Ångmaskiner (fördjupning) - Tekniska museet

ÅNGMASKINER

MODELL AVATMOSFÄRISK ÅNGMASKINDANNEMORA GRUVA 1728Modellen visar Sveriges första ångmaskin, kallad ”Eld- och Luftmachin”, byggd avMårten Triewald vid Dannemora gruvor. Den uppfördes under åren 1726–1728.Ångmaskinen skulle länspumpa Silverbergsgruvanfrån inträngande grundvattenoch ersätta både ett otillräckligt pumpverksom drevs via en stånggång från ett 1,5 kmavlägset vattenfall och ett alternativt pumpverksom drevs av ett system av hästvandringar.Triewald övertygade sina finansiärer,att ångmaskinen, bemannad med treman, skulle ersätta den underhållskrävandestånggången och hela den storaorganisationen kring hästvandringarna.Originalet var ”uti et starkt och fast Stenhuswähl betäckt förwarad”, men idag ärhela maskinen borta, endast stenhusetfinns kvar. Beskrivningen här nedan gälleroriginalet, inte den lilla modellen i museetsmaskinhall.med en slaglängd av ca 1,8 m. Den gjorde12 à 14 slag per minut och uppfordrade ca58.000 liter/timme.ETT MISSLYCKAT FÖRSÖKEfter stora svårigheter kom maskinen igång 1728. Det visade sig dock, att deninte svarade mot förväntningarna. Ideligadriftstopp inträffade. Detta var mycket störande,eftersom Dannemoragruvan var ens.k. ”andelsgruva”, där bruksägarna i traktenvar och en hade rätt att bryta malm enkort tid för att sedan lämna över till nästeman. Den som drabbades av ett maskinhaveri,och därför på grund av inträngandevatten inte kunde utnyttja sin brytningsrätt,blev säkert förgrymmad.En annan nackdel var, att maskinen slukadestora kvantiteter ved i konkurrens medmasugnarna som krävde ved för kolningoch andra ändamål. Ved fick hämtas alltlängre ifrån. I England, där maskiner av dennatyp användes vid kolgruvor, hade maninte detta problem. Maskinen krävde endasten mindre del av det upphämtade kolet.Vidare ställde de stränga vintrarna iSverige till med besvär som inte hade någonmotsvarighet under de milda vintrarnai England.Det hela ledde till, att bruksägarna öppnadeskadeståndsprocess mot Mårten Triewaldsom dömds till ett kraftigt skadestånd.Maskinen kom allt mer ur bruk, och1732 upphörde driften.Mårten Triewald ansåg dock inte att projektetvarit misslyckat. 1732 utgav han en”Kort Beskrivning om Eld- och LuftmachinKONSTRUKTIONOCH FUNKTIONMaskinen var en s.k. atmosfärisk ångmaskinsom uppfanns av Thomas Newcomen.Den fungerade så att ånga, som kokadeav från vattnet i pannan, steg upp till cylindernvia en ventil. Pumpstängerna utanförhusväggen var tunga nog att dra upp kolveni cylindern. Utrymmet under kolven fylldesdå med ånga. Först kondenseradesångan mot cylinderväggen. Efter ett par sekundervar denna emellertid så varm, attkondensationen i stort sett upphörde. I dettaläge stängdes ångventilen, och kalltvatten sprutades in i cylindern. Ångan därinnekondenserades då snabbt, och ett vacuumbildades under kolven. Trycket därkom att understiga atmosfärstrycket i omgivningen,varför detta, som även påverkadekolvens ovansida, nu förmåddepressa ned kolven. Maskinen gjorde då ettarbetsslag. Då lyftes pumpstängerna ochen volym vatten pumpades upp ur gruvan.I detta läge stoppades vatteninsprutningen,och ångventilen öppnades igen.Maskinen hade en cylinderdiameter(kolvdiameter) av 893 mm och arbetade2

