1liOCv3

Vi kan inte bortse från media som bärareav nationalistiska budskap från politikertill folket, säger hon.Hon är också kritisk till politikernasprioriteringar.– Det fokuseras på effekterna av våldetistället för orsakerna till det. Tillexempel att lösningen är skyddsboendenför kvinnor, det är allt vi hör, inte hurvåldet ska minskas. Vi borde prata omhur traditionella könsroller bidrar till ennormalisering av våldet, säger KatarinaLončarević.Kvinnorättsförsvararna anser att detsaknas en djupare analys av problemetkring mäns våld mot kvinnor.– Att prata om nolltolerans mot våldmot kvinnor medan alla eller nästan allabeslutsfattande positioner fortfarandebesitts av män är bara kontraproduktivt,säger Snežana Jakovljević från Sandglass,Serbien.Hon menar att det behövs genomgripandestrukturella satsningar för attändra på maktbalansen i samhället omman vill se ett slut på våldet.– Att fokusera så mycket på familjenblir ett hinder för att bekämpa våldeftersom våld är resultatet av maktobalans.Om kvinnor ”återvänder” tillhemmet och familjen betyder det enökad obalans, eller åtminstone att denförblir på samma nivå, fortsätter hon.Ett illustrativt exempel på de statliga institutionernasointresse för frågan är attHögsta domstolen i Serbien sa nej till enförfrågan från kvinnoorganisationer omatt få genomföra aktionen ”One billionrising” 44 utanför domstolsbyggnaden ifebruari 2014. Aktionen uppmärksammarvåld mot kvinnor runt om i världenden 14 februari varje år. Domstolens motiveringvar att musiken från aktionenskulle störa deras arbete.Nej, myndigheterna vill helst inte bli16• VÅLD MOT KVINNORKroatien: 31 % av kvinnor har varit utsatta förvåld upprepade gånger, och 44 % har upplevtdet någon gång. Det saknas en nationellhjälptelefon för våldsutsatta kvinnor. Detfinns 19 härbärgen och 29 kvinnocenter i landet,samt ett center för överlevare av sexuelltvåld.Serbien: Mer än hälften, 54 %, av kvinnornai Serbien har varit utsatta för våld någon gångunder sin livstid. 37,5 % hade upplevt våldunder det senaste året (2010). Det finns ettnationellt hjälptelefonnummer och 13 skyddsboenden,varav 11 drivs av staten. Staten erbjuderinte gratis rättshjälp och straffsatsernasom förövarna döms till är generellt milda(oftast böter, sällan fängelse).störda, och stödjer därför till viss delkvinnoorganisationers arbete mot våldmot kvinnor. Men det stödet går, precissom Katarina Lončarević säger, till attlindra konsekvenserna av våldet, somtelefonhjälplinjer, skyddsboenden ochpsykologhjälp till misshandlade kvinnor.De som slår, männen, är osynliga idiskussionen och det riktas heller ingainsatser mot att minska våldet.Kvinnoaktivister talar om en normaliseringav våldet i samhället som en följdav krigen. 45– Gränserna för våld har flyttats en heldel under krigsåren och det har resulterati en otydlighet när det kommer till attkänna igen våld idag. Våld som riktar sigmot kvinnor, minoriteter, immigranter,hbtq-personer eller personer med andrapolitiska åsikter än majoriteten är ettresultat av en rädsla för olikheter, vilketi sin tur är grunden för den territoriellaoch etniska segregeringen i Bosnien-Hercegovina, säger Azra Čaušević frånOkvir i Sarajevo.Lagar implementeras inteSåväl Bosnien-Hercegovina som Kroatienoch Serbien har moderna jämställdhetsochantidiskrimineringslagar.På papperet ser det bra ut, men bådekvinnorättsförsvarare och FN:s granskandekvinnorättskommitté, ser en annanverklighet.– Implementeringen av lagarna ärväldigt problematisk. Jag tror det berorpå värderingar i samhället och helt enkeltför lite politisk vilja, säger professorZlatiborka Popov-Momčinović, vid universiteteti östra Sarajevo.Hon ser brister i de kommunala jämställdhetsråden,i avsaknad av könssegregeradstatistik och i att budgetar saknarjämställdhetskomponenter.Nada Tešanović, familjeminister i RepublikaSrpska, håller med om att detBosnien-Hercegovina: Det saknas statistikpå nationell nivå. Det juridiska ramverketför våld mot kvinnor regleras av flera lagarpå nationell, entitets- och kantonnivå.Våldsutsatta kvinnor ska kunna få gratisrättshjälp via statliga hjälpcenter, men ipraktiken är den servicen mycket begränsad.Organisationen för säkerhet och samarbetei Europa (OSSE) har granskat domarna i 289fall och kritiserar de mycket milda straffen.Kvinnoorganisationer driver två hjälptelefonnummer,ett i Republika Srpska och etti Federationen, samt nio härbärgen. De senarefinansieras av internationella givare samt medstöd från kommunen, kantonen eller entiteten.46finns ett stort glapp mellan lagar, policydokumentoch verklighet.– Vårt samhälle är inget undantag,i varje land finns olika former av könsdiskriminering.När vi analyserar varfördet finns ett glapp ser vi att skälet liggeri okunskap och brist på medvetenhetom de rättigheter som lagarna ger, plustraditionella och patriarkala strukturer.Vi behöver jobba med att förändra människorsattityder till mäns och kvinnorsroller i samhället. Det gäller även inominstitutioner, bland tjänstemän och i denprivata sektorn, säger hon.På den kroatiska regeringens jämställdhetskontori Zagreb konstaterar direktörenHelena Štimac Radin att de nujobbar med hälften så stor budget somde hade 2008. Enligt henne är det denekonomiska krisen som ligger bakomoch inget minskat intresse för jämställdhetsfrågor.Men bara arbetet de görgentemot EU-kommissionen skulle krävatre nya anställda. Hon konstaterar att”det är mycket rapportering” och inte såmycket tid att vara proaktiv.– När du bor här är känslan att detinte finns någon medvetenhet om könsfrågor.Jämställdhetsmekanismer? Vimärker inte av dem. Jag tror att vi helatiden blir lurade av förklaringar i stilmed ”det finns så mycket större problemi det här landet!”, säger Hana Grgić frånLibela, Kroatien, när jämställdhetskontoretkommer på tal.På det serbiska jämställdhetsdirektoratetär det inte pengarna som i förstahand är problemet – personalen talar omatt de känner sig bakbundna på grundav sin placering. I samband med senastevalet 2012 såg det först ut som att dennya regeringen skulle stänga jämställdhetsdirektoratethelt och hållet. 47 Iställetfick det en ny placering, som en del avministeriet för arbete och sociala frågor.Anställda beskriver en extrem politiseringav institutionen, att det nya läget gördet svårt för dem att vara en oberoendemyndighet och att politikerna lägger sigi deras arbete. FN:s kvinnorättskommittésom granskar hur länder följer kvinnokonventionenCEDAW 48 har också kommenteratbåde myndighetens positionoch underbemanning som något sombehöver åtgärdas.– Det är ett skämt! På jämställdhetskontoreti Österrike är de 150 anställda.Vi är fem. Det ser ut som att vi kommeratt förlora EU-medel för att vi inte harkapacitet att förvalta dem, utbristerMira Marjanović som jobbar på jämställdhetsdirektorateti Serbien.