Arter och naturtyper i habitatdir_litet format

Platt spretmossa. Foto: Tomas Hallingbäck.Herzodiella moss. Photo: Tomas Hallingbäck.storleken hos trubbig klockmossa, som finns både i södra Sverigeoch i fjällen, är fortsatt alldeles för liten i södra landsändanför att arten ska anses ha en gynnsam bevarandestatus. Dessframtidsutsikter är dystra där på grund av den fortsatta minskningenav betesmarker. En inventering av Stora alvaret påÖland har resulterat i flera nya förekomstfynd, men samtliga ärmycket små.Vid återbesök på kända lokaler i Norrland påträffas vanligtvislivskraftiga populationer av flera arter, men viktigaundantag finns. Långskaftad svanmossa har försvunnit frånflera lokaler utan kända orsaker. Andra nordliga arter (t.ex.lappglansmossa) verkar vara stabila, om än i mycket små delpopulationer.Statusen för gammelskogsarten vedtrådmossa är alltjämtkritisk, trots mycket ny kunskap, vilket bekräftar att arten harhöga krav på sin livsmiljö. Barkkvastmossa är fortsatt extremtsällsynt, och på samtliga kända lokaler finns arten endast pånågra enstaka trädstammar.Släktet vitmossor har ett 40-tal arter i Sverige. Släktetsom helhet bedöms ha gynnsam bevarandestatus i Sverige.Blåmossa har en vid utbredning i södra Sverige och förekommerrelativt allmänt längs kusterna upp till Hälsingland. Denär inte rödlistad, och allt tyder på att den har en gynnsambevarandestatus.Svamparna är representerade genom gruppen renlavar, somär ett undersläkte av bägarlavar och har 7 arter i landet. Ävenom några av arterna är relativt ovanliga har alla bedömts ha engynnsam bevarandestatus i samtliga biogeografiska regioner.För att uppnå gynnsam bevarandestatus för samtliga arterkrävs framförallt en förbättring av livsmiljöernas kvalitet ochkvantitet. En lämplig övervakning och uppföljning av arternaär nödvändigt för att följa upp naturvårdsinsatserna.Förändringar 2007–2013Samtliga förändringar i bedömningarna, positiva såväl somnegativa, beror på ett bättre kunskapsunderlag snarare än reellaförändringar. Spatelvitmossa bedömdes separat 2007, men2013 bedömdes släktet vitmossor som helhet i Sverige.Mossorna och lavarna i habitatdirektivet, samt den samlade bedömningenav deras bevarandestatus per biogeografisk region för2007 och 2013. Grön = gynnsam, gul = otillfredsställande och röd= dålig. Symboler utan tecken anger en stabil eller okänd trend,och ett minus indikerar en negativ trend. För utförligare redovisning,se tabell C.Bryophytes and lichens listed in the Habitats Directive and anoverall assessment of their status in the respective biogeographicregion for 2007 and 2013; green = favourable, yellow = inadequateand red = unfavourable. Symbols without a sign indicate astable or unknown situation, whereas a minus denotes a negativetrend. For a more detailed account, see Table C.UnderlagVid bedömningen användes data från aktiva experter samtäldre uppgifter från museernas herbarier och databaser. Fleraav arterna i bilaga 2 är små och svåra att känna igen, varförendast ett fåtal experter kunnat bidra till kunskapsunderlaget.En fortsatt uppbyggnad av kunskap om dessa arter är viktig.De återbesök på äldre lokaler som gjorts inom projektet biogeografiskuppföljning har varit av mycket stor betydelse. Dehar skapat en god bild av utvecklingen för dessa arter. Ävenom kvaliteten på underlagen är varierande, och bedömningarnabaseras på en blandning av bra kunskap och extrapoleringar,har man ett generellt mycket bättre underlag nu än vidrapporteringen 2007.ArterSamlad bedömningMOSSOR OCH LAVAR ALP BOR CONKOD Svenskt namn 2007 2013 2007 2013 2007 20131379 klippklotmossa1381 barkkvastmossa –1383 hårklomossa1386 grön sköldmossa13871389gotländskhättemossalångskaftadsvanmossa–– –1393 käppkrokmossa – –1394 mikroskapania –1400 blåmossa1409 vitmossor –1979 brynia – –1980 vedtrådmossa –1981 nordisk klipptuss1982 trubbklockmossa – –1983 taigakrokmossa –1984 platt spretmossa1985 späd bäckmossa1986 lappglansmossa1988 styv kalkmossa1378 renlavar51