Maskinhuset är bevarat. Foto omkring 1920.wid Dannemora Grufvor”. Han börjar medsin motivering till att författa denna beskrivningoch fortsätter sedan i optimistiska ordalagom ”Machinens” förnämliga egenskaper.UPPFINNARENTHOMAS NEWCOMENEngelsmannen Thomas Newcomen(1663–1729) uppfann den ”atmosfäriska”ångmaskinen som efter honom även benämnes”Newcomenmaskin”. Det förstaexemplaret uppfördes 1712. Newcomenvar egentligen järnhandlare i Dartmouth,och handlade med gruvutrustning somsläggor, spett, borrstänger m.m. I detta arbetekom han i kontakt med problemet medvatten i gruvorna. Eftersom han dessutomvar en ganska studerad karl, kände han tilltidigare försök att fordra upp vatten medhjälp av ånga.För att få ett sakkunnigutlåtande om sinidé, vände han sig till Robert Hook som varsekreterare i Royal Society (den engelskavetenskapsakademien). Denne utdömdedock hela idén som omöjlig. Trots dettagick Newcomen vidare.MÅRTEN TRIEWALDMårten Triewald var son till en smed sominvandrat från Tyskland och bosatt sig iStockholm. Fadern hade efter avlagt provför mästartiteln gjort karriär inom smedernasgille, där han slutligen blev ålderman.Mårten sattes i Tyska skolan (där bl.a.Christopher Polhem hade varit elev), mendärmed slutar Mårtens formella skolgång.Efter vad som troligen kan kallas en bokhållarbefattningi ett handelshus, for Mårtenpå vinst och förlust till London. Här bedrevhan till en början självstudier, varunderhan fick smak för naturvetenskap och ingenjörskonst.Han kom senare i kontakt medLondons lärda kretsar vilket ledde till, atthan fick undervisning av John TheophilusDesaguliers, som var intendent vid RoyalSociety. Där träffade han även Isaac Newton.När Mårten sedan tog anställning hosen kolgruveägare och affärsidkare vidnamn Ridley, kom han vintern 1717–18 tillNewcastle. Där var Thomas Newcomen ifärd med att uppföra en av sina tidigaste”fire-engines”. Det var nu som Mårten lärdesig ”konsten”, som han sedan utövade iSverige. Efter olika verksamheter i Englandåtervände han hem 1726.KÄLLOR:Triewald, Mårten, ”Kort Beskrifning,....” faksimilutgåva,Stockholm 1985.Lindqvist, Svante,Technolog on Trial: TheIntroduction of Steam Power Technologyinto Sweden, 1715–1736, Uppsala 1984.Se även utställningskatalogen: Dag Celsingsartikel om Triewalds ångmaskini Dannemora, och C-G Nilson omSvenska uppfinnare i Maskinhallen.RITNINGAR:En mängd originalritningar finns i TM's arkiv.TM 8.2943

BALANSÅNGMASKIN1832 SAMUEL OWEN'S VERKSTÄDER, STOCKHOLMDen stora balansångmaskinen är det centrala föremålet i Maskinhallen. Maskinenvisar i sina grunddrag James Watt's utveckling av Thomas Newcomen's ”atmosfäriskaångmaskin” (se sid 2). Den stora förbättringen bestod i införandet av den separatakondensorn. Maskinen visar även en annan av James Watt's uppfinningar,parallellogramstyrningen av kolvstångens övre ände.Den separata kondensorn och den tillhörandevacuumpumpen med sin kolvstångser man intill cylindern nere i gropen, därde står i en låda som under drift ständigtgenomströmmades av kallvatten. Parallellogramstyrningenkan man beundra när maskinenkörs. I balansbommens andra ändeser man de pumpstänger som gick upp ochned i gruvschaktet och pumpade uppgrundvatten.ANVÄNDES VIDHÖGANÄS STENKOLSGRUVAÅngmaskinen är den ena av två som byggdesvid Samuel Owen's verkstäder påKungsholmen i Stockholm för Höganäs BillesholmsAB 1832. De användes till attpumpa vatten ur Ryds schakt vid stenkolsgruvani Höganäs. Museets exemplar var idrift fram till 1904 då den ersattes av elektriskapumpar. Maskinen stod sedan kvartill 1932 då den skänktes till museet.sin första undervisning av modern. Hansfar var skeppsbyggare som även hade enmindre verkstad där unge James gärna hölltill. James arbetade hos honom tills han vid18 års ålder skickades till Glasgow för vidareutbildning. Han kom att intressera sigför