutövare.En förutsättning för den starka betoningen avexpertisens roll i utvecklingen har varit en snäv synpå vad kunskap är. Kunskap har uppfattats somformulerad kunskap. De berördas egna praktiskakunskaper – deras erfarenheter, förtrogenhet ochfärdigheter – blev länge systematiskt försummade.Men etiken existerar först och främst som praktiskkunskap, som förtrogenhet, erfarenhet, praktiskklokhet.Den praktiska etiska kunskapen har ibland utlagts47

som intuition, till exempel hos W.D. Ross i mellankrigstiden.I den klassiska intutionismen tar man dethelt enkelt för givet att det finns moraliska intuitioneroch att de spelar en avgörande roll i etiken. Detär mera klargörande att betrakta etisk intuition somresultatet av vår uppfostran och erfarenhet. De etiskabegrepp som vi förvärvar – rättvisa, mod, civil kurageoch så vidare – är alltid knutna till en repertoarav mönsterfall. Etisk intuition uppfattad på det sättetframstår som själva kärnan i vår etiska kompetens,vår förmåga att hantera att hantera etiska paradigmpå ett försvarligt sätt.Hos de så kallade diskursetikerna (Karl-Otto Apeloch Jürgen Habermas med flera) är det en speciellsorts etisk kompetensutövning som står i fokus,nämligen den fria diskussion som har till uppgift attlegitimera existerande eller möjliga moralnormer.Kants kategoriska imperativ är en prövosten för enskildaindividers val av handlingar. Diskursetikensbidrag till den etiska traditionen består först ochfrämst av att aktörernas etiska monologer ersätts avdialogiska procedurer. Den dialogiska vidareutvecklingenav det kategoriska imperativet kan formulerasså här: En handling kan betraktas som moraliskt acceptabelom man har blivit överens om det i en frioch välinformerad diskussion med hänsyn till allaberörda parters intressen.Hos diskursetikerna är det en klar tendens attöverbetona denna formen av kompetensutövning48

på bekostnad av de andra inslagen i våra etiska paradigm.En del av förklaringen till det ligger nog iöverdrivna föreställningar om vad övergången frånkonventionell moral till postkonventionell kritisketik innebär. Habermas har uttryckt det så: » För diskursdeltagarenskritiska blick upplöses den socialavärlden i legitimeringsbehövande konventioner: denfaktiska mängden av traderade normer delas uppi på den ena sidan sociala fakta och på den andrasidan normer – som har förlorat sitt stöd i livsvärldenssäkerhet och som måste legitimeras i ljuset avprinciper. « För den kritiska diskursdeltagaren harall moral förlorat sin grund. Allt måste legitimeraspå nytt.En sådan skepticism förefaller mig lika ohållbarpå det moraliska området som på alla andra områden.Både på moralens område och den empiriskakunskapens område finns det utsagor som helt enkeltmåste accepteras som sanna, hållbara, giltiga.Descartes påstod visserligen att han kunde tvivlapå allt, men det är ett påstående som det finns godaskäl att förkasta. Hur skulle han kunna betvivla atthan var en man som hette Descartes? Våra kriterierför könstillhörighet är nödvändigtvis knutna till ettantal mönsterfall. Om vi antar att Descartes var ettmönsterfall i detta avseende, så hade han inga reellamöjligheter att betvivla sin könsidentitet. Medde regler för namngivning som finns i vår kulturhade han likaledes inga reella möjligheter att tvivla49

på att han verkligen hette Descartes. Att man heterDescartes betyder ju inget annat än att man kalllasså och att det står så i födelseattesten och andraofficiella dokument. Är de villkoren uppfyllda, såär man ett mönsterexempel på vad det innebär attheta Descartes.På samma vis, vill jag föreslå, är våra moralföreställningarnödvändigtvis knutna till en repertoarav mönsterfall. Om en kritisk diskursdeltagare påallvar vill diskutera om det kan vara moraliskt riktigtatt utsätta barn för tortyr, måste man fråga sigom vederbörande har förstått vad ord som moral,barn och tortyr innebär. Att mer eller mindre outtalatacceptera ett antal vardagsmoralutsagor somriktiga är ett nödvändigt steg på vägen mot välutveckladetisk kompetens.Övergången från det konventionella moralstadiettill den postkonventionella kritiska nivån framstårdärmed som långt mindre abrupt än vad diskursetikernavill få oss att tro. En mängd moraliskasäkerheter består med nödvändighet också på detpostkonventionella stadiet. De tillhör de otematiseradeförutsättningarna utan vilka den kritiskareflektionen skulle gå på tomgång.50

LitteraturAristoteles, Den nikomachiska etiken, Göteborg 1988,1993, 2004.J. Habermas, Moralbewußtsein und kommunikativesHandeln, Frankfurt am Main 1983.I. Kant, Grundläggning av sedernas metafysik, Göteborg1997, 2006. Det tyska originalet har titeln Grundlegungzur Metaphysik der Sitten.P. Koestenbaum, Filosofi i affärslivet, Stockholm 1985.L. Kohlberg, Essays on Moral Development, I: ThePhilosophy of Moral Development: Moral Stages and theIdea of Justice, San Francisco 1981.L. Kohlberg, Essays on Moral Development, II: ThePsychology of Moral Development, San Francisco 1984.W.D. Ross, The Right and the Good, Oxford 1930.P. Singer, red., A Companion to Ethics, Oxford 1991, 1993och senare upplagor.51

Etik och praktisk kunskapfrån moralvetenskap till etisk teoriKan etiken vara en vetenskap? Det traditionellasvaret är att etiken inte bara kan vara en vetenskap– etiken är en vetenskap. Det är det man finner hosAristoteles, det är det man finner hos Kant och JeremyBentham och många andra. Kant skrev fördrygt 200 år sedan att de gamla grekerna hade rätti att det finns tre vetenskaper: logik, fysik och etik.Det som behövde göras var bara att visa varför detmåste vara så.Det är inte vanligt i våra dagar att se på etiken pådet sättet. Förklaringen är att vi har ett annat vetenskapsbegreppän det som fanns i traditionen frånPlaton och Aristoteles fram till Kant. Det man dåmenade med en vetenskap var ett antal nödvändigtsanna utsagor som (1) handlar om oföränderligaförhållanden, (2) bygger på grundläggande principersom är så uppenbart sanna att de inte behöverbevisas. Goda exempel på vetenskap i den betydelsenfinns på matematikens och logikens område. Euklidesgeometri framstod länge som ett vetenskapligtideal. När Kant utarbetade sin moralfilosofi på52

1780-talet, såg han det som sin uppgift att finna framtill de grundläggande nödvändigt sanna principernapå etikens område. Det han kom fram till var att detfinns en enda grundläggande nödvändigt sann utsagai etiken, som han gav namnet » det kategoriskaimperativet «. Det är en komplicerad princip medflera olika aspekter. Kants första formulering av etikensgrundläggande princip lyder så här: » Handlabara i enlighet med maximer som är sådana att dukan vilja att de skall bli generella lagar. « Det Kantmenade med » maximer « i det här sammanhangetvar allmänt hållna handlingsregler av typen » Duskall aldrig ljuga « och » Det är alltid moraliskt förkastligtatt begå självmord «.Samtidigt som Kant lade fram resultaten av sittsökande efter etikens grundprincip på tyska gjordeutilitarismens grundläggare Jeremy Benthamdet samma på engelska. Hans förslag var följandeformulering av moralvetenskapens grundprincip:» Med nyttoprincipen menas den princip som gillareller ogillar envar handling beroende på vilkentendens den har att öka eller minska lyckan för denpart vars intresse är berört. «Skillnaderna mellan Kant och utilitaristerna isynen på vad som är etikens mest grundläggandeprincip leder till två helt olika procedurer. Benthamoch hans själsfränder rekommenderar oss att tänkaigenom de sannolika följderna av de handlingsalternativsom står till rådighet i en given situation. Enligt53

Kant är den grundläggande etiska proceduren atttänka igenom vad som skulle hända om alla andraskulle välja att handla på samma sätt som man själv,oavsett hur sannolikt eller osannolikt detta måttevara. Om utfallet av tankeexperimentet är att manutan att motsäga sig själv skulle kunna vilja att allahandlade på samma sätt, så är handlingen moralisktacceptabel enligt Kant. Att Kant och utilitaristernalägger fram helt olika etiska grundprinciper förhindraremellertid inte att kantianer och utilitaristerkan komma fram till samma konklusion i praktiskahandlingssituationer. Också Kant och hans efterföljaremåste naturligtvis göra sannolikhetsbedömningari det praktiska livet. Men till skillnad frånutilitaristiskt tänkande personer betraktar inte Kantoch hans likasinnade detta som hemmahörande påetikens område. Det tillhör inte » den rena etiken «,som Kant kallade det, utan hör hemma i avdelningenför praktisk klokhet, som enligt Kant faller utanförden vetenskapliga etikens område.Kant och Bentham lade fram sina bidrag till etikensom vetenskap mot slutet av 1700-talet. På 1800-taletväxte det fram ett nytt vetenskapsbegrepp. En vetenskapi dag är först och främst metodstyrd empiriskforskning på ett eller annat område. Och eftersometiken inte handlar om hur det är utan om hur detbör vara, kan man inte gärna fortsätta att påstå attetiken är en vetenskap.Men den traditionella synen på etik lever vidare54

i en lätt maskerad utgåva. Numera heter det inteetik som vetenskap. Det heter etiska teorier. När denamerikanske filosofen R.B. Brandt skrev lärobokenEthical Theory för femtio år sedan, uttryckte han sigså här: » Idealet är en normativ ’teori’ som består avett antal generella principer som kan jämföras medaxiomen i ett geometriskt system. Idealet är att denbestår av ett antal riktiga eller giltiga generella principer,som är så korta och enkla som möjligt ochsom är fullständiga i betydelsen att alla etiska utsagorsom är riktiga eller giltiga kan deduceras från degenerella principerna tillsammans med sanna ickeetiskautsagor. « Det är faktiskt en mycket bra sammanfattningav det klassiska vetenskapsidealet, detbegreppet om vetenskap som till exempel Kant hade.Det är inte ofta man stöter på så klara formuleringarav vad etiska teorier är för något, men dettycks fortfarande vara en vanlig föreställning attdet behövs teorier på det etiska området. Standardprocedureni läroböcker i etik är att ställa upp denkantianska traditionen och utilitarismen mot varandraoch att sedan fylla ut bilden med avsnitt omegoism, relativism, dygdetik, omsorgsetik och dylikt.Studenterna uppmuntras ofta att tänka igenom kantianskaoch utilitaristiska lösningar på olika etiskaproblem. Detta bygger på antagandet att kantianskaoch utilitaristiska etiska teorier är konkurrenter påden normativa etikens område. Det är inte någotrimligt antagande. Etiska teorier bör i stället ses som55

överbyggnader till den praktiserade etiken, den mereller mindre oformulerade etik som är inbyggd ivåra handlingstraditioner och sociala institutioner.Till det som filosofer och andra brukar förbise närde framhåller betydelsen av etiska teorier är att exempelspelar en helt avgörande roll när det gälleretik. De generella principerna om människovärdeoch jämställdhet och så vidare får ett innehåll närde används i konkreta fall. Den praktiserade etikenär etikens kärna.begrepps- och exempelförståelsenscirkelVid mitten av 1900-talet kunde man lätt gripas avett visst missmod vid betraktandet av dåtidens filosofi.När jag började studera filosofi på universiteteti Göteborg för bortåt sextio år sedan, ingick A. J.Ayers Language, Truth and Logic i kurslitteraturen.Det var ett stycke propaganda för den logiska empirismenssyn på kunskap, vetenskap, etik och teologimed mera, mycket välskrivet men fullständigtnedgörande för den som var allvarligt intresseradav exempelvis etik och estetik. Etiska och estetiskautsagor hade enligt den unge filosofen (Ayer var 26år gammal när den första upplagan av boken komut 1936) inget med sanning eller falskhet att göra.Deras enda funktion var att ge uttryck för känslor.Etiken och estetiken var utanför förnuftets område.56

Rationell argumentation om normer och värden varen omöjlighet.Om de logiska empiristernas antaganden ometikens och estetikens natur är riktiga, så är möjligheternaatt belysa etiska och estetiska förhållandenmed filosofiska medel ytterst begränsade. Men detkunde ju också vara så att empiristernas lära innebärså stora överförenklingar att den inte är i stånd tillatt göra den existerande verkligheten rättvisa. Minatendenser att tänka åt det hållet fick näring undernågra månaders vistelse vid universitetet i Oxfordvåren 1957. Det var under dagligspråkfilosofinsglansperiod, och den som gjorde störst intryck påmig var John Langshaw Austin. Han föreläste denterminen om juridiska begrepp, särskilt begreppetnegligence. Vill man klargöra vad som ligger i sådanauttryck som oaktsamhet, ovarsamhet eller vårdslöshet,är det uppenbart att man måste uppsöka exempel,och i den anglosaxiska rättstradition somkallas case-law är det dessutom så att regler spelaren underordnad roll. Vad som är och inte är utslagav negligence avgörs av domstolarnas behandlingav enskilda fall. Austins ingående diskusssioner avrelevanta rättsfall hjälpte mig att börja förstå detsom man skulle kunna kalla begrepps- och exempelförståelsenscirkel. Det är exemplen som tillsammanskonstituerar begreppen, och exemplen är baraexempel på något i ljus av något allmänt i stil medett begrepp eller en generell regel. Vad som ligger i57

detta utläggs mera i detalj och med många exempeli boken Exemplets makt.Austin hade stor respekt för den existerande praktiskakunskapen. I en artikel från mitten av 1950-taletformulerade han det på följande vis: » Vårt vanligaordförråd innehåller alla de distinktioner som människorhar funnit det värt att göra och alla de förbindelsersom de har funnit det värt att framhäva iloppet av många generationers liv. De har klarat detlångtidstest som de starkastas överlevnad utgör ochkan förvisso antas vara både mera talrika och solidaoch – åtminstone när det gäller alla vanliga och någorlundapraktiska förhållanden – mera subtila ändet som du eller jag kan räkna med att komma påunder en eftermiddag i våra länstolar – den mestpopulära alternativa metoden. «När Austin besökte oss i Göteborg hösten 1959,kort innan han dog, gav han de unga avhandlingsskrivandefilosoferna ett råd på vägen: håll inte barapå med engelska ord och uttryck som man gör i Oxfordutan ge er på det som finns i ert eget språk! Detrådet följde jag halvvägs när jag ett par år därefterhade hamnat i Khartoum som universitetslektori filosofi. Jag blev intresserad av de moralbegreppsom jag fann där, och när jag upptäckte att detta varett outforskat område, satte jag igång med ett projektom sudanesisk etik. Att jag inte kunde mycketarabiska hade den fördelen att jag inte oreflekteratkunde bygga på mina egna tysta erfarenheter.58

Jag tvingades att söka efter exempel på sådant somkarāma (värdighet), sharaf (ära) och iḥtirām al-nafs(självrespekt). Det är enighet om vilka fall som fallerin under begreppen som ger begreppen deras stadga,kopplat med enighet om vad som klart faller utanföroch enighet om vad som är oklara fall.tillämpad etikNär den tillämpade etiken växte fram på 1970-talet,med den medicinska etiken som spjutspets, innebardet något nytt. Medicinsk etik har ingått somen självfallen del av läkarnas yrkesutövande i någratusen år, men den teknologiska utvecklingen framtvingadenya former av etisk reflektion. Vad skulleman till exempel göra med en patient som månadefter månad låg i en respirator utan tecken på medvetande?En del av svaret på den frågan bestod avnågot så drastiskt som en förändring av kriteriernaför när en människa skall betraktas som död. Detvisade sig fruktbart med samarbete mellan praktiserandeläkare och sjuksköterskor, på den ena sidan,och begreppsanalytiska specialister som filosoferoch jurister, på den andra sidan. Fusionen mellantraditionell yrkesetik och analytisk kompetens påhälsovårdsområdet blev en modell för utvecklingenpå en lång räcka specialområden som ingenjörsetik,militäretik, affärsetik, idrottsetik och så vidare.Som själva uttrycket tillämpad etik antyder, kan59

man betrakta de olika områdesetikerna som tillämpningarav etiska teorier. Så har också många sett påsaken. Föreställningen att etisk problemlösning kräveretiska teorier lever vidare på många håll, och påtraditionellt vis kontrasterar man ofta utilitaristiskaoch kantianska sätt att tackla problemen. Men tilllämpadetik behöver inte bedrivas på det sättet. Attuteslutande koncentrera sig på de enstaka fallen ärinte heller någon utväg. Det som behövs är att manuppmärksammar samspelet mellan de enstaka fallenoch de förhållanden som man försöker gripamed hjälp av begreppspreciseringar, regelformuleringar,etablerande av precedensfall, jämförelsereller på andra vis.Oavsett hur man ser på teoriernas roll på etikensområde har den tillämpade etiken – som iblandockså kallas praktisk etik – medfört ett avsevärt ökatintresse för exempel, fall, cases. Det centrala avsnitteti Stephen Toulmins artikel How Medicine Saved theLife of Ethics (1982) har rubriken The Importance ofCases. Toulmin hade då under några år varit medlemav en nationell etisk kommitté i U.S.A. En av hanserfarenheter var att det alltid gick att komma framtill enighet om hur man skulle hantera de etiskaproblem som var uppe till behandling. Oavsett vilkaetiska perspektiv och principer kommittémedlemmarnahade, visade det sig att det gick att uppnåsamstämmighet när perspektiven och principernaskulle användas. Mina egna erfarenheter från några60

år som medlem av en regional etisk forskningskommittépekar åt samma håll. Det är inte alltid möjligtatt uppnå total enighet, men när man lägger sig påde konkreta fallens nivå är det överraskande oftamöjligt att komma fram till lösningar som är acceptablaför alla berörda parter. I de konkreta fallen ärdet inte livsåskådningarna som talar sitt principiellaspråk utan livserfarenheten, summan av alla de fallsom man varit igenom eller känner till på annat vis.praktisk kunskapFör trettio år sedan kunde Stephen Toulmin skrivaom hur medicinen räddade etikens liv.Kanske kan man om tio eller tjugo år skriva omhur forskningsområdet praktisk kunskap gav etikennytt liv.Framväxten av praktisk kunskap som forskningsområdebörjade några år efter det att den tillämpadeetiken gjorde sin entré. Det började så smått på mittenav 1970-talet med Bo Göranzons studier av datoriseringensinverkan på de svenska skogsmästarnastraditionella yrkeskunnande och några liknandeprojekt. Det fortsatte på 80-talet med Donald Schönsstudier av den reflekterande praktikern och nyskapelsenDialogseminariet i Stockholm. På mitten av90-talet upprättades forskningsämnet Yrkeskunnandeoch teknologi på Kungl. Tekniska Högskolani Stockholm, som med Bo Göranzon i spetsen blev61

ett ledande centrum för forskning omkring praktiskkunskap. Ämnet Yrkeskunnande och teknologifinns sedan 2008 också vid Linnéuniversitetet i Växjömed matematikern och filosofen Lars Mouwitz somadjungerad professor och den nypensionerade BoGöranzon som gästprofessor. Centrum för praktiskkunskap vid Södertörns högskola tillkom 2000 medarbetslivsforskaren Ingela Josefson som primus motor.Utbildningen på mastergradsnivå vid Sentrumfor praktisk kunnskap på högskolan i Bodø börjadesin verksamhet samma år under Ruth H. Olsensouttröttligt målmedvetna ledning. Sedan 2009 finnsdär också en påbyggnad i form av ett doktorgradsprogrami professionskunskap med bortåt trettiodoktorander. Centrerna i Stockholm, Huddingeoch Bodø har olika profiler och tyngdpunkter, mengemensamt för dem är inriktningen på att studeraoch vidareutveckla det existerande yrkeskunnandetpå olika yrkesområden, från medicin, social omsorgoch skola till bildkonst, musik och dans.Bo Göranzon började sin akademiska bana meden ovanlig ämneskombination – matematik ochteatervetenskap – och den spännvidden har präglathela hans yrkesverksamma liv. Med den ena foten ide formaliserade reglernas värld och med den andrafoten i teaterns, musikens och konstens världuppmärksammade han tidigare än de flesta andradatoriseringens begränsningar. Spänningen mellande formaliserade reglernas exakta språk och det ex-62

isterande yrkeskunnandet har varit den röda trådeni Yrkeskunnande och teknologi i Stockholm. Detintresset har Bo Göranzon tagit med sig till Linnéuniversitetet.Lars Mouwitz doktorsavhandlinghandlade om matematik och bildning, och det sätterockså sin prägel på den småländska varianten avYrkeskunnande och teknologi. Ämnet vill förmedla» ett bildningsperspektiv på naturvetenskap, teknologioch ledarskap «.I Huddinge och Bodø har forskningen om praktiskkunskap haft en annan tyngdpunkt. Mot slutetav 1900-talet genomgick sjuksköterskeutbildningeni Norge liksom de andra högskoleutbildningarna iNorge och Sverige en genomgripande förändringsom ibland karakteriseras som akademisering. Deteoretiska inslagen i de tidigare övervägande praktiskautbildningarna förstärktes kraftigt. Det föranleddeden dåvarande sjuksköterskehögskolani Nordland att skicka en förfrågan till Høgskoleni Bodø om att få utveckla en utbildning på högrenivå i praktisk kunskap. Detta skedde 1994. Närutbildningen kom igång några år senare blev detnaturligt nog med ett särskilt fokus på vårdyrkenaoch liknande områden. Det samma gäller för praktiskkunskap på Södertörn. » Det är yrkeslivets kunskapsteori,med betoning på mellanmänskliga yrken,som befunnit sig i fokus för Centrum för praktiskkunskaps ansträngningar genom åren. Vårdpersonal,poliser, lärare, psykoterapeuter, men även63

skådespelare (mötet med publiken) är exempel. «En del av bakgrunden för den praktiska kunskapensframväxt som forskningsämne var den ökandeakademiseringen av utbildningar som dittills varitmycket praxisnära. Det var samtidigt en reaktionmot den snäva syn på kunskap som i mer än tvåtusen år kännetecknat den västerländska kulturtraditionen.I universitetsvärlden har teoretisk kunskapså gott som alltid prioriterats på den praktiska kunskapensbekostnad. Några filosofer riktade omkringmitten på 1900-talet uppmärksamheten mot dettaförsummade område. Gilbert Ryle framhävde distinktionenmellan att veta att och att veta hur. MichaelPolanyi skrev böcker om personlig kunskapoch den tysta dimensionen. Maurice Merleau-Pontyutforskade fenomenet kroppslig kunskap. LudwigWittgensteins kritik av den uppfattningen av språkoch verklighet som han själv tidigare utarbetatbörjade publiceras på 1950-talet och fick förnyadaktualitet när datoriseringen började förändra vårvärld. Här och nu får det räcka med detta som enantydning om forskningsämnet praktisk kunskapslånga förhistoria.Den systematiska forskningen om praktisk kunskaphar en kort historia. Det avgörande momentetvar en revolution på metodplanet – särskilt de nyasätt att utforska praktisk kunskap som utveckladesi Göranzongruppen i Stockholm och i kretsen omkringRuth H. Olsen i Bodø (inklusive Ingela Jo-64

sefsson som sedan Sentrum for praktisk kunnskapstartade delat sin tid mellan Södertörn och Bodø). IStockholm utvecklades en speciell procedur – Dialogseminariemetoden– med en yttre impuls i formav högläsning av en skönlitterär eller filosofisk texteller framförande av ett stycke musik eller teater,följt av en välorganiserad mix av enskilt skrivandeoch kollektivt bearbetande av de personliga texterna.Den metodiska nyvinningen i Bodø har två huvudinslag:den vetenskapliga essän som arbetsform ochkoncentrationen på bearbetandet av den skrivandesegna yrkeserfarenheter.Både Dialogseminariemetoden och Bodømetodenhar med framgång utprövats i en lång radavhandlingar. Det finns ett par översikter som kanrekommenderas – Adrian Ratkićs avhandling Dialogseminarietsforskningsmiljö (2006) och BodørapportenPraktisk kunnskap – som erfaring og somforskningsfelt (2005). Men vill man få ett gott greppom vad den nya forskningen om praktisk kunskapinnebär måste man självfallet bekanta sig med någoneller några av de avhandlingar som demonstrerarvad det nya perspektivet och den nya metodenkan duga till. Man kan till exempel börja med KariSteinsviks välskrivna analys av några självupplevdafall från den sjukgymnastiktradition som hon självär utbildad i (Kunnskap om kroppen mellom grep ogbegrep, 2008) eller bildkonstnären Roland Ljungbergsanalys av sitt eget yrkeskunnande (En resa65

från det ordlösa. En kartläggning av ett personligtyrkeskunnande, 2008).filosofi och praktisk kunskapVilken roll som filosofi och andra väletablerade ämnenkan och bör spela i utforskningen av praktiskkunskap är en fråga utan givna svar. När forskningsämnetpraktisk kunskap inlemmas i den akademiskavärlden, kommer det också krav om anpassning tilldet som ämnet är en reaktion mot, nämligen denteoretiska kunskapens dominans. Man utgår frånatt akademisk forskning måste vara teoribaserad, inågon mening av detta ord, och följaktligen måsteockså forskningsämnet praktisk kunskap förses medtill exempel kunskapsteoretiskt och vetenskapsteoretisktstöd.Som alternativ till det traditionella sökandet efterfilosofiskt stöd vill jag föreslå ett annat sätt att användasig av filosofi – som en resurs för att ställa ochdiskutera ett antal kritiska frågor i stil med följande:Vad betyder ’teori’ i det aktuella sammanhanget?Ett perspektiv? Några begrepp? En samling väl bekräftadehypoteser? Några generella antaganden ellerpåståenden? Om vad?Är det verkligen så att det finns lämpliga teoriersom kan importeras från andra håll (vetenskapsteori,kunskapsteori, etiska teorier och så vidare)?Vad tillför de i så fall?66

