Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson - Sveriges Schackförbund

TfS 

Tidskrift för Schack nummer 7/2004, årgång 110 

Stellan Brynell & 

Tiger Hillarp-Persson 

Johan Hellsten: Upplevelser i Grekland ● Stellan 

Brynell och Tiger Hillarp-Persson i stormästarsamtal 

VM i Tripoli ● Ungdoms-EM ● Landet runt 

TfS nr 7/2004 

www.schack.se

Sveriges Schackförbund 

Slottsgatan 155 

602 20 Norrköping 

telefon 011/10 74 20 

Tidskrift för Schack är officiellt 

organ och medlemsblad för 


och utkommer under 2004 

med nio nummer. 

Ägare: Sveriges Schackförbund. 

Samtliga prenumeranter är 

medlemmar i Tidskrift för 

Schacks Kamratförbund. 

Prenumerationsavgiften 

för 2004 är 400 kr, 

stödprenumeration 500 kr. 

Postgiro 60 46 34-6. 

Annonspriser: helsida 2000 kr, 

halvsida 1200 kr, kvartssida 

700 kr, sista sidan 3000 kr. 

För annonsörer som sysslar 

med schacklig verksamhet 

utgår 50% rabatt. 

Manusstopp för 

annonsmanus 

Nummer 8 12 oktober 

Nummer 9 16 november 

Tryckeri: Wallin och Dalholm 

boktryckeri, Lund 

ISSN 0040-6848 

Copyright, texts & illustrations © 

TfS, Malmö, Sweden. 

All rights reserved. No part of this 

magazine may be reproduced, in any 

form or by any means, without 

permission in writing from TfS. 

TfS nr 7/2004 

OS–lagen 

Förbundskapten Björn Ansner har tagit ut det 

svenska laget till den öppna klassen i olympiaden 

i Calvia (Mallorca) den 14–31 oktober: 

Evgenij Agrest, Ulf Andersson, Tiger Hillarp- 

Persson, Johan Hellsten, Emanuel Berg och 

Stellan Brynell. Laget är alltså inte formerat 

strikt efter elotal. 

I damlaget spelar Pia Cramling, Svetlana 

Agrest, Christin Andersson och Viktoria Johansson. 

Läsarna kan se fram emot ett omfattande 

OS–reportage i julnumret (nummer 9). 

Omslagsfoto: Lars Grahn 

Tidskrift för Schack 

Lars Grahn 

Döbelnsgatan 3 B 

212 13 Malmö 

lars.grahn@schack.se 

Redaktör och ansvarig utgivare 

Lars Grahn 

Prenumerationer och ekonomi 

Ingemar Eriksson 

011/10 74 20 

ingemar.eriksson@schack.se 

Marknadsansvarig 

Robert Ericsson 

robert.ericsson@schack.se 

Ordförande i Informationskommittén 

Erik Degerstedt 

erik.degerstedt@schack.se

400 

412 

430 

TfS nummer 7 ● 2004 ● Årgång 110 

I n n e h å l l 

Upplevelser i Grekland 

Johan Hellsten återvänder gärna till Grekland. I denna 

artikel berättar han om sina många besök i landet och 

sitt engagemang i schackklubben på ön Ikaros. Med åren 

har han lärt sig en del grekiska: “Jag klarar fint att beställa 

in ett glas iskaffe med lite mjölk och lite socker, och jag 

kan även hälsa och svära lite vid behov.“ Artikeln 

framtonar som en kärleksförklaring till Grekland, 

landet där Hellsten fullbordade sin stormästartitel. 

Två spelstilar 

Stellan Brynell och Tiger Hillarp-Persson tränar tillsammans hemma i Malmö. Som 

schackspelare är de i en del avseenden varandras motpoler. I vårt samtal med de båda 

ger de sin syn på den egna och den andras spelstil. Deras olika spelöppningspreferenser 

framgår av Tigers syn på en variant som Stellan har spelat regelbundet: “Jag skulle 

inte kunna tänka mig att spela c3-Sicilianskt i parti efter parti. Då skulle jag hellre lägga 

av.“ 

VM i Tripoli 

När Rustam Kasimdzjanov for i väg till VM-turneringen 

i Tripoli hade han blygsamma ambitioner. Han var där för att 

överleva ett par omgångar och tjäna lite pengar. Det slutade 

med att han eliminerade turneringens fyra högst rankade spelare. 

Han finalbesegrade Michael Adams och efterträder nu Ruslan 

Ponomariov som Fide-världsmästare. Det finns tecken på att 

Kasimdzjanov kommer att föra samma anonyma världsmästartillvaro 

som företrädaren Ponomariov. 

Kombinationsövningar 411 

Fyra vinster och farväl 434 

Hellers i smygcomeback 435 

Ungdoms-EM i Turkiet 435 

Kadettallsvenskan 440 

Skollags-NM 442 

Unga mästare (Lausanne) 442 

Desto tyngre faller de 443 

Klassisk schackmark 445 

Per Vernersson förlorar aldrig 448 

Värmebölja i Salongerna 450 

Förbundsaktuellt 452 

Studier 454 

Boknytt 455 

Tävlingskalender 457 

Rustam Kasimdzjanov 

Fide-världsmästare 

TfS nr 7/2004

S 

ol, bad och vackra vyer. 

Souvlaki, tzatziki och ouzo. 

Arkeologiska sevärdheter och vita 

hus med blåa detaljer. Listan 

över vad som lockar turister till 

Grekland kan göras lång, och 

grekernas EM-guld i fotboll kombinerat 

med arrangerandet av 

sommarolympiaden detta år har 

inte gjort det direkt svårare att 

placera antikens vagga på kartan. 

Jag besökte Grekland för första 

gången under sommaren 1997 

för att spela två turneringar. Det 

var ett av få ställen där jag med 

kort varsel kunde få villkor som 

IM och utan större betänkande 

klev jag upp i ottan en lördagsmorgon 

och tog en charter ner 

till Aten. I den första turneringen, 

i Korinthos belägen vid bukten 

med samma namn, fick jag 

sova med öppet fönster och 

myggnät eftersom hotellets luftkonditionering 

inte riktigt ville 

sätta i gång. Partierna började 

klockan fem på eftermiddagen 

för att spelarna skulle undgå den 

värsta hettan, så man fick stiga 

upp vid lunchtid för att inte vara 

hängig vid rondstarten. Detta 

ledde följaktligen till att alla gick 

och lade sig framåt gryningen, 

efter att ha ägnat sig åt blixt, 

kortspel, backgammon (mycket 

populärt i Grekland) eller helt 

enkelt åt att över ett glas frappe 

(iskaffe) sitta och snacka bort 

nattens svala timmar. Samtidigt 

400 

Upplevelser i Grekland 

TfS nr 7/2004 

Av Johan Hellsten 

hade jag som nordbo svårt att 

motstå stranden, belägen ett 

trettiotal meter från hotellet, så 

tidigt på eftermiddagarna var jag 

ofta där. 

Landslagstjejerna Eva Jiretorn 

och Viktoria Johansson var också 

med i turneringen, och jag drar 

mig till minnes att en dag så 

tyckte Eva att jag skulle hjälpa 

henne med öppningsförberedelserna. 

Väl på stranden tog Eva 

fram ett skrivblock, lade sig till 

rätta i solen och beordrade mig 

att läsa upp dragen i hennes skrivblock 

med hög röst medan hon 

själv lapade sol. Under utförandet 

av detta hedrande uppdrag 

slog det mig att Grekland nog är 

ett av få ställen där idén uppkommer 

att kombinera solbad 

med öppningsförberedelser. 

Inför den andra turneringen i 

Kavala, belägen i den nordliga 

del av landet som grekerna benämner 

Makedonien, hade jag 

egentligen inte någon logi bokad, 

men under den dagslånga bussturen 

från Korinthos till Kavala 

kom jag i samspråk med Igor 

Miladinovic och Anna Maria 

Botsari som på den tiden var äkta 

par och (liksom än idag) grekiska 

landslagsspelare. Botsari var då 

som nu etta på grekiska damlistan 

medan Miladinovic (under 

jugoslavisk flagg) blev juniorvärldsmästare 

1993. När bussen 

saktade in i Kavala kom erbju- 

dandet att bo hemma hos dem 

under hela turneringen, trots att 

vi bara hade känt varandra i några 

timmar. Jag tog förstås glatt 

emot detta uttryck för “greek 

hospitality“ som grekerna själva 

gärna uttrycker det, grekisk gästfrihet, 

och minns bl.a. utsökta 

och väl tilltagna måltider i Anna 

Marias mammas regi och även en 

outsinlig mängd förluster i blixt 

mot Igor. Året därpå lyckades 

jag för övrigt locka honom till 

Malmö där han vann Sigemanturneringen 

och även passade på 

att krossa mig i nya blixtduster. 

Turneringarna i Korinthos och 

Kavala var överlag mycket trevliga 

även om mitt spel inte gick 

särskilt bra i någon av dem. I 

det sista partiet den sommaren 

mötte jag en av landets starkaste 

caféschackspelare som utförde 

sina drag nästan omedelbart 

efter mina och med ett välslipat 

pokerface lade ut mängder av 

fällor. I ett slutspel präglat av 

stark tidsnöd råkade jag för 

ovanlighetens skull ställa bort 

kungen, vilket motståndaren utnyttjade 

genom att bokstavligen 

gripa tag i den och i ett fast grepp 

avlägsna den från brädet. Läget 

kändes nu rätt kritiskt och till 

råga på allt hade jag redan i mittspelet 

drabbats av näsblod och 

satt med en papperstuss i näsan. 

Tursamt nog uppmärksammades 

den något sällsamma situationen

Foto: Dimitris Skyrianoglou 

Agios Kirikos 2004: Vy från turneringslokalens balkong. 

av en förbipasserande domare och 

denne inledde ett kortare samtal 

med motståndaren, som fortfarande 

hade min kung segervisst i 

handen. Han fick med sorgsen 

min ställa tillbaka den och den 

reglementsenliga tilläggsminuten 

var nog en klen tröst för han hade 

ändå oceaner av tid på sin klocka. 

Partiet vände psykologiskt och 

jag räddade till sist remi. Denna 

incident avslutade schackturnén 

i ett land där jag hade svårt att ta 

någon eller något på allvar. 

Strax därefter tog jag beslutet 

att varva ner schacket till förmån 

för andra utmaningar, men i början 

av det nya millenniet kom 

spelglädjen tillbaka. När jag 2002 

var på plats i Grekland igen för 

att spela schack, kändes det som 

om tiden hade stått stilla. Samma 

värme, människor, vanor och 

svalkande iskaffe även om det 

sistnämnda hade blivit dyrare 

genom övergången till euro. 

Förutom återbesök i Korinthos 

och Kavala (denna gång låg jag i 

toppen under hela turneringen 

och var den ende som slog slutsegraren, 

men jag missade ändå 

stormästarinteckningen genom 

att i slutronden endast spela remi 

mot tidigare nämnde Miladinovic) 

hann jag även med att spela 

en turnering i Patra på västkusten 

(delad tredjeplats) och en på 

ön Ikaria, vars klubblag även hade 

kontrakterat mig för spel i den 

grekiska ligans andradivision. Ikaria, 

som är belägen i östra delen 

av Egeiska havet nära den från 

turistbroschyrerna bekanta ön 

Samos, hade vunnit de första 

matcherna och behövde endast 

vinna tre till för att gå upp till 

förstadivisionen. Jag minns att 

jag reste från Valparaiso i Chile 

till Aten i början av juli, från 

regnig och blåsig porteñsk vinter 

till grekisk sommarhetta, som 

brukar vara särskilt påtaglig i 

huvudstaden. Jag anlände i alltför 

varma kläder några dagar före 

första matchen för att ge några 

lektioner till laget, vilket ingick 

i‘“dealen“. Men mitt under sommaren 

i Grekland har det mesta 

en tendens att rinna ut i sanden, 

så lektionerna blev inte många. 

När vi dessutom vann den första 

matchen på walk over så fick jag 

en massa lediga men betalda 

dagar i Aten vilket kändes lite 

märkligt, men värre kunde det ju 

ha varit. I de två avslutande 

matcherna gick allt vägen och 

när jag återvände till Grekland 

på nytt 2003 så var det för att 

TfS nr 7/2004 401

spela med Ikaria i förstadivisionen. 

En ögonblicksbild från 

denna turnering: 

Johan Hellsten 

Nikoloz Managadze 

Chalkidiki 2003, rond 4 

Vit har en bonde mer men svart 

har mycket aktivitet på damflygeln. 

Jag griper sista chansen. 

38.f6+ Kg6? 

Efter 38...Kf8 39.Te6 Td7 har 

vit svårt att komma vidare och 

partiet bör sluta remi. Nu börjar 

vit, trots det reducerade materialet, 

att spinna ett mattnät. 

39.Tg4+! Kxf6 

Svart förlorar efter 39...Kf5 40. 

Txf7 Kxg4 41.Tg7+ följt av 42.f7 

och bonden går i dam, eftersom 

42...Ta8 faller på 43.Tg8. 

40.Te6+ Kf5 41.Kf3 

41.Kg3 ger svart chansen att förlänga 

lidandet genom 41...Taa7 

för att möjliggöra 42...Tg7, även 

om vit får en merbonde och klar 

fördel efter 42.Tf4+ Kg5 43.h4+ 

Kh5 44.Txf7 Txf7 45.Txd6. 

41...Taa7?? 

Nu slår fällan igen. Tvunget var 

41...Ta1! för att tillfälligt offra 

tornet. Efter 42.Tf4+ Kg5 43. 

Txf7 Tf1+ 44.Ke3 Txf7 45.Txd6 

bör vit dock vinna tack vare merbonden 

och den centraliserade 

kungen. 

42.h4! uppg. 

Svart gav slaget förlorat eftersom 

han inte kan stoppa 43.Tf4 och 

matt. 

Efter denna seger hade jag på 

Ikarias förstabord tagit tre av fyra 

mot ett rankingsnitt på drygt 

402 

TfS nr 7/2004 

2570. Sedan gick nästan allt åt 

skogen, så jag berättar hellre lite 

om den grekiska motsvarigheten 

till Elitserien, om grekiskt schack 

i allmänhet samt något om min 

klubb Ikaria. 

I den grekiska förstadivisionen 

deltar sexton lag som vardera 

består av tio spelare enligt följande 

bordsordning: fem seniorbord, 

ett dambord, ett juniorbord 

(u20), ett flickbord (u18), ett 

kadettbord (u16) och ett knattebord 

(u12). Det får finnas högst 

två icke-grekiska spelare per lag. 

Man spelar i fyra förgrupper från 

vilka ettorna och tvåorna går till 

grupp A där man spelar om guldet, 

medan treorna och fyrorna 

förpassas till grupp B där kontraktet 

står på spel (tre lag flyttas 

ned). Det tillämpas Fide-betänketid 

(en och en halv timme för 

hela partiet plus 30 sekunder i 

tillägg för varje drag) och partierna 

är givetvis, som det anstår 

varje nationellt lagmästerskap, 

eloberäknade av Fide. Hela turneringen 

genomförs på en dryg 

vecka. Detta har fördelen att den 

blir mycket stark; den inhemska 

eliten planerar in den i kalendern 

god tid i förväg och deltar nästan 

undantagslöst, medan det blir 

lättare och billigare att värva 

utländska mästare. Nackdelen är 

förstås att kontinuiteten i klubbarna 

under året tar lite stryk. 

Men genom att en poäng på ickeseniorborden 

får samma betydelse 

som en på seniorborden så 

stimuleras klubbarna att arbeta 

med ungdomsverksamheten 

(även på damborden spelar ofta 

unga tjejer) samtidigt som ungdomarna 

själva liksom damspelarna 

får en statusökning. I 

samma syfte håller man på att 

utöka antalet bord: när Ikaria 

debuterade 2003 var det åtta, i år 

2004 alltså tio, och det finns 

redan beslut på tolv bord från 

och med nästa år. 

Var avhålls då detta jätteevenemang? 

Det grekiska schackförbundet 

(grundat 1948) vars 

president Giorgos Makropoulos 

för övrigt är vicepresident i världsschackförbundet, 

lägger ut det 

till budgivning mellan presumtiva 

arrangörer och väljer sedan 

det förmånligaste erbjudandet. 

Förra året spelade vi i Chalkidiki 

i norra Grekland och i år genomfördes 

turneringen i Agia Pelagia 

på Kreta. I bägge fallen handlar 

det om lyxhotell där man äter 

och sover gott och utkämpar partierna 

under idealiska omständigheter. 

Klubbarna får betala en 

reducerad del av uppehället. 

Efter lagmästerskapet inleds den 

grekiska turneringstouren med en 

fyra fem öppna turneringar i direkt 

följd. Många av de utländska 

spelare som deltar i lagmästerskapet 

stannar kvar i Grekland 

för att spela några av dessa och 

ökar därmed de grekiska (och 

förstås även de icke-grekiska) 

spelarnas möjligheter att ta inteckningar 

i internationella titlar. 

Förra hösten arrangerades 

efter många års uppehåll åter 

schackfestivalen “Akropolis“ i 

Aten med en sluten stormästarturnering, 

en öppen turnering för 

spelare med internationellt elotal, 

och en mycket stark damturnering, 

alla tre med bra priser 

och mängder av utländska titelspelare. 

I år går den troligen av 

stapeln i november eller december. 

Det är svårt att förebrå det 

grekiska schackförbundet (eller 

Schack-Grekland i allmänhet) för 

bristande aktivitet. 

Tittar man tillbaka i tiden så är 

det först under de senaste tjugo 

åren som schacktraditionerna har 

utvecklats i Grekland. Två 

schackolympiader arrangerade i 

Thessaloniki under åttiotalet 

(1984 och 1988) gav ett kraftigt 

uppsving åt sporten, och sedan 

dess har mängder av starka turneringar 

arrangerats i landet, bl.a. 

en rad Europa- och Världsmästerskap 

för juniorer i olika 

ålderskategorier. Att Grekland är 

ett ungt schackland återspeglas 

också på rankinglistan: bland de 

tio bästa spelarna är sex födda på 

sjuttiotalet och två på åttiotalet

varav nästan alla är stormästare. 

En intressant information för 

omvärlden är att samtliga spelare 

i landslagstruppen (åtta i nuläget) 

uppbär ett månatligt 

ekonomiskt stöd från landets 

schackförbund. Beloppet är inte 

fixerat, utan fastställs löpande 

under året för varje spelare genom 

en formel som tar hänsyn 

till dennes internationella rankingtal 

och titel, antal spelade 

partier under föregående period, 

resultat i de två senaste grekiska 

mästerskapen, samt graden av 

deltagande i föreläsningar, simultaner 

och dylikt. Spelarna är 

förpliktigade att ställa upp i 

grekiska mästerskapet, i internationella 

sammanhang såsom OS 

och Lag-EM, samt i de träningsläger 

som föregår dessa, under 

ledning av landslagstränaren Slavoljub 

Marjanovic, tillika jugoslavisk 

stormästare. Därutöver 

kan de räkna med bidrag från 

förbundet för att täcka kostnader 

vid tävlingsspel utomlands. Det 

är alltså befogat att bli lite 

misstänksam om man vid nästa 

turnering ser någon svensk elitspelare 

sitta och plugga grekiska 

verb mellan dragen ... 

Ibland talar man om familjelag 

och min klubb Ikaria är ett utmärkt 

exempel. Den drivande 

kraften i vår klubb är familjen 

Koukoufikis: pappa Ioannis är 

en hygglig amatör och även lagkapten, 

sönerna Giorgos och 

Alexandros är solida 2200-spelare, 

och dottern Stefania spelar 

även hon utmärkt schack. Inom 

parentes kan nämnas att de fyras 

öppningsrepertoarer är identiska! 

Mamma Argyro är den enda 

som inte spelar, men hon följer 

med till lagmästerskapen i egenskap 

av lagets främsta supporter. 

I Chalkidiki var alla tre barnen 

ordinarie i laguppställningen och 

när vi inför sista matchen redan 

hade klarat kontraktet, hoppade 

även Ioannis in för att känna lite 

på stämningen. Det var första 

gången som klubben nådde förstadivisionen 

och det var förstås 

en stor upplevelse att få stångas 

med starka och namnkunniga lag 

med helt andra spelarbudgetar, 

och rentav klara sig kvar i ligan. 

Efter Chalkidiki spelade jag 

åter turneringarna i Ikaria och 

Kavala och inte utan framgång. 

Tävlingen på “hemmaplan“ på 

Ikaria lyckades jag (med en god 

portion tur) vinna och i Kavala 

tog jag en första stormästarinteckning, 

även om det skedde 

under ganska märkliga former, 

mer om detta efter följande enkla 

men lärorika slutspel från femte 

ronden. Tyvärr får jag återigen 

hänga ut Nikoloz Managadze, en 

georgisk IM bosatt i Grekland 

som trots två retfulla förluster 

under loppet av en dryg månad 

ändå verkar dra jämnt med mig, 

kanske tills han läser detta nummer 

av TfS. 


Nikoloz Managadze 

Kavala 2003, rond 5 

Man inser snabbt att svart 

kommer att bli tvungen att offra 

tornet för vits bonde och sedan 

försöka klara sig i slutspelet torn 

mot bonde. Frågan är bara hur 

han bäst gör det. 

51...Te2+? 

Tornschacken verkar avlägsna 

vits kung från damflygeln och 

kampen om att stoppa a-bondens 

framfart, men i själva verket 

gör den att vit vinner ett avgörande 

tempo. 

Enklast var det direkta 

51...Td2. Efter 52.d8D Txd8 53. 

Txd8 a4 54.Ke5 a3 55.Kd4 a2 

56.Ta8 Kb3 57.Kd3 Kb2 58. 

Tb8+ Kc1 (eller 58...Ka1) slutar 

partiet remi. Svart ska bara se 

upp med 58...Ka3? 59.Kc2! och 

vit vinner eftersom 59...a1D faller 

på 60.Ta8+ medan 59...a1S+ 

tillåter 60.Kc3 Ka2 61.Tb7! med 

vinst. 

Ett krångligare sätt att klara 

remi är 51...Th6+. Svart schackar 

från sidan tills vits kung kommer 

för nära och först då offrar 

han tornet på bonden, t.ex. 

52.Kf5 (försöket med kungsvandring 

till b2 ger inget: 52.Ke5 Th5+ 

53.Ke4 Th4+ 54.Ke3 Th3+ 55. 

Kd2 Th2+ 56.Kc1 Th1+ 57.Kb2 

Th2+ 58.Tc2 Th8 59.Tc8 Th2+ 

med remi) 52...Th5+! (52...Td6? 

53.d8D Txd8 54.Txd8 övergår 

till partifortsättningen) 53.Kg4 

Td5 54.d8D Txd8 55.Txd8 a4 

56.Kf3 a3 57.Ke2 a2 58.Ta8 Kb3 

59.Kd2 Kb2 60.Tb8+ och 60. 

...Ka1 ger remi medan 60...Ka3? 

återigen förlorar p.g.a. 61.Kc2. 

52.Kf5! 

För att detta slutspel ska kunna 

vinnas måste vits kung komma i 

närkontakt med svarts. Endast 

under detta villkor kan senare 

tornschackar bli meningsfulla. 

Sidosteget till f5 inleder en 

vandring till damflygeln. 

52...Td2 53.d8D Txd8 54.Txd8 

a4 55.Ke4 Kc3 

Efter 55...a3 56.Kd3 a2 57.Tb8+ 

Ka3 (eller 57...Ka4) vinner vit, 

som redan konstaterats, genom 

58.Kc2. 

56.Ta8 Kb3 57.Kd3 a3 58.Tb8+ 

Vit hinner precis tvinga den svarta 

kungen till en ofördelaktig ruta. 

Stod denna på b2 vore det remi 

efter 58...Kc1!. 

Schacken kan även ges ett drag 

senare: efter 58.Kd2 Kb2 (numera 

välkänt är att vit vinner 

efter 58...a2 59.Tb8+ Ka3 60. 

Kc2) 59.Tb8+ Ka1 60.Kc2 a2 

byter tornet vinkel: 61.Kb3 Kb1 

62.Th8 och vit vinner efter 

62...a1S+ 63.Kc3 Ka2 64.Tb8. 

58...Ka2 59.Kc3 uppg. 

Svart gav slaget förlorat inför åsynen 

av 60.Kb3 i nästa drag. Min 

motståndare visste direkt med 

sig efter partiet vad som hade 

TfS nr 7/2004 403

varit hans misstag, medan jag själv 

bara hade spelat på och fick 

chansen att täppa till ännu ett hål 

i slutspelskunskaperna. 

Tillbaka till jakten på den försvunna 

normen. Inför sista rondens 

parti mot den israeliske 

stormästaren Boris Avrukh, andrarankad 

i turneringen, frågade 

jag domaren vilket resultat jag 

behövde för att klara inteckningen. 

Han gjorde ett par beräkningar 

och fastställde kryptiskt 

att “remi kan räcka, men det är 

nog säkrast att du tar och vinner“. 

En sådan vinst kommer inte 

på beställning mot en spelare som 

brukar höra hemma bland de 

hundra bästa i världen, och som 

nu var extra motiverad att själv 

vinna, eftersom vi båda var inblandade 

i striden om ett ensamt 

eller delat förstapris. Dessutom 

anade han, såsom rutinerade 

stormästare brukar göra i dylika 

lägen, att motståndaren var 

hemsökt av inteckningsspöket. 

Nervositet och stundens allvar 

låg mycket riktigt bakom att jag 

lyckades med bedriften att skapa 

ett förlustslutspel som vit efter 

endast tjugotalet drag, och de 

sista trettio dragen var mest en 

övning i självplågeri. Det kändes 

rätt tungt att efter en dryg veckas 

slit ha gått miste om både inteckning 

och prispengar (Avrukh 

delade genom denna seger förstapriset 

med Vasilis Kotronias, 

Grekands genom tiderna starkaste 

spelare) och jag lomade i väg 

för att äta lunch och för att slippa 

närvara vid prisutdelningen. När 

jag så småningom återvände till 

spellokalen hade prisutdelningen 

just avslutats, och till min 

stora förvåning kom det fram folk 

och gratulerade mig till stormästarinteckningen! 

Det visade sig 

att datorn hade spottat ut ett 

intyg efter att en ny Fide-paragraf 

trätt i kraft den 1 juli samma 

år innebärande att spelare som 

söker GM-norm i öppna turneringar 

får räkna två motståndare 

med internationellt elotal under 

404 

TfS nr 7/2004 

2250 eller utan sådant som om 

de hade 2250 (information att 

lägga på minnet för läsare med 

samma ambitioner!), vilket gör 

att motståndarnas medelrating 

ökar. I mitt fall ökade den tillräckligt 

för att byta “kategori“ 

och då var 6½ av 9 plötsligt tillräckligt! 

Här är det på sin plats 

att tacka Björn Gambäck (en av 

få andra svenskar som har hittat 

till de grekiska schackturneringarna, 

vi spelade bl.a. Ikaria och 

Kavala tillsammans både 2002 

och 2003 om jag minns rätt) för 

moraliskt och tekniskt stöd; han 

var den förste att bekräfta inteckningen. 

Även ratingbokförarna 

Ulf Norevall (Sverige) och 

Hans-Olav Lahlum (Norge) har 

jag konsulterat i sådana ärenden, 

alltid med snabba och informativa 

svar som resultat. Denna 

episod, med upplösning som 

hämtad från Hollywood, avslutade 

2003 års sommarturné i 

Grekland även om jag redan två 

månader senare fick chansen att 

åka dit igen, denna gång med min 

klubb Limhamns SK för spel i 

Europacupen för klubblag i 

Rethymno på Kreta. Där tog jag 

en stormästarinteckning under 

mer ordnade former. Björn Ahlanders 

referat från turneringen 

återfinns i TfS nr 9/03. 

I början av juli detta år var det 

så dags igen att försvara Ikarias 

heder i ligan. Många lag hade 

blivit starkare och vårt hade kontrakterat 

superstormästaren Emil 

Sutovsky från Israel för spel på 

första bordet. Bland samtliga lag 

hade vi lägst medelålder; medan 

jag i Limhamn fortfarande är en 

av “ynglingarna“ var jag detta år 

äldst i Ikaria. Optimismen blir 

därefter och vi trodde oss ha goda 

chanser att stanna kvar. 

I förgruppen kom vi trea av 

fyra trots att både Emil och jag 

tog 2½ av 3. Lagets akilleshäl 

visade sig vara spelet på kadettoch 

knatteborden, som endast 

inbringade ½ av 6. Här kommer 

mitt parti från tredje ronden mot 

en ung grekisk stormästare. 


Stelios Halkias 

Damgambit (D 31) 

Agia Pelagia 2004, rond 3 

1.d4 d5 2.c4 e6 3.Sc3 Le7 4.cxd5 

exd5 5.Lf4 c6 6.e3 

Ett alternativ är 6.Dc2 för att 

försvåra utvecklingen av svarts 

vitfältslöpare. 

6...Lf5 7.Sge2 

Utvecklingen av springaren till 

e2 istället för till f3 syftar inte 

bara till att besvära svarts löpare 

utan också till att förenkla 

genomförandet av en framstöt i 

centrum genom f2-f3 och e3-e4. 

Detta skulle ge vit ett bondecentrum 

och även möjligheter 

att göra bondemajoriteten på 

kungsflygeln gällande genom 

e4-e5 och f3-f4. Samma idé 

förekommer också i avbytesvariantens 

huvudspår, 3...Sf6 4. 

cxd5 exd5 5.Lg5. 

7.g4 leder till skarpare spel. 

7...Sd7 8.Sg3 Le6 

Här spelas också 8...Lg6 9.Le2 

Sgf6 10.h4 h5 (sämre är 10...h6?! 

11.h5 Lh7 12.Ld3! och f5-rutan 

kommer i vits ägo) 11.a3 a5 med 

en strategiskt komplicerad ställning; 

svarts rockad försvåras p.g.a. 

försvaret av h-bonden men vit 

har också svårt att avancera på 

damflygeln - t.ex. är det inte 

möjligt att spela Ta1-b1. 

9.Sh5 

På detta vis parerar vit hotet 9...g5 

och springaren förflyttas till f4. 

9...Kf8 10.Lg3 Sgf6 11.Sf4 Lf5 

12.Ld3 Lxd3 

En intressant möjlighet på 

12...Se4 är 13.Lxe4!? dxe4 14. 

O-O följt av 15.f3 med utvecklingsförsprång. 

13.Dxd3 

Genom att slå tillbaka på detta 

sätt signalerar vit sina planer på 

ett snabbt f2-f3 och e3-e4. 

13.Sxd3!? är också intressant. 

Vit avser att rockera och sedan 

påbörja ett minoritetsangrepp 

genom b4-b5. 

13...h5 

Ett aktivt drag som tar terräng på 

kungsflygeln och stör vits löpare. 

Sämre vore 13...Ld6? 14.Se6+

fxe6 15.Lxd6+ med långsiktig 

fördel för vit tack vare den starka 

löparen. 

14.h3?! 

Detta verkar inexakt. Mer konsekvent 

vore 14.f3 h4 (14...Sb6?! 

tillåter 15.e4) 15.Lf2 Ld6 16.Sfe2 

för att bibehålla möjligheten 

e3-e4. 

Möjligt är också 14.Lh4!? följt 

av rockad och om möjligt f3-e4. 

14...Sb6 

Svart möjliggör Le7-d6 för att 

utmana vit på diagonalen h2-b8. 

15.f3 

Efter 15.O-O h4 16.Lh2 Ld6 

har svart inga problem, t.ex. 17. 

e4?! (efter 17.f3 Dc7! förhindras 

e3-e4 och bindningen av springaren 

på f4 börjar bli obehaglig) 

17...dxe4 18.Sxe4 Sxe4 19.Dxe4 

Dc7 och bindningen är nu ett 

allvarligt problem för vit. 

15...h4 16.Lf2 Ld6 17.Sfe2 Sh5 

Nu visar sig nackdelarna med att 

ha spelat fram både f- och hbönderna: 

på g3 har det uppstått 

en lucka, tillgänglig för svarts pjäser, 

vits rörlighet på kungsflygeln 

har dämpats och g-bonden har 

förvandlats till en svaghet (det 

hotar nu 18...Dg5). 

18.e4 

För att besvara 18...Dg5 med 

19.e5 följt av kort rockad. Men 

svart hittar en stark och kanske 

inte helt väntad replik. 

18...Lf4! 

Svart aktiverar löparen inför hotet 

e4-e5, bromsar vits framstöt 

på kungsflygeln och förnyar idén 

med Dg5. 

Jag hade mest sett på 18...Sf4?!, 

på vilket vit får ett visst initiativ 

Agios Kirikos 2004: Johan Hellsten i aktion. Sidan om honom 

sitter bulgaren Dimitar Dochev, internationell mästare. 

efter 19.Sxf4 Lxf4 20.Se2. 

19.Le3 

För att neutralisera svarts kontroll 

över de svarta fälten. Efter 

19.O-O Dg5! står svart utmärkt. 

Det finns idéer som Th6-g6 och 

även Sc4-e3, medan vit har svårt 

att befria sig. 

19...Lxe3 

Nu skulle 19...Dg5 tillåta 20.Lxf4 

(20.Sxf4 Dg3+ 21.Kf1 leder till 

samma sak medan 21.Lf2? faller 

på 21...Sxf4 med bondevinst) 

20...Sxf4 21.Sxf4 Dg3+ 22.Kf1 

Dxf4 23.Se2 Dg5 (inte 23. 

...dxe4?? 24.Da3+) 24.e5 följt 

av f3-f4 och vit har initiativet. 


20.Dxe3 Sc4 21.Dc1 dxe4?! 

Detta verkar förhastat. Under 

partiet förbryllades jag lite av 

21...Sd6!?. Efter 22.e5? Sf5 kan 

vit inte komma vidare på kungsflygeln 

och nackdelen med att ha 

spelat både h2-h3 och f2-f3 blir 

än mer iögonfallande. Inte heller 

övertygar 22.exd5?! cxd5 23. 

Sxd5 Tc8 24.Dd2 Kg8 (svart går 

ur en tänkbar schack på b4 och 

hotar nu 25...Sc4) med riklig 

kompensation för bonden. Bäst 

verkar 22.O-O även om jag inte 

ser något för vit efter 22...Da5 

(med idén 23...Te8; om 22. 