instrumentmakaryrket och efter någraår i Glasgow och i London fick han 1757anställning som instrumentmakare vid TheCollege of Glasgow där han etablerade enliten verkstad. Efter ett par år skaffade hanen partner och flyttade sin verkstad tillGlasgow's centrum där de båda byggdeoch reparerade vetenskapliga instrumentoch andra finmekaniska ting.1763 fick Watt uppdraget att repareraen modell av en Newcomenmaskin som användesi undervisningen vid Glasgow College.När den var reparerad provkörde handen varvid hans observationer och funderingarledde honom in på förbättringar avden sedan ett halvt sekel oförändrade ”atmosfäriska”ångmaskinen.WATTS FÖRBÄTTRINGARWatt insåg att den största svagheten hosNewcomens maskin var att den stora cylindernför varje arbetsslag först måste värmastills den blev så varm att tillförd ångaej kondenserades mot cylinderväggen, ochsedan, när den var fylld med ånga, åter kylasså att ett vacuum uppstod på kolvensTEKNISKA DATAÅngmaskinen:Cylinderdiameter: 1,625 mKolvarea: 2.1 m2Slaglängd: 2.45 mSlaghastighet: 12 slag/minutÅngtryck: 1.3bar (=0,3 ”atmosfärer övertryck”)Pumpen:Lyfthöjd: 73 mKapacitet: 5.3 m 3 vid 12 slag/minutEffekt:Maskinen uppges vara levererad för 150hk (110 kW) men effekten motsvarar snarare86 hk (63 kW).JAMES WATTSkotten James Watt föddes 1736. Han fickOwens ångmaskin placerad i Maskinhallens mitt är något av museets signum.4

undersida. Den värme (energi) som var lagradi det varma cylindergodset gick då förlorad.Genom experiment visade han då attångan inte nödvändigtvis måste kondenserasi cylindern. Kondensationen kunde istället ske i ett slutet kärl, utanför cylindern,som kyldes med vatten. Om man när kolvenvar i topp satte cylindern i förbindelsemed kärlet så skedde kondensationen idetta och vacuum bildades. Cylindern höllshela tiden varm, den omgavs t.o.m. med enångmantel. Kondenseringskärlet eller kondensorn,kombinerades med en luftpumpför utsugning av den luft som annars skullehindra att ett effektivt vacuum uppstod. Patentuttogs 1765 på denna första av JamesWatt's stora uppfinningar.Maskinerna gjordes till en början enkelverkanded.v.s ångan leddes endast in påundersidan av kolven. Det ligger dock näratill hands att göra maskinen dubbelverkande,d.v.s. ånga leds in växelvis på bäggesidor av kolven. Då är det inte längre viktenav pumpstängerna som drar upp kolven,utan kolvstången som skjuter upp sinände av balansbommen. Kolvstångensövre ände måste då styras i sin rörelse såatt den går rakt. Detta problem ledde till attWatt uppfann den av länkstänger beståendeparallellogrammekanism som förbinderkolvstången med balansbommen.Trots att denna uppfinning inte på långt närfick samma betydelse för ångmaskinsteknikensom den separata kondensorn rankadeWatt den som sin förnämsta uppfinning.Watt slog sig samman med MatthewBoulton, en verkstadsidkare i Birmingham.Partnerskapet medförde stora marknadsframgångar.Maskinerna hyrdes ut, ellermed en modern term, de leasades till kunderna.Den ersättning som Boulton & Watttog ut var 1/3 av inbesparingen i bränslekostnadnär man jämförde maskinen meden Newcomenmaskin. Så småningom leddedetta till behovet av klara definitioneroch enheten hästkraft kom till.SAMUEL OWENÅngmaskinhuset med intilliggande hus för ångpannor. Foto: 1926.1801 fick ”cancelirådet” A.N. Edelcrantzden svenska regeringens uppdrag att förkronans räkning inköpa två ångmaskinerfrån England. Han hade även planer föregen räkning varför antalet maskiner blevfyra. Eftersom det i Sverige saknades kunnigamaskinuppsättare utverkade Edelcrantzatt