XIT # 11 2008 (pdf)

– EN ROLIG TIDNINGPÅ VÄGGARNA I POJKRUMMET fanns enoch annan plansch på fotbollsspelare, menockså Pamela Anderson var upptejpad, detskulle vara så helt enkelt, ”alla andra” hadeockså Pamela-plansch.Tjejer fanns det förstås också i klassen ilågstadiet. Men Victor var blyg.– Jag kan hålla med om att killar är mycketmer omogna i den där åldern. Tjejerna frågadechans och ibland kanske man sa ja och sen hälsademan ungefär på varandra. Några dagarsenare skickade man någon kompis att göraslut.I HÖGSTADIET BÖRJADE VICTOR lite småttbry sig om vad han hade på sig. Tidigare hatadehan att gå i klädbutiker och det var hansmamma och moster som agerat stylister.Klassresan till Danmark i nian var i börmanskamått helt wild and crazy. Håret färgadesblått och Victor testade att röka för förstagången.– Man var långt hemifrån och gränsernaskulle tänjas. Det skulle vara tufft att röka menjag fick ont i magen och mådde dåligt en heldag.Till skillnad från många andra prövade haninte att dricka på festerna. Det var fotboll ochinnebandy som gällde. Dessutom tyckte haninte att det verkade intressant med alkohol.Som han själv uttrycker det:– Man hade ju roligt ändå.Att festa innebar för övrigt att hänga hemmahos någon polare vars föräldrar var bortrestaoch sedan vid 22–23-tiden åka in till stanoch hänga utanför Dixie.SOM 16-ÅRING FICK VICTOR VÄLJA: fotbolleller innebandy. Han valde innebandy.Plockade hem utmärkelsen årets pojkjunior –tre år i rad. En morgon ringde hemtelefonen.ÅSC, det åländska innebandylaget i högstafinska ligan hade fått sjukdomsfall. Hade Victorlust att hoppa in? OM han hade.Sammanlagt blev det fyra säsonger medÅSC innan Victor tvingades lägga av.Man har hört ett och annat om ÅSCgänget.– Ja, det går mycket rykten men killarnavar inte över huvud taget dryga eller så. Tvärtom,de var väldigt ödmjuka mot mig som komin som yngst i laget.Högstadiet lämnade Victor bakom sig medett betyg som snittade på åtta jämnt. Det varemellertid inte tillräckligt för att komma in iLusse det året. Gränsen gick vid 8,1.I stället blev det Finström och allmänna linjenpå Folkis. På kvällarna tog han bussen tillstan via Godby (”och tog en milkshake påMattssons”), tränade fem kvällar i veckan ochdet var tidig uppstigning varje morgon medbussen som avgick från Sparköp.– Jag var så ung och allt bara gick på. Jag ville visa att jagklarade av att spela på den där nivån.18 år gammal åkte han på juniorlandskampsläger ochfick chansen att delta i två landskamper mot Sverige.Matcher och träningar avlöste varandra i flera år. Victorkom in i Lusse efter året i Folkis. Han tränade och pluggade,i just den ordningen.”Hlab 27” är orsaken till att Victor som 20-åring vartvungen att sluta med innebandyn. Han fick ont i ledernaoch medicinerna hjälpte föga.– Jag tog det hårt. Klart det var jobbigt när man ville,men inte kunde.I stället för att stanna kvar på Åland och gräva ner sigöver att inte få sporta åkte han till Dalarna för att pluggadetaljhandel.14VICTORKOLLFULLSTÄNDIGT NAMN: Victor Johan Wilhelm Börman.FÖDELSEDATUM: 20 februari 1982.ADRESS: Nabbvägen, Strandnäs.CIVILSTATUS: Singel ”mer än någonsin, haha”.INTRESSEN: Träning, kläder och socialt umgänge.LÄSER: Dagstidningar och tränings- och hälsomagasin.DRICKER: ”Beror på tillfället men just nu är jag jätteinne på sodavatten medcitronskivor. Det är fräscht och gott”.VILL: Resa. ”Inte jorden runt, men Australien eller Thailand vore kul. NyaZeeland har man också hört att är fint”.DET HÄR VISSTE DU (KANSKE) INTE OM VICTOR• Han har sett alla 318 avsnitt av Rederiet.• Hans tatuering är gjord av en tatuerare som heter Dario, samma killesom tatuerat Zlatan.• Han har 18 par skor stående i hallen.