38 Märit Simonssonväggarna med exempelvis arkitektoniskafigurer eller naturmotiv.Därmed abstraheradeslokalen <strong>för</strong> besökaren,väggens avgränsande fasthetluckrades upp <strong>och</strong> rumslighetentycktes mer dynamisk<strong>och</strong> odefinierbar. 3I Livias rum blir trädgårdenett slags indikation på envisuell <strong>för</strong>längning av rummetsom inger en känsla avett flerdimensionellt rum därkroppen <strong>och</strong> sinnena kanuppfatta <strong>och</strong> leva sig in ikänslan av att befinna sig iträdgården utan att rent fysisktkunna inta den. Att dåvara omgiven av den ger docktillräckligt till fantasin <strong>och</strong>upplevelsen <strong>för</strong> att besökarenska känna friskheten hos dessfärger <strong>och</strong> <strong>för</strong>eställa sig fågelkvitter<strong>och</strong> dofter.I sin artikel ”Reality asIllu sion, the Historic Housesthat Become Museums” användersig Mónica Risnicoffde Gorgas begreppet ”husmuseum”<strong>för</strong> att beskrivabyggnader av <strong>kultur</strong>ellt ellerhistoriskt värde som musealiseratsi syfte att bevara ettslags autenticitet. 4 Husmuseeranses vara värda att uppleva<strong>för</strong> nöjes skull <strong>och</strong> varaen källa där man kan hämtakunskap rörande en viss tidsperiod,person, verksamhet,<strong>och</strong> så vidare. Utöver dettahar det också syftet att fungerasom ett slags fixerad plats,frusen i tiden, där besökarenhar möjlighet att fysiskt upplevaen svunnen tid i ett beständigtrum. Eller rättaresagt, illusionen av detsamma.Den <strong>här</strong> typen av tillsyneso<strong>för</strong>ändrade utrymmen harnämligen blivit omarrangerade<strong>och</strong> upprustade. Risnicoffde Gorgas menar där<strong>för</strong>att de aldrig kan vara helt <strong>och</strong>hållet autentiska av den anledningenatt vi betraktardem utifrån nutidskontextuellapremisser. 5 Men eftersomdet är vår enda utgångspunkt<strong>och</strong> därmed tycks varaofrånkomligt, hur ska mandå definiera autenticitet?Även om det är lätt atthän<strong>för</strong>as av skönheten hosMotiv från Livias målade trädgård.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2
freskerna från Livias villa såvet vi att de inte är autentiskautifrån Risnicoff de Gorgas’definition. Det är uppenbartatt målningarna har <strong>för</strong>bättratsdå färgerna är allt<strong>för</strong>klara <strong>för</strong> att vara tvåtusen årgamla. Överallt i museet informerasäven besökarna omomständigheterna kring deolika artefakternas bevarande<strong>och</strong> restaureringar. Den vetskapenbetyder dock inte attbesökaren <strong>för</strong>lorar en del avsin upplevelse: känslor, fantasi<strong>och</strong> <strong>för</strong>måga till inlevelsefinns ännu kvar. I Livias rumkan dessa faktorer inverka påbesökaren på så sätt att dennesätter sig in i den fysiska upplevelsenav att vara i det <strong>här</strong>rummet som middagsgäst – iform av just en fantasi. I detfallet anser jag att autenticiteteni att faktiskt vara på denursprungliga platsen, som idetta fall skulle ha varitPrima Porta, inte spelar likastor roll som att fantisera omatt befinna sig där. Och viska komma ihåg att de freskersom visas i Palazzo Massimoär just de som fanns iden där matsalen <strong>för</strong> tvåtusenår sedan. Att de har konserverats<strong>och</strong> bättrats på betyderatt besökaren erbjuds en möjlighetatt <strong>för</strong>stå <strong>och</strong> leva sigin i tiden, rummet <strong>och</strong> situationenpå ett mycket merauten tiskt sätt än om de hadehängt där flagnade <strong>och</strong> grådaskiga.Om man ska varakrass så visst, museets ekonomi,besökarstatistik <strong>och</strong>rykte skadas antagligen inteAntecknatav att besökare imponeras<strong>och</strong> hän<strong>för</strong>s av själva skönhetenhos dess klenod. Men besökarenbehåller sina intryckoavsett den materiella autenticiteteni färgstoffet <strong>och</strong> detär väl just detta varje museumvill erbjuda: en upplevelse.Noter1Marina Sapelli, Palazzo Massimoalle Terme (Milan 1998),50.2Sapelli, 53; Benedetta CestelliGuidi, Museums of Rome (Florence& Rome 2007), 13.3Alexander G. McKay, Houses,Villas, and Palaces in the RomanWorld (London 1998) 150–151.4Mónica Risnicoff de Gorgas,“Reality as Illusion, the HistoricHouses that Become Museums”,Museum Studies, ed.Bettina Messias Carbonell(Malden 2004), 356.5Risnicoff de Gorgas, 356–361.SummaryVisiting Livia’s Painted Garden.Thoughts on Analysis of SpatialFactors and Authenticity inMuseum Environments(På besök i Livias måladeträdgård. Tankar kring analyserav rumsliga faktorer <strong>och</strong>autenticitet i utställningsmiljöer)In this article I discuss how museumspace affects visitor experiences,using the example of anexhibition space where twothousand year old frescoes aredisplayed in Palazzo Massimo39in Rome. The frescoes, depictinga garden, come from an undergrounddining room in theHouse of Livia. It has been debatedwhether museum objects,such as these paintings, can infact be considered as authenticwhen they clearly have been restoredand therefore are not inthe same condition as they werewhen in use. Moreover, the feelingof “being there” is consideredan illusion since the experienceis filtered through our contemporarycontextual perspective.However, I argue that theauthen ticity is not necessarilyrestricted to objects and theirgenuine accuracy but is a matterof the visitor’s experience of beingin a spatial context representinga place, whether it is restoredor not. The ability to fantasize,to identify with otherhuman beings, to percept as wellas the sensation of physicallymoving in space is the experiencewhich will stay with thevisitors and which will remainauthentic for them.Keywords: experience, space,authenticity.Märit Simonsson, PhD studentin Museology, Department ofCulture and Media Studies, UmeåUniversity, Umeå, Sweden.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2