tillverkaren skulle låta SamuelOwen följa med till Sverige för att sätta uppmaskinerna.Owen var född 1774 och hade efter enskiftande bana gått i ångmaskinslära hosJames Watt. Det var alltså en mycket skickligmaskinuppsättare som följde med maskinernatill Sverige. Efter att arbetet avslutatsåtervände han till England 1805.Efter en tid köpte Edelcrantz ännu enmaskin och kallade därför åter på Owen föratt sätta upp även denna maskin. Genomett missförstånd hade emellertid leverantörensänt en annan montör med maskinenoch Owen tog i stället anställning som försteverkmästare vid Bergsunds verkstäder.Owen visade sig vara mycket skicklig i attkonstruera och bygga ångmaskiner, valsverkm m.1809 startade Owen ett eget företag.Han köpte mark på Kungsholmen där hanutvecklade ett gjuteri och mekanisk verkstadmed en mycket mångsidig produktion.CYLINDER I TVÅ HALVORMuseets maskin är enkelverkande mendess parallellogrammekanismer visar attden är förberedd för att byggas om tilldubbelverkande funktion.Maskinens cylinder är gjuten i två halvor.Av gjuteritekniska skäl måste en sådan cylindergjutas stående. Cylinderns höjd ochandra skäl gjorde att formen måste byggasi en grop som man grävde i gjuterigolvet.De fick då grundvatteninträngning i formgropen.Man gjöt därför två lägre cylindrarsom inte krävde så djupa formgropar. Detbar sig emellertid inte bättre än att den övrecylinderhalvan fick 5 mm större diameterän den nedre. Detta gav efter cylinderhalvornassammanfogning en runt cylinderngående kant som medförde att kolvringen(hamprep infettat med talg) skalades bort”på nolltid”. Owen rekommenderade då attden skarpa kanten skulle mejslas bort, vilketockså skedde. Åtgärden hade god effektmen dessutom så utjämnades cylinderloppetmer och mer genom slitageunder de följande årens drift. Vid en maskinrenoveringefter några tiotal årkonstaterades en klar förbättring eftersomman när maskinen var ny ”kunde sticka nerhela flata handen mellan kolven ochcylinderväggen” medan man ”numera endastkunde få in ett tvådalersstycke”.KÄLLORLaw, R.O., The Steam Engine, London1965.Strandh, Sigvard, Maskinen genom tiderna, Göteborg 1979.Schütz, Fredrik, Samuel Owen, i Daedalus1965.Ritningar finns i TM's arkiv och i Jernkontoretsarkiv.Se även utställningskatalogen C-G Nilsonsartikel, Svenska uppfinnare i Maskinhallen.TM 12.9545

ÅNGLOKOMOBIL1861 MUNKTELLS MEKANISKA VERKSTAD, ESKILSTUNANär ångmaskinen utvecklades från att ha varit en stor och tung pjäs började denkomma in på nya användningsområden. Undan för undan upptäcktes fördelarnamed ångdrift framför hästvandringar, vattenhjul och vindturbiner. Snart upptäckteman, att en flyttbar ångmaskin, i form av en komplett enhet med panna och allt, varmycket användbar. Så föddes ånglokomobilen.En pådrivande faktor var den framväxanderationaliseringen av jordbruket. Bl.a. blevånglokomobilen ett överlägset alternativ tillhästvandringen, då den gamla handtröskningenersattes av maskintröskning. Bönderna,som oftast arrenderade sina gårdar,kunde inte var och en skaffa tröskverk ochlokomobil. Det ankom på herrgården attgöra.Likaså uppträdde nu lokomobildrivnasågverk. Dessa försågs så småningommed egna, stationära ångmaskiner, sompåminde om de flyttbara lokomobilerna.Visserligen fick pannan ett omgivande murverk,men cylindern/cylindrarna var monteradepå ångpannan. Ångmaskinstypen komdärför att kallas ”lokomobilmaskin”. Dessaså småningom allt större maskiner ledde tillbegreppet ”ångsåg”. Man fick nu frihet attanlägga sågverk, även där vatten saknadessom drivkraft.Lokomobilens