...De7!? får svart vissa problem 

TfS nr 7/2004 405

Agios Kirikos 2004: En titt in i spellokalen. 

med d5-bonden efter 23.exd5 

cxd5 24.Te1), t.ex. 23.Dg5 (ett 

försök att straffa svart för hans 

föregående drag; meningslöst 

vore 23.a3 Te8 24.b4 Da6 eller 

även 24...Dd8) 23...Dd8! 24. 

Dxd8+ Txd8 25.exd5 cxd5 26. 

Sxd5 Sf5 27.Tac1 Th6 och svart 

återerövrar bonden. 

Varje gång jag återvänder till 

Chile efter turneringsspel i utlandet 

brukar jag visa något parti 

för eleverna på universitetet. Vid 

genomgången av detta hittade 

Hector (inte vår stormästare i 

Helsingör) den dynamiska möjligheten 

21...b5!?. Efter 22.O-O 

(22.e5?! tillåter 22...c5!, t.ex. 

23.Sxb5 [23.b3 cxd4] 23...Da5+ 

24.Sbc3 cxd4 25.Sxd4 Sg3 26. 

Tg1 Db6 med starkt initiativ; 

medan 22.b3 Sd6 23.Da3 [efter 

23.exd5 b4 24.Se4 cxd5 har svart 

inga problem] 23...Kg8 24. 

406 

TfS nr 7/2004 

exd5?! cxd5 25.Sxd5 Sf5 också 

ser bra ut för svart) 22...Th6 (ett 

nyttigt drag i väntan på vits spel) 

23.b3 (vi hittade inget bättre; 

om 23.e5 är 23...Db6! starkt, 

t.ex. 24.f4? Sg3 och efter vilket 

torndrag som helst vinner 25...b4 

material) 23...Sd6 med en aktiv 

ställning för svart, som har en ny 

resurs i framstöten b5-b4. 

22.fxe4 c5? 

Förklaringen till svarts föregående 

drag blir klar. Detta är ett 

vanligt genombrott för att mjuka 

upp vits bondecentrum och för 

att erövra e5-rutan. Emellertid 

fungerar det inte taktiskt i det 

här fallet. 

Nödvändigt var 22...Sg3 för 

att förhindra vits rockad (om svart 

spelar lugnare så har bytet på e4 

endast gynnat vit eftersom det 

öppnade f-linjen för honom). 

Efter 23.Sxg3 hxg3 24.Se2 Da5+! 


(för att på nytt förhindra rockaden) 

25.Dc3 Dxc3+ 26.bxc3 Se3 

27.Kd2 Sxg2 28.Tag1 Sh4 

29.Txg3 är slutspelet lite bättre 

för vit tack vare terrängfördelen. 

23.Sd5! 

Nu visar det sig att svarts springare 

på c4 är i fara. 

23...Sd6 

Kanske planerade svart 23. 

...Da5+? 24.Kf2 Sd6, men vit

vinner om han istället spelar 

24.b4! Db5 (24...Da6 25.Sc7) 

25.a4 Da6 26.Sc7. 

23...b5 vederläggs genom 24. 

b3 Da5+ 25.Kf2 följt av 26.Dxc5. 

24.Dxc5 Kg8 25.O-O 

Vit överlämnar tillfälligt bonden. 

Sämre vore 25.e5?! Se4 26.Se7+ 

Kf8 27.Sg6++ Kg8 och det verkar 

inte finnas något bättre än 

evig schack. 

Men enkelt och starkt var 

25.Sdc3! för att behålla det materiella 

övertaget. Efter 25...b6 

(inget ger 25...Tc8?! 26.Dxa7) 

26.Db4 (bättre än 26.Dd5?! Sf6 

27.De5 Sc4) har svart svårt att 

hitta en övertygande fortsättning, 

t.ex. 26...Sg3 27.Sxg3 hxg3 28. 

O-O Th4 29.Tae1 och vit fortsätter 

att ha en sund merbonde. 

25...Sxe4 

Sämre vore 25...Tc8 26.Da3 och 

26...Sxe4? går inte längre p.g.a. 

27.Se7+ med kvalitetsvinst. 

Efter att ha slagit bonden på e4 

hade svart endast ett par minuter 

kvar gentemot vits cirka tjugo 

(dock ska man inte glömma den 

där extra halvminuten i tillägg 

per drag) och vit har uppenbarligen 

evig schack med springaren 

på e7-g6 om han så önskar. Trots 

detta bjöd svart remi! Jag brukar 

ha lite svårt för inkorrekta remianbud 

men detta levererades 

åtminstone vid det enda tillåtna 

tillfället – i samband med utförandet 

av draget – så jag bara 

ignorerade det. Några ronder 

senare i samma tävling var det 

däremot en annan av mina motståndare 

som inte respekterade 

denna etiska regel, vilket jag 

direkt påpekade för honom, även 

om han inte verkade vilja (eller 

kunna) förstå. Det lite jobbiga i 

sammanhanget var att han i det 

ögonblicket var den ende som 

kunde vinna partiet så jag hade 

egentligen gärna tackat ja. Nu 

fick jag istället spela vidare för 

att inte uppträda inkonsekvent 

och återstoden av partiet blev 

ganska komisk; båda spelarna var 

uppenbarligen nöjda med remi 

men ingen kom sig för att bjuda 

– min motståndare hade onekligen 

tappat lusten efter sitt 

föregående försök, medan jag 

själv inte kunde förmå mig till 

att göra det när det var jag som 

stod sämre. Till sist uppstod ett 

remislutspel och vi enades om 

delad poäng (ja, på mitt initiativ). 

Jag har en annan, rätt underhållande 

historia att berätta i 

ämnet från ett parti i förra årets 

tävling på Ikaria, men det får vi 

nog ta i ett senare nummer. Tillbaka 

till partiet. 

26.Se7+ Kf8 27.Sg6++ Kg8 28. 

De5 

Genom att byta springarna på 

detta sätt försäkrar sig vit om en 

varaktig positionsfördel: svarts 

kungsflygelbönder blir svaga och 

i vilket slutspel som helst får han 

det svårare att omsätta sin bondemajoritet. 

28...fxg6 29.Dxe4 Dg5 

30.Sf4! 

Vit utnyttjar svagheten på g6 för 

att byta bort sin underlägsna 

springare. Efter 30.Dxb7 Kh7 för 

svart tornen i spel och har en 

aktiv ställning i utbyte mot den 

offrade bonden. 

30...Sg3 

Troligen det bästa svaret, även 

om g6-bonden nu går förlorad. 

Efter 30...Sxf4 31.Txf4 Th6 

32.Taf1! har vit klar fördel tack 

vare sina bättre placerade pjäser, 

som redan blickar mot sjunde 

raden. 30...Kh7 tillåter 31.Se6 

och om 31...De7? vinner 32.Sf8+ 

material. 

31.Dxg6 

Än en gång är det onödigt att 

spela 31.Dxb7?! Kh7 med viss 

kompensation för bonden. 

31...Dxg6 

På 31...Se2+ 32.Kh2 Dg3+ spelar 

vit helt enkelt 33.Kh1! och 

efter 33...Dxg6 (inte heller övertygar 

33...Sxf4 34.Dxg3 hxg3 

35.Txf4 med en sund merbonde 

för vit) 34.Sxg6 Th6 (34...Sg3 

35.Kg1 Sxf1 övergår till bivarianten 

efter svarts 32:a drag 

nedan) 35.Se7+ Kh7 36.Tf7! 

Sxd4 37.Td1 Se2 (37...Td8 faller 

på 38.Sf5; och 37...Td6 på 

38.Tf4) 38.Td7 kan svart inte 

undvika materiella förluster. 

32.Sxg6 Th5 

Efter 32...Sxf1 33.Sxh8 Se3 (eller 

33...Sg3 34.Sg6 Sf5 35.Tf1) 

34.Sg6 Td8 35.Te1 Sf5 36.Te4 

uppstår ett för vit mycket fördelaktigt 

slutspel. 

33.Tfe1 Td8 34.Tad1 

Här vore 34.d5?! förhastat - det 

finns ingen anledning att avancera 

med fribonden förrän samtliga 

pjäser har mobiliserats. 

34...Td6 35.Se5 

Springaren siktar på f3, varifrån 

den understödjer fribonden och 

även kikar lite på svarts kungsflygelbönder. 

35...Tf5 36.Sf3 g5 

37.Te7! 

Tornet till sjunde raden. Problemet 

för svart, förutom att ha en 

bonde mindre, är egendomligt 

nog placeringen av hans springare. 

Om partiet fortfarande vore i 

mittspelsfasen skulle springaren 

stå utmärkt på g3. Men i det här 

slutspelet bidrar den från denna 

ruta inte mycket till försvaret. 

37...Tb5 38.b3 Sh5? 

För att kunna hålla det här 

TfS nr 7/2004 407

slutspelet är svart tvungen att 

påskynda förflyttningen av 

springaren till försvaret. Efter det 

korrekta 38...Sf5 39.Tc7 Sg7 följt 

av 40...Se6 behåller svart en del 

praktiska chanser att klara remi. 

39.Tc7? 

Tornet överlämnar e-linjen till 

sin kollega men det här draget är 

alldeles för långsamt. Mycket 

starkare var det direkta 39.Tc1. 

Efter 39...Td8 40.Tcc7 vinner 

vit utan svårighet. 

39...Sg3? 

I stark tidsnöd gör svart ett irrationellt 

drag, varefter partiet inte 

går att rädda. Klart bättre var 

39...Sf4! 40.Te1 Se6 och springaren 

är med i försvaret. Efter 

41.Tc8+ Kg7 42.Te4 är vits fördel 

fortfarande klar, men svart 

har lyckats mobilisera sig. 

40.Te1 Kf8 41.a4 

Tornet visar sig vara överlastat i 

försvaret av bönderna på b7 och 

g5. 

41...Tf5 

Det gick inte att spela 41...Txb3 

på grund av 42.Sxg5 och det 

finns inget försvar mot hotet 43. 

Sh7 följt av 44.Te8. 

42.Txb7 

Med avgörande fördel. 

42...a5 43.Kh2 

Lite profylax ifall det skulle uppstå 

problem på första raden. 

43...Tc6 44.Se5 Td6 45.Tc1 Kg8 

46.Sf3 

Ungefär här inträffade något ganska 

oväntat: domaren närmade 

sig brädet, tog upp klockan och 

började trycka lite på några av 

dess olika knappar. Ett ”meningsutbyte” 

inleddes omedelbart 

mellan domaren och min motståndare, 

i vilket jag själv hade 

lite svårt att hänga med eftersom 

det naturligt nog fördes på grekiska. 

En del ord och uttryck har 

jag lärt mig på detta fascinerande 

språk; något annat vore skamligt 

efter ett antal längre besök i landet. 

Så jag klarar fint att beställa 

in ett glas iskaffe med lite mjölk 

och lite socker, och jag kan även 

hälsa och svära lite vid behov. 

Här verkade inga av dessa alter- 

408 

TfS nr 7/2004 

nativ direkt lämpliga så jag frågade 

istället domaren på engelska 

vad som stod på men fick inget 

svar. Senare visade det sig att 

motståndaren (enligt domarens 

åsikt) inte hade fört protokoll 

ordentligt och att jag därmed 

skulle belönas med två extraminuter. 

Detta var Halkias, av 

kroppsspråk och röstläge att 

döma, inte helt överens om. Diskussionen 

fortskred och partiet 

(det verbala, alltså) började bli 

rondens stora publikattraktion. 

Till sist ställdes klockan tillbaka, 

parterna tystnade och partiet fortsatte. 

46...Td8 

och nu påbörjades diskussionen 

igen, med min klocka tickande, 

vilket gjorde att det kändes extra 

jobbigt. I Grekland diskuteras 

det ofta, gärna och livligt, och 

talesättet “där det finns två greker 

finns det tre åsikter“ är inte 

ogrundat. Domaren stannade 

snart urverket och när man så 

småningom avslutade del två i 

konferensen så fick partiet äntligen 

fortsätta utan fler störningar. 

47.Tbc7 

Vann snabbare gjorde 47.Tcc7, 

men jag var redan lite ur fokus. 

47...Se2 48.T1c5 Tdd5 49.Tc4 

Vit vinner även efter 49.Txd5 

Txd5 50.Tc5 Txc5 51.dxc5, t.ex. 

51...Kf8 52.Sxg5 Sd4 53.g3! 

Sxb3 54.Se4 och de två merbönderna 

avgör. Men jag hade svårt 

att få varianterna att se så här 

glasklara ut under partiet, och 

tänkte att det var mer löftesrikt 

att behålla pjäserna på brädet; i 

ömsesidig tidsnöd brukar det inte 

vara till nackdel att kunna hota 

matt då och då. 

49...Sg3 50.T4c6 Se2 51.Ta7 

Tf7? 

Nu förlorar svart mer material. 

Men 51...Sxd4 leder till ett för 

vit enkelt vunnet slutspel efter 

52.Tc8+ Tf8 53.Txf8+ Kxf8 54. 

Sxd4 Txd4 55.Txa5. 

52.Tg6+ Kf8 53.Ta8+ Ke7 54. 

Sxg5 Tff5 

Efter 54...Sf4 vinner vit snabbast 

genom 55.Ta7+ Td7 56.Txd7+ 

Kxd7 57.Sxf7 Sxg6 58.Se5+. 

55.Ta7 Ke8 56.Sh7 

Här var nog 56.Tg8+ Tf8 57. 

Ta8+ en mer uppenbar fortsättning. 

56...Td7 57.Tg8+ Kf7 58.Tf8+ 

Ke6 59.Txd7 uppg. 

Motståndaren var inte direkt 

munter utan uttryckte något i 

stil med att de där extraminuterna 

egentligen inte var en så stor 

affär, om det inte vore för att det 

på andra sidan brädet satt någon 

som verkligen behövde dem 

eftersom han missade alla vinstfortsättningar 

och inte ens kunde 

se 56.Tg8. Jag hade svårt att 

omedelbart hitta ett vasst svar 

på den kommentaren. Det blev 

lättare att skaka av sig den psykiskt 

påfrestande upplevelsen när 

lagkamraterna kom uppdykande, 

som alltid med glimten i ögat. 

“Men du är ju helt röd i huvudet, 

Hellstenakis“, skrattade de och 

drog iväg mig till matsalen. 

I de följande ronderna förlorade 

vi match efter match, och när 

Sutovsky meddelade att han var 

tvungen att återvända till Israel 

för andra åtaganden trots att det 

var tre ronder kvar (att det skulle 

bli så visste klubben i och för sig 

redan från början, men räknade 

optimistiskt med att vi skulle 

hamna i grupp A efter spelet i 

förgruppen, därefter skulle vi 

ägna oss åt semester och jag kunde 

få stå över samtliga matcher 

om jag ville!), blev inte utsikterna 

ljusare. Den sista matchen 

hade vi behövt vinna för att hålla 

oss kvar men förlorade klart med 

6½–3½. Jag vill inte klandra 

lagets minstingar men deras 

gemensamma slutresultat 1½ av 

18 blev ödesdigert för lagets fortlevnad 

i förstadivisionen. Ironiskt 

nog fick Ikaria tre guld när bordspriserna 

delades ut: Sutovsky på 

bord ett, jag själv på bord två och 

Fragiskos Sigalas på bord fyra. 

Med 6½ av 9 passerade jag 

GM-normen med en halv poäng, 

men det kändes desto bittrare att 

klubben fått respass.


Agios Kirikos 2004: Den lokale prästen kom och välsignade spelet mitt under en av ronderna. 

Efter lagmästerskapet åkte vi i 

laget något dämpade till Ikaria 

för att delta i turneringen där. 

Spelort likt tidigare år var Agios 

Kirikos på öns sydöstra kust. Jag 

lyckades förlora första rondens 

parti mot en annan 400 poäng 

lägre rankad Ikariaspelare, som 

till råga på allt inte hade platsat i 

förstauppställningen detta år! 

Skämten gick snart varma om att 

han krävde att sitta före mig i 

laget nästa år, vilket han själv 

dementerade med kommentaren 

“No no no, I am just a coffee 

house player“ vilken gjorde sitt 

till för självkänslan. 

Turneringen var detta år ovanligt 

svagt besatt med endast en 

handfull titelinnehavare, och den 

inledande förlusten gjorde att 

jag fick lågrankade motståndare 

under nästan hela turneringen. 

Här kommer ett fragment från 

femte rondens parti mot Giorgos 

Dalaklis, en ung titellös grekisk 

spelare som i rond två svarade 

för turneringens andra skräll 

genom att besegra topprankade 

Mircea Parligras från Rumänien. 


Giorgos Dalaklis 

Agios Kirikos 2004 

Vit har en liten fördel tack vare 

löparparet och fjäderpressen på 

damflygeln, men får svart lov att 

byta svartfältslöparna på g5 och 

föra damflygelpjäserna i spel så 

ökar hans chanser att utjämna 

spelet. 

En närliggande forsättning är 

nu 18.Td1 Txd1+ 19.Dxd1 Lg5 

20.Lb2 och vit fortsätter att stå 

lite bättre. Men jag fick efter en 

del funderande syn på ett annat, 

mer aktivt spelsätt. 

18.f4!? 

Ett ovanligt drag i denna struktur 

eftersom bytet på f4 gör att svarts 

löpare får en fin diagonal samtidigt 

som vits e-bonde förvandlas 

till en isolani och fältet e5 blir 

en stödjepunkt för svarts lätta 

pjäser. 

Utan praktik är det svårt att 

hålla sina kunskaper i utländska 

språk aktiva. Sedan barnsben 

drömde jag att en dag behärska 

schackmästarnas konstigt skrivna 

och märkligt ljudande språk: 

ryska. Under universitetstiden i 

Lund gjorde jag slag i saken, läste 

en mängd poäng i ämnet och 

studerade även en månad i Novgorod 

i västligaste Ryssland. Fem 

år efter avslutade studier är min 

läsförståelse på detta språk alltjämt 

utmärkt tack vare en mängd 

schackböcker inhandlade under 

åren i kombination med de artik- 

TfS nr 7/2004 409

lar som min omtänksamme f.d. 

rysklärare Sverker Holmstedt 

fortfarande förser mig med. 

Däremot är det si och så med 

konversationsförmågan som inte 

har stimulerats tillräckligt sedan 

Novgorodtiden. Men på schackturneringar 

brukar det dyka upp 

chanser till samtal på ryska, inte 

minst i Grekland där det förutom 

alla turneringsdeltagare 

från slaviska länder även finns 

stora inhemska grupper rysktalande 

som emigrerat från olika 

delar av Sovjetunionen efter 

imperiets fall. Antingen hade de 

levt där i hundratals år (det talas 

bl.a. om den grekisktalande folkgruppen 

ponter i området kring 

Svarta Havet) eller så anlände de 

först i samband med militärregimen 

i Grekland 1967-74. Dessa 

grupper återfinns inte oväntat 

även bland grekiska schackspelare; 

till exempel är stormästaren 

Ioannis Nikolaidis född och uppväxt 

i Tbilisi, Georgiens huvudstad. 

På Ikaria brukar jag få bra 

träning i ryska. En av mina traditionella 

rivaler på ön är Dmitry 

Svetushkin, en lovande stormästare 

från Moldavien som jag även 

har spelat tillsammans med i 

Jugoslavien. Medan svart satt och 

övervägde sitt artondedrag kom 

Dima förbi och studerade ställningen 

med en så pass bister blick 

att man nästan kunde trott att 

någon hade strött salt i hans iskaffe. 

Efter partiet frågade jag 

honom vad han ansåg om draget 

18.f4!?. ”Neshablonniy khod, 

russkaya shkola!” (ett icke-schablondrag, 

ryska skolan!) sade han 

med ett klurigt leende och förklarade 

vidare att ambitionen att 

behandla varje ställning för sig 

(utan schabloner) och att ständigt 

beakta dess dynamik för att 

söka maximal aktivitet, var utmärkande 

för den ryska skolan. 

Aljechin var en pionjär på området, 

och Kasparov är inget dåligt 

nutida exempel. Jag är fortfarande 

inte helt säker på om Dima 

verkligen menade allvar eller bara 

410 

TfS nr 7/2004 

drev med mig, men draget har i 

alla fall sin poäng: f-linjen öppnas 

för att möjliggöra press mot 

f7 i ett läge där svarts springare 

båda är lite offside och kungsflygeln 

dessutom försvagats genom 

h7-h5. Det finns också ett par 

konkreta varianter som talar till 

vits fördel. 

18...exf4?! 

Säkrare var 18...b6 19.Sc4 Sd7 

för att behålla kontrollen över 

fältet e5. Vit kan då fortsätta 

med 20.f5 vilket tar det viktiga 

fältet e6 från de svarta springarna. 

Efter 20...Lg5 är svarts ställning 

dock fortfarande spelbar. 

19.Lxf4 

På grund av behovet att försvara 

b-bonden går nu varken 19...Sd7 

eller 19...Le5. Svart hittar enda 

sättet att mobilisera styrkorna. 

19...b6 20.Sc4 Sd7 

Får svart nu chansen att spela 

21...Se5 så skulle han stå ganska 

säkert. Men jag hade redan vid 

utförandet av 18.f4 sett temat 

med de dubbla svagheterna på 

f7 och g6 och gjorde omgående 

nästa drag. 

21.e5! Lg5?! 

Här kommer löparen konstigt och 

vits ställning spelar nu sig själv. 

Efter 21...Sxe5 22.Sxe5 (datorns 

förslag 22.Tae1!? är troligen ännu 

starkare) 22...Lxe5 23.Lxe5 

Dxe5 24.Lc4 tar vit igen en av 

bönderna på kungsflygeln med 

stor positionsfördel: löparen är 

överlägsen springaren i denna 

öppna ställning med bönder på 

båda flanker, vits tunga pjäser 

är bättre placerade och kungen 

säkrare. 

Att föredra var 21...Lg7 även 

om vit står klart bättre efter 

22.Tae1. Från den inledande 

diagramställningen är scenförändringen 

tydlig: alla vits pjäser 

står aktivt, e-bonden är stark 

och löparparet har vuxit i styrka 

genom att ställningen öppnats. 

22.Lh2 Tf8 23.De4 

Enklast. Vit garderar e-bonden 

för att möjliggöra Sc4-d6 och 

svarts c-bonde hotas i förbigående. 

23...c5 

På 23...De6 följer 24.Sd6 och 

det hotar både 25.Dxc6 och 

25.Lc4. 

24.Sd6 f5 

Det var svårt att hitta något 

annat försvar mot hoten 25.Sxf7 

och 25.Lc4. Till exempel går 

24...Shf6? inte alls p.g.a. 25.exf6 

och både springaren och damen 

är garderade. 

25.exf6 

Jag ville avgöra partiet tekniskt, 

d.v.s. utan att ge motståndaren 

något som helst motspel, och 

lockades av löparparets styrka i 

det slutspel vi nu kommer in i. 

Varianten 25.Dc4+ Kg7 26.e6 

Sdf6 27.Le5 ser också lovande 

ut, och rentav 27.Txf5!? verkar 

möjligt. 

25...Dxe4 26.Sxe4 Le3+ 

Nödvändigt eftersom 26...Sdxf6 

stupar på 27.Sxg5 Sxg5 28.Ld6 

Tf7 29.Lc4. 

27.Kh1 Shxf6 

Det andra springarslaget, 27. 

...Sdxf6?, faller på 28.Le5! Kg7 

(på springardrag avgör 29.Lc4) 

29.Tad1 och schacken på d7 är 

avgörande. 

28.Lc4+? 

Ett fingerfel i vunnen ställning. 

Vann gjorde dragomkastningen 

28.Sxf6+ Txf6 (28...Sxf6 tillåter 

29.Ld6 Tf7 30.Lc4) 29.Lc4+, 

t.ex. 29...Kh7 (både 29...Kh8 30. 

Tfd1 följt av 31.Le5 och 29...Kf8 

30.Tad1! Txf1+ 31.Txf1 leder 

till materiella förluster, medan 

29...Kg7 besvaras på samma sätt 

som 29...Kh7) 30.Tfe1 Te8 31. 

Lb5 Tf7 32.Tad1 och de dubbla 

bindningarna är avgörande.

Snabbschack i Liepajas, Lettland 

1. V Svesjnikov–Stefansson 

Liepajas 2004 

Svart drar 

28...Kh7? 

Svart missar sin chans. Efter 28. 

...Kg7 29.Sxf6 Sxf6 (29...Txf6? 

30.Tfe1 övergår till tidigare analyserade 

varianter) 30.Tae1 Tae8 

31.Ld6 Th8 är han fortfarande 

på fötter. 

29.Sxf6+ Sxf6 

Varianten 29...Txf6 30.Tfe1 Te8 

31.Lb5 Tf7 32.Tad1 är vi redan 

bekant med. 

30.Ld6 uppg. 

Svart gav slaget förlorat inför 

kvalitetsförlusten. 

Jag fick till sist ihop 7½ av 9 

vilket räckte till en delad andraplats 

med tidigare nämnde Parligras, 

som också han återhämtade 

sig efter den inledande katastrofen. 

Dima fick med överraskande 

lätthet ihop 8 poäng och vann 

turneringen ensam. 

Ikaria har sin speciella charm 

tack vare att de flesta sommarbesökare 

är greker och det finns 

även viss fast bosatt befolkning. 

Under militärregimen och andra 

svåra perioder blev åtskilliga kulturpersonligheter 

förvisade till 

2. Ehlvest–Shabalov 

Liepajas 2004 

Svart drar 

Lösningar på sidan 457. Referat på sidan 435. 

ön, bl.a. Mikis Theodorakis som 

skrev (och Oscarbelönades för) 

musiken till filmen Zorba. Det 

finns ett antal speciella Ikariadanser, 

ofta med yviga steg utförda 

i en stor ring (att titta på är 

trevligt bara det). 

Allting går behagligt långsamt 

på denna natursköna ö och jag 

rekommenderar turneringen till 

alla som tycker om att spela 

schack i varm och trevlig miljö. 

Dess arrangör heter Kosmas 

Kefalos och han assisteras av 

Dimitris Skyrianoglou, som även 

har assisterat mig med uppgifter 

till den här artikeln. Båda skriver 

i den grekiska schacktidsskriften 

“Skaki gia olous“ (Schack för alla) 

och Kosmas är för övrigt vår 

klubbs främste sponsor, möjligt 

bland annat genom den apelsinjuice 

han producerar och säljer 

om somrarna på ön. 

Under en av ronderna pinades 

jag av ett rejält oväsen från ett 

gäng ungar som spelade fotboll 

(en matchtröja med namnet 

“Zagorakis“ gav en överflödig ledtråd 

om deras förebilder) med en 

3. Neiksans–Stefansson 

Liepajas 2004 

Svart drar 

plastförpackning precis utanför 

spellokalen. Jag framförde till 

Dimitris, troligen i rätt irriterad 

ton, att dom faktiskt fick ta och 

hålla snattran för vi sitter ju här 

och spelar; enklast vore kanske 

om man sa åt dem att sticka 

någon helt annanstans. Han 

tittade bekymrat på mig och 

svarade sedan att det kan bli svårt 

för de flesta av dem är barn till 

Kosmas (senare framkom att dennes 

barnaskara är sjutalig) och de 

har inget annat att göra medan 

de väntar på att schacket ska ta 

slut så att deras pappa kan 

komma ut, men att han i alla 

fall skulle vidarebefordra mina 

kommentarer till Kosmas. Jag 

hann ändra lite på formuleringarna 

innan så skedde och det 

verkar som om jag fortfarande 

har kontraktet med Ikaria kvar. 

Ett ordspråk får sätta punkt 

för upplevelserna i Europas tokigaste 

och mest generösa land: 

“Greken bygger hus som om han 

skulle leva för alltid, och äter 

som om han skulle dö i morgon“. 

Ni får intyga det på plats. 

TfS nr 7/2004 411

412 

TfS nr 7/2004 

Två sp 

Olika in 

Ett sa 

Text och foto: Lars Grahn 

När jag (LG) träffade 

Stellan Brynell (SB) och 


(THP) en sensommardag 

i Malmö, hade de ganska 

nyligen spelat med i 

några turneringar i 

Spanien. Samtalet 

handlade om dessa 

turneringar, men också 

om spelstilar, inställning, 

öppningsrepertoarer, 

elodrömmar, spansk 

schackkultur och mycket 

annat. 

LG: Du måste väl vara nöjd med 

turneringarna i Tarragona och 

Barcelona. 

THP: Jag är väldigt nöjd på det 

hela taget. 

LG: I Tarragona öppnade du med 

fyra vinster och remier mot Alexander 

Delchev och Artur Kogan. 

Så förlorade du mot Henrik 

Teske. 

THP: Teske bjöd remi ganska 

tidigt i partiet och jag stod 

bättre. Sedan blev jag alltför 

optimistisk.

elstilar 

ställning 

mtal 

– Jag hade väldigt lätt att spela 

när jag var i Spanien. Jag har 

aldrig förr spelat så bra schack i 

grunden, det gick så snabbt och 

lätt att ta beslut. Ibland har jag 

problemet att när det går för lätt, 

så tappar jag lite av den sunda 

rädslan för vad man kan tillåta 

sig, och det gjorde jag rejält i det 

partiet. Dumt. 

“Ibland har jag problemet 

att när det går för lätt, så 

tappar jag lite av den 

sunda rädslan för vad 

man kan tillåta sig.“ 

LG: Vilket var ditt bästa parti i 

Tarragona? 

THP: Det är nog det mot Zurano 

i näst sista ronden. 

Pedro Zurano 


Kungsindiskt med Se7 (A 41) 

Tarragona 2004, rond 8 

1.d4 g6 2.Sf3 Lg7 3.c4 d6 4.g3 

Sd7 5.Lg2 e5 6.Sc3 Se7 7.dxe5 

dxe5 8.e4 0-0 9.0-0 Sc5 10.Dxd8 

Txd8 11.Lg5 f6 12.Le3 Se6 13. 

Tfd1 Tf8 

Anti-förflackning. Vit får inte 

någon större glädje av d-linjen. 

På sikt vill svart spela f6-f5. 

TfS nr 7/2004 413

THP: Jag är väldigt nöjd med att 

jag insåg att jag skulle gå tillbaka 

med tornet till f8 och sedan ställa 

det på f7. Det tog mig ganska 

mycket tid att komma fram till 

det. Jag tror att jag tänkte 25 

minuter innan jag spelade 

13...Tf8. Jag fick försäkra mig 

om att det verkligen var spelbart, 

jag var tvungen att räkna på 

vad som händer om vits bonde 

kommer fram till b5. Då måste 

allting hålla ihop, och det gör 

det. 

14.Sd5 Sc6 15.Tac1 

Det är mer ambitiöst att spela 

fram bönderna på damflygeln och 

ta terräng. 

15...Tf7 

Springaren på e6 avlastas från 

försvaret av c7. 

16.Kf1? 

Tanken är väl att kungen ska stå 

ett steg närmare centrum i ett 

kommande slutspel. Det är långsökt. 

16...f5 17.exf5 gxf5 18.Sg5 f4!? 

19.Sxf7 fxe3 20.fxe3 

Svart står lite bättre även efter 

20.Sxe5 Lxe5 21.Sxe3 Lxb2 22. 

Tb1 Lg7. 

20...Kxf7 21.Le4 

Det kommer en tid när vit önskade 

att löparen stod kvar på g2 

och försvarade kungen. 

21...Sg5! 22.Sxc7 Sxe4 

22...Tb8 23.Ld5+ Ke7 24.h4 är 

okej för vit. 

23.Sxa8 Lh3+ 24.Ke1 Lh6 25.Td3 

Sc5 

THP: Jag ska spela 25...Lf5 i 

stället. Det är typiskt: 25...Sc5 är 

ett logiskt drag men 25...Lf5 är 

konkret. Det hotar att flytta 

414 

TfS nr 7/2004 

springaren till c5 följt av Sd3+ 

och få tillbaka kvaliteten. Sedan 

är vits bönder svaga. En spelare 

2600+ ser det direkt. Dom räknar 

på det konkret, medan jag är 

lite för logisk. 

SB: Jag kan tänkas ha gjort 

25...Lf5 där. 

“Man kan inte vinna ett 

parti på intuition. Till sist 

måste man få in gaffeln 

och matta honom.“ 

THP: Men du är mer konkret. 

Du letar efter ett sätt att få tillbaka 

material, medan jag fortsätter 

att försöka ha koordination 

mellan mina pjäser. Jag tyckte 

att löparen stod bra på h3. Varför 

flytta den därifrån, den fyller 

en uppgift. Varför ta tillbaka 

kvaliteten när alla mina pjäser 

står så bra? Men 25...Lf5 är i allra 

högsta grad det bästa draget. Det 

är ett läge där min intuition 

sätter fälleben, där jag blir lite 

lat. Vi har olika slags lathet. Min 

lathet består i att jag kan använda 

min intuition så pass mycket att 

jag nästan slipper att räkna. Det 

är väldigt farligt. När jag är inne 

i ett flyt och det går allt bättre – 

då måste jag skärpa mig! 

SB: Man kan inte vinna ett parti 

på intuition. Till sist måste man 

få in gaffeln och matta honom. 

THP: Jag fick en liten adrenalinkick 

efter att ha spelat 21...Sg5!, 

gett mitt torn och fått i gång alla 

pjäserna. Jag hade inte riktigt 

sansat mig. Det som är väsentligt 

är väl att vits bönder på damflygeln 

är ganska svaga. Jag tänkte 

att om jag ger bort den här 

springaren mot ett torn så har jag 

inte lika många pjäser att pressa 

med, men efter Lf5, Sc5 och 

Sd3+ vinner jag tillbaka kvaliteten 

och kan följa upp med Ld3, 

e5-e4 och Lg7 med stark press 

mot vits damflygel. 

26.Ta3 

Tornet vill inte släppa taget 

om e3-bonden. Vits pjäser samarbetar 

inte. Det är intressant att 

se hur svart drar åt snaran kring 

e3-bonden, och när den är eliminerad 

framträder e5-bonden som 

ett vinstvapen. 

26...Sb4 27.Tcc3 a6 28.Ke2? 

Ett misslyckat aktiveringsförsök 

som kostar värdefull tid. 

