Ladda ner (9 MB) - Vattenmyndigheterna

Gullspångsälvens avrinningsområde (del i 108)Gullspångsälven har sina källflöden i Dalarnas län och mynnar i östra Vänern vid Gullspång.Avrinningsområdet innehåller flera områden som är av riksintresse för naturvården, bland andra nedredelen av Gullspångsälven samt området i Vänern vid mynningen vilka båda är utsedda till Natura 2000-områden. Ett antal riksintressen för friluftslivet finns också i vattensystemet, liksom flera naturreservat.De biologiska värdena ligger främst i de unika lax- och öringsbeståndet. Men området hyser även asp, enrik bottenfauna och artrik fågelfauna.Området är dominerat av skog och 40-45 % av närsaltstillförseln kommer från skogs-, hygges- ellermyrmark. Även från jordbruket och enskilda avlopp sker närsaltstillförsel. I avrinningsområdet skerpunktutläpp från kommunala reningsverk, metall- och verkstadsindustri, fiskodlingar och sågverk, ochnärsaltsbelastningen från punktkällor är mycket stor. Halterna av fosfor är generellt låga till måttligt högaoch kvävehalterna måttligt höga, förutom i det jordbruksintensiva Hovaån där halterna är mycket höga.Vattendragen är reglerade, och regleringen har en negativ inverkan på biologin. Historisk gruvdrift ochmetallbearbetning orsakar läckage från sediment och deponier. Buffertkapaciteten mot försurning ärgenerellt god i avrinningsområdet.Trots den goda buffertkapaciteten är grundvattnet på en del håll surt, främst i norra delen av området. Iöstra delen förekommer nitrat i höga halter. I hela området finns det sporadisk till allmän risk för radon.På sina håll finns också lokala problem med höga halter av järn och mangan.Tillgången på grundvatten i berggrunden är god i centrala delen och tämligen god i stora delar av övrigaområdet. Mycket stora grundvattentillgångar finns i isälvsavlagringar i västra och norra delarna, längst isöder, samt längs stråk i hela området. För vattenförsörjningen används en betydande del grundvatten.42