Läs hela nr 2 här - Institutionen för kultur och medievetenskaper

Anmälningar och notiserAtt förmedla platsens museala kulturhistoriaMagnus Berg, Här och där påstadsmuseet: Grubblande guidetill ett utställt Göteborg. Göteborg:A-Script Förlag 2012.”Stadsmuseet har sin formellafrihet att skapa sina egna bilderav Göteborg. Det voremig fullständigt främmandeatt hävda något annat. Mendet vore oklokt att förnekamöjligheten att museet samtidigtär infogat i ett nät avmer eller mindre uttaladeförväntningar om trivsamma,harmoniska representationerav staden. Jag vet inte om detär så. Men jag skulle kunnatänka mig det.” Citatet medsin höviskt försiktiga slutsatsär slutorden i Magnus Bergsnya bok om Göteborgs stadsmuseumsaktuella utställningar.Bergs skrift handlarprimärt om på vilka sätt enrepresentativ platsidentiteteventuellt skapas och/ellervidmakthålls på ett stadsmuseum.Som undertiteln signalerarrör det sig om engrubblande guide – avanceradetnologisk utställningsanalysvore en annan positionering,inte så essäistisktslagfärdigt dock. Det är ensäregen bok som Berg harskrivit, själv jämför han sinansats med etnologinestornBilly Ehn och dennes Musee nd e t från 1986.Men medan Ehn en gångflanerade och grubblade siggenom ett flertal inrättningaroch svenska museigenrer, harsom sagt Berg valt att fokuserasin studie på enbart ettmuseum: stadsmuseet i Göteborg.Berg är på jakt efter denstadsrelaterade identitetsfaktorn– hur skapas ett ”här”och ett ”där” i utställningarnapå Göteborgs stadsmuseum?Det är en tankeväckande ochberättigad fråga som har generelltintresse för mångaforskningsdiscipliner. Vid sidanav det omfattande skriverietkring temat nationellidentitetsproduktion har exempelvisförvånande få museologiskastudier gått i djupareklinch med temat omoch i så fall hur museer skaparoch reproducerar platsidentitet.Den traditionella”mu seologiska” analysen harhuvudsakligen från ett föresvävatallmängiltigt planhandlat om vad besökarenuppfattar eller möjligen lärsig med ett museibesök (t.ex.Hein 1998); vad museet somföreteelse ger uttryck för(t.ex. Eriksen 2009), eller såhar studien behandlat tingetsmångdimensionella mening(t.ex. Andrén 1997). Tematom kulturell och hi storiskplatsidentitet är alltså svagtanalyserat, trots att det är heltcentralt för museisektorn. Fördet som signaleras med museigenrersom stads-, läns-,och nationalmuseer, är ju detunderförstådda antagandetatt det faktiskt finns platsspecifikahistoriska och kulturellasärarter som – nota bene– dels a) kan iakttas och visasi och genom föremål, dels b)dels kan förmedlas vidare tillkommande generationer medelstutställningar (understöddaav bild och text etc.).Jag vill understryka att detligger inte mindre än tre epistemologiskagrundantagandeni detta: dels konceptetatt det kulturellt särprägladeKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2, årg. 21, s. 40–42.© Kulturella Perspektiv och författaren. ISSN 1102-7908