Den högstäfventyrliga Promenaden vid Rian i maj 1844 - Grilliana

Bild 12: Antoine Edouard Pratté (1799-1875), träsnittGenom kontakter med Statens Musikbibliotek har jag spårat upp en mycket upplysande minnesartikelom A E Pratté i Östgötacorrespondenten den 14 januari 1978. Där berättas att bådefar och son Pratté var i Sverige 1815 och hade elva förställningar med sin dockteater på assemblé-och spektakelhuset i Linköping. Sonen stannade sedan kvar i Sverige och utveckladesin förmåga som harpospelare. Han hade konserter i Linköping 1817 och 1820 och blev enkär gäst på Godegård. I ett tiotal brev till Anton Wollter Grill 1822-25 berättar han livfullt omlivet i Stockholms konstnärskretsar och turnélivets vedermödor. 134 Att konserterna inte alltidgav så stort utbyte är uppenbart. I flera fall fick han leva i flera veckor på några riksdaler ochmänniskors vänlighet. Ibland tog han också emot elever. Genom kontakter med hovkapellmästareJohan Fredrik Berwald i Stockholm fick han år 1823 göra ett arrangemang av ettstycke ur Spontinis opera Vestalen och blev därefter erbjuden ett engagemang vid Hovkapellet,vilket han dock tackade nej till. I december 1823 höll Pratté och kontrabasisten Megelinen bejublad konsert med över 600 åhörare. Detta tycks ha varit hans verkliga genombrott.Under åren 1835-36 var han en ledande kraft i Norrköpings musiksällskap. En av hans längreturnéer utomlands (1847) har berörts ovan och vid konserten i Berlin fanns även den kungligapreussiska familjen bland åhörarna. Efter tiden på Godegård och Klovstenalund slog Pratté signed i Ledbergs socken, nära Linköping. Han var en tid förlovad med en originell dam vidnamn Mathilda Björkdahl, ofta kallad ”Prattés harpa”, men något giftermål blev inte av. Däremotbodde han på sin ålderdom hos henne i en liten stuga vid Svartån. Han sågs gärna somgäst på herrgården Odensfors och dog där år 1875 samt ligger begravd på Ledbergs kyrkogård.135134 Breven ska enligt NM:s register återfinnas i Goa E3:19, men ligger i Goa E3:20. Jag letade till en början intedär, eftersom jag inte kunde tro att Pratté var en sådan kändis och periodvis bodde på Godegård i mer än 20 årföre händelsen vid Rian. Brevens många målande beskrivningar är skrivna på mycket god svenska av en sannkänslomänniska, som har en tendens att allt som oftast placera sig själv och sina upplevelser i centrum. Hanundertecknar för övrigt oftast sina brev med förnamnet Anton. Att det inte finns några brev sparade i Goa efter1825 beror förmodligen på att Anton Wollter då lämnade Godegård och flyttade till Klovstenalund.135 Åke Vretblad: ”A E Pratté – harpokungen i Norden” ur Östgötacorrespondenten 1978-01-14, del 2. Träsnittetovan är hämtat från artikeln i ÖC, i sin tur taget från en nekrolog i tidskriften Svalan 1875.42