Läs hela nr 2 här - Institutionen för kultur och medievetenskaper

• Mindfulness i självhjälpskulturen• Ekopsykologi och ekokritik i elfte timmen• Om att forska på ”väntan”• Ett mångfacetterat kulturbegrepp• En nomadologisk kulturanalys• Om autenticitet i utställningsmiljöer• Att förmedla platsens museala kulturhistoria• Från hypotext till hypertext

Vinterläsning från Carlsson BokförlagHitler für alleEva Kingsepp,Tanja Schult, red.Om Hitler och Nazitysklandi populärkulturen.Forskare frånolika fält skriver bl aom Hitler i nutida tidningaroch om krigsfilmersom nationellidentitetsskapare.Icke helt ochhålletKazimiera IngdahlOm de polsk-judiskarelationernas långa ochkomplicerade historia.I centrum står förhållandetmellan polackeroch judar under Förintelsensamt barnensförintelsehistoria.Bruna pennorBibi JonssonBibi Jonsson undersökersvenska kvinnligaförfattare som ocksåvar fascistvänner, vadoch hur skrev de, hurfördes deras värderingarvidare?Nyttan av enhalv kalebassWilhelm ÖstbergKommer man Afrika närmaregenom att läsa omplastsandaler och korgar?Östberg närmar sig härden afrikanska vardagengenom föremål.Dialogen somidé och praktikBirgitta Sandström,Boel EnglundOm dialogbegreppetoch dess genomslag.Vad står det för i olikasammanhang? Vilkaföreställningar är knutnatill det, och hur förhållersig begreppet till verklighetensdialoger?Läs mer om böckerna ochvår övriga utgivning påwww.carlssonbokforlag.seBerördJonas FrykmanOm etnologens arbetssätt.Vad händer i mötetmed tingen, människornaoch platserna mantvingas tänka och handlamed? Utgående frånfenomenologinoch egna upplevelserskriver Frykman omjakten på det oväntade.Ccarlsson bokförlagStora Nygatan 31, Box 2112, 103 13 Stockholm08-545 254 80 • info@carlssonbokforlag.se

Utges av Föreningen KulturellaPerspektiv vid Umeå universitet, medstöd av Vetenskapsrådet ochCarlsson Bokförlag, StockholmKulturella Perspektiv – Svensk etnologisktidskrift tillämpar ett referee-systemmed extern kvalitets granskning.Kulturella Perspektiv – Svensk etnologisktidskrift is a refereed quarterly scientificjournal. Submitted manu scripts willundergo blind peer review.chefredaktörRoger JacobssonredaktionskommittéAlf Arvidsson, Billy Ehn,Kurt Genrup, Roger Jacobsson,Marianne Liliequist, Anna SofiaLundgren, Britta Lundgrenredaktionell assistentAnnCristin Winrothrådgivande nationellredaktionskommittéGösta Arvastson, Helene Brembeck,Lena Gerholm, Orvar Löfgren,Inger LövkronainternationellredaktionskommittéAnne Eriksen, Oslo, Torunn Selberg,Bergen, Ulrika Wolf-Knuts, Åbo,Anna-Maria Åström, Åboansvarig utgivareBilly Ehnredaktionens adressoch kontaktuppgifterEtnologi/Institutionen för kultur- ochmedievetenskaper, Umeå universitet,SE-901 87 UmeåRoger Jacobsson, tel. 090-786 96 57roger.jacobsson@kultmed.umu.seBilly Ehn, tel. 090-786 55 67billy.ehn@kultmed.umu.seAnnCristin Winroth (prenumera-tionsansvarig) tel. 090-786 57 25anncristin.winroth@kultmed.umu.seFax 090-786 78 45prenumeration275 kronor för fyra nummer 2012,institutioner och bibliotek 325 kronor,lösnummer 70 kronorplusgiro 65 33 59 – 0omslag och grafisk formRoger Jacobssontypsnitt Adobe CasloncopyrightKulturella Perspektiv och respektiveförfattaretryckOriginal i Umeå AB 2012issn 1102-7908k ULTURELLAp ERSPEKTIVSvensk etnologisk tidskriftNr 2 2012 • Årgång 21Jenny EklöfMindfulness i självhjälpskulturen– en svårtolkad motsägelse 2Olavi HemmiläHumaniora i krisEkopsykologi och ekokritik i elfte timmen 11Anita BeckmanAtt teckna ett tankerumOm våndan och glädjen att forska på väntan 20Antecknat 31Det mångfacetterade kulturbegreppetAv Jenny Gunnarsson payne 31Konturer till en nomadologisk kulturanalysAv Eddy Nehls 34På besök i Livias målade trädgårdTankar kring analyser av rumsliga faktorer och autenciteti utställningsmiljöerAv Märit Simonsson 37Anmälningar och notiser 40Att förmedla platsens museala kulturhistoriaMagnus Berg, Här och där på stadsmuseet: Grubblande guidetill ett utställt Göteborg,anmäld av Richard Pettersson 40Från hypotext till hypertextDen kulturella ikonen som instrument för kommunikationoch reflektion kring samtidenHans Lund, Kulturella ikoner i text, musik och bild,anmäld av Roger Jacobsson 42Omslagsbilden: ”I väntan på att någonting skall hända.” Se Anita Beckmans artikeli detta nummer om ”Att teckna ett tankerum”. Detalj ur oljemålning av Edward Hopper,”Automat” (1927), Des Moines Art Center Permanent Collections. Hämtad ur SheenaWagstaff (ed.), Edward Hopper, s. 138–139, Tate Publishing, London 2004.

Jenny EklöfMindfulness i självhjälpskulturen– en svårtolkad motsägelseJenny Eklöf är fil.dr i idéhistoriaoch skrev sin avhandlingom svensk genteknikpolitik. Honinnehar för närvarande en tjänstsom biträdande lektor inom forskningsområdetvetenskaps-, teknik-och miljöstudier (VTM) vidUmeå universitet. Denna artikelbygger på Jennys nuvarandeforskningsprojekt som handlar omdet sätt på vilket mindfulnessetablerats vetenskapligt, främstinom klinisk psykologi, och i populärkulturen.en våg av mindfulness, eller ”medveten närvaro”som det kommit att uttryckas på svenska, harunder senare år svept över oss. Presenterad somen modern, sekulariserad form av flertusenårigbuddistisk visdomslära – fast numera understödd ochlegi timerad av vetenskapliga studier – utlovar mindfulnesslindring för de problem som tynger den modernanutidsmänniskan.Mindfulness har utövat en särskild lockelse inom kliniskpsykologi och psykoterapi, där olika behandlingsformeroch terapier nu utvärderas, standardiseras ochdiskuteras. Antalet vetenskapliga artiklar om mindfulnesssom publiceras har ökat lavinartat under de senastetio åren, en ny tidskrift titulerad just Mindfulness haretablerats och den återkommande internationella vetenskapligamindfulnesskonferensen är nu inne på sitt elfteår. Läroböcker skrivs, kurser introduceras på universitetenoch undervegetationen av skolbildningar och terapiformerväxer. Det erbjuds kurser i mindfulness genommeditationscentra, bildningsförbund, motivations- ochcoachingföretag, och många praktiserande terapeuterinklu derar mindfulness i sin repertoir av behandlingar.Samtidigt med detta vetenskapliggörande av ursprungligenreligiösa och andliga föreställningar och praktiker,har mindfulness tagit ett avgörande kliv in i det vi liteslarvigt kan kalla populärkulturen.Självhjälpslitteraturen säljer som aldrig förr, mediarap porterar flitigt om denna nya trend och i folks mobiltelefonerringer mindfulnessapparna och påminner ossom att ta tid för en stunds ”andrum”. Mindfulness anseskunna hjälpa både sjuka och friska, unga och gamla,stressade människor mitt i karriären lika väl som de somsaknar karriär, föräldrar som vill klara av sitt föräldra-KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 2–10.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

4 Jenny Eklöfserande effekt (Lasch 1979; Rieff 1987).En annan kritik har, i Foucaults anda, settskapandet av terapeutiska själv som enmanifestation av en politisk teknologis(psykologisk expertis) verkanskraft i staten(Rose 1997; Philip 2009; Rimke2000). Det finns också en kritik som menatatt vi genom psykologiseringen kommitatt se oss som hjälplösa, sårbara ochberoende, till förfång för samhällets bästa(Furedi 2004). Huruvida den terapeutiskakulturen, till skillnad från vad som utlovas,inverkar menligt på våra själv (avpolitiserade,narcissistiska, disciplinerade)ligger utanför denna studies fokus. Enmer fundamental spänning i självhjälpsböckernaom mindfulness rör ifall de konsoliderareller upplöser ett stabilt självöverhuvudtaget.Den uppsjö av självhjälpslitteratur somfram till i dag sett dagens ljus – en genrevars startskott ofta hänförs till SamuelSmiles bok Self-Help från 1859 – kan sessom en av den terapeutiska kulturens tydligastemanifestationer (Hazleden 2003).Genren både bygger på existensen av individersom ser som sin uppgift att hjälpasig själva till personlig förändring och utveckling,samtidigt som den bidrar till enföreställning om att vi är i behov av en sådan.Kärnan är idén om ett formbart självöver vilken individen, med hjälp av olikatekniker, kan utöva om inte direkt kontroll,så åtminstone inflytande.Självhjälpsgenren har många olikaideo logiska, religiösa och vetenskapligainlopp. För dess terapeutiska varianter harsambandet med den tillämpade psykologinvarit nära och starkt. Ett tidigt tilllämpningsområdeför psykologin var somresurs för att höja produktivitet och effektiviteti organisationer, där frågor omledar skap, mänskliga relationer och kommunikationsfärdigheterstått högt. 2 Enligtkultursociologen Eva Illouz (2008) tillhandahöllpsykologin på 1930-talet enemotionell kodifiering av de frågor somföretagsledningarna hade på sina bord.Psykologerna erbjöd ett nytt språk för attidentifiera och lösa dessa problem, ochkom att bli medskapare till ett eget kunskapskomplex,”human relations”. Detsom kom att förespråkas i självhjälpslitteraturenvar emotionell kontroll, förmågaatt läsa av andras behov, samt skicklighet iatt kommunicera (se t.ex. Carnegie 1939).Grundbulten i självhjälpsråden var att underkastasig själv en emotionell och tankemässigsjälvkontroll som ett sätt att vinnaframgång, vare sig som anställd ellerchef.En annan viktig bakgrund är den rörelsesom tog fart på 1960-talet och somkom att kallas ”The Human PotentialMovement”, vars främsta psykologiska företrädarevar Abraham Maslow och CarlRogers, huvudfigurer inom den humanistiskapsykologin. Rörelsen betonade (ochhade som fokus i den psykologiska teoribildningen)människans inneboende potentialoch möjlighet till självförverkligande.Hälsa och självförverkligandekunde uppfattas som synonyma och terapi(professionell eller genom självhjälp) verktygetför att avlägsna eventuella mentalahinder för detta.Att vi kan generera bättre förhållandeför oss själva genom att reglera våra tankaroch känslor har också varit hörnsteneni den kognitiva beteende terapin som fickstor spridning från 1970-talet och framåt,och den idéströmning som tog fart islutet av 1980-talet i form av ”positivttänkande” (Ehrenreich 2009). Det positivatänkandet har också (fast med delvisandra förtecken och anspråk) funnit enhemvist inom akademin genom den såkallade ”positiva psykologins” etableringKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Mindfulness i självhjälpskulturen . . .5(Seligman 2007). De akademiskt verksammamindfulnessföreträdarna återfinnsofta inom den kognitiva beteendeterapinshägn, fast refererar frekvent till, och hämtarnäring ur, både humanistisk och positivpsykologi.Självhjälp eller icke-självhjälp?Mindfulness som motsägelseDet har skrivits en uppsjö självhjälpsböckersom tar sin utgångspunkt i mindfulness,och nya titlar tillkommer ständigt.(En sökning på Amazon.com gernärmare 800 träffar.) För denna analyshar jag valt tre böcker som alla är skrivnaav personer som har doktorsgrader i psykologioch är verksamma antingen somforskare eller terapeuter. Böckerna vändersig till lekmän inom både psykologi ochbuddism och är tänkta att fungera sompraktiska guider eller handböcker att användai vardagen. De representerar treolika riktningar inom mindfulnessforskningen(om än med stort överlapp): StevenC. Haynes, Acceptance and CommittmentTherapy (ACT), Mark Williams,Mindfulness Based Cognitive Therapy(MBCT) och Christopher Germers användandeav mindfulness och självmedlidande(self-compassion) som terapeutiskaverktyg. 3Även om processen inte bör beskrivassom enkelt linjär kan vi se hur mindfulnessnu rört sig över gränserna för vad sombetraktas som religion, över till vetenskapoch sedan till populärkultur. I sig självakan därför självhjälpsböckerna förstås sommanifestationer av en ”lyckad” översättningav kunskap från en kontext till enannan. Min utgångspunkt är dock att ensådan översättning också innebär ett återochomskapande av kunskapsanspråken,där meningen står i relation till den kontexti vilken de uttrycks. Min läsning avdessa tre böcker har därför tagit fasta påtre huvudaspekter som återfinns i självhjälpslitteraturgenerellt, nämligen identifieringenav ett (mentalt) problem som gåratt övervinna, den centrala platsen somintas av en självobserverande metod ocharbetet med det egna självet, samt föreställningenom ett alternativt, möjligt,bättre – själv. Jag har velat se hur detta tarsig uttryck i relation till de mindfulnessbaseradesjälvhjälpsböckerna.Även om referenserna till buddistiskaläror är betydligt fler och uttömmande isjälvhjälpsböckerna än vad de är i de vetenskapligatidskrifternas artiklar, betonasdet även i dessa att mindfulness inte ärnågon religion, att det handlar om att odladen mänskliga förmågan till uppmärksamhetoch medvetenhet vilken vi delaroavsett religion samt att dessa förmågornumera anses utgöra helande faktorer enligtmodern psykologisk vetenskap ochpsykoterapi (Germer 2009:55).Mindfulnessböckerna, precis som annansjälvhjälpslitteratur, identifierar ettproblem åt oss. Ett sådant är det modernasamhällets högt uppskruvade tempo, somger upphov till en rad stressrelaterade tillstånd:oro, depression, utmattning, ångest,självförakt. Vi sägs göra våld på osssjälva när vi pressar oss att göra så mycketsom möjligt utan att någonsin vara heltnärvarande i det som görs. Vi är ständigtpå väg någon annanstans, ständigt upptagnaav att förbättra oss själva. Fenomenet”multitasking” ses som ett missriktatförsök att komma ur detta självförvålladestresstillstånd. Det lidande som uppstår idenna situation må vara tidstypiskt mensägs samtidigt vara en variant av det universellalidande som hela mänsklighetendignar under. Mindfulness passar på dettaKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