THP: Om han spelar 28.Tab3 så 

är det möjligt att jag måste forcera 

remi, men jag står i alla fall 

inte sämre. 

28...Lg4+ 29.Kf1 e4 30.Ta5 

30.Sb6 Lg7 och vit får ge kvalitet. 

I sina försök att undvika 

kvalitetsförlust kommer vit ur 

askan i elden. 

30...Sbd3 31.b4 Sd7 32.c5 S7e5 

Vit får inte chansen att konstra 

med 32...Lxe3 33.c6. 

33.b5 axb5 34.Txb5 Lxe3 35. 

Txb7+ Kg6 36.c6 Ld2 

Röda mattan är utrullad för ebonden. 

Det visar sig att den slår 

c-bonden i styrka och snabbhet. 

37.Txd3 exd3 38.c7 Le3 39.Tb1 

Efter 39.Tb4 finns olika vinstvägar, 

t.ex. 39...Le2+ 40.Kg2 

Lf3+ 41.Kh3 Sg4!! 42.Txg4+ 

(42.c8D Sf2+ 43.Kh4 Lg5 matt) 

42...Lxg4+ 43.Kxg4 d2 44.c8D 

d1D+ 45.Kh3 Df1+ 46.Kh4 

Lg5+ 47.Kg4 h5 matt. 

39...Lh3+ 40.Ke1 Sf3+ 41.Kd1 

Sd4 42.Tb2 Lg4+ 43.Ke1 Sc2+ 

44.uppg. 

“Pjäserna snackar med en, 

man behöver inte själv 

hitta dragen. De gör det 

nästan åt en.“ 

LG: Oberoende av vilken motståndare 

som sitter på andra 

sidan brädet, så tycks ditt spel 

aldrig vara präglat av rädsla. 

THP: Jag spelar sällan mot flera 

starka spelare i rad som till exempel 

i Sigemanturneringen, 

men allt eftersom jag spelar mot 

dem blir jag mindre rädd och det

går allt bättre. Men det är svårt 

att komma med i sådana turneringar. 

LG: I Barcelona öppnade du med 

sju vinster och sedan kom partiet 

mot Zhang. Vad hände egentligen 

i det partiet? 


Pengxiang Zhang 

Barcelona, rond 8 

THP spelade 43.Txh6 och stod 

på solklar vinst med fyra merbönder 

och angrepp. Det fanns 

många vinstvägar. Enklast var 

43.Se4, t.ex. 43...Sd7 44.Sd8 Df8 

45.De4!. Partiet slutade remi 

efter 71 drag sedan THP stått på 

vinst i över 40 drag. 

THP: Det går inte att förklara. 

Någonstans har jag väl accepterat 

att sådant händer. Jag gick 

omkring och skämdes rätt mycket 

för det där. Jag gör extremt 

mycket sådant i jämförelse med 

andra spelare på min nivå. Alldeles 

för ofta men ändå mer sällan 

nu än tidigare. Det handlar ändå 

om att vara mindre rädd för att 

det ska hända. 

– I Tarragona spelade vi med 

en halv minuts tillägg för varje 

drag och jag kom upp ganska bra 

i hastighet. Jag spelade väldigt 

snabbt i båda turneringarna. 

Pjäserna snackar med en, man 

behöver inte själv hitta dragen. 

De gör det nästan åt en. Det är 

lite så, för att förklara känslan. 

Det blir nästan i lättaste laget 

och det innebär att jag slutar 

anstränga mig. Jag tappar exaktheten. 

LG: Det blev i alla fall ett konsekvent 

genomfört angrepp i 

andra ronden. 


Josep Pellus 

Kungsindiskt (E 73) 

Barcelona 2004, rond 2 

1.d4 Sf6 2.c4 c5 3.d5 d6 4.Sc3 

g6 5.e4 Lg7 6.Le2 0-0 7.g4!? 

THP: En idé med Averbachvarianten 

– åtminstone om man får 

tro Averbach själv – är att man 

ska blockera kungsflygeln; bönderna 

på g4 och h5 och svarts 

bönder på svarta fält. Så spelar 

man på att svart står trångt och 

har problem med att föra över 

trupperna till damflygeln. Jag tror 

till och med att Averbach själv 

prövade 7.g4 någon gång. Den 

normala dragföljden i Kungsindiskt 

är 1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 

Lg7 4.e4 d6 5.Le2 0-0. Spelar 

man 6.g4 här så finns det ett 

problem, nämligen 6...Sc6. Då 

har vit problem med de svarta 

fälten. Poängen är att när svart 

har spelat ett tidigt c7-c5 så finns 

inte den möjligheten längre. Jag 

har spelat 7.h4 också. 

“Jag är kanske en av de 

mest logiska schackspelare 

som över huvud 

taget finns. På gott 

och ont.“ 

7...Sbd7 

Encyklopedin tar bara upp 7...e6. 

8.g5 Se8 9.h4 Sc7 10.a4 e6 11. 

h5! 

Det är bättre att slå upp h-linjen 

än att fika efter lättköpta bönder. 

Efter 11.dxe6 Sxe6 12.Dxd6 Sd4 

har svart utmärkt spel för bonden. 

11...exd5 12.cxd5 Te8 13.hxg6 

hxg6 14.Kf1!? 

Ett profylaktiskt drag. Vit förbereder 

sig för ett eventuellt slag på 

c3 följt av slag på e4 med tryck på 

e-linjen. 

14...Tb8 

Efter 14...Lxc3 15.bxc3 Txe4 16. 

Dd3 De7 kan 17.Dh3 besvaras 

med 17...De5, men 17.c4 med 

idén Lb2 ger vit goda chanser. 

Med partidraget satsar svart på 

att genomföra den tematiska 

framstöten b7-b5. Vit drömmer 

å sin sida om spel på h-linjen. 

15.Dd3 a6 16.Dh3 b5? 

THP: Svart borde ha skjutit in 

16...Sf8 17.Dh4 och först därefter 

17...b5. Det är ganska oklart 

även om jag tror mer på vit. 

17.Dh7+ Kf8 18.Sf3 b4 

19.Lf4! Se5 

Inte 19...bxc3? 20.Lxd6+ Te7 

21.Dh8+! Lxh8 22.Txh8+ Kg7 

23.Txd8 cxb2 24.Tb1 och vit 

vinner pjäs. 

20.Sxe5 dxe5 21.Le3 Dd6 

Det är fortfarande en dålig idé att 

slå på c3: 21...bxc3 22.Lxc5+ 

Te7 23.d6! och vit vinner. 

22.Sb1 

Springaren är på väg till c4 via 

d2. Och när den har nått sitt mål 

får den kontroll över nyckelfältet 

d6. Svart saknar motspel. 

22...a5 23.Sd2 La6 24.Tc1 Lxe2+ 

25.Kxe2 Sa6 26.Th4 

Det förbereder en tripplering på 

h-linjen. Sedan gäller det att beröva 

svarts kung flyktfältet e7 

varpå det avslutande mattangreppet 

inleds med Dh8+. 

26...Tbc8 27.Sc4 Dd8 28.Tch1 

uppg. 

Svart har inte något förnuftigt 

försvarsdrag, t.ex. 28...b3 29.d6 

och det hotar mattsättning inlett 

med Dh8+. 

THP: Tim Harding har skrivit 

en krönika på internet 

TfS nr 7/2004 415

(www.chesscafe.com) med rubriken 

“Berserkers & Logicians“. 

Han tar mig som ett exempel på 

en modern “berserker“ [En som 

går bärsärk. LG] och återger ett 

par av mina partier. 

LG: Det är väl smickrande? 

THP: Det är kanske smickrande 

att få mycket uppmärksamhet, 

men det är också en fullständigt 

felaktig kategorisering. Jag är 

kanske en av de mest logiska 

schackspelare som över huvud 

taget finns. På gott och ont. 

SB: A, ja ... 

THP: Jo, det tycker jag. Skillnaden 

mellan mig och många av de 

andra stormästarna är att jag inte 

räknar särskilt mycket. Jag är väldigt 

logisk, jag tar väldigt många 

logiska beslut: här behöver detta 

göras, den pjäsen behöver ... 

Största delen av mina schackliga 

beslut är rent logiska. Jag går 

möjligtvis bärsärk i bemärkelsen 

att jag inte förväntar mig att ha 

full kontroll i de ställningar jag 

beger mig in i, men det står inte 

i någon form av motsatsförhållande 

till logik. 

LG: Du fattar intuitiva beslut. 

THP: Jo visst, intuition, men där 

finns en logisk bakgrund. Jag räknar 

inte så mycket, jag är inte så 

konkret som schackspelare. Det 

är min svaghet men ibland också 

min styrka. 

LG: Intuition bygger ju på erfarenhet 

och logik. 

THP: Jo, exakt, men det är fel 

som Harding gör att ta mitt parti 

mot Peter Heine Nielsen från 

Politiken Cup 1998 och säga att 

det är ett bärsärkparti. Det är 

totala motsatsen. Det är extremt 

logiska beslut jag tar, men han 

utgår ifrån att logik är något som 

är begränsat och konservativt. 

Det behöver logik inte nödvändigtvis 

vara. 

SB: Harding blandar väl ihop 

det med spelstil: han räknar Ulf 

416 

TfS nr 7/2004 

Andersson som logisk och Tal 

som bärsärk. Det hänger ju inte 

samman, det är olika spelstilar. 

Man kan tänka på olika sätt och 

ändå ha samma spelstil. 

THP: Ja, det är en fråga om vilka 

logiska grundsatser man använder 

sig av. Den stora skillnaden 

är väl att i mina bedömningar av 

ställningar lägger jag större vikt 

vid pjäsernas koordination och 

dynamiska egenskaper, medan 

mer strategiska spelare är mer 

ute efter formation och bryr sig 

mindre om det dynamiska: vad 

gör den pjäsen, den har kanske 

bara en uppgift ett par tre drag. 

Sedan är den inte väsentlig längre. 

Men för mig är det viktigt att 

bedöma precis vad den kan göra 

just nu. Om jag då kan förstärka 

den sortens hot någonstans på 

brädet och om motståndaren inte 

hinner försvara sig mot det så 

ingår det i min logik. 

“Anledningen till att det 

går så bra är att jag tar 

alla på allvar.“ 

SB: Det här med varianträkning 

har inte med spelstil att göra. Ulf 

Andersson räknar säkert mycket 

varianter, i alla fall i öppning och 

mittspel. Men han går inte bärsärk 

... 

THP: Det handlar nog snarare 

om antalet principer man använder 

sig av och hur mycket man 

tror på sina principer. Där är jag 

nog inte lika principbenägen. 

SB: Du har andra principer. 

THP: Det har jag kanske ... 

SB: Det där partiet vi tittade på 

i går – jag tycker det är lite bärsärk 

över det. 

THP: Jag tycker att det är 

extremt logiskt. Jag dominerar 

brädet fullständigt. 

SB: Jaha ... 

LG: Vad är det för parti vi talar 

om? 

SB: Han offrade damen för två 

lätta och två bönder. Jag ser att 

det är helt okej, men det är kanske 

den typen av spel som Tim 

Harding avser. 

LG: Berätta mer om partiet. 

THP: Det är mitt roligaste parti 

från Spanien. Det är nog ett av 

mina tio roligaste partier någonsin. 

SB: Jag är inte säker på att öppningen 

tål en hårdanalys. 

THP: Det tror jag. Jag har hårdanalyserat 

den med Judit. Hon 

tyckte i alla fall att det var värt en 

närmare granskning. [Efter att 

ha spelat två partier mot Judit 

Polgar i Sigemanturneringen 

2000 fick THP en inbjudan att 

besöka henne på familjen Polgars 

lantställe inte långt från 

Budapest. LG] 

SB: Men att det skulle vara vinstspel 

... 

THP: Det är inget vinstspel, men 

tillräcklig kompensation. Hallå, 

jag är svart! Man förväntar sig 

inte en vunnen ställning med 

svart. 

LG: Vad är det för öppning? 

THP: Moderna försvaret. Jag 

skrev några artiklar om den öppningen 

i Schacknytt för något år 

sedan, och förklarade att det här 

spelar ni på egen risk, det är inte 

någon egentlig rekommendation 

– om ni vågar göra ett drag som 

8...cxd4 i stället för 8...Sh6 så gör 

ett försök. 

LG: Jag ser att din motståndare i 

det där glanspartiet, Marc Ghannoum, 

har ratingtalet 2235. Förbereder 

du dig på samma sätt 

mot honom som mot starkare 

spelare? Kollade du upp honom 

i partibaserna? 

THP: Absolut. I år har jag spelat 

i Västgöta Open, där jag kom 

tvåa, delade förstaplatser i

Gästrikland Open, Norrköping, 

Tarragona och Barcelona. Anledningen 

till att det går så bra är 

att jag tar alla på allvar. 

LG: Jag kommer ihåg att när 

Kasparov skulle möta lågrankade 

spelare i en simultan, så ville 

han ändå ha lite tid att kolla upp 

dem i basen innan han skred till 

verket. 

THP: Short hoppade ju av en 

turnering i England förra året för 

att dom ville ge honom en ny 

motståndare i första ronden. Det 

är ju lite att ta i, men jag förstår 

honom. Jag tycker inte att han är 

helt ute och cyklar. 

SB: Men det är ju väldigt stor 

skillnad om motståndaren visste 

om det, om det är samma läge för 

båda parter. 

THP: Men ändå: det är en del av 

att vara en stark spelare: att kunna 

förbereda sig. Short förlorade 

ju mest på det. Värst är det om 

man spelar svart i första ronden 

och arrangören lottar om. Då har 

man kanske tio minuter på sig 

att förbereda sig mot någon som 

spelar en “död“ variant. 

SB: För Short var det nog mer en 

principsak än att han var livrädd 

för motståndaren. 

“Jag spelar samma 

öppningar oberoende av 

vem jag möter. Sedan är 

det väl så att mina 

öppningar passar väldigt 

bra mot lägre rankade 

spelare.“ 

LG: Berätta mer om partiet mot 

Ghannoum. 

THP: När det gäller det partiet 

så hade jag en vag uppfattning 

om slutidén under partiet. Men 

jag såg inte hur den skulle utföras 

rent praktiskt och jag var i tids- 

Badalona 

1. Chandran Mahesh i IND 7½ 

2. Alexander Delchev g BUL 7 

3. Emanuel Berg i SWE 7 

4. Joan Fluvia i ESP 7 

5. Jevgenij Solozhenkin g RUS 7 

6. Yuri Gonzalez i CUB 7 

10. Stellan Brynell g SWE 6½ 

19. Bo Lindberg SWE 6 

20. Linus Olsson SWE 6 

21. Kezli Ong SWE 6 

30. Sebastian Nilsson SWE 5½ 

35. Axel Smith SWE 5½ 

38. Phlip Landgren SWE 5½ 

48. Hans Tikkanen SWE 5 

53. Fredrik Andersson 

(9 ronder, 138 spelare) 

SWE 5 

Tarragona 

1. Henrik Teske g GER 7 

2. Artur Kogan g ISR 7 

3. Tiger Hillarp-Persson g SWE 7 

4. Jordi Magem g ESP 7 

5. Michael Oratovsky g ISR 6½ 

6. Lazaru Bruzon g CUB 6½ 

7. Ruslan Pogorelov g UKR 6½ 

8. Alexander Delchev g BUL 6½ 

9. Rodney Perez i CUB 6½ 

10. Karen Movsziszian 


g ARM 6½ 

Barcelona 

1. Pengxiang Zhang g CHN 8½ 

2. Tiger Hillarp-Persson g SWE 8½ 

3. Oleg Kornejev g RUS 8½ 

4. Hannes Stefansson g ISL 8 

5. Jiri Stocek g CZE 8 

6. Sergio Barrientos COL 8 

7. Yuri Gonzalez i CUB 8 

8. Zviad Izoria g GEO 7½ 

9. Carlos Ferron ESP 7½ 

10. Miguel Munoz i PER 7½ 

24. Ralf Åkesson 


g SWE 7 

TfS nr 7/2004 417

nöd. Det var först när Stellan och 

jag tittade på partiet i går som jag 

hittade sättet att förverkliga idén. 

– Det var för övrigt en trevlig 

ung kille. 

SB: Det säger man alltid när man 

har vunnit. (skratt) 

THP: Han är ganska farlig. Han 

har bl.a. slagit Luke McShane 

och flera andra starka spelare i 

snabbschack. Det var först när 

jag satt vid brädet som jag tänkte: 

ja, det får bli Moderna försvaret, 

jag får våga det. 

Marc Ghannoum 


Moderna försvaret (B 06) 

Barcelona 2004, rond 3 

1.e4 g6 2.d4 Lg7 3.Sc3 d6 4.f4 

a6 5.Sf3 b5 6.Ld3 Sd7 7.e5 c5 

8.Sg5 

Ett hårt drag. 

8...cxd4 

Det här verkar trots allt gå att 

spela ... Kanske. 

9.e6 

På det finns bara 9...f5, samma 

drag som jag har spelat två gånger 

förut i liknande ställningar mot 

deFirmian i Politiken Cup 1996 

och mot San Segundo i olympiaden 

i Elista två år senare. 

Nick deFirmian– THP: 1.e4 g6 

2.d4 Lg7 3.Sc3 d6 4.f4 a6 5.Sf3 

b5 6.Ld3 Lb7 7.De2 Sd7 8.e5 c5 

9.Sg5 cxd4 10.e6 f5 

Det är helt okej för svart. 

Pablo San Segundo–THP: 1.d4 

g6 2.e4 Lg7 3.Sc3 d6 4.f4 a6 

5.Sf3 b5 6.Ld3 Sd7 7.Le3 Lb7 

8.e5 c5 9.Sg5 cxd4 10.e6 f5 

418 

TfS nr 7/2004 

Det här är lite bättre för svart, 

som får tillbaka pjäsen. 

9...f5 

Här är det mera känsligt. Den 

här ställningen tittade jag på tillsammans 

med Judit. Hon ville 

spela 10.Sd5, vilket han också 

gjorde. 

10.Sd5 

SB: Om han spelar 10.exd7+ så 

har du två bönder för pjäsen och 

bra spel. 

“Om jag möter en lägre 

rankad spelare, så vet 

jag med nästan hundra 

procents säkerhet att 

jag vinner om jag spelar 

det här slappa Lb5+ 

mot Sicilianskt och 

bara nöter på.“ 

THP: Då spelar jag 10...Lxd7 

11.Sb1 e5 följt av h7-h6. Det är 

svårt för vit. Springaren kommer 

till h3 och där får den stå och 

skämmas ett bra tag, den kom- 

mer inte vidare. 

SB: Positionell kompensation. 

THP: Ja, varken mer eller 

mindre. 

10...Sc5 11.Sf7 Lxe6 12.Sxd8 

Lxd5 

Det är den här ställningen som 

Stellan tycker ser skakig ut. 

(skratt) Jag tycker att svart har 

glasklar kompensation. Vi följer 

fortfarande mina analyser tillsammans 

med Judit. Det är ganska 

komplicerat. 

13.0-0 

13.b4 Sxd3+ 14.cxd3 Txd8 15. 

0-0 Sh6 16.a4. 

13...Txd8 14.b3 Sh6!? 

Det är inte alls säkert att det är 

nödvändigt. Det är möjligt att 

jag ska spela 14...Sf6. Nu gör han 

ett litet misstag. 

15.De1?! 

15.Te1 är bättre. 

15...0-0 

THP: Det här tittade jag och 

Stellan på i går. Jag får bra kompensation 

efter 16.Dxe7. 

SB: Ja, du får jättebra kompensation, 

men du blir mer pressad om 

han slår på e7. Det tvingar dig att 

hitta rätt plan. Men svart tar e-

linjen. 

THP: Jag kan få remi direkt 

genom att gå in på e2. 

16.a4?! 

Nu spelar han dåligt ... 

16...bxa4 17.Lc4? 

... och det här är inte bättre. 

17...Lxc4 18.bxc4 Sg4?! 

THP: Här är jag lite hetsig. Jag 

ska bara gardera bonden med 

18...Tfe8. Då har jag två lätta 

pjäser och tre bönder för damen. 

Svart står då helt överlägset. 

SB: Fri a-bonde ... 

THP: Men jag var på väldigt 

aktivt humör. 

19.h3 Sf6 

Efter 19...Se3 20.Lxe3 dxe3 står 

jag fortfarande säkert. Jag kan 

ställa löparen på f6, kungen på g7 

och byta av båda tornen och vit 

kan ändå inte vinna. Men jag ville 

vinna det här partiet. 

20.Dxe7 Sfe4 21.Lb2 Td7 

21...Tb8 22.Ta2 Tb7 23.Dh4 

Tfb8. 

22.Dh4 Tb7 23.Ta2 Tfb8 24.La3 

Tb1 25.Lxc5 Txf1+ 

25...Lf6 26.Dxf6 Sxf6 27.Lxd4 

Sh5 28.Txa4 Sxf4 29.Txb1 

Txb1+ 30.Kh2 Se6 med liten 

fördel för svart. 

26.Kxf1 dxc5!? 

26...Tb1+ 27.Ke2 Lf6 28.Dxf6 

Sxf6 29.Lxd4 Sh5 30.Txa4 Sxf4+ 

31.Kd2 är oklart. 

27.g4! Lf6 

28.De1? 

THP: Det intressanta är ju om 

han hade spelat 28.g5. 

SB: Det kollade vi på en hel del 

i går. 

28.g5 Tb1+ 29.Kg2 Ld8 30.Txa4 

a5 31.Ta3 Tb2 32.Tb3 Txc2+ 

analys 

33.Kg1 (33.Kf3? Sd2+â 33.Kf1? 

Sd2+; 33.Kh1 Txc4 34.De1 Tb4 

35.Txb4 axb4) 33...Tc1+ (33. 

...Txc4 34.De1! [34.Tb8 Tc1+ 

35.Kg2 h5 36.Txd8+ Kf7 37. 

Td7+ Ke6 38.Td8 a4 39.Tg8 Kf7 

40.Td8 a3] 34...Tb4 [34...Lc7 

35.Df1] 35.Txb4 axb4 36.Da1 

Le7 37.Da8+ Kf7 38.Dd5+ Kf8 

med remi) 34.Kg2 h5! 35.Tb8. 

[LG: Här följde omfattande analyser 

där svart fick släppa löparen 

och slå vakt om g6-bonden. Man 

försökte på olika sätt få fram a– 

och/eller d–bonden, men fann 

inte någon vinstväg för svart trots 

den komiskt instängda damen. 

Är det remi? Läsarna får gärna 

försöka sprida ljus över analysställningen 

efter 35.Tb8.] 

28...Tb1! 29.Txa4 Txe1+ 30. 

Kxe1 Lh4+ 31.Kf1 Lg3 32.uppg. 

(Kommentarer av THP) 

LG: För att återkomma till olika 

spelstilar: när jag spelar mot dig 

Stellan, så har jag en otäck känsla 

av att du bara väntar ut mig. 

SB: Jag anpassar mig inte så 

mycket med öppningen. Jag 

spelar samma öppningar oberoende 

av vem jag möter. Sedan är 

det väl så att mina öppningar 

passar väldigt bra mot lägre 

rankade spelare. De är däremot 

lite för slappa mot starka spelare, 

då är det svårt att vinna. 

LG: Tiger, tar du hänsyn till 

motståndarens ratingtal när du 

väljer öppning? 

THP: Jag anpassar öppningarna 

väldigt mycket men jag har bör- 

jat att snäva av min repertoar. 

– År 2000, 2001 började jag 

spela 1.e4, och som svart har 

jag spelat antagen Damgambit, 

slaviskt – alla öppningar utom 

Nimzoindiskt och 1...e5 mot 

1.e4. Och jag har tittat på fler 

öppningar som jag inte har spelat 

i praktiken, bara för att lära mig 

mer om schack i allmänhet. 

LG: Du har också börjat utveckla 

din öppningsrepertoar, Stellan. 

SB: Jag tittar lite på andra grejer, 

men det har jag alltid gjort. Men 

så har jag ändå alltid spelat samma 

öppningar. 

“Det är svårt. Man måste 

bestämma sig. Så jag 

bestämde mig för att 

inte spela 1.e4 alls, för 

då vet jag precis vad 

som händer.” 

THP: Stellan har bredare allmänkunskaper 

om öppningar än vad 

jag har, men det är väl för att du 

jobbar som tränare. 

SB: Ja, jag har alltid tittat på 

många partier och öppningar. 

LG: Men varför begränsar du dig 

när du väl spelar? 

SB: När jag väl sitter där så vet 

jag ändå vilken öppning jag kan 

bäst. Om jag möter en lägre rankad 

spelare, så vet jag med nästan 

hundra procents säkerhet att jag 

vinner om jag spelar det här slappa 

Lb5+ mot Sicilianskt och bara 

nöter på. Så kan jag naturligtvis 

gå in i öppet Sicilianskt, som 

jag har tittat på, men då tar jag 

en liten risk i onödan. Jag har 

faktiskt lättare att spela en ny 

öppning mot en högre rankad 

motståndare. 

THP: Varje parti jag spelar mot 

en lägre rankad motståndare ser 

jag som en möjlighet att pröva 

något nytt. 

SB: Men det har jag också gjort 

TfS nr 7/2004 419

på senaste tiden. 

THP: Det vet jag att du har och 

jag tycker att du har börjat ändra 

dig. Det är rätt stor skillnad, du 

har börjat spela hårdare på sistone. 

Det började väl redan för ett 

år sedan. 

SB: Det är svårt. Man måste bestämma 

sig. Så jag bestämde mig 

för att inte spela 1.e4 alls, för då 

vet jag precis vad som händer. 

Om det gäller lite så blir det ändå 

det där trista, och sedan ångrar 

jag mig tio drag senare när jag 

inte har fått ut något av det. 

THP: Det absolut värsta jag vet 

med schack är remierna. Jag ser 

dem rent ut sagt som en fiende. 

Det är en sak att spela ett långt, 

intressant, väldigt komplicerat 

remiparti, men annars ... 

– Det är så att man oroar sig för 

att schacket ska bli utanalyserat 

till remi. Jag är för de snabbare 

betänketiderna, för jag menar att 

det viktigaste med schack är att 

det begås fel. När man slutar 

begå fel är schack dött. Det enda 

problemet med de nya betänketiderna 

är att man får för lite tid 

till slutspelen, man får bara en 

kvart extra efter fyrtio drag. Jag 

tycker att man borde få åtminstone 

en halvtimme, så att man 

både hinner gå på toaletten och 

komma tillbaka, ta sig en ordentlig 

funderare och lägga upp en 

plan. Nu är det bättre att ha ett 

dåligt slutspel som är lättspelat 

än ett bra som är svårspelat. Det 

är helt bisarrt att det ska vara så. 

SB: Jag tror inte att man behöver 

förkorta betänketiden, för schack 

är väl tillräckligt svårt ändå för 

att man ska göra fel. Det var lång 

420 

“Det absolut värsta 

jag vet med schack är 

remierna. Jag ser dem 

rent ut sagt som en 

fiende.“ 

TfS nr 7/2004 

betänketid i SM och där gjordes 

ju många fel. 

THP: Jag tycker att det är rimligt 

med 40 drag på 90 minuter och 

en halv minut extra per drag. 

Detta med tanke på teoriutvecklingen 

det senaste decenniet och 

de allmänkunskaper som amatörspelare 

och andra besitter. 

Tillfället när man börjar tänka 

självständigt har hamnat längre 

fram. Sedan tycker jag inte att 

man ska dra det här för långt, det 

gäller att finna en balans. 

SB: Jag tycker framför allt att 

man ska arrangera olika turneringar 

med olika betänketid. 

LG: I TfS nr 1/04 förespråkade 

Kasparov ett ratingsystem där 

man även tog med snabbpartier, 

fast de skulle få ett lägre värde 

jämfört med långpartierna. 

SB: Det uppstår kanske praktiska 

problem med att få med alla 

snabbpartier. Det uppmuntrar 

till ratingfusk eftersom man kan 

köra många ratingberäknade partier 

på en enda dag. Då kan man 

göra som i Burma och köra fyra 

fem snabbschackturneringar i 

veckan. Då får man bra fart på 

ratingtalet. (skratt) 

THP: Nu ska du inte vara fördomsfull 

mot de geniala burmeserna. 

(skratt) 

“Jag är för de snabbare 

betänketiderna, för jag 

menar att det viktigaste 

med schack är att det 

begås fel. När man slutar 

begå fel är schack dött.“ 

SB: Men dom har ju gjort det, 

fast det gjordes ju avdrag på 

deras ratingtal. Men jag vet, det 

är egentligen inte något argument 

mot själva idén. Man får 

ha bättre kontroll. Man borde 

kanske bara få spela en snabbschackturnering 

i veckan. 

LG: Apropå snabbschack: stod 

det en plats till Benidorm på spel 

i Barcelona? [När THP vann den 

öppna turneringen i Barcelona i 

fjol, så fick han en inbjudan till 

en mycket stark snabbschackturnering 

i Benidorm – se referat 

från den i TfS nummer 1/04.] 

THP: Nej, och det var skönt med 

tanke på partiet mot Zhang. 

SB: Det visste ni väl i förväg? 

THP: Ja. Förra året kom det som 

en glad överraskning. 

LG: Hade arrangören inte annonserat 

det i fjol? 

THP: Jo, det hade dom väl. Men 

jag hoppade på turneringen två 

och en halv vecka i förväg och 

bara dök upp där. 

SB: Och inbjudan var väl bara på 

spanska? 

THP: Med en dålig översättning 

till engelska. Det finns ingen 

där som talar en någorlunda förståelig 

engelska. Det är en av 

nackdelarna. Och all information 

i spellokalen är på spanska. 

– Turneringen i Barcelona är 

egentligen en ganska dum turnering 

för proffs av flera olika skäl. 

Det är ett bra förstapris och 

sedan sjunker priserna snabbt. 

Det finns ungefär tjugo priser. 

För proffs är det mycket mer 

intressant att spela med i en 

turnering med tio bra priser, så 

att man åtminstone får med sig 

något hem om man kommer fyra 

eller femma. I den här turneringen 

gällde det att komma bland de 

tre främsta, annars gick det med 

förlust. 

LG: Du fick ett delat förstapris i 

Barcelona? 

THP: Nej, jag kom på andra plats. 

Man särskiljer om priserna, man 

delar aldrig prispengarna i Spanien. 

– Det andra som är fullständigt 

galet med den här turneringen är 

att efter att ha spelat alla ronderna 

så avgörs det hela i händelse

Stellan Brynell och Tiger Hillarp-Persson. 

av lika poäng med blixtpartier. 

Det är blixtmatcher efter sista 

ronden som avgör placeringarna. 

Det är så dumt. 

LG: Så du, Zhang och Kornejev 

spelade en blixtturnering? 

THP: Ja. Jag slog Kornejev i blixt 

vilket jag är otroligt stolt över. 

Jag var helt säker på att jag 

skulle komma trea. Jag slog 

honom i båda partierna. Det var 

en utslagsturnering, och eftersom 

kinesen hade bäst särskiljning 

så stod han över och fick 

möta vinnaren av första matchen. 

LG: Är det ett vanligt särskiljningssystem 

i Spanien? 

THP: Nej, det är bara i den turneringen. 

SB: Så Zhang kunde bli sämst 

tvåa? 

THP: Ja. 

SB: Då hade han i alla fall lite 

nytta av sin särskiljningspoäng. 

THP: Det är en ganska knäpp 

turnering för proffs, men för alla 

amatörer rekommenderar jag den 

varmt. Den är jättetrevlig, väl- 

arrangerad, en massa människor, 

en jättefin spellokal, det är hur 

trevligt som helst. Och det är ju 

i Barcelona, en jättefin stad. Vid 

den tiden är det inte så mycket 

turister, industrisemestern är 

över. 

LG: I senaste numret av New In 

Chess säger Karjakin att Spanien 

är världens bästa schackland. Då 

avser han väl turneringsklimatet? 

THP: Inte bara turneringsklimatet 

utan också attityden. Som när 

jag var i Benidorm: jag skrev väl 

TfS nr 7/2004 

421

150 autografer där nere. Det finns 

ett helt annat intresse, det var 

flera tv-bolag på plats. 

SB: Städer och kommuner verkar 

också intresserade. 

THP: Ja, alla sponsrar. Det är en 

helt annan känsla, man får en 

helt annan uppskattning. Som 

när jag hade spelat det där partiet 

mot Ghannoum i Barcelona: alla 

hade lagt märke till det och en 

del undrade om jag hade skrivit 

en bok om öppningen. Och om 

jag tänkte göra det så lovade de 

att köpa den. Schacket har mycket 

hög status. 

LG: Vad hände egentligen efter 

Sigemanturneringen 2000? [Den 

1 januari 2000 hade THP ett 

elotal på 2548, det högsta han 

har haft. Därefter gick elotalet 

ner fem listor i följd.] 

THP: Jag tappade självförtroendet. 

Ett och ett halvt år efter 

nedgången var jag en mycket 

starkare schackspelare, men en 

stark schackspelare med mycket 

sämre nerver. 

– Det är en sak att ha kunskap, 

en annan att kunna omsätta den. 

Så är det ofta i schackvärlden. 

Man ser många schackspelare 

som kan mycket men som inte 

får ut det i spellokalen. En annan 

sak är att jag har haft en perfektionistisk 

inställning till schack, 

jag letade verkligen efter det 

ultimata draget. Schackligt sett 

är Fischer och Kasparov mina 

förebilder. De har en ganska vetenskaplig 

inställning till spelet. 

– När man alltid letar efter det 

bästa draget så blir man ganska 

opraktisk. Och ofta när min motståndare 

spelar dåligt så tappar 

jag intresset efter ett tag och gör 

grova missar. När jag har spelat 

ut motståndaren och tycker att 

jag har spelat ett fantastiskt parti, 

då kan jag plötsligt sluta spela 

innan det är över. Då kan jag 

sakna den kampvilja som krävs 

för att vinna vinstställningar mot 

starka spelare. 

– Den största skillnaden från 

422 

TfS nr 7/2004 

tidigare är att nu har jag större 

marginaler att spela på. 

SB: Det är väl också så att förr 

eller senare kommer en bra turnering 

och då vänder det. 

THP: Då ställer man sig på vågen 

och surfar vidare. 

“Pardubice var ju absolut 

den värsta katastrofen 

någonsin.“ 

LG: Gick du plus elomässigt i 

Spanien? 