Vilka antaganden följer med på köpet när manimporterar en given teori? I vilken intellektuell traditionhör teorin hemma? Finns det några bärkraftigaalternativ till import av detta slag?Vilka uppfattningar om filosofins roll i vetenskapernasvärld är det som ligger bakom önskan omatt förse forskningen om praktisk kunskap med ettkunskapsteoretiskt fundament?Varför framstår det som nödvändigt att förse detnya forskningsämnet med ett eller annat fundament?Vilken vetenskapsuppfattning ligger bakomdetta?Hur skulle det vara att försöka stå på egna ben?praktisk etikEtik är en väsentlig del av allt yrkeskunnande. Närstudenterna i Bodø skriver sin första vetenskapligaessä, är utgångspunkten en berättelse om självupplevdaproblem på det egna yrkesområdet. Ofta ärdet etiska dilemman som tematiseras. Och så är detockså i det vidare studiet i ämnet praktisk kunskap.Med den inriktning på bearbetande av den egnayrkeskunskapen som är Bodøcentrumets signumöppnas en ny arena för den vidare utvecklingen avetikämnet – reflekterande analyser baserade på fallsom avhandlingsskrivarna själva har upplevt påkroppen. Det handlar om ett nytt kapitel i etikenshistoria – systematisk reflexion omkring etiska för-67

hållanden med utgångspunkt i forskarnas internaliseradeyrkeserfarenheter. Både rekryteringen avstudenter med många års erfarenhet från ett bretturval av yrken, den essäistiska arbetsstilen, koncentrationenpå fallstudier och det breda spektrum avinfallsvinklar som kännetecknar Bodømiljön bådargott för framtida bidrag till den revitalisering avetikämnet som man kan ana konturerna av på denforskningsarena som Senter for praktisk kunnskaphar ställt till rådighet. Där handlar det inte om attutveckla generella etiska teorier och modeller utanom reflekterande analyser av etiska förhållandensom bygger på självupplevda erfarenheter från yrkeslivetsalla områden.P.S. Att det avslutande avsnittet Praktisk etik koncentrerarsig på Sentrum for praktisk kunnskap iBodø beror både på att den där utvecklade metodenförefaller mig väl ägnad för vidare forskningpå området praktisk etik och på att Bodøcentretför närvarande är den i särklass mest resursstarkaarenan för forskning på ämnesområdet praktiskkunskap. Vad som skall ske med Yrkeskunnandeoch teknologi i Stockholm efter Bo Göranzon hållerpå att utredas, det nya ämnet vid Linnéuniversitetetbefinner sig ännu i startfasen, och hur centret vidSödertörns högskola kommer att utveckla sig närgrundläggaren Ingela Josefsson nu har lämnat sintjänst återstår att se.68

LitteraturOm vetenskapsbegreppets historia: se ToreNordenstam, Exemplets makt, Stockholm 2005.Reviderad och utvidgad version på engelska: The Powerof Example, Stockholm 2009.Mer om etik som vetenskap i kapitlet Kant ochutilitaristerna.Citatet från R. B. Brandt är från hans bok EthicalTheory, Englewood Cliffs, N. J., 1959, s. 295.A. J. Ayer, Language, Truth and Logic, London 1936 ochsenare upplagor.J. L. Austins artikel » A Plea for Excuses « publicerades iProceedings of the Aristotelian Society 1956-57; omtryckti J. L. Austin, Philosophical Papers, red. J. O. Urmson& G. J. Warnock, Oxford 1961. Citatet finns på s. 162 iPhilosophical Papers. Artikeln finns också på internet:http://www.ditext.com/austin/plea.html.S. Toulmin, » How Medicine Saved the Life of Ethics «,Perspectives in Biology and Medicine, 25 (4), s. 736-750,Summer 1982. Omtryckt i Tom L. Beauchamp & LeRoyWalters, red., Contemporary Issues in Bioethics, 3rd ed.,Belmont, California, 1989, s. 45-53.Mina böcker Sudanese Ethics (1968) och Exempletsmakt (2005) kan laddas ned från http://www.torenordenstam.se/Artiklar/index.html.Filosofen Hjørdis Nerheim framhäver vikten avomdömesförmåga och situationsförståelse i bokenDen etiske grunnerfaring. Fra regelforståelse tilfortrolighetskunnskap (Oslo 1991). Där finns bland69

annat ett tänkvärt avsnitt om dilemman i sjukvården(» Moralsk handling i en klinisk kontekst: Etiskedilemmaer «, s. 72-90).Citatet om praktisk kunskap på Södertörns högskolai avsnittet Praktisk kunskap är från Fredrik Svenæus,» Vad är praktisk kunskap? En inledning till ämnetoch boken «, i J. Bornemark & F. Svenæus, red., Vad ärpraktisk kunskap?, Huddinge 2009, s. 12.Bodørapporten Praktisk kunnskap – som erfaring ogsom forskningsfelt (HBO-rapport 10/2005) finns ocksåpå internet: http://www.torenordenstam.se/hbo10/hbo10.pdf.De i texten nämnda avhandlingarna av Adrian Ratkić,Roland Ljungberg, Lars Mouwitz och Kari Steinsvik ärpublicerade av Dialoger i Stockholm.70

Det deduktiva idealetDet deduktiva idealet åtnjuter något överraskandeen viss popularitet i moralfilosofiska kretsar. Syftetmed de närmast följande sidorna är att visa attdetta ideal är ohållbart på det etiska området ochatt skissera de metodologiska konsekvenserna somförkastandet av deduktiva etiska modeller innebär.subsumtionsmodellenEnligt en allmänt utbredd uppfattning om etiskargumentation innebär etiska argument först ochfrämst en tillämpning av moralnormer på enskildasituationer. Den etiske tänkaren formulerar ochförsvarar vissa normer; när de faktiska förhållandenai ett givet fall är kända, så återstår det bara attanvända den relevanta normen på de givna faktaoch att komma fram till en konklusion genom attanvända syllogistiska regler eller dylikt. Premissensom beskriver de föreliggande fakta subsumerasunder en passande norm, och slutsatsen ger sig såatt säga av sig själv. Jag skall kalla den uppfattningenom vad som föregår i etiska argument för subsumtionsmodellen.Modellen leder till en klar arbetsdelning på det71

etiska området. Moralprinciperna är den etiske tänkarensansvar. Det finns delade meningar i fråganom moralfilosofer i sin roll som moralfilosofer skalluppträda som moralister på det viset. Den mest ytterliggåendeåsikten är att han inte skall göra det,vilket leder till att metaetik och eventuellt ocksådeskriptiv etik blir det enda som moralfilosofenbör ägna sig åt. Enligt den mindre ytterliggåendeåsikten hör också generella normativa problem tillmoralfilosofins arbetsområde. Men bägge lägren äröverens om att tillämpningen av principerna är enganska enkel historia som utan problem kan överlämnastill dem som Stevenson har kallat för » specialisterna«, dem som har så mycket detaljkunskaperom mål-medel-förbindelser och fakta att de äri stånd att använda den givna normen på enskildasituationer. 1 Resultatet är en skarp gräns mellan etiskteori (som sysslar med generella principer) och etiskpraktik (som sysslar med tillämpningen av de generellaprinciperna). Det innevarande kapitlet avseratt visa att det inte finns någon grund för en sådanskarp gränsdragning.Välkända exempel på hur subsumtionsmodellenkan användas finner man bland annat i denutilitaristiska traditionen. Utilitaristen formuleraretikens grundläggande normer (till exempel » Enhandling är moraliskt riktig om och endast om denleder till så mycket lycka som möjligt «), anför skälsom stödjer de föreslagna grundnormerna, och ef-72

ter att ha lagt till ett antal utfyllande kommentareroch avvisat diverse invändningar överlåter han dettill de moraliska aktörerna att själva tillämpa normernapå enskilda situationer. Om en viss personkommer fram till att en viss handling sannolikt ärlyckomaximerande, så är det riktigt att han utför denhandlingen; om inte, så är det oriktigt. 2Ett annat exempel på hur subsumtionsmodellenkan användas är Ladds rekonstruktion av Navahoetiken.Enligt Ladd kan alla Navahoindianernasetiska normer tillbakaföras till en enda basal principsom kan formuleras på två olika vis:Positiv formulering: Utför alla de handlingar somär nödvändiga för att främja din egen välfärd!Negativ formulering: Utför inga handlingar somleder till olycka för dig själv! 3Ladd hävdar att alla enskilda föreskrivande moraliskautsagor och praktiska regler som ingår iNavahokoden kan härledas från den nyss nämndagrundläggande principen plus de skäl som informantensjälv anför. 4 Om informanten till exempelsäger att man inte bör stjäla därför att det leder tillbråk (man blir ertappad), så kan den analyserandefilosofen formulera den underförstådda premissenoch rekonstruera argumentet på följande vis:Utför inga handlingar som leder till olycka fördig själv!Att stjäla och bli ertappad leder till olycka fördig själv.73

Alltså, stjäl inte! 5Bakom rekonstruktioner av detta slag ligger dettvå dubiösa antaganden: (i) antagandet att premissernai etiska argument alltid implicerar konklusionen(med andra ord att konklusionen kan härledasfrån premisserna): (ii) antagandet att premissernasom omtalar enskilda situationer är rena faktautsagorsom utan komplikationer kan överlåtas tillspecialisterna.Ladds exempel visar klart och tydligt hur det kangå när subsumtionsmodellen används på det etiskaområdet – den medför en bestämd metodologi. Detvå antagandena som ligger bakom modellen ledernaturligt till åsikten att den deskriptiva etikens uppgiftär att rekonstruera informanternas grundläggandenormer. Och eftersom relationen mellan degrundläggande normerna och resten av det etiskasystemet antas vara implikation (logisk konsekvens,härledning), så ligger det onekligen nära till handsatt se en parallell mellan det som sker när man analyseraretiska system och det som ibland sker på detmatematiska området – vägen öppnas för att se påetiska koder som deduktiva system i vilka de grundläggandenormerna har rollen som axiom och dehärledda reglerna har rollen som teorem.Det deduktiva idealet på det etiska området harformulerats mycket klart av Brandt i en passus somkan vara värd att citera i sin helhet: » Idealet är ennormativ ’teori’ som består av ett antal generella74

principer som kan jämföras med axiomen i ett geometrisktsystem. Idealet är att den består av ett antalriktiga eller giltiga generella principer, som är såkorta och enkla som möjligt och som är fullständigai betydelsen att alla etiska utsagor som är riktiga ellergiltiga kan deduceras från de generella principernatillsammans med sanna icke-etiska utsagor. « 6En intressant konsekvens av den deduktiva föreställningenom etik är att hållbarhetskriteriernaför etiska system sammanfaller med hållbarhetskriteriernaför andra axiomatiska system. 7 Att detdeduktiva idealet har den konsekvensen kan betraktassom ett reductio ad absurdum-argumentmot det deduktiva idealet. Man behöver inte befattasig särskilt länge med frågan om vilka egenskaperett etiskt system bör ha för att kunna uppfylla sinafunktioner väl innan man kan se hur ohållbar jämförelsenmed axiomatiska system är. Ett hållbart etisktsystem måste till exempel vara så flexibelt att detkan användas på nya och oförutsedda situationer,och för att kunna vara flexibelt på det viset måstedet finnas en viss öppenhet i systemet. Det är svårtatt föreställa sig att det deduktiva idealet hade varitlika populärt om den egenskapen hos etiska systemhade ägnats större uppmärksamhet i den moralfilosofiskalitteraturen.75

etikens öppna texturDet kan vara klargörande att jämföra etiken med deträttsliga området. Det deduktiva juridiska idealethar utsatts för skarp kritik i nutida rättsvetenskap. Ibörjan av tjugotalet skrev Roscoe Pound om » mytenom det rättsliga systemets logiska fullständighet ochden mekaniska logiska ofelbarheten i den logiskaprocess som innebär att förutbestämda regler somär implicita i det givna juridiska materialet härledsoch tillämpas «. Han betonade vikten av att det finns» ett stort utrymme för skön « i tillämpningen av deträttsliga systemet. 8 För att använda Friedrich Waismannsnyttiga uttryck måste rättssystemet i vissmån ha en » öppen textur «. 9 En term kan sägas haen öppen textur om det inte finns en bestämd uppsättningav regler som är nödvändiga och tillräckligaför användningen av termen i fråga. De flesta avvåra allmänna uttryck har en öppen textur i dennamening. Är det till exempel nödvändigt att ha enviss minimilängd för att korrekt kunna kallas för» människa «? Så som det ordet brukar användas ärdess betydelse inte tillräckligt bestämd för att kunnage ett klart svar på frågan. Det finns klara mönsterfalldär vi inte tvekar att använda uttrycket » människa«, men vanligt språkbruk är också så flexibeltatt det gör det möjligt för oss att använda ordet iolika slags oförutsedda situationer som kan uppstå.Matematiska uttryck, däremot, har inte något76

av den sortens flexibilitet. Ord som » rektangel « och» två « har åtminstone i matematiska sammanhangen sluten textur. Användningen av sådana ord styrsav uppsättningar av fasta bestämda regler som integer något utrymme för skön.I det ovanstående har » öppen textur « bara definieratsför termer. I förlängningen av detta kan utsagor,exempelvis rättsliga regler eller moralprinciper,sägas ha en öppen textur om de använder sig av termermed en öppen textur på ett substantiellt vis (ochinte bara nämner termerna i ett citat eller dylikt).Det finns två skäl till att rättssystem bara kanfungera tillfredsställande om de rättsliga uttryckenoch reglerna har en öppen textur: (i) lagstiftarenkan inte förutse alla framtida fall som man kan viljasubsumera under lagen och måste därför i viss utsträckninglåta deras mening vara obestämd; (ii)om man skulle försöka sig på att skriva lagen så attalla framtida möjligheter blir täckta, så skulle resultatetinte bara bli oönskade kryphål utan ocksåatt lagsamlingen som helhet skulle bli fullständigtohanterlig. Det är inte bara så att vår kunskap omdet som kommer att ske är begränsad. Våra mål ärockså delvis obestämda. Vi bestämmer inte i förvägvad vi kommer att göra i alla möjliga slags situationer.Regler om rimligt hänsynstagande, till exempel,är avsedda att skydda människor mot olägenheter avolika slag, men det går inte att i förväg specificera idetalj alla de omständigheter som kan komma att77

innebära olägenheter för alla berörda parter. 10Den etiske tänkaren är uppenbarligen i sammaläge som lagstiftaren. Han kan inte i detalj föreskrivavad folk bör göra i alla möjliga slags situationer;hans avsikter måste vara i viss mån obestämda. Deallmänna principer som etiska tänkare förser ossmed har en öppen textur som ger oss som moraliskaaktörer ett visst spelrum. I detta avseendeär den moraliske aktören i samma situation somdomaren i rättssalen – hans avgöranden bidrar tillatt göra reglerna mera bestämda. Det finns naturligtvisklara okontroversiella rutinfall där det intefinns några som helst problem angående lagenshandhavande. Men i nya problematiska situationerinnebär användningen av en regel att regeln tolkaspå ett visst vis. När den moraliske aktören är i ensådan situation, så företar han ett etiskt avgörande.Subsumtionsmodellen negligerar den roll som gottomdöme spelar på det etiska området. » Mekanisketik « är lika bristfällig som » mekanisk juridik «.» Formalism « är ett oskick på båda områdena.metodologiska konsekvenserEtikens öppna textur har viktiga konsekvenser bådeför deskriptiv och för normativ etik. Sökandet eftergrundläggande normer kan inte längre ses som dendeskriptiva analytikerns viktigaste uppgift. Uppgiftenblir att framställa hela systemet av generella och78

speciella normer; de generella normerna kan inteförstås fullt ut om man inte beaktar de speciellanormerna som bidrar till att ge de generella normernaen mera bestämd mening. Och det räckerinte att granska de generella och de speciella normerna– man måste undersöka exempel på användningenav normerna; normerna får en mera bestämdinnebörd när de tillämpas. Etikens tillämpning kandärför inte skiljas från arbetet med att utarbeta de» teoretiska « aspekterna på ett etiskt system. 11 Kunskapom en persons generella etiska principer gördet inte överflödigt at inhämta kunskap om vederbörandespartikulära moraldomar, på samma vissom kunskap om statuterna i lagböckerna inte gördet onödigt att granska enstaka fall. Kasuistik är enväsentlig del av etiken.Denna slutsats kan förstärkas ytterligare genomatt reflektera något över konsekvenserna av två andraaspekter på etisk diskurs och etisk argumentation:(1) den roll som analogitänkande spelar på detetiska området; (2) det förhållandet att några av dennormativa etikens centrala uttryck har en övervägandeemotiv mening.(1) Subsumtionsmodellen bygger på antagandetatt etisk argumentation väsentligen består av attregler tillämpas på enskilda situationer. Men detverkar mera rimligt att anta att mycket etiskt resonerandeär mera likt juridisk argumentation från precedensfallän juridisk argumentation från statuter.79

Subsumtionsmodellen negligerar exemplens roll pådet etiska området. Goda exempel på precedensfallstänkandekan man finna i kristen och islamsk etik,till exempel, som båda i stor utsträckning baserarsig på analogiskt tänkande med utgångspunkt i enskildahändelser. Konventionell gruppetik brukarförmedlas till det uppväxande släktet både genomregler och genom exempel. Att försöka rekonstruerasådana etiska system som en samling av reglerskulle vara som att försöka rekonstruera case law(precedensfallbaserad juridik) som en samling avstatuter. Det skulle ge en felaktig bild av det existerandesystemet. Om man vill komma fram till enrättvisande bild av någons etik, så bör man försökaatt finna fram till i vilken utsträckning som vederbörandeanvänder sig av regler i sitt etiska tänkandeoch i vilken utsträckning som han resoneraranalogiskt med utgångspunkt i precedensfall. Detpartikularistiska perspektivet på etik som försvarashär är givetvis helt väsentligt när det gäller etik somuttrycks med hjälp av exempel.Som Hart har betonat, har argumentation medutgångspunkt i statuter mycket av den valfrihet somargumentation med utgångspunkt i exempel geross. 12 Mycket regelbaserat tänkande har faktiskt enanalogisk karaktär, vilket hänger samman med detsätt som allmänna uttryck får sin mening i dagligspråket.Uttryckligt formulerade villkor för hur uttryckskall användas är inte vanligt förekommande80

i vardagslivet. Det är bara i speciella sammanhang,som i vetenskapliga och rättsliga kontexter, som manbrukar ge uttryck deras mening på det viset. Medundantag för sådana specialiserade sammanhangsker användandet av uttryck på grundval av tidigareanvändningar som betraktas som bindande. Att talaom » meningsregler « tenderar att vara vilseledandeav just detta skäl. Vanligtvis är språkbrukarna intemedvetna om sådana regler, och stor försiktighetär på sin plats när man försöker rekonstruera meningsreglerfrån användningar. Men det är just såsom nyckeluttrycken i många (men inte alla) etiskasystem förvärvar sin mening. I stället för att försökafinna allmänna regler som styr användningen avuttrycken borde man gå in för att kartlägga derasanvändningsområden. Om man till exempel önskaratt få reda på vad en viss person menar med » synd «eller » välfärd «, så bör man hellre försöka att finnafram till vilka förhållanden som han använder deorden om och låta det bero med detta snarare änatt försöka att sammanfatta resultaten i form av enuppsättning av nödvändiga och tillräckliga villkorför användningen av orden i fråga.Filosofer som är speciellt fascinerade av matematiskaoch vetenskapliga sammanhang har en tendensatt negligera eller minimalisera skillnaderna mellanöppna och slutna begrepp. En fyrkantig semantikmed distinktionen mellan konnotation och denotationi centrum verkar att vara ett av skälen till81

subsumtionsmodellens popularitet på det etiskaområdet. 13(2) Ett annat argument för en partikularistisk ansatspå etikområdet är att många av nyckeluttrycken ietiken har en övervägande emotiv mening. Ord som» lycka «, » välfärd «, » olycka « kan användas på praktiskttaget vilka mänskliga situationer som helst somman har en viss hållning till. Att få höra exempelvisatt den grundläggande normen i en bestämd personsetik är att uppnå lycka är ganska intetsägande omman inte får reda på vilka slags situationer som personeni fråga är villig att subsumera under den normen.Sådana uttryck har inte ens den hårda kärna avbestämd deskriptiv mening som öppna empiriskaoch rättsliga uttryck har. Ord som » lycka «, » välfärd «och » olycka « har en sammanfattande funktion, ochde grundläggande normerna som sådana ord ingår ihar ungefär samma funktion som en kapitelrubrik.Men en rubrik är inte ett kapitel. En grundläggandenorm är heller inte ett etiskt system. Att formulera degrundläggande normerna i en etik kan inte ersättaen framställning av hela det system som bidrar tilltolka de grundläggande normerna. 14om distinktionen mellan teleologiskoch deontologisk etikEtikens öppna textur har intressanta konsekvenserför distinktionen mellan teleologiska och deonto-82

logiska etiska system. Den distinktionen betraktasofta som en avgörande gränsdragning på det etiskaområdet. Jag skall lägga fram några skäl för att betvivlaatt så är fallet. Distinktionen mellan teleologiskoch deontologisk etik förefaller mig trivial, tyantingen uppfattas den på ett sådant vis att all etikblir teleologisk (i), eller så förefaller det rimligt attanta att alla etiska system är deontologiska, antingenöppet eller dolt (ii).(i) Det finns olika utläggningar av vad skillnadenmellan teleologi och deontologi egentligen går ut på,men den viktigaste idén är att om ett etiskt system ärså beskaffat att handlingars moraliska kvalitet uteslutandeberor på deras konsekvenser, så är systemetteleologiskt; och annars är det deontologiskt. 15 Härkan man notera sig att om uttrycket » konsekvens «tas i mycket vid mening, så blir den triviella konsekvensenatt alla etiska system är teleologiska. Omtill exempel handlingar som ger uttryck för personligintegritet anses vara goda i sig och om värdet avsådana handlingar betraktas som en konsekvens avhandlingarna av det skälet att handlingarna framkallardetta värde, så står vägen öppen för att betraktaalla etiska system som teleologiska. Helt generellt,om det värde som framkallas genom blotta följandetav en norm betraktas som en konsekvens avatt handlingen i fråga utförs, då kan det inte finnasnågon deontologisk etik. Om distinktionen mellanteleologisk och deontologisk etik skall kunna vara83