föregångare, den flyttbaraångmaskinen (med sin ångpanna), konstrueradesredan 1812 av engelsmannenRichard Trevithick. Det dröjde dock ändatill 1840-talet innan bruket av lokomobilerbörjade sprida sig.Munktells i Eskilstuna blev den ledandetillverkaren i Sverige, men därutöver tog ca25 mekaniska verkstäder upp tillverkningav lokomobiler men då endast i begränsadomfattning.Under perioden 1853–1921 tillverkadeMunktells 6.536 lokomobiler av olikamodeller. Konkurrensen blev sedan försvår, dels från förbränningsmotordrivna lokomobiler,dels från den allt mera utbreddaelektriska driften.KONSTRUKTION OCH FUNKTIONLokomobilen har fyra hjul, och den är avseddatt dras av parhästar.Den har en lokomotivpanna, d.v.s enpanna med fyrbox i ena änden och ligganderökgastuber. Tuberna sträcker sig från fyrboxentill sotskåpet i pannans andra ände.Härifrån går rökgaserna upp genom skorstenen,som är fällbar och försedd med ens.k. gnistsläckare.Under pannan finns en stor, lådformadmatarvattentank. Före start fylls pannan tillrätt nivå, vilken kan avläsas på ett vattenståndsrörpå panngaveln. När vattennivånsjunker under drift, matas pannan medhjälp av en ånginjektor (en pump som saknarrörliga delar och drivs av pannans egenånga).Ångmaskinen är av encylindrig, dubbelverkandetyp. Cylindern är monterad påpannans ena sida. Kolvstången saknar tvärstyckemen går genom en yttre stödlagerhylsa.Mellan denna och cylindergaveln harkolvstången en tärning med ledtappar förvevstakens gaffelformade ände. Dess andraände arbetar på en vevtapp som sitterpå en förstärkt eker i maskinens remskiva.Ytterligare en vev, som sitter på vevtappensfria ände, ger sliden dess fram- och återgåenderörelse.Maskinen har en remdriven centrifugalregulatorsom håller maskinens varvtal konstantvid varierande belastning.På vevaxelns andra ände sitter svänghjulet– innanför transporthjulet för att inte varatill hinder under förflyttning.Ångan tas ut i en dom på pannans överdel,detta för att vara så långt från denbubblande vattenytan som möjligt och därigenomså vattenfri som möjligt. Utblåsningenav ångan sker genom en rörslinga imatarvattentanken, vars innehåll därigenomblir förvärmt. Ångan går därefter tillsotskåpet och ut genom skorstenen. Denförbättrar på så sätt skorstensdraget.Lokomobilen ger 8 hk vid ångtrycket 4,5bar.MUSEETS LOKOMOBILLokomobilens förste ägare är okänd, likasåom den bytt ägare flera gånger. Den användest.o.m. 1925 och kom sedan tillbakatill tillverkaren. Munktells Mek. Verkstadslogs f.ö. samman med Bolinders MekVerkstäder 1932 och fortsatte som en delav företaget Bolinder-Munktell. Företagetheter idag Volvo Construction Equipment.B-M skänkte 1937 lokomobilen till Tekniskamuseet.KÄLLOR:Blom, Tore, Lokomobiler från Munktells MekaniskaVerkstads AB, Skara 1982.Se även utställningskatalogen: C. BengtOhlins artikel ”Munktells var Sveriges förstaoch största tillverkare av lokomobiler”och C.G. Nilson ”Svenska uppfinnare i Maskinhallen”.TM 13.3426

ÅNGBRANDSPRUTA1878 NICHOLS & CO, BURLINGTON, VERMONT, USAI början av 1800-talet hade ångmaskinen utvecklats från att ha varit jättestora,klumpiga maskiner till att bli ganska små och inte alltför tunga. Dessutom ökadederas effekt. De kom därför till användning inom allt fler områden.Ett av dessa var brandskyddet, som dittillsvarit helt beroende av handsprutor. Dessavar praktiskt taget identiska med de brandsprutor,som använts i ett par tusen år. Manfick nu möjligheten att konstruera brandsprutor,vars pumpar drevs av ångmaskiner.