THP: Ja, ganska mycket. Jag tror 

att jag ligger på 2550 på nästa 

lista trots att jag spelade dåligt i 

SM. 

– Jag hade lite tur i Tarragona 

och i ett parti i Barcelona. 

LG: Det är väl inbyggt i din spelstil? 

THP: Jo, man tar ju sin tur. 

Nu spelade jag också snabbt, jag 

har aldrig haft ett sådant tempo 

förut. Det hänger samman med 

att jag under lång tid har tittat 

mycket på öppningar. Zhang försvarade 

sig med Benoni, det hade 

jag verkligen inte väntat mig. Jag 

resonerade lite grann som Stellan 

gjorde mot Thomas i TfS 

[Brynell–Ernst – se TfS nummer 

6/04. LG]: jag trodde att kinesen 

spelade slaviskt mot starka 

spelare och Benoni mot svagare. 

Och han tyckte tydligen att – tja, 

det blev Benoni. Tidigare har jag 

spelat två olika varianter mot 

Benoni, men Stellan har visat 

mig en tredje och den blev det. 

Jag har mängder av olika möjligheter 

och det har jag inte haft 

tidigare. Det märks också tydligt 

i de småturneringar som jag spelar 

i Sverige. Jag har så mycket att 

ta av. Det är svårt att förbereda 

sig mot mig. 

LG: Och du Stellan hade din 

nedtur förra sommaren. 

SB: Jag spelade för mycket. Först 

SM, en katastrof, och sedan 

Pardubice. Och Malmö Masters 

direkt efter det. Där tappade jag 

jättemycket. Men så är det. Hade 

det gått bra i SM så hade det 

kanske gått hyfsat i de andra turneringarna. 

Men när det går lite 

dåligt och man förlorar i sista 

ronden ... 

THP: Sistarondsförluster sitter i 

länge. 

SB: Pardubice var ju absolut 

den värsta katastrofen någonsin. 

Sättet jag förlorade på ... Där 

satte jag en pjäs i ett drag – det 

har aldrig hänt förut. 

LG: Ska vi skylla på hettan i 

hallen? 

SB: Nja, man kan skylla på vad 

man vill, men jag gjorde ju dragen. 

Jag brukar normalt bara bli 

utspelad när jag förlorar. Då är 

jag sämre, spelar dåligt och är 

chanslös. Men jag brukar inte 

sätta pjäser i slag ... 

THP: Det gör jag. (skratt) 

SB: Det är nästan alltid lättare 

att acceptera förlusterna när man 

blir utspelad. Bortsättningarna i 

Pardubice var ganska irriterande. 

Och det var dyrbart. 

“Även om jag vinner så 

tycker dom att: äh, det 

var löjligt, det var 

stenremi, han hade ju 

inget. Så dom är beredda 

att gå in i det igen.“ 

LG: Annars förknippar man väl 

dig med solitt spel. 

SB: Nja, så solitt är det väl inte ... 

THP: Det börjar ändra sig lite. 

SB: Det har väl inte med spelet 

att göra; det är lätt att ta remi. 

THP: Jag märker jättestor skillnad 

när vi tittar på öppningar. 

Stellan säger: “Ja, men jag vet vad

man ska spela här och man står 

lite bättre. Mot en sämre motståndare 

vinner jag det här varje 

gång.“ 

SB: Jag låter lite så här: Jag vet 

att motståndaren kommer att 

vantrivas om vi får upp den här 

ställningen. Och Tiger tänker: 

Remirisken är alldeles för stor. 

THP: Med vit, framför allt. 

SB: Men jag ser det ju inte alls så. 

THP: Det här vinner jag ju aldrig 

mot en spelare med över 26. [Vi 

talar om elotalet 2600. LG] 

SB: Nä, men det gör ju inte jag 

heller. 

THP: Nä, men det är ju därför du 

måste ändra dig. 

SB: Det handlar om olika inställning. 

Jag vill gärna kunna spela 

en variant, en öppning, mer än 

en gång. Du bygger mer på överraskningar. 

Du kan ha ett starkt 

drag i beredskap och när du har 

spelat det en gång och det har 

kommit in i databaserna, så kommer 

folk att sky den varianten. 

THP: Nä, nä. Jag har ju ofta 

många olika ... 

SB: Ja, just det, du har en massa 

olika. Men jag behöver bara spela 

mitt c3-Sicilianskt, för att nu 

ta ett exempel, om och om igen. 

Motståndaren tycker att det där 

är väl ingenting, men jag tycker 

att jag står lite bättre gång på 

gång. Så dom fortsätter. Även 

om jag vinner så tycker dom att: 

äh, det var löjligt, det var stenremi, 

han hade ju inget. Så dom 

är beredda att gå in i det igen. 

Där har vi olika inställning. 

LG: Det handlar mycket om 

psykologi i ditt öppningsval. Jag 

har lärt mig en del av dig när det 

gäller sådana överväganden. 

SB: Det tror jag säkert. Jag 

hjälper juniorerna med förberedelser 

och har fått en känsla för 

vad man kan servera dem och 

hur det ska göras. Jag ger dem 

vad de vill höra: här har jag en 

jättesmart grej. Den är kanske 

inte så jättesmart, men när dom 

får höra det så ... Det här är 

jättesmart, för det har Stellan 

sagt. Då spelar dom bättre också. 

Det är den känslan dom har fått. 

Och det är det jag har gett dig 

också. Om man tycker att man 

har hittat en smart grej, då blir 

man bättre. 

“Jag skulle inte kunna 

tänka mig att spela 

c3-Sicilianskt i parti 

efter parti. Då skulle jag 

hellre lägga av.“ 

THP: Jag skulle nog sluta spela 

schack om jag kände ... 

SB: ... om du spelade som jag. 

(skratt) 

THP: Ja, det tror jag. Jag skulle 

inte kunna tänka mig att spela 

c3-Sicilianskt i parti efter parti. 

Då skulle jag hellre lägga av. För 

mig finns det nästan en moralisk 

förpliktelse – om man är vit försöker 

man spela på vinst. 

SB: Men det gör jag. 

THP: Jo, men man bjuder upp 

till någonting. Man måste hjälpas 

åt med marginalerna och 

skapa ett parti. Det är det som 

gör att jag är schackspelare. Om 

man inte gör det så ... Nej, då gör 

jag absolut hellre något annat än 

spelar schack. 

SB: Där har vi olika uppfattning. 

LG: Men den här försiktigheten 

– handlar det om rädsla? 

SB: Så försiktigt är det inte. Det 

är bara andra öppningar. Nu spelar 

jag inte längre c3-Sicilianskt. 

Det spelade jag inte av rädsla, 

snarare av lathet. Det är ju rätt 

bekvämt att ha system som man 

ofta får chansen att spela, som 

man kan rätt bra och som går 

hyfsat bra speciellt mot lägre ran- 

kade spelare. Om man däremot 

ska lära in Najdorf så handlar det 

om rätt hårt arbete. 

THP: Men det är just det som jag 

tycker är det roliga. 

SB: Jag tittar mycket på öppningar, 

men jag tittar gärna på de 

där jag är på hemmaplan, något 

som jag kan spela mer än en gång. 

THP: Jag lägger in alla mina analyser 

i datorn, och när jag inte har 

använt något på två år så tar jag 

upp det igen. Det blir en cyklisk 

återkomst till de här sakerna. 

– Som du säger, okej, jag har en 

preparerad nyhet. Så får jag in 

den i ett parti och någon säger 

något felaktigt om draget. Då 

kan jag kanske spela det en gång 

till. Och sedan har jag kanske 

andra drag, jag väntar lite, tar 

upp en annan variant ett tag och 

sedan återkommer jag till den 

förra. 

– Jag försöker generellt sett ha 

minst tre varianter mot alla öppningar. 

Det är mitt mål. Det gör 

det betydligt svårare för motståndaren 

att förbereda sig. Jag 

har ofta varit med om att jag ska 

förbereda mig mot någon och – 

åh nej, det är för mycket. Jag 

lägger mig och vilar lite i stället. 

“Det spelade jag inte av 

rädsla, snarare av lathet.“ 

SB: Det bästa är att lägga sig 

och vila och sedan vara laddad. 

Den taktiken tar man ofta till 

när motståndaren spelar många 

olika öppningar. 

LG: Seirawan berättade en gång 

för mig att han aldrig skickade 

partier till Informator, för han 

ville inte bli kartlagd. Det måste 

ju vara rena mardrömmen nu 

med alla partibaser. När du bröt 

igenom Tiger, så var du väl i 

första skedet inte särskilt kartlagd? 

Så plötsligt blir du det. 

TfS nr 7/2004 423

THP: Så är det. Det förklarade 

jag för Kezli Ong i somras. Killen 

spelar alldeles för bra för att hans 

resultat ska vara en slump. Men 

jag varnade honom: “Okej, du 

har spelat jättebra och du är bättre 

än din ranking, det är glasklart 

för alla oss här som har varit med 

och mött dig. Men – du spelar 

samma varianter om och om igen. 

Folk kommer att veta det i fortsättningen. 

Nu måste du jobba 

för annars får du en motreaktion. 

Men om du jobbar nu så kan 

du dra fördel av det här och gå 

vidare.“ 

– Det är många som drabbas av 

det här. Det är ofta därför det 

kommer små ryck på vägen 

framåt. 

“När jag satt och 

förberedde mig för 

partiet mot Hjartarson, 

så upptäckte jag att han 

kunde mer än jag 

om allt.“ 

LG: Hur var det för dig? Märkte 

du plötsligt att – oops, jag är 

kartlagd. 

THP: Det kände jag 1996, 1997. 

Jag kommer ihåg att jag spelade 

med i Nordiska Mästerskapet på 

Island. Då gick det väldigt dåligt. 

När jag satt och förberedde mig 

för partiet mot Hjartarson, så 

upptäckte jag att han kunde mer 

än jag om allt. Han kunde spela 

alla öppningar: 1.e4, 1.d4, allting. 

Och jag tänkte bara: ja, nu 

lägger jag mig och vilar. Men jag 

lovade mig själv att en dag skulle 

jag också bli en sån. 

LG: När du spelade med i Badalona, 

Stellan, så var du också där 

som tränare för en grupp svenska 

elitjuniorer. Du hjälpte dem med 

förberedelserna inför varje parti. 

Det är väl lite riskfyllt att sätta 

elotalet på spel med dubbelarbete? 

SB: Men det är också roligt. 

424 

TfS nr 7/2004 

Ibland åker jag i väg själv. Då kan 

man riskera elotalet för att man 

är uttråkad. Man får hitta en avvägning. 

Det blir ju inte riktigt 

samma satsning som om man åkt 

i väg ensam, men det uppvägs 

alltså av andra saker. 

LG: Det blev ett halvdussin 

svenskmöten i Badalona. Då var 

det väl svårt att komma med 

goda råd? 

SB: I de fallen avstod jag från att 

hjälpa till med förberedelserna. 

LG: Det gällde väl också i följande 

parti? 

SB: Absolut. 

Bo Lindberg 

Stellan Brynell 

Torreangreppet (A 46) 

Badalona 2004, rond 3 

1.d4 e6 

Mycket smart. Efter 1.d4 Sf6 

brukar Lindberg spela 2.Lg5 varpå 

han sällan utvecklar springaren 

till f3. Men vad ska han göra 

efter Brynells inledningsdrag? 

Med 2.e4 skulle han kunna länka 

in spelet i Franskt, men han råkar 

sitta mittemot en av de främsta 

franskspecialisterna. Det är att ta 

i och påstå att Brynell har vunnit 

öppningsduellen redan efter ett 

drag, men det ligger ett uns av 

sanning i det. 

2.Sf3 Sf6 3.Lg5 h6 4.Lxf6 Dxf6 

5.e4 d6 6.Sc3 Sd7 7.Dd2 Dd8 

Det är rätt uppenbart att vit 

tänker rockera långt och då gör 

svarts dam mer nytta på damflygeln. 

Vägen till a5 eller b6 går 

via d8. 

8.0-0-0 a6 9.h4 c5 10.Th3? 

I en offensiv på kungsflygeln är 

det bättre att låta bönderna göra 

grovjobbet. 10.g4 eventuellt följt 

av Tg1 förefaller vara en bättre 

plan. Det är för övrigt lite irriterande 

för vit att svart inte avslöjar 

var han tänker gömma sin 

kung. 

10...b5 11.Kb1 Lb7 12.d5 e5 13. 

h5 Le7 14.g3 

Det tjänar inte mycket till att ge 

sig på g7-bonden: 14.Tg3 Sf6! 

15.Txg7 Sxh5 16.Tg4 Lc8 och 

tornet är fångat. Men tillvaron på 

h3 är förstås inte mycket trevligare. 

Detta torn är och förblir en 

tragisk figur. 

14...c4 15.Sh4 Sc5 16.Sf5 Lf6 

Svart har ordnat en effektiv blockad 

på kungsflygeln, hans kung 

står säkert i centrum. Om det 

bara vore för kungens välbefinnande 

så kunde den stå kvar där, 

men tornet på h8 ska ju helst 

också komma i spel. 

17.Te1 

Svart är på väg att jaga bort 

springaren på c3, så e4-bonden 

behöver hjälp. 

17...Lc8 

Löparen gjorde inte längre någon 

nytta på b7. Den kan lämpligen 

bytas av på f5. 

18.Th2 b4 19.Sd1 

19...c3! 

Ett bondeoffer som skapar stor 

oreda i vits försvar. 

20.bxc3 bxc3 21.Sxc3 Tb8+ 

22.Kc1 

Det går inte att gömma sig i 

hörnet: 22.Ka1 Lxf5 23.exf5 e4 

och svart kan öka trycket mot c3 

med Da5 och Sa4. 

22...Lxf5 23.exf5 0-0 

Vits planerade angrepp på kungsflygeln 

är borta med vinden. 

24.Lc4 

Olägenheterna med detta drag 

visar sig snabbt, men vits ställning 

är redan kaputt. Efter 24.Se4 

Sxe4 25.Txe4 kan svart få en 

kassaskåpssäker fördel med 

25...Lg5 26.f4 exf4 27.gxf4 Lf6 

eller inleda ett bombardemang 

av vits kung med 25...Db6 26. 

Dd3 Tfc8.

24...Tb4! 

Om löparen retirerar så följer 

25...Lg5 med stor kraft. Nu när 

tornet bevakar fjärde raden så 

kan ju vit inte rädda sig med 

f2-f4. 

25.De2 Lg5+ 26.Kd1 Sa4 27. 

uppg. 

Vits springare klarar inte av att 

hålla tornet borta från b1. 27.Dd3 

faller på 27...Sb2+. 

LG: Är det möjligen så att du har 

en mera lättsam inställning till 

elotalet nu när det har dalat? 

SB: Det skulle i så fall bero på att 

jag har svårt att tro att det kan gå 

ner ännu mer. Det känns inte 

som om jag tar någon risk. Jag 

spelade inte särskilt bra i Badalona, 

men det kostade inga elopoäng. 

– Det är ju alltid så: har man 

gått ner så tar man inte så hårt på 

elotalet. Men har man gått upp 

så tycker man att det är väldigt 

viktigt. 

LG: Sätter man ständigt nya elomål? 

THP: Det gör jag. 

LG: Vad har du för mål nu? 

THP: Jag har olika delmål. Jag 

ser alltid till att ha ett mål som är 

relativt ouppnåeligt inom den 

närmaste tiden, så att man har 

nästa steg redo när man uppnår 

någonting. Det är viktigt. Annars 

sitter man där, man har uppnått 

sitt mål och – vad gör jag nu? 

LG: Det kan väl också kännas 

jobbigt att inte nå det där höga 

målet? 

THP: Visst, det får man ta. 

LG: Hur ser din återkomst ut, 

Stellan? Hur ska du ta dig tillbaka 

till din forna nivå? 

SB: Man har det elotal man förtjänar. 

Tyvärr är det så. 

THP: Min tjej sa några bra saker 

till mig under senaste Sigemanturneringen: 

“Det var ju tur att 

det inte gick bättre, för det ser 

man ju i dina partier att du slarvar 

för mycket. Om du hade gått 

upp nu men fortsatt att slarva, 

så hade du bara gått ner igen.“ 

Poängen är: jag måste sluta slarva 

innan jag drömmer om ett högre 

ratingtal. 

“Har man gått ner så 

tar man inte så hårt 

på elotalet. Men har 

man gått upp så tycker 

man att det är väldigt 

viktigt.“ 

SB: Det är ju lite grann så att man 

tycker att man borde ha vunnit 

det partiet och det partiet – men 

man gjorde det ju inte. Man satte 

bort sig, men man har själv gjort 

draget. 

THP: Ett rimligt elomål för alla 

ambitiösa stormästare är att nå 

2600, att komma med bland de 

hundra bästa. Men mitt mål är 

definitivt högre. När jag jämför 

mig själv vad gäller speluppfattning 

med spelare strax över 2600 

så känner jag mig inte på något 

sätt underlägsen. Snarare tvärtom. 

Däremot är jag betydligt 

sämre än genomsnittet när det 

gäller variantberäkning. Det 

känns som det är någonting som 

jag kan träna upp. 

LG: Många högrankade spelare 

undviker öppna turneringar. 

THP: När man har kommit upp 

i 2570, 2580 och ställer upp i 

öppna turneringar och möter folk 

som har 500 mindre, så är det 

väldigt svårt att hålla ratingtalet 

uppe. Det måste man planera 

för. När man närmar sig den 

nivån, så måste man försöka hitta 

lite starkare öppna turneringar. 

Framför allt måste man jobba 

mer, därför att folk får mer respekt 

för en: de spelar lite bättre 

mot en. Fast vissa blir mer rädd 

för en. Det är både för– och nack- 

delar med att komma upp på den 

nivån. 

LG: Du brukar ställa upp i 

Malmömästerskapet, Stellan, en 

turnering som inte är eloberäknad. 

Kan det inte vara förslappande 

för dig att ställa upp i en 

sådan turnering? 

SB: Det beror helt på vilken 

inställning man har. Jag tar det 

helt seriöst och förbereder mig 

ordentligt. Det tror jag är jätteviktigt, 

annars kan det vara förslappande. 

Så provar jag nya 

öppningar. Men jag försöker vara 

jättekoncentrerad när jag spelar i 

MM just av det skälet. 

LG: Kan det vara förslappande 

att spela mycket blixt? 

SB: Absolut. 

THP: Det är förslappande. Det 

är det vanligaste misstaget bland 

juniorer. 

LG: Spelar ni blixt på internet? 

THP: Aldrig! Aldrig någonsin! 

Jag tycker att det tar energi från 

de riktiga partierna. 

SB: Jag spelar tyvärr lite för mycket 

på ICC. Man kunde ju ha lagt 

den tiden på att träna i stället så 

klart. Men det är ju rätt roligt ... 

Jag spelar lite mindre blixt nu än 

tidigare, men det är svårt att låta 

bli. 

“Man har det elotal 

man förtjänar. Tyvärr 

är det så.“ 

THP: Om man är en spelare som 

inte är särskilt seriös, man har 

schack som hobby eller har slutat 

att satsa seriöst – då är det ju 

jätteroligt att spela schack på 

internet. Absolut. Men om man 

har höga ambitioner att bli en 

bättre schackspelare, så är det åt 

helvete att spela schack på internet. 

Du kan vara med i någon 

turnering där, men att sitta och 

TfS nr 7/2004 425

ycka i de där blixtpartierna är 

bara skit. Totalt värdelöst. 

LG: Jag blev mycket överraskad 

när vi satt och följde VM i Tripoli 

hemma hos dig Stellan, och så 

fick vi se att Magnus Carlsen 

efter ett av sina VM-partier satte 

sig och spelade blixt på Internet 

Chess Club. 

SB: Det är ju som att spela något 

dataspel ... 

THP: När man är på OS eller 

Lag-EM så sitter starka spelare 

framför datorskärmarna och spelar 

blixt. Då lever de inte i den 

riktiga världen. 

LG: Det är hela tiden en avvägning 

för dig, Stellan. Det ska 

vara skoj också? 

SB: Jag kan inte leva disciplinerat 

tjugo timmar om dygnet. 

LG: Du verkar mer disciplinerad, 

Tiger. 

THP: Ja, på den punkten. 

SB: Du har inte ICC hemma? 

Du har aldrig prövat? 

THP: Nej, jag har aldrig börjat. 

SB: Det är det kritiska läget – 

man ska aldrig skaffa det. 

THP: Jag funderar på att skaffa 

det för att kunna erbjuda träning 

på ICC. Det är mycket möjligt 

att jag kommer att göra det. 

“Jag måste sluta slarva 

innan jag drömmer om 

ett högre ratingtal.“ 

SB: Då har du tagit det första 

avgörande steget ... 

THP: En vacker dag kommer jag 

kanske inte att spela så många 

turneringar. Då kan det bli spel 

på ICC. Det är naturligtvis jätteroligt 

med ICC ... 

SB: Man kan följa partier. Det 

gör jag ofta. 

426 

TfS nr 7/2004 

THP: Jättebra, en massa fördelar. 

Men de som satsar seriöst 

på schack ska inte spela där – fel, 

fel, fel. 

SB: Jag tror att man kan spela 

men sparsamt. 

THP: Generellt sett: blixtschack 

ger dig fördomar om schack. Man 

får en känsla av att det går att 

spela saker som inte är bra. 

Man får en känsla av att schacket 

består av ganska enkla idéer 

som man kan genomföra på ett 

ganska enkelt sätt. 

“Jag spelar aldrig blixt 

under en turnering. 

Jag försöker också 

få juniorerna att avstå 

från det.“ 

SB: Jag spelar aldrig blixt under 

en turnering. Jag försöker också 

få juniorerna att avstå från det. 

Dom är ju väldigt glada för att 

spela blixt, och det får dom så 

klart också göra ibland. Jag talar 

bara om för dom hur jag själv gör: 

aldrig blixt under en turnering. 

THP: Nu spelade jag fyra blixtpartier 

i Barcelona. Stellan och 

jag spelar lite träningsblixt där vi 

testar varianter. Någon gång har 

vi spelat för skojs skull, men då 

har vi suttit och tränat dessförinnan. 

LG: Hur var det att spela särskiljningsblixten 

i Barcelona, det 

gällde ju en del? 

THP: Det är ju det jag tycker 

sämst om med turneringen. 

LG: Men du är en skicklig blixtspelare 

när det väl kommer till 

kritan? 

THP: Tydligen. Jag trodde inte 

att jag skulle ha en chans mot 

Kornejev. 

LG: Vad var det för särskiljningssystem 

i Tarragona? 

THP: Kvalitetspoäng. 

LG: Och förstapriset delades inte 

där heller? 

THP: Nej. Det är hårda bud. 

SB: Men det är inte fel, bara det 

är klart från början. 

THP: Nej, men däremot tycker 

jag att det är galet att avsluta med 

blixtschack. 

SB: Oftast är det faktiskt ändå så 

att den som har bäst särskiljningspoäng 

också har spelat bäst. 

Emanuel Berg 

kommenterar 

När Emanuel Berg anmälde sig 

till turneringen i Badalona, så 

fanns förhoppningen att om han 

inte klarade stormästarinteckningen 

i SM så skulle han få en ny 

chans att göra det i Spanien. 

Det var för väl att han tog 

den slutgiltiga inteckningen i 

Göteborg, för det fanns inte 

tillräckligt många stormästare i 

Badalona för att någon GM-aspirant 

skulle ha en reell chans att ta 

en inteckning i den turneringen. 

Berg fick nöja sig med att spela 

om prispengarna. Vi återger det 

avgörande partiet i den kampen 

med Bergs kommentarer. 

Omar Almeida 

Emanuel Berg 

Damindiskt (E 12) 

Badalona 2004, rond 9 

Efter åtta spelade ronder hade 

jag tagit sex poäng och låg strax 

efter täten. För att ha några chanser 

till ett bra pris var jag tvungen 

att vinna som svart i sista ronden 

mot min kubanske motståndare. 

1.d4 Sf6 2.Sf3 e6 3.c4 b6 4.a3 

La6 

Tidigare har jag spelat 4...Lb7, 

men jag ville överraska motståndaren 

och undvika eventuella 

preppar. 

5.e3 

Det här draget kom överraskande 

för mig. Jag hade väntat mig 

5.Dc2 Lb7 6.Sc3 c5 7.e4 cxd4 

8.Sxd4 vilket min motståndare

spelat tidigare. Då hade jag tänkt 

fortsätta med 8...Lc5 9.Sb3 Sc6. 

5...c5 

Efter 5...d5 kommer man in i en 

variant i Damgambit genom dragomkastning. 

6.Ld3 

Efter 6.Sc3 Le7 7.Ld3 cxd4 8. 

exd4 anger teorin 8...d5 med lika 

spel. 

6...cxd4 

På 6...Le7 kan vit svara med 7.e4! 

cxd4 8.e5 och svart tvingas backa 

med springaren till g8 varefter 

vit står klart bättre. 

7.exd4 d5 

Svart har löst sina öppningsproblem 

och har en sund ställning. 

8.b3 

Vit vill inte spela med isolani 

och väljer därför att gardera c4bonden. 

Efter 8.cxd5 Dxd5 9.Sc3 

Db7 har svart en trevlig ställning 

och kan spela mot vits isolani på 

d4. 

8...Sc6 9.Lb2 

Det är ett misstag att spela 9. 

0–0 på grund av 9...dxc4 10. 

bxc4? (Om vit försöker rädda 

d4-bonden genom att spela 

10.Lxc4 Lxc4 11.bxc4 så har han 

förlorat en viktig löpare och hans 

centrumbönder börjar hänga 

löst.) 10...Sxd4 11.Da4+ (Efter 

11.Sxd4 Dxd4 12.Da4+ Dd7 13. 

Dxa6 Dxd3 har svart en ren 

merbonde.) 11...Lb5! 12.cxb5 

Sxf3+ 13.gxf3 Dxd3. Svart har 

en sund merbonde och står på 

vinst. 

9...Tc8 10.0–0 Le7 11.Sbd2 0–0 

12.De2 g6 

En nyhet. Jag har hittat två tidigare 

partier med denna ställning. 

I partiet Pantjenko-Berzinsj, 

Nabereznye Chelny 1993, följde 

12...Dc7 13.Tac1 Tfd8 14.Tfe1 

Db8 15.Se5 dxc4 16.Sxc6 Txc6 

17.bxc4 Te8 18.Se4 Tec8 19.d5 

exd5 20.Lxf6 Lxf6 21.Sxf6+ 

Txf6 22.cxd5 Txc1 23.Txc1 med 

ett mycket bra slutspel för vit, 

som senare också vann partiet. 

12...Te8 spelades av Oscar Panno 

mot Abarca Aguirre i Villa 

Gesell 1985. Efter 13.Tfe1 Lf8 

14.h3 g6 15.De3 dxc4 16.bxc4 

Lg7 17.Tac1 Dc7 18.Lf1 Db8 

19.a4 Sd7 20.La3 Tcd8 21.Se4 

Sf6 enades spelarna om remi. 

13.Tac1 Sh5 

Ett lite udda drag. Idén var att 

locka vit till att spela g2-g3 och 

sedan manövrera löparen till g7 

via f6. Kanske hade det varit bättre 

att spela 13...dxc4 14.bxc4 

Te8 med idén Lf8-g7 med en 

sund ställning för svart. 

14.De3 Sa5!? 

Ett provokativt drag som i efterhand 

inte känns riktigt sunt. Jag 

ville sätta press mot vits hängande 

bönder och en av idéerna var 

att fortsätta med Sxb3, Sxb3 följt 

av dxc4. Detta fungerar i och för 

sig inte direkt eftersom vit kan 

besvara dxc4 med Le2 med pjäsvinst. 

15.Tfd1 

Det till synes naturliga draget 15. 

Se5 är dåligt på grund av 15...Sf4! 

16.Dxf4 Lg5 följt av Lxd2 med 

fördel för svart. 

Däremot var 15.c5!? ett intressant 

alternativ. Vit hotar att 

rulla på med sina damflygelbönder 

genom b4-b5 och efter 

15...Lxd3 16.Dxd3 bxc5 17.dxc5 

går c5-bonden inte att slå på 

grund av 17...Lxc5 18.Txc5! 

Txc5 19.Dd4 med pjäsvinst för 

vit. Svart kan inte både gardera 

matthotet på h8 och sitt torn på 

c5. Jag ville inte ge vit några fler 

chanser att spela c5 och valde 

därför att byta av d5-bonden. 

15...dxc4 16.bxc4 

Nu är c4-c5 inte längre något 

hot eftersom det endast skulle 

försvaga vits ställning. Svart har 

en sund bondeställning och kan 

fortsätta pressa mot de vita bönderna. 

Å andra sidan har vit fått 

mer spelrum för sina pjäser och 

den tidigare blockerade löparen 

på b2 kan nu snabbt komma 

i spel efter en tajmad d4-d5framstöt. 

16...Te8 

Svart förbereder att spela runt 

sin löpare till g7 via f8 för att 

skydda kungen. Svart kan också 

spela 16...Lf6 med samma idé, 

men det ser farligt ut efter 17.g4! 

Sg7 18.Dh6 även om datorn tycker 

att svart står helt okej efter 

18...Se8 med idén Lg7. Om vit 

då försöker briljera med 19.d5 

Lxb2 20.Sg5 Sf6 21.Sde4 följer 

21...Te8 och det är svart som 

vinner istället. 

17.g3 

Vit förbereder 18.Se5. Efter det 

direkta 17.Se5 kan svart spela 

17...Lg5. 

17...Sf6 

Springaren har gjort sitt på kanten 

och det är dags att vända 

hem. 

18.Se5 

Vit övergarderar c4-bonden samtidigt 

som han aktiverar springaren. 

Nu är springaren på d2 fri 

att flytta och framstöten d4-d5 

börjar se farlig ut. 

18...Sd7 19.Sg4 

Vit försöker hålla alla pjäserna i 

spel eftersom avbyten generellt 

sett gynnar svart som har en sundare 

bondeställning. 

19...Lg5! 

Svart tvingar fram ytterligare försvagningar 

hos vit, som nu måste 

stänga diagonalen till h6 för sin 

dam. 

20.f4 Le7 21.h4 

21.Sh6+ besvaras med 21...Kg7 

och vit har inget bättre än att gå 

tillbaka med springaren. 

21...Lf8 

Svart förhindrar en schack på h6 

och har nu en sund och säker 

ställning. Vit däremot har försvagat 

sig på båda flyglarna och 

måste spela varsamt för att inte 

råka illa ut. 

22.Se5 

TfS nr 7/2004 427

22...Sc5! 

Svart hotar att erövra löparparet 

och springaren går inte att slå 

eftersom vit då förlorar damen 

efter 23...Lxc5. 

23.Lf1 

Efter 23.Lc2 kan svart spela tillbaka 

springaren med 23...Sd7 och 

vit har inget bättre än att gå tillbaka 

med löparen till d3. Om vit 

istället spelar 24.La4 följer 24. 

...Sxe5 25.fxe5 [25.Lxe8 Sexc4. 

red.] 25...Sxc4 26.Sxc4 b5! 27. 

Sd2 bxa4 och det är svart som 

har de bättre chanserna. 

23...Scb7 

Springaren är på väg till d6 för 

att sätta ytterligare press på c4bonden. 

Min första tanke var att 

spela 23...Sa4, men jag var i tidsnöd 

och bedömde det som alltför 

riskabelt att än en gång ställa ut 

springaren på kanten, även om 

svart vinner bonde efter 24.La1 

De7 och a3-bonden går inte att 

gardera. 

24.h5 Sd6 25.hxg6 hxg6 26.Df2 

26.g4 var intressant för att ta 

bort fältet f5 från svarts springare. 

Vit hotar då att spela c5. Det 

kan följa 26...Lg7 27.c5 Lxf1 

28.cxd6! Lb5 29.Txc8 Dxc8 30. 

Tc1 Dd8 31.Tc7 med ett mycket 

farligt initiativ för vit. 

26...Lb7 

Svart backar undan från vits eventuella 

hot c4-c5 och tar samtidigt 

kontroll över diagonalen a8-h1. 

27.Ld3 

Löparen återvänder till sin idealruta 

på d3 och hindrar svarts 

inhopp med springaren till e4. 

27...Lg7 28.g4 

Nu hotar 29.c5 med pjäsvinst för 

428 

TfS nr 7/2004 

vit. Springaren på d6 har inga 

lediga rutor att gå till. 

28...Te7 

Tornet ger plats åt springaren på 

e8 samtidigt som det förbereder 

en dubblering på c-linjen. 

29.Lc3 

Vi spelade med en dragserie på 

30 drag. Jag hade nu cirka två 

minuter kvar för att göra mina 

två sista drag före tidskontrollen. 

Istället för att spela det naturliga 

29...Sc6 med en sund ställning 

för svart såg jag istället min chans 

att avgöra partiet och spelade ett 

drag som jag var övertygad om 

skulle leda antingen till vinst 

eller katastrof! 

29...Sdxc4!? 

Svart offrar pjäs för att sedan 

kunna dominera brädet med 

Dd8-d5 med mattangrepp samtidigt 

som vit har en rad hängande 

pjäser på c-linjen. 

30.Sexc4? 

Här gör min motståndare bort 

sig. I och med detta drag öppnar 

han även för min löpare på g7, 

vilket medför förödande konsekvenser. 

Det var nödvändigt 

att spela 30.Sdxc4! Sxc4 (Det 

planerade 30...Dd5 faller på 31. 

Kh2! och om då 31...Sxc4 32. 

Lxc4 Txc4 33.Sxc4 Dxc4 så följer 

34.Lb4 och vit vinner.) 31. 

Lxc4 (31.Sxc4 besvaras med 

31...Dd5 32.Kh2 Tec7 33.Se3 

Db3 34.Lb2 Txc1 35.Lxc1 Txc1 

36.Txc1 Dxd3 och svart står bättre 

tack vare sitt starka löparpar 

och vits nakna kung.) 31...Tec7 

32.Lb2 Txc4 33.Txc4 Txc4 

34.Sxc4 Dd5 35.Df1. Vit leder 

då med torn mot bonde och står 

på vinst. 

30...Sxc4 31.Lxc4 Tec7! 