till någon nytta över huvud taget, så kan man intelåta uttrycket » konsekvens « referera till alla faktoreri aktörens situation som kan anses som moralisktrelevanta. Uttrycket måste begränsas till sådana» konsekvenser « som rimligen kan betraktas somförorsakade av handlingen i fråga. När en handlingutförs, kan man alltid finna normer som satisfierasav utförandet av handlingen i fråga, men att normernablir följda kan knappast betraktas som förorsakatav utförandet av handlingen, även om mani någon mera löslig mening skulle kunna säga attnormföljandet är en konsekvens av att handlingenhar utförts.(ii) Om man undgår » konsekvens « i den antyddalösliga betydelsen av ordet, så finns det goda grunderför att anta att ingen har lyckats vara en konsistentteleolog och att all etik måste vara deontologisk, vilketåterigen trivialiserar själva distinktionen mellanteleologisk och deontologisk etik. En handlings moraliskavärde (om den är riktig, oriktig, påbjuden ochså vidare) beror enligt teleologerna helt och hållet pådet värde som konsekvenserna av handlingen har.Detta förutsätter givetvis att konsekvensernas värdealltid kan uppskattas utan att hänsynstagande tillhandlingens moraliska värde. Den förutsättningenhåller möjligen för några etiska system, exempelvisBenthams hedonistiska utilitarism som byggerpå antagandet att lust kan mätas. Men kvantitativutilitarism är inte populär i våra dagar av det enkla84

skälet att man inte har kunna finna generella metoderför mätning av alla slags lust och olust. 16 Omdet inte finns generella metoder för att kvantifieralust och liknande, så verkar det rimligt att anta attockså bekännande utilitarister ibland påverkas avsina förutfattade meningar om vad som är rätt ochfel när de gör sina uppskattningar av godhetsmängdernasom de relevanta handlingsalternativen sannoliktleder till. Mitt förslag är med andra ord attdet ibland händer att konsekvenserna av en handlingblir betraktade som bättre än konsekvensernaav andra möjliga handlingar därför att man redanvet att handlingen är riktig. Hur skulle teleologernaannars kunna vara så säkra på att åtminstonemånga av de handlingar som vanligtvis betraktassom riktiga någon gång i framtiden, när man harutarbetat bättre mätmetoder, kommer att visa sigleda till bättre konsekvenser än andra tillgängligahandlingsalternativ? Problemet för en teleolog är attbortse från irrelevanta föreställningar om handlingarsinneboende moraliska värde när han uppskattarvärdet av deras konsekvenser. Om man anser att detbara finns ett slags ting som är goda i sig (till exempellustupplevelser), är det kanske någorlunda lättatt hålla sådana irrelevanta betraktelser under kontroll;men ju större variation man anser att det finnspå området för det som är gott i sig, desto svårareblir det att göra så. Och om man går så långt somatt säga att det enda som til syvende og sidst är gott85

i sig är en hel livsstil, så försvinner den sista möjlighetenatt skilja mellan frågorna om konsekvensernasvärde och frågorna om handlingarnas värde. Mendet är just detta som sker när » lycka « och liknandeord fungerar som paraplyuttryck som sammanfattningsvisstår för en hel livsstil. Om man inser att detförhåller sig på det viset, så verkar det rimligt attanta att också de filosoferna som har betraktat sigsjälva som teleologer egentligen har varit förkläddadeontologer. Då är distinktionen mellan teleologiskoch deontologisk etik inte längre intressant.Noter1. Stevenson 1944, s. 174ff.2. Jämför t.ex. Mills Utilitarianism eller Hospers 1961,kap. 5. Moore 1912 är den klaraste framställningenav den utilitaristiska etikteorin. Jämför även Smart1961.3. Ladd 1957, s. 278.4. Ladd 1957, s. 277-278.5. Jämför Ladd 1957, s. 279.6. Brandt 1959, s. 295.7. Naess och Galtung drar den slutsatsen i sinrekonstruktion av Gandhis politiska etik ochdiskuterar om deras rekonstruerade system avprinciper är fullständigt, motsägelsefritt ochoberoende. Se Naess och Galtung 1955.8. Pound 1959, s. 59, 69.9. Waismann 1952, s. 199ff.10. Historian om begreppet ting som är farliga i sig i86

amerikansk case law är mycket informativ. Se t.ex.Levi 1961, s. 9-27.11. Jämför Edel & Edels betoning av behovet avundersökningar av » hela det kulturella innehållet «som etiska uttryck har (Edel & Edel 1959, s. 118).12. Hart 1961, s. 121-132.13. De vanliga definitionerna av » konnotation « ärsom skräddarsydda för slutna uttryck. I Black 1952,till exempel, kan man läsa följande: » Ett uttryckskonnotation är helheten av alla egenskaper somnågot måste ha för att uttrycket skall kunnaanvändas på det « (s. 438).14. Mill tycks ha varit medveten om detta när hanskrev att det finns mycket som är » en del avlyckan «, som han något oprecist uttryckte det.15. Jämför t.ex. Ladd 1957, s. 282-284, eller Brandt 1959,s. 354.16. Smart 1961 är ett undantag.LitteraturM. Black, Critical Thinking, New York 1952.R. B. Brandt, Ethical Theory,Englewood Cliffs, N. J.,1959.M. Edel & A. Edel, Anthropology and Ethics, Springfield,Ill., 1959.H. L. A. Hart, The Concept of Law, Oxford 1961.J. Hospers, Human Conduct, New York 1961.J. Ladd, The Structure of a Moral Code, Cambridge,Mass., 1957.87

E. H. Levi, An Introduction to Legal Reasoning, PhoenixBooks, Chicago 1961.J. S. Mill, Utilitarianism, Everyman’s Library, London1910.G. E. Moore, Ethics, Home University Library, London1912.Næss & J. Galtung, Gandhis politiske etikk, Oslo 1955.R. Pound, An Introduction to the Philosophy of Law, YalePaperbound ed., New Haven 1959.J. C. C. Smart, An Outline of a System of UtilitarianEthics, Melbourne 1961.L. Stevenson, Ethics and Language, New Haven 1944.F. Waismann, » Verifiability «, i A. Flew, red., Logic andLanguage, First Series, Oxford 1952.88

klassikern i den utilitaristiska traditionen – JeremyBentham, An Introduction to the Principles of Moralsand Legislation från 1780-talet, och därefter omkringtjugo sidor från H.J. Patons översättning av KantsGrundlegung zur Metaphysik der Sitten. Kapitlet avslutasmed utdrag från W.D. Ross, John Rawls ochThomas Aquinas. Brandt ser alltså på Kants Grundlegungsom ett tidigt bidrag till den pågående debattenom kriterierna för handlingars moraliska riktighet.Det är ett betänkligt sätt att hantera Kant. Brandt gersjälv uttryck för en viss tveksamhet angående dettai den korta introduktionen till avsnittet om Kant:» Avhandlingen (Grundlegung) behandlar inte barafrågan om vilka handlingar som är de rätta. Tyngdpunktenligger faktiskt på den frågan som avhandlingenbörjar med: Vilka människor och handlingarär moraliskt berömliga? Kants svar på den frågan äratt det som gör en människa berömvärd inte är vadhon gör utan om hon handlar så som hon menaratt aktningen för plikten kräver. « 1Detta skulle kanske kunna accepteras som en någotoprecis beskrivning av början på den första delenav Grundlegung, men det är vilseledande att säga attboken börjar så. Kants Grundläggning av sedernasmetafysik börjar med ett långt förord, i vilket författarenförklarar vad han försöker göra på de följandesidorna. I de filosofiska läroböckernas värld brukarman hoppa över det.Brandt fortsätter sin Kantpresentation med på-96

hon, är de viktigaste teorierna kantianism och utilitarism,och för det mesta finner man en kombinationav dem. När man visar till patientens autonomi,värdighet och självrespekt, så handlar det omkantianska inslag, och när man visar till långsiktigapositiva eller negativa konsekvenser, så är det enligtMacklins mening ett utilitaristiskt inslag.Min viktigaste invändning mot detta sätt att sepå saken är att det bygger på versioner av kantianskoch utilitaristisk etik som är så urvattnade att resultatetblir hopplöst förvirrande och vagt. Det är inteså att utilitaristerna är de enda som tar hänsyn tillkonsekvenserna i sitt tänkande om etiska förhållanden.» Alla etiska läror värda vår uppmärksamhet tarhänsyn till konsekvenserna när riktigheten bedöms.En som inte gör det är helt enkelt irrationell, galen, «som John Rawls har formulerat det. 5 Det samma gällervärdighet. Det är inte så att Kant är den som haruppfunnit föreställningen om personlig värdighetoch självrespekt. Alla människor med vettet i behålltar hänsyn till både värdighet och konsekvenser i sittetiska tänkande och handlande. Skillnaden mellankantianer och utilitarister är inte att de beaktar olikasaker i det praktiska livet. Skillnaden ligger på denanalytiska nivån – där har de har helt olika sätt attbehandla värdighets- och konsekvensaspekterna,beroende på att deras moralfilosofiska analysprogramär så olika.Konsekvensbedömningar av det utilitaristiska100

de nödvändiga principer från vilka alla andra hållbaraetiska utsagor kan härledas.Kant ansåg att den gamla indelningen av filosofin(i ordets gamla betydelse – all teoretisk kunskap) varhelt riktig, men indelningsgrunden måste förklaras.För att göra det införde han två distinktioner: distinktionenmellan formell och materiell kunskapoch distinktionen mellan ren och empirisk kunskap.Den formella kunskapen behandlar » förståndetsoch förnuftets form «, den materiella kunskapen» bestämda föremål och de lagar som de är underkastade«. Den rena kunskapen bygger uteslutandepå aprioriska principer, empirisk kunskap byggerpå erfarenhetens grund. Kant hävdade att det barafinns en enda formell vetenskap, nämligen logiken.De två vetenskaperna på den materiella kunskapensområde – fysik och etik – kan i sin tur indelas i tvådelar: ett aprioriskt område och ett empiriskt område.Fysikens aprioriska del kallar Kant för naturensmetafysik, och på motsvarande vis kallar hanetikens aprioriska del för moralens metafysik. De tvåmetafysiska områdena står i kontrast till resten avfysiken och etiken, som Kant döpte till empirisk fysikoch empirisk etik. Praktisk antropologi är ett annatnamn som Kant också använde som en beteckningpå den empiriska delen av etiken.Resultatet av dessa analytiska indelningar är enkarta över vetenskapernas värld som kan sammanfattaspå följande vis:102

FormellkunskapMateriellkunskapApriorisk fysik(naturensmetafysik)EmpiriskfysikLogikRen etik(moralensmetafysik)Empirisk etik(praktiskantropologi)Renkunskap(kunskapa priori)EmpiriskkunskapKonsekvensanalyser av utilitaristiskt slag måste placerasi den boxen som Kant kallade empirisk etik ellerpraktisk antropologi, eftersom de faller utanförområdet för det strängt nödvändiga. I den empiriskaetiken (praktiska antropologin) handlar det enligtKant om » klokhetens råd « eller » pragmatiska imperativ«. Allt som har med lycka att göra hör enligtKant till den empiriska sfären. Resultatet är att renetik i Kants mening är ett mycket snävare fält än detsom utilitaristerna och traditionen från Aristotelesavgränsade som etikens område. Praktisk klokhetär en av de viktigaste etiska dygderna enligt Aristoteles,och kloka överväganden omkring empiriskaförhållanden tillhör kärnan i utilitarismen, men alltsådant faller alltså utanför moralfilosofins egentligakompetensområde, så som Kant avgränsade det.Distinktionen mellan etikens nödvändiga och empiriskainslag var en hjärtesak för Kant. I den utilitaristiskatraditionen spelar den en underordnad roll.Enligt Kant begränsar sig filosofens uppgift till103

undersökningar på den rena kunskapens område.Filosofens speciella analytiska kompetens kan intebidra med något särskilt på de empiriska undersökningarnasområde. Det innebär att det är vilseledandeatt betrakta Kants moralfilosofi och bidragen tillden utilitaristiska traditionen som konkurrenter pådet etiska området. Kants moralfilosofi behandlarbara en begränsad del av det vidsträckta områdesom traditionellt betraktas som etik. Det mesta avBenthams och Mills bidrag till etiken faller utanförden rena etikens område så som Kant avgränsadedetta. Mycket av den kritik som har riktats motKants moralfilosofi missar målet av det enkla skäletatt kritikerna inte har uppfattat hur begränsat Kantsanalytiska program var. 9Det innebär naturligtvis inte att Kants sätt att behandlaetiken är höjd över all kritik. Hans sätt attanvända distinktionen mellan det aprioriska och detempiriska för att klargöra etikområdet kan förvissokritiseras; hans sätt att behandla den tillämpadeetiken är otillfredsställande; hans snäva avgränsningav filosofins kompetensområde är onekligendiskutabel; och själva idén att formulera en etik föralla förnuftiga väsen med bortseende från allt somär speciellt mänskligt är kanske den mest egenartadeaspekten på hela företaget. 10Men av detta följer det inte att Kant betraktadeetikens pragmatiska sidor som oviktiga. I förordettill Grundlegung skriver han på ett ställe om den rena104

moralfilosofin » tillämpad på människan « (auf denMenschen angewandt), men i enlighet med sitt filosofiskaforskningsprogram måste han ha menat attdet endast är de aprioriska aspekterna på den tilllämpningensom faller inom filosofens domvärjo. 11Hans stora engagemang i moraliska och politiskafrågor ledde honom trots detta gång på gång ut påutflykter utanför det aprioriska område som hansjälv definierade som filosofens egentliga arbetsfält.I praktiken var Kant mycket mera av en tillämpadfilosof (i ordets moderna mening) än han borde havarit enligt sitt eget officiella program.Jag väljer att avsluta med en diskussion av ettnyare försök att kombinera Kans etik och utilitarism.På slutet av 1900-talet utvecklade R.M. Hare enmoralteori (’universell preskriptivism’, ’preferensutilitarism’)som hade som mål att förena inslag frånde kantianska och utilitaristiska traditionerna i enny och bättre helhet. I ett par artiklar från början av90-talet betonade han likheterna mellan Kant ochutilitaristerna (inklusive sig själv) och argumenteradeför att de två traditionerna mycket väl kanförenas. 12 » Det är inte riktigt att föreställa sig, sommånga gör, att kantianism och utilitarism måstevara motstridande. « 13När Hare jämför Kants etik och den utilitaristiskatraditionen, finner han många likheter. Aktningför människor och universaliserbarhetsprincipenbetonas i båda lägren, framhåller han. Att det är så105

förefaller mig föga överraskande. Det skulle ha varitmera överraskande om Kant och utilitaristerna hadevarit oeniga när det gäller så grundläggande förhållandenpå det etiska området. Respekt för människoringår nödvändigtvis i all etik värd vår uppmärksamhet.Kärnan i universaliserbarhetsprincipen ärregeln att lika fall skall behandlas på lika vis. Det ären generell regel som med nödvändighet ingår i alletik som vill tas på allvar. Och det gäller inte baradet etiska området. Det handlar om en generell rationalitetsregelsom gäller på alla livets områden.Det skulle onekligen vara irrationellt att hävda atttvå fall är totalt lika i alla avseenden och samtidigtinta ståndpunkten att de bör behandlas olika.Om man vill visa att Kants etik är förenlig medutilitarismen är det inte nog att hänvisa till att kantianeroch utilitarister har en del gemensammautgångspunkter och överlappande intressen. Ochdet räcker inte heller att peka på att kantianer ochutilitarister kan komma till samma konklusion närde analyserar etiska problemfall. Det behövs någotmera substantiellt. Hare kommer med följandeförslag: inte bara utilitarister utan också kantianerföreställer sig att handlingars moraliska riktighetberor på vad vi är villiga att godta när vi tar hänsyntill alla konsekvenser för alla berörda parter. Hareskriver att han är benägen att föreställa sig att Kantfaktiskt var ett slags utilitarist, närmare bestämt en» den rationella viljans utilitarist «. 14 Men på samma106

vis som hos Richard B. Brandt några årtionden tidigarebygger Hares argument på en tvetydighet iformuleringen av kriteriet för handlingars moraliskariktighet.I Hares första artikel finner man följande formulering:» Vilka maximer vi kan godta eller vilka moraliskautsagor som vi kan godta beror då på vad viär villiga att föreskriva för alla situationer av sammaslag. « En så allmän formulering skulle antagligenkunna accepteras av både kantianer och utilitarister,men enigheten är inte reell. Det är en pseudoenighetsom bygger på en tvetydighet i själva formuleringen.Uttrycket » vad vi är villiga att föreskriva «kan förstås som » vad vi är villiga att föreskrivanär vi tar hänsyn till de sannolika konsekvensernaför alla berörda parter och samtidigt håller oss tillprincipen att lika fall skall behandlas på lika vis «.Det är den utilitaristiska tolkningen av uttrycket ifråga. När utilitaristen beaktar de sannolika konsekvensernaför alla berörda parter, så handlar detom välfärdseffekterna av de handlingsalternativ somstår till buds. I vardagslag skulle Immanuel Kantantagligen ha gjort det samma – han beskrivs somen vänlig och mänsklig person – men enligt Kantsegen analys har detta inte något att göra med renetik. I sådana fall befinner man sig på den empiriskanivån, inte på den filosofiska analysnivån, områdetför det som är a priori.Uttrycket » vad vi är villiga att föreskriva « kan107

också förstås som » vad vi är villiga att föreskrivanär vi ser till att undvika motsägelser i vår vilja «eller mera precist » vad ett rationellt väsen skullevara villigt att föreskriva när detta väsen ser till attmotsägelser i viljan undviks genom att utföra kontrafaktiskatankeexperiment «. Det är den kantianskatolkningen av uttrycket i fråga. Med den tolkningenhar vi förflyttat oss från det empiriska till den aprioriskagrundvalen för alla våra handlingstraditioner.När det gäller Hares förslag, verkar det möjligt attuppnå enighet på det verbala planet, men bakomdetta ligger det en grundläggande oenighet om deträtta sättet att finna fram till det som vi är villigaatt föreskriva i alla lika situationer. Den utilitaristiskametoden är att framskaffa en översikt över desannolika konsekvenserna av alla tillgängliga handlingsalternativoch deras välfärdsvärden och att vägasannolikheterna och välfärdsverkningarna motvarandra för att till slut välja det alternativet somsannolikt bidrar mest till att öka välfärden för allaberörda parter. Alla människor, inklusive Kant ochhans efterföljare, använder den metoden mer ellermindre omedvetet för att lösa vardagslivets praktiskaproblem. Det är en kostnads- och nyttokalkylsom alla förnuftiga varelser griper till när det gällerekonomiska problem, till exempel. Men enligt Kanthör allt detta hemma på den empiriska nivån, denpraktiska antropologins nivå. På den rena etikensnivå, på nivån för det som är a priori, måste man an-108

vända en helt annan metod för att komma fram tilldet som man är villig att föreskriva i alla sitationerav samma slag, nämligen tankeexperiment. För attundgå motsägelser i sin vilja måste man föreställa sigvad som skulle hända om alla handlade på sammasätt som man själv har tänkt att göra oavsett hursannolikt eller osannolikt det är att så skulle ske. Påden rena etikens nivå handlar det inte sannolikheteroch välfärdsverkningar. Den avgörande skillnadenmellan Kant och utilitaristerna kan sammanfattasså: utilitarister befattar sig med det faktiska, medanKant (i rollen som filosof) befattar sig med detkontrafaktiska.Hares argument i den andra artikeln från 90-talet(» Könnte Kant ein Utilitarist gewesen sein? «) byggerpå samma slags tvetydighet. Där citerar Hare följandeversion av det kategoriska imperativet: » Handlenur nach derjenigen Maxime, durch die du zugleichwollen kannst, daß sie ein allgemeines Gesetz werde.« (» Handla bara i enlighet med den maxim somär sådan att du också kan vilja att den skulle bli enallmän lag.«) Hare föreslår än en gång att detta ärförenligt med utilitaristiskt tänkande. Argumentet ärföljande. När vi vill att en maxim skall bli en allmänlag, så innebär det att den måste vara universaliserbar.Det betyder att jag måste kunna vilja maximeninte bara i den föreliggande situationen men ocksåi alla andra sitationer av samma slag, i vilka jag kanspela en annan roll. Det leder till att jag bara kan109

godta maximer som är sådana att de innebär denbästa lösningen för alla berörda parter när allt tas ibeaktande på ett opartiskt vis.Min invändning är att den sista meningen ärtvetydig. » Den bästa lösningen « kan betyda det alternativsom ser ut vara det som sannolikt leder tillde bästa konsekvenserna för alla berörda parter närprincipen om lika behandling av lika fall beaktas.» Den bästa lösningen « kan också betyda det handlingsalternativetsom är sådant att man kan vilja detutan att hamna i viljemotsägelser. Metoden för attfinna den bästa lösningen i det första fallet är kostnads-och nyttoanalyser. Metoden för att finna denbästa lösningen i det andra fallet är tankeexperiment– » Vad skulle hända om alla handlade på sammavis? « – utan beaktande av sannolikheten för att allafaktiskt kommer att handla på samma vis. Om detsista villkoret inte är uppfyllt, så lämnar vi den renamoraliska sfären och kommer till världen som denfaktiskt är, inklusive strategiskt tänkande baseratpå sannolikhetsbedömningar och andra empiriskaförhållanden.Mitt argument mot Hares försoningsförsök kansammanfattas så här: » Vad man kan vilja « betyderen sak på den praktiska klokhetens nivå, nämligenvad vi är villiga att godta efter att ha tänkt igenomde sannolika konsekvenserna av de tillgängliga alternativen.» Vad man kan vilja « betyder något annatpå den nivån som Kant kallade ren etik, nämli-110

gen vad vi är villiga att godta när vi försöker undgåmotsägelser i vår vilja.Kantianer och utilitarister kan ofta vara eniga påden normativa nivån. Den avgörande skillnadenligger på den analytiska nivån. Kantianer och utilitaristerföreslår olika analytiska ramar för etiken.Kant bemödar sig särskilt mycket om att skilja ut denödvändiga inslagen i etiken från resten, vilket ledertill hans distinktion mellan ren etik och praktisk antropologioch till hans säregna distinktion mellanmoral och praktisk klokhet. Det intresset har inteutilitaristerna, vilket innebär att från Kants synpunktsett är utilitaristisk etik ett virrvarr av moraloch klokhetsöverväganden.Man kan gärna uppfatta Kants forskningsprogramför etik som oattraktivt, men det kan inteförbigås om man vill behandla Kants moralfilosofirättvist. Framför allt får man inte glömma att Kantarbetar på den analytiska nivån. Det är på den nivånsom skillnaderna mellan Kant och den utilitaristiskatraditioner visar sig tydligt. Om man är meraintresserad av att få fram skillnaden mellan Kantoch utilitaristerna än likheterna, kan det vara engod idé att gå in på begreppet moraliskt värde. Detär en av hörnstenarna i utilitarismen att handlingarsmoraliska värde beror uteslutande på deras välfärdskonsekvenser.Enligt Kant kan moraliskt värdeinte reduceras till välfärd. Med rätt eller orätt hävdarhan att moraliskt värde är en egen kategori. På den111

punkten kan det inte bli någon försoning mellande två traditionerna. Då skulle det vara bättre attsöka efter ett hållbart alternativ till de föreliggandelärorna med deras inbyggda begränsningar.Noter1. Brandt 1961, s. 190.2. A.a., s. 191.3. Att Brandt inte har förstått vad Kants analysobjektvar blir förståeligt mot bakgrund av alla devantolkningar som kännetecknar receptionen avKants moralfilosofi i den engelskspråkiga världen.4. Macklin 1988, s. 57.5. Rawls 1971, s. 30.6. Kant 1952, s. 3.7. Kant 1962, s. 1.8. Diemer 1970.9. Broad 1930 är ett gott exempel på detta. Broadkritiserade Kant för att negligera den roll somböjelser och känslor spelar i många situationer, tillexempel om man tänker sig att gifta sig med någon,men han såg inte det filosofiska skälet till att Kantinte behandlade sådana saker. Seth 1928 utmärkersig med en ovanligt grov behandling av Kant: » Attdra sig tillbaka till förnuftets noumenala värld blirden enda vägen till det sanna eller idealiska livet.Allt som har med sinnnenas värld nedvärderas ochföraktas som skuggigt och overkligt, en dröm somvi måste vakna från i den moraliska verkligheten «,och så vidare. Citatet är från s. 168.112

