Ångmaskiner (fördjupning) - Tekniska museet

ÅNGBRANDSPRUTA1878 NICHOLS & CO, BURLINGTON, VERMONT, USAI början av 1800-talet hade ångmaskinen utvecklats från att ha varit jättestora,klumpiga maskiner till att bli ganska små och inte alltför tunga. Dessutom ökadederas effekt. De kom därför till användning inom allt fler områden.Ett av dessa var brandskyddet, som dittillsvarit helt beroende av handsprutor. Dessavar praktiskt taget identiska med de brandsprutor,som använts i ett par tusen år. Manfick nu möjligheten att konstruera brandsprutor,vars pumpar drevs av ångmaskiner.Än så länge behöll man dock hästensom dragare. Ångsprutan revolutioneradebrandkårsväsendet, när den introduceradesomkring 1830. Den första ångsprutani Sverige inköptes till Göteborg 1862.MUSEETS ÅNGSPRUTAMuseets spruta tillverkades av Nichols &Co, Burlington, Vermont, USA och inköptesomkring 1878 av Ljusne MekaniskaVerkstad i Hälsingland.På ett underrede för anspänning med två(eller fyra) hästar är ett aggregat uppbyggtsom består av ångpanna, dubbelverkandeångmaskin och pump. Ångcylinderns ochpumpcylinderns kolvstänger förenas i enrektangulär ram, i vilken en tärning som sitterpå balanshjulsaxelns vev löper. Bådeångcylindern och pumpen är dubbelverkade.Pumpen suger in vatten via en sugslangoch lämnar tryckvatten, via en tryckstötsutjämnandeluftklocka, till ett kopplingsstycke,till vilket en brandslang kankopplas.Pannan är stående med eldstad i bottenoch rökavgång genom en skorsten på toppen.Den är utrustad med manometer -ångtrycksmätare-och annan armatur.Sprutan har baktill en plattform för denmedföljande eldaren. Framför panna ochpumpaggregatets luftklocka finns brandkuskenssäte. På brandsprutans sidor hängersugslangar i klykor.Den har en pumpkapacitet av 1800l/min, vattenstrålen når en höjd av 50 m.p.g.a. brandväsendets konservativa inställning.T.ex. konstruerade svensken John Ericssonredan omkring 1830 i England enbrandspruta, men den fick ingen störreuppskattning. Så småningom togs konstruktionoch tillverkning upp på olika håll iflera länder bl.a. vid John Braithwaite's maskinverkstadi London och även i Tyskland.I Sverige startades tillverkning 1878 vidLjusne Mekaniska Verkstad, där mankopierade amerikanska sprutor. Museetsbrandspruta köptes in för detta ändamål.Tillverkningen övertogs 1883 av LudwigsbergsMekaniska Verkstad i Stockholm,som kom att tillhöra de internationellt ledandeföretagen i branschen.Naturligtvis var brandbekämpning ångsprutornasfrämsta användningsområde,men de visade sig även vara användbaravid katastroflänspumpning i olika sammanhang.Inte förrän på 1930-talet undanträngdesångbrandsprutorna av motorsprutorna ochdå hade under perioden 1825–1920 tusentalsångsprutor tillverkats. De levde alltsåkvar ännu ganska länge efter brandkårens”avhästning”.KÄLLOR:Church, W. C., The life of John Ericsson,London 1890.Bilaga till TM 12.736 (Tekniska museets arkiv).TM 12.736Utryckning med ångbrandspruta. Illustrationur tysk katalog från Ludwigsbergs MekaniskaVerkstad, 1901.UTVECKLING OCH SLUTUtvecklingen av brandsprutan gick trögt7