Elsa 3/2012 - Sveriges Ekumeniska kvinnoråd

kade att i judisk tradition har det alltidstått klart att Jefta handlade fel. ”Han varinte mer bildad än ett stycke sykomor-trä”sade en av de gamla rabbinerna. Fråganär varför Gud inte grep in, som när Abrahamtänkte offra Isak? Varför löste inteöversteprästen Jefta från löftet, vilket hanhade makt att göra? Tikva Frymer-Kenskyhar påpekat att i Bibeln är våld motkvinnor ett symtom på grundläggandesociala missförhållanden. I Domarbokenfinns ingen fungerande stat, och religiösavärldsliga makthavare samarbetar inte,vilket kunde ha förhindrat dådet. Vi fårläsa berättelsen om Jeftas dotter som ettvittnesbörd om kvinnors utsatthet.Den liberala judiska församlingen i Kölnlånade ut sin lokal till Daniella Kodalskysföreläsning, och bjöd generöst in konferensdeltagarnatill sitt sabbatsfirande.Den finlandssvenska prästen och teologiedoktorn Malena Björkgren utgickfrån en dikt av en diakon i finska kyrkan,som under många år hade levat i ett misshandelsförhållande.”Kan du kalla digkristen om du slår din fru?” var frågan ihennes dikt. Malena Björkgren lyfte framförsoningslärans glorifiering av lidandetsom en viktig ingrediens i kristet legitimerandeav våld mot kvinnor. Hur kan vianvända korset på ett konstruktivt sätt, såatt det inte talar om en Gud som kräveroffer och lidande, utan som identifierar sigmed det mänskliga lidandet och inspirerartill motstånd mot det? Vi måste ocksåse över hur vi talar om förlåtelse, menadeMalena, och anknöt till pedofilskandalenDeltagare på IKETH-konferensen i Köln i somras.i den laestadianska rörelsen i Finland därjust kravet på att förlåta förövaren gjordedet möjligt att tysta ned det som hänt.Utöver dessa föredrag fick deltagarnaockså bekanta sig med FACIT-gruppensarbete med att ta fram ett studiematerialom ”Jämlikhet i interreligiöst perspektiv”.FACIT-gruppen är ett antal kristna ochmuslimska teologer som under mer än tioårs tid har samlats för att studera texterfrån Bibeln och Koranen ur ett jämställdhetsperspektiv.Praktiskt arbete för kvinnorsrättigheter presenterades också, delsgenom organisationen Terre des femmes,dels av två bosniska kvinnor som berättadeom arbetet med att upprätta kvinnorsom utsatts för systematiska våldtäkterunder kriget.Efter fyra dagar av samtal kring dessatunga ämnen, hade konferensledningenfunnit att en avslutande helande ritualkunde behövas. Inspirerad av helandegudstjänstenfrån Iona community leddeReinhild Traitler en ritual där deltagarnafick be om helande för varandra och förvärlden, och avsluta med välsignelser frånalla tre traditionerna.Text och bild: Helene EgnellFöredragen från konferensen finns att läsapå IKETHs hemsida www.iketh.euFoto: Helene Egnellvemodig, vacker och bitvis våldsam:– Vi är de djupa skogarnas folk. Viär vattnets folk, förklarade Maria Sten,pastor i den Evangelisk-lutherska kyrkani Finland, under fredagskvällen, då vi genomsång och musik fick lära oss mer omdet finska nationaleposet Kalevala.Genom besök i Helsingfors och Borgå,och inte minst genom att bo på Sofia kulturcentrum,den finsk-ortodoxa kyrkanskonferensanläggning ute i det finska havsbandet,fick vi njuta av vad Finland har atterbjuda. Att den finska folksjälen är prägladav skog och vatten fick vi full förståelseför under dessa dagar.Flera mycket intressanta föredragshållaremedverkade under konferensen, enav dessa var Elisabeth Rehn från Finland,tidigare försvars- och jämställdhetsminister,och numera engagerad bland annatinom FN:s fredsarbete.– Alla nämner att jag varit försvarsminister,och jag var världens första kvinnapå den posten, sällan nämner man att jagvarit jämställdhetsminister, berättar ElisabethRehn, men i mina uppdrag i fredsochkonfliktssammanhang har jag haftmer nytta av mitt uppdrag som jämställdhetsminister,än som försvarsminister.Elisabet Rehn berättade om sina erfarenheterav att var kvinna bland många män.När hon blev försvarsminister i den finskaregeringen 1990–1995 (och jämställdhetsminister1991–1995) var det någon somfrågade henne hur hon skulle klara sig i bastunmed alla generaler. Hon svarade:– Jag fattar helst mina beslut med klädernapå och jag tror inte att generalerna villvisa sig för mig utan sina fina uniformer på.Hon berättade också att många ungakvinnor tar kontakt med henne och undrarhur de ska kunna få en karriär somhennes. Elisabeth Rehn svarar dem atthennes karriär inte vara planerad, hon togchanserna när de uppkom.– Man måste våga, var inte rädda.Ibland har jag tagit på mig uppgifter somjag inte alls kan, det har ibland varit ettvågspel, men världen går inte under omman misslyckas. Man måste inte vara perfekt,men man måste våga.Samarbetet mellan de nordiska kvinnornagenom Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittéfortsätter och vi ser frammot en tionde konferens 2014. Tack allasom gjorde konferensen 2012 möjlig!Annika DamirjianMer om konferensen kommer i ELSA nr 4.Elsa nr 3 2012 17