Min motståndare hade spelat sina 

drag relativ fort så här långt och 

det verkade som om han fortfarande 

inte förstod vad som höll 

på att hända. Efter bara ett par 

minuter spelade han 

32.Lb2? 

Bättre är 32.Kh2 Txc4 33.Sxc4 

Txc4 34.Lb2 Txc1 35.Txc1 med 

remichanser, även om svart har 

goda vinstmöjligheter här också. 

32...b5! 

Vit blir nu tvungen att ge tillbaka 

pjäsen och får inte ens en bonde 

för den. Först här började kubanen 

att fundera, men nu är det 

för sent. 

33.Sb3 

På 33.Lf1 eller andra löpardrag 

följer 33...Txc1 34.Txc1 Txc1 

35.Lxc1 Lxd4 med damvinst. 

33...Txc4 34.Sc5 Dd5 35.Kh2 

Efter 35.Sxb7 Txc1 36.Txc1 

Txc1+ 37.Lxc1 Lxd4 38.Le3 

Lxe3 39.Dxe3 Dxb7 har svart 

två merbönder och ett lätt vunnet 

damslutspel. 

35...Txc1 36.Txc1 La8 

Det finns ingen anledning att låta 

vit byta av den fina vitfältslöparen, 

även om han skulle vara 

hopplöst förlorad också om jag 

tillät det. 

37.g5 Kf8! 

Kungen är på väg till e7 för att 

ge h-linjen till tornet med aktivering 

för ett eventuellt kommande 

slutspel. 

38.Kg3 Ke7 39.Lc3 Th8 

Nu hotar Df5 med mattangrepp. 

40.De2? 

40.Sa6 hade ställt till mer pro-

lem för svart. Om då 40...Df5 

(40...Kd7 är bättre.) så följer 

41.Lb4+ Kd7 42.Df1 och svart 

ligger illa till. 

40...Df5 41.Dg4 Dd5 42.De2 Df5 

43.Dg4 Dxg4+ 

En annan intressant möjlighet är 

43...Th2 44.Dxf5 Tg2+ 45.Kh3 

gxf5, men vit har farligt motspel 

efter 46.Sa6!. 

44.Kxg4 Th1 45.Txh1 

45.Tc2 Tg1+ vinner också för 

svart. 

45...Lxh1 46.Sd3 

Vit strävar efter ett slutspel med 

olikfärgade löpare. 

46...Kd6 47.Se5 

47...Kd5! 

47...Lxe5? är helt onödigt. Vit 

kan då svara med 48.fxe5+! och 

vits kung tjänar ett avgörande 

tempo jämfört med partifortsättningen: 

48...Kd5 49.Kf4 Kc4 

50.Lb4 Kb3 51.Ke3 a5 52.Lxa5 

Kxa3 53.Kd2 b4 54.Kc1 Le4! 

55.d5! exd5 56.Lb6 b3 57.Ld4 

Kb4 58.Kd2 Kc4 59.Ke3. Vit 

håller remi trots två minusbönder 

eftersom svart inte har någon 

möjlighet att komma vidare. Vit 

kan pendla med löparen mellan 

d4 och b2 och med kungen mellan 

c1 och f4 beroende på vad 

svart gör. Går svart med kungen 

till e6 ställer vit sin kung på f4, 

och går den svarta kungen till a3 

så ställer vit sin kung på c1. 

48.Kg3 

Efter 48.Sxf7 Lxd4 är vit hopplöst 

förlorad. Den vita kungen är 

alldeles för långt borta för att 

kunna stoppa de svarta damflygelbönderna. 

48...Lxe5! 

Vinsten i sista ronden gav Emanuel Berg 

tredjeplatsen i Barcelona. 

Detta vinner enklast, men kräver 

också exakt beräkning. 

49.dxe5 

Att slå tillbaka med f-bonden i 

stället skulle inte hjälpa vit i 

detta läget eftersom kungen ändå 

inte kommer fortare fram. 

49...Kc4 50.Lb4 Kb3 51.Kf2 a5! 

Svart måste vara snabb, annars 

hinner vits kung över i tid och 

håller remi. 

52.Lc5 

Foto: Lars Grahn 

52.Lxa5 är lika illa efter 52...Kxa3 

53.Ke2 b4 54.Kd2 b3 55.Kc1 

b2+ 56.Kb1 Kb3 med Le4 matt 

härnäst. 

52...b4 53.axb4 axb4! 

53...a4 släpper till onödiga remichanser. 

54.Ke2 Kc3 55.Kd1 b3 56.uppg. 

Han gav upp på grund av följande 

variant: 56.Kc1 b2+ 57.Kb1 

Kb3 58.Ld4 Le4 matt. 

(Kommentarer av Emanuel Berg) 

TfS nr 7/2004 429

Foto: Cathy Rogers 

430 

Det tog tio dagar efter triumfen i 

Tripoli innan Rustam Kasimdzjanov 

insåg att han hade blivit världsmästare. 

Turneringsarrangörer 

världen över tycks ännu inte ha 

förstått det, eller också säger 

deras tystnad något om vilket 

värde Fide-titeln tillskrivs i den stora 

schackvärlden. För det flesta var VMturneringen 

i Libyen ett mellansteg i 

den process som ska leda fram till en 

obestridlig världsmästare. Där blir 

Kasimdzjanovs nästa uppgift en match 

mot världsettan Garri Kasparov. 

TfS nr 7/2004 

D 

et var naturligtvis inte okontroversiellt 

att förlägga VMturneringen 

till Libyens huvudstad 

Tripoli. Flera spelare av 

judisk börd avstod från spel, de 

kände sig inte välkomna. Det var 

en komplikation att det inte gick 

att ordna viseringen i förväg. 

Samtliga deltagare fick ordna den 

saken vid ankomsten till Tripoli. 

Deltagarlistan var osäker in i 

det sista och det är betecknande 

att det blev ett par wo-vinster i 

första omgången. Johann Hjartarson 

var en av dem som inte 

fanns på plats när det var dags att 

köra i gång. 

Systemet med korta matcher 

och utslagning kan tyckas slumpbetonat 

men om man som 

Rustam Kasimdzjanov i tur och 

ordning eliminerar Alejandro 

Ramirez (underbarn från Costa 

Rica), Ghaem Maghami, Vasilij 

Ivantjuk, Zoltan Almasi, Alexander 

Gristjuk, Veselin Topalov 

och Michael Adams så får man 

väl betraktas som en värdig vinnare 

av VM-turneringen. Han 

slog trots allt ut de fyra högst 

rankade. 

I de fem första omgångarna 

handlade det om två ordinarie 

partier, i semifinalen fyra och i 

finalen sex. Om det var oavgjort 

efter de ordinarie partierna så 

ordnades ett särspel med i första 

hand två snabbschackpartier och 

om nödvändigt två blixtpartier. 

Var det fortfarande oavgjort

VM i Tripoli 

Av Lars Grahn 

efter alla dessa kval så arrangerades 

ett s.k. armageddonparti: 

vit fick sex minuter och svart 

fem.I händelse av remi var det 

svartspelaren som korades som 

vinnare. 

Kasimdzjanov ställde upp i 

VM-turneringen utan större förväntningar. 

Han var i Tripoli för 

att klara ett par omgångar och 

tjäna lite pengar. Han planerade 

så smått att åka hem efter tredje 

omgångens match mot Ivantjuk, 

han hade bokat flygbiljett. Den 

fick han alltså avboka. 

I semifinalmatchen mot Topalov 

var Kasimdzjanov nöjd med 

en snabb remi som vit i första 

partiet, för då skulle bulgaren i 

alla fall inte vinna med 3-0. 

Saken var den att fram till semifinalen 

hade Topalov tagit 9½ 

poäng av 10 möjliga, så man kan 

förstå Kasimdzjanovs respektfulla 

uppträdande. De fyra ordinarie 

semifinalpartierna slutade 

alla remi. Efter fjärde matchpartiet 

vann Grekland finalmatchen 

mot Portugal i fotbolls-EM. 

Kasimdzjanov tog det som ett 

gott omen, en underdog har 

alltid en chans. Sedan vann 

Kasimdzjanov båda snabbpartierna 

och gick vidare. 

I finalen hade Adams sin stora 

chans att erövra VM-titeln i det 

sjätte matchpartiet. Han hade 

blivit utspelad av Kasimdzjanov 

i fyrtio drag, och var uppenbarligen 

inte beredd när det gyllene 

tillfället dök upp: 

Michael Adams 

Rustam Kasimdzjanov 

41.Dg8?? Dc6+! 

Ett hemskt uppvaknande för 

Kasimdzjanov: han hade varit 

nära VM-titeln under hela partiet 

och plötsligt såg det ut som om 

han hade förlorat den. 

42.Kg3 Lxf2+?? 

Efter att ha varit hårt pressad såg 

Adams en möjlighet att ordna 

remischackar och nöjde sig med 

det. Efteråt var Radjabov snabbt 

framme och visade 42...De4! 43. 

Dxh7+ Kf8 44.Dh6+ Lg7 45. 

Dh4 Le5+ 46.f4 De1+! 47.Kg4 

De2+! 48.Kg3 Lc3! med forcerad 

matt och VM-titeln till 

Adams. 

43.Kxf2 Dc2+ 44.Ke3 remi 

Här kunde man väl ha unnat 

finalisterna en god natts sömn, 

men nu var det efter en kort paus 

dags för ett särspel. Kasimdzjanov 

vann första snabbpartiet och 

ordnade en remi i det andra. Det 

tog tio dagar innan han fattade 

att han hade blivit Fide-världsmästare. 

Det var inte så attKasimdzjanov 

kunde välja och vraka mellan 

olika turneringsinbjudningar 

efter triumfen i Tripoli. Under 

den första månaden som Fidevärldsmästare 

fick han inte en 

enda inbjudan. Det säger väl en 

hel del om vilken status denna 

titel har i schackvärlden. 

Rustam Kasimdzjanov är 25 år 

och kommer från Uzbekistan. 

Han bor sedan några år tillbaka 

med fru och tvåårig son i Solingen, 

Tyskland. Han kom utan sekundant 

till Tripoli men räknar 

med att behöva hjälp under den 

planerade matchen mot Kasparov. 

Vi talar om ena semifinalen 

i den tävling som ska leda fram 

till en obestridlig världsmästare. 

Adams har bistra erfarenheter 

från VM-turneringarna. Den här 

gången lyckades han i alla fall 

kvalificera sig till finalen. Det var 

han nära att göra också vid tre 

tidigare tillfällen. Två gånger har 

Viswanathan Anand stått i 

vägen. Hösten 1999 på Caesars 

Palace i Las Vegas var det Vladimir 

Akopian som semifinalbesegrade 

Adams. Engelsmannen tog 

revansch och slog ut Akopian i 

Tripoli. Adams slog till redan i 

första semifinalpartiet: 

TfS nr 7/2004 431

Michael Adams 

Vladimir Akopian 

Sicilianskt (B 80) 

1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4. 

Sxd4 Sf6 5.Sc3 a6 6.Le3 Sc6 

7.f3 e6 8.Dd2 Le7 9.0-0-0 0-0 

10.g4 

Den här uppställningen kallas för 

engelska angreppet. Den introducerades 

av spelare som Nigel 

Short, John Nunn och Murray 

Chandler. 

10...Sxd4 11.Dxd4 

Adams använde engelska angreppet 

i två partier för några år 

sedan, men då spelade han det 

vanliga 11.Lxd4. 

11...Sd7 12.h4 Se5 13.Le2 b5 

14.Kb1 Ld7 15.f4 Sc6 16.Dd2 

Da5 

Det hotar springarfångst med 

b5-b4. 

17.Lf3 Tfc8 18.Se2 Dxd2 19.Txd2 

När damerna har försvunnit från 

brädet gäller nya lagar. Kungsangreppen 

på ömse flyglar klingar 

av. I den uppkomna situationen 

kan vit försöka utnyttja sin 

terrängfördel på kungsflygeln. 

19...Sa5 20.b3 Tab8 21.g5 Sb7 

22.Tf1 Sc5 23.Sg3 b4 24.f5 Lb5 

25.Tg1 Lf8 26.h5 Sd7 27.fxe6 

fxe6 

Svart får dras med svaga bönder 

på d6 och e6. 

28.Lg4 Te8 29.Tf2 g6 30.h6 Se5 

31.Lh3 Tb7 32.Se2 Lxe2 

Annars går springaren vidare till 

d4. 

33.Txe2 Tf7 34.Tg3 Sd7 

Inte 34...Tf3 35.Txf3 Sxf3 36.Tf2 

Se5 37.Tf6 o.s.v. Partidraget kan 

vara en förberedelse för att aktivera 

den instängda löparen på 

f8. Det kan krävas ett framtida 

d6-d5 för att befria den. Då skulle 

springaren, efter avslag på d5, 

kunna bli sårbar på e5. Därför 

måste den bort från den till synes 

vackra placeringen på e5. 

35.Ld2 a5 36.c3! 

Svart får en mycket svag bonde 

på a5. 

36...bxc3 37.Txc3 Sc5 38.a4 

Svagheten på a5 fixeras. Det innebär 

i och för sig att b3-bonden 

också blir svag, men den går att 

432 

TfS nr 7/2004 

gardera utan större problem. 

38...Tb7 39.Ka2 Tf7 40.Lc1 Sa6 

40...Le7 kan besvaras med 41. 

Txc5 dxc5 42.Lxe6. 

41.La3 Sb4+ 42.Lxb4 axb4 43. 

Tc4 Tf3 44.Lg4 Tg3 

45.e5! 

Ett vinstdrag. 45.Tc8 Txc8 46. 

Lxe6+ Kh8 47.Lxc8 Txg5 ger 

inte vit något särskilt, men själva 

grundidén är utmärkt. 

45...dxe5 

Efter 45...d5 spelar det stor roll 

att femte raden har korkats igen: 

46.Tc8! Txc8 47.Lxe6+ Kh8 48. 

Lxc8 Txg5 49.a5 och vit vinner. 

46.Txe5 Ld6 47.Lxe6+ Kh8 48. 

Td5! 

Svart kan ju inte släppa åttonde 

raden. 

48...Tg2+ 49.Kb1 Le7 

På 49...Tf8 får vit inte bli girig: 

50.Txd6? Tf1+ 51.Tc1 Txc1+ 

52.Kxc1 Tc2+! och svarts torn 

kan schacka i eviga varv på andra 

raden. När vit slår tornet så är det 

ju patt och remi. Vit spelar i 

stället 50.Td1 och sätter fart på 

a-bonden. 

50.Lg4 Tf8 51.a5 Tf1+ 52.Ld1 

Tff2 53.Tc8+ Lf8 54.Td2 uppg. 

Det fanns flera vinstvägar men 

det valda slutdraget är väl det 

vackraste. Efter 54...Kg8 55.Txf2 

Txf2 56.a6 Tf7 57.Le2 finns det 

VM-finalen 

Kasimdzjanov ½ 1 0 1 0 ½ 1 ½ 4½ 

Adams ½ 0 1 0 1 ½ 0 ½ 3½ 

inte någon hållbar parad mot 

hotet Lc4. 

Topprankade Veselin Topalov 

såg ut som en världsmästare fram 

till semifinalen. Efter att ha 

vunnit första matchpartiet mot 

Zdenko Kozul i fjärde omgången 

satsade Topalov för fullt även i 

det andra. Ingen remitaktik där 

inte: 

Veselin Topalov 

Zdenko Kozul 

Sicilianskt (B 67) 

1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4. 

Sxd4 Sf6 5.Sc3 Sc6 6.Lg5 e6 

7.Dd2 a6 8.0-0-0 Ld7 9.f3 Le7 

10.Kb1 

Topalov har sett den här ställningen 

från båda sidor av brädet. 

Med svart mot Ruslan Ponomariov 

i fjol spelade han 10...Tc8 

och struntade i att rockera. Det 

blev så småningom remi. 

10...0-0 

Nu blir det en traditionell 

sicilianare med angrepp på ömse 

flyglar. 

11.h4 Db8 12.g4 Tc8 13.Sxc6 

Lxc6 14.Ld3 b5 15.Se2 b4 16. 

Sd4 Le8 17.h5 a5 18.Le3 

Det bereder väg för g4-g5-g6. 

18...Sd7 19.Lb5 Se5 20.Lxe8 

Txe8 21.b3 

Det förhindrar Sc4 men skapar 

samtidigt en möjlighet för svart 

att bryta upp a-linjen med a5a4xb3. 

21...Db7 22.g5 a4 23.Dg2 Tec8 

24.g6 axb3 25.gxf7+ Kxf7 26. 

cxb3 Tc3 27.Thg1 Lf8 

Efter 27...Txe3 28.Dxg7+ Ke8 

29.Dg8+ Lf8 (29...Kd7 30. 

Dxe6+ Kd8 31.Tg8+ med avgörande 

angrepp.) 30.Dxe6+ De7 

31.Dd5 (Hotar både Dxa8 och 

Sf5.) 31...Da7 32.Tg2 har vit

utmärkt spel för pjäsen. 

28.Ld2 

28...Td3 

Kozul ägnade förmodligen några 

minuter åt att beräkna konsekvenserna 

av 28...Txa2!?, men 

efter 29.Kxa2 Da7+ 30.Kb2 

Da3+ 31.Kb1 har svart inte 

något bättre än att hugga in på 

b3 och ta ut remischackarna. 

Och det hade ju varit helt okej 

för Topalov. 

29.Lc1 

Springaren måste stå kvar på d4 

med kontroll över flera vitala fält. 

29...Da7 30.Txd3 Sxd3 31.Le3 

Da6 32.Td1 Sc5 33.De2 Dxe2 

Kozul söker sin lycka i slutspelet. 

Utan damer på brädet blir det 

svårare att skapa taktiska hot, 

men efter 33...Da5 34.Tc1 har 

svart ändå inte mycket till angrepp. 

34.Sxe2 Sd7 35.Tc1 Sf6 36.Tc7+ 

Kg8 37.Sf4!? 

Han provocerar fram e6-e5 och 

offrar h5-bonden. Det stillsamma 

alternativet var att gardera 

h-bonden med 37.Sg3. 

37...e5 38.Se6 Sxh5 39.Ld2 Tb8 

40.Tc4 Le7 41.Txb4 Te8 

Det kan förväntas bli en kapplöpning 

mellan kantbönderna. 

Vits a-bonde springer på en tartanbana 

medan svarts h-bonde 

får ta sig fram på gammal kolstybb. 

42.Tb7 Lh4 43.Sc7 Tf8 44.a4 

Txf3 45.a5 Lf2 46.a6 Sf6 47.Se6 

Sxe4 48.Le1 

Det går ju inte att slå på e1 och 

tillåta a6-a7. 

48...h5?! 

Det ser ut som en tjuvstart. Efter 

48...Le3 är det inte säkert att vit 

ska spela a6-a7 och tillåta löparoffer 

på a7. Partidraget är i varje 

fall sämre. 

49.Lxf2 Txf2 50.a7 Sc3+ 51.Kc1 

Ta2 52.Txg7+ Kh8 53.Tc7 h4 

54.Tc8+ Kh7 55.a8D Txa8 56. 

Txa8 Se4 57.b4 Kg6 

Eller 57...h3 58.Ta3 Sf2 59.Sg5+ 

och Sxh3. 

58.b5 uppg. 

Evgenij Agrest spelade två 

snabba remier mot armeniern 

Karen Asrian i första omgången 

och sökte sin lycka i det hasardartade 

särspelet. Det gick snett i 

det första av de två snabbpartierna 

och sedan gick det inte att 

reparera skadan. Första snabbpartiet: 

Karen Asrian 

Evgenij Agrest 

Jugoslaviskt (B 08) 

1.e4 d6 2.d4 g6 3.Sc3 Lg7 4.Sf3 

Sf6 5.Le3 a6 6.Ld3 0-0 7.Dd2 

Sc6 

Vit kan förväntas rockera långt 

och med tanke på det är direkt 

7...b5 intressant. 

8.h4 Sg4 

Han satsar på att slå bort svartfältslöparen. 

Här kommer 8...Lg4 

i fråga. 

9.h5 Sxe3 10.fxe3 e5 11.hxg6 

hxg6 12.0-0-0 b5 13.Df2 

Damen håller kontroll över d4 

och längtar efter att få komma 

till h4 vid lämpligt tillfälle. 

13...Ld7 14.Sd5 

14...Se7? 

Ett grovt fel i en besvärlig ställning. 

Han får inte tillåta vits dam 

att obekymrat inta h-linjen. Nu 

får angreppet orkanstyrka. 

15.Dh4 f6 16.dxe5 dxe5 

Efter 16...Sxd5 17.Dh7+ Kf7 18. 

exd5 kan svart inte slå på e5: 

18...fxe5 19.Dxg6+ Kg8 20. 

Th8+! Kxh8 21.Dh7 matt eller 

18...dxe5 19.Lxg6+ o.s.v. 

17.Sxe5!? 

En av flera vinstvägar. Vit vill 

öppna f-linjen. 

17...fxe5 18.Dh7+ Kf7 19.Thf1+ 

Ke6 20.Dxg7 Sxd5 21.exd5+ Kd6 

22.Dxg6+ Kc5 

Kungen kan omöjligt komma 

undan sina förföljare. 

23.Dg7 Kd6 24.Le4 b4 25.Dg6+ 

Jakten återupptas med förnyad 

styrka. 

25...Kc5 26.d6 c6 27.Dg7 

Det hotar byte på f8 följt av slag 

på d7, och efter 27...Txf1 

28.Txf1 Kxd6 (28...Kb6 29.g4 

och g-bonden avgör.) 29.Td1+ 

Kc7 30.Dxe5+ Kb7 31.Lf5 är 

bindningen dödlig. 

27...Te8 28.Tf7 Dh4 

28...Lc8 29.Tc7 eller 28...Le6 

29.Dxe5+ Kb6 30.Dd4+ c5 

31.Tb7+ Ka5 32.Dxc5+ är inte 

bättre. 

29.Lf3 Dc4 30.Txd7 Dxa2 31.Tc7 

Da1+ 32.Kd2 Dxb2 33.Txc6+ Kb5 

34.Db7+ Ka5 35.Tc5+ Ka4 36. 

Dd7+ uppg. 

Det är matt i nästa drag. 

Magnus Carlsen spelade också 

två remier i de ordinarie långpartierna, 

men även han dukade 

under i särspelet. Efter ytterligare 

en remi kunde förre juniorvärldsmästaren 

Levon Aronian, 

Armenien vinna det andra 

snabbpartiet. 

Peter Heine Nielsen var den 

ende av nordborna som klarade 

sig förbi första omgången, där 

han besegrade Surya Ganguly, 

Indien. Efter sex remier mot 

Tejmur Radjabov vann Nielsen 

lotten och valde att spela svart i 

armageddon-partiet. Det blev 

inte en sjunde remi och avancemang 

för dansken. Radjabov drog 

det längsta strået. 

TfS nr 7/2004 433

D 

et hör inte till vanligheterna 

att en spelare inleder en turnering 

med fyra vinster i följd 

varpå han eller hon bryter, men 

det var Jonny Hectors val efter 

fyra ronder i Politiken Cup i 

Høje Taastrup. Viktigare saker 

väntade. Hans dotter Sofia skulle 

hälsas välkommen till världen. I 

dessa dagar handlar det mer om 

skötbord än schackbräden för 

Hectors del. Utgången av turneringen 

meddelade vi i all korthet 

i förra numret. 

Bästa svenskar blev Bengt Lindberg 

och Niclas Hjelm på 16:e 

respektive 22:a plats, båda med 

7 poäng. Tredje bäst var Limhamnsjunioren 

Amir Tadjerbashi 

på 36:e plats med 6½ poäng. Det 

slog gnistor om hans parti mot 

Håkan Greiff. 

Amir Tadjerbashi 

Håkan Greiff 

Skotsk gambit (C 55) 

1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.d4 exd4 4. 

Lc4 Lc5 5.0-0 Sf6 6.e5 

Högsta mode – i slutet på 1800talet. 

Med detta bondedrag inleds 

Max Lange-angreppet, som 

har ett romantiskt skimmer kring 

sig. Det brukar vara upptakten 

till halsbrytande komplikationer. 

6...d5 7.exf6 dxc4 8.fxg7 

Det är 8.Te1+ som är standarddraget. 

8...Tg8 9.Lg5 Le7 10.Lxe7 Kxe7 

Den typen av eftergifter får 

svart vara beredd att göra i denna 

variant. Han slår vakt om d4bonden. 

Allt det här har spelats 

många gånger förut. 

434 

TfS nr 7/2004 

Politiken Cup 

Fyra vinster och farväl 

11.Te1+ Le6 12.Te4 d3 

I partiet Fahrni–Tartakower, Baden–Baden 

1914, följde 12...f5 

13.Th4 Kf7 14.Txh7 Txg7 15. 

Txg7+ Kxg7 16.Sbd2 Df6 och 

svarts chanser var inte sämre än 

vits. 

13.Sbd2 Txg7 

I stället för att klamra sig fast vid 

c4-bonden försöker svart skapa 

motspel på g-linjen och lika 

viktigt: kungen ges en flyktväg 

över f8. 

14.Sxc4 dxc2 15.Dxc2 Kf8 16. 

Se3 Df6 17.Sh4 Td8 18.Te1 Tg5 

19.f4 Tb5 

Med hot mot b2 och h4. Tadjerbashi 

reagerar iskallt. 

20.a4! Th5 

Greiff vågar inte slå på b2 och 

det är förståeligt. Efter 20...Txb2 

21.Dc5+ Kg8 22.f5 hotar visserligen 

inte fxe6 (på grund av Df2+) 

men det kan bli blåsigt kring svarts 

kung. Vit kan leka med idéer 

som 23.Sd5! Txd5 24.Tg4+ Kh8 

25.Df8 matt. 

21.Sf3 Sd4? 

Det resulterar i en besvärlig bindning. 

Svart kunde ha kämpat på 

med 21...Ld5 22.Sxd5 Thxd5 

23.Sg5 o.s.v. 

22.Sxd4 Txd4 23.Dc3 c5 24.f5!? 

En avlänkning av c5 som ger full 

utdelning. På 24.Sc2 verkar 

24...Dh4 obehagligt, men efter 

25.Sxd4 Dxh2+ 26.Kf2 cxd4 

27.Txd4 tycks vit ändå ha 

kontroll. Partidraget är trots allt 

säkrare. 

24...Lxf5? 

Det förlorar direkt. Enda chansen 

är det finurliga 24...Kg7 som 

garderar damen och därigenom 

hotar Txe4, t.ex. 25.Sg4 Dxf5 

26.Txd4 cxd4 27.Dxd4+ och vit 

har ett farligt initiativ. 

25.Dxc5+ Td6 26.Te5 b6 

Lika hopplöst är 26...Lg6 27. 

Txh5 Lxh5 28.Sf5. 

27.Sxf5! 

Ett härligt drag. Det hotar som 

synes matt på e8. 

27...Txf5 28.Dc8+ uppg. 

På 28...Td8 följer ju 29.Dxf5. 

Ett tjugotal svenska spelare 

föredrog att åka till Høje Taastrup 

i stället för att ställa upp i 

SM. 

När Kjetil A Lie besegrade 

Norges Sjakkforbunds nye ordförande 

Torstein Bae i nionde 

ronden, så resulterade vinsten i 

att Lie klarade stormästarnormen. 

Det kan också noteras att 

Curt Hansen spelade sin första 

öppna turnering på sju år. 

Resultat: 

1. Darmen Sadvakasov, Kazakstan 

8; 2. Leif Erlend Johannessen, 

Norge 8; 3. Nick deFirmian, 

USA 8; 4. Peter Heine Nielsen, 

Danmark 7½; 5. Magnus Carlsen, 

Norge 7½; 6. Normunds 

Miezis, Lettland 7½; 7. Eduardas 

Rozentalis, Litauen 7½; 8. 

Kjetil A Lie, Norge 7½; 9. Lars 

Bo Hansen, Danmark 7½; 10. 

Sune Berg Hansen, Danmark 7½; 

11. Erling Mortensen, Danmark 

7½; 12. Curt Hansen 7½; 13. 

Sigurbjörn Björnsson, Island 7½ 

poäng. 

(10 ronder, 237 spelare)

Ferdinand Hellers 

i smygcomeback 

Ferdinand Hellers gjorde en 

smygcomeback i internationella 

sammanhang i en snabbschackturnering 

i Liepajas, Lettland. 

Den genomfördes under fyra 

dagar i slutet av juli. 

Tävlingen hade ett intressant 

upplägg. Den bestod av en 

öppen turnering och en “superturnering“ 

med fjorton deltagare. 

Det kom 136 deltagare till 

den öppna turneringen, som spelades 

över tretton ronder. De sex 

främsta efter åtta ronder fick alla 

200 dollar var och var sin plats i 

superturneringen, där det också 

fanns åtta speciellt inbjudna 

stormästare. 

Säkert var det en morot för 

många av dem som ställde upp i 

den öppna turneringen att få 

chansen att komma med i toppgruppen 

och utmana kända spelare 

som Loek van Wely och 

Alexander Chalifman. Tio av de 

fjorton i superturneringen var 

stormästare. Kaido Kulaots, Estland 

(som representerar Södra 

SASS i Elitserien) kom etta efter 

särskiljning och inkasserade ett 

delat förstapris på 1750 dollar. 

Den totala prissumman i toppgruppen 

var 7000 dollar. 

Hellers valde att ställa upp i 

den öppna turneringen. Efter åtta 

ronder hade han fyra vinster, två 

remier och två förluster. Han var 

inte bland de sex som promoverades. 

Hellers slutade på en blygsam 

tolfte plats med 8½ poäng. 

Med sex toppspelare borta var 

det Meelis Kanep, Estland som 

vann den öppna turneringen på 

10 poäng. 

Den öppna turneringen slutade 

före superturneringen och för 

dem som inte nöjde sig med 

att följa stormästarnas snabbschackkonster 

arrangerades en 

stor blixtturnering. Som sagt, ett 

intressant koncept. 

Ungdomssidorna 

Redaktör: Jonas Eriksson jonas@penquake.com 

D en trehövdade svenska delegationens 

resa till Ungdoms- 

EM i Ürgüp, Turkiet, bjöd på 

närmare fyrtio graders värme, 

skorpioner, grottpromenader, 

brända bullar och ett par intressanta 

schackpartier. Resultaten 

blev kanske inte vad vi hade 

hoppats på, men man måste ta i 

beaktande att det inte var helt 

lätt för spelarna att acklimatisera 

sig i den heta turkiska sommaren. 

Turkiet är ett ambitiöst schackland 

när det gäller att arrangera 

internationella tävlingar. Trots att 

det Turkiska Schackförbundet 

bara existerat sedan 1991 har 

man redan hunnit arrangera EM, 

VM, OS och nu även Ungdoms- 

EM. Dock påpekade arrangörerna 

vid invigningen att detta UEM 

varit det hittills svåraste arrangemanget 

man gett sig på. Främst 

på grund av storleken eftersom 

det rör sig om cirka 800 personer 

(spelare, ledare och föräldrar inräknat) 

som ska tas om hand. Det 

var därför inte oväntat att det 

skulle uppstå en del problem. 

Men turkarna lyckades lösa det 

mesta med vänligt bemötande 

och positiv anda och jag tror att 

de flesta lämnade Ürgüp utan 

några direkta klagomål, i alla fall 

inte mot organisationen. 

Det fanns vissa saker som kunde 

ha skötts bättre. Vanligtvis på 

denna typ av tävlingar så brukar 

man bo, äta och spela i samma 

område. Så var inte fallet i Ürgüp. 

Bussar som saknade luftkonditionering 

gick istället dagligen 

från hotellet till spellokalerna, 

Ungdoms-EM 

i Turkiet 

två sporthallar i utkanten av 

staden. Hallarna var inte heller 

luftkonditionerade och värmen 

blev därför en faktor att räkna 

med under spelet. Förutom 

denna brist så hade de svenska 

spelarna även klagomål på spelartoaletterna 

som var byggda 

enligt principen “ett hål i marken“. 

Med företaget Vattenfalls 

berömda slogan i åtanke kan man 

säga att i Sverige har vi två hål i 

väggen och i Turkiet har man ett 

hål i marken. 

På vårt hotell, det trestjärniga 

bungalowhotellet Club Ürgüp, 

fanns det dock vanliga toaletter, 

och i övrigt var det hyfsad standard. 

En fördel var att hotellet 

var högt beläget vid ett berg och 

det var därför möjligt att undkomma 

hettan med promenader 

uppe på berget. Därifrån hade 

man en utmärkt utsikt över staden 

och dessutom fläktade det 

friskt. Den stora nackdelen med 

hotellet var att den på förhand 

beställda hotellbuffén varierades 

alldeles för lite och att det ibland 

hann gå en hel måltid innan man 

fick in en flaska vatten. Spelarna 

blev snabbt trötta på detta och 

en del kvällar valde vi därför att 

i stället gå ut och utforska det 

lokala köket. 

En kväll när vi promenerade 

runt i Ürgüps gemytliga centrum 

blev vi “inkastade“ på en restaurang 

av en trevlig och rundlagd 

äldre herre som ville erbjuda traditionell 

turkisk kost. Peter ville 

inte pröva lyckan och beställde 

en pizza, medan Daniel valde en 

“säker“ kebab. Som den dum- 

TfS nr 7/2004 435

Peter Vas och Daniel Semcesen på utflykt. 

dristige äventyrare jag ibland är 

så beställde jag självklart husets 

specialitet, en maträtt med 

namnet Tandir Kebab. In kom 

en stor bränd bulle. Efter att den 

rundlagde restaurangägaren lyft 

av toppen på bullen insåg jag att 

det handlade om en kokande 

gryta med kebabkött och ett 

brödlock som tillhörande kolhydrat. 

Det var ingen kulinarisk 

högtid, men smakade helt okej 

och var en välkommen paus i den 

monotona hotellbuffén. 

Om maten på Club Ürgüp var 

fri från överraskningar så kompenserades 

det på andra sätt. En 

morgon väcktes jag nämligen 

osedvanligt tidigt av kraftfulla 

knackningar på dörren. Något 

sömndrucken öppnade jag och 

fick se Daniel och Peter med 

chocksmittade leenden på läpparna. 

Daniel berättade att de 

inte kunnat duscha eftersom de 

hade en objuden gäst i duschen. 

Den objudna gästen visade sig 

vara en skorpion. 

