Människans behov av fiktion-Den rörliga bildens förmåga att beröra ...

34 Tomas AxelsonVissa empiriska studier har orienteratsig mot filmpublikens egna formuleringarav vad som varit absorberande i sambandmed filmupplevelser (Danielsson 2006,Marsh 2004, Axelson 2008a, Orést 2009).I min empiriska studie, Film och mening:En receptionsstudie om spelfilm, filmpublikoch existentiella frågor, så presenterar jag ettresultat som pekar på att spelfilm kan varaen impuls i en självreflexiv process för bearbetningav existentiella frågor. Det finnsexempel i min intervjustudie där människorbeskriver hur andra kommunikationsvägarär stängda, och där en starkfilmupplevelse till och med kunde bli enmycket viktig resurs för gestaltningen avett specifikt moraliskt dilemma eller förmer allmänna tankar om ansvar för medmänniskan,formulerandet av en livsuppgiftoch för upplevelsen av mening (Axelson2008a).Andra empiriska studier har analyseratfilmupplevelser ur ett socialt perspektivoch behovet av att dela sina filmupplevelsermed andra. Det finns undersökningarsom pekar i riktning mot att detta verkarvara viktigt för en stor grupp filmbrukare,att man gemensamt med andra får göra enfilmupplevelse som en del av en socialhändelse (Jerslev 2006). En mindre gruppanger att en stark filmupplevelse kan varaså personlig och överväldigande att upplevelsenblir svår att dela med andra. Dennagrupp tycks ställa sig avvaktande tillatt delta i ett socialt sammanhang efterfilmupplevelsen. ”[T]hey . . . want theirex perience to remain private” (Jerslev2006:219). Intrycket är dock att det socialadelandet av filmupplevelser är enviktig faktor för människor. Detta förstärksockså av det ökande antalet filmfestivaleri Sverige, och ett växande antalsammanhang där utrymme ges för samtaloch gemensamma reflektioner om samhälletoch livet utifrån filmupplevelser(Axelson 2008b).Trots att ett antal empiriska studier hargjorts inom området fiktionsfilm ochmeningsskapande så måste ändå fältet betraktassom underutvecklat. Hur ser tillexempel relationen ut mellan upplevelsenav fiktion och mobilisering av publikenspolitiska sentiment och tankar om sitteget ansvar som samhällsmedborgare?Den irländske forskaren Pat Brereton hävdaratt film bidragit till ett ekologisktpara digm som enligt Brereton långsamtväxer sig allt starkare hos den europeiskaallmänheten (Brereton 2005). En brittiskstudie analyserade sambandet mellan fiktionsfilmoch människors föreställningarom klimatförändringar och på vilket sättmänniskor gjorde explicita eller implicitakopplingar mellan filmupplevelser och sinegen samhällssituation (Lowe et al. 2006).Resultatet var motsägelsefullt då publikstudieni fråga kunde visa hur publikenbåde emotionellt och kognitivt aktiveradesgenom en påkostad dramatisering,samtidigt som en fiktionalisering i klassiskHollywoodtappning också bidrog tillatt skapa förvirring kunskapsmässigt, dåpubliken hade svårt att avgöra var gränsengick mellan fakta och fiktion (Axelson2010).Många studier kretsar kring etableradepolitiska frågeställningar och filmatiseringarmen de mer grundläggande ställningstagandenahar i lite utsträckningunder sökts. Det är således relativt få forskaresom på empirisk grund har problematiseratmänniskors bruk av filmer somen kulturell resurs för reflektioner ochsamtal om grundläggande livsfrågor. Detfinns ett behov av breddad kunskap omrelationen mellan den rörliga bilden ochmänniskors syn på sig själva, det egnalivet och individens upplevelse av att ingåKULTURELLA PERSPEKTIV 2011:2