Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

försämras med tiden vilket medför attmånga barn förlorar gångförmåganunder uppväxtåren (13,14).För alla neuromuskulära sjukdomargäller det att försöka hitta lämpligaträningsformer där den svaga muskulaturenblir så lite begränsande sommöjligt, exempelvis armcykling vidbenmuskelsvaghet, eller specifik träningav vissa och bättre bibehållna muskelgrupper,då muskelsvagheten ofta ärojämnt fördelad (15).Lågintensiv konditionsträning ochlågintensiv styrketräning i syfte att ökakonditionen har hos dessa barn ochungdomar visat sig kunna motverkasekundära effekter av stillasittande ochinaktivitet, motverka övervikt, osteoporos,hjärt- och kärlsjukdom och medverkatill ökad livskvalitet samt bibehålleneller ökad förmåga i dagligaaktiviteter (16). Ett exempel på en lämpligform av lågintensiv träning är bad ochsimning (gärna ryggsim), där man fåravlastning för svag muskulatur ochmotstånd för den muskulatur som klarardet.Regelbunden lågintensiv träning kanförbättra den motoriska funktionen,förlänga förmågan att gå och ge en ökadlivskvalitet (16). Det kan till och med ökamuskelstyrkan och den motoriskafunktionen för personer med vissadiagnoser. Hos andra kan den motverka”Skolan har här en unikmöjlighet att ge barnenchansen att hitta sinaformer för fysisk aktivitet.”nedbrytningen av muskulaturen (15-17).Däremot bör man undvika högintensivstyrketräning, excentrisk träning (närmuskler ansträngs på ett bromsandesätt) och träning som ger uttalad trötthet(överträning), eftersom det kan medföraen risk för en snabbare sjukdomsutvecklingoch nedbrytning av muskulaturen(16,17). Överträning kan visa sig somsmärta, ökad svaghet och ökad uttröttbarhetoch finnas kvar flera dagar eller ivärsta fall permanent. För att undvikaFAKTA NEUROMUSKULÄRASJUKDOMAREtt av 1 500 barn drabbas av någon av deflera hundra neuromuskulära sjukdomarsom finns. Symptomen skiljer sig åtberoende på vilken del av det neuromuskulärasystemet som drabbats. Man skiljermellan neuropatiska förändringar (orsakenfinns i nervceller och nervbanor), ochmyopatiska förändringar (orsaken finns isjälva muskeln) (13).Ett exempel på det förstnämnda ärspinal muskelatrofi (SMA) som bryter nermotoriska nervceller i ryggmärgen. Detleder till muskelsvaghet och muskelförtvining(atrofi). Varje år föds cirka 1 barn per6 000 med SMA. Sjukdomen är ärftlig ochförekommer i tre olika former med olikasvårighetsgrad (14).Exempel på myopatiska förändringar ärmuskeldystrofier. Den vanligaste ärDuchennes muskeldystrofi (DMD). Dendrabbar nästan enbart pojkar (ca 10 per åri Sverige). Orsaken är brist på proteinetdystrofin i muskulaturen vilket gör att denförtvinar. De första symptomen brukarmärkas när barnet är mellan 2 och 4 år.Muskelförsvagningen tilltar efter hand ochger stora funktionshinder i ungdomsåren(14).överträning bör man träna med en lägrebelastning och hellre träna fler korta passän ett långt (17). WHO:s rekommendationom 60 minuters fysisk aktivitet per dagkan man därför med fördel dela upp så attman tränar flera gånger varje dag, ellerhelt enkelt sänka intensitetsgraden för attorka en längre stund. Ett annat sätt är attfördela träningen mellan olika dagar så attman har en vilodag efter en träningsdag.Sammanfattningsvis kan lågintensivträning rekommenderas för dennapatientgrupp. Forskningen kring fysiskaktivitet, styrketräning, konditionsträningoch idrott för barn och ungdomar medneuromuskulära sjukdomar är dockfortfarande bristfällig. En anledning tilldet är svårigheten att genomföra studiermed tillräckligt stora material och tillräckligtlång uppföljningstid, då många avsjukdomarna är mycket ovanliga ochförsämras med tiden (16).Referenser1. World Health Organization.Global recommendations onphysical activity for health. 2010.2. Himmelmann, K. Acta Paediatr.2005. 94:287-94.3. Butler, JM. mfl. Int J RehabilRes. 2010. 33:97-103.4. Verschuren, O. mfl. Am J PhysMed Rehabil. 2008. 87:404-17.5. Mockford, M. mfl. Pediatr PhysTher. 2008. 20:318-33.6. Scianni, A. mfl. Aust J Physiother.2009. 55:81-7.7. Verschuren, O. mfl. Phys Ther.2011. 91:1130-1139.8. Hagelberg, S. mfl (red). Barnreumatologi.2008.9. Klepper, S. Exercise in pediatricrheumatic diseases. CurrentOpinion in Rheumatology, 2008.10. Work Group Recommendations.Arthritis Rheum 2003.49:453-454.11. Sällfors, C. mfl. Scand J DisRes. 2001. 3:3-20.12. Takken, T. mfl. Eur J PhysRehab Med. 2008. 44:287-297.13. Aquilonius, S.M. mfl (red).Neurologi 2 Uppl. Neuromuskulärasjukdomar. 1994:110-151.14. Socialstyrelsen. Ovanligadiagnoser. www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser. 23 oktober2012.15. Grimby, G. Läkartidningen.2004. 23:2008-12.16. Abresch, RT. mfl. Phys MedRehabil Clin N Am. 2012. Aug23(3):653-73.17. Fowler, WM. Am J PhysMed Rehabil. 2002. 81(II suppl):S187-95.Kontaktkristina.lowing@karolinska.semarie.andre@karolinska.seli.villard@karolinska.se4/2012 svensk idrottsforskning 23