6 Jenny Eklöfsätt som hand i handske med annan terapeutisksjälvhjälpslitteratur: ”Thus thenarrative of self-help is fundamentallysustained by a narrative of suffering. Thisis because suffering is the central ”knot”of the narrative, what initiates and motivatesit, helps it unfold, and makes it”work” (Illouz, 2009).Roten till lidandet sägs ligga i detmänskliga psyket. Istället för att vara närvarandei det som händer här och nu är viistället upptagna med att oroa oss förframtiden, älta det förflutna, hitta strategierför att undvika det som är svårt, ellerförbättra våra chanser att lyckas. Allt somoftast går vi på autopilot, särskilt understress, och vi blir ett offer för våra egnatankar. Att odla medvetenhet om tankarsom just tankar, ses av Mark Williamssom nyc keln till befrielse. ”They are likepropaganda. They are not real” (Williams2011, 11).Återkommande i mindfulnesslitteraturen,så även i självhjälpsböckerna, är betoningenpå hur man bör förhålla sig till detsom är smärtsamt och svårt. Istället förägna energi åt att undvika svåra och negativakänslor och tankar uppmuntras enaccep terande och öppen hållning. Attmed hjälp av en problemlösarmentalitet(Williams kallar det ”doing mind” ochHaynes ”fix-it mentality”) försöka få problemenatt försvinna, förstärker och förvärrasbara problemet ytterligare, enligtdevisen ”What we resist, persists”.Genom olika former av meditationsövningarinbjuds läsaren att träna sig i attställa sig utanför det mentala flödet avtankar och emotioner, betrakta dem välvilligtoch uppmärksamt, och därmed slåin en kil mellan betraktaren och det betraktade.Insikten om att alla människor,oavsett yttre villkor, lever med svårigheter(om inte annat blir de förr eller senaresjuka, gamla, och dör) sägs öppna upp fören medkännade istället för självkritiserandehållning. Den goda nyheten sommindfulness för med sig är att om vi förmårhålla våra erfarenheter på ett ickedömande,öppet och accepterande sätt såkommer våra negativa tankar och känsloratt gradvis förlora greppet om oss.Enligt det som beskrivs som ”buddistiskpsykologi” är det just en missriktadidentifikation med de egna tankarna ochkänslorna som skapar en uppfattning omatt det finns ett fast och beständigt själv.Fasthållandet av detta själv, och de strategiersom används för att försvara eller förstärkadet, ses som roten till mänskligtlidande. Detta föranleder en av författarnaatt proklamera att det han egentligen skrivitär en ”non-self-help book” (Germer2009), och en annan att distansera sigfrån genren genom att säga att mindfulnessinte ska ses som en alternativ psykoterapieller ytterligare en självhjälpsriktningpå vägen mot förbättring (Williams2011:240). Förmågan att nyfiket ochöppet kunna observera sin egen mentalaaktivitet är förknippat med en form avavidentifiering av ens egna tankar, de blirtill mentala händelser som kommer ochgår, och du blir betraktaren, det observerandesjälvet (Hayes 2005:95). Du sägskunna vila i ett medvetet varande, i vilket”du” inte längre är bunden till en begränsadversion eller berättelse om vem dusjälv är.The idea of “no-self” is a hopeful message containedin Buddhist psychology. It really meansthere’s no fixed self. Even our schemas arise anddisappear. The notion of “no-self” doesn’t meanthat we’re “nobody” either. We’re really part ofeverything. To become happier and to adaptbetter to changing circumstances, the task isto soften our fixed self-images and behaviorpatterns that reduce our freedom” (Germer2009:97–98).KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Mindfulness i självhjälpskulturen . . .7Mindfulness beskrivs som ett fundamentaltannorlunda förhållningssätt gentemotoss själva och varandra som för vår kulturär ”kontraintuitivt”, och som inte kan reducerastill en rad snabba tekniker för attuppnå lycka och framgång. Ändå är mindfulnessböckernafulla av de element somvi finner även i annan självhjälpslitteratur;övningar och tester som du som läsare kangöra, informativa rutor som upplyser omde senaste psykologiska och neurologiskaforskningsrönen, förmodat autentiska berättelserom människors egna erfarenheter(alltid beskrivna endast med förnamnet),och ett typiskt du-tilltal. Baksidestexternautlovar en framtida situation där du harbättre kontroll över ditt liv, där dina negativatankar har förlorat sin kraft och dukan njuta av ditt liv till fullo.Det som föreskrivs är kanske inte ettintensivt arbete med att lösa specifikalivsproblem, i synnerhet inte med hjälp avlättillgängliga tekniker, men dock ett intensivtarbete med att förändra inställningentill våra problem. Men, det är likvälett arbete som ska utföras. Odlandetav en accepterande, öppen och ickedömandehållning utmålas inte som någotvi gör i en handvändning. Teknikerna attupptäcka, identifiera och slutligen förändra(om än indirekt via accepterande)känslor och tankar är många. Läsare inbjudsatt sätta ord och etiketter på sinakänslor, skriva listor på det som tar ellerger energi i vardagen, skriva dagbok föratt dokumentera framsteg i förmågan attvara närvaranade i nuet, veckovis ändra påinrotade vanor, testa sin nivå av självmedlidande,sätta upp kort- och långsiktigalivsmål, granska den egna självuppfattningen,lära sig identifiera i vilka situationerdet uppstår psykiskt lidande, placerain sig själv som en särskild personlighetstyp,och så vidare.Avståndstagandet gentemot självförbättringsom projekt (till förmån för självacceptens)förenas ändå med utfästelserom vilka förbättringar för eller av självetsom är möjligt.Det hägrande målet som beskrivs iböckerna ligger någonstans mellan ettandligt uppvaknande och framgång; i detsvårgripbara fenomenet ”lycka”. Vad dettainnebär får vi en finger visning om genomatt se på böckernas undertitlar: ”Freeingyourself from destructive thoughts andemotions”, ”Finding peace in a franticworld”, och ”Get out of your mind andinto your life”. Uppmaningar om att vi skaförsöka frigöra oss från det som tyngeross, lämna otrygghet och destruktiva tankarbakom oss, sluta oroa oss och leva inuet, förutsättar att detta är möjligt ochatt det så att säga är inom räckhåll förvar och en. Eller som Wil liams uttryckerdet:Pure awareness transcends thinking. It allowsyou to step outside the chattering negative selftalkand your reactive impulses and emotions.It allows you to look at the world once againwith open eyes. And when you do so, a senseof wonder and quiet contentment begins to reappearin your life (Williams 2011:31).Eller, för att göra en kort utvikning tillen av den svenska mindfulnessrörelsensfrämsta namn, Ola Schenström, mindfulnessgör att du kan: 4Minska din stress och oroSova bättreFokusera på det väsentligaBli mer uppmärksam om vad som skeri dig och kring digBli mer kärleksfull och medkännandeLeva i balans och mer i nuetÖka ditt tålamodÖka din förmåga att möta svårigheterBättre kunna hantera smärtaÖka din livskvalitetKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

8 Jenny EklöfAvslutande reflektionerDet sätt som vetenskapliggjord mindfulnesskommit till uttryck i populärkulturenbär tydliga spår av den genre genom vilkenden verkar, nämligen den terapeutiskasjälvhjälpsgenren. Som sådan kommerden också att utgöra en förlängd, populariseradversion av den tillämpade psykologin,och vandrar i historiskt redan upptrampadebanor. Det som framställs somrevolutionerande nytt och på tvärs motvedertagna föreställningar i vår kultur,uttrycks och manifesteras på så sätt genomdenna kritiserade kultur. Identi fieringenav negativa, destruktiva tankar som etthuvudproblem är detsamma, den huvudsakligametoden – självobservation – ärdensamma, liksom målet om ett lyckligareliv. Detta ger upphov till paradoxeroch ambivalenser.Mindfulnesslitteraturen kritiserar vårkulturs upptagenhet med oss själva, menkommer att nå ut till människor genomexakt de kanaler som kanske allra tydligastger uttryck för just denna upptagenhet.Självhjälpslitteraturen förutsätter individersom går självförbättringens vägoch denna individ är aldrig färdig, utansöker och behöver konstant utveckling.Den frid, välbefinnande och lycka somhägrar är förvisso resultatet av ett meravslappnat och accepterande förhållandegentemot sig själv, men själva accepterandetkräver intensivt arbete i form av regelbundenmeditation, självgranskning, listskrivande,självtester, utvärderingsformu -lär och etablerandet av nya vanor. Dedestruktiva känslorna, självkritiken, negativiteten,otillräckligheten ska vi lära ossacceptera på ett icke-dömande sätt, ochsamtidigt utlovar böckernas titlar just befrielsefrån dessa. Å ena sidan sägs mindfulnessutgöra en radikal och djupgåendeförändring i vårt förhållningssätt till osssjälva och våra liv, där själva idén om ettfixerat själv utmålas som en missuppfattning,samtidigt är det samma själv somska testa, granska, utvärdera, undersöka,dokumentera – sig själv.En spirande kritik mot mindfulnessgår nu att uppfatta som rör sig om att anspråkenär för höga, tillämpningsområdenaför varierade och den vetenskapligaosäkerheten för stor. Men också att orsakentill människors lidande (återigen)hamnar i knät på individerna själva, ochinte i de politiska och ekonomiska struktureri vilka individer befinner sig. Meddetta inte sagt att förespråkarna självamenar detta, men att självhjälpsgenrenbygger på identifieringen av problem somindividen själv kan arbeta med (och ta ansvarför). När nu mindfulness gått från attvara i marginalen till att återfinnas i vårkulturella huvudfåra, blir den då ocksåinte en del av den kravfyllda kultur vi sägsleva i? När det piper till i mobiltelefonenför femte gången som en påminnelse omatt det är dags att vara medvetet närvarande,minskar eller ökar stressen? Dennareaktion är kanske det som väntar varjerörelse med stort och snabbt genomslag.Men kanske är det också en reaktion påjust den ambivalens och självmot sägelse,som synes inbyggd i självhjälps litteraturen.Paradoxalt nog kan just den lyckade översättningsom skett och som möjliggjortdet snabba och stora genomslaget – frånbuddism till psykologi , från psykologi tillpopulärkultur – utgöra fröet till dennamotreaktion.Noter1Av de olika buddistiska skolorna är det framförallt Theravada-buddismen och vipassana-meditationensom dominerat i dessa sammanhang,KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Mindfulness i självhjälpskulturen . . .9medan den tibetanska riktningen fått ett mycketfärgstarkt och inflytelserikt publikt språkrör iform av den 14:e Dalai Lama.2Andra områden där psykologin tidigt kom till användningvar militären och skolan (Richards 2010;Capshew 1999; Larsson 2012).3Jag är här väl medveten om att jag på detta utrymmeinte har någon möjlighet att här göra devetenskapliga resonemangen rättvisa, utan mycketav nyanser och djup faller med nödvändighetbort.4Listan är ett citat från hemsidan för det svenskaMindfulnesscenter, 24 oktober 2012. Webbadresshttp://www.mindfulnesscenter.se/start/vad-aermindfulness.aspx.ReferenserBrown, K. W. et al, 2007. “Mindfulness: Theoreticalfoundations and evidence for its salutaryeffects”, in Psychological Inquiry, vol. 18, nr 4,211–237.Capshew, James, 1999. Psychologists on the March:Science, Practice and Professional Identity. NewYork: Cambridge University Press.Carnegie, Dale, 1939. Hur man vinner vänner ochinflytande. Stockholm: Natur och Kultur.Ehrenreich, Barbara, 2009. Smile or Die: HowPositive Thinking Fooled America & The World.London: Granta Books.Furedi, Frank, 2004. Therapy Culture: CultivatingVulnerability in an Uncertain Age. London, NewYork: Routledge.Hazleden, Rebecca, 2003. “Love yourself: The relationshipof the self with itself in popular selfhelptexts”, in Journal of Sociology, vol. 39, nr 4,413–428.Illouz, Eva, 2008. Saving the Modern Soul: Therapy,Emotions, and the Culture of Self-Help. Berkely,Los Angeles, London: University of CaliforniaPress.Larsson, Anna, 2012. “Psychologists in Swedishschools 1945–1980: Some notes on experts andthe uses of social science knowledge”, in Danell,Richard; Larsson, Anna & Wisselgren, Per, SocialScience in Context: Historical, Sociological andGlobal Perspectives. (Lund: Nordic AcademicPress, forthcoming.)Lasch, Christopher, 1979. The Culture of Narcissism:American Life in an Age of DiminishingExpec tations. New York: Warner Books.Lopez, Donald S., 2008. Buddhism and Science: AGuide for the Perplexed. Chicago: University ofChicago Press.McCown, Donald; Reibel, Diane & Micozzi,Marc S., 2010. Teaching Mindfulness: A PracticalGuide for Clinicians and Educators. New York,Dordrecht, Heidelberg, London: Springer.Philip, Brigid, 2009. “Analysing the politics ofself-help books on depression”, in Journal ofSocio logy, vol. 45(2), 151–168.Richards, Graham, 2010. Putting Psychology in ItsPlace: Critical Historical Perspectives. London,New York: Routledge.Rieff, Philip, 1987. The Triumph of the Therapeutic:Uses of Faith after Freud. Chicago: University ofChicago Press.Rimke, Heidi M., 2000. “Governing Citizensthrough Self-help Literature”, in Cultural Studies,vol. 14, nr 1, 61–78.Rose, Nicholas, 1997. “Assembling the modernself”, in Porter, Roy (ed.), Rewriting the Self:Histories from the Renaissance to the Present. London,New York: Routledge.Seligman, Martin E. P., 2007. Verklig lycka: Engrundbok i positiv psykologi. Sundbyberg: Optimal.Åsberg, Marie, 2006. “Mindfulness-meditation:Nygammal metod för att lindra stress”, i Läkartidningen,nr 42, vol. 103, 3175.Analyserade självhjälpsböckerGermer, Christopher K., 2009. The Mindful Pathto Self-Compassion: Freeing Yourself from DestructiveThoughts and Emotions. New York, London:The Guilford Press.Hayes, Steven C., & Smith, Spencer, 2005. GetOut of Your Mind and Into Your Life: The NewAcceptance & Commitment Therapy. Oakland:New Harbinger Publications Inc.Williams, Mark & Penman, Danny, 2011. Mindfulness:A practical Guide to Finding Peace in aFrantic World. London: Piatkus.SummaryMindfulness and the Culture of Self-help:A Contradiction in Terms?(Mindfulness i självhjälpskulturen– en svårtolkad motsägelse)This article sheds light on the ways that mindfulnessself-help literature carries with it a number ofKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

