Snowboardpionjären blev pokerproffs Ingemar Backman

KRÖNIKADe nya sedlarnalirar inteJag var i åldern då man erfor att tänder, det var ingetman kunde ta för givet eller lita på. Helt plötsligt kunde entand rubbas av ett lätt tryck från tungspetsen och sedanfalla av helt från käken, exempelvis till följd av en välgräddadpizzabotten på en siciliansk restaurang någon gång imitten av 90-talet.Medan jag förgäves försökte betvinga blodsmaken medglas efter glas av San Pellegrino con gas stegade en jovialiskherre fram till bordet och började prata italienska. Hanhette Pippo och hade sett allting. Han visade sig vara enav tre kypare, de övriga tu var helt ointresserade. Troligenploppade det ut mjölktänder så gott som dagligen på restaurangensom helt saknade inhemska gäster. Men Pipposåg något annat, något större. Han förstod allvaret ochglädjen i att förlora sin första tand. Framför allt glädjen.Efter ha hoppat omkring bordet i pur extas, bjudit migpå glass, ropat åt sina blasé-artade kollegor och förvånatsöver deras bristande entusiasm var det dags för oss att gå.Då tog Pippo mig åt sidan, och tittade lurigt. Han log, menjag tror att jag var rädd. DåMen Pippo såg någotannat, något större.Han förstod allvaretoch glädjen i att förlorasin första tand. Framförallt glädjen.kände jag plötsligt något imin hand. Jag hade fått 1000 lire! Ett tusen lire, baraför att ha tappat en tand!Jag visste att lire och kronorinte hade samma värdeoch skyndade mig därförtill pappa för att fråga honomhur mycket det kundevara. 700 kronor kanske?Ännu mer?1 000 lire visade sig emellertid motsvara en svensk femkrona.Men redan då uppvisade jag bristande affärssinne.Jag var lika glad ändå. Och sedeln var lika fascinerandeoavsett värde.På 1 000-liresedeln, som är den lägsta valören, fannsMaria Montessori, grundare av montessoripedagogikenoch tant. På våra nuvarande 20-lappar finns Selma Lagerlöf,författarinna och tant. 2015 ersätts hon av AstridLindgren. Också författarinna. Också tant. Dessutom: allahade en yrkesmässig anknytning till barn. Det är inte såsvårt att lista ut att detta beror på att det är just den lägstasedelvalören som blir till veckopeng.Men här upphör likheterna mellan den utfasade italienskaliren och de nya svenska sedelmotiven. Medan SverigesRiksbank slår italienarna på fingrarna när det gäller jämställdhet(efter Montessori är det idel gubbar, till och medsämre kvinnosnitt än dagens parlamentsrepresentation)fattade italienarna betydelsen av att positionera sig ochprofilera sig mot omvärlden,något man misslyckatsmed när det kommertill de nya svenska motiven.Lindgren, Taube,Garbo, Bergman och Nilsson.Alla passar in inom ramenför ”insatser inom kulturområdetpå 1900-talet”, som motiveringen löd.Vad Dag Hammarskjöld har där att göralåter jag vara osagt, men han lär ha varit en kännare avklassisk musik. Vad är det då för fel på dessa ofrivilligaambassadörer för den svenska kulturskatten? Man tar iför mycket, man smäller på allt vad man kan. Den allrakändaste regissören, den allra kändaste skådespelerskan,den mest lästa författarinnan. Och sen den internationelltokände Evert Taube på det. Det är bara Birgit Nilsson somhade kvalat in om man hade utgått från den genialiskaitalienska modellen.Två uppfinnare och vetenskapsmän(Marconi och Volta) och fyra kulturpersonligheter(Bernini, Bellini, Caravaggio ochRafael). Visst, lite väl höggradig slagsida åtkulturen – men vilken perfekt nivå man ladesig på just gällande den. Modest, men ändånamnkunnigt. Ingen Leonardo da Vinci,ingen Michaelangelo eller Verdi. Inteens en Garibaldi eller en Julius Caesar.Man säger: vi har ett så rikt kulturlivatt vi har råd att plocka fram B-listan.Kom till Italien och upptäck mer än detmest uppenbara. Så borde vi också hatänkt. Så borde vi också ha gjort.Men samtidigt kanske man inte skaöverdriva betydelsen av sedelmotiv. Jagkunde inte ha brytt mig mindre om vemsom var på sedeln den där sicilianskakvällen. Och jag vet att jag har sedelnkvar någonstans, inramad. Mille lire.1000 lire. Men framför allt kommer jagaldrig att glömma Pippo.Oscar Örum, redaktionschef58