Stellan Brynell & Tiger Hillarp-Persson - Sveriges Schackförbund

lar som min omtänksamme f.d.
rysklärare Sverker Holmstedt
fortfarande förser mig med.
Däremot är det si och så med
konversationsförmågan som inte
har stimulerats tillräckligt sedan
Novgorodtiden. Men på schackturneringar
brukar det dyka upp
chanser till samtal på ryska, inte
minst i Grekland där det förutom
alla turneringsdeltagare
från slaviska länder även finns
stora inhemska grupper rysktalande
som emigrerat från olika
delar av Sovjetunionen efter
imperiets fall. Antingen hade de
levt där i hundratals år (det talas
bl.a. om den grekisktalande folkgruppen
ponter i området kring
Svarta Havet) eller så anlände de
först i samband med militärregimen
i Grekland 1967-74. Dessa
grupper återfinns inte oväntat
även bland grekiska schackspelare;
till exempel är stormästaren
Ioannis Nikolaidis född och uppväxt
i Tbilisi, Georgiens huvudstad.
På Ikaria brukar jag få bra
träning i ryska. En av mina traditionella
rivaler på ön är Dmitry
Svetushkin, en lovande stormästare
från Moldavien som jag även
har spelat tillsammans med i
Jugoslavien. Medan svart satt och
övervägde sitt artondedrag kom
Dima förbi och studerade ställningen
med en så pass bister blick
att man nästan kunde trott att
någon hade strött salt i hans iskaffe.
Efter partiet frågade jag
honom vad han ansåg om draget
18.f4!?. ”Neshablonniy khod,
russkaya shkola!” (ett icke-schablondrag,
ryska skolan!) sade han
med ett klurigt leende och förklarade
vidare att ambitionen att
behandla varje ställning för sig
(utan schabloner) och att ständigt
beakta dess dynamik för att
söka maximal aktivitet, var utmärkande
för den ryska skolan.
Aljechin var en pionjär på området,
och Kasparov är inget dåligt
nutida exempel. Jag är fortfarande
inte helt säker på om Dima
verkligen menade allvar eller bara
410
TfS nr 7/2004
drev med mig, men draget har i
alla fall sin poäng: f-linjen öppnas
för att möjliggöra press mot
f7 i ett läge där svarts springare
båda är lite offside och kungsflygeln
dessutom försvagats genom
h7-h5. Det finns också ett par
konkreta varianter som talar till
vits fördel.
18...exf4?!
Säkrare var 18...b6 19.Sc4 Sd7
för att behålla kontrollen över
fältet e5. Vit kan då fortsätta
med 20.f5 vilket tar det viktiga
fältet e6 från de svarta springarna.
Efter 20...Lg5 är svarts ställning
dock fortfarande spelbar.
19.Lxf4
På grund av behovet att försvara
b-bonden går nu varken 19...Sd7
eller 19...Le5. Svart hittar enda
sättet att mobilisera styrkorna.
19...b6 20.Sc4 Sd7
Får svart nu chansen att spela
21...Se5 så skulle han stå ganska
säkert. Men jag hade redan vid
utförandet av 18.f4 sett temat
med de dubbla svagheterna på
f7 och g6 och gjorde omgående
nästa drag.
21.e5! Lg5?!
Här kommer löparen konstigt och
vits ställning spelar nu sig själv.
Efter 21...Sxe5 22.Sxe5 (datorns
förslag 22.Tae1!? är troligen ännu
starkare) 22...Lxe5 23.Lxe5
Dxe5 24.Lc4 tar vit igen en av
bönderna på kungsflygeln med
stor positionsfördel: löparen är
överlägsen springaren i denna
öppna ställning med bönder på
båda flanker, vits tunga pjäser
är bättre placerade och kungen
säkrare.
Att föredra var 21...Lg7 även
om vit står klart bättre efter
22.Tae1. Från den inledande
diagramställningen är scenförändringen
tydlig: alla vits pjäser
står aktivt, e-bonden är stark
och löparparet har vuxit i styrka
genom att ställningen öppnats.
22.Lh2 Tf8 23.De4
Enklast. Vit garderar e-bonden
för att möjliggöra Sc4-d6 och
svarts c-bonde hotas i förbigående.
23...c5
På 23...De6 följer 24.Sd6 och
det hotar både 25.Dxc6 och
25.Lc4.
24.Sd6 f5
Det var svårt att hitta något
annat försvar mot hoten 25.Sxf7
och 25.Lc4. Till exempel går
24...Shf6? inte alls p.g.a. 25.exf6
och både springaren och damen
är garderade.
25.exf6
Jag ville avgöra partiet tekniskt,
d.v.s. utan att ge motståndaren
något som helst motspel, och
lockades av löparparets styrka i
det slutspel vi nu kommer in i.
Varianten 25.Dc4+ Kg7 26.e6
Sdf6 27.Le5 ser också lovande
ut, och rentav 27.Txf5!? verkar
möjligt.
25...Dxe4 26.Sxe4 Le3+
Nödvändigt eftersom 26...Sdxf6
stupar på 27.Sxg5 Sxg5 28.Ld6
Tf7 29.Lc4.
27.Kh1 Shxf6
Det andra springarslaget, 27.
...Sdxf6?, faller på 28.Le5! Kg7
(på springardrag avgör 29.Lc4)
29.Tad1 och schacken på d7 är
avgörande.
28.Lc4+?
Ett fingerfel i vunnen ställning.
Vann gjorde dragomkastningen
28.Sxf6+ Txf6 (28...Sxf6 tillåter
29.Ld6 Tf7 30.Lc4) 29.Lc4+,
t.ex. 29...Kh7 (både 29...Kh8 30.
Tfd1 följt av 31.Le5 och 29...Kf8
30.Tad1! Txf1+ 31.Txf1 leder
till materiella förluster, medan
29...Kg7 besvaras på samma sätt
som 29...Kh7) 30.Tfe1 Te8 31.
Lb5 Tf7 32.Tad1 och de dubbla
bindningarna är avgörande.