10 Jenny Eklöfbuilt-in tensions. First, mindfulness questionswhether there exists a fixed self, yet the self-helpgenre’s focus on a You that is encouraged to change– a self that is performing work on itself – seems toreinforce the notion of a self. Second, thoughmindfulness is demarcated as something differentthan quick-fix techniques for self-improvement,the reader is presented with numerous techniquesand methods for observing, assessing, testing anddocumenting the self. Third, while destructivethoughts and emotions are not to be “fixed” or resisted,the explicit goal is to become free of them.Finally, although mindfulness refers to our stressfuland self-absorbed culture as a problem, part ofits cultural dissemination has been through a genrethat more than others emphasize self-investigationas a pathway to self-improvement.Keywords: mindfulness, therapy culture,western Buddhism, popular psychology, self-help.Jenny Eklöf, PhD in History of Science and Ideas,currently holds a position as Assistant Professor in theresearch field Science, Technology and EnvironmentalStudies, Department of Historical, Philosophicaland Religious Studies, Umeå University, Umeå,Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Olavi HemmiläHumaniora i krisEkopsykologi och ekokritik i elfte timmenOLAVI HEMMILÄ är fil.dr ilitteraturvetenskap, utbildad vidStockholms universitet och därefterverksam vid Högskolan Dalarnaunder många år (lektor ilitteraturvetenskap 2003–2010).Han disputerade 2002 med enavhandling om Dan Anderssonoch intresset för Indien i svenskskönlitteratur. 2006 publiceradeHemmilä skriften Tagore inSweden 1921 & 1926 i samarbetemed Svenska ambassaden iNew Delhi. 2010 var han VisitingFulbright Hildeman scholarvid University of Washington,Seattle, där han höll en kurs om”sustainability in contemporaryScandinavian society”.iskrivande stund hamrar orkanen Sandy sönderUSA:s östkust. TV och tidningar ger dramatiskaögonblicksbilder. Här och var skymtar insikten omatt detta är en del av ett större skeende. Sommarenhar varit rekordvarm i USA. Stora delar av landet harplågats av torka, och isarna i Antarktis fortsätter attsmälta. Frågan om vad som bör göras åt miljö- och klimathotenär en ödesfråga, men det är av lika stor viktatt förstå våra känslomässiga reaktioner på alla larmrapporterna.Bidragen till den uppslagsrika antologin Vital Signs:Psychological Responses to Ecological Crises (2012) argumenterarför att miljökrisen har en positiv potential. Denkan öppna vägen till en djupare relation mellan detmänskliga medvetandet och den fysiska miljön. Allasådana förändringar föregås av en intensiv anspänning,både individuellt och kollektivt. Det är fruktbart att föraen vidare diskussion utifrån dessa perspektiv. Vad fårmiljöproblemen för konsekvenser när det gäller tolkningenav kulturella artefakter? Kommer utvecklingenatt förändra synen på humanioras uppdrag? Vilka teckenpå perspektivförskjutningar kan skönjas redan i dag?Ett av de intressantaste bidragen i Vital Signs är MickCollins, William Hughes och Andrew Samuels uppsats”The politics of transformation in the global crisis.” Författarnahävdar att den största orsaken till miljöproblemenär den ensidiga materialism som utmärker konsumtionssamhället.En strävan efter omedelbar lustuppfyllelseleder till andlig fattigdom. Detta har redan fått förödandeeffekter på det globala planet, men när utvecklingennår en kritisk punkt kan den vändas i sin motsats.Collins, Hughes och Samuels lånar begreppet enantodromifrån C. G. Jung: Allt i tillvaron vänds förr ellerKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 11–19.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

12 Olavi Hemmiläsenare till sin motsats (Jacobi, 1980). Endel av dessa motsatspar är av allmän karaktär,som dag–natt, handling–vila, individ–kollektiv,kaos–kosmos, kultur–natur,liv–död, ont–gott och yin–yang.Andra motsatspar är mer specifika förJungs tänkande, exempelvis animus–anima, ego–skugga, extrovert–introvertoch instinkt–arketyp. I detta sammanhangär begreppsparet medvetet–omedvetetav särskilt intresse.Kriser på det personliga planet innebärofta en möjlighet för medvetandet att integreraoch absorbera material som tidigarevarit omedvetet och obearbetat. Dessaprocesser kan vara dramatiska och ledertill att individen tvingas konfrontera sinaegna skuggsidor.Ur ett sådant tillstånd av spiritual emergencykan en helt ny människa formas(Grof & Grof, 1989). Den italienske psykiatrikernRoberto Assagioli har beskrivitde olika faserna i denna process. I det förstastadiet föregås uppvaknandet av en seriemindre kriser:In order to best understand the experiences thatoften precede the awakening, we must reviewsome of the psychological characteristics of the“normal” human being. One may say of himthat he “lets himself live” rather than that helives. He take life as it comes and does not questionits meaning, its worth, or its purpose: hedevotes himself to the satisfaction of his personaldesires; he seeks enjoyment of the senses,emotional pleasures, material security, orachieve ment of personal ambition. If he is moremature, he subordinates his personal satisfactionsto the fulfilment of the various family andsocial duties assigned to him, but without seekingto understand on what basis those dutiesrest or from what sources they spring. 1Assagioli är känd för att ha skapat den såkallade psykosyntesen, vars grundantagandeär att varje individ livet igenom arbetarpå att utveckla sin inneboende potential.Han diskuterar de olika faser somföljer efter det initiala skedet i det andligauppvaknandet. De kan även beskrivas utifrånJohan Cullberg klassiska Kris ochutveck ling (1975), där krisförloppet delasin i fyra olika faser: chock, reaktion, bearbetningoch nyorientering. För Collins,Hughes och Samuels är poängen att ettindividuellt uppvaknande av detta slagåterspeglar det kollektiva uppvaknandesom hela mänskligheten står inför.Frågan är hur världssamfundet kommeratt hantera de skador som redanåsamkats både miljö och människor. Kanskeär vi just nu i färd med att gå igenomen rit de passage, en transformation avnärmast mytiska dimensioner: ”it willtake a fundamental metanoia, a self-overcoming,a radical sacrifice to make thistransition.” 2 Ett sådant offer i det modernamedvetandet kommer att konfronteramänsklighet med ”de materialistiskaböjel ser, den hedonistiska livsstil och denihilistiska attityder som gjort det omöjligtatt etablera någon verklig, djup ochvaraktig relation till livet som sådant”. 3 Idenna situation förknippar många naturenmed ett diffust hot. LitteraturvetarenSimon Estok, som är verksam vid SungkyunkwanUniversity i Sydkorea, har betecknatdetta tillstånd som ecophobia, ”anirrational or groundless fear or hatred ofthe natural world”. 4 Här finns det skäl attknyta an till frågorna i inledningen avdenna uppsats. Hur ska konst och humanioraförhålla sig till den globala miljöochklimatkrisen?EkofobiÅren mellan 1560 och 1600 inleddes englobal köldperiod med missväxt, sjukdomoch svält som följd. Den så kallade ”lillaKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Humaniora i kris13istiden” varade in på 1800-talet. Det äringen slump att trettioåriga kriget härjadepå kontinenten samtidigt som klimatetblev hårdare, eller att Islands befolkningminskade till hälften under 1700-talet. Estok hävdar att oron i atmosfärenäven satte spår i litteraturhistorien. Hansfrämsta exempel är Shakespeares dramaKung Lear (1605–1606). Den gamlekungen Lear överlåter sitt rike åt tvåotacksamma döttrar sedan han förskjutitden tredje och yngsta dottern, den endasom verkligen älskar honom. Insikten omdet misstag som Lear begår bryter ner honom,men i de centrala scenerna på hedenär trycket från den fysiska omgivningenlika viktigt. Stormen tjuter och kungeninser att slutet är nära.Estok menar helt enkelt att Shakespeareled av ekofobi när han skrev KungLear. Den ångest som gestaltas i dramat ären reflex av samtidens vånda över klimatförändringarna.Estoks tes pekar på enmöjlig utvidgning av litteraturvetenskapensuppdrag. Paralleller finns på närahåll. I en essä i Dagens Nyheter har historikernPeter Englund diskuterat flamländarenPieter Bruegels berömda målning”Jägarna i snön” från 1565. 5 Den ger etttill synes idylliskt intryck. Invånarna i enliten by sysslar med sina vardagliga göromåljust när solen håller på att gå ner.Glada människor åker skridskor på enfrusen damm mitt i byn, men Englund visaratt stillheten i detta lantliga panoramaär bedräglig.Bruegel målade sin tavla just när denförsta köldknäppen satte in. Ingen anadevad som skulle komma. Estok uttalar intetanken, men även flera andra av Shakespearesstora tragedier skulle kunna bäraspår av den klimatkatastrof som rullade igång några decennier innan han skrevsina tragedier. Bildspråket i Hamlet (cirka1601) är till stora delar hämtat från detobehagligt påträngande växtriket. ”Larverfräter vårens barn innan de hunnit öppnasina knoppar”, heter det i den första akten.Det jäser överallt i dramat, skördarnaruttnar och mjöldrygan gör människornagalna.Också i Macbeth (cirka 1606) tycks naturenstå i opposition till allt mänskligt.Här yttrar sig Shakespeares ekofobi i enfascination inför det ockulta. När ingenmänsklig ingenjörskonst kan kontrolleraden fysiska miljön är det lockande attpröva andra vägar. Åskan går, och häxornakokar ihop en soppa som släpperonda krafter fria. Macbeth förlorar sinomdömesförmåga i denna mörka värld,och vem hade inte gjort det? Vädret verkarha varit mycket värre på Shakespearestid än under någon midsommarhelg eftermillennieskiftet.Årsringarna ligger tätt i Shakespearestragedier. Det tycks onekligen finnas skälför en omläsning av våra litterära klassiker,men det kan aldrig bli fråga om atthitta några blinda samband mellan textoch värld. Det litterära genresystemet haren tröghet i sig, och gen svaret på förändringari omvärlden blir sällan momentant.Det är till exempel inte många modernaromaner som tar upp den klimatkris sompågår just nu. Dessutom skapar krissituationerde mest skiftande reaktioner. Detär rimligt att tala om en spiritual emergencyunder 1600-talet, men begreppet ärännu mer aktuellt i dag. Shakespeare skrevju även komedier. I dag läser vi deckaremedan glaciärerna smälter. Hur hanterarvi vår egen ekofobi?Shakespeares Kung Lear och Bruegelsmålning ger levande bilder av hur manupplevde klimatkrisen. Konsten är en viktigdel när det gäller diskussionen av begreppethållbar utveckling, och humanis-KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

14 Olavi Hemmiläter borde ägna en större uppmärksamhetåt människors relation till den fysiskamiljön. Skillnaderna mellan 1600-taletoch vår tid är uppenbara. Hos Shakespearefinns ingen fullständig enantodromi.Människorna led under den lilla istiden,men de kunde inte göra mycket föratt förbättra sin situation. Strängt tagethade de ingen jungiansk skugga att brottasmed, åtminstone inte ur ett ekologisktperspektiv. Dagens miljökris är där emottill stor del självförvållad. Den är en långsamtpågående katastrof, och de som bevittnarden är medvetna om sin egen skuldtill det som sker. Det finns otaliga exempelpå apokalyptiska och ekofobiska drag iden nutida konsten. Kanske är det ändåintressantare att inta det motsatta perspektivet.Frågan är i så fall inte hur krisernakommer till uttryck i konsten, utanhur konsten ska uppfattas i ljuset av kriserna.Är det exempelvis möjligt att skrivaen grön litteraturhistoria på samma sättsom man försökt teckna konturerna av enlitteraturhistoria ur ett kvinnligt perspektiv?EkokritikEstoks studier av Shakespeares ekofobikan inordnas i det vittförgrenade forskningsområdesom kallas ecocriticism. Ekokritikenhar definierats som studiet av”relationen mellan litteraturen och denfysis ka miljön.” 6 Forskningsområdets utvecklingbottnar i en känsla av frustrationöver att forskarsamfundet inte införlivatdet ekologiska perspektivet i sin praktik. Iett inledande skede vände sig ekokritikenmot alla försök att avlägsna läsaren fråntexten och texten från världen. ”It isn’tlanguage which has a hole in its ozonelayer”, säger Kate Soper i boken What isNature? (1995) 7 . Det är inte språket somhar ett hål i sitt ozonlager. Formuleringenär onekligen slående och citeras också avmånga ekokritiker som ett slags agitatorisktmantra.De första ekokritikerna sökte efter textersom var lyhörda för samspelet mellanmänniskan och hennes fysiska miljö.Detta ledde till en omvärdering av helalitteraturhistorien. Tidigare förbiseddaförfattarskap lyftes fram, liksom mer ellermindre perifera genrer som dagböcker,memoarer eller den så kallade naturprosan(i Sverige representerad av författaresom Sven Barthel och Sven Rosendahl).Klassiska texter visar överraskande nyasidor när de studeras ur ett ekologiskt perspektiv.Samuel Becketts I väntan på Godot(1952) utspelas som bekant på en öde platsi skuggan av ett naket träd. Men hur skadenna ödslighet uppfattas? En läsa re sombefinner sig vid Aralsjöns stränder uppleversannolikt dramat på ett helt annat sättän någon som sitter i en stuga i Stockholmsskärgård.Ekokritikens pionjärer tog kopplingenmellan text och värld på allvar. Ingen somdrabbats av sorg över tillståndet i världenbör stanna i detta tillstånd. Begreppetmetanoia pekar mot en fortsättning: ”Metanoiais not just feeling sorry and confessingour sins. It is incomplete withouthealing behavior, practices, and concretedeeds that turn us in a new direction.” 8Insikt leder förr eller senare till handling.Vid den tid då ekokritiken slog igenomkunde detta gröna imperativ uppfattassom otidsenligt. Misstankar fanns ävenatt ekokritikerna var ett slags teorifientligaamatörer och att rörelsen hade sinhemvist på andra rangens universitet iavlägs na delar av den amerikanska kon-KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Humaniora i kris15tinenten. Pionjärerna inom ekokritikenkände knappt till varandras existens, ochfortfarande saknas självklara centralfigurer.Möjligen går det att identifiera ettantal språkrör för ekokritiken. Två sådanaär Cheryll Glotfelty och Harold Fromm,vars antologi The Ecocriticism Reader(1996) pekats ut som en första samladmani festation.I den tidiga amerikanska ekokritikenspårades uppkomsten av ett ekologisktmedvetande till 1800-talet. Dröm men omen oförstörd vildmark fick allt större betydelsei ett samhälle som börjat se en delav industrialismens avig sidor. Den storaikonen blev Henry David Thoreau ochhans berömda bok Walden (1854). Thoreauscivilisationskritiska skildring av entvåårig eremittillvaro i en enslig stuga hargett impulser till den moderna miljörörelsen.Det går inte att peka ut någon centraldiskurs som präglar ekokritiken. Paradoxaltnog kan detta till stor del förklaras medatt den blivit ett relativt etablerat forskningsområde,åtminstone i USA. En betydandehändelse i ekokritikens utvecklingvar tre böcker av Lawrence Buell,professor i Engelska vid Harvard: TheEnviron mental Imagination (1995), Writingfor an Endangered World (2001) ochThe Future of Environmental Criticism(2005). Det faktum att en så pass etableradforskare intresserade sig för ekokritikenskickade en kraftig signal till forskarsamfundet.Ekokritiken blev en tum mel -plats för akademiker med vitt skildautgångspunkter, och de förde med sig sinarespektive forskningsprofiler in i ekokritiken.Numera är rörelsen välorganiserad.Genom ASLE (Association for the studyof literature and environment) finns tillgångtill ett in ternationellt nätverk medett omfattande utbud av konferenser, publikationeroch kur ser. Ett besök på enASLE-konferens för tankarna till 1970-talets proggrörelser. Det finns många aktivisterbland konferensgästerna, men förflertalet av dem tycks ekokritiken ändåframstå som som en karriärväg blandmånga andra. Detta är naturligt medtanke på hur den akademiska världenfungerar, men mönstret följer även detnormala mönstret för ett krisförlopp. Allasom besöker en ASLE-konferens (ellerskriver en essä om ekokritik) är rimligtvisinförstådda med att vi befinner oss mitt ien djup miljö- och klimatkris, men reaktionernapå denna kris varierar kraftigtmellan olika individer.Den utan tvekan mest spridda handbokeni ekokritik är den brittiske ekokritikernGreg Garrards Ecocriticism (2004).Den kan beskrivas som en studie i retorik,och intresset för troper, litterära figurersom ”vildmarken”, har visat sig vara fruktbartinom ekokritiken. Andra sådana troperär ”pastoralen” och ”apokalypsen”. Deåterkommer i texter från vitt skilda perioder.I pastoralen gestaltas drömmen om enjungfrulig landsbygd där den stressadestadsbon kan hämta nya krafter. Garrardspårar detta motiv tillbaka till det antikaAlexandria. Redan de gamla egyptiernauttryckte ett behov av att få dra sig undandet brusande stadslivet. Rachel Carsonkunde utnyttja pastoralen som stilmedel isin epokgörande Silent Spring (1962), somofta diskuterats av olika ekokritiker. I inledningenav boken tecknar hon bilden avett idylliskt landskap där djur och människorlever i harmoni med varandra. Dentystnad som stör harmonin visar sig varaorsakad av kemiska bekämpningsmedel,och pastoralen övergår i en analys av kemikalieanvändningeni det amerikanskasamhället. Analysen får kraft av kontras-KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

