Arkeologen nr. 2. Oktober 2008 - Institutionen för historiska studier

Arkeologen nr. 2. Oktober 2008nya samhällsstrukturen. Medicinalhistorienvisar att kategoriernaursprungligen konstruerades utifrån enförhoppning om att man skulle kunnarehabilitera den drabbade så att denneskulle kunna klara av att utföra ett yrke.Det finns dock inte, och har aldrigfunnits, en enhetlig uppfattning om vadhandikapp är för något. I vårtvästerländska samhälle idag finnsexempelvis inga tydliga klassifikationerav mentalt handikapp. Attityder mothandikapp påverkas även avuppfattningen om vad som förorsakardetsamma. Handikapp bemötsexempelvis inte likadant i ett samhällepräglat av kristna värderingar som i ettdär tron på onda andar eller häxor lever.Detta är viktigt att beakta då handikappstuderas i förmoderna samhällen.Funktionshindrade har blivit ”de andra”och kanske har även jag gjort mig skyldigtill detta då jag valt att urskilja ochsärbehandla dem från ickefunktionshindrade i denna uppsats.Slutligen vill jag kommenterasamarbetet mellan arkeologer ochosteologer då jag anser att arbetsflödetdem emellan bör ses över. Inomosteologin klargörs individens betydelseför förståelsen av den studeradetidsåldern. Osteologiska undersökningsprotokollär uppdelade per individ.Därifrån tar dock inte arkeologen vid dåintresset för den enskilde inte tycks varalika stort. Det är viktigt att arkeologenutifrån det osteologiska protokollettolkar den arkeologiska kontexten omavvikelser i skelettmaterialet föreligger,särskilt med tanke på osteologinstillkortakommande i den socialaanalysen. Detta är arkeologensarbetsområde. Ett exempel presenteras iuppsatsen där en osteolog redogör förett stort antal paleopatologiskaavvikelser, fakta som passerararkeologen utan någon reflektion trotsett uttalat fokus på skelettmaterialet (seJanzon 1974).Ett exempel– hällristningen ”Likfärden”Att medvetenheten om handikappfrågorinom arkeologin kan bidra till en vidgadtolkningshorisont för den enskildearkeologen tänkte jag illustrera med ettexempel. När jag letade efter en lämpligillustration till uppsatsens förstasidastötte jag på en hällristning från Varlös iTanum, Raä 266:1, av vilken en del avkompositionen går under benämningen”Likfärden”. ”Likfärden” består av tredelar; en frontfigur, en liggandemänniskofigur (ett lik?) och englasögonfigur. Sistnämnda figur har dockav bland annat professor Lars ErikNilsson tolkats som en uppsättning hjulunder den liggande personen. IRiksantikvarieämbetets fornminnesdatabas(FMIS) uppges en person hafågelhuvud och den mest troligakandidaten för detta är, enligt mig,frontfiguren i ”Likfärden”. Då fågelntroligtvis har spelat en betydande roll idåtidens religion, jämför exempelvis medOdens korpar, kanske fågelhuvudet sitterpå en shaman, helbrägdagörare ellermedicinman.Det foto av kompositionen somåterfinns i Lars Erik Nilssonspublikation Hjul på hällar skapar ett antalfunderingar kring den liggande personen.Personen saknar exempelvis dekaraktäristiska och utsvängda vaderna9