Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson - Sveriges Schackförbund

Foto: Cathy Rogers
430
Det tog tio dagar efter triumfen i
Tripoli innan Rustam Kasimdzjanov
insåg att han hade blivit världsmästare.
Turneringsarrangörer
världen över tycks ännu inte ha
förstått det, eller också säger
deras tystnad något om vilket
värde Fide-titeln tillskrivs i den stora
schackvärlden. För det flesta var VMturneringen
i Libyen ett mellansteg i
den process som ska leda fram till en
obestridlig världsmästare. Där blir
Kasimdzjanovs nästa uppgift en match
mot världsettan Garri Kasparov.
TfS nr 7/2004
D
et var naturligtvis inte okontroversiellt
att förlägga VMturneringen
till Libyens huvudstad
Tripoli. Flera spelare av
judisk börd avstod från spel, de
kände sig inte välkomna. Det var
en komplikation att det inte gick
att ordna viseringen i förväg.
Samtliga deltagare fick ordna den
saken vid ankomsten till Tripoli.
Deltagarlistan var osäker in i
det sista och det är betecknande
att det blev ett par wo-vinster i
första omgången. Johann Hjartarson
var en av dem som inte
fanns på plats när det var dags att
köra i gång.
Systemet med korta matcher
och utslagning kan tyckas slumpbetonat
men om man som
Rustam Kasimdzjanov i tur och
ordning eliminerar Alejandro
Ramirez (underbarn från Costa
Rica), Ghaem Maghami, Vasilij
Ivantjuk, Zoltan Almasi, Alexander
Gristjuk, Veselin Topalov
och Michael Adams så får man
väl betraktas som en värdig vinnare
av VM-turneringen. Han
slog trots allt ut de fyra högst
rankade.
I de fem första omgångarna
handlade det om två ordinarie
partier, i semifinalen fyra och i
finalen sex. Om det var oavgjort
efter de ordinarie partierna så
ordnades ett särspel med i första
hand två snabbschackpartier och
om nödvändigt två blixtpartier.
Var det fortfarande oavgjort