436 

TfS nr 7/2004 

Jag gjorde det enda vettiga i 

sammanhanget: hämtade kameran. 

Peter promenerade istället 

ned till receptionen för att få 

hjälp med deporteringen av den 

objudna gästen. En man kom, 

gick in i badrummet, uttryckte 

förvåning, stampade på skorpionen 

och sa “knock out“ på bruten 

engelska. Han plockade sedan 

upp den döda skorpionen och 

gick därifrån. Huruvida skorpionen 

var giftig eller inte fick vi 

som tur var aldrig svar på. 

En lång utflykt 

På fridagen anordnades den sedvanliga 

utflykten. Staden Ürgüp 

ligger i landsdelen Cappadocien, 

en region känd för sin unika 

terräng med grottor (fortfarande 

bebodda) och berg, samt med en 

mängd intressanta historiska och 

kulturella platser att besöka. 

Arrangörerna hade följaktligen 

komponerat ett ambitiöst schema 

på fem spännande (på papperet) 

platser och efter lunchtid 

Foto: Jonas Eriksson 

gav sig fem busslaster schackspelare 

ut på de turkiska vägarna. 

Men efter att bussen bara 

kommit runt hörnet av hotellet 

stannade vi och fick vänta i en 

halvtimme före avresa. Vi fick 

ingen information om varför vi 

fick vänta, men när jag frågade en 

person i arrangörsstaben muttrade 

han någonting om säkerhet. 

En trolig förklaring var alltså att 

vi fick invänta den polisbuss som 

sedan följde med oss till samtliga 

fem platser. Jag har inte varit 

med om detta förut på liknande 

mästerskap, och undrar hur nödvändigt 

det egentligen var, men 

trots att vi fick vänta så får man 

berömma turkarna för att man 

även tänkt på säkerhetsfrågor. 

Första utflyktsmålet var en 

guidad promenad genom en 

av de berömda underjordiska 

städerna som använts som 

gömställen under krigstid. En 

labyrintisk upplevelse som tyvärr 

inte blev lika intressant som den 

kunde ha blivit, eftersom man

ara hade ordnat en guide på 

mer än hundra personer. Den 

underjordiska staden var trots 

detta fridagens absoluta höjdpunkt. 

De övriga fyra platserna 

bestod mest av den typ av stenar 

och berg som vi på Club Ürgüp 

bara behövde promenera ett par 

minuter för att hitta i närmiljön. 

På samtliga platser fanns det gott 

om köpmän och souvenirer och 

man fick efter ett tag den olustiga 

känslan av att man slussade 

runt oss till olika lokala köpcentra 

istället för att visa oss 

ortens verkliga sevärdheter. 

Efter att ha sett åtskilliga 

vackra men något tråkiga vyer 

kom vi till Avanos, en by känd 

för sitt krukmakarhantverk. Efter 

en liten tur i en fabrik guidades 

schackspelarna in i hantverksshopen 

där vi fick handla 

handgjorda tallrikar, muggar, och 

annat till priser som inte alls 

verkade höra hemma i det annars 

billiga Turkiet. När man kan hitta 

en vackert målad tallrik på 

marknaden för femton kronor är 

det inte många som imponeras 

av en liknande tallrik för flera 

hundra kronor, och det var därför 

inte särskilt många som 

lämnade butiken med några nya 

inköp. 

Utflykten får på det hela taget 

– förutom besöket i den underjordiska 

staden – kallas för en 

besvikelse som jag, i egenskap av 

ledare (och med erfarenhet från 

liknande misslyckade turer) kanske 

borde ha avbokat. Men man 

hoppas ju alltid att nästa gång ska 

det bli bättre ... 

Tävlingarna 

Mästerskapen var som vanligt 

ganska starka. I grupperna P18 

och P16 fanns det några stormästare 

och ett par IM, samt en 

större samling spelare med elo 

över 2300. Daniel var rankad 

kring 30 i pojkar 18 och Peter 

tillhörde en femtonhövdad skara 

orankade spelare som låg i botten 

av startlistan av pojkar 16 . 

Daniel gjorde en jojo-turne- 

ring med bra resultat mot lägre 

rankat motstånd, men förluster 

mot högre rankade spelare. Trots 

att han inte var nöjd med sitt spel 

tog han till slut 4½ poäng av nio 

och spelade i nivå med sin rating, 

vilket förstås är godkänt i allas 

ögon utom hans egna. 

Detta UEM var Peters första 

större internationella framträdande 

och med detta i åtanke 

var hans 3½ poäng också fullt 

godkänt, även om han själv ville 

beskriva det som en “katastrofturnering“ 

och menade att det 

var hans sämsta turneringsresultat 

någonsin. Det är bra med 

höga ambitioner, men man måste 

komma ihåg att motståndet i 

ett Ungdoms-EM är betydligt 

hårdare än i exempelvis Kadett- 

SM och Skol-SM, och att det 

krävs erfarenhet för att spela 

denna typ av turneringar framgångsrikt. 

Jag är säker på att 

Peter kommer att göra bättre 

ifrån sig nästa gång. Följande 

parti visar att potentialen finns. 

Peter Vas 

Sandro Mikanovic 

Caro-Kann (B 19) 

Ungdoms-EM (P16), rond 7 

1.e4 c6 2.d4 d5 3.Sc3 dxe4 4. 

Sxe4 Lf5 

Den ”klassiska” varianten i Caro- 

Kann. Karpovs drag 4...Sd7 var 

populärt ett tag, men ställningarna 

som uppkommer ur den 

varianten verkar inte passa så 

många andra spelare än just 

Karpov! En mästerlig hantering 

av passivt försvar är helt enkelt 

nödvändig. 

5.Sg3 Lg6 6.h4 h6 7.Sf3 Sd7 8. 

h5 Lh7 9.Ld3 Lxd3 10.Dxd3 Dc7 

En ganska sällsynt variant där 

svart eftersträvar att snabbt rockera 

långt. 10...e6 och 10...Sgf6 är 

betydligt vanligare. 

11.Th4 

Ett frestande drag som dock kan 

medföra att vits torn blir lite 

malplacerat på h4. Vits huvudidé 

är att spela Lf4 och vinna 

tempo på damen. Dessutom kan 

tornet komma till användning i 

Deltagarna 

Daniel Semcesen (P18) är 

född 1986 och spelar för 

Lunds ASK. Han har ett elotal 

på 2223 och ett LASKtal 

på cirka 2300. Han har 

spelat ett flertal internationella 

mästerskap och har en 

silvermedalj i Junior-SM 

2003 som bästa merit. Han 

studerar på Internationellt 

Gymnasium och läser för 

tillfället om den ryska revolutionen. 

Han är en frekvent 

gäst på schackservern 

playchess.com under namnet 

“Semcesen“. 

Peter Vas (P16) är född 

1988 och spelar för SS Manhem. 

Han började spela 

schack för tre och ett halvt 

år sedan och har ett LASKtal 

på cirka 2000. Han vann 

grupp B i Skol-SM 2003 och 

placerade sig tvåa i Kadett- 

SM tidigare i år. På fritiden 

tycker han om att simma 

och spela piano, med preferens 

för stycken av Mozart 

och Beethoven. Han kan tala 

tyska, ungerska, engelska 

och svenska. 

Hanna Svensson, SS Manhem 

skulle också ha varit 

med. Genom olyckliga omständigheter 

under en klassresa 

fastnade hon tyvärr i 

Banja Luka, Bosnien och 

Hercegovina, och kunde inte 

ta sig till Turkiet i tid för 

tävlingarna. 

ett kungsangrepp på kungsflygeln. 

Men när svart rockerar långt 

så blir det oftast bara att backa 

med tornet. 11.Ld2 följt av lång 

rockad är huvudvarianten, men 

11.Th4 har spelats av starka spelare 

som stormästarna Motylev 

och Moreno. 

11...e6 12.Lf4 Db6 13.0–0–0 

Sgf6 14.c4 Le7 15.Kb1 0–0–0 

TfS nr 7/2004 437

16.Thh1 Sg4 17.De2 The8 18. 

Sd2 Sgf6 

Efter diverse omgrupperingar är 

båda sidor fullt utvecklade. Vit 

har aktivare pjäser och terrängfördel, 

men svart står solitt och 

har i stort sett inga svagheter. 

Trots en liten vit fördel så är en 

jämn kamp att vänta. Här tar 

Peter ett aggressivt beslut. 

19.c5!? 

Vit angriper damen och tar upp 

striden om fältet d6. Skulle vit få 

in en springare där så får svart 

stora problem. Dessutom har 

svarts dam inte så många rutor 

att använda sig av. Enda nackdelen 

med draget är att vit släpper 

fältet d5 till svarts springare. 

19...Db4 20.Sc4 Sd5 21.Ld2 Db5 

22.Se4 Kb8 23.Th3! 

Här kommer tornet igen, redo 

att svinga sig över till damflygeln 

för att angripa både svarts dam 

och kung. Även om vit nu verkar 

ha de klart bättre chanserna är 

det svårt att se några direkta misstag 

i svarts tidigare spel. 

23...b6 

Den enda draget som inte stöter 

på helt olösliga problem. 23...a5 

24.Tb3 Da6 25.Lxa5 och vit står 

på vinst. Eller 23...f5 24.Tb3 Da6 

25.Ta3 Db5 26.Ta5 och svarts 

dam är något olustigt fångad. 

24.Tb3 Da6 25.Dd3 

Ett drag med två syften. Damen 

ska vara garderad om vit skulle få 

för sig att flytta springaren. Det 

andra syftet framkommer i partifortsättningen. 

25...f5 

Inget vidare roligt drag att göra, 

438 

TfS nr 7/2004 

Ungdoms-EM, P16 

1. Rauf Mamedov g AZE 7½ 

2. Luka Lenic SLO 7 

3. Michael Olszewski POL 7 

57. Peter Vas 


SWE 3½ 

Ungdoms-EM, P18 

1. Radoslaw Wojtaszek i POL 7 

2. Jure Borisek i SLO 6½ 

3. Juri Kryvorusjko i UKR 6½ 

30. Daniel Semcesen 


SWE 4½ 

Deplacerad skorpion. 

men det är svårt att hitta något 

bättre. 25...e5 26.cxb6 axb6 27. 

dxe5 Sc5 28.Sxc5 Lxc5 29.Dc2 

och vits merbonde ger honom 

det klart bättre spelet. 

26.Dg3+ 

En av poängerna med 25.Dd3. 

Dock är inte draget riktigt så 

starkt som Peter hade beräknat. 

26.Ta3 är bättre än partidraget: 

26...Db5 (26...fxe4 27.Dg3+) 27. 

Sc3 Sxc3+ 28.Txc3 Ka8 29.cxb6 

Sxb6 30.Sxb6+ axb6 31.Dxb5 

cxb5 32.Lf4 Lf6 och vit har klar 

fördel. 

Foto: Jonas Eriksson 

26...Ka8 27.Sed6 Lxd6 28.Sxd6 

Te7 

Svarts ställning är svår och han 

gör här vad som ser ut att vara ett 

avgörande misstag. Alternativet 

28...De2 ser först ut som ett 

bättre försök, men även i de 

varianterna har svart ordentliga 

problem, t.ex. 29.Kc1 Te7 30. 

Tf3! (Ett smart sätt att försvara 

h5 samtidigt som det hotar att 

fånga damen.) 30...Da6 (30. 

...S7f6?? 31.Te1 Da6 32.Ta3 och 

damen är fångad.) 31.Te1 och 

vad svart ska göra åt hoten Ta3

och Sxf5 är svårt att se, t.ex. 

31...Da4 32.Sxf5 exf5 33.Txe7 

Sxe7 34.Dc7. 

29.Te1 

Vit radar upp en massa obehagliga 

hot. Förutom Ta3 med damvinst 

så hotar det att ta på f5 med 

springaren och även Dh4, med 

en obehaglig bindning av svarts 

torn, lurar i vassen. 

29...Da4 30.Dh4 bxc5? 

Det avgörande misstaget. Svart 

borde ha provat 30...f4 31.Lc3 

(Försvarar den viktiga d4-bonden.) 

31...Tb8 (Ett vettigt sätt 

att få tornet bort från den vita 

damens ”line of fire”.) 32.Ta3 

Sxc3+ 33.Ka1 Dxa3 34.bxa3 Sd5 

35.cxb6 S7xb6 och svarts ställning 

är näst intill förlorad, men 

det går att kämpa på ett tag till. 

31.Sxf5 

Springaren på d6 är vindpusten 

mot svarts korthus. 

31...Tde8 

31...exf5 32.Txe7 c4 33.Te1 

cxb3 34.Dxd8+ Sb8 35.axb3 och 

svart är förlorad. 

32.Sxe7 Txe7 33.Txe6! Dxb3 

Svart hoppas på chanser i ett 

slutspel med torn och springare 

mot dam, men hans pjäser är 

alldeles för passiva och vits dam 

alldeles för stark. 

34.axb3 Txe6 35.Dd8+ Sb8 36. 

dxc5 Te2 37.Lc3 Sxc3+ 38.bxc3 

Txf2 39.g4 Tf7 40.Dc8 a6 41.Kc2 

Td7 42.b4 Ka7 43.Kb3 Te7 44. 

Df8 

Med svarts kung och springare 

instängda i hörnet har vit gott om 

tid att pröva lite olika vinstidéer. 

44...Tb7 45.Dc8 Te7 46.Ka4 Td7 

47.c4 Te7 48.Ka5 Tb7 49.Df8 

Tc7 50.Dh8! 

Vit har hittat en intressant plan. 

50...Td7 51.Dh7 Kb7 52.b5 Te7 

53.g5 

Idén med Dh8-h7. 

53...axb5 

53...cxb5 54.cxb5 (Som tur var 

behövde vi inte bevittna det tragikomiska 

slutet 54.gxh6?? Sc6 

matt.) 54...axb5 55.Kxb5 följt 

av 56.gxh6 och någon av vits 

bönder avgör. 

54.gxh6 uppg. 

Ett mycket fint genomfört parti 

av Peter. Det som är mest imponerande 

är hur han kontrollerat 

behöll och sedan förstorade den 

fördel han fick i öppningen och 

sedan avgjorde partiet med kraftfullt 

positionellt spel. 

Daniel är bra att på att effektivt 

utnyttja motståndarens misstag. 

Här är ett exempel. 

Daniel Semcesen 

Michael Bantic 

Rond 5 

Daniel har precis spelat in en 

springare på d5 där den mer än 

tillräckligt kompenserar svarts 

krampaktiga löparpar. I ivern att 

få bort den starka springaren gör 

svart ett allvarligt misstag. 

29...b5? 

Missar en taktisk finess. 

30.Se7+! 

Självklart! 

30...Txe7 31.Txd8+ Lf8 32.Ted1 

Te8 33.Txe8 Dxe8 34.Dd2 

Vit har torn och springare mot 

svarts löparpar och kontrollerar 

nu dessutom den enda öppna 

linjen fullständigt. Det gäller dock 

att sköta korten rätt för att ro 

vinsten hamn. 

34...Lc6 35.Se1 

Nu är nästa springare på väg till 

d5. 

35...De6 36.Dc3 bxc4 37.Sc2 

Le7 38.Se3 Lb5 39.Sd5 

Vit har offrat en bonde för att 

komma in med springaren, men 

har samtidigt helt dödat svarts 

chanser till motspel. 

39...Ld8 40.Sf6+ 

Vit byter bort springaren mot 

löparen för att försvaga svarts 

kungsställning och förbereder ett 

angrepp med de tunga pjäserna. 

40...Lxf6 41.exf6 g5 

Desperation, men svart är ändå 

förlorad. 

42.De5 gxf4 43.Td8+ uppg. 

Efter 43...Kh7 tar vit på e6 och 

f-bonden promenerar in i dam. 

Spelarövergångar 

Dennis Wallin förstärker SK 

Kamraterna Göteborg i Elitserien. 

Han kommer från 

Halmstads SS. Mats Sjöberg 

har lämnat SK Rockaden 

Stockholm och representerar 

numera Södra SASS. 

Två spelare har lämnat nykomlingar 

i Elitserien för spel 

i lägre divisioner: Franko 

Lukez lämnar Eksjö SK för 

SK Framåt, Smedby (division 

2) och Anders Nilsson 

lämnar Åstorps SS för spel i 

SK Schackalen, Ängelholm 

(division 1). 

TfS nr 7/2004 439

K 

adettallsvenskan avgjordes i 

Malmö samtidigt som det var 

OS i Aten. Det föll sig naturligt 

att jämföra SK Rockadens framfart 

på Ahlmansgatan med Carolina 

Klüfts på olympiastadion. 

Det var överlägsna segrar på båda 

håll. 

Med två ronder kvar att spela 

var förstaplatsen i praktiken solklar 

för SK Rockaden Stockholm. 

Med en rond kvar att spela var 

den säkrad. Det var defilering i 

sista ronden mot Linköpings ASS. 

Alexander Turpin, Rockaden I 

440 

Bobbi Keselman, LASS 

Svart har inte några direkta hot 

men visst ser det besvärligt ut för 

vit. Det känns som lugnet före 

stormen. Keselman beslöt sig för 

att försöka ge damen en aktivare 

roll i försvaret. 

25.Dh5 Sg3! 26.Dd1 

En snöplig reträtt men alternativen 

är inte särskilt lockande, 

t.ex. 26.fxg3 Dxe3+ 27.Kh1 

Dxg3 28.Sf3 Txf3 o.s.v. 

26...Sxf1 27.Dxf1 Taf8 28.Kh1 

Pjäsbortsättning i en förlorad 

ställning. 

28...Dxe3 29.uppg. 

TfS nr 7/2004 

Kadettallsvenskan 

Överlägsen seger 

för SK Rockaden 

SS Manhem lyckades klämma sig 

in mellan Rockadens första– och 

andralag. Ragna Löfgren bidrog 

till det med följande vackra 

parti. 

Ludvig Forsberg, Ervalla SS 

Ragna Löfgren, SS Manhem 

Kungsindiskt (E 94) 

1.e4 g6 2.d4 Lg7 3.c4 d6 4.Sc3 

Sf6 5.Sf3 0-0 6.Le2 Sa6 7.0-0 

e5 8.d5 Sc5 9.Dc2 a5 10.Sd2 

Lh6 

En gammal idé. Draget introducerades 

av Geller i ett parti mot 

Petrosian i Moskva 1949. 

11.Sb3 Lxc1 12.Taxc1 Sfd7 13. 

Lg4 Sxb3 14.axb3 Dg5 15.Lh3 

f5!? 16.exf5 gxf5 17.Sb5 

Bonden på c7 är dömd till undergång, 

för svart kan inte gärna 

retirera med damen och överge 

f5-bonden. Men bondeoffret 

fanns med i Löfgrens beräkningar. 

17...Sc5 18.Sxc7 

18...f4!? 

Svart hotar att hugga in på h3, 

och om vit väljer att slå på c8 så 

kan svart rädda tornet med 

Taxc8. 

19.Lxc8? 

19.Sxa8? Lxh3 kan avskrivas, 

Ragna Löfgren, SS Manhem 

Foto: Lars Grahn

medan 19.Se6 Lxe6 20.dxe6 f3 

får betraktas som oklart. Vits 

bästa drag är 19.Kh1! varefter 

det inte ligger i svarts intresse att 

slå på h3 och öppna g-linjen. Då 

gör svart bäst i att rädda tornet på 

a8. 

19...Taxc8 20.Sb5 

20.Se6 Sxe6 21.dxe6 f3 skiljer 

sig inte mycket från partifortsättningen. 

20...f3! 

Angreppet slår igenom med stor 

kraft. 

21.g3 Dg4 22.Kh1 Dh3 23.Tg1 

Tf6 24.Dd2 

Om svart spelar 24...Th6 så offrar 

vit damen på h6. Det tjänar 

inte mycket till, men med ett 

listigt mellandrag ser Löfgren till 

att damoffret blir fullständigt 

hopplöst. 

24...Se4! 25.De3 Th6 26.Dxh6 

Sxf2 matt 

I samma match svarade Peter 

Vas för ett briljant skenoffer av 

damen. 

Daniel Larsson, Ervalla SS 

Peter Vas, SS Manhem 

20.Dxd8+! Txd8 21.Se7+ Kb8 22. 

Txd8+ Ka7 23.Sc8+! 

Det är nu poängen visar sig. Kungen 

tvingas tillbaka till åttonde 

raden och sedan kommer den 

avgörande avdragsschacken. 

23...Ka8 24.Sb6++ Ka7 25.Sxa4 

och vit vann. 

Till andra dagens spel uppträdde 

sextetten i Linköpings ASS, 

Kadettallsvenskan, Malmö 2004 

1 2 3 4 5 6 p 

1. SK Rockaden Stockholm I ■ 5 4½ 4 4½ 6 24 

2. SS Manhem 1 ■ 4 3 3½5 16½ 

3. SK Rockaden Stockholm II 1½ 2 ■ 3 4½ 4½ 15½ 

4. Linköpings ASS 2 3 3 ■ 2 3 13 

5. Malmö AS 1½ 2½ 1½ 4 ■ 3 12½ 

6. Ervalla SK 0 1 1½3 3 ■ 8½ 

SK Rockadens segrande lag i Kadettallsvenskan – stående 

från vänster: Gustav Hedén, Erik Blomqvist, Alexander 

Turpin och Hans Larsson (lagledare). Nedre raden från 

vänster: Marcus Örndahl, Christopher Lissäng och Nicolai 

Zadruzny. 

fyra grabbar och två tjejer, alla 

med pippitofsar i håret. Alla hade 

försett sig med var sin gurka. 

Första dagen var det tomat som 

gällde. Det var lite Klüftglädje 

över det hela. 

Och på ett partiprotokoll från 

matchen mellan Rockadens båda 

lag kunde man läsa ett politiskt 

budskap av det skämtsamma slaget: 

“Vi vill att Skåne lämnas 

tillbaka till Danmark.“ Om inte 

annat så visar det att den som 

plitade ner meningen har historiska 

kunskaper. Fram till 1658 

var Skåne en del av Danmark. 

TfS nr 7/2004 441 

Foto: Lars Grahn

442 

Nordiska 

skolmästerskapet 

för högstadielag 

Sverige representerades av två 

lag i skolornas lag-NM för högstadiet, 

som avgjordes i Stockholm. 

Dessa båda lag möttes i 

första ronden. Göteborgsregionens 

internationella skola ISGR 

(Peter Vas, Victor Vas, Niklas 

Werner och An Du Thinh) besegrade 

Fruängens skola från 

Stockholm (Erik Blomqvist, 

Christopher Lissäng, Dan Eriksson 

och Alexander Angleby) med 

2½–1½. 

Det blev Fruängens enda förlust, 

i övriga matcher vann man 

med 3–1 och det räckte för att 

bärga NM-titeln. I laguppställningen 

ingår två spelare, Blomqvist 

och Lissäng, som var med 

om att vinna Kadettallsvenskan. 

Hela kvartetten spelar också för 

SK Rockaden Stockholm. 

Lissäng var illa ute i partiet 

mot Nicolai Rindal från Skøyenåsens 

skole från Norge. 

Nicolai Rindal 

Christopher Lissäng 

34...Sxc3! 

En smart bondevinst men sedan 

gäller det att parera det oundvikliga 

motspelet. 

35.Df2 Se4 36.Df3 De6 37.Ld4+ 

Kg8?? 

Bara inte dit. Det kaxiga 37...Kg6 

eller smitningen 37...Kf8 hade 

gett vit stora problem att behålla 

TfS nr 7/2004 

pressen. 

38.Dh5 

Det finns inte något hållbart 

försvar mot matthotet på h8. 

38...Kf8 39.g6 f6 

Eller 39...Ke7 40.Txf7+ Kd8 41. 

g7 o.s.v. 

40.Dh6+ Ke7 41.Dg7+ Kd8 42. 

Lb6+ uppg. 

I en rapport från tävlingen 

förklarar sig det danska skollaget 

djupt imponerade över spelförhållandena 

i Stockholms 

Schacksalonger. Dagliga bulletiner 

kompletterar bilden av ett 

utmärkt arrangemang. 

Resultat: 

1. Fruängens skola, Sverige 13½; 

2. Espoonlahden koulu, Finland 

11½; 3. ISGR, Sverige 10½; 

4. Giersings Realskole, Danmark 

10, 5. Rimaskóli, Island 9½; 

6. Skøyenåsen skole, Norge 5 

poäng. 

Unga mästare 

När Luke McShane förlorade sina 

fyra första partier i den dubbelrondiga 

stormästarturneringen i 

Biel i somras (1. Alexander Morozevitj 

7½ av 10), så fick man 

det bestämda intrycket att han 

har tagit sina universitetsstudier 

i Oxford på största allvar. Han 

har dragit ner på schackspelandet 

det senaste året. 

Luke McShane återvände till 

Schweiz för att spela med i 

turneringen för unga mästare i 

Lausanne. Den här gången avgjordes 

evenemanget med en 

serie kortmatcher, två ordinarie 

partier och om nödvändigt ett 

särspel med kortare betänketid. 

Den förlorande parten fortsatte 

att spela om lägre placeringar. 

I finalen slutade första partiet 

mellan McShane och fjolårets 

juniorvärldsmästare Sjachrijaz 

Mamedjarov remi. Engelsmannen 

säkrade så förstaplatsen 

genom att vinna andra matchpartiet. 

Följande parti har en koppling 

till vår intervju med Tiger 

Hillarp-Persson och Stellan 

Brynell på annan plats i det här 

numret. 

David Navara 

Luke McShane 

Moderna försvaret (B 06) 

1.d4 g6 2.e4 Lg7 3.Sc3 d6 4.Le3 

Sd7 5.f4 a6 6.Sf3 b5 7.e5 Lb7 

8.Ld3 e6 

Tiger Hillarp-Persson föredrar 

8...c5. Det kunde ha lett till 

THP:s parti mot San Segundo – 

se sidan 418! 

9.De2?! 

THP fruktar mer 9.a4! b4 10.Se4 

Sb6 och vit står klart bättre 

efter både 11.Ld2 a5 12.Lb5+ 

Kf8 13.De2 (Morozevitj–Azmajparasjvili, 

Bugojno 1999) och 

11.a5 Sd5 12.Ld2 (Stefanova– 

Pähtz, Dresden 2004). 

9...Se7 10.0-0-0 Sb6 11.g4 Dd7 

Vit satsar på en bondestorm på 

kungsflygeln, men den tappar 

naturligtvis mycket i intensitet 

när svarts kung drar över till damflygeln. 

12.Se4 0-0-0 13.Thf1 Kb8 14. 

Sg3 f5! 15.exf6 Lxf6 16.Sg5 Sed5 

Den springaren dominerar verkligen 

brädet. 

17.Ld2 The8 18.Df2 b4 19.S5e4 

Da4 20.Kb1 Lh8 21.f5 exf5 22. 

gxf5 gxf5 23.Sxf5 

23...Txe4! 24.Lxe4 Sc3+! 25. 

Lxc3 

25.bxc3 Lxe4 26.Se3 Sd5! 27.

Sxd5 Lxd5 är lika hopplöst. 

25...bxc3 26.Td3 

På 26.De3 avgör 26...Lxe4, t.ex. 

27.Dxe4 Db4 med matt; 27. 

Dxc3 Sd5 28.Dd2 Sb4 29.a3 

Lxc2+ eller 27.b3 Db4 (med idén 

Sc4) 28.Sg3 (28.Dxe4? Da3) 

28...Sc4 29.De1 Sa3+ 30.Kc1 

Sb5. 

26...Lxe4 27.Txc3 Tf8 28.Dh4 

Db5 

McShane förivrar sig inte. 

28...Lxf5? 29.Txf5! och vit får 

I 

den traditionella Påskablixta i 

C hade A gått på en rejäl påsksmällare 

mot arvfienden B i 

Hanhamvarianten av Philidors 

försvar och drabbats av samma 

öde som en viss N.N. i följande 

klassiska kortparti: Leonhardt– 

N.N., simultan 1909: 1.e4 e5 

2.Sf3 d6 3.d4 Sd7 4.Lc4 c6 5.Sg5 

Sh6 6.a4!! Le7?? 7.Lxf7! Sxf7 

8.Se6 Db6 9.a5 Db4+ 10.c3 Dc4 

11.Sc7+ Kd8 12.b3 uppg. Enda 

skillnaden var att B avslutade med 

12.Sa3 i stället för med 12.b3, 

för att “variera sig och undvika 

föregångare“, som han uttryckte 

det. Han påpekade också med 

sträng min att A ingalunda 

kunnat undgå damförlusten med 

8...Da5+, för då skulle tvångsmässigt 

följt 9.Ld2 Db6 10.a5 

Dxb2 11.Lc3 med samma resultat. 

lite motspel. 

29.Tf4 Lxf5 30.uppg. 

Resultat: 

1. Luke McShane, England; 2. 

Sjachrijaz Mamedjarov, Azerbajdzjan; 

3. David Navara, 

Tjeckien; 4. Jevgenij Aleksejev, 

Ryssland; 5. Magnus Carlsen, 

Norge; 6. Kateryna Lahno, Ukraina; 

7. Severin Papa, Schweiz; 8. 

Alexandra Kosteniuk, Ryssland. 

Desto tyngre 

faller de ... 

Av Christer Brundin 

Den förödmjukade A önskade 

nu att han hade hetat N.N. i 

stället för A för nu hamnade 

naturligtvis detta parti på förstasidan 

i juniorernas klubbtidning 

Blasket med hans rätta namn, 

det vill säga A. Han fick utstå 

mycket spott och spe för detta. 

Nu förhöll det sig emellertid så 

att just denna Hanhamvariant var 

en gammal ungdomsförälskelse 

till A som han inte tänkte förskjuta 

utan strid. Därför preparerade 

han i hemlighet en förstärkning 

av det svarta spelet: 

nästa gång han fick chansen 

skulle han bemöta det diaboliska 

6.a4!! med 6...Sb6 och han 

skulle i alla fall överleva öppningen, 

filosoferade han. Och 

sedan skulle kanske tidsnödsspöket, 

B:s ständige följeslagare. 

sköta resten ... 

När så den i C lika traditionella 

Höstablixta gick av stapeln kom 

det till ett möte mellan A och B 

i första ronden. Efter det att A 

beklagat sig över att han alltid 

fick svart mot B sattes spelet i 

gång och B öppnade med 1.e4, 

“bäst i test“, som han brukade 

säga, ett citat från Bobby Fischer. 

A svarade 1...e5 (Ja, vad ska man 

egentligen göra på 1.e4?). Så kom 

2.Sf3 d6 3.d4 Sd7 och det senare 

draget hälsades av B med fnysningar 

och ett våldsamt grimaserande 

på bästa Kasparovvis, 

vilket förstås uttryckte hans 

djupa förakt för det svarta försvarssystemet. 

Han hade också 

mage att uppgivet slå ut med 

armarna som inför en tv-kamera, 

tydligen med innebörden att 

“hur vågar någon spela detta 

gengångarförsvar mot mig?“ A 

lät sig dock inte bekomma, rustad 

till tänderna som han kände 

sig med sin hemliga förstärkning 

i rockärmen. 

Spelet fortsatte med 4.Lc4 c6 

5.Sg5 Sh6 och det var dags för B:s 

första tänk. Kanske anade han 

ugglor i mossen för nu avvek han 

till A:s förtrytelse med 6.0-0. A 

kunde inte se någon nackdel med 

6...Le7 utan spelade det med den 

goda avsikten att driva tillbaks 

den hotfulla springaren på g5 

och göra klart för rockad. Men 

knappt var löparen på plats 

förrän B öppnade eld mot den 

svarta slaglinjen: 7.Se6! och A 

studsade på sin stol. 

A stirrade häpet på inkräktaren 

på e6. Vad var nu detta för 

lömskt anslag? Hade han tram- 

TfS nr 7/2004 443

pat i en spelöppningsfälla nu igen? 

Av tvång men full av onda aningar 

slog han så springaren med 

7...fxe6 på vilket B snabbt fortsatte 

med 8.Lxh6, ett drag som A 

givetvis helt hade missat. Han 

såg nu till sin fasa att på 8...gxh6 

skulle följa 9.Dh5+ Kf8 10.Lxe6 

och för att undvika matt på f7 

måste han spela 10...De8 och 

han skulle då i stället bli mattsatt 

med 11.Dxh6 matt. Med denna 

skräcksyn på näthinnan letade 

han desperat efter en utväg. Han 

måste hitta något, annars skulle 

han få schavottera i Blasket igen! 

Och se! När det ser som mörkast 

ut uppenbarar sig ett ljus i 

tunneln. Om han spelade sin 

springare till b6 så skulle två av 

B:s pjäser stå i slag samtidigt och 

han skulle dessutom bereda sin 

kung en trygg hamn på d7. Sagt 

och gjort: 8...Sb6 och nu var det 

B:s tur att haja till och börja 

tänka. Efter att ha satt sig in i den 

nya problematiken drog denne 

till sist 9.Lxg7 och A svarade med 

det av honom planerade 9...Tg8 

och vits två löpare stod fortfarande 

i slag. På B:s 10.Dh5+ spelade 

A lugnt 10...Kd7 och betraktade 

sedan förnöjt situationen medan 

han vällustigt lyssnade till tickandet 

från B:s klocka. 

Döm om A:s förvåning när B 

slutligen under dunder och brak 

avfyrade en visslande projektil 

mot hans flyende kung! Hans 

hjärna tvingades registrera 

11.Lxe6+!. 

Den nyss så optimistiske A 

kände sig nu som en dömd man. 

Han såg ju att 11...Kxe6 stupade 

444 

TfS nr 7/2004 

på 12.Df5 matt och tvingades 

därför till 11...Kc7 varpå B räddade 

sin ena löpare med 12.Lxg8 

samtidigt som han alltså snappade 

upp en kvalitet. Resignerad 

slog A tillbaks med 12...Dxg8 och 

satte sig sedan att dystert betrakta 

spillrorna av sin armé. Hans 

kungsflygel var utplånad, majestätet 

självt hade gått i nödtorftig 

exil på damflygeln och denna 

stod i övrigt som paralyserad. 

