BakgrundbakgrundDet naturliga skogsekosystemet i norraEuropa kännetecknas av mosaikartade landskapdär olika biotoper förekommer fläckvis<strong>och</strong> är mer eller mindre skarpt avgränsade.Mosaiken består av en blandning av skog,odlad mark, trädbevuxna våtmarker, myrar,vattendrag <strong>och</strong> sjöar. I skogen bildar beståndav olika ålder <strong>och</strong> varierad trädslagsblandningen mångfald av olika biotoper (Engelmark& Hytteborn 1999; Esseen et al. 1992).Den diversitet av arter <strong>och</strong> biotoper somförekommer i boreal <strong>och</strong> hemiboreal skoghar uppkommit <strong>och</strong> upprätthållits genom endynamik av storskaliga <strong>och</strong> småskaliga störningar.De viktigaste storskaliga naturligastörningarna i orörd boreal <strong>och</strong> hemiborealskog är brand <strong>och</strong> storm (Niklasson & Drakenberg2001; Pontailler et al. 1997). En ansenligdel av naturskogen påverkas dessutom avvattenstörning (Charron & Johnson 2006).Människans påverkanMänniskan har under lång tid påverkatskogsekosystemet på många sätt, på region-,landskaps- <strong>och</strong> beståndsnivå. Redan innandet storskaliga intensiva trakthyggesbruketinfördes under 1900-talet utnyttjades skogenav människan. Dimensionshuggning, svedjebruk,pottaskeproduktion, tjärbränning,kolning <strong>och</strong> skogsbete formade skogen <strong>och</strong>lokalt reducerades förekomsten av gamlagrova träd, döda träd <strong>och</strong> gamla bestånd(Linder & Östlund 1992; Linder & Östlund1998; Östlund et al. 1997).Den stora omvandlingen av skogslandskapetinleddes under 1900-talets senarehälft med trakthyggesbruket som sedan dessvarit den dominerande bestånds ersättandestörningen. Naturliga störningar <strong>och</strong> desuccessioner som följer efter störningar,Foto: Peter Roberntzskapar större variation på bestånds- <strong>och</strong>landskapsnivå eftersom störningarna skerslumpmässigt <strong>och</strong> oregelbundet samt varierari areal <strong>och</strong> intensitet, vilket inte trakthyggesbruketgör.Med det moderna skogsbruket harhomo geniteten i landskapet ökat. Barrträdhar gynnats framför lövträd under helaomloppstiden. Flerskiktade olikåldrigablandbestånd har ersatts med likåldrigaenskiktade barrmonokulturer. Den störstaskillnaden mellan skogsbruk <strong>och</strong> naturligastörningar är den stora förlusten av ved. Inaturliga störningar skapas substrat som ärviktiga för många arter, men som i den brukadeskogen försvinner i form av sågtimmer,massaved <strong>och</strong> biobränsle.Död ved viktig faktorDetta har fått till följd att många arterknutna till död ved hotas av substratbrist.Död ved räknas som en av de viktigaste faktorernaför att bevara biologisk mångfald iskogsekosystem världen över (Esseen et al.1997; Grove 2002; Siitonen 2001).<strong>Generell</strong>t leder skogsbruk till försämradtillgång av död ved både i mängd <strong>och</strong>i kvalitet (Fridman & Walheim 2000; Gibbet al. 2005; Linder & Östlund 1998). Dennaprocess har nått längst i Västeuropa där fåområden med naturlig skogsstruktur finnskvar (Grove 2002). I Sverige används huvuddelenav skogen till kommersiellt skogsbruk(Berg et al. 1994b; Fridman 1999).Skogslandskapets hydrologi har förändratsi stor skala. En minskad omfattning avvattenstörningar till följd av genom gripandevattenreglering <strong>och</strong> dikning har lett till enreduktion av sumpskog, svämskog <strong>och</strong> andraviktiga strukturer på land <strong>och</strong> i vattnet. Dödved är i dag även en bristvara i vatten (Dahlström2005; Degerman et al. 2004b). Mängdendöd ved påverkar vattendragens dynamik,mångformighet <strong>och</strong> förekomst av vissa arter(Näslund 1999).Mindre areal gammelskogDe huvudsakliga anledningarna till minskadbiologisk mångfald i skogen är attdagens markutnyttjande har lett till minskadareal gammelskog (urskog <strong>och</strong> naturskog)(Esseen et al. 1992), fragmentering avlandskapet (Komonen et al. 2000; Mladenoffet al. 1993), homogen beståndsstruktur(Axelsson & Östlund 2001), brist på naturligastörningar (Attiwill 1994; Kuuluvainen2002), minskad mängd död ved <strong>och</strong> minskadlövandel (Fridman & Walheim 2000;Uotila et al. 2001). Ett flertal oberoende studiervisar att den biologiska mångfalden ärlägre i planterade skogar/plantager än i annanskog (litteratursammanställning (Stephens& Wagner 2007).Den svenska modellenDen svenska modellen för hänsyn/artbevarandei skogslandskapet bygger på tredelar: 1) den generella hänsynen, 2) förstärkthänsyn, 3) frivilliga avsättningar <strong>och</strong> formelltskyddad skog (Naturreservat, nationalparker,naturvårdsavtal, biotopskydd)(de Jong et al. 1999). Andelen formellt skyddadskog är cirka 3–4 % av den produktivaskogsmarken, (Fridman 1999; Skogsstyrelsen2001; Skogsstyrelsen 2007a). För att undvikafragmenteringseffekter (till exempel isolering)krävs oftast att minst 10–30 % av landskapethyser lämpliga biotoper (Angelstam& Andersson 2001; deJong et al. 2004). Förarter som kräver naturskogskvaliteter är detinte möjligt att upprätthålla livskraftiga populationeri reservaten om dessa bara täckernågra få procent av landskapet. Såvida denskyddade arealen inte ökar avsevärt är detdärför nödvändigt att skapa lämpliga livsmiljöer<strong>och</strong> spridningsvägar så att den biologiskamångfalden kan bevaras även utanförde formellt skyddade områdena. Dettagörs i frivilliga avsättningar (till exempelnyckelbiotoper), med förstärkt hänsyn <strong>och</strong>med den generella hänsynen. År 2001 omfattadefrivilliga avsättningar cirka 750 000hektar vilket motsvarar cirka 3,5 % av denproduktiva skogsmarken (Skogsstyrelsen2001). Definitionen på frivillig avsättningär ”minst 0,5 hektar frivilligt avsatt (sparad)sammanhängande produktiv skogsmark därskogsbruk <strong>och</strong> andra åtgärder som kan skadaområdets natur- <strong>och</strong> kulturvärden inteska utföras”. Områden med förstärkt hänsyntäcker en relativt liten areal. I de grönaskogsbruksplanerna markeras de oftast somPF (Produktion med förstärkt hänsyn) ellerK (Kombinerade värden) <strong>och</strong> täcker någraprocent av fastigheten. Ibland kan markägarefå ersättning från staten för förstärkthänsyn genom naturvårdsavtal (täcker förnärvarande cirka 3100 hektar <strong>och</strong> NOKÅSbidrag (bidrag för Natur- Och KulturmiljövårdandeÅtgärder i Skogen) (Skogsstyrelsen2001).<strong>Generell</strong> hänsynDen senaste utvärderingen av generell hänsyn(Polytax) visar att på 34 % av hyggesarealenlämnades mer hänsyn än vad lagenFoto: Anders GranströmFoto: Anders Granströmkräver <strong>och</strong> på ytterligare 42 % av arealenuppfylldes lagens krav på hänsyn. Näraen fjärdedel av den föryngringsavverkadearealen nådde inte skogsvårdslagens kravpå hänsyn. Främst brister hänsynen när detgäller hänsynskrävande biotoper, värdefullakulturmiljöer, träd <strong>och</strong> buskar, skyddszonersamt växt- <strong>och</strong> djurarter (Skogsstyrelsen2008b).De generella hänsynen har utformats utifrånkunskaper som finns kring olika arterssubstrat <strong>och</strong> biotopkrav <strong>och</strong> till viss del ingårDe viktigaste storskaliga naturliga störningarna i orörd boreal <strong>och</strong> hemiboreal skog är brand <strong>och</strong> storm.I brandens spår kommer arter som exempelvis brandnäva, Geranium lanuginosum (till vänster).även ett landskapsperspektiv i utformningenav åtgärderna. Trots de stora förändringar<strong>och</strong> kostnader som införandet av den generellahänsynen medfört är åtgärderna inteutvärderade <strong>och</strong> till stor del saknas riktlinjerom vilka nivåer (kvantiteter) som krävs(Larsson & Danell 2001). Den senaste åren hardock forskningprojekt både nationellt <strong>och</strong>internationellt genererat betydande kunskapsom kan användas för att utvärdera värdetav generella hänsyn (Gibb et al. 2008; Gibb etal. 2006b; Hilszczanski et al. 2005; Johanssonet al. 2007; Schroeder et al. 2006; Sverdrup-Thygeson & Lindenmayer 2003), även om fåstudier designats specifikt för detta ändamålEtt flertal studier av de generella hänsynensbetydelse för olika organismsgrupper finnsnu tillgängliga, men någon samlad ansatshar inte gjorts för att utvärdera <strong>och</strong> syntetiseraden samlade kunskapen.För att utvärdera om man uppnår miljömåleni skogen är det nödvändigt att utarbetametoder för att på ett effektivt <strong>och</strong>ändamålsenligt sätt inventera naturvärden<strong>och</strong> identifiera bestånd som är särskilt viktigaför bevarandet av biologisk mångfald.Olika typer av indikatorer för naturvärden<strong>och</strong> biologisk mångfald har föreslagits <strong>och</strong>används flitigt inom naturvärdesinventeringari Sverige <strong>och</strong> andra länder, till exempelsignalarter, indikatorarter <strong>och</strong> paraplyarter(Ferris & Humphrey 1999; Uliczka et al. 2003).Utvärderingar av signalarter/indikatorer påbiologisk mångfald har dock oftast visat attde sällan uppfyller ovanstående krav <strong>och</strong> därförinte fungerar speciellt bra som generellaindikatorer för biologisk mångfald (Jonsson& Jonsell 1999; Nordén et al. 2007; Roberge &Angelstam 2004) eller kontinuitet (Rolstad etal. 2002), även om de fungerar för vissa organismgrupper(Pohl et al. 2007; Roberge &Angelstam 2006). Ett problem har varit att manendast använt sig av en eller möjligtvis ettfåtal indikatorer, men sällan har man försöktkombinera olika typer av indikatorerför att uppnå en mera generell beskrivning avnaturvärden (med undantag av till exempel(Pearman & Weber 2007).6 | GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER – Världsnaturfonden WWF Världsnaturfonden WWF – GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER | 7