Vattenförhållanden i Västerhavets vattendistriktVästerhavets vattendistrikt med avrinningsområdenVästerhavets vattendistrikt sträcker sig från Vege å i norra Skåne till Enningdalsälven vid norskagränsen. Inom distriktet finns Sveriges största flod, Göta älv. Den kommer från Härjedalen därkällflödena finns och går in i Norge som Trysilelva innan den åter går in i Sverige i Värmland somKlarälven. Göta älv har ett avrinningsområde som motsvarar en tiondel av Sveriges yta. Inomavrinningsområdet ligger också landets största och Europas tredje största sjö, Vä<strong>ner</strong>n. I distriktetfinns ytterligare 14 så kallade huvudavrinningsområden, dvs avrinningsområden som är större än200 km². Hit hör till exempel de Halländska åarna Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Dessutom har10
vi en lång kustremsa mot Kattegatt och Skagerrak med många öar och vikar i främstBohusskärgården och med långa öppna sandstränder utefter Hallandskusten.Stora grundvattentillgångar finns framför allt i rullstensåsar och andra isälvsavlagringar längsÄtrans, Nissans och Lagans dalgångar samt i Värmlands älvdalar. I Västra Götaland förekommerstörre sand- och grusavlagringar sparsamt, men i övriga delar av distriktet finns överlag storaförekomster, främst i de sand- och grusavlagringar som ligger lågt i terrängen. Godauttagsmöjligheter i berggrunden finns framför allt i Hallandsåsen, Helsingborgssandstenen ochBillingens sedimentära berggrund. I övrigt ger berggrunden i allmänhet tillräckligt med vatten förenstaka hushåll, förutom i Bohuslän och västra Dalsland där förekomsterna är mycket små.Problembild för VästerhavsdistriktetÖvergödningDe stora jordbruksområdena i norra Skåne, Halland och Vä<strong>ner</strong>landskapen har bidragit till denproblembild man har i Västerhavsdistriktet – övergödda sjöar och vattendrag samt kustvatten medliknande problem. I många sjöar har man lyckats minska fosforhalten, Vä<strong>ner</strong>n är ett sådant braexempel, medan kvävehalterna tyvärr inte minskat som de borde, något som är särskilt tydligt i demånga jordbruksåarna kring Vä<strong>ner</strong>n. I kustvattnet har alltför hög tillförsel av näringsämnen lett tillproblem med bland annat kraftiga algblomningar, syrebrist och igenväxning av grunda vikar.Detta blev tydligt mot slutet av 1970- och början på 1980-talet, då till exempel den svårasyrebristen i Laholmsbukten uppmärksammades. Övergödningen av kustvatten kan starta långtfrån havet med läckage av näring från exempelvis jordbruksmark. Med vattendragen kommerockså nedfallet från luften till havet. Vid kusten finns också utsläpp från industrier ochreningsverk, kvävenedfall och transport från andra havsområden. Olika åtgärder för att minskanäringstillförseln har vidtagits vid större reningsverk och industrier och inom jordbruket. När detgäller punktkällorna ser man idag en tydlig minskning räknat från 1995 liksom inom jordbruket.Åtgärdsarbetet behöver dock fortsätta. Vi måste också minska utsläppen från trafik oche<strong>ner</strong>gisektorn för att kvävenedfallet ska minska, något som är på gång genom internationella avtal.I kustvattnet är det fortfarande svårt att se entydliga resultat av minskningarna i näringstillförseln.Nedåtgående trender finns, men ett bekymmer är att syrehalterna i bottenvattnet fortsätter attminska och att klorofyllhalterna på många håll fortsätter att öka.Förhöjda nitrathalter i grundvatten förekommer framför allt i de stora jordbruksbygderna iHalland, Skåne och på Västgötaslätten. Oftast är det grunda jordbrunnar som är drabbade, men ienstaka fall också djupare bergbrunnarFörsurningEtt problem som utmärker västerhavsdistriktet är försurningen av sjöar, vattendrag ochgrundvatten. Många decennier av surt nedfall på kalkfattiga jordar – till största delen med västligavindar från utländska källor – har medfört att det är här som försurningsproblemet är störst i helaSverige. Sedan 1976 har därför en stor andel av distriktets sjöar och vattendrag kalkats för attupprätthålla bra levnadsförhållanden. Det senaste decenniet har dock det sura nedfallet minskatkraftigt, vilket tillsammans med kalkningen successivt förbättrar vattenkvalitén. Tyvärr räckerresurserna för kalkning endast till en del av våra försurade vatten, och många sjöar och vattendraghar därför fortfarande en störd fauna och flora. Kvardröjande markförsurning medför också attåterhämtningen tar lång tid på många håll. Uttag av skogsbiomassa kan också, om askåterföringoch kalkning inte sker, bidra till fortsatt försurning.Grundvattnet i distriktet är ge<strong>ner</strong>ellt surt. Detta beror dels på de geologiska förutsättningarna,men också på den tidigare höga depositionen av försurande ämnen, framför allt längs västkusten.Den nordligaste delen av distriktet ligger ovanför högsta kustlinjen. Detta område har relativtsvårvittrade berg- och jordarter, vilket medför att grundvattnet har låg jonstyrka och därmed dålig11
Change language