26 Anita BeckmanAtt glänta på dörrentill en existentiell etnologi?Tystnaderna <strong>och</strong> trevandena blev en punktutifrån vilken en annan organisationkunde breda ut sig. Genomskinligt <strong>och</strong>skört pockade ämnet på ett annat sätt atttänka, på andra uttryck. Väntan behövdesitt sökande, sin tid <strong>för</strong> tankar <strong>och</strong> sinegen etnografi. Det blev en avhandlingsom fångade in, vecklade ut <strong>och</strong> återgav,snarare än att den lade tillrätta. Vetenskapenblev det som visar oss, som öppnarupp, som låter oss ta del av såväl andrassom våra egna tankar.Texten är inte ett redovisande av resultat,utan är, i allra högsta grad, en del avforskningens ideologiska <strong>och</strong> etiska budskap(Richardsson 2005). Detta är naturligtvisinget nytt <strong>för</strong> etnologer. Etnologinlever fortfarande i kölvattnet av sitt folkbilningsideal,men att låta etnografin utgöraett rum <strong>för</strong> existen tiell reflektion äratt ta den traditionen ett litet steg längre.Den fria formen ger på ett annat sättän den konventionella sakprosan plats åtdet obestämbara, det trasiga <strong>och</strong> ofärdiga,åt livets <strong>och</strong> forskningens ofrånkomligakomplexitet (se Annelie Brännström Öhman2008).I min avhandling har jag alltså velatglänta på dörren till en <strong>kultur</strong>vetenskapsom inte väjer <strong>för</strong> det existentiella. Här ilåg en del av utmaningen. Hur kan mansom etnolog röra sig i skärningspunktenmellan vardagspraktik <strong>och</strong> existens? Så<strong>här</strong>? Ja, kanske. Den fria associationsmetoden<strong>och</strong> det semilitterära gestaltandetöppnade upp <strong>för</strong> en lite annorlunda läsart.”Den tog så lång tid att läsa, <strong>för</strong> jag var jutvungen att stanna upp <strong>och</strong> tänka efter<strong>hela</strong> tiden.Hur upplever jag själv väntan? Hur hardet varit i mitt eget liv <strong>och</strong> var<strong>för</strong>?”. Det ären läsupplevelse som jag fått beskriven <strong>för</strong>mig åtskilliga gånger. ”Den är så lättläst,nästan som en roman, fast man lär sig jusamtidigt saker”. Min avhandling synliggör<strong>för</strong>visso ett tämligen oexploateratämne, men samtidigt vill jag se uttalandenasom ett bevis på att den <strong>här</strong> typen avetnografi har en viktig eller åtminstonemöjlig funktion av fylla (jfr Richardson2005).Nå, lärde jag mig något om min egenämnesdisciplin? Ja, jag tror mig ha funniten dubbelhet inom etnologin: å ena sidanfinns där en vetenskaplig präktighet, ordning<strong>och</strong> reda, <strong>och</strong> ett <strong>för</strong>utsägbart tillrättaläggande,<strong>och</strong>, å andra sidan finns dären dröm om att gå riktigt, riktigt nära.Att upplösa gränser <strong>och</strong> hitta fram till detoutsägliga. Detta är en intressant motsägelsefullt.Mitt eget gränsöverskridande är dessvärreäven det modest. Det mesta i minavhandling passerar som trygg <strong>och</strong> hederligetnologi, <strong>och</strong> så <strong>här</strong> efteråt ångrar jagatt jag inte vågade gå längre in i en väntansetnografi. Jag ångrar att jag inte vågadehänge mig mer åt den fria, experimentellaformen, the social science art form(Richardsson 2005) – ämnet hade <strong>för</strong>tjänatdet. Jag inbillar mig nämligen attetno login skulle ha omfamnat även det,<strong>och</strong> någon gång i framtiden hoppas jagatt mer fullödigt få utforska gränserna <strong>för</strong>det centrum i etnologin där ”makten attrita auktoritativa kartor ligger” (Anttonen1994:14).Utan slutsatserDen <strong>här</strong> artikeln har handlat om att forskapå väntan. Här presenteras forskningensom ett fait accompli, <strong>och</strong> en sådan presentationkan som bekant aldrig bli annat änKULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2
Att teckna ett tankerum27”En efterlängtad glipa i vardagen där tiden stannat upp.” Detalj ur oljemålning av Edward Hopper, ”Summertime”(1943), Delaware Art Museum. Hämtad ur Sheena Wagstaff (ed.), Edward Hopper, s. 186–187, TatePublishing, London 2004.KULTURELLA PERSPEKTIV 2012:2