Arkeologen nr. 2. Oktober 2008 - Institutionen för historiska studier

Arkeologen nr. 2. Oktober 2008postprocessuella arkeologins genombrottpå 1980-talet. Handikappfrågan tycksinte finnas med på den svenskaarkeologins agenda och när spår av dendyker upp är det i form av kliniskapaleopatologiska skador som beskrivitsav osteologer snarare än arkeologer.Framställningarna inskränker sig därmedtill skador på skelettmaterial, möjligtvismed en orsaksförklaring men ytterstsällan med någon funktions- och/ellerkonsekvensbeskrivning.Handikapprelaterade termer ochbegrepp används inte. När handikappundantagsvis trots allt behandlas tycksdet vara resultatet av den enskildearkeologens eget intresse snarare ändisciplinens, en åsikt jag delar med Cross(1999:24), och då alltid inom denpostprocessuella arkeologins ramar. Somett exempel därpå kan nämnas ToreArtelius som gör en social analys utifrånen leprasjuk kvinna och funktionshindretssamtida samhällsbetydelse (seArtelius 1995). Övriga analyserade textersom representerar den postprocessuellaarkeologin i uppsatsen ger inte sammaintryck av att vara insatta ihandikapproblematiken, ett antagandesom också stärks av svårigheterna atthitta relevant litteratur för arbetet.Den arkeologiska disciplinensepistemologiska grund har inte främjatsociala studier av enskilda individer i denarkeologiska kontexten innan denpostprocessuella arkeologins genombrottvilket haft en negativ inverkan påarkeologins handikappstudier då defunktionshindrade inte kunnat studerassom en grupp. Genom den postprocessuellaarkeologin tvingades denaturvetenskapliga kunskapsidealen attge rum åt samhällsvetenskapliga ochsociala kunskaps- och forskningsidealoch teorier. I frågan omhandikappstudier äger denna förändringrum tio till femton år senare inomarkeologin än i samhället i övrigt. Iprincip innebär det att den biomedicinskaindividmodellen levde kvarinom arkeologin ända in på 1980-taletsom outtalad norm och fortfarandeförekommer i stor utsträckning.För att föra in handikappfrågan påden arkeologiska agendan är det viktigtatt den behandlas i de översiktsverk somanvänds inom den arkeologiskagrundutbildningen då denna litteratursbetydelse som insocialiseringsinstrumentför disciplinen och dess arkeologistudenterär stor. Det är också väsentligtatt de funktionshindrade själva beredsmöjlighet att delta i utformningen avdetta arkeologiska studieområde för attundvika att ”alienerad” kunskap skapas,dvs. kunskap där de funktionshindradeblir objekt men inte själva beredsmöjlighet att delta. De insatser somgjorts inom arkeologin avseendehandikappfrågan har också fokuserats påatt göra den arkeologiska verksamhetentillgänglig för funktionshindradearkeologer och studenter. Jag anser attarkeologen har ett ansvar mot defunktionshindrade, åtminstone i form avviss representation och inkludering i denarkeologiska verksamheten.Det tycks också som att självakategoriseringen av handikapp i olikagrupperingar är ett relativt moderntpåfund. Som redan nämnts kan den varaett resultat av den industriellarevolutionen då den funktionshindradesmöjlighet att försörja sig stördes av den8