Ful arkitektur. - FOT

”[arkitekurtlärares] sätt att nämna saker och ting i förbigående bidrar till att utveckla ett organ... som den blivandearkitekten långsamt utvecklar till ett slags andra natur... Denna assimilering… utgör utan tvivel den mest verkningsfullaarkitekturkritiken, eftersom den i stor utsträckning är omedveten. Den är ett sätt att vara.”Carsten Thau i ”Arkitekturens kriser og kritikkensnormer”,Nordisk arkitekturforskning 1994:2.Arkitekters smak är mer lik över nationsgränserna änandras, som är närmre knuten till den inhemska kulturen. 25Vi studenter fostras i ”arkitektonisk ärlighet”, vilket betyderatt hus ska uttrycka när, av vad och av vem de är byggda.Var borde logiskt sett ingå, men platsbundenhet betyderidag tomtanpassning snarare än lokal tradition. Normen äratt varje hus ska vara unikt - verkligheten att de gestaltasmed ett globalt språk. Formspråket ska vara storslagetmen sparsmakat, där tekniskt avancerade lösningar fåragera utsmyckning. Att kommentera arkitekturhistorienär välkommet så länge det är modernistiska referenser.Men framförallt ska man referera till sig själv, igen ochigen - byggnadens särart ska prägla detalj som helhet. Inteförvånande är konsekvent genomfört hetaste superlativet.Naturligtvis är det så, att om man arbetar intensivt mednågot, tillägnar man sig kunskap och lär sig se nya värden.För de som inte arbetar med arkitektur, är det byggda i höggrad omedvetet och ordlöst. Som arkitekter lär vi oss attsätta arkitekturen i ett historiskt sammanhang och jämföraden med allt annat som byggts. Vi tillägnar oss förmåganatt se den yrkesmässiga skickligheten och graden av nyskapandei arbetet. Nya synvinklar tillkommer också - inrekraftspel, framtida flexibilitet, miljöhänsyn. Också planestetik,tyvärr. Mer kunskap gör att vi lär oss att uppfattamer subtila uttryck. Allt för ofta är det till slut bara det subtilauttrycket vi kan uppskatta (stenen men inte solnedgången).Det är som att när vi börjat höra de finstämda tonerna,verkar allt annat gällt och högljutt.Det finns en stor ideologisk klyfta mellan arkitekter ochresten av Sverige. I vanligt tal används arkitektritad intesällan för att beskriva hur något ser ut. Betydelsen är denatt villan (eller soffan) har ett kyligare och enklare uttryckoch ofta är något ofunktionell. År 2000 var hälften av allanybyggda lägenheter i Sverige småhus, i 120 kommunerbestod nybyggandet till 100% av småhus - 70% av dessavar typhus. 26 Trots det inkluderas typhus inte när det talasom den svenska arkitekturens tillstånd - på samma sättsom ”den svenska stilen” inte avser vad som faktiskt säljseller finns i våra hem. Jag menar att typhus inte kan bortförklarassom bara ett misslyckat försök till skönhet. Dessahus är husköparnas aktiva val, där ekonomi, trygghet ochinte minst arkitektoniskt formspråk spelat in. Faktiskt ärdet ofta just arkitektvillan som är det minst populära huseti bostadskvarteret. Krävs det kanske allt mer förkunskapför att uppskatta modern arkitektur?Inom arkitektur, som i konsten,är normen att på nytt”skapa” inte ”visa” det man villförmedla. 27 Bildkonsten harde senaste decennierna blivitallt mindre bildskön och alltmer konceptuell - med följdenatt konstverken oftare slutarsom en intern diskussion änpå våra vardagsrumsväggar.Att detta händer med konstär en sak. Mycket värre ärom detsamma sker med arkitekturen,som faktiskt är vårgemensamma livsmiljö. Närman bara vill kommuniceraarkitekturens mening genomformens fysionomiska karaktär,går den helt enkelt mångaförbi. Det räcker inte att husspeglar hur de är konstruerade- betong, glas, betongglas. Husmåste berätta en historia ochskapa associationer också tilldet som ligger utanför arkitektvärlden. Människor måstekunna känna igen och förstå det de ser. ”Fler referenser iarkitekturen skulle svara bättre mot den kulturens mångfaldsom omger oss, och ge arkitekturen själv ökad kulturellrelevans.” 28Hentilä lät studenter vid KTH visualisera sina personligadrömmar i uppgiften Min dröm om en bostad och utvecklabostadsplaner i övningen Hustypstudien. Hon fannintressanta skillnader i resultaten. Medan de modernistiskastilidealen inte alls återspeglades i studenternas drömhem,präglade de både innehåll och uttryck hos de bostäder deplanerade för andra. Studenternas egna drömbostädervisade sig vara lantliga småhusidyller, helst gamla traditionsenligtbyggda hus. Kring sitt eget boende framhävdestudenterna dessutom det omgivande landskapet, detvardagliga användandet och boendets successiva tillväxt. Ihustypstudien argumenterades å andra sidan utifrån principersom rationalitet och geometriska system.25Hentilä (1993), s. 25.26Lena From i Just White (2001), paginering saknas.27Tore Nordenstam i Mellan konst och vetande (1995), s. 15.28Thomas Hellquist, intervjuad av Hultin (2008), s. 17.2627