Visioner i missionsarbetet - Till Liv

för Etiopien, vad som skulle magasinerasoch vad som skulle slängas, såtill att börja med var det skönt meddagar av vila och avkoppling, tid attbli stilla inför Ordet, tid för varandra,men – ovissheten! Hur lång tid skulledet dröja innan arbetstillstånden varklara?Rent konkret kunde vi slappna avoch överlämna oss åt Herrens ledningoch invänta hans tid. Magnus Malmsbok Vägvisare läste jag med storbehållning. Han skriver på ett ställeatt ibland kan det vara nödvändigtinte bara att handla i tro utan även attvänta i tro. Vi beredde oss på att fortsättaatt vänta i tro, för vi trodde, ochtror fortfarande, att det var Herrensom kallade oss till tjänst i sitt rike påmissionsfältet. ”Jag fortsätter väl attpacka i tro”, tänkte jag, när jag stoddär i Tuves maskinhall, omgiven avfärdigpackade tunnor och banankartongermed en halvfull tunna framförmig. Men så slog det mig: Min tro ärså liten! Det började sjunga inom mig:Min tro är så liten,men Gud är så storoch Jesus har gripit min hand.När han leder färden,då går det så brapå resan till himmelens land.Jag slöt ögonen och började be:”Herre, föröka min tro!” Då kändejag mig liksom omgiven av en förunderligvärme och ett ljus, något oförklarligt,och jag ville inte öppna ögonenutan så länge som möjligt hållakvar denna konkreta upplevelse avpsalmistens ord: ”Du omsluter mig påalla sidor och håller mig i din hand.” Iden handen är vi, vare sig vi kännerdet eller ej, men jag tror att Gud ocksåkan ge en människa verkliga och trosstärkandebevis på det.Vi hade trott att det var bråttommed vår avresa, men Gud ville annat.Han ville visa oss att arbetet i Gudsrike inte är avhängigt av människor.Han är suverän. Han behöver inte oss– det är vi som behöver honom. Hanär det som skall stå i centrum, inte vi.Petrus trodde att han skulle hjälpaMästaren och högg till, men Jesussade: ”Stick ditt svärd i skidan.”Petrus stod inte ens vid korset i Jesudödsstund. Han hörde till de räddalärjungar som satt bak låsta dörrar,och ändå fick han vara med när denUppståndne stod mitt ibland dem ochsade sitt ”Frid vare med er”. Sedan desett honom och uppfyllts av stor glädjefick de dessutom höra orden: ”SomFadern har sänt mig, så sänder jag er.”Jesus utvalde de svaga. I dem kundehan bli stor. När vårt behov av honomoch beroende av honom verkligengått upp för oss, när vi blivit avkläddaallt vårt eget, då träder nåden i funktion.Tar vi då en titt i backspegeln,ser vi att ”alla Herrens vägar är nådoch trofasthet”.Nåd, ja nåd, hur han än den kläder,nåd,som fostrar för himmelriket opp,nåd som livar vår tro, vårt hopp,nåd som tröstar och gläder.Svinstorp i december 1996.hanna-karin stark-hechamo,lärare.– Hur länge ska vi behöva vänta på arbetstillstånd?Workneh Hechamo i samspråk medSusanne och Olof Göransson (lilla Rebeckaverkar mest vara intresserad av fotografen),som, i likhet med Christina och Jan-ÅkeJohansson, också är beredda att resa till Etipien.BAKGRUNDVarför är det så svårt att fåarbetstillstånd i Etiopien?I Etiopien pågår sedan i höstas en avde statliga myndigheterna påbjudennyregistrering av samtliga organisationersom på något sätt är involveradei biståndsverksamhet. Innandenna registrering är klar, utfärdasinga arbetstillstånd för missionäreroch biståndsarbetare. LCEt:s ledningoch MBV:s missionsrepresentantPer Olof Nilsson har kontinuerligtuppvaktat de statliga kontor somhandhar processen för att om möjligtför missionens del påskyndadenna, men hittills utan resultat.Per-Ebbe Ingvert skriver i ett brevav den 10 maj om ett nytt försök attfå besked i ärendet: ”Seminariekommitténhade sammanträde i AddisAbeba igår. De flesta av ledamöternaär ju också med i kyrkans styrelse, såde passade på att tillsammans åkaned till ato Awash’ kontor för attfråga om de fått någon signatur påbrevet med kyrkans tillstånd ochregistrering. De blev bara tillsagdaatt de får ha tålamod, och sedan fickde ett nytt frågeformulär att fylla i.Frågorna är tydligen avsedda attavskräcka kyrkorna från att i onödananvända sig av utländsk personal,som ju endast anses konsumera denpotentiella utvecklingshjälpen. Sådet är nog tydligt att det i fortsättningenkommer att bli svårare att fåin några missionärer.”foto: hanna-karin stark-hechamotill liv juni 199715