Än så länge behöll man dock hästensom dragare. Ångsprutan revolutioneradebrandkårsväsendet, när den introduceradesomkring 1830. Den första ångsprutani Sverige inköptes till Göteborg 1862.MUSEETS ÅNGSPRUTAMuseets spruta tillverkades av Nichols &Co, Burlington, Vermont, USA och inköptesomkring 1878 av Ljusne MekaniskaVerkstad i Hälsingland.På ett underrede för anspänning med två(eller fyra) hästar är ett aggregat uppbyggtsom består av ångpanna, dubbelverkandeångmaskin och pump. Ångcylinderns ochpumpcylinderns kolvstänger förenas i enrektangulär ram, i vilken en tärning som sitterpå balanshjulsaxelns vev löper. Bådeångcylindern och pumpen är dubbelverkade.Pumpen suger in vatten via en sugslangoch lämnar tryckvatten, via en tryckstötsutjämnandeluftklocka, till ett kopplingsstycke,till vilket en brandslang kankopplas.Pannan är stående med eldstad i bottenoch rökavgång genom en skorsten på toppen.Den är utrustad med manometer -ångtrycksmätare-och annan armatur.Sprutan har baktill en plattform för denmedföljande eldaren. Framför panna ochpumpaggregatets luftklocka finns brandkuskenssäte. På brandsprutans sidor hängersugslangar i klykor.Den har en pumpkapacitet av 1800l/min, vattenstrålen når en höjd av 50 m.p.g.a. brandväsendets konservativa inställning.T.ex. konstruerade svensken John Ericssonredan omkring 1830 i England enbrandspruta, men den fick ingen störreuppskattning. Så småningom togs konstruktionoch tillverkning upp på olika håll iflera länder bl.a. vid John Braithwaite's maskinverkstadi London och även i Tyskland.I Sverige startades tillverkning 1878 vidLjusne Mekaniska Verkstad, där mankopierade amerikanska sprutor. Museetsbrandspruta köptes in för detta ändamål.Tillverkningen övertogs 1883 av LudwigsbergsMekaniska Verkstad i Stockholm,som kom att tillhöra de internationellt ledandeföretagen i branschen.Naturligtvis var brandbekämpning ångsprutornasfrämsta användningsområde,men de visade sig även vara användbaravid katastroflänspumpning i olika sammanhang.Inte förrän på 1930-talet undanträngdesångbrandsprutorna av motorsprutorna ochdå hade under perioden 1825–1920 tusentalsångsprutor tillverkats. De levde alltsåkvar ännu ganska länge efter brandkårens”avhästning”.KÄLLOR:Church, W. C., The life of John Ericsson,London 1890.Bilaga till TM 12.736 (Tekniska museets arkiv).TM 12.736Utryckning med ångbrandspruta. Illustrationur tysk katalog från Ludwigsbergs MekaniskaVerkstad, 1901.UTVECKLING OCH SLUTUtvecklingen av brandsprutan gick trögt7

ÅNGMASKIN FÖRHUSHÅLLSBRUKOMKRING 1880 TYSON, USAMot slutet av 1880-talet började man i enstaka förmögna hem att använda småångmaskiner, för att driva de fåtaliga hushållsmaskiner som fanns. Det rörde sigom symaskiner, tvättrummor m.m.Museets exemplar består av en ångpannapå en gjuten trefot med svängda ben ochen encylindring ångmaskin med oscillerandecylinder. Ångmaskinen och den apparatsom skulle drivas ställdes upp bredvidvarandra. Kraften överfördes sedanmed en rem, typ ”rundsnöre” av läder.Pannan eldades med en ”blästerlampa”.Maskinen hade troligen en effekt av ca0,15 hk (100 W).Dessa små maskiner blev knappast någonstörre försäljningsframgång och dettaav tre skäl:1) Maskinen var ganska svår att sköta, ochden blåste ut ånga i rummet där den stod.Detta gav en oangenäm atmosfär i rummet,imma på fönstren och en fuktbeläggningpå möblerna.2) På marknaden fanns ett flertal tillverkareav små varmluftsmaskiner som var betydligtenklare att sköta.3) Hushållens elektrifiering stod för dörren.Tillverkningen upphörde vid sekelskiftet.MUSEETS EXEMPLARFörsta kända ägare var ingenjör AlfredDahlgren i Karlstad. Sista ägare var fru HelfridSeverin, Karlstad.Den första ägaren hade en mängd originellaanordningar. Han lär ha velat driva ensvarv med denna ångmaskin.KÄLLOR:Strandh, Sigvard, Maskinen genom tiderna,Göteborg 1979, s 130.TM 24.254Amerikanskt reklamblad för ”The Tyson small motor”.8

