Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson - Sveriges Schackförbund

4.Dh8+ Ke7 5.Dg7+ Ke6 6.Dg6+
Ke7 7.Dg5+ Ke8 8.Dd2 Kf7 9.Kb5
Ke6 10.Dh6+ Kf7 11.Dg5 Ke8 12.
Dd2 Ke7 13.Kc5 Ke6 14.Dg5 Td7
15.Dg6+ Ke7 16.Kc6 Td8 17.Dg5+
Ke8 18.Kc7 Td7+ 19.Kc8.
Ett litet tillägg till Andre Chérons
teoretiska analyser (1926).
Mitt varma tack till Harold van
der Heijden för hans kompetenta
test av korrekthet och originalitet.
Yochanan Afek
Fidedomare
Amsterdam, augusti 2002
Vi tackar domare Afek, som är
både internationell mästare och
internationell domare, men här
agerar i sin egenskap av domare i
schackkomposition, förkortning
okänd. D blir definitiv om inga
anmärkningar inkommit inom tre
månader. (AO)
Jindrich Fritz
Tijdschrift v. d. KNSB 1955
(föregångare till 3188 AO)
Vinst
1.Sf5+ (1.Kc4? Tc3+!) 1...Kd7
2.Kc4 Tb8 3.Sxe3 Txa8 4.Le8+!
Kd6 (4...Kc7 5.Sd5+ Kb8 6.Tb1+
Ka7 7.Lc6 och hotet Ta1+ avgör.)
5.Txa8 Sb6+ 6.Kb5 Sxa8
7.Lc6 Sc7+ 8.Kb6 Se6 9.Sf5 matt.
Fritz studie ska rätteligen vara
exempel 1 i raden publicerad i
TfS nr 1/2003.
Boknytt
■ Jan Timman: Power chess
with Pieces
(New In Chess, 2004)
En av de schackböcker jag gillar
allra bäst är “Jan Timman analysiert
Grossmeisterpartien“ (jag
har den på tyska). Timman har i
den valt ut de intressantaste partierna
spelade under sjuttiotalet
och analyserat dem ingående. Det
som gör honom så bra som
kommentator är att han inte
dränker läsaren i oändliga varianter
utan plockar ut det relevanta
och förklarar det med en lämplig
blandning av ord och drag. Allt
kryddat med intressanta presentationer
av spelarna och psykologiska
reflektioner.
Timmans nya bok “Power chess
with Pieces“ påminner mycket
om min gamla favorit. Skillnaden
är att han denna gång har
valt partier utifrån några speciella
strategiska teman. Kapitelindelningen
säger det mesta:
1. Stark springare mot dålig löpare.
Partier
2. Stark springare mot dålig löpare.
Slutspel
3. Löparparet dominerar
4. Springarparet dominerar
5. Löpare och springare dominerar
Kapitel två är intressanta slutspelsställningar
som analyseras
medan de övriga kapitlen består
av hela partier. Bokens tyngdpunkt
ligger på de tre första kapitlen.
Av de 25 partierna får
kapitel fyra och fem tre vardera.
Något som får en på riktigt
gott humör när man öppnar boken
är att första partiet är ett
strategiskt mästerverk av Ulf
Andersson. Låt mig använda hans
vinst mot Walter Browne för att
visa hur Timman skriver. Efter
att ha hyllat Ulf Andersson i
försnacket, “There is little doubt
that Ulf Andersson is one of the
most accurate strategists of our
time“, behandlar han öppningen
lite kortfattat. Timman förklarar
hur Andersson förstärker en Informatoranalys
av Kasparov och
får en positionell fördel. Efter att
Browne missat det bästa försvaret
kommer vi fram till följande
ställning:
Om Anderssons 20.e4 har Timman
följande att säga: “One of
those little power moves that
Andersson seems to have acquired
the exclusive rights of. He
reinforces his centre and vacates
the ideal square e3 for his knight.“
Några drag senare ser det ut så
här:
Andersson spelade 24.Lc3!. Timman
kommenterar: “White has
a firm grip on the position, but
he needs just that little bit extra
to actually win the game. The
little bit extra is provided by the
following manoeuvre, in which
TfS nr 7/2004 455