• Han samlar på ankor i alla former och har ungefär nio stycken hemma ibokhyllan.”HAR DU HÖRT ATT MINIMARKET ÄR TILL SALU?”frågar Victor mig. Det här är en månad före vår intervju ochvi sitter på Park och äter middag.”Nä, vadådå?” frågar jag.”Nä, jag vet inte … det skulle väl vara kul att ha en butiknågon gång. Jag har alltid gillat att jobba i affär”.Och jobbat i affär har han också gjort. Sex somrar påKantarellen har det blivit, ”alla avdelningar utom kött”.Arbetsskadad har han hunnit bli.– Ibland när jag går och handlar kan jag stapla om varorså att det ska se bra ut, vilket ett antal av mina vänner harpåpekat att inte är ett normalt beteende.I dag jobbar han på Avancia.Är du nöjd med dig själv?– Ja. Ja, jag är nöjd med mig själv.Vad kan du göra för att känna dig riktigtnöjd?– Göra någon glad. När jag gått färdigt utbildningeni Dalarna märkte jag att mina föräldrarvar stolta. Då kände jag mig otroligt nöjd. Detkänns skönt att få ge någonting tillbaka tilldem med tanke på vad de ställt upp för mig.Gråter du ofta?– Inte ofta, men det händer. Om man ligger påsängen, funderar och lyssnar på lugn musik såkan det hända att jag gråter lite. Men intespeciellt ofta.– De som känner mig bra vet att jag ärkänslosam. Inte så att jag gråter hela tiden,men att jag inte har svårt att visa mina känslor.Gråter du till Extreme home makeoversom alla andra?– Jag tittar inte på det.VICTOR TRÄNAR I SNITT FYRA styrkepassoch två konditionspass i veckan.Är du nöjd med din kropp?– Den lär jag aldrig bli nöjd med. Visst, vissadagar kan jag tycka att den ser okej ut, men jagvill alltid bli bättre, utvecklas. Men jag är inteextrem. Eller det beror ju på hur man jämför.Mot en person som inte rört på sig på hela livetuppfattas jag som extrem, men för en personsom idrottat sen barnsben är det normalt.Det var så gott som skrivet i sten att Victorskulle ha flyttat till Stockholm i höst. Lägenhetenvar ordnad och allt. Men sen fick han ettbra jobberbjudande på Avancia och ja, det blirnästa höst kanske. Vem vet.– Jag är i den åldern nu att jag är singel ochjobbar. Då kan det vara skönt att åka i väg. Jaghar ju en föreställning om att jag ska ha familjoch barn här på Åland sen. Och visst fick jaglite ångest i höstas när alla polare försvann.Man är ju så van att själv åka i väg så …UTAN ATT ÖVERDRIVA KAN MAN PÅSTÅatt Victor Börman drar till sig uppmärksamhetbland ålänningarna. Säg den öbo i 17–27-årsålder som i dagsläget inte vet vem VictorBörman är? De är inte många.Vissa stör sig på dig. Varför?– Det handlar om att jag sticker ut. Att jag klärmig oåländskt – när jag går ut tar jag inte barapå mig en skjorta och ett par jeans. Jag försökergå min egen väg oavsett vad folk säger.Det här är inte bara på Åland utan på små ställenöverlag, tror jag.– Jag gillar slitna jeans och linnen. Menvissa tycker att bara för att man har ett linne såär man spännare. Jag tycker ett linne kan varasnyggt om man kan bära upp det. Och enhuvudbonad till så …Huvudbonad ja, du har i princip gettbandanan ett ansikte.– Nu i efterhand känns det där lite överdrivet.Jag använde bandana några gånger när jagbodde i Sverige och hade längre hår. Folk sa att jag passade idet och så. Inte var det en så lång period, några veckor i rad.Men nu verkar ju alla tro att jag ALLTID haft dem. Ochalltid ska det påpekas ”hördudu med bandanan”.Tar du åt dig mycket av vad folk tycker om dig?– Förut tog jag åt mig mera. Nu bryr jag mig knappt. Det ärdels bara avundsjuka och dels bara för att göra mig irriterad.Men det är klart man har känslor. Säger någon jag kännernågot elakt är det tungt, men läser jag något i XIT:s gästbokeller i messa Nyan bryr jag mig knappt.Du gör aldrig något för att spä på den här myten omdig själv, kanske i syfte att reta någon?– Säkert har jag gjort det. Inte från början men. Om någonhar stört sig på att man har linne så tar man det nästa helgigen bara för att …