16 Olavi Hemmiläten till det rofyllda stämningsmåleri somföregår den. Även apokalypsen kan användassom ett retoriskt verkningsmedel.Hur stor del av uppmärksamheten kringAl Gores obehagliga sanningar beroregentligen på att läsaren kopplar dem tillen etablerad tankefigur som säger oss attden yttersta dagen är nära förestående?Den första svenska antologin inom detekokritiska fältet kom ut 2007. Den heterEkokritik – naturen i litteraturen och gavsut av Cemus, Centrum för miljö- och utvecklingsstudiervid Uppsala universitet.Ett informativt förord av Sven Lars Schulz(antologins redaktör) ger tillsammansmed texter som Håkan Sandgrens uppsats”Lyssna till jordens sång” i Tidskrift förlitteraturvetenskap (2002) och Peter Barryskorta presentation av ekokritiken i BeginningTheory (2002) en god introduktiontill forskningsområdet. Greg Garrardsintresse för troper har uppenbarligen variten av de viktigaste källorna till antologin.Petra Hanssons uppsats ”Förortens färger”KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

18 Olavi Hemmiläsamheten till? Är den i första hand inriktadpå att göra karriär eller kan den placerasi en vidare kontext? Hoten motmänsklighetens överlevnad måste överskuggaalla andra frågor. Om humanistervisar att de kan hantera dessa hot i sindagliga praktik kommer intresset för humanistiskforskning att öka. I annat fallkommer människor att röra sig i andrariktningar för att kunna hantera sin ångestöver hotet mot planetens överlevnad.Noter1Roberto Assagioli (1989). Self-realization andpsychological disturbances. Grof, Stanislav &Grof, Christina (eds.) (1989). Spiritual emergency:when personal transformation becomes a crisis. LosAngeles: Jeremy P. Tarcher, s. 31 f.2Tarnas, Richard (2002). Is the modern psycheunder going a rite of passage? Singer, T. (red.) Thevision thing: myth, politics and psyche in the world.London: Routledge. s. 10.3Collins, Hughes och Samuels, s. 167; min översättning.4Simon Estok (2011). Ecocriticism and Shakespeare:Reading Ecophobia. New York: Palgrave MacMillan,s. 4.5Englund, Peter (2008). ”Lugnet före stormen.”Dagen Nyheter, 10 februari.6Cheryl Glotfelty (1996). Introduction. Glotfelty,Cheryl & Fromm, Harold (red.) (1996). The EcocriticismReader: Landmarks in Literary Ecology.Athens: University of Georgia Press. s. xix.7Kate Soper (1995). What is nature? culture, politicsand the non-human. Oxford: Blackwell. s. 151.8Friesen, Duane K. & Guhr, Bradley D. (2009).Metanoia and healing: towards a great plains landethics. Journal of Religious Ethics. 37:4. s. 729.ReferenserBarry, Peter, 2009. Beginning Theory: An Introductionto Literary and Cultural Theory. 3:e uppl.Manchester: Manchester University Press.Buell, Lawrence, 1995. Environmental Imagination:Thoreau, Nature Writing and the Formationof American Culture. Cambridge: Belknap Pressof Harvard University Press.Buell, Lawrence, 2005. The Future of EnvironmentalCriticism. Malden, MA: Blackwell pub.Buell, Lawrence, 2001. Writing for an EndangeredWorld: Literature, Culture and Environment inthe U.S. and Beyond. Cambridge: Belknap Pressof Harvard University Press.Carson, Rachel, 1962. Silent Spring. Boston:Houghton Mifflin.Cullberg, Johan, 2003. Kris och utveckling: En psykodynamiskoch socialpsykiatrisk studie. 4. uppl.Stockholm: Natur och Kultur.Englund, Peter, 2008. ”Lugnet före stormen”, iDagens Nyheter, 10 februari.Estok, Simon, 2011. Ecocriticism and Shakespeare:Reading Ecophobia. New York: Palgrave Mac-Millan.Friesen, Duane K. & Guhr, Bradley D., 2009.“Metanoia and healing: Towards a great plainsland ethics”, in Journal of Religious Ethics. 37:4.Gard, Greta & Murphy, Patrick D., 2004. EcofeminstLiterary Criticism: Theory, Interpretation,Pedagogy. Urbana: University of Illinois Press.Garrard, Greg, 2004. Ecocriticism. London: Routledge.Huggan, Graham, 2004. “Greening postcolonialism”,in Modern Fiction Studies 50 (2004):3, pp.701–733.Glotfelty, Cheryl & Fromm, Harold (eds.), 1996.The Ecocriticism Reader: Landmarks in LiteraryEcology. Athens: University of Georgia Press.Grof, Stanislav & Grof, Christina (eds.), 1989.Spiritual Emergency: When Personal TransformationBecomes a Crisis. Los Angeles: Jeremy P.Tarcher.Jacobi, Jolande, 1980. The Psychology of C. G. Jung.7:e uppl. London: Routledge & Keegan Paul.Packalén, Sture (red.), 2009. Litteratur och språk 5.Västerås: Akademin för utbildning, kultur ochkommunikation. Mälardalens högskola.Soper, Kate, 1995. What is Nature? Culture, Politicsand the Non-human. Oxford: Blackwell.Tarnas, Richard, 2002. “Is the modern psyche undergoinga rite of passage?”, in Singer, T. (ed.),The Vision Thing: Myth, Politics and Psyche in theWorld. London: Routledge.Rust, Mary-Jane & Totton, Nick (eds.), 2012. VitalSigns: Psychological Responses to EcologicalCrises. London: Karnac.Schulz, Sven Lars (red.), 2007. Ekokritik: naturen ilitteraturen. Uppsala: Cemus.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Humaniora i kris19SummaryThe Crisis of HumanitiesEcocritism and Ecopsychology at the Eleventh Hour(Humaniora i krisEkopsykologi och ekokritik i elfte timmen)The current global environmental crisis can potentiallydeepen the relationship between the humanmind and the physical environment. How do environmentalissues affect the interpretation of culturalartifacts? In what ways is the environmentalcrisis challenging the purpose and methods of thehumanities? This paper applies the Jungian conceptsof enantiodromia and metanoia to humanity’scollective response to the environmental crisis:Everything in life tends to shift from one extremeinto its opposite. A personal crisis often implies anopportunity for consciousness to integrate and assimilatematerial previously unconscious and unprocessed.Furthermore, an individual awakeningof this kind reflects a potential collective awakeningof humanity. As a result of the environmentalcrisis, many people perceive nature as threatening.The scholar Simon Estok has termed this conditionecophobia. This paper briefly discusses Estok’sconcept of ecophobia in connection to thenew school of ecocriticism, which has been definedas the study of the relationship between literatureand the physical environment. The paper suggeststhat ecocriticism is a sign of a major shift in humanconsciousness, a kind of enantiodromia or metanoia,and suggests that this shift is not so much anintellectual process as a conversion in the classicalsense. Scholars within the humanities can contributeto this necessary reorientation, but onlyafter a radical change of attitude, both individuallyand collectively.Keywords: ecocritisism, ecopsychology, ecophobia,Swedish literature.Olavi Hemmilä, PhD, assistant professor, DalarnaUniversity, Falun, Sweden. Visiting FulbrightHildeman scholar at University of Washington,Seattle 2010.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Anita BeckmanAtt teckna ett tankerumOm våndan och glädjen att forska på väntanAnita Beckman är fil.dr ietnologi och verksam som lektori kulturvetenskap vid institutionenför omvårdnad, hälsa ochkultur på Högskolan Väst, Trollhättan.Hon undervisar också påinstitutionen för kulturvetenskaperpå Göteborgs universitet. Iavhandlingen Väntan: Etnografisktkollage kring ett mellanrum(2009) förenar hon sittintresse för språk, berättande ochmetodologi. I den senast publiceradeartikeln ”Ur en byrackas anteckningsbok– om reflexivt skrivande”(2011) vidareutvecklarhon sina tankar kring vetenskapligtextproduktion och reflexivmetod.Några år senare disputerade jag på en avhandling medtiteln Väntan: Etnografiskt kollage kring ett mellanrum(Beckman 2009). Undersökningen bygger på tjugo djupintervjuer1 med tretton etniskt svenska storstadsbor ur enlägre, välutbildad medelklass. Jag intresserade mig förväntan som ett språkligt-kulturellt fenomen och avhandlingenkan närmast beskrivas som ett spretigt och litetrevande samtal om vad väntan möjligtvis kan betyda idessa människors vardag och liv.Det blev inte alls den avhandling som jag föreställdemig den där regniga dagen på min handledares arbetsrum,men en vetenskaplig utmaning, det blev det. Detfanns inga självklara teoretiska förebilder att låta sig in­Till diskursens oordninghör att det motsägelsefulla står oemotsagtdär det självklaradjämnas med marken.Daniel Svenssonet är en regnig höstdag i oktober och minhandledare frågar mig hur det går med minansökan till forskarutbildningen. Jag skaskriva om arbetskraftinvandring ur ett historisktperspektiv, och min forskningsplan är så gott somfärdig. Jag ska just till att svara, då det plötsligt händernågot. Jag ser allting framför mig. De svartvita fotografierna,berättelserna, teorierna och slutdiskussionen.Luften går ur mig. Nå? frågar han. Varför svarar jag inte?En obehaglig känsla av mättnad kommer över mig. Detgår inte, viskar jag. Jag måste hitta något annat att skrivaom, något oförutsägbart, något som gör att jag måstetänka till. En stämning kanske, ett känslomässigt tillstånd?Saknad? Längtan? Eller kanske väntan?KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 20–30.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

Att teckna ett tankerum21spireras av och ingen empirisk forskningatt tala om. Väntan gled mig hela tiden urhänderna. Den ville inte inordna sig, intelåta sig kate goriseras. Den trilskades ochpekade på brister i den vetenskapligaagendan, men också, skulle det visa sig, påoväntade möjligheter.I den här artikeln kommer jag att medlätt hand diskutera några av mina erfarenheterav att forska om väntan. Min textkommer i huvudsak att vävas kring följandefrågor: hur kan man förstå väntansom fenomen? Hur kan man som forskarenärma sig ett så komplext och svårdefinierbartämne som väntan? Vilka metodologiskaval ställdes jag inför? Lärde jagmig måhända något om min egen ämnesdisciplin?Och vilket blev egentligen mittforskningsresultat?Att aktiveraett mellanrumDet här är berättelsen om en forskningsprocessmed förhinder. Att mitt ämnesvalskulle innebära en vetenskaplig utmaningförstod jag uppenbarligen på ett tidigt stadium,men hur denna utmaning skullekomma att se ut i praktiken var jag dessbättrehelt ovetandes om. Först handladedet om hur jag skulle närma mig ämnet.Vad då väntan? Skulle jag definiera väntanoch sedan formulera frågeställningarutifrån denna definition? Vilket varegentligen mitt kunskapsobjekt? Var detväntan som fenomen eller var det gruppenav människor som berättade sig själva genomväntan? Eller var det kanske någothelt annat? Frågan höll mig länge vakenom nätterna, men kom till slut att upplösasig själv genom de metodologiska val somgjordes under resans gång, val som saktamen säkert betvingade nödvändigheten aven filosofisk dualism – och därmed ocksåav ett klart definierat kunskapsobjekt. ”Vimåste avhålla oss från att söka sammaprecisionsnivå i alla ämnen och nöja ossmed den precisionsnivå som själva sakengäller”, skriver den norske filosofen LarsFr. H. Svendsen i sin bok om långtråkighetensfilosofi (2005:11).Väntan är, liksom långtråkighet, ettvagt och mångsidigt fenomen och kräverdärför ett ödmjukt anslag, snarare än ettstrikt analytiskt avhandlande. Jag bestämdemig snart för att sökandet ochvagheten skulle få ta plats i mitt projekt.Genom en fri och ostrukturerad associationsmetodskulle informanterna få fyllaordet med den mening som de själva valdeatt ge det (Johannisson 2001:17). Somforskarsubjekt skulle jag uppträda precisså nollställd inför ämnet som jag i realitetenvar – något som ibland, av förklarligaskäl, kom att upplevas som provocerande.En forskare, om någon, borde väl veta vadhon forskar på? Det var svårt att finna informanter.Ordet väckte obehagliga associationereller så upplevdes projektet somalltför krävande. Sökandet började i skrivarcirklar,på folkhögskolor och blandstudenter, men till slut såg jag mig tvungenatt vända mig till människor i min direktanärhet, till vänner, grannar och bekanta.Men även där fanns ett motstånd till attmedverka.Rastlösa rörelser, undflyende blickar. Som omordet väntan rör upp något jobbigt inom dom.En diffus känsla av obehag. Anders får svåramagkramper, Louise skrattar sarkastiskt ochskakar på huvudet. Ha! Är du spritt språngandegalen? Väntan, aldrig i livet (ur fältdagbok 24oktober 2004).När jag till slut och trots allt funnit minatretton informanter bad jag dem associerafritt. Vad tänker du på när jag säger ordetKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

