XIT # 11 2008 (pdf)

FMfarbror matskrönikaNinjagåbben från LemlandDET ÄR JAG SOM DE KALLAR NINJAMANNEN. Det är sant. Det är ingen gammal manspatetiska försök att hamna i rampljuset. Och JA, jag tycker om att skrämma gamla käringaroch barn! Det började i Norra Lemlands Marthaförening. Jag var inte inbjuden. Jag komändå. I hela mitt 70-åriga liv har jag närt en dröm om att få tillhöra Marthorna. Gud så dekan knyppla, alltså! Vi var hemma hos änkefru Husfrid Jansson i Slaggtorpa och mötethade bara börjat då Husfrid med myndig stämma sade;Jag har sagt det förr, Mats. Nu säger jag det för sista gången. Du kan inte knyppla. Dukommer aldrig att lära dig och du är INTE välkommen till Marthorna igen.Jävla käring! En dröm gick i kras. Varför kan inte en hederlig man få visa sin kvinnligasida? Varför får inte jag stå med de andra damerna på julmarknaden i Slaggtorpa och säljamina hantverksprodukter? En stilla vrede bubblade upp i mig där på väg hem till Finström.Jag stannade vid sågen i Önningeby och sparkade hårt på en stapel av battingar i minst sjuminuter. Jag skrek ut min vrede. Sedan kändes det lite bättre. Det var då jag formade minplan. Jag ska hämnas. Jag ska bli en skräck för de svaga i samhället. Jag ska skrämma skitenur varenda käring som ger sig ut kvällstid på väg till ett Marthamöte. Jag ska bli ”Ninja –The Martha Crush Crusader”!!! Tam-ta-tam!FÖLJANDE DAG FANN JAG ETT NINJA-SÄLLSKAP i Floedebaek i Danmark, som hadeNinjakurser. Sagt och gjort. Jag for direkt söderut. I Floedebaek (uttalas Flöödebääk, medmjukt D, reds. anm.) fann jag svaret på mina böner. Här fick man en väldigt ingående kunskapi Ninjans historia, klädsel och vanor. Jag lyssnade på somligt, men sket helt enkelt iannat. Inte vill jag lära mig slåss med andra. Jag vill ju bara skrämmas. Ninjorna därnerehör till en egen dansk gren av den Internationella Ninjarörelsen, kallade ”ChokoladeNinjas” (Chokokolaaade uttalas med extremt grötigt lång A och mjukt D, reds. anm.). Jaginhandlade all nödvändig rekvisita i en läder-, gummi- och Ninjashop på Istedgade i Köpenhamnoch bytte om på färjan till Sverige (bron är bara för veklingar och dessutom finns däringen bar). Jag tog östra vägen genom mot Åland och sov över i Kalmar. Tidigt nästa morgontog jag på mig alla attiraljerna igen och gick ut i en park för att öva lite med svärdet.Det ville sig inte bättre än att kronprinsessan Victoria var i trakten och svenska polisen varlite väl taggade, så att säga. Jag stod där på gräsmattan och skrek i all fredlighet;Chokolaaaaade, Martha, for fan! (på danska, reds. anm.)Vi flyttar tillnytt i januari!FARSDAGS TIPS:presentkort påMEDLEMSKORTtill nya gymet!(ord. 20,-)15,-www.avancia.nu. Tel. 018-15 215Några av våra nyheter:• Senaste och mordernastestyrketräningsmaskinerna• Konditionsmaskiner medegen TV• Mängder av nya roligamedryckande gruppträningsaktiviteter• Bastu • CaféVill du veta mer?Välkommen in till Avanciapå Strandgatan för merinformation!UT UR BUSKARNA STORMADE SVENSKA POLISER som tog mig till förhör och jag vartvungen att sova över i butkan i Kalmar. Inte roligt. Jag kom småningom hem till Ålandigen. Efter en god natts sömn och en tur till Kroklund efter surmjölk bytte jag om och fortill stan häromdagen. Fy faan, vilket rabalder! Redan i Esplanaden där jag rastade grannenshund – han är nämligen i Thailand på semester – mötte jag ”pressen”. När jag äntligenlyckats skaka av mig dem gick jag in till Trobergshemmet för att skrämma käringar. Mitt”Chokolaaade-svärd” hade hundfan ätit upp, men jag hade ju min ficklampa med mig.Utan ficklampa klarar man sig helt enkelt inte på landet så här års.Jag hade noga funderat ut en plan A. Jag skulle öva lite på Trobergshemmets hantverksgrupp,som består av ett tiotal äldre damer från Staden. Sedan skulle jag dra mig ut motLemland och den där förbannade Husfrids Martha-eländen, för den slutliga striden.Revanschen med STORT R. Jag kom aldrig så långt som till dagrummet, där jag visste attdessa tio kärringar satt och knypplade. En amper närvårdare med stålblick spärrade vägen.Hon spände ögonen i mig och sade;Vad gör du här? Vem ska du besöka?HON VAR JU SÅ VACKER. Och såg så sårbarut under uniformen. Jag vill här och nu behenne om ursäkt. Nåväl, jag tappade heltmålföret. Jag ville skrika ”Chokolaaaaaaade”,men allt jag kom mig för,var att blinka med min ficklampa iansiktet på henne. Grannens hund viftadepå svansen och fjärtade glatt. Vilketnederlag. Jag for direkt ut till Berghamnoch tog färjan till Sverige. Jag återvände tillIstedgade och lämnade tillbaka all utrustning.Fick pengarna tillbaka, som tur är. Nu sitterjag här i köket och stirrar ut genom fönstret.Jävla Marthor. Ni tror att ni är något, va?9