ÅNGMASKIN ”COLIBRI” MEDUNDERELDAD TUBPANNA1877 GÖRANSSONS MEKANISKA VERKSTAD, STOCKHOLMVid 1800-talets mitt började ångslupar att användas för närtransporter av gods ochmänniskor. I Stockholm utvecklades en livlig sluptrafik, där både Saltsjön och Mälarenkunde utnyttjas. Till en början användes roddslupar som fördes fram av de beryktade”roddarmadammerna”. En konkurrent till dessa var vevsluparna, framdrivnaav skovelhjul som vevades av passagerarna. Slutligen gjorde ångsluparna entré.I dåtidens Stockholm – före spårvagnarnastillkomst – med ett bristfälligt gatunät,var sluptrafiken av stor betydelse och omfattning.Även det välbärgade borgerskapets begynnandeintresse för naturupplevelserspelade roll för tillkomsten av ångslupen. Ioch med ångsluparnas inträde öppnadesen ny värld utanför staden, där snart sommarvillornamarkerade en ny livsstil.MUSEETS COLIBRIMASKINMaskinen konstruerades av C. Hagelin ochtillverkades 1877 av Göranssons Mek.Verkstad i Stockholm. Det allmännaanvändningsområdet för sådana små maskinervar som propellermaskin i mindreångslupar. Museets maskin användes i enslup hemmahörande i Mariefred. Den haralltså gått på Mälaren och varit förskonadfrån saltvattnets svårare rostangrepp.Det är en 2-cylindrig s.k. tvillingmaskin(två identiskt lika cylindrar) med trunkkolvar(vevstakens övre ände är lagrad på enkolvtapp, som i nutida förbränningsmotorer).Den är försedd med rundslidsamt anordning för omkastning av rotationsriktningen.Vevhuset är slutet. Smörjsystemetför vevaxel och vevstakslager(övre och nedre) är av typ ”plasksmörjning”,medan cylindern och sliden smörjs medhjälp av en lubrikator (en smörjapparat somdrivs av maskinen).Ångpannan är en undereldad rökrörspannamed 14 tuber, varav några är stagtubersom bidrar till att pannans gavlar ejbuktar ut under inverkan av det inre trycket.Pannan har en slags ångdom som är gjutenoch sitter på en lucka. Denna skruvasfast över ”manhålet” på pannans rygg. Pannanär vidare försedd med vattenståndsglas,manometer (ångtrycksmätare) ochrenspluggar. Säkerhetsventil saknas, likasåutblåsningskran.Pannan ligger på ett fundament av plåtsom inrymmer eldstad med roster och askrum.Ovanför eldstadsluckan finns ett sotskåpsamt rökupptag.Maskinen utvecklade enligt givaren ca 4hk (3kW).UTKONKURRERADES AVFÖRBRÄNNINGSMOTORERVid och strax efter sekelskiftet började demindre ångmaskinerna att utkonkurrerasav förbränningsmotorer. Dessförinnan komdock ”Colibrimaskiner” att tillverkas vidmånga verkstäder och i ganska stort antalunder perioden 1870–1910.SISTE ÄGARENDen som sist ägde maskinen var en hr G.Lundin som hade tryckeri och pappershandeli Mariefred. 1936 sålde han maskinentill museet för 75 kronor. Han hade tänktsig att få 125 kronor men gick med på detlägre beloppet.I korrespondens med museet i sambandmed överlämnandet skrev ägaren: ”Helamaskineriet var väl fint i flydda tider, menom man komme med det nu, skulle det säkertväcka munterhet.”KÄLLOR:Teknisk Tidskrift årgång 1878.Olsson, CeGe och Ekström, Gert, Alla våraångslupar, Stockholm 1984.Bilaga till TM 13.221 (Tekniska museetsarkiv).TM 13.221Ångslupen ”Putte” byggdes 1883 av Härnösands Mekaniska Verkstad. Bilden togs en sommarkvälldå länsman var på besök, på 1910-talet.9