10. Kants koncentrerade sig på begreppet om ettrationellt väsens fria vilja med bortseendefrån de egenskaper som råkar vara typiska förmänniskosläktet.11. I en fotnot i den andra delen av Grundlegungjämför Kant distinktionen mellan ren ochtillämpad etik med distinktionen mellan ren ochtillämpad matematik och logik. Han betonar änen gång att moralens principer inte får baserasig på den mänskliga naturens särdrag. Grundenför dem måste sökas på det aprioriska området.» Tillämpad etik « enligt Kant är uppenbarligennågot annat än den sortens tillämpade etik somhar vuxit fram de senaste decennierna. I enlighetmed Kants avgränsning av filosofins arbetsområdesom undersökningar av allt som är a priori måsteman uppfatta både den rena och den tillämpadeetiken hos Kant som undersökningar av aprioriskaförhållanden. Tillämpad etik i betydelsenundersökningar av de etiska aspekterna på olikamänskliga förhållanden hör hemma i den boxensom Kant kallade praktisk antropologi.12. Hare 1991 och 1995. Artikeln från 1995 är enöversättning av en föreläsning som Hare höll iTyskland 1990 med titeln » Could Kant have been aUtilitarian? « (publicerad i Utilitas, 1993).13. Hare 1991, s. 460.14. Hare 1995, s. 16.113

LitteraturR.B. Brandt, Value and Obligation: Systematic Readingsin Ethics. New York/Burlingame 1961.C.D. Broad, Five Types of Ethical Theory. London 1930.A. Diemer, red., Der Wissenschaftsbegriff. Historischeund systematische Untersuchungen. Meisenheim amGlan 1970.R.M. Hare, » Universal Prescriptivism «, i P. Singer, ACompanion to Ethics. Oxford 1991, 1993 etc.R.M. Hare, » Könnte Kant ein Utilitarist gewesen sein?«i C. Fehige och G. Meggle, red., Zum moralischenDenken. Frankfurt 1995.I. Kant, Grundlegung zur Metaphysik der Sitten,Hamburg 1952 (och andra upplagor). På engelska:Fundamental Principles of the Metaphysic of Ethics,translated by T. Kingsmill Abbott, London 1962.Det finns andra översättningar också. På svenska:Grundläggning av sedernas metafysik, Göteborg 1997,2006.R. Macklin, » Theoretical and Applied Ethics: A Replyto the Sceptics «, i D.M. Rosenthal och F. Shehadi, red.,Applied Ethics and Ethical Theory, Salt Lake City 1988.G.E. Moore, Ethics. London/New York/Toronto 1912.J. Rawls, A Theory of Justice. Cambridge, MA, 1971.J. Seth, A Study of Ethical Principles. 18th ed., Edinburgh1928.114

Från » är « till » bör «?I sin Avhandling om den mänskliga naturen (1739)hävdade Hume att det är omöjligt att härleda» bör «-utsagor från » är «-utsagor. Värderingar ochnormer följer inte logiskt från faktapåståenden ochbeskrivningar. 1 Antagandet att det finns en klyftamellan » är « och » bör « underbyggdes av kantianernasskarpa gränsdragning mellan faktasfären ochvärdesfären och av G.E. Moores argumentation mottanken att utsagor om vad som är gott skulle kunnareduceras till rent deskriptiva utsagor (» det naturalistiskamisstaget «). 2 Humes enkla logiska observationhar fört till att både moralfilosofi och allmänvärdeteori har hamnat i en ohållbar situation: om» bör «-utsagor bara kan baseras på andra » bör «-utsagor,så får man antingen en oändlig regress där alla» bör «-utsagor hänger samman i ändlösa kedjor ellerockså så får man en ond cirkel; ett tredje alternativär att helt enkelt välja att avbryta argumentationskedjanpå en viss punkt (» decisionism «). 3 Resultatetär att etiken blir hängande i lösa luften.En av de strategier som har använts för att försökakomma ut ur dödläget är att söka efter principer somkan slå en bro över klyftan mellan » är « och » bör «.Det har t.ex. föreslagits att utsagan » ’Bör’ implicerar115

’kan’ « skulle kunna vara en sådan broprincip tillsammansmed utsagor om grundläggande mänskligabehov. 4En annan strategi kunde vara att försöka visa att» bör «-utsagor faktiskt kan härledas från » är «-utsagor,stick i strid med Humes tes. Searle’s Speech Acts,som vi strax skall komma in på, är ett gott exempelpå en sådan strategi. 5Karl-Otto Apels ansats illustrerar en tredje strategi.Efter en noggrann genomgång av Searles exempelpå härledningar av värderingar från beskrivningarföreslår Apel att beskrivningarna i fråga nödvändigtvisförutsätter vissa normer, som kan analyserasav den sortens » transcendentalpragmatik « somhan håller på att utarbeta. 6 Apels strategi kan sammanfattasså: han försöker visa att det som ser utsom härledningar av » bör « från » är « egentligen ärhärledningar av » bör « från » bör « (plus » är «). Apelsanalys bygger på två oanalyserade begreppspar: distinktionenmellan fakta och värden och distinktionenmellan beskrivningar och normer. Hans väg utur det moralfilosofiska dödläget är att påpeka attvi som handlande och tänkande väsen alltid måsteförutsätta ett antal oundvikliga normer.Mitt bidrag till diskussionen är att föreslå ett annatsätt att närma sig » är «-» bör «-problematiken.Många utsagor passar inte särskilt bra in i traditionellakategorier som » beskrivningar « eller » normer «eller » värderingar «. Det Searle gör i Speech Acts kan116

läsas som ett försök att leda uppmärksamheten åtdet hållet. För att undvika att omedelbart hamna inågon av de traditionella fållorna skall jag användauttrycket karakteriseringar som en beteckning påden sortens utsagor. De åtaganden som är inbyggdai karakteriseringar av olika slag kan förtydligas genomreflektion, och mitt förslag är att det är just detsom sker i Searles exempel.Filosofiska kategorier som » beskrivningar «, » faktautsagor«, » värderingar « och » normer « kan sessom abstraktioner från sådana komplex som jagkallar för karakteriseringar. I det perspektivet framstårsökandet efter broprinciper som skulle kunnaöverbrygga klyftan mellan » är « och » bör « som fåfängt.Det finns inte någon sådan klyfta förrän filosofernakonstruerar den genom sina abstraktioner.searles första exempelSearle försöker att visa att det så kallade » naturalistiskamisstaget « i sig självt är ett misstag. » Det ärmisstaget att anta att det är logiskt omöjligt att enuppsättning av utsagor av det slaget som brukarkallas deskriptiva skulle kunna ha som logisk konsekvensen utsaga av det slaget som brukar kallasvärderande. « 7Han talar om utsagor som brukar kallas deskriptivaoch om utsagor som brukar kallas värderandeoch försöker sig inte på att göra något så omöjligt117

som att härleda rent värderande utsagor från rent deskriptivautsagor. Om vi med en » deskriptiv utsaga «menar en utsaga som inte innehåller några som helstvärderande eller normativa inslag, så är det omöjligtatt härleda värderingar och normer från deskriptivautsagor. Konklusionen i ett giltigt argument kan inteinnehålla något som inte explicit eller implicit finnsmed i premisserna. Det som Searle försöker göra ärinte att vederlägga Humes logiska observation. Dethan vill få fram är bara att den inte har några ödeläggandeeffekter för etik och värdeteori.Searles första exempel på att en utsaga som vanligtvisskulle kallas värderande kan härledas frånutsagor som vanligtvis skulle kallas beskrivande kanformuleras så: 8(1) x är ett giltigt argument = def.x är ett deduktivtargument och premisserna i x implicerar konklusioneni x.(2) Det gäller för alla x att x är ett giltigt deduktivtargument om och endast om x är ett deduktivtargument och premisserna i x implicerar konklusioneni x.(3) a är ett deduktivt argument och premissernai a implicerar konklusionen i a.(4) a är ett ett giltigt deduktivt argument.(2) följer omedelbart av definitionen (1), och (4)följer av (2) och (3) i enlighet med ett elementärt118

härledningsmönster.Argumentet är utan tvivel giltigt, men visar detatt en utsaga som vanligtvis skulle kallas värderandekan härledas från utsagor som vanligtvis skulle kallasbeskrivande? Apel har svårigheter med att ta Searlehelt på allvar här, 9 och Searles utläggning är förvissointe särskilt övertygande som den står. Han skriveratt om vi säger att konklusionen följer logiskt frånpremisserna, så är det en beskrivning av argumentet,och likaså om vi säger att premisserna implicerarkonklusionen eller att det skulle vara motsägelsefulltatt godta premisserna och samtidigt förkastakonklusionen. Men om vi säger att ett argument ärgiltigt, då handlar det om en värdering! 10 Det verkaronekligen ganska godtyckligt att välja ut ett av de uttrycksom vi använder för att karakterisera argumentoch kalla det » värderande «, samtidigt som restenav familjen av sådana uttryck kallas » beskrivande «.Uttryck som » implicerar «, » följer logiskt från «,» motsägelsefullt « och » giltigt deduktivt argument «tillhör samma familj av uttryck. De kan definierasmed hjälp av varandra. Om man betraktar ett avuttrycken som värderande, så borde man säga detsamma om de andra också. Och då blir Humes logiskaobservation stående utan repor i lacken.Man kunde kanske invända att karakteriseringen» a är ett giltigt argument « är mera tydligt värderandeän till exempel utsagan » a är ett deduktivtargument i vilket premisserna implicerar konklu-119

sionen «. Apel gör något åt det hållet när han infören distinktion mellan utsagornas ytstruktur ochdjupstruktur. Ytligt sett är (3) en beskrivning, menden utsagan har en värderande djupstruktur. Närdet gäller (4), så är det tvärtom. Men om man intehar börjat tvivla på hållbarheten i att dra en skarpgräns mellan beskrivningar och värderingar tidigare,så borde man göra det här. Och det är som jaguppfattar det Searles egentliga budskap, även omhan inte formulerar det så. Det är inte alltid klartom en given utsaga bör kallas » värderande « eller» beskrivande «, vilket Searles första fall är ett gottexempel på.I stället för att falla tillbaka på en traditionellståndpunkt à la Hume och Kant och hävda att Searlesförsta exempel är ett giltigt deduktivt argumentsom baserar sig på en dold norm, kan argumentationenfrån (1) till (4) ses som ett gott exempel på vadett förtydligande kan innebära. Givet den begreppsligafamilj som inbegriper » implikation «, » följerlogiskt från «, » giltighet « och så vidare, så följer (4)från (3). För att se varför det måste vara så kan vise närmare på några av medlemmarna av familjen,och det är just det som sker när man skriver ut argumentationskedjanfrån (1) till (4).» Det är inte en fråga om tycke och smak att argumentet’Alla människor är dödliga och Sokrates ären människa, alltså är Sokrates dödlig’ är ett giltigtdeduktivt argument «, som Searle formulerar det. 11120

Kriterierna för giltighet varierar från område tillområde (giltighetskriterierna för pass sammanfallerinte med giltighetskriterierna för argument), mendet innebär inte att vi har fritt val av kriterier inomde olika områdena. Searles första exempel kan hjälpaoss att börja reflektera över den roll som intersubjektivtgivna regler spelar i våra språkliga verksamheter– genom att uppmärksamma förhållandensom ligger bakom eller under den traditionella distinktionenmellan » är « och » bör «. Det kommer jagtillbaka till om en liten stund.searles andra exempelSearles andra exempel (som han har lånat frånUrmson) har samma struktur som det första: endefinition och en utsaga som Searle betraktar somtillhörande den sorten som normalt kallas » beskrivande«, från vilka det går att deducera en utsagasom tillhör den sorten som normalt kallas » värderande«. Om man väljer att presentera det andraexemplet på samma sätt som det första, kan det seut på följande vis: 12(1) x är ett äpple som är av Extra Fin Kvalitet = def.x har egenskaperna A, B och C.(2) Det gäller för alla x att x är ett äpple av ExtraFin Kvalitet om och endast om x har egenskapernaA, B och C.(3) a är ett äpple som har egenskaperna A, B och C.121

(4) a är ett äpple som är av Extra Fin Kvalitet.Argumentet är utan tvivel giltigt, men visar detatt en utsaga som vanligtvis skulle kallas värderandekan härledas från utsagor som normalt skulle kalllasbeskrivande?Apel föreslår att den första utsagan bör betraktassom en del av en » värderande klassifikation «, ochhans konklusion är att exemplet inte vederläggertesen att ett » bör « inte kan härledas från ett » är «. 13Det är tvärtemot så att exemplet illustrerar att värderingarbara kan härledas från premisser som ärexplicit eller implicit värderande. Jag överlämnar dettill dig som läser detta att själv ta ställning till omutsagorna i detta exempel är värderande eller beskrivande.För mig är det ganska så klart att utsagorna(1) – (4) i exempel nummer två inte tillhör de paradigmatisktmest tydliga fallen av beskrivningar ochvärderingar. Ett mönsterexempel på en beskrivningär till exempel att säga att Ronald Reagan är mer än70 år gammal. Ett mönsterexempel på en värderingär till exempel att säga att han är en god människa.Men de uttryck som vi använder för att karakteriseraargument och äpplen tillhör inte kategorin tydligamönsterexempel på värderingar och beskrivningar,och det är, antar jag, poängen med de två exemplen.Det handlar om förtydligande av mer eller mindreimplicita inslag snarare än om härledningar av detslaget som kan illustreras med den övliga sortensexempel i logikläroböckernas värld.122

searles tredje exempelSearles tredje exempel ser ut så här: 14(1) Jones yttrade orden » Härmed lovar jag dig attbetala dig, Smith, fem dollar. «(2) Jones lovade att betala Smith fem dollar.(3) Jones påtog sig en förpliktelse att betala Smithfem dollar.(4) Jones har förpliktelsen att betala Smith femdollar.(5) Smith bör betala Smith fem dollar.Searle påstår inte att (5) följer logiskt från (1) –(4). Det gör det uppenbart inte. Om Jones är enlärare som säger » Härmed lovar jag dig att betaladig, Smith, fem dollar « till sin elev Smith under enspråklektion i skolan, så påtar han sig inte förpliktelsenatt betala fem dollar till honom någon gångsenare. Men Searle hävdar att (5) impliceras av (1)– (4) plus ett antal » tilläggsutsagor och vissa andratillpassningar som är nödvändiga för att förbindelsenskall vara en logisk härledning « och att dessatillägg och anpassningar » inte behöver omfatta värderandeutsagor, moralprinciper eller något annatav det slaget «. 15Det är svårt att värja sig mot en känsla av att detär något som fattas i Searles framställning av saken.Som Hobbes uttryckte det en gång: » Ord allena omden tid som komma skall och som blott omfattarett löfte är ett otillräckligt tecken på en fri gåva och123

därför inte bindande. « Man skulle kunna säga att (5)följer från (1) – (4) under normala omständigheter.Men vad är det som normalt måste finnas med föratt orden skall bli bindande?När frågan formuleras så, kan det vara frestandeatt söka efter en behändig formel som skulle kunnafungera som den felande premiss som behövs föratt föra Searles exempel tillbaka till de traditionellafållorna. Det har till exempel föreslagits att detsom fattas är en generell norm av typen » Alla haren förpliktelse att hålla sina löften. « Utsagan attlöften skall hållas kan enligt detta förslag betraktassom en generell kompetensnorm som kan jämförasmed de juridiska normer som tilldelar juridiskapersoner en viss kompetens. Det är bara det att dengenerella löftenormen är så självfallen att vi sällanbryr oss om att formulera den. Utsagan att vi börhålla våra löften (har en förpliktelse att hålla våralöften etc. – det finns flera formuleringar att väljabland) är tydligt normativ eller värderande. Alltsåvisar Searles tredje exempel inte att Humes observationangående omöjligheten att härleda ett » bör «från ett » är « är fel. 16Apels kommentarer går åt det hållet. Att löftenskall hållas är en av de regler som bidrar till att konstitueralöfteinstitutionen. Normen » Löften bör hållas« formulerar ett nödvändigt villkor för möjlighetenatt avge löften.Han fortsätter med observationenatt det finns två olika sätt att förhålla sig till sociala124

institutioner och de regler som konstituerar dem:» man kan godta reglerna som bindande normer, ochman kan begränsa sig till att beskriva dem empirisktutan att acceptera dem som bindande för en egendel «. 17 Apel appellerar med andra ord till den välkändadistinktionen mellan deltagare och åskådare. 18Här ligger enligt min mening nyckeln till förståelseav vad det är som föregår i Searles exempel.Tänk på skillnaden mellan en domare och en socialantropolog!19 Domaren rör sig inom ramen fören given juridisk institution.När han avgör att någonhar en förpliktelse att göra något, kan det intebetraktas som en rent empirisk beskrivning av ettinstitutionellt faktum som bara får bindande kraftom man betraktar den juridiska ramen som bindande.För i sin roll som domare befinner han sigredan inom ramen för vederbörande institution.Man skulle därför kunna säga att Searle förbiser enpremiss som kommer före premiss (1) i det tredjeexemplet, nämligen att Jones handlar inom ramenför löfteinstitutionen. När man handlar inom ramenför löfteinstitutionen, så är det faktum att manhar avgett ett löfte inte ett exempel på ett neutraltempiriskt förhållande – det är ett normativt laddatfaktum. Att man har avgett ett löfte tillhör denmängd fakta som har egenskapen att man inte kanförstå dem utan att inse deras normativa konsekvenser.Till det som inte kommer fram i Searles analysav löfteexemplet hör just detta: det är omöjligt att125

etablera normativt laddade fakta utan att redan varapå insidan av vissa institutioner i betydelsen av attvara beredd att påta sig vissa förpliktelser.Socialantropologen kan stå utanför den institutionensom han försöker förstå utan att delta i denpå allvar. Han kan observera att någon yttrar orden» Jag lovar att döda min son i morgon « utan att ta påsig de förpliktelser som en sådan situation normaltskulle innebära för alla berörda parter. Socialantropologenkan ställa sig utanför de institutioner somhan studerar i betydelsen att han inte betraktar sigsjälv som förpliktad på det som sker inom deras ramar.Hans avsaknad av förpliktelser kan till exempelöverföras till konklusionerna i argumentativa kedjorav det slag som Searles tredje exempel illustrerar.Med distinktionen mellan att förstå ett argumentoch att godta utsagorna i argumentet som bindandefinns det inte längre något skäl att säga att detsker en övergång från icke-normativa premisser tillnormativa konklusioner i Searles tre exempel. Antingengodtar vi premisserna som bindande, och dåär också konklusionen bindande för oss, eller ocksåså betraktar vi premisserna som oförpliktande förståelseobjekt,och då är också konklusionerna oförpliktandeförståelseobjekt för oss.Den grundläggande distinktionen som behövs föratt kunna hantera Searles tre exempel på ett adekvatsätt är distinktionen mellan att förstå utsagor ochatt acceptera utsagor som bindande. Alla utsagor,126

oavsett om de traditionellt klassificeras som beskrivandeeller värderande eller normativa, kan betraktassom oförpliktande neutrala förståelseobjekt. Omman måste tvinga in alla de utsagor som det handlarom här i kategorierna beskrivande och värderandenormativa,då måste man också beskriva situationenpå Apels vis: det finns dolda värderingar och normeri Searles exempel. Men Apels egen analys visar attdetta inte är det bästa sättet att hantera saken. De» normativa « och » värderande « inslag som måste tillför att konklusionerna skall få bindande kraft är intedet som vi i första hand förknippar med normer ellervärderingar. Det handlar i stället om något somkan antydas med ord som förpliktelse, erkännande,godtagande, åtagande.Kontentan av genomgången av Searles exempel äratt det är missvisande att säga (som Searle gör) attdet finns en övergång från » är « till » bör « i de tre exemplen.Men det är också missvisande att säga (somApel gör) att det finns en övergång från » bör « till» bör « i Searles exempel. Det är något i dessa exempelsom inte kommer till sin rätt så länge som manhåller sig till den deduktiva modellen och distinktionenmellan beskrivande och värderande-normativautsagor. För att få fram detta lite tydligare skall vikasta ett öga på begreppet normativt laddade ellerinstitutionella fakta.127

institutionella faktaI den empiristiska traditionen från Locke och Humetill den logiska empirismens analytiskt-filosofiskaarvtagare tenderar man att se på världen som enansamling av empiriska fakta. Empiriska fakta tenderarman att uppfatta som oberoende av mänskligaverksamheter. Det är inte lätt att hantera socialafakta i ett sådant perspektiv. I Tractatus logico-philosophicusdeklarerade Wittgenstein att etik och estetiktillhör » det transcendentala « – de är utanförvärlden. Men det är en paradox. Vi lever alla i ensocial värld, där etiska och estetiska förhållandenspelar en central roll.Det är bakgrunden för distinktionen mellan råfaktaoch institutionella fakta som Searle gör i SpeechActs. 20 Att Jones lovade att betala Smith fem dollar ärett exempel på ett institutionellt faktum, som mednödvändighet förutsätter att det finns en institutionsom avgränsas genom en mängd konstitutiva regler(i detta fall löfteinstitutionen). Searle har lånat distinktionenmellan råfakta och institutionella faktafrån Elizabeth Anscombe. Det kan vara klargörandeatt se på löfteexemplet i ljus av Anscombes lilla uppsats» On Brute Facts «. 21» Min specerihandlare har levererat en säck medpotatis till mig. « Om vi går i Humes fotspår, måste visäga att en sådan beskrivning inte har några normativakonsekvenser i stil med att jag skyller min spe-128

cerihandlare en penningsumma. Men det faktum attleveransen skedde inom köp-och sälj-institutionenimplicerar att jag faktiskt skyller specerihandlarenpengar. Att jag skyller specerihandlaren en penningsummaär inte ett faktum som kommer i tilläggtill det förhållandet att han levererade en säck medpotatis till mig. Det är samma faktum sett i ljus avinstitutionen i fråga. Man kan konstruera en hierarkimed beskrivningar som är sådana att fakta påen nivå är underlaget för fakta på högre nivåer somdå framstår som institutionella i förhållande till degrundläggande fakta.» I förhållande till leveransen av en säck med potatistill mig kan vi kalla det att potatissäcken blevkörd till mig och lämnad där ett ’råfaktum’. Men iförhållande till det faktum att jag skyller specerihandlarenså och så mycket pengar är det att hanförsåg mig med en säck med potatis ett råfaktum.« 22På samma sätt kan det faktum att Jones har enförpliktelse att betala Smith fem dollar under vissaomständigheter betraktas som identiskt med detfaktum att Jones yttrade vissa ord (till exempel» Härmed lovar jag att betala dig, Smith, fem dollar«). För att utsagan » Jones har en förpliktelse attbetala Smith fem dollar « skall vara giltig, måsteyttrandet av orden i fråga ha skett under vissa omständighetersom kan antydas genom att säga attdet skedde inom ramen för » löfteinstitutionen « ochatt omständigheterna var » normala «. Som profes-129