Nu följde det avgörande momentet: 

i sitt trettonde drag drog 

B med retfull långsamhet sin 

hotade löpare tillbaks till h6, 

demonstrerande att han minsann 

hade räddat sina båda löpare och 

att det var dags för en viss person 

att ge upp. Samtidigt som han 

utförde 13.Lh6 yttrade han: “Ett 

parti för antologierna! Men A, 

som var livrädd för att en gång till 

få figurera som slaktoffer i en 

miniatyr, beslöt sig för att fortsätta 

tills han inte hade mera trä 

att flytta. Det kunde väl inte vara 

fel att utveckla en pjäs med 

tempo, tänkte han, och spelade 

13...Lg4, ett drag som fick oanad 

effekt; enligt bakblåsarna D med 

kompanjon E, som dykt upp så 

snart striden på brädet hettade 

till, kunde man se den uppblåste 

B bokstavligen krympa och rasa 

ihop på sin stol när han nu glosögd 

och allt rödare om öronen 

febrilt letade efter ett flyktfält 

för sin dam: “Vilket rötadrag, 

vilket rötadrag“, hördes han 

mumla gång på gång ända tills 

ett rassel från hans klocka förkunnade 

att nu var hans dag 

förstörd. 

A kvicknade till och lyste upp. 

Han hade till slut lyckats upptäcka 

att han hade fångat vits 

dam på ett inte alls oävet sätt och 

gratulerade sig själv till detta. 

“Ett parti för antologierna var 

det ja“, sa han till den punkterade 

ballongen på andra sidan 

brädet. “Ja, inte mig emot!“ 

“Vad skulle löparen på h6 att 

göra, var inte Dh6 bättre?“ undrade 

nu bakblåsaren D, mannen 

som såg allt när han stod bakom 

brädet men inget när han själv 

satt vid det. 

“Jo, Dh6 hade varit klart 

bättre“, sa E, bakblåsaren som 

alltid upprepade vad D hade sagt, 

eftersom denne brukade veta vad 

han talade om. Jo, 13.Dh6 hade 

sannerligen varit bättre och B 

slet sitt hår i förtvivlan då han 

insåg detta. 

“Skulle jag kunna få dragföljden 

i ert parti?“ undrade en ung, 

glasögonprydd man som plötsligt 

stod där med papper och 

penna i högsta hugg. Det var den 

alerte redaktören för klubbtidningen 

som infunnit sig så snart 

han vädrat en saftig nyhet. 

“Det skulle kanske passa bra på 

miniatyrsidan i julnumret av 

Blasket“, tillade han. B bara stönade 

men den segerrusige A var 

mer än tjänstvillig. 

“Ja, det är ju inte varje dag som 

man lyckas hitta en damfångst!“ 

ljög han skamlöst. “Ta gärna med 

ett diagram på slutställningen!“ 

Sedan detta hände har A 

proklamerat att han nu, trots 

triumfen i detta parti, fått nog av 

Hanhamvarianten och B:s “billiga 

spelöppningsfällor“. Han hade 

dessutom i sin databas påträffat 

ett blixtparti mellan Fischer och 

Fine, spelat i New York 1963, 

som förlöpte på följande sätt: 

1.e4 e5 2.Sf3 d6 3.d4 Sd7 4.Lc4 

c6 5.0-0 Le7 6.dxe5 dxe5 7.De2 

Sgf6 8.Td1 Dc7 9.Sg5 0-0 10.Lxf7+ 

uppg. 

Ja, spåren förskräcker och för 

att slippa den där löparen på c4 

ska A nu återgå till sitt franska 

försvar. Vi får väl se hur det går ...

F 

Landet runt 

ör femton år sedan passerade 

världseliten genom karuselldörren 

på Scandic Hotel i Skellefteå. 

Garri Kasparov, Anatolij 

Karpov, Michail Tal, Viktor 

Kortchnoi, Ulf Andersson och 

deras kolleger i världseliten åt 

lunch i hotellets vinterträdgård, 

och sedan uppträdde de i Expolaris 

angränsande mässlokaler. 

Det handlade om en av flera 

världscupturneringar det året. 

Det måste ha varit den starkaste 

schackturnering som arrangerats 

i detta land genom tiderna. 

När jag nu återvände till Skellefteå 

så var det för att följa 

Skellefteå Kraft Open, som väl 

kommer att framstå som årets 

näst starkaste öppna turnering i 

Norrland efter Björkstadsschacket 

i Umeå senare i höst. Det kom 

25 spelare från tre Norrlandsklubbar: 

Skellefteå SK, SK 

Rockaden Umeå och SS Luleå. 

Ett mycket förmånligt hotellerbjudande 

borde ha lockat fler, 

men en del nymodigheter i spelprogram 

och prisfördelning hade 

säkert motsatt effekt. 

Kurt Setterqvist var topprankad. 

Han spelade säkert och till 

skillnad från motståndarna kom 

han nästan aldrig i tidsnöd. Visst 

fanns det tillfällen när Setterqvist 

stod i underkant, men då 

lyckades han alltid reda ut 

problemen på ett acceptabelt 

Skellefteå Kraft Open 

Klassisk schackmark 

Av Lars Grahn 

sätt. I partiet mot Nicklas Marklund 

i tredje ronden var tiden 

åter på Setterqvists sida. 

Kurt Setterqvist 

Nicklas Marklund 

Efter avbyte på d1 kan springaren 

få fullt upp med att hålla vits 

bönder i schack. Men med fem 

minuter kvar av den totala betänketiden 

snubblade Marklund. 

35.Df2?? Txe1+ 36.Dxe1 Se3 37. 

uppg. 

På 37.Df2 avgör ju 37...Dd1+. 

På bordet bredvid var David 

Nygren på gång. Hans offensivlust 

har, åtminstone i norrländska 

schackkretsar, en nästan 

mytisk dimension. Motståndaren 

i det här partiet, Viktor Forsberg, 

var en av dem som satte färg på 

sommarens Junior-SM. 

Viktor Forsberg 

David Nygren 

Hur ska vit fortsätta angreppet? 

Den här gången missade Nygren 

sin bästa möjlighet. 

20.Kh1?! 

Bättre chanser bjöd 20.Sd5!? 

exd5 21.Df5+ g6 (21...Kg8 22. 

exd5 och på grund av matthotet 

vinner vit tillbaka pjäsen med 

fortsatt angrepp.) 22.Dxf6 med 

hotet Lxe5. Vit har initiativet. 

20...g6 21.Df3 Lg7 22.Lh4 Tde8 

23.Se2? 

Nu blir det ett förödande tryck 

mot e4. Springaren gjorde mer 

nytta på c3, så 23.a3 för att försöka 

hejda bortsjasningen b5-b4 

kom i betraktande. 

23...f5 24.Lg3 

Det minst onda är 24.De3 Dxe3 

25.fxe3 Sb4, men även då är 

svarts bondearmé på kungsflygeln 

skräckinjagande. 

24...Sb4 25.uppg. 

Nu faller 25.De3 på 25...Dxe3 

26.fxe3 fxe4. 

Vänskapsmatcher 

Det finns ett gemytligt utbyte 

mellan klubbar från ömse 

sidor av Öresund. Lördagen 

den 4 september spelades två 

vänskapsmatcher. Limhamns 

SK besegrade Øbro med 16½– 

8½. På förstabordet spelade 

Stellan Brynell remi med 

Carsten Larsen. Malmö AS 

besegrade AS 04 med 18½– 

9½ (dubbelrondigt). 

TfS nr 7/2004 445

Den gången lyckades Forsberg 

rida ut stormen, men i ronden 

därpå kom han inte undan. 

446 

Viktor Forsberg 

Erik Malmstig 

28.Tg6! Lxg6 

Eller 28...Sxg6 29.Dxh6+ Kg8 

30.Txe8 Lxd3 31.hxg6 Lxg6 32. 

Txf8+ Dxf8 33.Dxg6+ och vit 

vinner. 

29.Dxh6+ Kg8 30.hxg6 Sxg6 31. 

Tg1 Tf6 32.Lxg6 Dc5 33.Dh7+ 

uppg. 

I näst sista ronden motsvarade 

Nygren sitt rykte som angreppets 

mästare. Motståndaren 

Malmstig hade försett sig med 

öronproppar, vilket föreföll vara 

ett förnuftigt drag med tanke på 

att barnens lekhörna låg rätt nära 

i vinterträdgården. De vuxnas 

lekplats (baren) låg lite längre 

bort. Men det främsta störningsmomentet 

denna söndag eftermiddag 

var Nygrens ettriga 

pjäser. 

David Nygren 

Erik Malmstig 

Jugoslaviskt (B 07) 

1.e4 d6 2.d4 Sf6 3.Sc3 e5 4.f4 

Jonny Hector spelade det här 

draget ett par gånger i slutet på 

90-talet. Nygren går nog gärna i 

hans fotspår. 4.Sf3 hade länkat 

in spelet i Philidorbanor. Efter 

4.dxe5 dxe5 5.Dxd8+ Kxd8 kan 

vit hoppas på ett fördelaktigt slutspel, 

men det är väl inte riktigt 

den typen av drömmar som styr 

Nygrens agerande vid brädet. 

TfS nr 7/2004 

4...Lg4 5.Le2 exd4 6.Dxd4 Sc6 

7.Df2 

Vid det här laget har vi förmodligen 

lämnat alla böcker och 

partibaser. 

7...Le6 

Med tanke på den löparens fortsatta 

äventyr faller det sig lätt att 

rekommendera ett avbyte på e2. 

8.Le3 Sg4 9.Lxg4 Lxg4 10.Dg3 

Le6 11.0-0-0 

Vit har vunnit spelöppningen. 

Löparmanövern Lc8-g4-e6xg4e6 

imponerar inte. Det verkar 

vara möjligt att spela 11...Dd7 

med idén 0-0-0 utan att löparen 

på e6 råkar illa ut, men Malmstig 

väntar med att försöka sätta 

kungen i säkerhet. 

11...f5? 

Att öppna e-linjen med kungen 

kvar i centrum verkar dumdristigt. 

Redan här måste Nygren ha 

haft blodvittring. 

12.exf5 Lxf5 13.Te1 Se7 14.Df3 

Dc8 15.Ld4 c5 

Efter 16.Lf2 Dc6 verkar läget 

vara hyfsat under kontroll för 

svart. Nygren hade andra planer. 

16.Lxg7!! Lxg7 17.Sd5 Lf8 18.g4! 

Ld7 

På 18...Lxg4 följer 19.Sf6+ Kd8 

20.Sxg4 med fortsatt press. 

Dragserien var 20 drag på en 

timme och en timme för resten 

av partiet. I det här läget hade 

vit fem minuter kvar till tidskontrollen, 

svart två minuter 

mindre. 

19.De3 Dd8 

Kungen är omgiven av försvarare 

men långt ifrån trygg. 

20.Dc3 

Tornurets vinge var på väg upp. 

Draget utfördes med tjugo sekunder 

till godo. Det var lugnt. 

20...Tg8 21.Sf3 

Mera ved i brasan. 21.Sf6+ Kf7 

22.Sxg8 Kxg8 och svart har kommit 

lindrigt undan. 

21...Lc6 

En till synes intressant diagonal 

för löparen. Det går inte att slå på 

g4, t.ex. 21...Lxg4 22.Sf6+ Kf7 

23.Sxg8 Kxg8 (23...Sxg8 24. 

Sg5+ Kg6 25.Dg3) 24.Thg1 Dd7 

25.h3 eller 21...Txg4 22.Dh8 och 

det finns inte något vettigt försvar 

mot inpackningen 23.Dxh7 

Tg7 24.Dh5+ Tf7 25.Sf6 matt 

(22...Lf5 23.Sxe7). 

22.Sf6+ Kf7 23.Sxh7 

Bonden är aptitligare än tornet. 

Det är fältet g5 som hägrar för 

vits båda springare. 

23...Sd5 

Det tjänar inte mycket till att 

tvinga bort vits dam från den 

långa diagonalen: 23...Lg7 24. 

Dc4+ d5 (24...Kg6 25.Sfg5 Kh6 

26.Te6+) 25.Sfg5+ Ke8 26.Dxc5 

följt av dubblering på e-linjen 

och vit vinner. Svart kan försöka 

slå bort en av angriparna med 

23...Lxf3 men efter 24.Df6+ Ke8 

25.De6 är matthotet på f6 

mycket besvärande, till exempel 

25...Tg6 26.Dxg6+ Kd7 27.De6+ 

Kc6 28.Sxf8 Dxf8 (28...Lxh1 

29.Sh7 och vit får tillbaka pjäsen. 

Sedan avgör fribönderna.) 

29.Thf1 Dxf4+ 30.Te3 och vit 

vinner. 

24.Dd3 Tg6 25.Sfg5+ Kg7 

26.Te6! 

Svart hotade att slå på f4 och 

efter detta mustiga svar kommer 

även tornet inom springarens

äckhåll. Svart har inte mycket 

att välja på, det är bara att slå på 

f4 och hoppas på det bästa. Efter 

26...Th6 27.Txh6 Kxh6 28.Sxf8 

är det mattsättning på gång. 

26...Sxf4 27.Txg6+ 

En skönhetsfläck. Nygren kunde 

ha påskyndat slutet med 27. 

Dc3+, t.ex. 27...Kg8 28.Txg6+ 

Sxg6 29.Sf6+ Kg7 30.Se6+ och 

31.Sxd8. Ett sådant springarpar 

är svårt att hålla reda på, för både 

angriparen och försvararen. 

27...Sxg6 28.Tf1 

Svart får bra kompensation för 

damen efter 28.Se6+ Kxh7 29. 

Sxd8 Lxh1. Det är bättre att 

hålla grytan kokande. 

28...De8(?) 

Det tillåter manövern Sh7-f6h5+ 

med tempo. Det hade blivit 

lite besvärligare för vit efter 

28...De7; han hade fått finna 

29.Tf7+ Dxf7 30.Sxf7 Kxh7 31. 

Sg5+ Kg7 (31...Kh6 32.Se6 följt 

av Df5.) 32.Se6+ Kh7 33.Df5 

och svart tvingas släppa en pjäs, 

t.ex. 33...Te8 34.Df7+ Kh6 35. 

g5+ Kh5 36.Dh7+ och slag på 

g6. 

29.Sf6 De5 

Genom att skapa hot mot g5 

förhindrar svart 30.Dh3, men det 

räddar honom inte ... 

30.Sh5+ Kh6 31.Sf7+ Kh7 32. 

Sxe5 Lh6+ 33.Kb1 uppg. 

Inför sista ronden ledde Setterqvist 

en halv poäng före 

Nygren, vars taktik i det avgörande 

finalpartiet var solklar: han 

skulle spela som vanligt, det vill 

säga full fart framåt. Det fanns 

inget andrapris att kämpa om, 

förstapristagaren tog allt. 

Lokaltidningen Norra Västerbotten 

var på plats och gjorde ett 

reportage. 

Kurt Setterqvist 

David Nygren 

Holländskt (A 26) 

1.c4 f5 2.g3 Sf6 3.Lg2 d6 4.Sc3 

g6 5.d3 

Med 5.d4 kunde man ha kommit 

in i de vanliga skarpa svängarna i 

Leningradvarianten. Med tanke 

på motståndet är det förståeligt 

att Setterqvist väljer en försiktigare 

fortsättning. 

5...Lg7 6.e4 Sc6 7.Sge2 0-0 8. 

0-0 e5 9.Sd5 h6 10.h3 Le6 11. 

Le3 Dd7 12.Sxf6+ Txf6 13.exf5 

Txf5 

Nygren var ute efter att skapa en 

obalanserad ställning. Setterqvist 

tänkte besvara 13...gxf5 med 

14.f4. 

14.Tc1 Taf8 

Efter 14...Sd4 kom man i efteranalysen 

fram till att 15.Lxd4 

cxd4 16.Sf4 är bra för vit. På 

14...d5 övervägde Setterqvist att 

spela 15.Db3. 

15.d4 

Vit är ute efter att avveckla och 

ta kontroll över centrum. 

15...exd4 16.Sxd4 Sxd4 17.Lxd4 

Ta5?! 

Vits båda kantbönder är hotade. 

Nygren: “Jag brukar inte jaga 

bönder, jag brukar offra dem.“ 

Och hans bondejakt straffades 

hårt. Säkringsdraget 17...b6 

TfS nr 7/2004 447

pockade på uppmärksamhet. 

18.Lxg7 Kxg7 19.Dd4+ Kh7 20. 

Tfe1! 

Var så god och slå bonden. Det är 

i sådana lägen som Setterqvists 

känsla för spelet visar sig. Han 

räknade med att tornet på a2 

skulle hamna offside när vit bullar 

upp på kungsflygeln. Setterqvist 

la in en ny prilla och såg rätt 

nöjd ut. 

20...Txa2 21.Te2 

Vit förstorar sin fördel med små 

enkla medel. Det är svårt för 

svart att bemöta uppladdningen 

på e-linjen. 

21...c5 22.Dc3 Lg8 23.Tce1 Dg7 

24.Db3 Ta5 

Det verkar förnuftigare att ha 

tornet garderat på a6. Men det 

tornet är hur som helst deplacerat. 

Svart spelar i praktiken med 

torn under. 

25.Te7 Tf7 26.Txf7 

Efter 26.Dxb7 Ta1! får svarts 

vilsekomna torn vara med och 

leka. 

26...Dxf7 27.Ld5 Dd7 28.Dc3 Dd8 

29.Lxg8+ Kxg8 30.Dd3 Df6 

31.Dd5+ Kf8 32.Dxb7 Ta2 33.Dd7 

Df7 34.Dxd6+ Kg8 35.Dd8+ uppg. 

Setterqvist höstade in förstapriset 

och ingen var överraskad. 

Nästa år får han förhoppningsvis 

konkurrens även från en och 

annan sörlänning. 

Resultat: 

1. Kurt Setterqvist, SS Luleå 6; 

2. Erik Malmstig, SK Rockaden 

Umeå 5; 3. Martin Almström, 

SK Rockaden Umeå 5; 4. Nicklas 

Marklund, Skellefteå SK 4½; 

5. Kent Vänman, SK Rockaden 

Umeå 4½; 6. David Nygren, SK 

Rockaden Umeå 4½ poäng. 


448 

Rättelse 

Nummer 6/04, sidan 350: 

en rad föll bort i tabellen för 

Mästar Elit. Jan Peter Palmblad, 

Sollentuna SK kom på 

14:e plats med 3½ poäng. 

TfS nr 7/2004 

Ä 

Kurt 

Setterqvist 

SS Luleå 

ntligen lyckades Per Vernerssons 

taktik i Rödeby Open! 

Han spelade sin femte turnering 

i Karlskrona och som vanligt verkade 

det viktigaste för honom 

vara att inte förlora. Tidigare har 

antalet remier varit för stort, men 

2004 vann han sex partier och 

kunde säkert vinna med 6½ av 7. 

En historisk tillbakablick på Per 

Vernerssons resultat i Rödeby 

Open: 

Rödeby Open 

Per Vernersson 

förlorar aldrig 

Av Sten Bernhardsson 

1998: 4 vinster, 3 remier 




Genom årets vinst har han alltså 

på fem turneringar 20 vinster,15 

remier och ingen förlust. 

Rödeby Open är en breddturnering, 

med många ratingpriser 

och möjligheter till billigt logi i 

anslutning till spellokalen. Trots

det lockas alltid några mycket 

starka spelare till Karlskrona för 

att kämpa om segern. I år verkade 

det som striden skulle stå 

mellan Vernersson, Vladimir 

Poley och fjolårssegraren Erik 

Hedman. Poley förlorade i andra 

ronden mot Tomas Arvidsson 

medan Vernersson och Hedman 

radade upp vinster. I sjätte ronden 

hade de båda full pott och 

möttes med Vernersson som vit. 

En lugn damgambit med remi 

efter 17 drag. 

I sista ronden skulle det avgöras. 

Vernersson spelade mycket 

bra och satte genom vinst mot 

Irina Tetenkina press på Hedman. 

Per Vernersson 

Irina Tetenkina 

Engelskt (A 25) 

Rödeby Open, rond 7 

1.c4 e5 2.Sc3 Sc6 3.g3 d6 4.d3 

Le6 5.Lg2 Dd7 6.Sf3 Lh3 7.0-0 

Lxg2 8.Kxg2 g6 9.e4 Lg7 10.Sh4 

Sge7 11.f4 exf4 12.Lxf4 0-0 13. 

Dd2 f5 14.Lg5 Tae8 15.Tae1 Sd4 

16.Lxe7 Txe7 17.Sd5 Te5?! 

Det utvecklas ett tydligt tema i 

det här partiet; mycket cirklar 

kring fältet f5. Det hade varit 

bättre för svart att låta tornet 

verka bakom f-bonden. Efter 

17...Tef7 18.exf5 c6 19.Sc3 Sxf5 

är det svart som har ett litet 

initiativ. 

18.exf5 

18...Sxf5?! 

När springaren lite längre fram 

kommer till e7 är partiet i praktiken 

slut. Det hade varit bättre 

att genast jaga bort springaren 

från sin vackra utsiktsplats: 

18...c6 19.Sc3 Sxf5 o.s.v. 

19.Sxf5 Tfxf5 

Det är ju den där springaren på 

d5 som hindrar henne från att slå 

tillbaka med det andra tornet. 

20.Txf5 Txe1 

Inte 20...Dxf5? 21.Se7+. Bäst 

förefaller 20...gxf5 varefter bonden 

på f5 kan tillskrivas större 

överlevnadschanser än efter partifortsättningen. 

21.Dxe1 gxf5 22.Df2 

Bonden på f5 kan hälsa hem, till 

exempel 22...Kf7 23.g4 Kg6 24. 

Se7+!. 

22...c6 

Nu är det för sent ... 

23.Dxf5! 

Han avvecklar till ett vunnet 

slutspel. 

23...Dxf5? 

Svart hade haft bättre remichanser 

med damerna kvar på brädet. 

24.Se7+ Kf7 25.Sxf5 Lf8 26.Kf3 

Kf6 27.Kf4 d5 28.cxd5 cxd5 29. 

g4 Lc5 30.h4 Lg1 31.g5+ Ke6 

32.h5 Lh2+ 33.Kg4 Le5 34.b3 

Lc3 35.Sh4 b5 36.Sg2 Ld2 37. 

Sf4+ Ke5 38.d4+ 

Enklast. Löparen får inte chansen 

att uträtta försvarsarbete på 

den långa diagonalen. 

38...Kxd4 

Eller 38...Kd6 39.g6 hxg6 40. 

hxg6 Ke7 41.Sxd5+ o.s.v. 

39.g6 uppg. 

(Kommentarer av Lars Grahn) 

Peter Petkovic, som vann Rödeby 

Open 1994, blev den som såg 

till att Vernersson blev ensam 

segrare. Hedman kom ingen vart 

mot Petkovics säkra försvar och 

efter lång kamp slutade deras 

möte remi. Per Vernersson segrade 

alltså med en halv poängs 

marginal före Erik Hedman. 

Sigurd Madison, Lunds ASK 

var med 1711 rankad på den 

undre halvan och fick alltså 

möta en högrankad motståndare 

i första ronden. Han vann dock 

och vi noterade det som en liten 

sensation. I andra ronden åter en 

högre rankad och åter vinst för 

Madison. Samma visa i rond tre 

och rond fyra. 

Sigurd Madison 

Göran Andersson 

Rödeby Open, rond 4 

32...c4? 

Det är frestande att bryta förbindelsen 

mellan damen och 

löparen, för efter exempelvis 

33.Lxe6 fxe6 har svart ett klart 

initiativ. Men det finns en klar 

nackdel med partidraget: 

33.Sf4! 

En elegant gardering av löparen. 

Vits dam är bara tillfälligtvis 

utanför spelet. 

33...Lc5 

Efter 33...gxf4 34.Txd4 har vit 

inte längre något emot att byta 

av på e6 eller d5 för den delen. 

34.Sxh5 

Vits pjäser tycks jobba i skift när 

det gäller att hjälpa löparen på 

d5. Damen tog första skiftet, 

springaren det andra och tornet 

det tredje. 

34...f5 

Andersson försöker öppna linjer 

för sina torn. 

35.b4! 

Damen anmäler sig åter till tjänst 

TfS nr 7/2004 449

och det är löparen på c5 som får 

ta smällen när porten slås upp. 

35...Lxb4 36.Db2 hotar både 

matt och slag på b4. Vits pjäser 

samarbetar på ett förunderligt 

sätt. 

35...cxb3 36.Db2 

Det duger utmärkt. Ännu vassare 

är emellertid 36.Lxe6+ Txe6 

37.Dxb3 Tfe8 38.Txd6 Lxd6 

39.gxf5. 

36...Lxd5+ 37.Txd5 Te7 38.Dxb3 

Kh7 39.Dd3 Se4 40.Txf5 Txf5 

41.gxf5 Sxf2 

Eller 41...Kh6 42.Dd8! Sxf2 43. 

Dg8 med matt. 

42.Dc2 Te5 43.f6+ Kh6 44.f7 

Det går ju inte att slå springaren 

för matt. 

44...Se4 45.Db2 Tf5 46.Dg7+ 

Kxh5 47.Dh7 matt 

(Kommentarer av Lars Grahn) 

Nu talade alla om jättedödaren 

från Lund som hade ökat 120 

ratingpoäng på fyra partier. Det 

krävdes en Per Vernersson i 

femte ronden för att sätta stopp 

för honom. 

Trots den bländande inledningen 

fick inte Sigurd Madison 

priset för största ratingökning. 

En junior från Västervik, Anton 

Fritz, visade ett moget och säkert 

spel som gav 5 poäng, en 10:e 

plats och plus 140 ratingpoäng. 

Honom får vi säkert se mer av i 

fortsättningen. 

Resultat: 

1. Per Vernersson, Eksjö SK 6½; 

2. Erik Hedman, SK Rockaden 

Stockholm 6; 3. Peter Petkovic, 

Kirsebergs SK 5½; 4. Lennart 

Wahlström, Varbergs SK 5½; 5. 

Göran Andersson, Skara SS 5½; 

6. Michail Dolgov, Ryssland 5½; 

7. Richard Sandberg, SS Luleå 5; 

8. Irina Tetenkina, Vitryssland 5; 

9. Magnus Wahlbom, Rödeby SK 

5; 10. Anton Fritz, Västerviks 

ASK 5; 11. Vladimir Poley, Vitryssland 

5; 12. Percy Fransson, 

Glasrikets SK 5 poäng. 


450 

TfS nr 7/2004 

S 

Värmebölja i Salongerna 

tockholm Open spelades traditionsenligt 

den 7–15 augusti 

i Stockholms Schacksalonger, 

som i vintras flyttade till mera 

moderna lokaler bara ett hundratal 

meter från den tidigare 

lokalen. Numera ligger salongerna 

nära Zinkensdamms tunnelbanestation 

på Södermalm, en 

utmärkt samlingsplats för Stockholms 

schackspelare. 

Turneringen startade precis när 

sommarens enda och sista värmebölja 

drog över Stockholm, 

vilket gjorde att det var mycket 

varmt i spellokalen under de 

första dagarna för att bli svalare 

mot slutet av tävlingen. Mats 

Sjöberg var turneringens högst 

rankade spelare. Annars lyste 

spelare med elo över 2300 med 

sin frånvaro. Det sades att orsaken 

var turneringens längd, nio 

ronder på nio dagar. 

De flesta av deltagarna kom 

från Stockholmstrakten, men en 

italienare hade hittat dit och även 

Magdalena Ozga från Polen. Hon 

var i Stockholm för att hälsa på 

sin pappa Robert Bator, som 

fungerade som hennes sekundant. 

Magda gjorde för övrigt en 

kanonturnering med 5½ poäng 

och erövrade ett rankingpris. 

Arrangemangen fungerade 

mycket bra och 72 spelare kom 

till start. Det visade sig att striden 

om förstaplatsen skulle stå 

mellan undertecknad och Sjöberg. 

Vi hade båda tappat en 

halva när vi slutligen möttes i 

rond 6. I en något fördelaktig 

ställning tog jag remi som svart 

med viss förhoppningar om att 

kunna gå om Sjöberg under de 

tre sista ronderna. Hans positionella 

och lugna spel stod mot 

Stockholm Open 

Av Viktoria Johansson 

min egen mer våghalsiga spelstil. 

Det visade sig att bägge spelstilarna 

skulle ge utdelning. Efter 

sista ronden hade vi båda åtta 

poäng av nio möjliga. Det blev 

en delad förstaplats där Sjöberg 

vann efter särskiljning. 

Nytt för i år var att tävlingen 

bevakades av ett nystartat tv– 

program, “Mitt i schack“, som 

visas på Öppna kanalen i Stockholm. 

Programmet kommer att 

sändas varje vecka under hösten 

och produceras av tre unga 

schackspelerskor Adriana, Antonia 

och Amelia Krzymowska med 

hjälp av deras bröder Alfred 

och Albert Krzymowski. Efter 

turneringens slut kunde prisutdelningen 

beskådas på TV vilket 

var en rolig och annorlunda upplevelse, 

schack på tv är som bekant 

ganska ovanligt nuförtiden! 

Här följer ett smakprov från 

turneringen, en ställning som 

uppkom i ett parti som jag spelade 

mot Nikolai Zadruzny, SK 

Rockaden Stockholm, i rond 4. 

Nikolai Zadruzny 

Viktoria Johansson 

Svart spelade något förhastat 

20...c5?!

Mats Sjöberg och Viktoria Johansson i ett tidigt finalparti. 

Det hade sannolikt varit klokare 

att avvakta med 20...Sbd7 med 

fortsatt lika spel. 

21.dxc5 bxc5 22.Td1 Te7? 

Bättre är 22...Ta7!? 23.Sxd5 

Sxd5 (23...Td7? går inte på grund 

av 24.Txb8!) 24.e4 Td7 25.exd5 

Sc6 26.Lf4 med en mindre 

fördel för vit än i partifortsättningen. 

23.Sxd5 Td7 24.Txb8!! 

Ett starkt drag där vit slår bort 

springaren som garderar tornet 

på d7. Om svart slår tillbaka med 

tornet följer Sxf6+ och slag med 

damen på d7. 

24...Txd5 25.Txd8+ 

Naturligtvis är 25.Dxd5 Dxb8 

följt av slag på c5 med damen 

bättre, men jag tänkte att slutspelet 

med bonde över skulle vara 

enkel vinst. Det är alltid knepigt 

att välja mellan två bra fortsättningar. 

25...Taxd8 26.Dxd5 Txd5 

Naturligtvis inte 26...Sxd5 på 

grund av 27.e4. 

27.Txd5 Sxd5 28.e4 Sb6 29.Le3 

Sa4 30.Kf1 c4 

Möjligen hade det varit mer 

chansrikt för svart med bonden 

kvar på c5, så att svarts kung som 

i så fall placerar sig på d6 eller c6 

har närmare till kungsflygeln. 

31.Ke1 Kf8 32.Kd2 Ke7 33.Ld4 

g6 34.Lc3 Kd6 35.Lb4+ Kc6 36. 

Ke3 Kb5 37.Kd4 Sb2 38.Lc3 Sd3 

39.a4+ uppg. 

Svart gav upp eftersom hans kung 

hamnar för avlägset för att hinna 

försvara kungsflygelbönderna 

mot vits kung. 

Resultat: 

1. Mats Sjöberg, SK Rockaden 8; 

2. Viktoria Johansson, Kristallens 

SK 8; 3. Anders Jansson, 

Sollentuna SK 6½; 4. Per Söderberg, 

Wasa SK 6½; 5. Gunnar 

Gärde, SK Rockaden 6½; 6. Bengt 

Sjödin, Södra SASS 6½; 7. 

Gustavo Luna, Kristallens SK 6; 

8. Gustav Hedén, SK Rockaden 

6; 9. Bo Adler, Södra SASS 5½; 

10. Per Isaksson, Stockholms SS 

5½ poäng. 

Foto: Johan Walén 

TfS nr 7/2004 451

452 

■ Mölndal Open: 1. Joel 

Åkesson, SS Manhem 6; 2. Fredrik 

Andersson, SK Kamraterna 

5½; 3-4. Hans Svedberg, SK 

Kamraterna och Rauan Sagit, 

SS Manhem 5 poäng. 


■ Stångåslaget, Linköping: 

1. Robert Åström, SS Luleå 8; 

2. Evgenij Agrest, Sollentuna 

SK 7½; 3. Ralf Åkesson, Södra 

SASS 7 poäng. 


■ Ekenbergs minnesturnering, 

Helsingborg: 1. Mikael 

Johansson, Helsingborgs ASK 

7½; 2. Christian Jepson, Limhamns 

SK 6½; 3. Faruk Tairi, 

Kirsebergs SK 6 poäng. 

(8 ronder, omkring 30 spelare) 

■ Uteschack i Smedby: 1. 

Lars Karlsson, SK Rockaden 

Stockholm 6; 2. Percy Fransson, 

Glasrikets SK 5; 3. Andreas 

Persson, Bräkne-Hoby SK 

5 poäng. 


■ Frans G Bengtssons minnesturnering, 

Lund: 1. Matej 

Grujic, Kirsebergs SK 7; 2. 

Björn Fagerström, Helsingborgs 

ASK 6½; 3. Lennart Jönsson, 

Malmö AS 6½ poäng. 


■ Tunaslaget, Vallentuna: 

1. Robert Bator, SK Rockaden 

Stockholm 7; 2. Vesa Heinola, 

Södra SASS 6½; 3. Tomas Karlsson, 

Järfälla 6 poäng. 


■ Emanuel Berg och Normunds 

Miezis slutade i topp i Hallstahammar 

Open. Mer om det 

i nästa nummer. 

■ Sollentuna Schackklubb vann 

den första upplagan av Damallsvenskan. 

Mer om det i 

nästa nummer. 

TfS nr 7/2004 

Förbundsaktuellt 

Regelkommittén 

Tre domarnivåer 

Det finns säkert många schackspelare 

som någon gång funderat 

på att bli domare. Här följer en 

kort beskrivning av hur man går 

till väga. 

Det finns tre nationella domarnivåer: 

klubbdomare, distriktsdomare 

och förbundsdomare. 

Benämningarna speglar 

ganska väl i vilken slags tävlingar 

man förväntas kunna döma. Skillnaden 

mellan de tre kategorierna 

ligger nog främst i erfarenheten 

och i viss mån utbildningen. En 

förbundsdomare förväntas naturligt 

nog vara säkrare i sina bedömningar 

än en klubbdomare. 

