Ångmaskiner (fördjupning) - Tekniska museet

ÅNGLOKOMOBIL1861 MUNKTELLS MEKANISKA VERKSTAD, ESKILSTUNANär ångmaskinen utvecklades från att ha varit en stor och tung pjäs började denkomma in på nya användningsområden. Undan för undan upptäcktes fördelarnamed ångdrift framför hästvandringar, vattenhjul och vindturbiner. Snart upptäckteman, att en flyttbar ångmaskin, i form av en komplett enhet med panna och allt, varmycket användbar. Så föddes ånglokomobilen.En pådrivande faktor var den framväxanderationaliseringen av jordbruket. Bl.a. blevånglokomobilen ett överlägset alternativ tillhästvandringen, då den gamla handtröskningenersattes av maskintröskning. Bönderna,som oftast arrenderade sina gårdar,kunde inte var och en skaffa tröskverk ochlokomobil. Det ankom på herrgården attgöra.Likaså uppträdde nu lokomobildrivnasågverk. Dessa försågs så småningommed egna, stationära ångmaskiner, sompåminde om de flyttbara lokomobilerna.Visserligen fick pannan ett omgivande murverk,men cylindern/cylindrarna var monteradepå ångpannan. Ångmaskinstypen komdärför att kallas ”lokomobilmaskin”. Dessaså småningom allt större maskiner ledde tillbegreppet ”ångsåg”. Man fick nu frihet attanlägga sågverk, även där vatten saknadessom drivkraft.Lokomobilens föregångare, den flyttbaraångmaskinen (med sin ångpanna), konstrueradesredan 1812 av engelsmannenRichard Trevithick. Det dröjde dock ändatill 1840-talet innan bruket av lokomobilerbörjade sprida sig.Munktells i Eskilstuna blev den ledandetillverkaren i Sverige, men därutöver tog ca25 mekaniska verkstäder upp tillverkningav lokomobiler men då endast i begränsadomfattning.Under perioden 1853–1921 tillverkadeMunktells 6.536 lokomobiler av olikamodeller. Konkurrensen blev sedan försvår, dels från förbränningsmotordrivna lokomobiler,dels från den allt mera utbreddaelektriska driften.KONSTRUKTION OCH FUNKTIONLokomobilen har fyra hjul, och den är avseddatt dras av parhästar.Den har en lokomotivpanna, d.v.s enpanna med fyrbox i ena änden och ligganderökgastuber. Tuberna sträcker sig från fyrboxentill sotskåpet i pannans andra ände.Härifrån går rökgaserna upp genom skorstenen,som är fällbar och försedd med ens.k. gnistsläckare.Under pannan finns en stor, lådformadmatarvattentank. Före start fylls pannan tillrätt nivå, vilken kan avläsas på ett vattenståndsrörpå panngaveln. När vattennivånsjunker under drift, matas pannan medhjälp av en ånginjektor (en pump som saknarrörliga delar och drivs av pannans egenånga).Ångmaskinen är av encylindrig, dubbelverkandetyp. Cylindern är monterad påpannans ena sida. Kolvstången saknar tvärstyckemen går genom en yttre stödlagerhylsa.Mellan denna och cylindergaveln harkolvstången en tärning med ledtappar förvevstakens gaffelformade ände. Dess andraände arbetar på en vevtapp som sitterpå en förstärkt eker i maskinens remskiva.Ytterligare en vev, som sitter på vevtappensfria ände, ger sliden dess fram- och återgåenderörelse.Maskinen har en remdriven centrifugalregulatorsom håller maskinens varvtal konstantvid varierande belastning.På vevaxelns andra ände sitter svänghjulet– innanför transporthjulet för att inte varatill hinder under förflyttning.Ångan tas ut i en dom på pannans överdel,detta för att vara så långt från denbubblande vattenytan som möjligt och därigenomså vattenfri som möjligt. Utblåsningenav ångan sker genom en rörslinga imatarvattentanken, vars innehåll därigenomblir förvärmt. Ångan går därefter tillsotskåpet och ut genom skorstenen. Denförbättrar på så sätt skorstensdraget.Lokomobilen ger 8 hk vid ångtrycket 4,5bar.MUSEETS LOKOMOBILLokomobilens förste ägare är okänd, likasåom den bytt ägare flera gånger. Den användest.o.m. 1925 och kom sedan tillbakatill tillverkaren. Munktells Mek. Verkstadslogs f.ö. samman med Bolinders MekVerkstäder 1932 och fortsatte som en delav företaget Bolinder-Munktell. Företagetheter idag Volvo Construction Equipment.B-M skänkte 1937 lokomobilen till Tekniskamuseet.KÄLLOR:Blom, Tore, Lokomobiler från Munktells MekaniskaVerkstads AB, Skara 1982.Se även utställningskatalogen: C. BengtOhlins artikel ”Munktells var Sveriges förstaoch största tillverkare av lokomobiler”och C.G. Nilson ”Svenska uppfinnare i Maskinhallen”.TM 13.3426