Läs hela nr 2 här - Institutionen för kultur och medievetenskaper
Läs hela nr 2 här - Institutionen för kultur och medievetenskaper
Läs hela nr 2 här - Institutionen för kultur och medievetenskaper
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Anita BeckmanAtt teckna ett tankerumOm våndan <strong>och</strong> glädjen att forska på väntanAnita Beckman är fil.dr ietnologi <strong>och</strong> verksam som lektori <strong>kultur</strong>vetenskap vid institutionen<strong>för</strong> omvårdnad, hälsa <strong>och</strong><strong>kultur</strong> på Högskolan Väst, Trollhättan.Hon undervisar också påinstitutionen <strong>för</strong> <strong>kultur</strong>vetenskaperpå Göteborgs universitet. Iavhandlingen Väntan: Etnografisktkollage kring ett mella<strong>nr</strong>um(2009) <strong>för</strong>enar hon sittintresse <strong>för</strong> språk, berättande <strong>och</strong>metodologi. I den senast publiceradeartikeln ”Ur en byrackas anteckningsbok– om reflexivt skrivande”(2011) vidareutvecklarhon sina tankar kring vetenskapligtextproduktion <strong>och</strong> reflexivmetod.Några år senare disputerade jag på en avhandling medtiteln Väntan: Etnografiskt kollage kring ett mella<strong>nr</strong>um(Beckman 2009). Undersökningen bygger på tjugo djupintervjuer1 med tretton etniskt svenska storstadsbor ur enlägre, välutbildad medelklass. Jag intresserade mig <strong>för</strong>väntan som ett språkligt-<strong>kultur</strong>ellt fenomen <strong>och</strong> avhandlingenkan närmast beskrivas som ett spretigt <strong>och</strong> litetrevande samtal om vad väntan möjligtvis kan betyda idessa människors vardag <strong>och</strong> liv.Det blev inte alls den avhandling som jag <strong>för</strong>eställdemig den där regniga dagen på min handledares arbetsrum,men en vetenskaplig utmaning, det blev det. Detfanns inga självklara teoretiska <strong>för</strong>ebilder att låta sig inTill diskursens oordninghör att det motsägelsefulla står oemotsagtdär det självklaradjämnas med marken.Daniel Svenssonet är en regnig höstdag i oktober <strong>och</strong> minhandledare frågar mig hur det går med minansökan till forskarutbildningen. Jag skaskriva om arbetskraftinvandring ur ett historisktperspektiv, <strong>och</strong> min forskningsplan är så gott somfärdig. Jag ska just till att svara, då det plötsligt händernågot. Jag ser allting fram<strong>för</strong> mig. De svartvita fotografierna,berättelserna, teorierna <strong>och</strong> slutdiskussionen.Luften går ur mig. Nå? frågar han. Var<strong>för</strong> svarar jag inte?En obehaglig känsla av mättnad kommer över mig. Detgår inte, viskar jag. Jag måste hitta något annat att skrivaom, något o<strong>för</strong>utsägbart, något som gör att jag måstetänka till. En stämning kanske, ett känslomässigt tillstånd?Saknad? Längtan? Eller kanske väntan?KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 20–30.© Kulturella Perspektiv <strong>och</strong> <strong>för</strong>fattaren. ISSN 1102-7908
Change language