Arkeologen nr. 2. Oktober 2008 - Institutionen för historiska studier

Arkeologen nr. 2. Oktober 2008bemöttes de funktionshindrade? Finnsspår av omvårdnad? Dylikafrågeställningar kan skapa en ökadförståelse för hur de studeradesamhällena var socialt konstruerade. Iden mån de funktionshindrades situationkan rekonstrueras på ett trovärdigt sätterhåller vi troligtvis en ökad kunskap omde dåtida samhällsbyggena. Studiernabidrar dessutom till en, för arkeologen,vidgad tolkningshorisont.W.H.O.s handikappdefinition &GenderdiskursenBegreppet ”handikapp” är relativt ochdess innehåll har varierat underhistoriens gång liksom i olika kultureroch samhällen. Den modell som WorldHealth Organization, W.H.O. skapat ären socialt inriktad modell och kan sessom en reaktion mot äldre tidersindividorienterade biomedicinskaförklaringsmodeller i vilka funktionshindersågs som personliga tragedier ochde drabbade som offer för olyckligaomständigheter (se Cross 1999, Giddens2007). Problemet var individens eget ochen följd av dennes tillkortakommanden.W.H.O.s modell är uppdelad i tre nivåer:- Skada (eng. impairment): dentraditionella sjukdomsklassifikationen,fysisk, mental eller sensorisk- Funktionsnedsättning (eng. disability):konsekvenser av skada på individnivå irelation till vad som anses vara normaltför människor i allmänhet- Handikapp (eng. handicap):konsekvenser av skada ellerfunktionsnedsättning i förhållande tillomgivningens krav socialt, funktionelltoch miljömässigt.I min litteraturanalys kopplade jagsamman ”skada” med osteologiska ochpaleopatologiska beskrivningar avavvikelseer, ”funktionsnedsättning” medkonsekvensbeskrivning av skadan förindividen och ”handikapp” med socialaanalyser utifrån skadan och funktionsnedsättningen.Även spår av omvårdnadeftersöktes då sådan kan hjälpa till attbelysa frågan ytterligare.Ur W.H.O.s definition kan fleraslutsatser dras. En funktionsnedsättningdefinieras utifrån vad som anses varanormalt för människor i allmänhet. Desom inte når upp till ”normaliteten”avseende utseende, funktionalitet ellerbeteende är per definition inte längrenormala, de blir till ”de andra” mot vilkavi jämför och definierar oss själva. Dettabegrepp är inte obekant inom arkeologinoch i den mån funktionshindradeindivider omnämnts inom arkeologin hardet varit i form av ”de andra” (seRoberts 1999:82f).En individ är inte handikappad.Handikappet skapas först i relation tillindividens sociala, funktionella ochmiljömässiga omgivning. Handikappetblir därmed socialt och kontextuelltbetingat och inte ett individuelltproblem. Problemet uppstår då denfunktionshindrade hindras att fullt utoch på lika villkor delta i det sociala livetpå grund av fysiska eller sociala hinderoch därigenom diskrimineras (jmf Cross1999, Giddens 2007). De institutioneroch processer som strukturerar samhälletskapar också personliga attityder ochuppfattningar om vad ett handikapp är5