sor Anscombe betonar kan det som ligger i » undernormala omständigheter « bara anges ungefärligtgenom att ge exempel på exceptionella omständigheterdå utsagan i fråga inte är giltig. 23Fördelen med att hantera löfteexemplet på detviset är först och främst att vi kan undvika traditionellakategorier som » empiriska utsagor «, » värderingar« och » normer « i vår analys av exemplet. Istället för att känna oss tvungna att leta efter doldanormer i premisserna för att kunna förklara slutsatsensbindande kraft kan vi tala om beskrivningar ellerkarakteriseringar på olika nivåer utan att glömmabort att alla beskrivningar på alla nivåer nödvändigtvisförutsätter vissa villkor som kan formulerasom så skulle behövas.Det är det som sker i Searles exempel. Några avgiltighetsvillkoren för utsagorna som uppträder somkonklusioner i de tre argumenten formuleras, ochbeskrivningarna av giltighetsvillkoren i fråga skrivsut som premisser i deduktiva argument. I det förstaexemplet formuleras några av de giltighetsvillkorsom gäller för deduktiva argument. I det andraexemplet formuleras några av de villkor som måstevara uppfyllda för att man skall kunna kvalitetsklassificeraäpplen på ett visst vis. I det tredje exempletformuleras några villkor som måste vara uppfylldaför att löften skall kunna vara möjliga. Givet vissainstitutioner (det vill säga att villkoren för att kunnagöra sådant är uppfyllda) kan man göra många olika130

saker med de utsagor som uppträder som konklusioneri de tre exemplen. Man kan till exempel säga attett visst äpple är av Extra Fin Kvalitet för att rekommenderadet till en kund eller för att tillrättavisa enlärling som har placerat det i fel låda. Man kan sägaatt Jones har en förpliktelse att betala Smith femdollar för att påminna honom om ett åtagande somhan själv har pålagt sig eller för att påminna sig självom att omständigheterna som Jones yttrade ordenunder faktiskt var normala och så vidare.Det är ingalunda nödvändigt att skriva ut giltighetsvillkorenför löften, argument eller kvalitetsbedömningav äpplen i form av deduktiva argument.Men oavsett hur man väljer att gå fram, måste manformulera giltighetsvillkoren och de åtaganden somingår i verksamheterna i fråga. Och om man betänkerhur olika de villkor är som de tre exemplen villfå oss att uppmärksamma, framstår det som likamissvisande att presentera deduktiva arrangemangav formuleringar av sådana villkor som övergångarfrån » är « till » bör « som det skulle vara att presenteradem som övergångar från » bör « till » bör «.konklusionSearle har försökt att visa att utsagor vanligtvis skullekallas » värderingar « eller » normer « kan härledasfrån premisser som vanligtvis skulle kallas » deskriptiva«. Apel har invänt att de åtaganden som med131

nödvändighet ingår i alla språkhandlingssituationerkan formuleras som normer och infogas blandpremisserna, vilket han uppfattar som ett argumentsom stödjer den traditionella tesen att ett » bör « intekan härledas från ett » är «. Min grundläggande invändningmot bägge författarnas framgångssätt äratt distinktionen mellan att påta sig något genomatt säga något, på den ena sidan, och att förstå någotutan några åtaganden för egen del, på den andra sidan,gäller lika mycket för beskrivningar och andra faktautsagorsom för värderingar och normer.Apels egen presentation av det transcendentalpragmatiskaprojektet lutar åt det missvisande hålletav samma skäl. 24 Han förutsätter en traditionellHume- och Kant-inspirerad distinktion mellan deskriptivaoch normativa utsagor när han han läggerfram sitt projekt som ett försök att härleda det kategoriskaimperativet och alla andra etiska normerfrån de grundläggande normer som är nödvändigaförutsättningar för att vi skall kunna uppträda somkommunicerande och argumenterande väsen. Iklarhetens namn kan man lägga till tre ting. För detförsta att den avsedda härledningen inte är en vanliglogisk deduktion (vilket Apel själv betonar i en kritikav Hans Albert). Det som det handlar om är attformulera några av de nödvändiga villkoren för attdet skall kunna vara möjligt att göra olika saker. Fördet andra att normerna i fråga inte tillhör mängdenav utsagor som vi vanligtvis kallar för normer i mot-132

sättning till beskrivningar och dylikt. Det handlarom något som kännetecknar både normer och beskrivningaroch alla andra slags utsagor, nämligen deåtaganden av olika slag som alltid ingår i språkhandlingssituationer.För det tredje att formuleringar avde normer som vi alla med nödvändighet förutsätternär vi kommunicerar och argumenterar med osssjälva och andra inte kan vara någon ersättning föranalyser av den kompetens som kommunicerandeoch argumenterande varelser måste besitta. SomWittgenstein har formulerat det: regler måste lydasblint. Vi måste lära oss att hantera kommunikationensregler, och det kan bara åstadkommas genomatt lära sig att hantera exempel (» paradigm «, somWittgenstein kallade det).Mot denna bakgrund tror jag att det skulle varabättre att försöka att avtäcka etikens nödvändigagrundval genom att rekonstruera den etiska kompetenssom krävs för kunna utföra riktiga handlingarsnarare än att presentera det som uppgiften att härledaetikens normer från transcendentalpragmatiskanormer som alla kommunicerande och argumenterandepersoner måste underordna sig. 25 Att hanteraden traditionella » är «-» bör «-problematiken på detviset ser jag som ytterligare ett steg mot en pragmatisktransformation av filosofin.133

Noter1. Hume 1888, s. 469.2. Moore 1903, s. 9ff.3. Jfr Albert 1975 och 1982.4. Jfr Albert 1972 och Tranøy 1972/75.5. Searle 1969.6. Apel 1976, s. 11-173. även Apel 1973, särskilt Vol. II.7. Searle 1969, s. 132ff.8. Searles egen formulering: Searle 1969, s. 135.9. Apel 1976, s. 57.10. Searle 1969, s. 133-134.11. A.a., s. 134.12. Searles egen formulering: Searle 1969, s. 135.13. Apel 1976, s. 60.14. Searle 1969, kap. 8. Jfr Searle 1964.15. Searle 1969, s. 177.16. Jfr Sundby 1974, s. 409.17. Apel 1976, s. 71-72.18. Jfr Skjervheim 1976.19. Apel 1976, s. 72ff.20. Searle 1969.21. Anscombe 1958.22. A.a., s. 71.23. A.a., s. 72.24. Apel 1973 och 1976.25. Nordenstam 1979, 1980 och 1984.LitteraturH. Albert, » Ethik und Metaethik. Das Dilemma deranalytischen Moralphilosophie «, Archiv für Philosophie,134

1961; omtryckt i Hans Albert, Konstruktion und Kritik.Aufsätze zur Philosophie des kritischen Rationalismus,Hamburg 1972.H. Albert, Traktat über kritische Vernunft, Tübingen1975.E. Anscombe, » On Brute Facts «, Analysis, Vol. XVIII,1958, s. 69-72.K.-O. Apel, Transformation der Philosophie, I - II,Frankfurt 1973.K.-O. Apel, » Sprechakttheorie und transzendentaleSprachpragmatik zur Frage ethischer Normen «, iKarl-Otto Apel, red., Sprachpragmatik und Philosophie,Frankfurt 1976.D. Hume, A Treatise on Human Nature, red. L.A. Selby-Bigge, Oxford 1888.G. E. Moore, Principia Ethica, Cambridge 1903.T. Nordenstam, » Ethical Competence andDevelopment «, i Jan Bärmark, red., Perspectives inMetascience, Göteborg 1979.T. Nordenstam, Värderingar och paradigm viddatasystemutveckling, Stockholm 1980.T. Nordenstam, Fra » er « til » bør «? Etiskegrunnproblemer i et pragmatisk perspektiv, Oslo 1984.J. Searle, » How to derive ’Ought’ from ’Is’ «, ThePhilosophical Review, 1964; omtryckt i W. A. Hudson,red., The Is/Ought Question, London 1969.J. Searle, Speech Acts. An Essay in the Philosophy of135

Language, Cambridge 1969 och senare upplagor.H. Skjervheim, Deltakar og tilskodar, Oslo 1976.(Titelessän publicerades första gången 1957.)N. Kr. Sundby, Om normer, Oslo 1974.K. E. Tranøy, » ’Ought’ implies ’Can’: A Bridge fromFact to Norm? «, Ratio, Vol. XIV, No. 2, 1972, och Vol.XVII, No. 2, 1975.Wittgenstein, L., Tractatus Logico-Philosophicus,London 1922 och senare upplagor.136

Förståelse och förändringtre olika uppfattningar omforskarrollenOm man definierar en social roll som summan avde förväntningar som en person möter i en bestämdsocial position (som forskare, som läkare, somskådespelare, som hemmafru och så vidare), så ärdet uppenbart att det inte finns en klart utmejsladforskarroll. Man kan urskilja åtminstone tre olikauppfattningar om den roll som forskare bör spela.Den första uppfattningen går ut på att en forskareskall vara en objektiv iakttagare av förlopp avolika slag. Forskarens uppgift är att försöka förståförloppen och det faller utanför hans uppgifter attförsöka ändra på förloppen. Vi kan kalla det » förståelseutan förändring «.Den andra uppfattningen om forskarrollen går utpå att en forskares uppgift är att bidra till förändringar,men riktlinjerna för förändringarna dras inteupp av honom själv utan av andra. Den traditionelleexperten, som söker lämpliga medel att nå utstakademål, hör hemma i ett sådant sammanhang. För attkunna ändra på något måste man ha en viss förstå-137

else av de mekanismer som det gäller. Men eftersomförståelsen enligt denna uppfattning främst är någotsom experten behöver, skall vi hänvisa till dettasom » förändring utan förståelse «. Det ingår inte iforskarens uppgifter att öka de berörda parternasförståelse, annat än om det är nödvändigt för attkunna nå de fastlagda målen.Den tredje uppfattningen om forskarrollen somvi skall ta upp här går ut på att forskarens uppgift äratt medverka till att de berörda parterna i fortsättningensjälva kan lösa sina problem allt eftersom deuppstår. Det kräver att man sätter igång kunskapsuppbyggnadsprocesserpå mer eller mindre bredbas bland alla de berörda människorna. Forskarensverksamhet syftar då till att bidra till förändringargenom ökad förståelse hos de berörda. Vi kan kalladet » förändring genom förståelse «.förståelse utan förändringNär myndigheter och politiska makthavare försökergöra forskningen till ett lydigt redskap för sina mål,måste forskare och alla andra som är intresserade avfullvärdig vetenskap och forskning protestera. Detär ett livsvillkor för forskning att den kan bedrivasutan att utomstående syften får snedvrida kunskapsinhämtandetoch presentationen av resultaten avde vetenskapliga analyserna. Sådana protester motovidkommande inblandning i forskningen tar ofta138

formen av vaga appeller till sådant som » forskningensfrihet «, » vetenskapens värdefrihet «, » vetenskapensapolitiska natur «.Men lika klart som det är att en boskillnad behövsmellan vetenskap och politik, lika klart är detatt det skulle vara ett misstag att försöka dra eno överskridbar skarp gräns mellan forskning ochandra aktiviteter. Det är emellertid vad som skernär forskaren framställs som en fullständigt objektiviakttagare fjärran från alla praktiska bestyr (» elfenbenstornsideologin«).Elfenbenstornsforskaren kan som samhällsmedlemvara ytterst intresserad av att medverka till attvissa förändringar i samhället sker eller inte sker.Men enligt den vetenskapsuppfattning som det härgäller är det intressen som han inte får odla i sinegenskap av forskare. Som forskare är det hans pliktatt vara fullständigt neutral. Han skall avhålla sigfrån alla slags värderingar, han skall hålla sig strikttill » fakta «. En samhällsforskare som omfattar sådanaåsikter ser det som sin uppgift att bidra tillen ökad förståelse av det komplexa maskineri somsamhället utgör. Han publicerar resultaten av sinaforskningar och resultaten är allmänt tillgängliga. Dekan brukas för vilka syften som helst, konservativalikaväl som revolutionära, goda likaväl som dåliga.En av de ofta framförda invändningarna mot ettsådant forskarideal är närmast av moraliskt slag: detleder till en personlighetssplittring hos forskaren,139

som skall bedriva sin verksamhet efter vissa riktlinjermellan 9 och 5 (eller när han nu forskar) ochefter andra riktlinjer efter arbetsdagens slut. Somforskare kan han till exempel arbeta på att utvecklanya stridsmedel, som privatman och politisk väljarekan han stödja nedrustning eller gå in för pacifism.Det är en viktig invändning, därför att den visaratt elfenbenstornsideologin är oförenlig med detgrundläggande kravet på sammanhang och konsistensi ens liv. Förståelse utan förändring går dåligtihop med kravet på moralisk integritet.Men det går att rikta en ännu allvarligare kritikmot detta slags uppfattning av forskarens roll: detär fråga om en falsk bild av hur forskning faktisktgår till, med andra ord en » ideologi «. Idén omforskaren som en objektiv iakttagare förutsätter attdet går att dra en skarp gräns mellan fakta och värden.Det förefaller inte hållbart att det skulle gå attskilja mellan fakta och värden på ett så skarpt sätt,åtminstone inte när man lämnar naturvetenskapernasområde och kommer in på den mänskligasfären, som är human- och samhällsvetenskapernasområde. Utan att närmare argumentera för det härskall vi utgå från att en samhällsforskning som ärinriktad på ren förståelse och inget annat inte baraär oönskvärd utan också til syvende og sidst omöjlig.Också en förment fullständigt neutral forskarebidrar på olika sätt till förändring, även om han självtror något annat.140

När vi i det följande skall plädera för vikten avett hermeneutiskt (förstående) angreppssätt i forskningoch utredningsverksamhet, är det alltså intefråga om något slags » ren « förståelseverksamhet.Det är en missuppfattning av hermeneutiken atttro att den måste vara enbart inriktad på förståelseutan förändring.förändring utan förståelseVi övergår till en annan välkänd figur, expertensom objektivt och opassionerat studerar ett styckeverklighet för att finna de bästa medlen att nå någotmål som hans uppdragsgivare fastlagt. En av denmoderna sociologins grundläggare, Auguste Comte,drömde på 1830-talet om ett slags samhällsingenjörersom skulle ställa sin problemlösningskompetensi de makthavandes tjänst på samma sätt som arkitekteroch brobyggare förser sina uppdragsgivaremed lösningar på givna problem. Utredaren är enligtdenna uppfattning en ren tekniker, lika neutralsom elfenbenstornsforskaren, men till skillnad frånkollegan i tornet är hans verksamhet inte främst inriktadpå att förstå det som sker utan på att bidratill att bestämda förändringar kommer till stånd.För att kunna ändra på sociala förhållanden krävsdet en viss förståelse. Men experten eftersträvar inteatt öka deltagarnas egen förståelse av det som sker.Experten kan till exempel låta utvalda individer fylla141

i frågeformulär, som sedan bearbetas med statistiskametoder. Resultaten överlämnas så småningom tilluppdragsgivarna och utgör en del av deras beslutsunderlag.De som fyllde i formulären tillförs intenågon ny kunskap genom en sådan verksamhet.Men de märker resultaten när det kommer dekretom förändringar.Det kan riktas invändningar av olika slag motden syn på forskning som kommer till uttryck i dentraditionella expertverksamheten. En invändningär att den bygger på en överförenklad och ohållbarboskillnad av ungefär samma slag som skillnadenmellan fakta och värden, nämligen en skarp gränsdragningmellan mål och medel. Det torde ofta varaså att en expert som förment är ute efter att finnamedel för att förverkliga givna mål själv aktivt bidrartill att precisera målen. Utredarens direktiv ärofta så allmänt hållna att han eller hon tvingas attsjälv utforma målen i någon riktning för att kunnafullgöra sitt uppdrag.En allvarlig invändning mot den traditionellaexpertrollen är att den ingår i ett auktoritärt sammanhangsom inte är förenligt med krav på medbestämmandei arbetslivet till exempel. Sven Lindquistger följande illustration i boken Arbetsbyte. Den modernaarbetsvetenskapens upphovsman, FrederickW. Taylor, talar med en järnbärare vid Bethlehemsjärnverk våren 1899: » Om Ni nu är en prima karl, sågör Ni i morgon precis vad den här mannen säger142

Er, och det hela dagen från morgon till kväll. Närhan säger att Ni skall lyfta en järntacka och gå, såtar Ni den och går. När han säger att Ni skall sittaned och vila, så sätter Ni Er. Och det får Ni lov attgöra hela dagen. Och så måste Ni komma ihåg attinte säga emot. En prima karl gör precis som mansäger åt honom och käbblar inte emot. «Expertens verksamhet kan på sin höjd leda tillatt de givna problemen löses. Men verksamheten ärinte resursskapande. Den sätter inte igång en kompetensuppbyggnadsprocesssom gör det möjligt förde berörda att själva lösa andra problem som kommersenare. Vill man arbeta på ett resursskapandesätt krävs det andra metoder än den traditionellaexpertutredningen, metoder som kan antydas medord som självreflektion och insiktsskapande.förändring genom förståelseSjälvreflektion och insikter i ens egen situation förekommeröverallt där det finns människor. Menreflektionen kan vara mer eller mindre systematisk,och insikterna kan vara mer eller mindre välartikulerade.Och i den mån som insikterna i ensegen situation förblir oartikulerade, minskar ocksåmöjligheterna till kommunikation med andra ochmöjligheterna att förstå deras situation. Vill manmedverka till en systematisk förändringsprocess,gäller det därför att försöka få igång ett arbete som143

går ut på att artikulera ens egna problem och att sättaens egna problem i samband med andras problem.Det gäller att skaffa sig en helhetsförståelse av densituation som man befinner sig i och att skaffa sigen förståelse av hur de problem som man uppleverpå kroppen uppstår genom ett samspel av faktorerpå olika nivåer.Därmed är grunddragen i den forskningsmodellsom vi kallar för förändring genom förståelse antydda.Det finns inte några väletablerade allmänt utbreddaprocedurer på detta område, som man barakan ta över. Den i dag allmänt utbredda formen förutredningsverksamhet är av typen förändring utanförståelse, expertuppdrag som inte syftar till att ökade berördas egen kompetens att lösa sina problem. 1För en forskare som vill medverka till en demokratiseringav arbetslivet skulle det vara barockt attfalla in i den traditionella expertrollen. Man kan inteinstallera medinflytande och förmåga att hanterasina egna problem på samma sätt som man installerarett nytt värmesystem i ett hus.Det finns inte några färdiga modeller att ta överpå det här området, men det finns ansatser i en långtradition som kan antydas med namnen Sokrates,Marx, Freud, Habermas, Freire. Det är, som Sokratesuttryckte det, fråga om ett slags barnmorskeverksamhet.En forskare kan inte överta födsloarbetet,men han eller hon kan assistera vid förloppet. Deidéer som vi bygger på här anknyter också till den144

så kallade aktionsforskningen. Men till skillnad frånaktionsforskningen är det inte här fråga om att hjälpatill att genomföra en bestämd aktion, som skallleda till ett bestämt mål. Det gäller att medverka tillatt lägga betingelserna till rätta för en självförändringsprocesspå längre sikt.Ett par grundläggande idéeer återfinner man i denhermeneutiska traditionen från Dilthey, Heideggeroch Gadamer till Habermas och andra aktuella förståelseteoretiker.Den första grundidén i den hermeneutiska traditionenbrukar antydas med uttrycket » den hermeneutiskacirkeln «. Det gäller samspelet mellanhelhetsförståelse och delförståelse. För att förstå tillexempel en dikt som helhet, måste man ha förståttdiktens delar. Och för att förstå delarna, måste manförstå helheten. När man börjar läsa dikten, görman det med en viss förförståelse av vad det gäller,och man får en första provisorisk förståelse avdiktens början. Denna första förståelse kan ändras iljuset av det följande. Det uppstår ett samspel mellandelförståelse och helhetsförståelse, som antydsmed cirkelmetaforen. En mera träffande bild skullespiralen vara. Det det gäller är att komma in i denhermeneutiska cirkeln, att få igång den spiralrörelsesom förståelseprocessen utgör.Den andra grundidén i den hermeneutiska traditionenär det historiska perspektivets betydelse. Villman till exempel förstå de problem som existerar i145

en organisation idag, behöver man skaffa sig en förståelseav hur organisationen vuxit fram.Vill man till exempel förstå de problem som Dramatenhar idag, är det uppenbart att man kan hanytta av ett historiskt perspektiv. 2 Många av dagensproblem måste rimligen betraktas som följder avden snabba expansion som teatern genomgick påmitten av 60-talet. Och vill man få grepp om problemen,gäller det att bryta upp organisationen ide rätta delarna. Det är till exempel uppenbart attverksamheten styrs av faktorer på olika nivåer. Mankan urskilja olika nivåer inom organisationen, ochnivåer i det omgivande samhället som fastläggergränser för det som är möjligt att göra inom organisationen(existerande lagstiftning, regleringsbrev,utbildningstraditioner osv.) När det gäller att finnafram till den nivåindelning som är givande och insiktsskapande,har man inte särskilt stor ledning avde modeller som utarbetats i den existerande litteraturen.Dramaten är inget affärsdrivande företagutan en organisation med en annan målsättning.Oklarheterna i organisationen idag och de problemsom finns hänger delvis samman med att målsättningenför verksamheten inte är klar.Dessa grundläggande idéer från den hermeneutiskatraditionen har vi kompletterat med ett pardistinktioner från anglosaxisk språkteori. Den förstadistinktionen är skillnaden mellan påståendekunskapoch färdighetskunskap, mellan att ha arti-146

kulerad och explicit kunskap om något och att hatyst förtrogenhet. Det finns i en organisation somDramaten en mängd tyst kunskap eller know-how,som inte kan förmedlas och tillgodogöras av andraförrän den artikulerats och förvandlats till knowingthat (påståendekunskap). Den andra distinktionenär skillnaden mellan handling och kompetens. Föratt kunna säga något, måste man ha en viss språkligkompetens. På samma sätt krävs det en viss kompetensför att kunna utföra en handling av visst slag. Vimenar att det är viktigt att särskilt uppmärksammaden kompetens som olika befattningshavare har ien organisation och att den viktigaste frågan gällerhur man skall få igång en kompetensuppbyggnadsprocess,en process där de anställdas kompetens attlösa sina egna problem ökas systematiskt efterhand.en modell för kunskapsuppbyggnadDe idéer som har antytts här kan ställas sammantill en enkel modell för hur kompetensuppbyggnadkan gå till:KRITIK – ANALYS – PROGRAM –HANDLING – MOTSTÅND – KRITIKModellen utgår från att en ökning av kompetensbara kan ske genom ett reflekterat handlande. Detförsta steget utgörs av en kritik av nuläget. Alla an-147

ställda i en organisation upplever ett antal problempå kroppen. Det gäller att artikulera de problem somman upplever så tydligt att de går att kommuniceratill andra och därmed görs allmänt tillgängliga ochkan sättas in i en systematisk process. De omedelbartupplevda problemen kan relateras till underliggandefaktorer som inte är lika omedelbart iakttagbara.För att den inledande probleminventeringenskall kunna leda vidare måste den följas av analysav nuläget och den historia som lett fram till det.Alla har en mer eller mindre god överblick över sinegen omedelbara situation. För att komma vidaremåste man öka sin situationsförståelse genom attartikulera den förtrogenhet man har och sätta deni samband med andra belägenheter. I det kritiskaoch analytiska arbetet blir det också nödvändigt attklargöra sådant som de berörda intressena, behoven,värdena och normerna. En artikulerad kritikkräver att man genomreflekterar värdegrundlagetsom kritiken baserar sig på. Det tredje steget beståri reflektioner över möjliga alternativ till nuläget,förslag till förbättringar, tänkande över vad mansjälv kan göra i sin egen situation i samarbete medandra. Intresse- och behovsanalys inklusive artikulationav normer, värden och mål spelar en rollockså på det här stadiet. Det fjärde steget innebäratt man försöker förverkliga en del av det programsom analysen, kritiken och programläggningen lettfram till (handlingsfasen).148