22 Anita Beckmanväntan? Samtalen fylldes snart med måleriskaoch engagerade berättelser om kaffetermosari sjukvårdens väntrum, förstulnatågresor och väntan på krånglandekopieringsapparater, men lika ofta, elleroftare fylldes de med hopplösa sidospår,uppgivna suckar och tomma, uttråkadeblickar. Vad var det egentligen vi samtaladeom? Och var detta verkligen forskningsetisktförsvarbart?Finska vinterkriget och trassliga kärleksförhållanden.De försöker fylla ut samtalstiden. Artigt,trevande, krystat. Är detta verkligen meningsfullt?Det är som att ämnet för oss bortfrån varandra, står i vägen för oss. Vad sysslarjag med? Mina vänner och bekanta som vetenskapligaförsökskaniner? (ur fältdagbok 4 april2006).Det suckas och stönas. Långa pauser. Ordetsinglar liksom ordlöst, som ett torrt löv, nermot parkettgolvet. Ett icke-ämne. Tomt, utanmening. Väntan – jaha, än sen då? (ur fältdagbok21 april 2006).Det var uppenbart att det saknades en repertoarför att tala om väntan. Det finnskloka ordspråk och finstämd poesi, menmellan väntans vardagliga självklarhet ochvår förmåga att tala om den finns ett påtagligtglapp. Att en så stor del av våra livgår åt till att vänta är så självklart att visällan eller aldrig tvingas fundera över det(Rehn 2002). Och än mindre berätta framden med ord.Liknelsen må halta, men på samma sättsom den amerikanske kompositören JohnCage låter oss lyssna på tystnaden frånsymfoniorkesterns instrument i sitt berömdaverk 4’33, tvingades jag som forskareatt lyssna på tystnaderna, suc karnaoch de skrapande stolsbenen under intervjuerna.Vad betydde de? Varför var väntanså svår att hantera, att tala om?I avhandlingen diskuterar jag väntansom ett typiskt mellanrumsfenomen. Ettmellanrumsfenomen i den meningen attväntan är ett tillstånd som bestäms av depunkter som omger den, en färdsträckamellan a och b. Ordet mellanrum, så somdet är konstruerat, innefattar med automatiken väntan och speglar vårt västerländskaratio genom att lyfta fram destrukturerande noderna, medan rymdendäremellan osynliggörs. Väntan blir såden meningslösa sträckan mellan deobjekt och händelser som gör ett så mycketmer påtagligt avtryck i våra liv och somdärför är så mycket enklare att förhålla sigtill. 2Det är ju som att diskutera luft, säger Anna.Det är ju självklart, man andas, man väntar.Hon säger att hon får huvudvärk av att bli intervjuad.Varför forskar jag inte på något somdom kan relatera till? Som engagerar, makessense? (ur fältdagbok 10 februari 2006).Arbetslöshet och trängselskatter kan vilätt klä i en begriplig och engagerandespråkdräkt, men väntan riskerar att fallamellan alla stolar (Grosz 2001:91). Väntanblir bara meningsfull i relation till någotannat (ibid.). Väntan saknar identitet.Den har inga egna gränser, den är ingentingi sig själv, och därför kom ordet väntanatt fungera som en provokatör i sammanhanget.Den milda provokatören somiscensatte rörelsen i rummet, som genereradede stämningar och berättelser somavhandlingstexten sedan kom att vävaskring. 3 Mellanrummet som en ständigpotential för aktivitet (Sand 2008:98). Ettutrymme för övergångar mellan olikaidentiteter och definitioner. Ett tomrumfyllt av betydelser.När jag frågar Siri vad hon tänker på när jaguttalar ordet väntan, så blundar hon och dröjerlite med svaret. – Hm . . . Hon tvekar. – JagKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Att teckna ett tankerum23”Rofylld väntan . . .” Detalj ur oljemålning av Edward Hopper, ”Sea Watchers” (1952), Private Collection.Hämtad ur Sheena Wagstaff (ed.), Edward Hopper, s. 202–203, Tate Publishing, London 2004.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Att teckna ett tankerum25formen. I informanternas berättelser stoddet klart att det var i väntan som livethände. Det var mellan de inplanerade händelserna,mellan aktiviteterna som de upplevdeatt livet vecklade ut sig och fick mening,djup och konturer. På samma sättupplevde jag att det var i forskningensmellanrum som min avhandling egentligenhände, i det frustrerade klottret i marginalerna,i fältdagboken och i de flyktigtnedtecknade raderna på de där skrynkligapappersservetterna (jfr BrännströmÖhman 2008, Brännström Öhman &Livholst 2007). Men hur skulle vardagslivetsoch forskningens känslomässiga underströmmarkunna ta plats i en vetenskapsom etnologi? Hur kunde det existentiellarymmas i det förmodat rationella rum somvetenskapen utgör?Själv sitter jag alldeles stilla. Jag har ett bekymratdrag över pannan och jag minns hur jagbrottas med mina tankar. Kanske mår Siri dåligtnu? Kanske borde jag säga något? Varför valde jagdet här märkliga ämnet? Varför skriver jag inte ommobiltelefoner eller tatueringar istället? Klockantickar på. Duger jag verkligen till forskare? Dugerjag egentligen till någonting? Sekund för sekunddras mitt existensberättigande i den akademiskavärlden undan för mig, för vem vill läsaen tom avhandling, en avhandling om ingenting?Vem? (Beckman 2009:155.)Mitt bidrag till den diskussionen kom attbli ett antal kortare textpassager placerademellan varje kapitel, passager framskrivnai en fragmentarisk semilitterär form i vilkajag både gestaltar och diskuterar forskningsprocessenfrånsida, inspirerad av minfältdagbok och vardagsfilosofiska funderingarkring väntan som kunskapsobjekt.I dessa mellanrumsetnografier kunde jagfånga in det som inte så lätt låter sig fångasmed vetenskapliga teorier och begrepp.Ibland handlade det om en rent konstnärligetnografi (se Richardsson 2005). 5Väntan sitter i våra kroppar.Den fadda träsmaken från bänken i busskurenlikväl somväntan på kärlek och närhet i livet:sedimenterad i vår hållning,i vår kroppsliga tyngd (Beckman 2009:110).Konstnärlig etnografi i all ära, men vilkaanalytiska ingångar valde jag då för attförsöka förstå väntan? Jag visste redan tidigtatt språk och berättande skulle utgöraen central teoretisk utgångspunkt i avhandlingen,men samtidigt insåg jag attmed ett så pass sökande anslag var teorintvungen att inta en underordnad position.Väntan, så som jag ville närma mig den,kunde inte tvingas in i en alltför trångteoretisk tröja. Med en modifierad variantav den amerikanska filosofens LindaSingers begrepp la bandita (1993:22–24) 6och en lika radikal som ögonblickligbruksteori kunde jag använda mig av deanalytiska ingångar som min etnografibehövde.Antropologer, kulturgeografer, fenomenologer,filosofer, psykologer, religionshistoriker,företagsekonomer och allaandra teoretiker som jag tog bruk av, togjag bruk av i syfte att försätta läsaren i positionför en möjlig förståelse av väntani en specifik situation. Ibland talar Sartre,ibland Bauman, Virilio, Barthes ellerMoi. Men deras röster blir bara en röstbland många andra. Teorierna underordnadesså förståelsen av berättelserna såvälsom forskningsberättelsen i sig (jfr Berg1994:26).Sammantaget skapade alla dessa olikaröster, bilder och språkliga uttryck en kollageliknandeetnografi, ett lapptäcke avberättelser som, förhoppningsvis, bjuderin till en eftertänksam, men aktiv läsningom väntan. Man kanske skulle kunna sägaatt jag med många olika färger och valörertecknade ett tankerum?KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

26 Anita BeckmanAtt glänta på dörrentill en existentiell etnologi?Tystnaderna och trevandena blev en punktutifrån vilken en annan organisationkunde breda ut sig. Genomskinligt ochskört pockade ämnet på ett annat sätt atttänka, på andra uttryck. Väntan behövdesitt sökande, sin tid för tankar och sinegen etnografi. Det blev en avhandlingsom fångade in, vecklade ut och återgav,snarare än att den lade tillrätta. Vetenskapenblev det som visar oss, som öppnarupp, som låter oss ta del av såväl andrassom våra egna tankar.Texten är inte ett redovisande av resultat,utan är, i allra högsta grad, en del avforskningens ideologiska och etiska budskap(Richardsson 2005). Detta är naturligtvisinget nytt för etnologer. Etnologinlever fortfarande i kölvattnet av sitt folkbilningsideal,men att låta etnografin utgöraett rum för existen tiell reflektion äratt ta den traditionen ett litet steg längre.Den fria formen ger på ett annat sättän den konventionella sakprosan plats åtdet obestämbara, det trasiga och ofärdiga,åt livets och forskningens ofrånkomligakomplexitet (se Annelie Brännström Öhman2008).I min avhandling har jag alltså velatglänta på dörren till en kulturvetenskapsom inte väjer för det existentiella. Här ilåg en del av utmaningen. Hur kan mansom etnolog röra sig i skärningspunktenmellan vardagspraktik och existens? Såhär? Ja, kanske. Den fria associationsmetodenoch det semilitterära gestaltandetöppnade upp för en lite annorlunda läsart.”Den tog så lång tid att läsa, för jag var jutvungen att stanna upp och tänka efterhela tiden.Hur upplever jag själv väntan? Hur hardet varit i mitt eget liv och varför?”. Det ären läsupplevelse som jag fått beskriven förmig åtskilliga gånger. ”Den är så lättläst,nästan som en roman, fast man lär sig jusamtidigt saker”. Min avhandling synliggörförvisso ett tämligen oexploateratämne, men samtidigt vill jag se uttalandenasom ett bevis på att den här typen avetnografi har en viktig eller åtminstonemöjlig funktion av fylla (jfr Richardson2005).Nå, lärde jag mig något om min egenämnesdisciplin? Ja, jag tror mig ha funniten dubbelhet inom etnologin: å ena sidanfinns där en vetenskaplig präktighet, ordningoch reda, och ett förutsägbart tillrättaläggande,och, å andra sidan finns dären dröm om att gå riktigt, riktigt nära.Att upplösa gränser och hitta fram till detoutsägliga. Detta är en intressant motsägelsefullt.Mitt eget gränsöverskridande är dessvärreäven det modest. Det mesta i minavhandling passerar som trygg och hederligetnologi, och så här efteråt ångrar jagatt jag inte vågade gå längre in i en väntansetnografi. Jag ångrar att jag inte vågadehänge mig mer åt den fria, experimentellaformen, the social science art form(Richardsson 2005) – ämnet hade förtjänatdet. Jag inbillar mig nämligen attetno login skulle ha omfamnat även det,och någon gång i framtiden hoppas jagatt mer fullödigt få utforska gränserna fördet centrum i etnologin där ”makten attrita auktoritativa kartor ligger” (Anttonen1994:14).Utan slutsatserDen här artikeln har handlat om att forskapå väntan. Här presenteras forskningensom ett fait accompli, och en sådan presentationkan som bekant aldrig bli annat änKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Att teckna ett tankerum27”En efterlängtad glipa i vardagen där tiden stannat upp.” Detalj ur oljemålning av Edward Hopper, ”Summertime”(1943), Delaware Art Museum. Hämtad ur Sheena Wagstaff (ed.), Edward Hopper, s. 186–187, TatePublishing, London 2004.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

28 Anita Beckmanett tillrättaläggande av en process somsällan eller aldrig upplevdes som rationell.Syftet med avhandlingen formuleradesbara någon minut innan manus gick tilltryck: Det övergripande syftet med avhandlingenär att undersöka några av väntansartikulationer. Bildligt talat var det somatt vända ut och in på en handske. Iställetför att definiera begreppet väntan, formuleraintervjufrågor utifrån en genomtänktforskningsfråga och strukturera materialetutifrån kategorier fick berättelserna omväntan, så att säga, formulera en berättelseom väntan, utan början och utan slut.Något som ändå svårligen går att undvikai sammanhanget är frågan om vetenskapligaresultat. Vilket blev då mittforskningsresultat? Vad kom jag egentligenfram till? Jag skulle kanske kunnasvara att väntan fungerar som en metaforför förändring, en efterlängtad spricka ivardagens stress? Att väntan blir vilan i enmodern storstadstillvaro i vilken görandetär centralt? En efterlängtad glipa i tidendär aktivitet kan förberedas och förutsättningarnaför att livet ska hända, vårdas,ses över och börja gro? En odefinierad tidför återhämtning och inre växt som kräveren viss kulturell kompetens för atthantera?Ett genomgående tema i intervjuernavisade sig nämligen vara konflikten mellanindividens behov av vila, återhämtningoch reflektion, och samhällets krav påflexibilitet och ständig tillgänglighet.Som ett led i en tilltagande individualiseringmåste vi lära oss att värna vår hälsagenom att regelbundet skapa tid och rumför dessa både planerade och oplaneradeåterhämtningsritualer. När subjek tivitetförstås som en handling, som en aktivitet,blir rörelsen central. Att vara och att bliett subjekt kräver förflyttning och förändring.Självförverkligande handlar om attförflytta sig mellan de positioner som manvill inta. Väntan kan därmed sägas fångasjälva passagen, och blir så en produktivoch central mekanism i dessa människorsliv.Detta skulle antagligen kunna liknasvid ett kulturvetenskapligt forskningsresultat?7 Men när det var dags att skriva ensammanfattning insåg jag att en sådanhelt omöjligt skulle låta sig formuleras.Att presentera ett resultat skulle bli somatt göra självmål i den sista skälvande minutenav andra halvlek. Det enda sättet attkomma förbi det dualistiska tänkandet äratt vara emellan, att passera emellan, skriverde franska filosoferna Gilles Deleuzeoch Félix Guattari (2004:305) och härförsökte jag, åtminstone i någon mån, avsägamig dualismens tvingande klädedräkt.Det blev ingen sammanfattande slutdiskussion,och i och med det blev detockså uppenbart att jag både hade lyckatsoch misslyckats med mitt uppdrag attskriva en vetenskaplig avhandling omväntan. Avhandlingens sista ord får illustreradetta lika ofrånkomliga som motsägelsefullafaktum:Det gick att fånga in det undflyende i en avhandlingstext.På något sätt gick det. Men densträvar fortfarande bort, viker fortfarande undan.Var sitter den nu igen, väntan? I svartvinbärssaften,i kaffetermosen, i fågeläggets bräckligaskal? Eller är det bara mellan orden, mellanradarna man finner den? Tagandes spjärnmot sin egen ambivalenta position? Mot sinaegna paradoxer? Borde den inte bara få släppasfri från dessa tvingande bokpärmar? Nog nu(Beck man 2009:304).Noter1Varav fyra är inspelade med videokamera.2Den brittiske designern Alan Fletcher har påpe­KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Att teckna ett tankerum29kat västerlandets brist på förståelse för mellanrummetsom något högst substantiellt som gerbåde kontur och innehåll åt helheten (Fletcher2001:370 ff ). I traditionell japansk kultur arrangerasprydnadsföremålen i enlighet med ma. Maär rymden, energisfären mellan föremålen, och ärminst lika betydelsefull för helheten som föremåleni sig. Det är knappast en slump att det saknasen motsvarighet till ma i vår västerländska vokabulär.För en kort diskussion kring mellanrum ochmodernitet se Beckman 2009:76–77.3Ordet provocera använder jag i meningen utlösa,stimulera eller framkalla. På engelska skulle motsvarighetenbli evoking (se Rosenau 1992:xi).4Richardssons kriterier för meningsfull etnografi ärföljande: 1) Texten ska lära oss något om mänskligtvara, om vår kultur. 2) Läsupplevelsen ska varabehaglig. 3) Författarens subjektivitet ska varabåde producent och en produkt av texten. 4) Textenska beröra läsaren känslomässigt/intellektuellt.5) Texten ska få läsaren att fundera och formulerafrågor kring sig och kring sociala skeenden.5För en breddad förståelse av begreppet reflexivetno grafi se artikeln ”Ur en byrackas anteckningsblock.Om reflexivt skrivande” (Beckman 2011).6Den feministiska teoretikern är en bandita, enkvinnlig bandit som ”plundrar” manliga filosoferstexter och tar bara det som passar henne förtillfället, men struntar helt sonika i resten (1993:22–24).7I artikeln ”Forskningsresultat som får dig attskratta” i Ölandsbladet (7 november 2009) konstaterasdet, föga smickrande, att mitt forskningsresultatbestår i att människor upplever det somjobbigt att vänta i telefonköer och framför datorer.ReferenserAnttonen, Pertti, 1994. ”Metaforer för värde ochmakt inom nordisk folklorestik”, i Nord Nytt,55.Beckman, Anita, 2009. Väntan: Etnografiskt kollagekring ett mellanrum. Göteborg: Mara Förlag.Beckman, Anita, 2011. ”Ur en byrackas anteckningsblock:Om reflexivt skrivande”, i Gunnemark,Kerstin (red.), Etnografiska hållplatser:Om metodprocesser och reflexivitet. Lund: Studentlitteratur.Berg, Magnus, 1994. Seldas andra bröllop: Berättelserom hur det är: Turkiska andragenerationsinvandrare,identitet, etnicitet, modernitet, etnologi.Göteborg: Skrifter från Etnologiska föreningeni Västsverige.Brännström Öhman, Annelie & Livholst, Mona,2007. Genus och det akademiska skrivandets former.Lund: Studentlitteratur.Brännström Öhman, Annelie, 2008. ” ’Show mesome emotion!’ Om emotionella läckage i akademiskatexter och rum”, i Feministiskt skrivande:Tidskrift för genusvetenskap, 2:2008.Crapanzano, Vincent, 2004. Imaginative Horizons:An Essey in Literary-philosophical Anthropology.Chicago & London: The University of ChicagoPress.Deleuze, Gilles & Guattari, Félix, 2004. A ThousandPlateaus: Capitalism and Schizofrenia. London:Continuum.Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, 2007. När ingentingsärskilt händer: Nya kulturanalyser. Stockholm/Stehag: Symposion.Fletcher, Alan, 2001. The Art of Looking Sideways.London: Phaidon.Grosz, Elisabeth, 2001. Architecture From the Outside:Essays on Virtual and Real Space. Cambridge,Mass., MIT Press.Johannisson, Karin, 2001. Nostalgia: En känslashistoria. Stockholm: Bonniers Essä.Rehn, Alf, 2002. Den oansenliga handlingen – kringväntande och tråkighet som företagsekonomiska fenomen.Stockholm: The Pink Machine Papers.8. Nr 1:2002.Richardsson, Laurel, 2005. “Writing: A methodof inguiry”, in Denzin & Lincoln (eds.), TheSage Handbook of Qualitative Research. ThirdEdition. Thousand Oaks. California: SAGE.Rosenau, Pauline Marie, 1992. Postmodernism andthe Social Sciences: Insights, Inroads, and Intrusions.New Jersey: Princetown University Press.Sand, Monika, 2008. Konsten att gunga. Experimentsom aktiverar mellanrum. Stockholm: AxlBooks.Singer, Linda, 1993. Erotic Welfare: Sexual Theoryand Politics in the Age of Epidemic. New York andLondon: Routledge.Svendsen, Lars Fr. H., 2005. Långtråkighetens filosofi.Stockholm: Natur & Kultur.CitatDikt ur Daniel Svenssons diktsamling I väntan pånästa promentör, utgiven 2010 på OppenheimsFörlag.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

