SiStone nr 2/05 (pdf 1,8 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

Tyresös ungdomstjänst består av många delar. Domen följs av nätverksmöten, strukturerade samtal och obetalt men viktigt arbete, och leder fram till ettintyg när straffet är avtjänat. Brottet står i fokus, men ungdomarna får en chans att vända det negativa till något bra. Illustration: Caroline Ardbohar tillsammans gjort såväl studiebesökhos departement och myndigheter somteaterbesök på Dramaten i Stockholm.Det gäller att ge någonting tillbaka omman kräver engagemang. Vare sig dethandlar om utbildning eller om en litenguldkant. De arbetsplatser och handledaresom tar emot ungdomarna får ju ingenekonomisk ersättning.En viktig del av Tyresömodellen är de tiotimmar av påföljden som reserveras förbearbetning av den brottsliga handlingen.Ann Näfver och psykologen Per Åke Lektérhar tillsammans skapat ett systemisktoch kognitivt påverksansprogram sombestår av samtal om attityder, beteendenoch nätverk. Programmet inleds med ettnätverksmöte där pojken och hans familjfinns med, liksom socialsekreteraren, AnnNäfver och Per Åke Lektér. På det mötetfår pojken veta att han ska utse en mentorsom ska följa med på samtalen. Det kanvara en förälder, släkting eller annan personsom är betydelsefull. Mentorn finnsmed som ett stöd så att pojken tar sig igenomprogrammet, men också som enFör att lyckas måste man ha arbetsplatserdär handledaren är duktig och där människorblir berörda.resurs som deltar i samtalen och kanskedelar med sig av egna funderingar.I strukturerade samtal pratar Per ÅkeLektér, pojken och mentorn om brott,droger och våld. Samtalen kan handla omhur det ser ut i pojkens närhet och omvilka attityder han har och varför. Hurallvarliga olika sorters brott är och hurman tar ansvar för sina egna handlingarär frågor som också diskuteras, liksomhur de egna, familjens och kompiskretsensdrogvanor ser ut. Nätverksarbetetfortsätter med att pojken får rita upp ennätverkskarta över vilka människor somfinns i hans liv. Han får också göra enframtidskarta över hur han vill att nätverketska se ut ett år senare. Då blir det tydligtvilka kompisar pojken vill ha kvaroch vilka som borde försvinna.– Killen vill kanske återuppta kontaktenmed morbror Ruben som han kördego-cart med som liten. De flesta har faktisktresurser runt omkring sig och kartanväcker tankar om hur det skulle kunnavara, säger Per Åke Lektér. Han tvivlar påatt pojkarna kommer till någon särskiltdjup insikt om behovet av förändringunder så få samtal, men det händer ändåviktiga saker eftersom mycket kommerupp till ytan.– Om mentorn är en förälder frågar jag”Vilka tror du är bra för din son? Vet duvilka han umgås med”. Kanske är detinte de ungdomar som föräldrarna tror ärbra som verkligen är det. Föräldrarna fårmöjlighet att se mer, och en tanke harplanterats i huvudet hos killen. Kan manprata här så kan man kanske fortsättaprata hemma också.>>SiStone nr 2 2005 9