När man försöker genomföra ett program, möterman lätt motstånd som man inte räknat med. Manblir uppmärksam på komplikationer som man förbisett,kort sagt man får nya kunskaper och erfarenheter.Handling är insiktsskapande. Detta leder tillatt den ursprungliga analysen måste revideras, ochdet i sin tur leder till att kritiken måste revideras. Detblir då också nödvändigt att ta programmet underomprövning, vilket kan leda till en annan handlingsstrategi,som man sedan sätter i verket. Man måstealltså genomgå stegen i modellen gång på gång.Som alla andra modeller överförenklar dennamodell, bland annat genom att ge intryck av att stegenmåste komma i en viss ordning. Det stämmerinte alltid. Den analys som man gör påverkas bådeav den kritik som man gjort och det handlingsprogramsom man föregriper. I verkligheten går det inteatt hålla stegen helt skilda från varandra.En organisation har alltid en inneboende tröghetsom inte får underskattas. Det gäller inte minstDramaten, där avlagringar eller sediment från tidigarefinns kvar och fortsätter att verka utan att mankanske ens märker att så sker. Vill man åstadkommavaraktiga förändringar i en trög organisation, måsteman vara inställd på att arbetet måste ske på långsikt och att det måste ske kollektivt. Individuellaaktioner brukar snabbt dämpas; det finns åtskilligasanktionsmekanismer som kan sättas in mot denrebelliska individen. Förutsättningarna för kollek-149

tivt handlande är olika goda hos olika kategorier avanställda. Och vilka förutsättningar finns det idagför kollektivt handlande från alla de anställdas sidagentemot ledning och utomstående styresmakter?För att åstadkomma varaktiga förändringar krävsdet därför en systematisk och kontinuerlig kompetensuppbyggnadpå bred bas. Den här föreliggandestudien skall ses som ett led i en sådan långsiktigprocess. 3För forskare som vill delta i sådana långsiktigakompetensuppbyggnadsprocesser uppstår det endelvis ny situation, som kräver delvis andra förmågorhos dem än de som är aktuella för experten,till exempel. Forskare måste vara beredda att gå ini dialoger med de berörda människorna. De måsteutveckla lyhördhet, social känslighet, tålamod. Demåste vara beredda att arbeta på att öka sin egenkompetens. Situationen för forskare som vill arbetaenligt modellen » förändring genom förståelse « blirinte principiellt annorlunda än situationen för dedirekt berörda människorna. Också för dem blir detfråga om en kompetensuppbyggnadsprocess på långsikt och på kollektiv grund. Forskningen blir en gemensamutbildningsangelägenhet med organisationensmedlemmar som huvudaktörer och forskarnasom medhjälpare, barnmorskor som Sokrates sade.150

Noter1. Detta skrevs i mitten på 1970-talet, men det harantagligen inte skett några större förändringarsedan den gången.2. Texten Förståelse och förändring tillkom inomramen för ett demokratiprojekt på Dramaten imitten på 70-talet.3. Förändring och förståelse publiceradesursprungligen i Bo Göranzon, Tore Nordenstamoch Margareta Wågström, Arbetsformer påDramaten, Stockholm 1976.LitteraturSven Lindqvists bok Arbetsbyte utkom 1975. Citatetfrån Taylor i avsnittet Förändring utan förståelse finnspå s. 28 i Arbetsbyte. Jämför kapitlet » Taylor ocharbetsvetenskapen « i T. Nordenstam, Exemplets makt,Stockholm 2005.Demokratiprojektet som nämns i avsnittet Förändringgenom förståelse ledde bland annat till rapportenArbetsformer på Dramaten, Stockholm 1976. Författarnavar Bo Göranzon, Tore Nordenstam och MargaretaWågström. Boken kan laddas ned från http://www.torenordenstam.se/dram/dram.pdf.Distinktionen mellan att veta att och att veta hurutarbetades av filosofen Gilbert Ryle i boken TheConcept of Mind, London 1949. Boken finns också sompaperback (Chicago 2002).151

En liten översikt över den nyare debatten om olikakunskapsformer finner man i boken Vad är praktiskkunskap?, red. J. Bornemark och F. Svenæus, Huddinge2009, kapitlet » Tyst kunskap: ett mångtydigt begrepp «av Henrik Bohlin.En klassisk text om handling och kompetens på detspråkliga området är Noam Chomsky, Aspects of theTheory of Syntax, 1965.Mer om utredarrollen i nästa kapitel, » Expertensengagemang «. Se vidare Lennart Torstenssons artikel» Utredaretik i statsförvaltningen «, i Bo Göranzon, red.,Ideologi och systemutveckling, andra upplagan, Lund1978, s. 52-58, följt av en diskussion på s. 58-69.152

Expertens engagemangMan föreställer sig gärna att neutralitet är ett väsentligtinslag i expertrollen. Statskontoret formuleradedet en gång så här i en publikation med titelnAtt bedöma en utredning: » I princip bör utredarnasålunda försöka vara neutrala i förhållande till intressenternapå det område som utreds (om utredningenuttryckligen syftar till att stärka en eller fleraintressenters position blir naturligtvis utredarnasroll lite annorlunda. « 1I mina reflektioner omkring föreställningen omutredaren som neutral expert väljer jag här att utgåfrån den förste store experten på arbetslivsforskningensområde, Frederick W. Taylor. 2 Taylor hadeen stor tilltro till vetenskapen, och i den produktionstekniskalitteraturen betonas det ständigt attdet här är fråga om vetenskap. Taylor var värdeobjektivisti bemärkelsen att han ansåg att värde- ochnormproblem kan lösas med vetenskapliga metoder.Av allt att döma uppfattade Taylor inga avgörandeskillnader mellan naturlagar och de grundläggandenormer som den vetenskapligt ambitiösa företagsledningenbör tillämpa. De normer som utgör denvetenskapliga ledningens grundläggande principerhar samma status som naturvetenskapernas153

grundläggande principer. 3 Om värden och normerär objektivt givna, så är det alltid möjligt att finnaden vetenskapligt riktiga lösningen på norm- ochvärdekonflikter.Enligt Taylor är det alltid så att den ena partenhar fel och den andra parten rätt. Han utgick ocksåfrån att företagsledningen är den part som har rätt– under förutsättning av att den använder vetenskapenriktigt. Hos Taylor undanröjs genuina intressekonfliktermellan ledning och anställda genom ettpostulat om en grundläggande intressegemenskap.Det är postulatet om en grundläggande intressegemenskapsom gör att scientific management förvandlastill en ideologi med anspråk på att tillgodose allaparters objektiva intressen.Den form av värdeobjektivism som Taylor geruttryck för är antagligen mindre vanlig i dag, mendet finns en annan variant som är desto mera vanlig– målen betraktas som hemmahörande på detsubjektivas område, medlen betraktas som hemmahörandepå området för det som kan behandlasobjektivt med vetenskapliga metoder. Mål-medelmodeller,där medlen anses höra till vetenskapensområde och målen ligger utanför, är inte ovanligai samhällsvetenskaplig litteratur med utilitaristiskmoralfilosofi i botten. Till produktionstekniken harmål-medel-modeller av detta slag förmedlats blandannat genom den organisations- och beslutsteoretiskalitteraturen.154

Medelvärdeobjektivismen är grundvalen för detinstrumentella tänkandet och därmed också förden neutrala objektiva expertrollen. Produktionsteknikeruppfattas ofta som medelvärdeexperter,som med rationella vetenskapliga metoder finnerde bästa lösningarna på vägen fram till de av företagsledningenutstakade målen.Hur kan man hantera sådana objektivitetsanspråk?Ett sätt kunde vara att visa att valet av medelinnebär att vissa värden prioriteras och andra eftersätts.Formuleringen av prestationsmått framstårför Taylor som självklara sanningar, men det är intesjälvklart vad som bör beaktas när man formulerarprestationsmått. Vilka faktorer skall man ta med,vilka kan man lugnt bortse från? Ännu mindresjälvklart är det hur de faktorer man tar med skallvägas mot varandra. På den punkten finns det ingarenodlat tekniska metoder.I den produktionstekniska litteraturen finns deten tendens att behandla värde- och normfrågor somom det vore fråga om tekniska problem som kan lösasmed vetenskapliga metoder. Man använder oftaen matematiskt och naturvetenskapligt inspireradvokabulär som svarar mot de objektivistiska ambitionernaoch som bidrar till att produktionsteknikenframstår som oantastbart vetenskaplig. Mantalar om att » definiera studiesystemet «, » konstrueraeffektivitetsmått «, » generera alternativ på grundvalav analys « och så vidare. 4155

Nedtoningen av värdeproblematiken kommertydligt fram i behandlingen av människor i den produktionstekniskalitteraturen. Man talar om » denmänskliga komponenten «, ett avpersonifierandespråkbruk som diskret neddämpar det förhållandetatt det handlar om vanliga människor som arbetar.Man talar om » mänskliga resurser « och om » aktioner« utförda av » människans fysiska resurser «. Tankarses som verksamheter utförda av » människansintellektuella resurser «. 5 Man konstaterar att beteendevetenskapernainte har så mycket att erbjudaför närvarande, men man behöver ökad kunskapom » den mänskliga komponenten « och hoppas påframtida forskning. » Människans natur « måste undersökasmed vetenskapliga metoder.Men vad är frågor om människans natur för något?Är det frågor som kan avgöras med beteendevetenskapligametoder, till exempel? Föreställningarom hur människor bör vara och handla backas oftaupp av föreställningar om den mänskliga naturen.Framställningen av människans natur ger ett perspektivpå människan och föregriper de värderingaroch normer som man sedan uttrycker. En produktionstekniskförfattare vid namn Lehrer framhållerexempelvis att människan intar en nyckelposition iproduktionen, vilket påkallar » ett noggrant skärskådandeav människans natur «, varefter han framläggerföljande människosyn: » Människan är unik. Vitror att människan är skapad till Guds avbild och156

att hon har egenskaper som skiljer henne från djuret.Alla de stora världsreligionerna baserar sig påbroderskärlek och individens värdighet. Dessa tvåbegrepp är grundläggande och kan tjäna som ettgott fundament för att utveckla tillfredsställandeoch produktiva arbetsrelationer. « 6Det finns en tendens att behandla värdeproblemsom om de vore vetenskapliga problem. I levnadsnivåundersökningarkan normativa problem exempelvisuppträda i sociologisk förklädnad. På områdetteknikvärdering kan man notera samma tendens attbehandla norm- och värdeproblematiken i ett slagsvetenskaplig dräkt.Alternativet till det vetenskapliga sättet att behandlavärden uppfattas ofta som subjektivism ibetydelsen ren godtycklighet. Man ser bara två alternativ:antingen behandlar man norm- och värdeproblemvetenskapligt, helst genom kvantifieringav ett antal variabler, eller också hamnar man i renoch skär subjektivism.Utredaren som neutral medelexpert är en problematiskfigur. Finns det något annat sätt att gåfram? Ett motförslag kunde vara att se utredarensom katalysator eller terapeut. Några namn kanantyda vad som kan ligga i detta: Sokrates, Freud,Freire. Människor är inte bara komponenter somkan studeras utifrån med vetenskapliga metoder.Människor är först och främst medmänniskor somman kan kommunicera med. I den produktionstek-157

niska litteraturen är kommunikation framför alltförmedling av företagsledningens synpunkter tillde anställda. När man inte vet nog om arbetarna,hoppas man att forskare skall kunna framskaffa denönskade kunskapen. Det faller dem tydligen intein att de skulle kunna gå och fråga. Men ett batteriav frågor i ett frågeformulär leder i många fall intetill det som man är ute efter. Ibland måste man gåvägen genom en dialog som innebär att man hjälperde berörda individerna att klargöra sin egen situation,inklusive sina egna mål och värden, för sigsjälva och för andra.Här tror jag att det är viktigt att man inte skjuterin sig för mycket på att klargöra normer och värden.Det är fråga om en ganska komplicerad apparat, därnormerna och värdena är som toppen på ett isberg.Det är det som man lättast får syn på. Det tror jagär förklaringen till att debatter på etikområdet oftafastnar i artikulationsmomentet, i att formuleranormer och värden, och inte går vidare och ser påtill exempel vilka resurser individen har för att uppfattasin egen och andras situation och vilka resurserhon eller han har för att åstadkomma förändring. 7Jag föreställer mig att en alternativ expertrollskulle kunna gå på den här linjen: experten somterapeut eller katalysator, där en huvuduppgift förutredare och andra experter blir att hjälpa till attklargöra individers situation för dem själva.158

Noter1. Här citerat från Lennart Torstenssons artikel» Utredaretik i statsförvaltningen «, i Bo Göranzon,red., Ideologi och systemutveckling (Lund 1976, 1978),s. 57.2. När det gäller produktionsteknik har jag haftgod nytta av S.-Å. B. Johansons avhandlingProduktionsteknisk systemsyn – en beskrivning,Kungl. Tekniska Högskolan 1973. Taylors välskrivnalilla bok The Principles of Scientific Management(1911) finns både som paperback (DoverPublications, 1998) och på internet.3. Mer om detta i kapitlet » Taylor ocharbetsvetenskapen « i min bok Exemplets makt,Stockholm 2005. På engelska: » Taylor and theScience of Handling Pig Iron «, i The Power ofExample, Stockholm 2009.4, Johansson 1973, s. 70-71.5, Produktionsteknisk ordlista utgiven av TekniskaNomenklaturcentralen 1971 kodifierar denna typ avspråkbruk.6. Citerat efter Johansson 1973, s. 88.7. W. Korpi, » Värderingar och resurser i den svenskaframtidsforskningen «, Sociologisk forskning nr1-2, 1974, s. 53-63; T. Nordenstam, » Forskningensyrkesetik – ett kompetensanalytiskt perspektiv «, iBo Göranzon, red., Ideologi och systemutveckling,Lund 1976, s. 86-96. Se också T. Nordenstam, » Deproblematiske samfunnsvitenskapene « (1973) somfinns på internet: http://www.torenordenstam.se/dag/dagbladet.pdf.159

Två oförenliga traditionervad skall en påverkare kunna?Våren 1968 höll Herbert Simon en föreläsningsserievid Massachusetts Institute of Technology, som sedanpublicerades som bok med titeln The Sciencesof the Artificial. 1 Herbert Simon konstaterade inledningsvisatt den värld vi lever i nu är en människoskapelsemera än en naturvärld. Vi lever i en världav artefakter som skapats av människor: städer, bilar,hus, redskap, skogar och fält som formats av människorför människors syften och behov. Han tänker sigatt man skall kunna åstadkomma en vetenskap omdessa artefakter och att de grundläggande inslageni en sådan vetenskap om det människogjorda faktisktredan existerar. De grundläggande inslagen i enframtida vetenskap (eller en grupp av vetenskaper)om artefakter existerar redan, och Herbert Simonstes i föreläsningarna från 1968 är att dessa grundläggandeinslag snarast borde inlemmas i utbildningenav alla som har med formning av människor ochmiljö att göra. Låt oss kalla dem som har med formningav människor och miljö att göra för påverkare.Till påverkarna hör både ingenjörer och andra160

tekniker, läkare, ekonomer och andra samhällsvetare,lärare och jurister och så vidare. Alla sådana påverkareägnar sig å yrkets vägnar åt att i vid meningforma människor och deras omgivningar. Det är påtiden, sade Herbert Simon, att de tekniska högskolorna,medicinska fakulteterna, handelshögskolornaoch alla andra professionella högskolor och fakulteterslutar att uppträda som natur- och samhällsvetenskapligautbildningsinstitutioner och i ställetinriktar sig på att utbilda i det som påverkarna ochformgivarna skall ägna sig åt i sin framtida yrkesverksamhet,nämligen design i vid mening, formningav människor och miljö.Hur bör då utbildningen av påverkare se ut enligtHerbert Simon? » Vi måste börja med en del logiskafrågor «, skriver han utan att närmare ange varför. 2Men några sidor längre fram i boken gör han ettavslöjande utfall mot slarviga påverkare. Det finns,skriver han, formgivare som är » slappa figurer « somresonerar » lösligt, vagt och intuitivt «, och det finnsformgivare som är » noggranna i sitt tänkande «. 3De bästa exemplen på strikt logiskt tänkande finnerman enligt Simon på de formgivningsområden därman arbetar med statistisk beslutsteori och » managementscience «, men han ser tecken på en utvecklingåt rätt håll också på det teknologiska området. 4Efter en genomgång av ett antal ansatser på detlogiskt-matematiska området konkluderar HerbertSimon med att en utbildning i formgivning och på-161

verkan bör omfatta ett antal formella tekniker i stilmed nyttoteori, statistisk beslutsteori, optimeringsochsatisfieringsalgoritmer, den vanliga satslogikenoch imperativlogik med mera. 5 En sådan utbildningbör ingå i all utbildning av tekniker, samhällsvetare,lärare, jurister osv, det är Herbert Simons förslag. Ja,han säger till och med att detta är något som bör varaen kärndisciplin för alla som vill bli allmänbildade(» for every liberally educated man «). 6Åtminstone de formella tekniker som Simon räknarupp bör ingå i all allmänbildning och speciellt iall utbildning av påverkare och formgivare i vid mening,säger Herbert Simon och säger inget om vadsom eventuellt skulle kunna behövas utöver detta.Följderna av att handfast följa Simons recept skullesåvitt jag kan se bli katastrofala på alla områden.Världen skulle överflöda av formgivare, arkitekter,pedagoger, tekniker, byråkrater och så vidare somhar tyngdpunkten av sin skolning i formella analysteknikeroch modellkonstruktionstekniker i stil medbeslutsteori, deontisk logik och simuleringsarbetemed sofistikerade redskap som datorer. Men kärnani till exempel en jurists eller en ingenjörs utbildningmåste ligga på det rättsliga respektive det teknologiskaområdet. Formell skolning kan bidra till attskärpa resonemangen i viss utsträckning på vissaområden, och detta gäller för alla yrkesutövare somägnar sig åt påverkan och formning av människoroch miljö. De formella teknikerna och modellbyg-162

gandet måste komma som en påbyggnad på redanexisterande kunnande.Herbert Simon ställer oss inför dilemmat att antingenägnar vi oss åt lösligt tänkande och tyckandeeller också lär vi oss beslutsteori och optimeringsalgoritmeroch så vidare. Vägen förbi dilemmats horngår, vill jag föreslå, i riktning mot en analys av vaddet innebär att vara en skicklig formgivare, en klokjurist, en god läkare, en insiktsfull byråkrat och såvidare. Som arkitekten Jerker Lundequist uttryckerdet i sin avhandling Norm och modell: » Designteorini dess allmänna form uppstår ur ett försök attbesvara två frågor: (i) Vad gör en designer, egentligen?och (ii) Vad kan en designer, egentligen? I sistahand rör sig designteorin om designerns kompetens– hans kunskaper och förmåga. « 7Perspektivet bör vidgas till att omfatta inte baralogisk-formella tekniker för analys och modellkonstruktionutan också beskrivningar, analyser, kritikav den existerande praxisen på arkitekturområdetoch förslag till förbättringar som bygger på sådanaanalyser; och motsvarande för alla andra formnings-,planerings- och påverkningsområden.två oförenliga traditionerHerbert Simon är ett exempel så gott som någotpå det som kan kallas för teknokratiskt tänkande. 8Tyngdpunkten ligger för honom klart och tydligt på163

de formella aspekterna av påverkningsverksamheten,de aspekter som lättast låter sig infångas medlogiska och matematiska formler, det som lättast låtersig kvantifieras eller behandlas i abstrakta termer.Tendenser av detta slag är ett välkänt fenomen på dethumanistiska och samhällsvetenskapliga området.Att det finns sådana tendenser kan delvis förklarassom en välbehövlig reaktion mot olika slags oklarhetersom tillåtits breda ut sig över hövan på vissahåll. På projekteringsmetodikens område kan manförstå att många har inriktat sig på operations- ochsystemanalytiska metoder när man tänker på denhalvt religiösa mystik som de mest gångbara arkitekturideologiernalåtit omgärda projekteringsarbetet,skriver Jerker Lundequist i den nyss citerade avhandlingen.9 Men i sin upplysningsiver har de kommitatt bidra till att ämnets faktiskt existerande praxishar försummats och paradoxalt nog därmed ocksåtill att det inte utvecklats någon ideologikritisk apparatpå området. Lundequist kan därför anklagasitt eget ämne, projekteringsmetodiken, för att dethar kommit att bli alltför inriktat på att förse praktikernapå området, arkitekterna, med instrumentoch handlingsregler. Datortekniken kan kommaatt förstärka denna utilistiska, instrumentella inriktningytterligare. Desto mera angeläget blir detdå » att som motvikt stärka ämnets begrepps- ochteoriutveckling «. 10Men det är inte lätt att frigöra sig från den tek-164

nokratiska traditionen, det visar Jerker LundequistsNorm och modell med stor tydlighet. Lundequistär medveten om begränsningarna i det simonskaperspektivet och beger sig på en lång bildningsresagenom det filosofiska landskapet. Som komplementtill Herbert Simon et consortes anför han en rad inslagfrån de traditioner som kan anges med namnsom Marx, Freud och Wittgenstein. Men går detverkligen att förena inslag från så skilda traditionersom dem som Simon och Wittgenstein och Marxoch Althusser står för? Till de stora förtjänsterna iNorm och modell hör att författaren lyfter fram detysta kunskapernas betydelse, den roll som det oartikuleradeyrkeskunnandet och de icke-verbaliseradefärdigheterna spelar på alla formgivningsområden(i den vida mening i vilken Herbert Simon talarom formgivning eller design). Den syn på vad kunskapär som ligger bakom detta är inte förenlig medden mera traditionella syn på kunskap som ingår iSimons syn på världen. » Implicit i Simons tankegångarligger en ide om att mänskligt handlande –och därmed mänskligt kunnande – är så beskaffatatt det (i princip) är åtkomligt för den som vill geen fullständig, explicit beskrivning av det. På dennapunkt är Simons synsätt helt oförenligt med detsynsätt som t ex Wittgenstein och Polanyi företräder.En avgörande fråga för design- och systemvetenskapernasframtida utveckling kommer bli hureller om man lyckas överbrygga denna motsättning165

i fråga om synen på kunskapens och det rationellahandlandets natur. « 11Frågan är, vad är det för slags oförenlighet somdet gäller här? Är det över huvud taget fråga omnågot som kan » överbryggas « i någon mening?Här gäller det inte en intressekonflikt där parternakan tänkas vara villiga att maka på sig något, geefter på några krav och därmed få igenom de kravsom ter sig viktigast för dem. Det är inte fråga omen förhandlingssituation där man kan överbryggamotsättningar genom att ingå kompromisser. Detär inte heller fråga om en rent ideologisk konflikt,där man kan välja att inta den ena eller den andraståndpunkten, varefter världen framträder på detena eller det andra viset. Här gäller det en fråga därden ena parten har rätt och den andra har fel, ochdet kan inte komma på tal att överbrygga någotsom helst. Antingen är mänskligt handlande ochkunnande så beskaffat att det är möjligt att ge enfullständig, explicit beskrivning av det, eller ocksåär mänskligt handlande och kunnande inte så beskaffat.Enligt min mening kan en ståndpunkt somSimons bara upprätthållas genom att man väljer enensidig diet i fråga om exempel och bortser från demotsträviga fallen. 12Att spänningen mellan Simonperspektivet ochWittgensteinperspektivet inte blir helt tydligt förJerker Lundequist hänger samman med att hanegentligen intar Simons ståndpunkt själv, trots alla166