30 Anita BeckmanSummaryCreating a Space for ThoughtsThe Agony and Joy of Writing a Dissertationon Waiting(Att teckna ett tankerumOm våndan och glädjen att forska på väntan)The article is about what happens when an ethnographergoes into the field and asks people tofill a small and indeterminate word like waitingwith thoughts, experiences and recollections. Theauthor discusses in what ways waiting as a researchtopic was problematic, but also how she finally didarrive at a slightly different methodology and amore experimental writing method. Waiting as adynamic intervening space opened unexpecteddoors into a reflexive ethnography that does notshy away from the existential.Keywords: waiting, intervening space, ethnology,reflexive ethnography, methodology, social science art,bricolage.Anita Beckman, PhD, Assistant Professorin Cultural Science, Department of Health andEducational Sciences, University West, Trollhättan,Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

AntecknatDet mångfacetterade kulturbegreppetAv Je n n y Gu n n a r s s o n Pa y n e”Detta låter kanske förvirrande?Är kultur vad somhelst? Vore det inte klokareatt hålla sig till ett enda kulturbegrepp?”(Ehn och Löfgren1982:13). Dessa mereller mindre retoriska frågorsom ställs av Billy Ehn ochOrvar Löfgren redan i förstaversionen av Kulturanalys(1982) har karaktäriseratmånga inometnologiska diskussionerunder årens lopp.Då, på tidigt 1980-tal, definieradeEhn och Löfgrenkultur som både ”kollektivtmedvetande” och ”system avbetydelser och symboler”,men också som ”medium –det sätt på vilket erfarenheterorganiseras”. Denna flerfaldav definitioner motiveras utifrånatt de ”skiftande sättenatt definiera kultur alstrarolika typer av kunskap”. Vilketkulturbegrepp som tilllämpasbestäms helt enkelt avdet empiriska materialet ochden enskilda studiens kunskapsmål.Två decennier senare, i denradikalt omarbetade upplaganKulturanalyser (2001)konstaterar istället författarnaatt det faktiskt ”existerarhundratals olika definitionerav kulturbegreppet ochvi har faktiskt ingen önskanatt utöka samlingen”. Dendefinition som huvudsakligenanvänds beskrivs trotsdetta som ”de koder, föreställningaroch värden sommänniskor delar (mer ellermindre, medvetet eller omedvetet)och som de kommuniceraroch bearbetar i socialthandlande” – även om de tillståratt även andra kulturbegreppförekommer i texten(Ehn & Löfgren 2001:9). Debeskriver också hur mycketsom har hänt i den inometnologiskadiskussionen sedan1980-talet – inte minst i ochmed influenserna från CulturalStudies och olika typerav diskursperspektiv. Vissaetnologer, får vi veta, har tilloch med gjort sig av med kulturbegreppethelt och hållet(ibid. 2001:12–13).Kulturbegreppet har dockinte bara överlevt utan rent avfrodats, hundratals definitioneroch vetenskapligt otrognatill trots. Begreppet fungerarinte heller längre lika entydigtsom etnologiämnets egetflaggskepp, utan förekommerlivligt även inom grannvetenskaperna,liksom i ett antalmång- och tvärvetenskapligakonstellationer.Johan Fornäs’ nyutgivnabok med titeln Kultur (Liber2012) läser jag som ett uttryckför just denna kulturbegreppetsspridning. Bokenmed denna enkla – men långtifrån anspråkslösa – titel ingåri förlagets serie BeGreppbart,vars uttalade syfte äratt introducera centrala samhällsvetenskapligabegrepppå ett utforskande, fokuseratoch dynamiskt sätt. Men kanden här boken ha betydelseockså för etnologiämnets merinitierade diskussioner? Låtmig börja med en översikt.Att greppa ett begrepp:En kulturbegreppetstypologiBokens första del med undertiteln”Kulturbegreppets fasetter”erbjuder en översikt avkulturbegreppets bakgrundoch olika betydelser. Dessolika betydelser sammanfattarFornäs i en fyrfaldig typologibestående av:iii) Ett arkaiskt eller ontologisktkulturbegrepp somhärrörs från Latinets ordKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 31–33.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

32 Jenny Gunnarsson Payneför odling, ”cultura”, ochsom söker beskriva människansinneboende potentialtill bildning, eller”förfining”.iii) Ett antropologiskt kulturbegrepp,som i detnärmaste kan beskrivassom livsform, vars härkomstkan spåras till JohannGottfried von Herder.Istället för att semänsklighetens framåtskridandesom en universellutveckling av en endacivilisation, utformadehan ett mer partikularistisktförhållningssätt, därmänskligheten ses sombestående av en mångfaldav parallellt existerandepartikulära kulturer. Det -ta synsätt – som Fornäsockså på ett något förenklatsätt tillskriver denetnologiska kulturanalysen– beskrivs som en förutsättningför den idagomdebatterade kulturrelativismen.iii) Ett estetiskt kulturbegreppsom beskriver vårt”kulturliv” och som kansägas omfatta både så kalladfinkultur och populärkultur.Medan vissa iförsta hand använder kulturi den här bemärkelsenför att referera till konstartersom litteratur, bildkonstmusik, teater, dansoch film breddar andrabegreppet till att inkluderaäven andra estetiskauttryck, som mode ochandra former av hantverkoch kroppsutsmyckning.Det är det här kulturbegreppetsom avses när vitalar om samhällets ”kultursektor”.iv) Det hermeneutiska ellersemiotiska kulturbegreppetspåras tillbaka tilltvå traditioner från förraårhundradet: den amerikanskapragmatismen(Char les Sanders Pierce)och den franska strukturalistiskalingvistiken(Ferdinande de Saussure).Också den klassiska hermeneutikenstolkningsläraoch den berömdaher meneutiska cirkelnnämns. I och med attdet ta sistnämnda begreppomfattar universellamänskliga processer sommening, tolkning, kommunikationoch representationerkänns det somdet mest grundläggandeav dem fyra.Trots att den här typologinfungerar som ett klargörandepedagogiskt redskap för attge tankestruktur och härkomstberättelseåt det annarsså spretiga kulturbegreppetfinns det dock visst fog för attifrågasätta Fornäs entydigasammankoppling av etnologiämnetmed det Fornäs kallarför det antropologiskakulturbegreppet 1 .Från ”a whole way oflife” till mångteoretiskmodell: Ett inomvetenskapligtalternativÅ ena sidan stämmer det attkultur, i den här bemärkelsen,faktiskt har använts inomämnet, men å andra sidan ärdet just det herderska fokusetpå kultur som enhet och stabilitietsom både intensivtoch återkommande har problematiseratsoch sedan1990-talet i stort övergivitsav den svenska etnologin (set.ex. Hastrup 2004; Blehr2010:19).På liknande sätt beskrivsofta 1900-talets två sista decenniersom en period där detmer herderska (antropologiska)kulturbegreppet domineratkulturvetenskaperna.Den här perioden startadekring 1800-talets mitt, för attsedan i avkolo nialiseringenskölvatten börja kritiseras under1960- och 1970-talen ochfortsätta problematiseras i demånga ”post-ismernas” namnunder 1980-talet. Slutligen,under 1990-talet, hamnadekulturbegreppet i skymundantill förmån för en mängdandra teoretiska nyckelbegrepp(Lind qvist 2010:31).Parallellt med den inometnologiskadetroniseringen avkulturbegreppet frångickockså cultural studies-forskaresom Stuart Hall – ochtill och med Raymond Williams,som tidigare gjort sigkänd för att mynta defintionenav kultur som ”a wholeway of life” – det antropologiskakulturbegreppet för attistället i högre grad börja omfamnadet semiotisk–hermeneutiska(även om de bådakulturbegreppen ibland existeradesida vid sida, ocksåhos samma tänkare) (Fornäs2012:33).KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

En alternativ begreppsbeskrivninghar utvecklats avMagnus Öhlander, som iställetför en typologi erbjuder enmodell som å ena sidan sägermindre om både begreppetsgenealogiska härkomster ochom dess vardagsbetydelser,men som å andra sidan på ettannat sätt visar hur olikaveten skapliga definitioner avbegreppet artikuleras på olikasätt beroende på dess teoretiskakontext (t.ex. hermeneutik,fenomenologi, marxism,diskursteori). Modellengör också en tydlig åtskillnadmellan kulturbegrepp somformulerats inom vad som liteförenklat kan delas in i modernistiskrespektive postmodernistiskidétradition (Öhlander2010).Kulturbegreppi förändring ochmodellernas pedagogiskafunktion: En avrundandereflektionMed tanke på etnologiämnetsmångteoretiska karaktärtalar Öhlanders modell, enligtmin mening, bättre tillett etnologiskt vetenskapligtkulturbegrepp som är statt iförändring. Båda modellernafyller dock, om än på varsittsätt, en viktig pedagogiskfunktion.Att ”hålla sig till ett endakulturbegrepp” är, som bådeFornäs och Öhlanders respektivemodeller så tydligtuttrycker, numera varkenmöjligt eller önskvärt. Modellersom dessa fyller därförAntecknaten viktig funktion för att förhindraatt begreppet förlorarsin relevans inom såväl human-och samhällsvetenskapernasom inom vidare samhällsdebatter,genom att dehjälper oss att finslipa begreppetsom tankeredskap.Noter1Också benämningarna av dessakulturbegrepp skulle förtjänaviss diskussion, men på grundav det begränsade utrymmet iden här korta texten lämnar jagen sådan diskussion därhäntillsvidare.ReferenserBlehr, Barbro, 2010. ”Gränslösoch tydlig: Etnologisk kulturanalysi det 21:a århundrandet”,i Kulturella Perspektiv,3:2010.Ehn, Billy & Löfgren, Orvar,1982. Kulturanalys: Ett etnologisktperspektiv. Lund: LiberFörlag.Ehn, Billy & Löfgren, Orvar,2001. Kulturanalyser. Malmö:Gleerups.Fornäs, Johan, 2012. Kultur.Lund: Liber Förlag.Hastrup, Kirsten, 2004. Detfleksible fälleskab. Aarhus:Univers.Lindqvist, Mats, 2010. ”Kulturbegreppetoch diskursanalysen:Tankar om kulturbegreppetsmöjliga position idiskursteorin”, i KulturellaPerspektiv, 3:2010.Öhlander, Magnus, 2010. ”Kulturanalytiskmetod: Bidragtill etnologiämnets metoddiskussion”,i Kulturella Perspektiv,3:2010.SummaryThe Multi-faced Conceptof Culture(Det mångfacetteradekulturbegreppet)33In 1982, ethnologists Billy Ehnand Orvar Löfgren rhetoricallyasked whether the concept ofculture could mean anything,and whether it would not bewiser to just stick to one definitionof it. Some thirty years later,it has become quite clear thatthe concept of culture is still oneof our most multi-faceted concepts.With Johan Fornäs’ recentbook Kultur (Culture) as itsstarting point, this text discussestwo different models that haverecently been developed to providean overview over the plethoraof understandings of ”culture”.It argues that Johan Fornäs’model serves an importantpedagogical purpose, but suggeststhat Magnus Öhlander’smulti-theoretical mo del suits thediscipline of ethnology somewhatbetter.Keywords: culture, ethnology,the concept of culture.Jenny Gunnarsson Payne, PhD,Senior Lecturer in Ethnology,School of Gender, Culture andHistory, Södertörn University,Stockholm, Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

