Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

arnet till att lyfta huvudet och överkroppen,vilket stärker nacke och rygg.Barnet uppmuntras att sträcka sig eftersaker och här kan en spegel eller ettsyskon ge extra stimulans. Så småningomtar sig barnet upp på händer ochfötter på golvet, gör kanske en armhävning,övergår till att krypa och så småningomgåMellan 1 och 6 årNär barnet är cirka 1 år bör andningsgymnastikenbli mer aktiv. Blåsövningarhjälper till att tömma lungorna på luftoch att flytta slem. Övningarna går tillexempel ut på att blåsa ut ljus, blåsa påbomullstussar, pingisbollar och scarves.Barnet uppmuntras att hosta. Men ocksåandra mer skonsamma tekniker lärs uttill exempel att huffa, vilket är enforcerad utandning.Från ungefär två års ålder kan ettbarn, med handstöd, börja hoppa förstpå boll och sedan på en studsmatta. Föratt höja puls- och andningsfrekvensenanvänds mycket lekar och övningar iolika utgångsställningar och medkroppen som belastning, till exempelklättra i träd, i ringar, åla, rulla, krypaöver och under hinder och att hoppa.Den fysiska aktiviteten är nu lika medslemmobilisering, slemmet flyttar sig närandningsfrekvensen ökar.Studsmattan är ett viktigt träningsredskapunder hela uppväxten. Variationär betydelsefullt för att barnet ska tyckaatt det är kul. Använd gärna musik.Träningen under småbarnsåren är enlek, den ska vara lustfylld men ha etttydligt innehåll. Aktiviteterna ska vara30 minuter långa per dag och göras eftervarje inhalationsbehandling. I sexårsåldernbörjar många barn med aktivitetereller idrotter i föreningsform.Från skolstartenUtvecklingen av andningsgymnastikenliksom inhalationstekniken fortsätter närbarnet börjar i skolan. Barnet kan nu istörre utsträckning påverka sin andningoch variera andetagens djup. Motståndsandningmed hjälpmedel introducerasför att få en större variation.Ytterst få barn i Sverige har i dag enlungpåverkan som hindrar att de tränarpå samma vis som friska barn. De barnsom har en försämrad lungfunktion får ettän mer individanpassat program. Ombarnet sjunker i syrgasmättnad underträning kompenseras det med syrgas. Förskolbarn med CF kan konditionsträningenvarieras i det oändliga och pulsen börkomma upp 75 till 80 procent av maximalpuls. Övningar för balans, koordination,smidighet och styrka finns också med iprogrammet. Från att syftet med styrketräningeni yngre åldrar har varit en neuromuskuläranpassning blir den nu merexplosiv och uppbyggande. Vissa kommunerkan erbjuda barn med CF ett extragympapass i skolan. Ur CF-synpunkt voredet klart önskvärt med daglig gympa påschemat genom alla stadier.Barnet uppmuntras nu också till attträna på sin fritid utanför hemmet. Sjukgymnastensuppgift är att hjälpa barnet atthitta en egen idrott, individuell eller i lag– fotboll, gymnastik, innebandy, ishockey,ridning, simning, tennis och så vidare. Detviktiga är att träningen är kul och kanlocka till deltagande. Frekvensen, intensitetenoch durationen under träningenföljer normerna för friska barn. Den storautmaningen är motivationsarbetet, eftersomdet finns så mycket annat som lockar isamhället i dag.Under uppväxten utvecklas och ökarmineraliseringen av skelettet för att i 20års ålder uppnå den högsta mängdenbenmassa vi lagrar in under livet (13).Studier har visat att övningar som belastarskelettet före puberteten är positivt förskelettutvecklingen hos friska barn (14). Förbarn i den tidiga skolåldern läggs därför enstor vikt på övningar med kroppsegnaviktbärande belastningar. Barnen uppmuntrasäven att fortsätta med att hoppastudsmatta och hopprep.Från högstadiet och uppåtTonåringen behärskar nu förfinade teknikerför slemmobilisering och den tekniskaandningsgymnastiken är en mer integreraddel i inhalationsbehandlingen. Förhoppningsvisidrottar tonåringen rutinmässigt.Träningen är en del i behandlingen och skagöras minst 30 minuter per dag.Tät uppföljning och stöttning är viktigt,eftersom barn under tonåren ofta får nyaintressen som de tycker är roligare att göraoch som de hellre prioriterar.Referenser1. Hebestreit, A. m.fl. Am JRespir Crit Care Me. 2001.164:443-446.2. Kollberg, H. Int J Sports Med,1988. 9 Suppl 1:2-5.3. Sahlberg, M. m.fl. Chest. 2005.127: 1587-1592.4. Sahlberg, M. m.fl. Respiration.2008. 76:413-420.5. Andersson, T. m.fl. CystiskFibros. Medicinska Vetenskapsrådet.1994. s 9 ff.6. Gronowitz, E. m. fl. Acta Paediatr.2003. 92:688-693.7. Orenstein, DM. m. fl. PediatrRes. 1983. 17:267-269.8. Lannefors ,L. m.fl. Respir Med.2002. 96:681-685.9. Andreasson, B. m.fl. ActaPediatr Scand. 1987. 76:70-75.10. Blomquist, M. m.fl. Arch DisChild. 1986. 61:362-367.11. Stanghelle, J.K. m.fl. Int JSports Med. 1988. 9 Suppl 1: p.19-24.12. Gustafsson, P.M. m.fl. PediatrPulmonol. 2003. 35(1): p. 42-9.13. Bonjour, JP. m. fl. Clin EndocrinolMetab. 1991. 73:555-563.14. Sundberg, M. m.fl. CalcifTissue Int. 2002. 71(5):15. Rommens, J.M. m.fl. Science.1989. 245:1059-1065. 406-415.Kontaktmargareta.sahlberg@vgregion.seanders.lindblad@vgregion.se4/2012 svensk idrottsforskning 27