försök att arbeta sig bort från den. Han fångas, somalla andra, gång på gång in av den tradition som hanförsöker arbeta sig ut ur. Inslag från andra traditionerkommer in som komplement men föranlederinte någon revidering av de mera grundläggandeantagandena i det teknokratiska paradigm som representerasav Herbert Simon. Det enda ställe därLundequist uttryckligen noterar en oförenlighetmellan Simon och liknande vetenskapmän, på denena sidan, och till exempel Polanyi och Wittgenstein,på den andra, är den passus som jag citerade för enliten stund sedan. Där skjuter författaren ifrån sigproblemet i stället för att på allvar ifrågasätta degrundläggande inslagen som Simons ansats vilarpå (i detta fall ett antagande om vad kunnande ochvetande innebär). På andra ställen är det i stället såatt inslag från Wittgensteintraditionen framläggsi en sådan form att de passar in i Simonperspektivet.Simonperspektivet visar sig fungera som enProkrustessäng: det som inte passar in i den givnamallen skärs bort.Det är så ett givet paradigm fungerar. Har manskolats in i en viss tradition och anammat ett visstparadigm som styr traditionen i fråga, så styrs ocksåens uppfattning av andra traditioner och paradigmav detta. Hur den teknokratiska traditionen kanfärga uppfattningen av inslag från andra traditionerockså för en person som är inställd på att arbeta sigbort från den traditionen kan illustreras med en rad167

exempel från avhandlingen Norm och modell. Låtoss gå igenom några punkter för att mera i detaljvisa hur det teknokratiska paradigmet kan visa sig.om regelföljandeI sitt första tryckta filosofiska arbete, Tractatus Logico-Philosophicus,såg Wittgenstein på språket somen kalkyl. 13 Språket har den struktur som anges avsatslogiken, och språkets struktur är densamma somvärldens struktur. En språklig utsaga är en bild elleren modell av ett möjligt faktum, sade Wittgensteinden gången. En sann utsaga är en modell av ett faktisktexisterande sakförhållande, och en uttömmandebeskrivning av världen består av en uppräkningav alla sanna utsagor. Under de sista tjugofem årenav sitt liv ägnade sig Wittgenstein åt att kritiseraden språkuppfattning som han hade givit uttryckför i Tractatus.I stället för att se på språket som en kalkyl komhan att se på » språket « som en abstraktion som ärhärledd från alla de språkinvolverande aktivitetersom tillsammans utgör vårt liv. Det sker en förskjutningav intresset från de regler som kan utskiljas ibotten av allt konsistent språkbruk (satslogik, predikatlogikoch dylikt) till analyser av vad det innebäratt handla, delta i verksamheter av olika slag, och denroll som språkliga utsagor spelar i dessa aktiviteter.Att utföra en handling är att handla i samklang168

med ett antal regler, som vanligen förblir implicita.Reglerna kan delvis, men också bara delvis, artikulerasvid behov. Att man följer en regel visar sig iens egna och andras reaktioner på det som man gör.Existensen av en regel förutsätter möjligheten attgöra rätt eller fel, det måste alltså finnas rättningsmöjligheterför att man skall kunna sägas handla isamklang med en regel. Att följa en regel är att deltai en praxis, säger Wittgenstein. Detta citerar JerkerLundequist och fortsätter: » Men praxis är inte enbarten fråga om att följa regler. Om så vore fallet,så skulle vårt samhälle ha stelnat i en bysantinskorörlighet för länge sedan … De regler som ingår ien praxis kan överskridas i Hegels mening. Att varakreativ innebär att man utmanar dessa givna regler,för att tillämpa dem på ett nytt sätt i nya situationer,eller helt enkelt att man lyckas skapa nya regler. « 14Det är tydligt att författaren här tänker på en visssorts regler, som man skulle kunna kalla för » mekaniskaregler «, » rutinregler « eller » operationer «. ImmanuelKant lär ha haft för vana att spatsera över desju broarna i Königsberg på så regelbundna tider attbefolkningen hade kunnat ställa klockan efter honomom de hade haft någon klocka att ställa. Kantsdagliga promenadväg kunde beskrivas med hjälpav en tämligen enkel regel (till exempel en kartamed pilar och tidpunkter inprickade). Det är reglerav detta slag som Simontraditionens företrädarebrukar tänka på när de talar om handlingar, det är169

aktiviteter av detta slag som brukar ligga till grundför de mera entusiastiska uttalandena från datoriseringensförespråkare.Men när Wittgenstein talar om regler, tänker haninte på mekaniska regler och rutiniserade språkhandlingssituationeri första hand. Det finns i självaverket ett kreativt inslag i det mesta av vårt språkbruk.Att följa en regel innebär att föra en givenserie vidare, och det är som oftast ett kreativt inslagi detta. Ett ovanligt tydligt exempel på något som ioch för sig är alldagligt och välbekant för alla är utvecklingenav begreppet ’farlig tingest’ i det anglosaxiskarättssystemet. Det som krävs för att kunnahantera begreppet ’farlig tingest’ (dangerous article)är ett välutvecklat juridiskt omdöme som gör detmöjligt för domaren och advokaten att själva föraden givna serien av precedensfall vidare på ett sättsom är adekvat i den givna situationen. 15 Och i gottomdöme ligger ett kreativt inslag.Det finns ingen anledning att tro att goda domareskulle kunna ersättas av ännu bättre datorer. Ochdetsamma gäller för alla andra verksamheter därgott omdöme och erfarenhet spelar en väsentlig roll(handläggaryrkena och liknande). Går man med pådetta, bör man i konsekvensens namn också gå medpå att allt mänskligt handlande inte kan beskrivasfullständigt och explicit.I alla icke-rutiniserade handlingssituationer ingårdet alltså ett inslag av kreativitet. Att följa en regel170

i Wittgensteins bemärkelse står inte i motsättningtill kreativt handlande. Att följa en regel i Wittgensteinsbemärkelse innebär inte att man stelnar i bysantinskorörlighet.om modellerEn teknokratisk position medför att man tenderaratt uppfatta regler på ett bestämt vis. Man tenderaratt koncentrera sig på en viss sorts regler (somvi har kallat för ’operationer’) och man tenderaratt bortse från alla situationer där erfarenhet ochpraktisk klokhet spelar en roll. På samma sätt kanen teknokratisk utgångspunkt medföra att manuppfattar modeller på ett bestämt vis. I Norm ochmodell refererar Jerker Lundequist Wittgensteinsteori om språket i Tractatus tämligen utförligt. 16Varje sann utsaga är enligt Wittgensteins Tractatusen bild eller en modell av ett faktum. I sin senarefilosofi kritiserar Wittgenstein denna språksyn.Lundequist kommenterar: » Detta innebar inte attWittgenstein övergav den bildteori om språket somhan lade fram i ’Tractatus’, utan snarare att han begränsadedess giltighet till att endast gälla för de falldär språket används för deskriptiva syften. « 17 Ocheftersom språket i vetenskapliga sammanhang stortsett används för deskriptiva syften, skulle därmedbild- eller modellteorin om språket kunna stå kvartämligen oanfäktad. De normativa inslagen i vissa171

vetenskaper, t ex projekteringsmetodiken på arkitekturområdet,skulle man i ett sådant perspektiv kundebehandla som modeller av möjliga, önskvärda ellericke önskvärda sakförhållanden.Men det är verkligen en Wittgenstein som lagtspå en Prokrustesbädd. Det är att hålla fast vid denuppfattning om språk, verklighet, tänkande ochhandlande som Wittgenstein ägnade de sista tjugofemåren av sitt liv åt att kritisera. En wittgensteinianskstrategi för att behandla påståendet att alladeskriptiva utsagor är modeller skulle innebära attman tänker efter i vilka fall det faktiskt skulle varabokstavligen sant att påstå att något är en modell avnågot annat. Om en arkitekt bygger en skalmodellav ett påtänkt hus, så kan han peka på modellen ochsäga: » Så här blir det. « Men det som är en modell avdet påtänkta huset är ju skalmodellen och inte denspråkliga utsagan. Jag kan inte finna någon rimligtolkning av » modell « som gör själva utsagan » Såhär blir det « till en modell av det möjliga huset ellerdet möjliga sakförhållandet att detta hus står påen viss plats i en viss kommun. Om jag ritar upp enkarta över Königsberg i slutet av 1700-talet, så kanjag rita in professor Kants dagliga promenadväg ochsäga att det här är en modell av Kants dagliga promenadväg.Det är väl inte gott språkbruk, men detär i alla fall begripligt. Elementen i kartbilden svararett för ett mot elementen i verkligheten sådan denkunde uppfattas där och då. Men om jag beskriver172

hans promenad genom att säga att han brukade gåut genom ytterdörren klockan 15.48, därefter böjaav till vänster, gå 150 steg, därefter böja av till högerosv – om jag säger detta (eller något liknande somfaktiskt ger en sann beskrivning av färdvägen), såär det svårt att se att detta skulle innebära att jaganvänder en modell av det möjliga eller faktiskasakförhållandet.Modeller kommer in på ett helt annat sätt i våraspråkliga aktiviteter. Om jag beskriver något som’purpurfärgat’, så innebär det att jag relaterar detföreliggande objektet till andra ting som med rättakan kallas för purpurfärgade. Jag har vissa mönsterfalli bakhuvudet. Sådana mönsterfall som nödvändigtvismåste förutsättas i alla beskrivningar kallarWittgenstein för » paradigm «. ’Mönsterfall’ eller’typiska exempel’ kunde man också säga. ’Modell’kunde man eventuellt också säga. Beskrivningen avett objekt innebär att man använder sig av modellereller paradigm eller mönsterfall i denna bemärkelse,men själva beskrivningen är inte i någon rimlig meningen modell av verkligheten.Det är genom att ensidigt framhäva Tractatusuppfattningarnahos Wittgenstein som Jerker Lundequistlyckas förena Wittgenstein och Simon hjälpligt.Men det innebär också att Lundequist ger ensnedvriden framställning av vad formgivnings- ochpåverkansprocesser är för något. Bruket av modelleröverdimensioneras kraftigt, så kraftigt att allt173

talande och skrivande om design framställs sommodellbruk. 18om handling och arbeteDet är en stor förtjänst hos avhandlingen Normoch modell att den riktar uppmärksamheten motdet som påverkare faktiskt gör. Det som en påverkaremenar att han gör kan vara en mer eller mindreadekvat uppfattning av det som han faktisktgör. Aktörers självförståelse bör behandlas med ennypa salt, och det är vad man gör när man bedriverhistorisk källkritik och ideologikritik. Ideologikritikenförutsätter att man känner till vad aktörernafaktiskt gör – deras handlande är den måttstav somman håller upp mot deras uppfattningar om sitt egethandlande. Det centrala analysobjektet för projekteringsmetodikenblir då själva planeringsprocessen,projekteringens praxis. I Norm och modell förblirdetta på det programmatiska planet. Författarenarbetar sig fram till insikten att detaljerade undersökningarav exempel från den pågående praxisen,arbetet på arkitekturplaneringens område till exempel,är nödvändiga, men kommer inte så långt isin avhandling som till fallstudier. Frigöringsarbetetfrån den teknokratiska traditionens inriktning påallmänna, abstrakta förhållanden tar sin tid.Men också i det som Lundequist skriver om arbete,handling och praxis slår teknokratiska synsätt174

igenom på ett sätt som motverkar syftet att åstadkommaett alternativ till det dominerande synsättet.Så här skriver Lundequist inledningsvis i ett kapitelom normer och handlingar: » Människorna skaparsamhället genom sitt arbete, genom sin förmågaatt handla medvetet och organiserat. Arbetet – detkollektiva, medvetna handlandet – utförs i enlighetmed en i förväg uppgjord plan. Den aktivitet som vikallar planering blir sålunda en förutsättning och enutgångspunkt för det samhälleliga arbetet. « 19Här är det en tendens att överdriva planläggandetsroll i arbetet. Och eftersom författaren har entendens att använda » arbete « som en synonymtill » handlande « (alla handlingar är arbete i denvida mening av » arbete « som Lundequist slår inpå), så kan han också hävda att en handling utgör» en händelse, som en agent medvetet planerar «. 20Men det är missvisande som en allmän redogörelseför vad det innebär att utföra handlingar. Om jagvandrar i korridoren på min institution och möteren kollega, så brukar jag hälsa på honom. Det är enmedveten handling på det viset att det inte är någonslumpmässigt tillkommen händelse eller någotsom till min förvåning dyker upp som ett resultatav mina undermedvetna krafter. Men det är inte inågon rimlig mening en handling som jag planerar.Jag planlägger inte att hälsa på min kollega, varefterjag genomför min plan. Mycket av det vi gör är interesultatet av medvetet planerade, och mycket av det175

som vi planerar planerar vi inte i detalj. Vi finnerfram till det vi skall göra inom ramen för våra vanor,rutiner, standardiserade handlingssätt, och inomramen för våra mer eller mindre vaga planer ochmål, som ofta men inte alltid är stadda i förvandlingallteftersom arbetet fortskrider.Jag tror att det kan vara klargörande att skiljamellan handlingar som är resultatet av medvetenplanläggning, å den ena sidan, och handlingar somär intentionella, å den andra. Att en handling är intentionellbetyder här att den syftar mot ett mål, denär avsiktlig och inte slumpmässig, den är inte utanföraktörens kontroll. Det som vi kallar för handlingarär normalt intentionellt, avsiktligt, men inte nödvändigtvisresultatet av medvetet planeringsarbete. 21Att Jerker Lundequist tenderar att överdriva denmedvetna planeringens roll i vårt handlingsliv trorjag är ytterligare ett utslag av hans bundenhet tillden teknokratiska tradition som Herbert Simoningår i. I den traditionen är intresset inriktat påanalys av medvetet planlagda processer. Lundequistvill bidra till att styra intresset mot det som faktisktgörs i projekteringsarbetet och andra påverkningsprocesser,men det dominerande paradigmet bidrartill att hindra honom från att se det som han vill seoch från att göra det som han borde göra. Och pådet viset demonstrerar Norm och modell hur detdominerande teknokratiska paradigmet på datautvecklingensområde likaväl som på de flesta andra176

arbetslivsområden (till och med på sådana områdensom teater och konst) tenderar att gripa in bakomryggen på oss.Det är lätt att falla tillbaka på formella teknikernär man skall reda ut ett komplicerat område (ettavsnitt av arbetslivet, ett filosofiskt problemområdeeller vad det nu gäller). Så sker också i Norm ochmodell, där författaren lägger ned många sidor påatt genomföra några enkla logiska klassifikationerav olika slags normer. Lite oförmedlat utmynnar såutredningarna av olika slags handlingar och normeri följande uttalande: » Man bör inte foga ett krav påatt planeringsprocessens egna agenter själva skall utföraen utvärdering av planeringen, dvs konsekvensstudierav genomförda handlingsalternativ … I denreellt existerande planeringsverksamheten skulledetta medföra en orimlig situation, där de som utfören viss verksamhet med stora konsekvenser förandra människor, också tog som sitt uppdrag attutvärdera sin egen verksamhet. « 22Efter den uddlösa klassifikationen av handlingaroch normer i olika typer kommer det alltså till sistett normativt ställningstagande i en ytterst kontroversiellfråga. Men den logiska apparaten är tillingen nytta för att klargöra den brännbara frågasom det hela utmynnar i. Enligt min mening skullepåverkares verksamhet må gott av att de själva följdeupp vad deras ingrepp resulterar i. Som en av minakolleger en gång formulerade det: man bör inte177

slå ihjäl fler människor än vad man själv kan ätaupp. 23 Ett slags utvärderingsverksamhet borde varaett normalt inslag i all planeringsverksamhet, dettaför att kontinuerligt kunna lära av egna misstag ochframgångar. På den här punkten skulle det ha varitintressant med mera information om hur utvärderingenfaktiskt går till på några designområden ochen kritisk diskussion om möjligheterna att förbättraden rådande praxis. Det tillhör de angelägna uppgifternapå arbetslivsforskningens område.Noter1. H. Simon, The Sciences of the Artificial, Cambridge,Mass., 1969 och senare upplagor.2. Ibid., s. 58.3. Ibid., s. 60.4. Ibid., s. 60.5. Ibid., s. 79-80.6. Ibid., s. 83.7. J. Lundequist, Norm och modell samt ytterligarenågra begrepp inom designteorin, Kgl. TekniskaHögskolan i Stockholm, 1982, s. 27 och s. 211.8. Mer om detta i »Technocratic and HumanisticConceptions of Development «, i T. Nordenstam,red., Research and Development in the Sudan,Khartoum 1985, s. 5-29. (Också publicerad avArbetslivscentrum, Stockholm: Forskningsrapportnr 51, 1985.)9. Norm och modell, s. 197.10. Ibid., s. 203.178

11. Ibid., s. 210. Jämför utredningen om olikaslags kunnande och vetande i » Ett pragmatisktperspektiv på datautvecklingen «, Datautvecklingensfilosofi. Tyst kunskap och ny teknik, red. BoGöranzon, Stockholm 1984.12. Det klassiska exemplet är Wittgensteins Filosofiskaundersökningar, § 78 – att veta hur en klarinett låteroch hur ordet ’spel’ används.13. L. Wittgenstein, Tractatus Logico-Philosophicus 1922.(Anders Wedberg har översatt boken till svenska.)14. Norm och modell, s. 30.15. Exemplet är hämtat från E. H. Levi, An Introductionto Legal Reasoning, Chicago 1961.16. Norm och modell, kap 2.17. Ibid., s. 33.18. I första kapitlet av Norm och modell hävdarLundequist på liknande sätt att all konst innebärmodellbruk. Konsten skulle vara modell för möjligalivsformer (s. 24). Här anknyter författaren tillsemiotikern Lotman och försöker få det till attLotman och Wittgenstein står för detsamma, mendet gör de inte. Och det är inte lätt att se i vilkenmening av modell till exempel Olle Bærtlingsabstrakta målningar eller Leonardos Mona Lisaskulle vara modeller av möjliga livsformer.19. Norm och modell, s. 68.20. Ibid., s. 71.21. Jämför T. Nordenstam, » Intention in Art «, i K. S.Johannessen & T. Nordenstam, red, Wittgenstein -Aesthetics and Transcendental Philosophy, Wien 1981.22. Norm och modell, s. 136.23. A. Haaland, Til forsvar for kannibalisme, Oslo 1969.179

Avskräckningens moralFöreställningar om straffets avskräckande funktionhar spelat en framträdande roll i det rättsliga tänkandetsedan slutet av 1700-talet, då Beccaria, Benthamoch Feuerbach framlade de klassiska avskräckningsteoriernaom straff.I det första avsnittet genomgår jag en modern variantpå det klassiska temat, Norbert Hoersters teoriom allmänpreventionen från 1970. Genomgångenmynnar ut i konklusionen att en adekvat behandlingav de normativa och empiriska problem, somavskräckningsstraff aktualiserar, kräver en åtskilligtmer komplicerad analysram än den som Hoersterarbetar inom.I det andra avsnittet lägger jag fram ett utkast tillen sådan analysram. Ramen omfattar komponenterav fyra slag: kriterier för urval och fördelning avstraff, människomodeller, samhällsmodeller, empiriskkunskap.I det tredje avsnittet illustrerar jag hur den föreslagnaanalysramen kan användas genom att ta uppett av de många moralproblem som avskräckningsstraffger upphov till: frågan om avskräckningsstraffmedför offer av i någon mening oskyldigamänniskor.180

inledningDen juridiska straffinstitutionen brukar backas uppmed hänvisning till faktorer som hämnd, skuld ochsoning, individual- och allmänprevention, terapioch reform. Ibland framhålls en av dessa faktorersom den enda eller dominerande faktorn som kanlegitimera straff, som i Mabbotts klassiska uppsatsfrån 1939, där en rent retributiv teori läggs fram, elleri den norska strafflagen från 1842, som uttryckligenbaserade sig på » avskräckningsteorin « (Andenæs1952). Nu för tiden tycks » kompromissteorier «(Honderich 1971) eller » föreningsteorier « (Roxin1966) vara vanligare. Roxin 1966 är ett typiskt exempel.Ett annat är Coddington 1946, som talar om »awise blending of the deterrent and reformative, withthe retributive well in mind « (Grupp 1971, s. 353).I den juridiska litteraturen framställs ofta dessateorier i starkt schematisk form, och argumentationenantyds ofta bara. Det finns, för att citera H.L.A.Hart, » en genomgående tendens till överförenklingav mångfacetterade problem som kräver separat behandling« (Hart 1968, s. 3). I analytisk rättsfilosofihar man de senaste decennierna påbörjat arbetetmed att reda ut den trassliga härvan av inslag i dctraditionella teorierna om straff. Den nyss citeradeuppsatsen av Hart är en utmärkt illustration på hurdetta utredningsarbete kan gå till.Den straffteori som jag skall ta som utgångspunktför mitt vidare resonemang, Norbert Hoersters ren-181

odlade avskräckningsteori från 1970, understrykerHarts observation. Det är, som jag skall visa i nästaavsnitt, fråga om en starkt förenklad straffteori.Därefter skisserar jag så några komponenter, sombör ingå i en mera nyanserad straffteori. Inte barai förhållande till Hoerster utan också i förhållandetill Hart blir det en vidgning av perspektivet genomatt empiriska, sociala faktorer får en betydligt meraframträdande plats i den här skisserade analysramenän hos Hoerster och Hart.En möjlighet, som är värd att hålla in mente, äratt de traditionella straffteorierna har karaktären avideologier snarare än av vetenskapliga teorier. VilhelmAubert har föreslagit att allmänpreventionsteorinom straff har kommit att bli allmänt utbreddgenom att man använt uteslutningsmetoden: manhar ansett sig behöva en teori som legitimerar straffinstitutionen,och eftersom alla andra alternativtett sig ohållbara har man satsat på allmänpreventionentrots det magra stöd som går att anföra tilldess favör. Allmänpreventionsteorin har därmedkommit att fungera ideologiskt: » Ideologins funktionhar knappast bestått i att framkalla, motiverastraffrättsliga åtgärder. Den tycks snarare fungerasom en legitimering av domsutslag och reaktionsformerframkallade av andra orsaker. « (Aubert 1973,s. 253). Auberts förslag tycks, som vi strax skall se,stämma väl på den avskräckningsteori som vi nuövergår till att granska.182

en modern avskräckningsteoriFör att allmänpreventionsteorin (som Hoersteridentifierar med en ren avskräckningsteori) skallvara acceptabel, måste den uppfylla två villkor, enligtdr Hoerster: (1) ett empiriskt villkor, och (2) ettnormativt villkor.(1) Det empiriska villkoret är att statens avskräckandemed hjälp av straff verkligen har de påståddaavskräckningseffekterna (Hoerster 1970, s. 273). Vilkaavskräckande effekter påstår avskräckningsteorinsförfäktare att straff har? Enligt Hoerster bara att» människor avhålls från straffbelagda handlingargenom statens straffhot i några fall (och äveni dessa fall räcker det att straffhotet är en bidragandeorsak som jämte andra faktorer leder till attman avstår från den straffbelagda handlingen) « (s.274). Detta är uppenbarligen ett absolut minimumav avskräckningseffekter som straff måste ha föratt avskräckningsteorin överhuvudtaget skall varavärd att diskutera som socialpolitiskt instrument.Om inte straffhotet avskräckte åtminstone någramänniskor i någon mån i några situationer, skulleavskräckningsteorin inte förtjäna vidare beaktande.Det verkar rimligt att anta att detta minimivillkorär uppfyllt.(2) Men av detta följer inte att avskräckande straffär ett lämpligt socialpolitiskt instrument. » Rätt förstådd(dvs. i sin enda plausibla form) gör preven-183

