SammanfattningSammanfattningDen svenska modellen för hänsyn/artbevarande i skogslandskapetbygger på tre delar; den generellahänsynen, förstärkt hänsyn, <strong>och</strong>avsättningar (frivilliga <strong>och</strong> formella:naturreservat, nationalparker,naturvårdsavtal <strong>och</strong> biotopskydd).<strong>Generell</strong> naturhänsyn definierassom ”Den naturhänsyn man generellttar i alla bestånd vid alla typerav skogliga åtgärder, till exempelbevara död ved, gamla träd, hålträdeller vissa mindre miljötyper”.Foto: Per LinderI denna litteratursammanställning sammanfattasden forskning som belyser dengenerella hänsynens betydelse för biologiskmångfald. Resultatet visar att alla defaktorer som tas upp i SVL 30 § är viktigaför den biologiska mångfalden, det vill sägahänsynsytor, detaljhänsyn i form av enstakanaturvårdsträd eller död ved, skyddszonermot vattendrag, lövinslag, speciella hänsyntill vissa djur- <strong>och</strong> växtarter. Däremot saknasi mycket stor utsträckning kvantitativ kunskap,det vill säga hur mycket som behövsav en åtgärd för att bevara mångfalden.Ett exempel på en faktor som saknas i 30§ SVL är bränd ved <strong>och</strong> bränd skogsmark.Dessa substrat har utan tvekan mycket storbetydelse för biologisk mångfald. Hänsyntill sådana substrat skulle kunna bestå i attman väntar några år innan man planterarbrända hyggen med stora mängder dödved för att ge livsrum åt brandgynnadeinsekter, eller att man lämnar större mängdersubstrat efter naturliga bränder. Det finnsockså ett antal faktorer som har betydelseför biologisk mångfald men som är svårareatt komma åt med lagstiftning, till exempelvariation i skogsstruktur (trädslagsfördelning,ålder, luckighet) fragmenteringsgrad,isolering av bestånd <strong>och</strong> kontinuitet.Enligt SVL ska den hänsyn lämnas som görmest nytta för mångfalden, men mark ägarenbehöver inte ta så mycket hänsyn så attmarkanvändningen försvåras. Denna nivåhar specificerats till 2–10 % av virkesvärdet.En viktig fråga är hur mycket som krävs föratt kvarlämnade hänsyn ska få betydelse.Om man utgår från ett bestånd på 300 m 3 /hektar skulle det betyda en avsättning på6–30 m 3 /hektar vilket motsvarar 12–60träd (om man räknar med 0,5 m 3 /träd).Att lämna 12–60 träd kan ha betydelse fören del störningsgynnade arter som kräversolexponering, för arter som sitter på ek <strong>och</strong>andra pionjärträd, eller för rovfågelbon. Detfinns inga exempel på att arter som kräverträdkontinuitet <strong>och</strong> mer skuggiga förhållandenkan överleva med så få kvarlämnadeträd oavsett om träden lämnas utspriddaeller i grupp. Om en avverkning liggerunder eller strax över lagnivån är därför urnaturvårdssynpunkt inte det mest intressanta,eftersom de nivåerna troligen liggerlång under de tröskelvärden som krävs förett långsiktigt artbevarande. Viktigare ärutformingen av rådgivningsnivån samt attmarkägarna i större utsträckning följer deråd som ges i rådgivningsnivån.En utveckling av den generella hänsynenskulle kunna vara att tydligare ange huromfattande hänsynen skulle vara enligtrådgivningsnivån. Det är dock svårt att hittastöd för tydliga tröskelvärden, till exempelhur många evighetsträd som bör lämnasper hektar, hur stora hänsynsytorna börvara eller hur breda skyddszonerna börvara. Det beror på att dessa tröskelvärdenvarierar för olika arter <strong>och</strong> olika landskap.En lösning vore att utveckla regionala hänsynsregler<strong>och</strong> landskapsstrategier somomfattar flera fastigheter.Vid lämnande av generell hänsyn är det viktigtatt hänsynen blir optimerad för att ge mestnaturvårdsnytta. För vissa typer av hänsyn,till exempel för hänsynsytor <strong>och</strong> kantzoner,behövs tydligare prioriteringsregler.Hänsynsytornas funktion när det gäller attbevara biologisk mångfald varierar avsevärtmed vilka arter man beaktar, liksom hur detser ut i landskapet i övrigt.Enbart generell hänsyn kan inte bevaraarterna långsiktigt. <strong>Generell</strong> hänsyn kangynna vissa typer av arter, men är heltotillräckligt för störningskänsliga arter somkräver kontinuitet, skuggiga förhållanden<strong>och</strong> som har svårt att sprida sig. För dessaarter behövs områden som helt undantasfrån skogsbruk.I många områden är det inte tillräckligt attbara spara de naturvärden som finns, utanman behöver också skapa naturvärdengenom restaurering. Det är summan av allhänsyn på landskapsnivå som är viktig förbevarandet av biologisk mångfald – intedetaljerna var för sig. En större flexibilitetdär hänsyn tas till summan av hänsynenpå landskapsnivå istället för hänsynen ienskilda bestånd skulle troligtvis kunnagenerera bättre naturvård. Metoder <strong>och</strong>strategier för att systematiskt utvärdera debiologiska effekterna av generell hänsynsaknas. En metod vore att använda olikaindikatorer för att långsiktigt följa utvecklingen.Ytterst få indikatorer är vetenskapligtutvärderade, så indikatorer bör användasmed viss försiktighet. De flesta indikatorarterindikerar artrikedom inom sin egenorganismgrupp medan korrelationer medandra organismgrupper ofta är svår atthitta. Den bästa möjligheten att få framett bra verktyg tycks vara att kom binerainventering av flera artgrupper medinventering av strukturer, skogshistorik <strong>och</strong>störningsdynamik.Foto: Johnny de Jong (låga), Thomas Öberg (kantzon), Peter Turander / Azote (garnlav), Joakim Hjältén (landskap), Jerker Lokrantz / Azote (Jungfru Marie nycklar), Lennart Mathiasson (tjäder).4 | GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER – Världsnaturfonden WWF Världsnaturfonden WWF – GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER | 5