därför menar jag med Deleuzeatt, ”alla missuppfattningarär bra, givetvis under förutsättningatt de inte är tolkningarutan avser användningenav [vad man nu studerar],att de ökar användningen,att de skapar ytterligareett språk inom dessspråk” (ibid., 2002). Bloggenär som klippt och skuren föratt främja uppkomsten avmissuppfattningar som kanleda till samtal om, och i förlängningenreell förändring.En nomadologisk förståelseför kultur handlar om attgöra sig öppen för de flyktlinjer(konstruktiva möjligheter)som hela tiden uppståröverallt men som det kan varasvårt att upptäcka om manutgår från en konventionelltakademisk syn på kunskap.För att öka möjligheten attupptäcka flyktlinjerna, näroch där de uppenbarar sigmåste man sluta,söka efter om en idé är rätteller sann. I stället bör mansöka efter en helt annan idénågon annanstans inom ettannat område, så att någontingpasserar mellan de bådasom varken är i det ena eller idet andra. Men den här idénhittar man i allmänhet inte avsig själv, slumpen måste tilleller att någon ger den till en.(Deleuze & Parnet 2002).Här som på många andraställen i Deleuzes och Guattarisgemensamma produktionär det vad som sker imellanrummen mellan deberörda parterna som lyftsfram och betonas, det somAntecknatuppstår inom ramen för förutsättningslösasamtal därtankar och idéer ohejdat kantumla runt, konfronteras medandra tankar och sättas i rörelse.Det är i mellanrummensom det oväntade står attfinna, som flyktlinjer uppstår.Och detta inser ochupptäcker man enklare omman tillåter sig att vara nomadologisktöppen och prestigelös.Kulturvetenskapliga texterkan och bör därför provoceramottagaren till egna tankar,till att tänka nytt om ochtänka förbi det givna, snarareän bestämma hur det är.Noma dologisk kulturanalyshandlar om att främja nytänkandegenom att upprätthållaarenor för samtal. Nyttanmed kulturvetenskapkommer till sin rätt först imötet med andra kompetenseroch kulturforskarentving as genom bloggandettill interaktion med demforskningen handlar om ochberör.Konturerna till en sådanvetenskap kan ritas upp medhjälp av ett citat från Deleuze,där han talar om sitt mångårigasamarbete med kolleganFelix Guattari. Citatet fungerarsom programförklaringför Flyktlinjer, och det illustrerarvad jag menar attbloggande kan hjälpa kulturvetareatt uppnå.Vi var bara två, men det somvar viktigt för oss var inte såmycket att arbeta tillsammansutan snarare detta egendomligafaktum att arbetamellan oss båda. Vi var inte35längre ”författare.” Och dethär mittemellan refereradetill andra personer som varolika på olika sidor. Öknenväxte samtidigt som den blevmer befolkad. Detta hadeingenting att göra med enskola eller med igenkännandeprocesserutan det hadeframför allt att göra med möten.Och alla dessa historierom tillblivanden, förbundmot natur, a-parallell utveckling,tvåspråkighet och tankestöldär vad jag haft ihopmed Félix. Jag har stulit Félixoch jag hoppas att han gjordepå samma sätt för gentemotmig. (Deleuze & Parnet2002).Nyckeln till framgång är någotså enkelt och samtidigtsvårt som en plats för egalitäramöten mellan kulturforskarenoch dem de vetenskapligarönen angår. För attdet hela ska fungera och föratt främja samtal måste detvara en plats med högt i takdär många kontinuerligt ochprestigelöst kan utbyta tankaroch föra förutsättningslösasamtal kring hur manbäst utnyttjar resurserna ochkompetenserna som mansammantaget förfogar över.Via bloggen undersöker kulturvetareninte bara kulturen,hen är samtidigt aktivt med iskapandet av kultur. Dettaser jag som en väg framåt förkulturvetenskapen, ett nödvändigtsteg om etnologi ochandra humanistiska ämneninte skall bli obsoleta, för attavsluta med ett medvetet provokativtuttalande, som jaggärna samtalar vidare om påflyktlinjer.blogspot.comKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

36 Eddy NehlsNot1Artikeln är resultatet av ett avDeleuzes möten med intervjuarenClaire Parnet, och finnsöversatt till svenska i tidskrifternaGlänta och Ailos gemensammaDeleuzenummer från2003/2004. Översättningarnaav denna text är gjorda av KristinaEkelund och är ocksåhämtade därifrån.ReferenserDeleuze, Gilles & Guattari,Felix, 2003. A Thousand Plateaus:Capitalism and Schizophrenia.Minneapolis, London:University of MinnesotaPress.Deleuze, Gilles & Parnet,Claire, 2002. Dialogues II.New York: Columbia UniversityPress.SummaryContors for NomadologicalCultural Studies(Konturer till en nomadologiskkulturanalys)This article draws up some linesand puts forward thoughts aboutblogging as a way to develop andmake Cultural Studies more upto date, both with society andwith recent theoretical insightsabout culture. The objective ofthis text is to inspire fellow academicsto start blogging abouttheir work and to use blogs as atwo way tool for both communicationand investigation, and toelaborate on some prerequisitesfor nomadological Cultural Studies.Keywords: Deleuze, blogging,conversation.Eddy Nehls, Associate Professor inCultural Science, Department ofHealth and Educational Sciences,University West, Trollhättan,Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Antecknat37På besök i Livias målade trädgård. Tankar kring analyserav rumsliga faktorer och autenticitet i utställningsmiljöerAv Mä r i t Si m o n s s o nAtt besöka det rum där freskernafrån Livias villa i Romär bevarade är som att vandrarakt in i en prunkande trädgård.Målningar med distinktafärger och detaljeradepenseldrag illustrerar motivföreställande en hortus conclusus,en sluten trädgård. Deövre delarna av freskerna ärblå som himlen och de mellerstaoch nedre delarna föreställergröna träd och buskar,blommor och frukter i rosaoch gult samt olika fågelarteri diverse nyanser. Här finnsinga skyltar eller texter; allinformation finns utanförrummet. I all sin avskildhetär det en uppfriskande ochrofylld plats i museet.Jag befinner mig alltså i ettav Italiens nationalmuseer,Palazzo Massimo i Rom, somär ett museum jag studerarför min kommande avhandling.Där behandlar jag hurrumsarkitektur inverkar påupplevelsen av utställningarstema och innehåll. I detta ingårockså en metodutvecklingsom syftar till att hitta enmetod för att beskriva ochanalysera rumsliga faktorersåsom utformning, material,ljus- och färgsättning samtvolym och proportioner i relationtill utställningar. Deempiriska studierna baserarsig på egna observationer utfördai fem museer i Rom.Palazzo Massimo, med dess”juvel”, det vill säga freskernafrån Livias villa, är ett avdem.I denna artikel diskuterarjag utifrån ett museologisktperspektiv huruvida autenticitetalltid grundar sig i objektetoch dess materiella urtillstånd,utifrån förutsättningenatt ingrepp såsom upprustningoch restaurering aldriggenomförts. Eller kan manäven tala om en autentiskupplevelse hos museibesökareni mötet med objektet,oberoende av om dess materiellatillstånd och utseendehar restaurerats i efterhand?Med rummet med freskernafrån Livias hus som exempelbelyser jag här den fysiskanärvarons roll i mötet meddet museala rummet ochupplevelsen av det som autentisk.Den ursprungliga villanvar belägen i området PrimaPorta norr om Roms stadskärnaoch tillhörde kejsarAugustus’ maka Livia Drusilla(58 f.Kr.–29 e.Kr.). Denåterfanns av arkeologer 1863men målningarna lossadesfrån sina väggar först 1951 föratt restaureras och bevaras.De placerades i Palazzo Massimoi slutet av 1990-talet.Freskerna kom från ett underjordisktrum som mesttroligt användes som en matsalför banketter, ett triclinium,och som erbjöd svalkaunder den varma sommarperioden.1Freskerna tros ha kommittill under tiden mellan år 20och år 10 f.Kr. och de lär varanågra av de mest kompletta isitt slag från det antika Rom. 2De sträcker sig runt hela utrymmetsväggar, från golv tilltak. Rummet är i principskal enligt med det ursprungligautrymmet där målningarnaåterfanns: golvet ärunge fär tolv meter långt ochhälften så brett och kundedärmed antagligen rymmaett ganska stort antal liggsoffortill middagsdeltagare. Idag kan besökare sitta på tvåsoffor för att studera och kontempleraöver freskernas motiv.I sin bok Houses, Villas, andPalaces in the Roman Worldbehandlar Alexander G.McKay bland annat interiöradekorationer i italienska husoch villor. Han beskriver hurpompeianska fresker dateradetill åren 50–79 e.Kr. hade tillsyfte att imponera på betraktarendå målningarna, förutomatt vara dekorativa,fyllde ett slags illusoriskt perspektiviskoch estetisk funktioni rummet. Motiven varnämligen gestaltade på så visatt de hänvisade till ytterligarerum bortom de faktiskaKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 37–39.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

38 Märit Simonssonväggarna med exempelvis arkitektoniskafigurer eller naturmotiv.Därmed abstraheradeslokalen för besökaren,väggens avgränsande fasthetluckrades upp och rumslighetentycktes mer dynamiskoch odefinierbar. 3I Livias rum blir trädgårdenett slags indikation på envisuell förlängning av rummetsom inger en känsla avett flerdimensionellt rum därkroppen och sinnena kanuppfatta och leva sig in ikänslan av att befinna sig iträdgården utan att rent fysisktkunna inta den. Att dåvara omgiven av den ger docktillräckligt till fantasin ochupplevelsen för att besökarenska känna friskheten hos dessfärger och föreställa sig fågelkvitteroch dofter.I sin artikel ”Reality asIllu sion, the Historic Housesthat Become Museums” användersig Mónica Risnicoffde Gorgas begreppet ”husmuseum”för att beskrivabyggnader av kulturellt ellerhistoriskt värde som musealiseratsi syfte att bevara ettslags autenticitet. 4 Husmuseeranses vara värda att upplevaför nöjes skull och varaen källa där man kan hämtakunskap rörande en viss tidsperiod,person, verksamhet,och så vidare. Utöver dettahar det också syftet att fungerasom ett slags fixerad plats,frusen i tiden, där besökarenhar möjlighet att fysiskt upplevaen svunnen tid i ett beständigtrum. Eller rättaresagt, illusionen av detsamma.Den här typen av tillsynesoförändrade utrymmen harnämligen blivit omarrangeradeoch upprustade. Risnicoffde Gorgas menar därföratt de aldrig kan vara helt ochhållet autentiska av den anledningenatt vi betraktardem utifrån nutidskontextuellapremisser. 5 Men eftersomdet är vår enda utgångspunktoch därmed tycks varaofrånkomligt, hur ska mandå definiera autenticitet?Även om det är lätt atthänföras av skönheten hosMotiv från Livias målade trädgård.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

freskerna från Livias villa såvet vi att de inte är autentiskautifrån Risnicoff de Gorgas’definition. Det är uppenbartatt målningarna har förbättratsdå färgerna är alltförklara för att vara tvåtusen årgamla. Överallt i museet informerasäven besökarna omomständigheterna kring deolika artefakternas bevarandeoch restaureringar. Den vetskapenbetyder dock inte attbesökaren förlorar en del avsin upplevelse: känslor, fantasioch förmåga till inlevelsefinns ännu kvar. I Livias rumkan dessa faktorer inverka påbesökaren på så sätt att dennesätter sig in i den fysiska upplevelsenav att vara i det härrummet som middagsgäst – iform av just en fantasi. I detfallet anser jag att autenticiteteni att faktiskt vara på denursprungliga platsen, som idetta fall skulle ha varitPrima Porta, inte spelar likastor roll som att fantisera omatt befinna sig där. Och viska komma ihåg att de freskersom visas i Palazzo Massimoär just de som fanns iden där matsalen för tvåtusenår sedan. Att de har konserveratsoch bättrats på betyderatt besökaren erbjuds en möjlighetatt förstå och leva sigin i tiden, rummet och situationenpå ett mycket merauten tiskt sätt än om de hadehängt där flagnade och grådaskiga.Om man ska varakrass så visst, museets ekonomi,besökarstatistik ochrykte skadas antagligen inteAntecknatav att besökare imponerasoch hänförs av själva skönhetenhos dess klenod. Men besökarenbehåller sina intryckoavsett den materiella autenticiteteni färgstoffet och detär väl just detta varje museumvill erbjuda: en upplevelse.Noter1Marina Sapelli, Palazzo Massimoalle Terme (Milan 1998),50.2Sapelli, 53; Benedetta CestelliGuidi, Museums of Rome (Florence& Rome 2007), 13.3Alexander G. McKay, Houses,Villas, and Palaces in the RomanWorld (London 1998) 150–151.4Mónica Risnicoff de Gorgas,“Reality as Illusion, the HistoricHouses that Become Museums”,Museum Studies, ed.Bettina Messias Carbonell(Malden 2004), 356.5Risnicoff de Gorgas, 356–361.SummaryVisiting Livia’s Painted Garden.Thoughts on Analysis of SpatialFactors and Authenticity inMuseum Environments(På besök i Livias måladeträdgård. Tankar kring analyserav rumsliga faktorer ochautenticitet i utställningsmiljöer)In this article I discuss how museumspace affects visitor experiences,using the example of anexhibition space where twothousand year old frescoes aredisplayed in Palazzo Massimo39in Rome. The frescoes, depictinga garden, come from an undergrounddining room in theHouse of Livia. It has been debatedwhether museum objects,such as these paintings, can infact be considered as authenticwhen they clearly have been restoredand therefore are not inthe same condition as they werewhen in use. Moreover, the feelingof “being there” is consideredan illusion since the experienceis filtered through our contemporarycontextual perspective.However, I argue that theauthen ticity is not necessarilyrestricted to objects and theirgenuine accuracy but is a matterof the visitor’s experience of beingin a spatial context representinga place, whether it is restoredor not. The ability to fantasize,to identify with otherhuman beings, to percept as wellas the sensation of physicallymoving in space is the experiencewhich will stay with thevisitors and which will remainauthentic for them.Keywords: experience, space,authenticity.Märit Simonsson, PhD studentin Museology, Department ofCulture and Media Studies, UmeåUniversity, Umeå, Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Anmälningar och notiserAtt förmedla platsens museala kulturhistoriaMagnus Berg, Här och där påstadsmuseet: Grubblande guidetill ett utställt Göteborg. Göteborg:A-Script Förlag 2012.”Stadsmuseet har sin formellafrihet att skapa sina egna bilderav Göteborg. Det voremig fullständigt främmandeatt hävda något annat. Mendet vore oklokt att förnekamöjligheten att museet samtidigtär infogat i ett nät avmer eller mindre uttaladeförväntningar om trivsamma,harmoniska representationerav staden. Jag vet inte om detär så. Men jag skulle kunnatänka mig det.” Citatet medsin höviskt försiktiga slutsatsär slutorden i Magnus Bergsnya bok om Göteborgs stadsmuseumsaktuella utställningar.Bergs skrift handlarprimärt om på vilka sätt enrepresentativ platsidentiteteventuellt skapas och/ellervidmakthålls på ett stadsmuseum.Som undertiteln signalerarrör det sig om engrubblande guide – avanceradetnologisk utställningsanalysvore en annan positionering,inte så essäistisktslagfärdigt dock. Det är ensäregen bok som Berg harskrivit, själv jämför han sinansats med etnologinestornBilly Ehn och dennes Musee nd e t från 1986.Men medan Ehn en gångflanerade och grubblade siggenom ett flertal inrättningaroch svenska museigenrer, harsom sagt Berg valt att fokuserasin studie på enbart ettmuseum: stadsmuseet i Göteborg.Berg är på jakt efter denstadsrelaterade identitetsfaktorn– hur skapas ett ”här”och ett ”där” i utställningarnapå Göteborgs stadsmuseum?Det är en tankeväckande ochberättigad fråga som har generelltintresse för mångaforskningsdiscipliner. Vid sidanav det omfattande skriverietkring temat nationellidentitetsproduktion har exempelvisförvånande få museologiskastudier gått i djupareklinch med temat omoch i så fall hur museer skaparoch reproducerar platsidentitet.Den traditionella”mu seologiska” analysen harhuvudsakligen från ett föresvävatallmängiltigt planhandlat om vad besökarenuppfattar eller möjligen lärsig med ett museibesök (t.ex.Hein 1998); vad museet somföreteelse ger uttryck för(t.ex. Eriksen 2009), eller såhar studien behandlat tingetsmångdimensionella mening(t.ex. Andrén 1997). Tematom kulturell och hi storiskplatsidentitet är alltså svagtanalyserat, trots att det är heltcentralt för museisektorn. Fördet som signaleras med museigenrersom stads-, läns-,och nationalmuseer, är ju detunderförstådda antagandetatt det faktiskt finns platsspecifikahistoriska och kulturellasärarter som – nota bene– dels a) kan iakttas och visasi och genom föremål, dels b)dels kan förmedlas vidare tillkommande generationer medelstutställningar (understöddaav bild och text etc.).Jag vill understryka att detligger inte mindre än tre epistemologiskagrundantagandeni detta: dels konceptetatt det kulturellt särprägladeKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 40–42.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