tionsteorin … bara anspråk på att legitimera detstatliga straffet som institution «, skriver Hoerster,och fortsätter med att säga att teorin lämnar det öppethur straffen skall fördelas (s. 278). Som distributionsprincipföreslår han » lika-för-lika «-principen:» I relevanta hänseenden lika fall skall behandlaslika « (ibid.). Detta är det normativa villkoret, somavskräckningsteorin näste uppfylla jämte det empiriskavillkoret ovan.Hur avgör man vad som är i relevant hänseendelika fall? Hoersters förslag är att använda den allmännavärderingen av de intressen som skadats.» Ett mord väger entydigt tyngre än t.ex. en kroppsskada,en stöld lättare än t.ex. en våldtäkt « (s. 278).Hoerster förutsätter något slags nytto- eller intressekalkyl,där straffets nackdelar drabbar brottslingeni samma utsträckning som han för sin egen nyttasskull minskat » de gemensamma fördelarna « (ibid.).Hoerster faller därmed in i den utilitaristiska traditionenfrån Bentham och Mill. I den traditionenanalyserar man gärna moralsituationer som om detvore fråga om kvantifierbara förhållanden, till exempelgenom att tillskriva olika handlingsalternativolika värden (+10, -27, +250 etc.). Aktören som villhandla moraliskt riktigt bemödar sig om att finnafram till det handlingsalternativ som har det högstatalvärdet. Man förutsätter, mer eller mindre bokstavligt,att alla moraliska förhållanden kan värderas ien gemensam valuta (lycka, nytta, pleasure & pain184

e.d.). Åtminstone i mera teoretiska sammanhangskulle det vara en fördel att konsekvent undvikaden sortens metaforer, bland annat därför att nyttokalkylmetaforernalätt kan väcka intryck av störrekonsensus än vad som kanske föreligger. Vad finnsdet t.ex. för anledning att deklarera att mord entydigtminskar den allmänna nyttan mer än stöld?Att tala om » nytta « eller » gemensamma fördelar «i detta sammanhang förefaller mig att vara ettinadekvat sätt att antyda vad det är fråga om – enmängd kriterier av olika slag som behöver artikulerasoch preciseras. Gäller det t.ex. ett mord påen vanlig privatperson, verkar det mindre adekvatatt tala om effekterna för allmännyttan än att talaom brott mot en grundläggande princip om livetsokränkbarhet. Finns det inte objektivt kalkylerbaravärden på det moraliska området, blir det viktigtvem som utför de moraliska resonemangen. Vemavgör att mord är värre än stöld? En möjlighet är atthänvisa till allmänt utbredda åsikter i befolkningen.Men det skulle innebära att porten lämnades vidöppenför betraktelser av alla möjliga slag: skuld,soning och hämnd, oreflekterade traditionella värderingar,gruppintressen och så vidare.Det förefaller klart att Hoerster lämnar porten öppenpå det viset, och därmed förvandlas hans renaavskräckningsteori till en ideologi som legitimerarstatus quo, hur det nu råkar vara beskaffat. Hoerstersokritiska sätt att införa » lika-för-lika «-principen185

förvandlar hans straffteori till en kompromissteori(föreningsteori) med alla möjligheter för skuld- ochsoningstänkande att breda ut sig i strid med hansdeklarerade avsikter.En hypotes som vore värd att testa är att avskräckningsteorierom straff mer eller mindre fördoltbrukar bygga på andra faktorer än avskräckningsfaktorn.Vilhelm Auberts hypotes om allmänpreventionsteoriernasideologiska funktion tycks passautmärkt på det här aktuella fallet åtminstone. Hänvisningartill mer eller mindre okontrollerbara avskräckningseffekterkan exempelvis lätt användasför att legitimera stränga straff. Som illustrationkan jag åter hänvisa till Hoerster, som talar om» den sentimentalism, som löper risken att glömmade potentiella offrens intressen för missdådarnasintressen « (s. 280).I sin diskussion av » lika-för-lika «-principenöverförenklar Hoerster uppenbarligen sambandetmellan rätt och moral. Ett rättssystem kräver någotslags uppbackning av allmänheten för att kunnatillämpas, men av det följer det inte att alla allmäntaccepterade värderingar skall importeras okritiskttill strafflagen. Hart, som på ett liknande sätt somHoerster hänvisar till allmänt utbredda åsikter omolika brotts tyngd (» a common sense scale of gravity«), påpekar att de allmänt utbredda åsikterna pådetta område är ganska grova och att det finns enrisk att man förvirrar moralen eller att lagen råkar186

i misskredit om man avviker alltför skarpt från denallmänt accepterade grova skalan (Hart 1968, s. 25).Hart gör det klart att överensstämmelse med allmänmoral bara kan vara ett av de kriterier som ärrelevanta för etisk bedömning av straff. Om straffuppfattas som ett lidande, kan man till exempel medutgångspunkt i normen att människor inte i onödanbör påföras lidande argumentera för att straff börgöras så lätta som möjligt och helst undvikas helt.Normen om minimalisering av mänskligt lidandepålägger juristen ansvaret att handskas kritiskt medde allmänt utbredda moraliska värderingarna avolika slags handlingar.en analysramDe båda villkor som allmänpreventionen måsteuppfylla enligt Norbert Hoerster räcker inte till, mende ger en antydan om vad som behöver utarbetas föratt kunna behandla de traditionella straffteoriernapå ett mera tillfredsställande sätt. Det normativavillkoret behöver ersättas av en differentierad kriteriemängd,och det empiriska minimivillkoret behöverkompletteras med detaljerad empirisk kunskapom avskräckbara handlingstyper och människotyper.En närmare analys av avskräckbarhet kräver isin tur att alternativa människomodeller utarbetasoch att straffinstitutionen analyseras i sitt socialasammanhang. Om dessa fyra moment – kriterier,187

människomodeller, samhällsmodeller, empiriskkunskap – artikulerades, skulle man få en analysram,en ram inom vilken mera artikulerade ochnyanserade teorier om straff skulle kunna utformas.Låt mig antyda vad som skulle kunna göras inomdessa fyra delområden.(i) KriterierDet förefaller uppenbart att Hoersters kriterieuppsättningär alltför enkel. Det räcker inte med det empiriskaminimivillkoret och » lika-för-lika «-principenom man vill visa att straffinstitutionen inklusiveavskräckande straff är moraliskt acceptabel. Till attbörja med skulle man kunna skilja mellan två slagskriterier för straff: urvalskriterier och fördelningskriterier.Urvalskriterierna gäller vilka straff somkan komma i fråga och för vilka handlingar, fördelningskriteriernagäller hur de möjliga straffen börfördelas över befolkningen.Några förslag till urvalskriterier:(1) Mänsklig värdighet: straffen får inte vara oförenligamed minimikrav på mänsklig värdighet. (Vaddetta innebär kan specificeras i en mängd underkriterier.Jämför till exempel med det arbete som pågåri den europeiska människorättskommissionen.)(2) Minimalisering av mänskligt lidande: straff(definierat som något ont, ett malum) skall görasså lätta som möjligt och helst undvikas helt. I anknytningtill Müller-Dietz 1973 skall jag hänvisa till188

detta kriterium som ultima ratio-kriteriet. (Jfr ocksåSchmidhäuser 1972, s. 44 och 47.)(3) Skydd av vitala intressen: straffsystemet ordnasså att vitala intressen skyddas så effektivt som möjligt.(Här krävs specifikation av vilka intressen ochvems intressen som skall skyddas effektivt.)Det är tänkbart att ultima ratio-kriteriet (2) kanbetraktas som ett underkriterium till mänsklig värdighet(1). Det är en fråga som jag lämnar öppen.Ultima ratio-kriteriet förefaller att vara så viktigt istraffteoretiska sammanhang att det förtjänar attframhällar särskilt; därav uppställningen ovan. Värdighets-och ultima ratio-kriterierna anger en raminom vilken effektivitetstänkandet kan röra sig.Intresseskyddskriteriet begränsas alltså av värdighets-och ultima ratio-kriterierna. Men de begränsningarnaär inte nog. Effektivitetstänkandet måsteockså påläggas begränsningar som har att göra medrättvisohänsyn. Det är sådana hänsynstaganden somfördelningskriterierna är avsedda att ta vara på.Några förslag till fördelningskriterier:(4) Förutsägbarhet: samhällsmedborgarna skall ihög grad kunna förutsäga straffsystemets reaktionerpå olika sorters handlande.(5) Ansvar: endast den som är ansvarig för enhandling straffas.(6) Likhet: lika fall skall behandlas lika i görligastemån.Fördelningskriterierna (4) – (6) är grovt och pre-189

liminärt formulerade. Utgångsformuleringarna behöverpreciseras och specificeras, i anknytning tillanalys av konkreta rättsfall, och avvägningsproblematikenbehöver undersökas. Avvägningen mellaneffektivitetskriteriet (3) och fördelningskriterierna(4) – (6) är ett krux för alla avskräckningsteorier omstraff och kräver närmare analys, likaså i anknytningtill konkreta rättsfall.(ii) MänniskomodellerHoerster arbetar med en rationalistisk människomodell:den klassiska kalkylerande människan somväger för- och nackdelar med olika alternativ motvarandra (s. 273). Till yttermera visso arbetar hanmed en direkt avskräckningsmodell och förbisermöjligheten av indirekt avskräckning, det som iUppsalatraditionen brukar kallas för straffets moralbildandeoch vanebildande effekter (se till exempelAubert 1954). Preventionsteorin förutsätterenligt Hoerster bara att många människor i mångasammanhang handlar rationellt i bemärkelsen attde fattar sina handlingsbeslut på grundval av enberäkning av följderna av olika handlingsalternativ(s. 274, not 4). Men människan är inte bara en» blixtsnabb kalkyleringsmaskin «, för att användaThorstein Veblens fras, och inte heller alltid styrdav rationella överväganden om olika alternativsnyttopotential. Vill man undvika att påföra människoronödigt besvär och lidande, behöver man190

insikter i hur människors beslutsfattande går till iolika slags situationer. En artikulerad kunskap pådetta område kräver att de klassiska rationalistiskahandlingsmodellerna kompletteras med andra modeller.Vissa utgångspunkter för ett sådant arbetekan man finna i den aktuella beslutsteoretiska ochorganisationsteoretiska litteraturen (Marchs ochSimons satisfieringsmodell, Cohen-March-Olsens» sophinksmodell « etc).(iii) Empirisk kunskapVar och en kan från sin egen erfarenhet bekräfta attstraffhot ibland kan medverka till att man avstårfrån vissa handlingar, men bristen på systematisktvetande på detta område framhävs ofta i litteraturen(se till exempel Aubert 1954, Andenæs 1952,Cottino 1973, Schmidhäuser 1972, Törnudd 1969).En rad undersökningar pekar på att graden av avskräckbarhetvarierar med personliga och socialaförhållanden: » the social drinker « har en annanhållning till trafiklagstiftningen än » the problemdrinker « (Ross 1973), avskräckningseffekten utfallerolika för den professionelle tjuven än för tillfällighetssnattaren(Cameron 1966), etc. Bristen påartikulerad, systematisk kunskap om straffhotets effekterkan till en del uppvägas av den praktiserandejuristens insikter, den implicita färdighetskunskapsom utgör en väsentlig del av hans kompetens somjurist. Men som både ultima ratio-kriteriet (2) och191

intresseskyddskriteriet (3) betonar, är det angelägetatt framskaffa mer kontrollerbart vetande om vilkahandlingar som är avskräckbara i vilka situationer.Detta kräver bland annat att det sociala rum, i vilkethandlingarna utförs, analyseras, vilket för oss övertill den sista komponenten i analysramen.(iv) SamhällsmodellerI den filosofiska strafflitteraturen finns det en starktendens att analysera straffet isolerat utan att beaktadess sociala sammanhang. Mabbott påpekar heltriktigt att man kan dömas till straff men inte tillstraff plus arbetslöshet (Acton 1969, s. 52–53). Meneftersom straffinstitutionen inte fungerar i ett socialtvakuum, skulle det innebära en strutspolitik attbegränsa sig till de analytiskt urskiljbara straffspecifikaaspekterna på straff, om man vill klargöra demoraliska aspekterna på straffinstitutionen för sigsjälv och andra. Empiriska undersökningar av straffhotetsoch det verkställda straffets effekter kräverbland annat att modeller för sociala processer ochsammanhang artikuleras. Jag skall strax återkommamed ett exempel (Cottinos modell för kriminaliseringsprocessen).viktimiseringStraff av oskyldiga betraktas ibland som en självmotsägelse(till exempel Benn 1958; jfr Hart 1968, s.192

5-6). Man kan då i stället tala om » kraff « (Ofstad1970) eller » telishment « (Rawls 1955) eller » viktimisering« (Honderich 1971) för den straffliknandeföreteelse som en i någon bemärkelse oskyldig personkan utsättas för.I den utilitaristiska moralfilosofin har man längediskuterat om de allmänna nyttoprinciperna förhindrardet önskvärda skyddet av oskyldiga ellerinte. Men eftersom alla tycks vara överens om attoskyldiga inte bör straffas, spelar den diskussionenen perifer roll för den som är mera intresserad avsubstantiella straffproblem än av de analysproblemsom den utilitaristiska ansatsen medför. En stordel av den moralfilosofiska debatten om straff ochviktimisering mister sitt intresse för den som intekan eller vill inlemma sig i den utilitaristiska analystraditionen.När Hoerster kommer in på viktimiseringsproblematikeni sin uppsats, tar han upp de två fallav uppenbar viktimisering som brukar behandlas iden utilitaristiska traditionen. Det ena fallet gällerlagstiftning som tillåter » bestraffning « av uppenbartoskyldiga personer, vilket strider mot rimligatolkningar av ansvarskriteriet och eventuellt ocksåmot de andra fördelningskriterierna, förutsägbarhetoch likhet. Det andra fallet gäller domstolarseventuella rätt att i vissa situationer » straffa « personersom de vet är uppenbart oskyldiga. Situationenkan till exempel vara den att allmänheten tror att193

viktimiseringsoffret är den skyldige och viktimiseringenhar hälsosamma effekter för den allmännalaglydnaden. Hoerster behandlar det fallet med hänvisningtill domarens skyldighet att följa lagen – detfaller utanför domarens kompetensområde att bestraffarättsligt ostraffbara handlingar och likaså attundvika att bestraffa rättsligt ostraffbara handlingar(s. 274). (Jämför Feuerbachs sentens nulla poena,nullum crimen sine lege – inget straff, inget brottutan lag.) Domarens skyldighet att följa lagen kan isin tur legitimeras med hänvisning till fördelningskriterierna.Hoerster pekar själv på rättssäkerhetensom ett nödvändigt villkor för att avskräckningshotetskall kunna få avsedd verkan (s. 275).Men det är möjligt att det förekommer mera subtilaformer av viktimisering än dessa fall av uppenbarorättvisa. Ett sådant fall som möjligen kan innebäraett slags viktimisering föreligger när domstolar utnyttjarstrafflatituder med hänsyn till den allmännalaglydnaden (1). Ett annat möjligt fall föreligger närindivider som är mer eller mindre socialt predisponeradeför vissa handlingar straffas för dem (2).(1) Andenæs 1970 behandlar ett fall av den förstatypen: några ungdomar i London dömdes till fyraårs fängelse för att ha deltagit i rasupplopp, enförseelse som tidigare bestraffats med upp till tremånaders fängelse. Andenæs kommenterar att ensådan dom » känns etiskt problematisk «: » Det er etmoment av tilbakevirkning i en slik dom … Resul-194

tatet harmonerer heller ikke godt med idealet omlikhet for loven « (s. 176-177). Ett sådant fall stridervisserligen inte direkt mot förutsägbarhets- ochlikhetskriterierna ovan, men det uppfyller hellerinte kraven på förutsägbarhet och likhet i någonsärskilt hög grad. Det är ett moment som talar motden domstolspraxis som detta fall illustrerar. Menframför allt kan man appellera till urvalskriterierna» skydd av vitala intressen « och » minimalisering avmänskligt lidande « ovan. Det förefaller troligt attman skulle ha kunnat vidta andra åtgärder än viktimiseringför att nå de önskade effekterna i ett fallsom detta. Det framgår för övrigt inte av Andenæsredogörelse i vilken mån som den oväntat hårdadomen faktiskt fick de avsedda effekterna.Andenæs tar också upp frågan om det låter sigförsvara att domaren pålägger extra stränga straffmed hänsyn till att ett fall fått eller troligen kommeratt få stor publicitet (s. 178). Han tycks vara bereddatt acceptera en sådan praxis » inom mycket snävagränser «, dock utan att dessa gränser antyds. Redandet första fallet är stötande för min rättskänsladärför att det bryter mot några av straffkriteriernai högre eller mindre grad. Att införa ett publicitetskriteriumbland straffkriterierna strider klart motmin rättsuppfattning. Förutsägbarhetskriteriet ochlikhetskriteriet tillsammans med ultima ratio-kriteriettalar enligt min mening för att man bör sökaefter andra medel att skydda de intressen det gäller.195

(2) Det andra fallet av möjlig viktimisering problematiserarfrämst ansvarskriteriet. Det generellaproblemet gäller här möjligheten att skipa rättvisai situationer med innebyggda sociala olikheter, därolika individer har olika stora möjligheter att immuniserasig mot rättssystemet. Cottino 1973 framhålleratt problemet om straffets avskräckande effekter intekan diskuteras abstrakt utan måste ses i relation tillden samhällstyp inom vilken den sociala kontrollenäger rum (s. 40). Han sammanfattar sin genomgångav relevanta sociala olikheter i form av ett schemaöver hinder på kriminaliseringens väg:BETEENDE Norm saknas Normen är ineffektiv Privacy Selektiv social kontroll Offrets komplicitet Rättsväsendets dysfunktioner Domstolarnas differentiella behandlingBROTT Makten att influera den rättsliga normbildningenär ojämt fördelad i samhället liksom möjligheternaatt undandra sig social kontroll och möjligheternaatt utnyttja rättsväsendets dysfunktioner genomatt dra ut på rättsproceduren etc. Med makt- ochstatusolikheter följer olika stora möjligheter att196

immunisera sig mot rättsväsendet. Det i detta sammanhangmest intressanta resultatet av den ojämnaresursfördelningen är att avskräckningsmöjligheternakommer att variera starkt för olika individeroch grupper beroende på deras sociala situation. Enindivid kan till exempel befinna sig i ett så trängt lägeatt ett eventuellt straffhot överhuvud taget inte fårnågon inverkan på hans agerande. (Jämför Leonard& Weber 1970 om de amerikanska bilsäljarnas situation– » påtvungna brott i kriminogena miljöer «. SeCottino 1973, s. 57 och 124.)För att ultima ratio- och intresseskyddskriteriernaskall kunna uppfyllas i rimlig utsträckning i ett samhällesom utmärks av stora makt- och statusolikheterkrävs det uppenbarligen tämligen detaljeradekunskaper om de berörda parternas resurssituationer.När det gäller fördelningskriterierna (framförallt ansvars- och likhetskriterierna), krävs det intebara empiriska kunskaper om de involverade individernasresurser. Frågan om avskräckningsstraff i vårtyp av samhälle innebär viktimisering av oskyldigaindivider leder fram till ett grundläggande problemav normativt-analytisk art: i vilken utsträckning kanrättvisa förverkligas i samhällen med stora maktochstatusolikheter?197

LitteraturH.B. Acton, red., The Philosophy of Punishment,London 1969.J. Andenæs, »General Prevention – Illusion orReality? «, The Journal of Criminal Law, Criminologyand Police Science, Vol. 43, s. 176-198; omtryckt i Grupp1971, s. 138-162.J. Andenæs, » Almenprevensjonen – illusjon ellerrealitet? «, i Andenæs, Bratholm & Christie, Kriminalitetog samfunn, 2:a upplagan, Oslo 1970.V. Aubert, Om straffens sosiale funksjon, Oslo 1954.V. Aubert, » Allmänpreventionen – teori eller ideologi «,i N. Åkerman, utg., Kontroll av individen, 1973.S.L. Benn, »An Approach to the Problems ofPunishment «, Philosophy 1958.M.O. Cameron, The Booster and the Snitch, New York1966.F.J.O. Coddington, »Problems of Punishment «,Proceedings of the Aristotelian Society; omtryckt i Grupp1971, s. 333-353.A. Cottino, A., Slavmarknad – eller om lagenseffektivitet, Umeå 1973.S.E. Grupp, red., Theories of Punishment, London 1971.H.L.A. Hart, »Prolegomenon to the Principles ofPunishment «, Punishment and Responsibility, s. 1 –27,Oxford 1968.N. Hoerster, »Zur Generalprävention als dem Zweck198

staatlichen Strafens «, Goltdammer‘s Archiv fürStrafrecht, Vol. 1970, s. 272-281.T. Honderich, Punishment, The Supposed Justifications,Penguin 1970.W. Leonard & G. Weber, » Automakers and Autodealers:A Study of Criminogenic Market Forces «, Law &Society Review, Vol. 4, s. 407-424.J.D. Mabbott, » Punishment «, Mind, Vol. XLVIII;omtryckt i Acton 1969, s. 39-54.H. Müller-Dietz, Strafe and Tat, Frankfurt 1973.T. Nordenstam, The Ethics of Deterrence. A Study inthe Philosophy of Punishment, Filosofisk instituttsstensilserie nr. 28, Universitetet i Bergen 1974.Internetutgåva 2007: http://www.torenordenstam.se/Artiklar/index.html.J. Rawls, » Two Concepts of Rules «, The PhilosophicalReview, s. 4-13.H.L. Ross, Law, Science and Accidents: The BritishRoad Safety Act of 1967. Research Contributions of TheAmerican Bar Foundation, 1973, No. 1.C. Roxin, » Sinn and Grenzen staatlicher Strafe «,Juristische Schulung, 6. Jahrgang, s. 377-387.E. Schmidhäuser, Einführung in das Strafrecht,Hamburg 1972.P. Törnudd, » Med hänsyn till den allmännalaglydnaden … «, i H. Nestius, red., Behandling somstraff, 1969.199

Om texternaUtgångspunkten för de inledande betraktelserna är enartikel om moral som jag en gång skrev för Pax Leksikon(Oslo 1980).Texten om experter på moral bygger på ett av mina bidragtill A.W. Falkenberg och T. Nordenstam, Etikk i næringslivet(Oslo 1998).konventionell moral och kritisk etik bygger blandannat på » Om moralsk sikkerhet « i Norsk filosofisk tidsskrift1987.etik och praktisk kunskap är en ny text.det deduktiva idealet är det äldsta inslaget i boken– på engelska i Sudanese Ethics 1968, på polska 1975 ochpå arabiska 1996.konsekvensetikens remarkabla töjbarhet var mittbidrag till den av Trygve Carlsson redigerade boken Odlingför tanken (1993).kant och utilitaristerna publicerades på engelska itidskriften Ethical Perspectives 2001.från » är « till » bör «? har tidigare publicerats på tyska,engelska och kinesiska. En mera utförlig version är bokenFra » er « til » bør «? Etiske grunnlagsproblemer i et pragmatiskperspektiv, Oslo 1984.200

förståelse och förändring och expertens engagemangbygger på ett par av mina bidrag till Bo Göranzon,red., Ideologi och systemutveckling (1976, 1978).två oförenliga traditioner har tidigare tryckts i BoGöranzon, red., Datautvecklingens filosofi (1984).avskräckningens moral härstammar från en periodsom gästforskare på den rättsvetenskapliga fakulteten viduniversitetet i Saarbrücken. På svenska i B. Belfrage & L.Stille, red., Filosofi och rättsvetenskap (1975). På tyska i D.Papenfuss & J. Söring, red., Transzendenz und Immanenz(Stuttgart 1977). En mera utförlig version med titeln TheEthics of Deterrence. A Study in the Philosophy of Punishmentkan laddas ned från http://www.torenordenstam.se/Artiklar/index.html.201

man tänker sig ibland att etiken är som enpyramid. Pyramidens breda bas består av alla våramoralutsagor om individer och deras egenskaperoch handlingar. Toppen består av en överordnadnorm i stil med utilitarismens grundprincip ellerKants kategoriska imperativ. En kritisk diskussionav pyramidmodellen för etik är det förstaledmotivet i boken Etik och praktisk kunskap.Det andra ledmotivet är att skissera ett alternativtill pyramidmodellen. Tore Nordenstams förslagär att etiken är som ett isberg. Den formuleradeetiken är bara toppen på allt det som ligger undervattenytan – all vår praktiska kunskap.ISBN 978-82-303-2049-5