Gemensamt för alla tre kategorierna 

är att man måste kunna 

schackreglerna. Dessa är fastställda 

av Fide och finns i en utmärkt 

svensk översättning (gjord av Ulf 

Norevall) på förbundets hemsida. 

Gå in på www.schack.se och 

klicka dig fram till Regelkommitténs 

sida. Om man ska döma 

allsvenskan är självfallet också de 

allsvenska reglerna viktiga att 

känna till. 

Det ordnas regelbundet domarkurser 

runtom i landet. Klubbdomarkurser 

och distriktsdomarkurser 

arrangeras av klubbarna 

och distrikten. Ibland kan någon 

representant för SSF vara med. 

(Förbundsdomarkurser ordnas 

däremot alltid av SSF.) Kurserna 

brukar avslutas med ett prov som 

deltagarna måste klara för att bli 

godkända. Domaren ska också 

kunna visa att han eller hon har 

erfarenhet av dömande på den 

nivå som är aktuell. Detta sker 

med intyg från respektive tävlingsarrangör. 

När distriktet anser att en viss 

domare är mogen att utses till 

distriktsdomare, så är det bara 

för distriktet att fatta beslut om 

detta. Därefter ska SSF underrättas 

(genom RK). RK upprättar 

fortlöpande en lista över 

distriktsoch förbundsdomare. 

SSF brukar anordna en förbundsdomarkurs 

på hösten vartannat 

år men ganska ofta vill 

SM-arrangörerna dessutom ha en 

domarkurs på vårkanten före 

SM (detsamma gäller ibland 

Skol-SM-arrangörerna) och denna 

kurs brukar i svårighetsgrad 

ligga någonstans mellan distriktsoch 

förbundsdomarnivå, lite 

beroende på deltagarnas förkunskaper. 

Så det finns goda 

möjligheter att hitta en kurs som 

passar. 

Om man blir förbundsdomare 

så kan man få döma olika SSFtävlingar, 

som exempelvis allsvenska 

serien division I (sammandraget) 

och elitserien. Det 

utgår då ett arvode till domaren. 

En rad av våra duktigaste 

domare har gått ett steg vidare i 

karriären genom att kvalificera 

sig som IA (International Arbiter). 

Detta är en titel som Fide 

utdelar på rekommendation av 

SSF. Vi har nu femton IA men 

alla är inte aktiva. För att man ska 

kunna bli IA krävs det bland 

annat att man har dömt minst 

fyra internationella tävlingar (tävlingar 

som rankats av Fide). 

Dessutom ska man av SSF bedömas 

som en bra och lämplig 

domare som förbundet gärna 

rekommenderar. Ansökan görs 

till SSF genom RK och sänds 

sedan vidare av SSF till Fide. 

Frågor om detta ställs lämpligen 

till IA Ulf Norevall. 

När man har blivit IA öppnar 

sig ytterligare möjligheter. Dels 

får man förtur till domaruppdragen 

i elitserien, dels kan man få

uppdrag som domare i olika 

svenska och internationella titelturneringar. 

Att döma Lag-EM i 

Göteborg 2005 är ett typiskt 

uppdrag för våra svenska IA. Men 

också ett antal av våra FD kommer 

att få chansen i Göteborg. 

Det är roligt att vara domare. 

Man får möjlighet att vara med 

och följa spelet på nära håll. Men 

det är faktiskt inget latmansgöra 

om nu någon trodde det! En 

domare kan inte bara nöja sig 

med att sitta och vänta timme 

efter timme under spelets gång. 

Han eller hon måste se till att 

spelförhållandena är godtagbara, 

att spelarna inte stör varandra, 

försöker fuska eller att det finns 

andra störningsmoment. Det är 

också viktigt att domaren fortlöpande 

håller koll på vad som 

händer i de olika partierna så att 

han eller hon vet i vilka partier 

det kan bli aktuellt med tidsnöd 

(där det ju typiskt sett oftast blir 

behov av domaringripanden). 

Det är en fördel att domaren 

själv är en någorlunda bra spelare 

eftersom det ibland uppkommer 

tvister som har att göra med om 

den ene spelaren försöker vinna 

partiet på normalt sätt eller 

om han eller hon bara spelar på 

tiden, till exempel i sista spelperioden 

i allsvenska serien. En 

domare ska sträva efter att ha 

god kontakt med spelarna och 

arrangören så att eventuella 

konflikter snabbt kan lösas på ett 

bra och sportsligt sätt. 

Den som är intresserad av att 

bli domare eller vill utbilda sig 

ytterligare är välkommen att kontakta 

RK (IA Berndt Söderborg 

är huvudansvarig för utbildningen). 

Alla adresser och telefonnummer 

finns på förbundets 

hemsida. 

Johan Sigeman 

■ Regelkommittén (RK) besvarar 

gärna regelfrågor från läsekretsen. 

Frågorna adresseras till 

TfS. 

Tävlingskommittén Korrschackkommittén 

Juniorallsvenskan 

Sveriges Schackförbunds tävlingskommitté 

och SS Manhem 

inbjuder till Juniorallsvenskan i 

Göteborg 19–21 november 2004. 

Tävlingen spelas med fyrmanna 

klubblag, och spelare representerar 

samma förening som i allsvenska 

serien 2004/05. Rätt att 

delta har spelare födda 1984 

eller senare. 

I division 1 spelar de sex kvalificerade 

lagen fem ronder med 

betänketiden 2 timmar för 40 

drag, därefter 30 minuter för 

resten av partiet. I division 2 

spelar övriga lag sex ronder med 

betänketiden 1 timma per spelare 

och parti. 

Division 1 börjar sin tävling på 

fredag morgon den 19 november 

medan division 2 enbart spelar 

lördag och söndag. 

Anmälan sker till SS Manhem, 

Vegagatan 20, 413 09 Göteborg, 

ssmanhem@telia.com. Samtidigt 

insättes startavgiften 300 kronor 

per lag på SS Manhems postgirokonto 

42 28 22–7. Anmälan ska 

innehålla uppgift om: 

● lagledarens namn, adress, 

telefonnummer, eventuell epostadress. 

● laguppställning(ar) baserad på 

ranking per den 1 september 

2004. 

Se den fullständiga inbjudan 

på www.schack.se för tidsschema, 

detaljerade tävlingsregler och 

tips på logi. Observera att spelschemat 

för division 2 är ändrat 

jämfört med den ursprungliga 

inbjudan, för att bättre passa 

Norrlandslagens restider! 

Upplysningar: 

Mats Eriksson, SS Manhem, 

031–24 47 45. 

Jonas Burman, 090–15 06 10 (a), 

090–13 51 18 (h). 

Världsrankingen 

På ICCF-listan från 1 september 

har Ulf Andersson få ta ett steg 

tillbaka från första till andra plats. 

Det är holländaren Joop van 

Oosterom, känd schackmecenat, 

som nu toppar listan. 

Ulf Anderssons ratingtal baseras 

på två korrturneringar: norska 

jubileumsturneringen NPSF 50 

och finalen i OS 12. 

1. Joop van Oosterom NED 2754 

2. Ulf Andersson SWE 2737 

3. Hans Berliner USA 2726 

4. Gert Timmerman NED 2723 

5. Hans-Marcus Ehlwert GER 2717 

6. Olita Rause LAT 2706 

7. Kenneth Frey MEX 2700 

8. Harald Tarnowiecki AUT 2688 

9. Carlos Costa BRA 2685 

10. Volker-Michael Anton GER 2683 

Det finns ytterligare tre svenska 

spelare bland de 100 främsta: 

55. Jonny Hector 2616 

84. Rolf Lekander 2599 

91. Lennart Rydholm 2595 

Tidskrift 

för 

Schack 

Vi har alla årgångar 

Inbundna 1906-1994 

Många lösnummer. 

Köper-Säljer. Hela samlingar 

schackböcker. Humana priser. 

S E Consult, Box 48095, 

418 23 Göteborg. 

Tel. 031-91 04 44, 

fax 031-91 46 55. 

Tala med Stellan Persson. 

E-mail: chesshou@algonet.se 

TfS nr 7/2004 453

454 

Studier 

Dom i TfS studieturnering 2002 

1 pris 

3193 Franjo Vrabec 

Vinst 

1.Tc8+ Kg7 2.Tc7 Te6 3.h4! Kg8 

4.Tc8+ Kg7 5.Te8 Kh7 6.Kg2!! 

Kg7 7.Kg3 Kh7 8.Kf3 Kg7 9.Ke2 

Kh7 10.Kd3 Kg7 11.Kc4 Kh7 12. 

Kd5 Td6+ 13.Kc5!! Te6+ 14.Kc4 

Kg7 15.Kb5. 

Ett starkt torn-springarpar 

dominerar ett olyckligt tornlöpardito 

och vits kung gör en 

raffinerad och omsorgsfull resa 

till damflygeln. 

Hedomn 

3228 Emil Melnichenko 

Vinst 

1.Lf5+ Kc7 2.Sa6+ Kb7 3.Lc8+! 

Ka8 4.Sc7+ Kb8 5.Kd7 Sb4 6.Se5 

TfS nr 7/2004 

Av Axel Ornstein 

d3 7.Sa6+! Ka8! 8.Sxb4 d2 7.Kc6 

Ld4 8.Lg4 Lxe5 9.Kb6 Ld4+ 10.Ka6 

och vit vinner löparen eller sätter 

matt efter Sc6, Lc8 och Lb7. 

En sen korrigering men även 

utvidgning av TfS 2339 från 

1993. Den skulle antagligen ha 

nått ännu högre om inte författaren 

delvis anteciperat sig själv 

med en version från 2000 som 

fick omnämnande i en jubileumsturnering 

för tre argentinska 

komponister. 

Sexton studier deltog från början 

i denna årliga turnering med lång 

tradition. Tre av dem var felaktiga 

och eliminerades genast: 3186 

Akobia, 3192 Minerva och 3199 

Bergkwist. Flera andra var klart 

anteciperade. Standarden på de 

återstående bidragen var, tyvärr, 

under genomsnittet i sådana här 

sammanhang eftersom flera av 

kandidaterna hade svagt innehåll 

eller inte var tillräckligt originella. 

Hur som helst fann jag följande 

prestationer värda att ingå i 

prislistan: 

Spec. hedomn 

3188 Ornstein 

Vinst 

1.Kf4 Lf3 2.Sg3 Se6+ 3.Kf5 Sc5 

4.Kf4 Kf2 5.e6 Sd3+ 6.Kg5 Kxg3 

7.e7 Lc6 8.Kf6 Sc5 9.Kf7 Se4 10. 

e8S. 

När brädet vänds i en välkänd 

mattkombination (Kasparjan, 

Fritz, Vinichenko) får bonden 

extra kraft att rädda remi med 

minorpromotion. 

1 omn 

3187 Bergkwist 

Vinst 

1.De7+! Txe7 2.f8S+ Txf8 3. 

gxf8S+ Kxe8 4.d7+ Dxd7 5.Sf6+! 

Lxf6+ 6.Se6+ Kf7 7.Tf8+ Kxe6 

8.T8xf6 matt 

Matt med dubbel självblockad 

efter en forcerad serie stötar. Den 

tunga konstruktionen liksom den 

totala bristen på motspel gör att 

författaren skulle kunna överväga 

att istället komponera en 

flerdragare. 

2 omn 

3229 Akobia & Gurgenidze 

Vinst 

1.Dd2 Ke6 2.Dh6+ Kf7 3.Dh7+ Kf8

4.Dh8+ Ke7 5.Dg7+ Ke6 6.Dg6+ 

Ke7 7.Dg5+ Ke8 8.Dd2 Kf7 9.Kb5 

Ke6 10.Dh6+ Kf7 11.Dg5 Ke8 12. 

Dd2 Ke7 13.Kc5 Ke6 14.Dg5 Td7 

15.Dg6+ Ke7 16.Kc6 Td8 17.Dg5+ 

Ke8 18.Kc7 Td7+ 19.Kc8. 

Ett litet tillägg till Andre Chérons 

teoretiska analyser (1926). 

Mitt varma tack till Harold van 

der Heijden för hans kompetenta 

test av korrekthet och originalitet. 

Yochanan Afek 

Fidedomare 

Amsterdam, augusti 2002 

Vi tackar domare Afek, som är 

både internationell mästare och 

internationell domare, men här 

agerar i sin egenskap av domare i 

schackkomposition, förkortning 

okänd. D blir definitiv om inga 

anmärkningar inkommit inom tre 

månader. (AO) 

Jindrich Fritz 

Tijdschrift v. d. KNSB 1955 

(föregångare till 3188 AO) 

Vinst 

1.Sf5+ (1.Kc4? Tc3+!) 1...Kd7 

2.Kc4 Tb8 3.Sxe3 Txa8 4.Le8+! 

Kd6 (4...Kc7 5.Sd5+ Kb8 6.Tb1+ 

Ka7 7.Lc6 och hotet Ta1+ avgör.) 

5.Txa8 Sb6+ 6.Kb5 Sxa8 

7.Lc6 Sc7+ 8.Kb6 Se6 9.Sf5 matt. 

Fritz studie ska rätteligen vara 

exempel 1 i raden publicerad i 

TfS nr 1/2003. 

Boknytt 

■ Jan Timman: Power chess 

with Pieces 

(New In Chess, 2004) 

En av de schackböcker jag gillar 

allra bäst är “Jan Timman analysiert 

Grossmeisterpartien“ (jag 

har den på tyska). Timman har i 

den valt ut de intressantaste partierna 

spelade under sjuttiotalet 

och analyserat dem ingående. Det 

som gör honom så bra som 

kommentator är att han inte 

dränker läsaren i oändliga varianter 

utan plockar ut det relevanta 

och förklarar det med en lämplig 

blandning av ord och drag. Allt 

kryddat med intressanta presentationer 

av spelarna och psykologiska 

reflektioner. 

Timmans nya bok “Power chess 

with Pieces“ påminner mycket 

om min gamla favorit. Skillnaden 

är att han denna gång har 

valt partier utifrån några speciella 

strategiska teman. Kapitelindelningen 

säger det mesta: 

1. Stark springare mot dålig löpare. 

Partier 

2. Stark springare mot dålig löpare. 

Slutspel 

3. Löparparet dominerar 

4. Springarparet dominerar 

5. Löpare och springare dominerar 

Kapitel två är intressanta slutspelsställningar 

som analyseras 

medan de övriga kapitlen består 

av hela partier. Bokens tyngdpunkt 

ligger på de tre första kapitlen. 

Av de 25 partierna får 

kapitel fyra och fem tre vardera. 

Något som får en på riktigt 

gott humör när man öppnar boken 

är att första partiet är ett 

strategiskt mästerverk av Ulf 

Andersson. Låt mig använda hans 

vinst mot Walter Browne för att 

visa hur Timman skriver. Efter 

att ha hyllat Ulf Andersson i 

försnacket, “There is little doubt 

that Ulf Andersson is one of the 

most accurate strategists of our 

time“, behandlar han öppningen 

lite kortfattat. Timman förklarar 

hur Andersson förstärker en Informatoranalys 

av Kasparov och 

får en positionell fördel. Efter att 

Browne missat det bästa försvaret 

kommer vi fram till följande 

ställning: 

Om Anderssons 20.e4 har Timman 

följande att säga: “One of 

those little power moves that 

Andersson seems to have acquired 

the exclusive rights of. He 

reinforces his centre and vacates 

the ideal square e3 for his knight.“ 

Några drag senare ser det ut så 

här: 

Andersson spelade 24.Lc3!. Timman 

kommenterar: “White has 

a firm grip on the position, but 

he needs just that little bit extra 

to actually win the game. The 

little bit extra is provided by the 

following manoeuvre, in which 

TfS nr 7/2004 455

White swaps his bishop for the 

black knight, thereby securing 

square d5 for his own knight. At 

first sight, swapping the mighty 

bishop for the crippled black 

knight does not look like a good 

deal, but what applies here is 

Tarrasch´s dictum: ’One should 

not look at what disappears from 

the board but at what remains 

there.’ In this case, what remains, 

besides the major pieces, is a 

supreme knight against a pathetic 

bishop.“ 

Partiet fortsatte 24...Ld8 25.La5 

Dc6 26.Lxb6 Lxb6 27.Tfd1 och nu 

var det dags för den tekniska 

fasen. Efter omsorgsfullt manövrerande 

som framtvingat de 

riktiga avbytena har vit fått upp 

detta drömslutspel: 

Ställningen är naturligtvis helt 

vunnen, men det gäller ändå att 

spela korrekt. Anderssons 41.f4 

åtföljs av följande goda regel: 

“When launching a pawn 

majority in this kind of position, 

you normally start with the prospective 

passed pawn.” 

I andra partier är det naturligtvis 

lite fler varianter, men textkommentarerna 

överväger. De 

varianter som finns med är i flera 

fall spelarnas egna som Timman 

studerat och ofta inte håller helt 

med om. 

Jag är mycket förtjust i den 

här boken. Det är verkligen att 

förena nytta med nöje att spela 

igenom de välkommenterade 

partierna. 

Förresten: Vilket är det mest 

briljanta drag som spelats i en 

VM-match? Fundera på det ett 

456 

TfS nr 7/2004 

tag. Timmans svar hittar du i 

boken vilket är ytterligare en anledning 

till att läsa den. 

Stellan Brynell 

■ Ari Ziegler: Moderna 

schackmästare på 

klassisk mark - Excelsior 

Cup 2004 

(Quality Press, 2004) 

Tidigare i år arrangerades i Göteborg 

den nionde (NB!) upplagan 

av Excelsior Cup, en tiomannaturnering 

med inslag av lokala 

spelare men också av internationella 

mästare, varav på senare tid 

alltid några välkända stormästare. 

Under SM-veckorna i Göteborg 

i somras presenterades en 

glad nyhet med anknytning till 

just dessa evenemang, nämligen 

en nyutgiven turneringsbok om 

årets Excelsior Cup men också 

med tillbakablickar på de föregående. 

Bakom boken, liksom bakom 

de nio Excelsiorturneringarna 

(och för övrigt mycket annat 

inom svenskt schack) ligger den 

driftige göteborgaren Ari Ziegler. 

Han har på senare tid svarat 

för storartade insatser för svenskt 

schacks fromma på skilda områden: 

som turneringsarrangör, tidskriftsredaktör, 

förlagsägare och 

nu alltså även som författare. Att 

han dessutom samtidigt själv 

hinner med att vara aktiv spelare 

på IM-nivå gör bara hans övriga 

insatser än mer aktningsvärda. 

Turneringsboken om Excelsior 

Cup 2004 (med den något 

svårfångade titeln “Moderna 

schackmästare på klassisk mark“) 

erbjuder förutom ett rond-förrondreferat 

av årets tävling också 

en kort historik över de gångna 

nio åren. Samtliga partier från 

turneringen återges i kommenterat 

skick under medverkan av 

flertalet av årets deltagare. Segraren 

Leif Erlend Johannessen 

och framför allt Mihail Marin är 

storartade kommentatorer och 

deras bidrag utgör i det avseendet 

bokens höjdpunkter. All 

heder förresten åt den/de duktiga 

översättaren/na! Det bör dock 

påpekas att deltagarnas egna 

bidrag till stor del redan publicerats 

i tidskriften Schacknytt. 

Varje rond ges för övrigt ett kortfattat 

men heltäckande referat. 

Synd bara att man i det sammanhanget 

missat att ge poängställningen 

efter varje rond. 

För övriga partikommentarer 

står författaren; av förståeliga skäl 

(tid, spaltutrymme etc) är dessa 

mer summariska men likväl som 

regel instruktiva och intresseväckande. 

Ziegler står även för 

rondreferat, förord och slutsummering. 

Författaren använder sig 

(säkerligen helt medvetet) av en 

lättsam stil som snarast tangerar 

sportjournalistikens - ett grepp 

med såväl för- som nackdelar. 

Schacklitteratur skall självklart 

inte till följd av missriktade 

ambitioner vara “svårläst“ eller 

högtravande, men alltför många 

rent talspråksmässiga uttryck och 

konstruktioner kan å andra sidan 

också riskera att motverka sitt 

syfte. Rena stilgrodor och språkfel 

är förvisso sällsynta men de få 

som slunkit med kunde ha undvikits 

genom en noggrannare 

korrekturläsning, liksom ett pinsamt 

sakfel i förordet och på 

omslaget: det har faktiskt gått 

nio år sedan starten och inte tio! 

Som tur är har författaren inte 

gjort ett stort nummer av “tioårsjubileet“! 

Några rent schackliga 

tryckfel har vi emellertid inte 

upptäckt vilket är nog så viktigt 

att konstatera. 

På pluskontot noteras åtskilliga 

foton, alla dock inte av bästa 

kvalitet, och att samtliga deltagare 

ges en personlig presentation 

i text och bild. Vidare är 

layouten fräsch och överskådlig 

samt diagrammen många, tydliga 

och vad vi kunnat se korrekta, 

vilket avsevärt höjer bokens läsvärde. 

På minussidan bokför vi 

att de nio årens turneringstabeller 

finns utspridda i boken helt 

på måfå och därmed särdeles 

svåra att vid behov leta fram,

samt att 2004 års tabell omotiverat 

grundas på inlottning och inte 

på slutresultat som de övriga tabellerna. 

Att söka fram inbördes 

resultat är därmed mycket tidsödande. 

Att rondreferaten inte 

ger fortlöpande poängställning 

minskar överskådligheten, liksom 

att en tabell över i vilken rond 

vem mötte vem saknas. Registret 

över på vilka sidor vilken spelare 

omnämnts kunde i stället gott ha 

utelämnats. 

Sammantaget är intrycket positivt. 

Författarens ambitioner på 

omslaget att erbjuda en turneringsbok 

med karaktär av manual 

i praktiskt turneringsspel är väl 

uppfyllda, framför allt genom de 

observanta rondkommentarerna 

och de i flera fall gedigna partianalyserna. 

Sture Olsson 

Recensionen har tidigare varit 

publicerad i UNT. 

Liepajas, lösningar 

1 25...De1+! 26.uppg. På 

26.Txe1 följer 26...Txe1+ 

27.Kf2 Sd3 matt. 

2 28...Dc1+! 29.uppg. Det 

gäller att se varför schacken 

på c1 är så rasande 

stark. Det visar sig efter 

29.Df1 Lf2+! 30.Kxf2 

Tf8+. 

3 23...Sf4+! 24.gxf4 (Om 

kungen går till h-linjen så 

kommer 24...Th6+ följt 

av Dh3 med mattsättning. 

Efter 24.Kg1 Sh3+ kommer 

vit i första skedet 

undan med kvalitetsförlust, 

men framtiden för 

vit är då dyster. Efter partidraget 

blir det förstås 

ännu värre, men det är 

inte så lätt att se i förstone.) 

24...Tg6+ 25.Kh1 

Dh3+ 26.Th2 Dxh2+! 27. 

Kxh2 Kf7! 28.uppg. 

Oktober 

Tävlingskalender 

■ Isle of Man, England 5–13 oktober 

VM för veteranlag. www.bcmchess.co.uk 

■ Karlskrona 9 oktober 

Snabbschack, 9 ronder scweizer med tidshandkapp. 

Info: www.miljodata.se/ksv 

■ Calvià (Mallorca), Spanien 14–31 oktober 

Schack-OS. www.olimpbase.org 

■ Essent, Holland 15–23 oktober 

Dubbelrondig turnering med Nigel Short, Ivan Sokolov, 

Magnus Carlsen och Daniel Stellwagen. Dessutom öppna 

turneringar. Info: www.essentchess.nl 

■ Halle, Tyskland 24 oktober – 5 november 

Veteran-VM. www.seniorenschachweltmeisterschaft.de 

■ Allsvenskan rond 1, 24 oktober 

November 

■ Heraklion, Grekland 2–14 november 

Ungdoms-VM (U10) U12, U14, U16, U18). 

Info: greekchess.com/wycc2004 

■ Stockholm 5–6 november 

Snabbschack–SM för veteraner. 

Info: www.sollentunaschack.com 

■ Skara 5–7 november 

Elitserien rond 1–3. 

■ Umeå 6–7 november 

Björkstadsschacket, 7 ronder schweizer. Info: www.rockaden.nu 

■ Allsvenskan rond 2, 14 november 

■ Juniorallsvenskan, division 1, 19–21 november 

■ Juniorallsvenskan, division 2, 20–21 november 

■ Uppsala 20–21 november 

Upplands Öppna DM. www.uass.nu 

December 

■ Malmö 17–19 december 

Malmö Open och MSF Open. 

TfS nr 7/2004 457

458 


söker kanslichef 

Efter cirka 20 år som chef för Sveriges Schackförbunds kansli i Norrköping avgår Ingemar 

Eriksson i slutet av nästa år. Förbundet söker därför en ny kanslichef. 

Som kanslichef ansvarar du för kansliverksamheten, f.n. belägen i Norrköping. Det innebär att 

du är chef för cirka 4 hel- eller deltidsanställda på kansliet. Du arbetar på uppdrag av Sveriges 

Schackförbunds styrelse. 

Sveriges Schackförbund har cirka 300 klubbar med 18 000 medlemmar varav cirka 12 000 är 

ungdomar. En omfattande ungdomsverksamhet, ett väl utvecklat allsvenskt seriesystem samt 

många nationella och internationella tävlingar för både juniorer och seniorer innebär att 

förbundet har ett stort behov av en effektiv administration. 

Kansliet har två huvudfunktioner, dels att svara för den administration som erfordras i ett 

riksförbund av Sveriges Schackförbunds storlek med bl.a. myndighetskontakter beträffande 

ekonomiska bidrag till förbundet, dels att svara för service och information åt förbundets 

klubbar, distrikt och medlemmar samt åt styrelsen med sina kommittéer. Bland arbetsuppgifterna 

märks: 

● posthantering samt omfattande brev- telefon- och mailkontakter 

● allsvenskan och andra tävlingar med utskick av inbjudningar och resultatrapportering 

● ekonomihanteringen för förbundet 

● registrering av medlemmar, prenumeranter till Tidskrift för Schack mm 

● försäljning av utbildningsmaterial mm. 

En allt större del av förbundets information sker digitalt även om utskick i pappersform 

fortfarande sker i stor omfattning. I kanslichefens uppdrag ligger att åstadkomma en allt 

effektivare verksamhet och en allt högre servicenivå till medlemmar och styrelse m.fl. 

Vi söker dig som har en god administrativ förmåga och som är serviceinriktad och drivande. 

Ett genuint intresse för schack är naturligtvis inte heller fel. 

Ingemar Eriksson, 011–10 74 20 kan ge information om arbetet. 

Information om den framtida inriktningen och om anställningsförhållanden kan ges av Ingvar 

Carlsson, ordförande i Sveriges Schackförbund. Ansökan ställs senast 10 december till 

Ingvar Carlsson 

Allmogegatan 44 

583 33 Linköping 

ingvar.carlsson@schack.se 

013–21 31 21, 070–569 82 11, 013–20 82 11 

TfS nr 7/2004

Sommaren 1972. SM i Skellefteå. Den varmaste sommaren i Norrland på över hundra år. Axel Ornstein 

vann SM-gruppen i första försöket. Och borta i Reykjavik utkämpade Boris Spasskij och Bobby Fischer 

en mångomskriven VM-match. 

Vi har fortfarande TfS 1972 och många andra gamla årgångar på lager. Priserna nedan gäller häftade, 

kompletta årgångar. Portofritt! Vi levererar också i mån av tillgång enstaka exemplar à 25 kr. 

Postgiro 60 46 34-6. 

1954 150 kr 

1956 150 kr 

1957 150 kr 

1958 200 kr 

1959 200 kr 

1960 200 kr 

1962 200 kr 

1963 150 kr 

1964 150 kr 

1965 150 kr 

Gamla årgångar av TfS 

1966 200 kr 

1967 200 kr 

1968 200 kr 

1969 120 kr 

1970 120 kr 

1971 120 kr 

1972 200 kr 

1973 100 kr 

1974 100 kr 

1975 100 kr 

Special: Tio TfS-nummer från olika årgångar 50 kr 

http://www.schackforum.se 

Daglig Uppdatering 

Svenska och 

Internationella Nyheter 

Partier - Studier 

Problem - Kåserier 

Webmaster Lasse Thomasson 

1976 100 kr 

1977 100 kr 

1978 100 kr 

1979 100 kr 

1980 100 kr 

1981 100 kr 

1982 100 kr 

1983 100 kr 

1984 100 kr 

1985 100 kr 


Slottsgatan 155 

602 20 Norrköping 

1986 100 kr 

1987 100 kr 

1988 100 kr 

1989 140 kr 

1990 140 kr 

1991 140 kr 

1992 140 kr 

1993 140 kr 

1994 140 kr 

1995 140 kr 

1996 140 kr 

1997 140 kr 

1998 140 kr 

1999 140 kr 

2000 140 kr 

2001 140 kr 

2002 140 kr 

2003 140 kr 

Välkommen till landslaget! 

Vänskapslandskamperna är idealiska 

alternativ för den som vill pröva på 

internationellt korrschack utan att 

känna sig mogen för att börja i en 

turneringsgrupp. I varje match spelar 

man som regel två partier. ICCF:s 

regler tillämpas, precis som vid turneringsspel, 

men matcherna brukar 

präglas av en större vänskaplighet 

och bättre möjligheter till personlig 

korrespondens för den som vill blanda 

schackdragen med utväxlandet av 

synpunkter på smått och stort här i 

världen. Just av den anledningen brukar 

SSKK-matcherna vara uppskattade även 

av rätt erfarna turneringsspelare. 

Mer information får du av Sture 

Olsson, Bredmansgatan 10 B, 752 24 

Uppsala (sture.gun@telia.com). 

TfS nr 7/2004 459

POSTTIDNING B 

Avsändare: Sveriges Schackförbund, Slottsgatan 155, 602 20 Norrköping. 

Behöver du schackböcker, schackprogram eller spel? Vi har allt en schackspelare behöver. Har vi varan hemma skickas 

den samma dag. Beställningar under 1000 kr skickas mot faktura. Du lägger bara till för portot. Inga mystiska 

tilläggskostnader. Vår styrka är gedigen produktkompetens och mycket hög servicenivå. Vill du ha rabatt varje gång 

du handlar? Gå med i Schackbutiken Klubb! 15% på böcker inklusive prenumeration på Schacknytt. 10% rabatt på allt 

schackmaterial. Fullständiga villkor finns på vår hemsida. 

Prislista för säsongen 2003-2004 ute nu! Ring och beställ den! 

Hemsida: www.schack-kompaniet.com e-brev: order@schackbutiken.com 

I Svenska Schackbutiken AB arbetar Gunnar Fredin, Michael Göransson, IM Karl Johan Moberg och IM Ari Ziegler. 

Välkommen att besöka vår välsorterade butik där du hittar Nordens största lager av schackartiklar! 

öppet mån-fre 09.30-18.00, Vegagatan 18, 413 09 Göteborg, Tel/fax: 031-24 47 14. 

Besök gärna www.schacknytt.com! 

TfS nr 7/2004 

Svenska Schackbutiken AB 

”Allt i Schack” 

Engelskt - ett komplett system mot 1.c4, av IM Rikard Winsnes, 2004, 30 s, 50:- 

Om du ägnar en dag med Rikards häfte kommer dina resultat mot 1.c4 att förbättras 

avsevärt. Rikard rekommenderar ett system som går ut det enkla receptet att spela 1...c5 

2...Sf6 för att följa upp med de mest aktiva dragen på vits olika utvecklingsdrag. Här 

blandas en gambit med Kasparovs kvalitetsstämpel med positionell utveckling. 

Häftet är en uppdatering och avsevärd utveckling av hans tidigare häfte om samma 

ämne och gagnar alla som läser det. Rikards egna resultat med de varianter han 

förespråkar är imponerande. Mot åtta titelhållare har han tagit 5 poäng utan förluster. 

Detta motsvarar en prestationsranking på över 2600! Alla är stormästare utom IM Samir 

Lejlic. I Engelskt finns det många dragföljdsfinesser att beakta. Men oroa dig inte säger 

Rikard, “Mitt system är heltäckande och jag lär dig de finesser som andra engelskspelare 

ännu inte uppmärksammat.“ 

Strategy and Tactics (CD), av GM Wells, 2004, 3 tim 16 min, 250:- 

ChessBases nya schackmediasystem som videolektioner med Fritz-grafik. Denna gång 

av den engelske stormästaren Peter Wells. På denna fullmatade skiva, som har en 

sammanlagd speltid på över tre timmar, undervisar Wells om olika aspekter av strategi 

och taktik i mittspelet. Tonvikten ligger på praktiska kunskaper som du själv skall kunna 

ha nytta av i dina partier. Materialet är omfattande och inbegriper bland annat ämnen som 

beräkning, försvar, mellandrag, vad som orsakar förbiseenden, positionella bondeoffer, 

dåliga pjäser och blockad. Peter Wells är en engelsk stormästare som har stor erfarenhet 

både som författare och tränare. 

Black is Still OK!, av GM Adorján, 2004, 224 s, 255:- 

Den tidigare VM-kandidaten András Adorján kom 1988 ut med boken Black is OK, som 

närmast blev en kultklassiker. I den uttryckte han tankar som var milt sagt ovanliga. Han 

tyckte att svart inte hade sämre utgångsläge för att vinna än vit. Debatten startade genast, 

som den alltid gör när etablissemanget utmanas. Frågan om vit från början har bättre 

chanser än svart att spela på vinst är ännu inte avgjord och nu utkommer Adorján med 

uppföljaren Black is Still OK! där han argumenterar lika hårt, om inte hårdare, för sin sak. 

Trots att många fortfarande väljer den gamla beprövade metoden att spela på vinst med 

vit och remi med svart ger Adorján två namn som stöder hans tes, båda vilka han har 

jobbat med under flera år - Garry Kasparov (1979-86) och Peter Leko (1996-99). 

Författaren stöder sig på egna erfarenheter, teorier, artiklar och iakttagelser och 

kommer alltid till samma slutsats: – Att spela svart är ingen nackdel. 

Har du någonsin känt dig osäker som svart? Tvekat att spela på vinst i det turneringsavgörande 

partiet av rädsla för förlust och missade prispengar p.g.a. att du är SVART! 

Här är din chans att göra dig av med en av de schackrädslor som håller dig tillbaka.

Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson - Sveriges Schackförbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?