(vad än nu det kan syfta på)kan platsrelateras, dels attdenna särart tar sig uttryckvia ting, dels att nämnda kvalitéerkan förmedlas vidare genompraktiken att ställa utföremål till beskådan i de elaboreradedisplayer som museernaerbjuder.Bergs grubblande guideerbjuder några tankeväc kan deuppslag, men saknar, tvingasjag konstatera, framför alltreflektioner om relationenmellan led ett och två. Framförallt hade jag önskat vetamera om på vilka villkortingen förmedlar någon artav göteborgsk kultur – ochfåglarna vet om jag heller sersärskilt mycket av diskussionom led tre, alltså hur det somvanligen benämns kunskap,eller fakta, kan anses förmedlasmed stöd av de utställdaföremålen. Berg går helt enkelt,sin kulturanalytiskt kri-Anmälningar och notiser41tiska blick till trots, på museumsom en väl in socialiseradmuseibesökare. Han ser (mereller mindre lyckade) kulturellarepresentationer, historiskasammanhang och kulturanalytiskaanspråk i utställningarna.Detta analyseras,kritiseras och broderas uti relation till författarens(icke-representativt!) storakunskap om lokalhistoria, arkeologioch etnologi. Kortsagt Berg har tillägnat sigoch tillämpar såväl museendetsom den akademiskablicken; hans studie är primärtinte en genreöverskridandediskursiv dekonstruktion.Men hur ska man då läsaBergs analys av Göteborgsstadsmuseum? Ja, för detförs ta antar jag att boken harförfattats för en bred målgrupp(studenter, museianställda,en intresserad allmänhet).Den narrativa ramenutgår från författarjagets(alltså besökarens) upplevelserav utställningarna. Hansupplägg är att föra ett initieratresonemang om museibesöket,där han själv agerarsom referens, eller om såvill som ”informant” (Bergsgrepp tangerar autoetnografiskmetod). Det är alltsåhans författarjag och hans reflektionersom driver berättandetgenom ena utställningsavdelningenefter denandra – vilket för det mestaär en spännande läsning. Läsarenfår också veta att intervjuermed museipersonal harutförts och både kollegor ochstudenter avtackas generöstför bidrag, korrigeringar ochkoncept. Resultatet har bliviten mångsidig utställningsanalyssom primärt ska läsassom en välvillig, kunnig ochtankeväckande ”grubblandeStadsmuseet i Göteborg, gårdsfasad.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

42 Anmälningar och notiserguide” till Göteborgs stadsmuseum.Samtidigt kan jaginte undgå att fundera påom inte utställningsmakarnamåste uppleva Bergs analyserandejag på museet sommotsvarigheten till besökarenfrån helvetet – hur mångamuseiflanörer är docent ietno logi, lektor i museologioch dessutom grundutbildadi äm net arkeologi?! Det sistnämndamenar jag dock intesom kritik till Bergs skrift,utan som en allmän reflektionkring det svåra att intaden ”genomsnittlige besökarens”blick varthän vi somakademiker fäster våra kulturanalytiskaeller museologiskaargusögon. Det är faktisktbefriande att Berg harvalt bort besökarintervjueroch istället vågar att själv reflekterakring utställningarna.Försök att vaska framgenerell kunskap från intervjuermed besökare visar sigoftast vara både svåra att genomföraoch att tolka (t.ex.Insulander 2010).Varför går vi som besökareegentligen på museum? Förväntarvi oss det som Bergletar efter – faktaförmedlingom sammanhang, händelser,platsidentitet? Nja, kanskeinte; i alla fall inte nödvändigtvis.Studier har pekat påatt det kulturella kapitalet,den social samvaro, fiket,toa letten, osv. kan ha minstlika stor dragningskraft (t.ex.Heumann Gurian 2006).Bergs enda egentliga slutsats:att museet tenderar att förmedlaett trivsamt, linjärtkronologiskt och tematisktgenomlyst och motsägelsefritt”här”, är knappast överraskande.Otrevligheter somfattigdom, förtryck och armodtycks vara visuelltunder representerat. Utställningsmakarnaförefaller tilldet ha varit vara närmastblinda för aspekten på könsfördelningoch genusrelateradrepresentation, vilket i sigkänns mer förvånande. Bergger läsaren ett antal förslag påsannolika faktorer till förtrevligandetoch frammanandetav ett ”bra här”, huvudsakligenmed bäring mot institutionellaoch strukturellanormers kraft. Han har ocksåsprängt in ett antal kontrafaktiskaresonemang somklargör varför museets displayerär för endimensionellai relation till mer nyanseradetolkningar från etablerad historiskoch arkeologisk forskning.Man kan, som Berg gör,förhålla sig kritisk till dessadissonanser och anklagamuseet för att misslyckas isitt civilisatoriska och upplysningsdidaktiskauppdrag.Men, man skulle också åandra sidan kunna inta denhållning som redan Per-UnoÅgren och Göran Carlssonföreträdde i boken Utställningsspråk(1982): museet kanaldrig konkurera med faktaböckernavad gäller målet attförmedla historiska fakta ochlinjära sammanhang. Utställningsrummetlämpar sig inteför att förmedla lingvistisktsammanhållna berättelser.Men museiutställningarnakan där emot vara bättre skickadeatt skapa intresse, väckatankar och reflektioner, kanskerelativisera föreställningaroch (inte minst) att fysisktvisa på att det har funnitsandra tider, andra före mål,andra yrken, andra sanningar,drömmar och skräckvisioner.Det är kanske gott nog? Visom emellanåt analyserarmuseiutställningar borde nogreflektera djupare kring denmöjligheten.ReferenserAndrén, Anders, 1997. Mellanting och text: En introduktiontill de historiska arkeologierna.Stockholm/Stehag: Symposionförlag.Ehn, Billy, 1986. Museendet –den museala verkligheten.Stockholm: Carlssons.Eriksen, Anne, 2009. Museum –En kulturhistorie. Oslo: PaxForlag.Carlsson, Göran & Ågren, Per-Uno, 1982. Utställningsspråk:Om utställningar för upplevelseoch kunskap. Umeå: Västerbottensmuseum.Hein, George E., 1998. Learningin the Museum. London:Routledge.Heumann Gurian, Elaine, 2006.Civilizing the Museum: TheCollected Writing of ElaineHeumann Gurian. London:Routledge.Insulander, Eva, 2010. Tinget,rummet, besökaren: Om meningsskapandepå museum.Stockholm: Stockholms universitet.Richard Pettersson,docent i museologivid Umeå universitetKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

Från hypotext till hypertextDen kulturella ikonen som instrument för kommunikationoch reflektion kring samtidenHans Lund, Kulturella ikoneri text, musik och bild. Stockholm:Carlsson Bokförlag,2012.Det som är gemensamt förkulturella ikoner av skildaslag är att de under längre ellerkortare tid har integreratsi vår vardag; de har etableratsig i vår associationssfär. Dekonfirmerar sin plats i våragemensamma kodsystem ochantar ständigt nya innebörderoch former.De flesta människor haren högst personlig relationtill kulturella ikoner. Det kanvara mer påtagliga artefaktersom Eiffeltornet (Paris), daVincis Mona Lisa, Frihetsgudinnani New York, Ivo Jima(fotografiet med resandet avdet amerikanska stjärnbaneret1945), Taj Mahal i Indieneller Munchs målning Skriet,mytiska byggnader som Babelstorn, eller musikstyckensom Beethovens ”femma”.Kulturella ikoner kanockså vara i form av kortasentenser som Julius Caesarsberömda ”veni vidi vici” (jagkom, jag såg, jag segrade),eller Winston Churchills”blood, sweat and tears”, föratt inte tala om WilliamShake spears ”to be or not tobe”, eller Barack Obamas”yes, we can”.Det kan även gälla verkligapersoner. De kan bli kulturellaikoner när de lyfts ursitt vanliga kulturella sammanhang;bland dessa kannämnas Nelson Mandela,prinsessan Diana, Einstein,Marilyn Monroe och MichaelJackson. Den kulturellaikonen uppstår i betraktarensöga; och den består av symboler,fenomen, konstverkoch olika slags artefakter somanvänds och omtolkas i andrasammanhang än det ursprungliga.Det händer något när historisktvälkända ”objekt”ändrar skepnad eller placerasi en ny kontext.Det går att diskutera kringdessa spörsmål med hållpunkti Roland Barthes begrepptext, i dess grundbetydelseväv, konstruktion ellerstrukturerat tecken (Barthes1977). Lundadocenten HansLund, mångårig forskareinom fältet intermediala studier(se bl.a. Lund 1982;2002), har denna utgångspunktoch talar i sin inspirerandebok utifrån begreppen”Hypertextualitet och rewriting”(Genette 1997). ”Kulturellaikoner har med förflyttningatt göra”, menar Lund.Man kan säga att en texttransformeras till en annantext genom ändring av skepnadeller byte av kontext. Hypotextoch hypertext blir såledesanvändbara termer vidstudiet av kulturella ikoner.Den kulturella ikonen kansägas vara en konstruktionsom består av en interaktionmellan en hypotext, det kanvara en sentens, en bild ellerobjekt å ena sidan, och en ellerett flertal hypertexter, detvill säga parafraser på dennasentens, bild eller objekt åandra sidan.Med parafraser avses häromdiktning eller variation,det vill säga att de parafraseradeobjekten förflyttas ut urderas ursprungliga kontext.Parafrasens ärende kan variera,men fokus ligger gärnai nuet eller i det närvarande.Parafras kan läggas till parafrasoch artefakten ellerobjek tet kan anpassas till ettbrett spektrum av skilda sammanhangbortom originalensbetydelsefält; det kan handlaom marknadsföring eller reklam,politiska kommentarerKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 43–44.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908

44 Anmälningar och notisereller dagsaktuell situationskomik.Objekten laddas mednya innebörder, och som kulturellaikoner går de att läsa.Lund exemplifierar blandannat med målningen MonaLisa. Den hänger på Louvreni Paris och är en hypotext,medan alla de olika kändatransformationerna av målningeni tryckt form som vimöter utanför Louvren är hypertexter.Det är interaktionenhär emellan som utgörden kulturella ikonen MonaLisa. ”Varje hypertext sombygger på hypotexten/målningenMona Lisa expanderarden kulturella ikonenMona Lisa”.Med det välbekanta vykorteti collageteknik, MonaPresident, där Pat rick Blanchardhar bytt ut Mona Lisasansikte mot François Mitterand,”går Blanchards hypertexti dialog med vår minnesbildav hypotexten Mona Lisaoch med alla de reproduktioneroch parafraser vi genomåren har sett av denna målning”.Den spanske konstnärenSalvador Dalís mustaschpryddaMona Lisa hör till dehypertexter som kanske fåttstörst uppmärksamhet internationellt.Vid sidan av MunchsSkriet kan Mona Lisa sägasvara den okrönta drottningenbland världens alla kulturellaikoner. ”Målningen är intelängre Leonardos. Den tillhöross alla”, säger HansLund.Författaren diskuterarockså kring frågan om detkan bli så att svärmen av olikahypertexter i alla möjligakontexter som drar åt olikahåll, kan bidra till attoriginalet(n) på sikt banaliserasoch rent av tappas på sininnebörd. Så kan det vara.Walter Benjamin har i enuppmärksammad artikel diskuteratkring detta. Hanframhåller att det också kanvara precis det motsatta förhållandet,det vill säga att detsom går förlorat när ett konstverkreproduceras på vykort,affischer och liknande är originaletsengångskaraktär, dethan kallar konstverkets aura(Benjamin 1969). Medan originaletbehåller sin aura kankopiorna, hypertexterna, barakan ge en svag återglans avdenna aura. Det unika följerinte med vid reproduktionen,däremot kan genom upprepningensmagi originalets auraistället förstärkas genom upprepningensmagi.Hans Lund har skrivit enengagerande, faktarik ochläro rik bok, den första störreöversikten på svenska omkulturella ikoner. Förutsättningarnafinns nog för attLunds bok med tiden i sigsjälv kan bli en smärre kulturellikon!ReferenserBarthes, Roland, 1977. Image,Music, Text. London: Fontana.Benjamin, Walter, 1969. ”Konstverketi reproduktionsåldern”,i Benjamin, W., Bild och dialektik.Lund: Bo Caveforsförlag.Genette, Gérard, 1997. Palimpsests:Literature in the SecondDegree. Lincoln och London:University of Nebraska Press.Lund, Hans, 1982. Texten somtavla: Studier i litterär bildtransformation.Lund: Liberförlag.Lund, Hans, 2002 (red.). Intermedialitet:Ord, bild och ton isamspel. Lund: Studentlitteratur.Roger Jacobsson, docentKulturella PerspektivsredaktörKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2

I nästa nummerTema:DiskursetnologiGästredaktörer:Sofi Gerber,Jenny Gunnarsson Payne,Anna Sofia LundgrenKULTURELLA PERSPEKTIVTidskriften för nya kulturstudierBästa läsare,du är mycket välkommen somprenumerant på Kulturella Perspektiv!275 kr för fyra nummer 2013Postgiro 65 33 59 – 0

– tidskriften för nya kulturstudier